VINTERTEST STADSJEEPAR STORMV 18 TOYOTA RAV4 SUBARU FORESTER MAZDA CX5
ARNING Vi kör norrut med sex fyrhjulsdrivna stadsjeepar som ser ut att klara svensk vinter. En perfekt uppställning. En sak är säker: Några bilar kommer att visa oväntade svagheter efter fyra dagars hård körning. Bara ett par håller måttet. TEXT: JOHANNES COLLIN FOTO: LASSE ALLARD VOLVO XC60 FORD KUGA MITSUBISHI OUTLANDER 19
VINTERTEST STADSJEEPAR Många av vägarna är fortfarande svårkörda efter stormen Hilde. När Hilde drar in från Norge över Stekenjokk i norra Jämtlandsfjällen sätts ett nytt svenskt vindrekord, med råge. Det gamla, också det uppmätt på Stekenjokk, var på 44 meter i sekunden i medelhastighet under en timme. Det är så man mäter. Hilde blåser 47 meter i sekunden. I byarna är det upp till 60. Den meteorologiska gränsen mellan storm och orkan går vid 33 meter i sekunden. När vi precis en vecka efter att Hilde dragit förbi kör norrut för vårt årliga vintertest ligger skogen runt Base Camp Norråker som ett plockepinn. Tak har blåst av med stora plåtstycken utspridda långt från husen de satt på. Elen har kommit tillbaka, men är inte riktigt tillförlitlig, det blinkar oroväckande i hus och gårdar. Och de småvägar vi brukar testa på är fortfarande ofarbara på grund av omkullblåsta granar och tallar. Isen på Gåraträsksjön är 24 centimeter tjock. Isbanan är perfekt. Ja, den har knappast varit 20
På macken i Knivsta tankas Mitsubishi med bensin och övriga bilar med diesel. Jonas Bilbergs humör är på topp. Toyota Rav4 går tryggt genom korsningen i Högda. bättre så här tidigt på säsongen. Men vi kommer inte dit. Hildes härjningar sätter stopp där med. Det spelar ingen roll att våra bilar har hög markfrigång och fyrhjulsdrift. Alla kör alla bilar Vi träffas som vanligt på Statoil i Knivsta, och för en gångs skull är alla i testlaget där i tid. Vi fyller upp bilarna ända upp i röret, för att kunna göra en exakt bränsle mätning när vi är framme i Norråker. Vi nollar trippar och färddatorer och vi fikar. Vad är De småvägar vi brukar testa på är fortfarande ofarbara bättre än en bensinmacksfika inför en långresa? Längs vägen stannar vi med jämna mellanrum och byter bil. Alla ska köra alla bilar fram till Sundsvall och sen alla bilar igen på småvägarna in i landet. Och kors i taket, ingen kör vilse på E4, ingen halkar efter. Vi kör i rätt samlad tropp hela vägen till Max i Sundsvall där alla utom Robert tar dagens. Robert festar till på en Maxicoburgare. Och själv kör jag till Biltema alldeles intill och köper två batterier. Ett stort som en enkrona till vår tempmätare, för att mäta värmen i bilarna om det blir tillräckligt kallt. Och ett startbatteri på 80 amperetimmar till min Range Rover som vi ska ha som fotografbil i Norråker, och för att dra loss testbilarna om de kör fast... Det är saltslask fram till Ramsele. Trafikverket saltar längre och längre in i inlandet för varje år. Men i den aningen feldoserade vänsterkurvan efter avtagsvägen till Strömsund är det vinterväg. Och det märks. Trots att alla bilar har bästa dubbdäcken (tur för stockholmarna att det finns antisladdsystem!). Mörkt hål framför Volvon Redan i Ramsele har det varit mörkt i flera mil. De som kör Volvon ropar entusiastiskt på radion om helljuset som anpassar sig till omgivningen. Har man en bil framför sig blir det ett mörkt hål runt bilen, och 21
VINTERTEST vitt runt omkring. Magiskt, som min lillasyster skulle ha sagt. Men det är inte bara magiskt. Volvoljuset är bra också. Extremt kraftfullt. Men inget billjus faller ur. Alla sex lyser hyfsat både med halvoch helljus. Ja, utom Subarun, kanske. Men det beror på att vi glömde att fylla spolarvätska i Knivsta. Vi köper en fyralitersdunk på macken i Ramsele, allt går i, och sen lyser Forestern ungefär lika bra som de andra bilarna. Kvarglömd Volvo Vi kör förbi p-fickan där vi glömde en Volvo XC90 på ett av våra första vintertest, kommer till Rossön, där vi upptäckte att Volvon saknades och kör över den smala bron som byborna och Trafikverket strider om. Byborna vill ha kvar rödljuset, för att kunna gå, cykla och skida över bron utan dödsfara, Trafikverket vill spara och har täckt över rödljusen med plastsäckar. Mazda CX5 har varit vår favorit i klassen sedan den kom En räv springer över vägen. Jag ställer mig på bromsen i Mazdan och blir imponerad över hur fint moderna bilar bromsar på isbarken. Kort bromssträcka med moderna dubbdäck och spikrakt utan kast med modernt antisladdsystem. Alla trivs i Mazda Mazda CX5 har varit vår favorit i klassen sedan den kom. Nu har motståndet vuxit med nykomlingar som nya Ford Kuga, nya Forester och nya Toyota Rav4. Hittills har CX5 stått sig bra. Alla känner sig direkt hemma bakom ratten, hittar snabbt en bra sitt- och körställning och trivs. Det är snyggt och prydligt, bättre detalj- 22 Helomvändning strax bortanför Rossököjbacken. Ford Kuga underhåller på vintervägen. Vi befriar testbilarna från saltslask på macken i Hoting.
Därför behövs våra vintertester Att testa bilar i svensk sommarvärme med fint dagsljus och på bra asfalterade vägar är bästa sättet att göra tillverkarna på bra humör. Då är nästan alla bilar bra. Mörkerkörning ger en dimension till, hur funkar lyktorna? Och vinterväg, hur bra är chassit och antisladdsystemet. Sliten vinter väg, hur väl tar fjädringen upp ojämnheterna? Och hur bra är egentligen fyrhjulsdriften? Kyla, räcker värmen? Våra årliga testresor till Norråker har avslöjat fel som lett till stora förbättringar. Hur det gick med den usla värmen i förra Audi A3 vet vi faktiskt inte. Bilen fick aldrig upp värmen. När de andra testbilarna snabbt kom upp i 20 grader förblev det isande kallt i diesel Audin. Audi påstod att det berodde på ett handhavande fel. Vad det nu skulle vara. Men när nya VW Touareg inte kom upp för den snöiga backen, trots dubbla mekaniska diffbromsar, blev det liv i Wolfsburg. Först gissade tyskarna även den gången på förarfel. Och hade en lång lista på olika saker som jag sannolikt hade gjort fel där i backen, och som inte drabbade konkurrenten Volvo XC90. Som trots sin till synes betydligt enklare fyrhjulsdrift från Haldex tog sig upp utan problem. Ja, vårt test gav eko ända till USA där man delade vårt videoklipp i Touareg entusiastklubbarna. Till slut kom vi överens om att göra om testet. VW skaffade fram två Touareger och en XC90, med samma däck som vi hade haft. Och så kom det en backe där VW teknikern fick hålla på en halvtimme för att ta sig upp. Då går jag ner och hämtar Volvon, sa jag. Nej, nej, det är ingen idé, sa VW teknikerna. Då gick jag ner och hämtade Volvon och körde upp den utan ett hjulspinn. Efter det fick Touareg ny programvara till antispinnelektroniken. ETT ANNAT ÅR BRÄNDE JAG kopplingen på en Hyundai Santa Fé. Jo, det var rätt djup snö, men de andra bilarnas kopplingar brann inte upp. Året efter fick Santa Fé en kraftigare koppling. Bakhjulsdrift är inget problem på moderna bilar med esp, säger många. Våra vintertester visar att BMW:n ofta blir stående i små, små uppförslöpor där framhjulsdrivna bilar inte ens spinner loss. Samma sak med Mercedes. Är det några bilar som har behövt putthjälp så har de varit bakhjulsdrivna. Saltslask är mycket svenskt. Därför är det rimligt att Volvo lägger mer tid i vindtunneln för att styra slasket åt rätt håll. Och så är det. Flera resor upp till Norrland har vi i Sundsvall kunnat jämföra hur slasket lagt sig på bilsidor och rutor. BMW har ofta gjort läxan dåligt med slask både på rutor och ytterspeglarna medan till exempel Volvo har rena rutor, speglar och dörrhandtag. Slask på lyktorna fram ställer krav på effektiv strålkastarspolning. Även här skiljer det rejält. HYUNDAI I40 FICK MYCKET beröm, även för sin säker het i många biltester. Mörkerkörning visade på ett sensationellt uselt ljus, särskilt hel ljuset, som inte är lika viktigt nere i tätbefolkade Europa som på svenska landsbygden. Ett år höll det på att sluta med olycka. Vi var tre bilar ute på en slinga norr om Norråker. Så ropar jag i radion att Jo, det var rätt djup snö, men de andra bilarnas kopplingar brann inte upp vi ska stanna och byta bil. Föraren i den tredje bilen ser bakljusen på en av testbilarna och bromsar in, men märker i allra sista stund att det är den främsta bilen han ser, det står en till bakom. Föraren väjer undan och undviker en krock. Varför såg han inte den bakre bilen, en Audi Q5? För att den bilen hade led lysen, som är strömsnåla men kalla och hela baken var full med snö. På den främre bilen med vanliga glödlampor hade snön smält bort. VI GJORDE DET ALLRA FÖRSTA vintertestet med Volvo C30. Bilen var en katastrof på vintervägen. Slängde och flängde med baken på ett sätt som inte ens liknade en säker vinterbil. Först sa Volvo att det var fel på just det här exemplaret, att det var en tidig bil. Bakom kulisserna var det kris på Hisingen. Orsaken till den vilda bilen var att ett gäng allt för unga chassitekniker hade gjort bilen körglad. Och det fungerade fint på torr asfalt (där bilen redan hade fått mycket beröm). Men inte på vintervägen. Chassit gjordes om med nya hjulvinklar. Jo, alla tillverkare testar i Arjeplog och Arvids jaur. Och Volvo i Jokkmokk. Så de borde veta. Och kanske de vet. Men priorierar bort. Det kanske kostar för mycket att vara bra även i kyla och halka, och om ingen märker något, ingen säger något kan det ju se ut som en bra affär. Robert Collin 23
VINTERTEST STADSJEEPAR Varma mackor vid Långseleån strax ovanför Högland. kvalitet och känsla än i konkurrenterna i samma prisklass. Nästa gång vi samlas är på Preem i Hoting, där finns sista högtryckstvätten. Där går det ett par flaskor avfettning, några svampar och massor av vatten för att spola bort allt salt. 24 Nu är det fem mil kvar. Alla vill fram. Inte för att de är trötta på bilkörning. Utan för att alla är hungriga. På Basecamp väntar älggryta. Jag vet att den är god. Jag gjorde den innan jag körde till Stockholm och mötte testlaget. Hälften av testarna inkvarteras ovanpå Norråkers Handel enligt reklamslogan Bo på lanthandel, resten på Basecamp, som ligger i grannbyn Tjädernäset. Det blir älg, franska och lokala ostar, korv från Korsika och Polen och lokala Ipa:n Sveriges godaste öl. Och vaniljglass med hjortron. Nästa morgon är det fotografen Lasse som styr. Han vill börja plåta gruppbilder innan vi kör iväg. Vacker soluppgång Vi kör ut på lägdan, där det bara ligger en decimeter snö och låter bilarna posera mot soluppgången. Det är vackert.
Stockholmarna gråter en skvätt och Benjamin bestämmer sig på plats för att här ska han fira nyår. Med flickvännen Anja från Berlin. Vi tar en fika, kaffe och ny bakat saffransbröd i handelsboden och just när vi ska iväg kommer jag att tänka på Varma mackor, kan det bli godare när man är ute i naturen? motorsågen. Vi kan inte köra i väg utan motorsågen. Lasse vill åka mot Hanselnäset, där han fiskade i somras, och där tror han att det kan bli bra bilder. Vägen dit är hal. Greppet räcker inte till för några hårdare tag. Och när vi kör in mot Erik Matssele och Sjoutälven ligger snart de första granarna över vägen. Fram med sågen. Sen kommer vi ett par hundra meter till innan det är stopp igen. Och längre fram ligger det fler granar. Uppeldad koppling igen Men nu börjar alla bli hungriga. Jag gör upp eld vid ett vindskydd, där Hilde tyvärr tagit med sig taket 25
VINTERTEST STADSJEEPAR Renskötare på Gitsfjället trotsar stormvindarna. 26 och de översta varven timmer, medan de andra provar framkomlighet och tar mer bilder. Varma mackor, kan det bli godare när man är ute i naturen? Just här eldade Robert upp kopplingen på en Hyundai Santa Fé för tio år sedan. Nu är det Foresterns tur. Det bolmar under huven och lukten sätter sig inne i bilen. Och utanför. Lyckligtvis ligger vinden bort från vår matplats. Testresans tredje dag vaknar vi upp till blidväder och gröna lägdor. Snön har regnat bort under natten. Men det ska ligga snö och vara minusgrader på Gitsfjället ett par mil åt nordväst. Så vi kör dit. Renarna flyttas Jodå. Det är snö och kallt. Och storm. Hildes kusin från landet har dragit in och till och med renskötarna som håller på att flytta sina renar från ett gärde till ett annat en mil öster ut hukar i stormen. Och det faller nya granar över vägen. Nya rotvältor, nya strömavbrott. Och
27
VINTERTEST STADSJEEPAR Lasses kameraobjektiv snöar igen på ett par sekunder. På vägen hem vräker snön ner. Vi kör i kolonn i 40 km/ tim över fjället. Siktsträckan är knappt tio meter. Och avståndet mellan bilarna i karavanen ökar. Vi måste sänka hastigheten till 30. Anpassa hastigheten ja, det gäller även på en testresa. Kuga är körglad Ford Kuga har blivit en betydligt bättre bil nu i generation två. Kvalitetskänslan är bättre och köregenskaperna lite mer stillsamma. Ändå är Kuga kanske den mest 09.30 och gryning på Tjädernäset. Mazda CX-5 visar sin lekfulla sida. 28
körglada bilen i testet. Livlig men utan överdrifter. Fast den som vill knappa på radion eller fixa med något annat kan nog bli bötfälld enligt den nya lagen som kräver att fokus är på själva körningen. För hur ska man hitta bland alla pyttesmå och huller-om-buller-utspridda knapparna och reglagen utan att vingla över vägen? Nya Rav4 däremot är varken något större steg framåt eller särskilt rolig att köra. Säkert tillförlitlig, som vanligt, men lite roligare vore inte fel. När vi smyger in i Norråker igen har strömmen just kommit tillbaka efter ett par timmars avbrott. Vi i byn är luttrade. Trots att vi har kraftverket en halvmil bort så brukar strömmen försvinna om det blåser upp lite. Tre av oss badar Det blir bastubad, bastun är vedeldad, och de modigaste tar ett dopp bland isflaken i Tåsjön. Jennie, hon är från Timrå, och Benjamin. Och jag själv förstås. Måste ju föregå med gott exempel. Sen blir det renskav på Utposten, byns restaurang. Och mer av den lokala Ipa:n. Och så upp i ottan igen. Nu ska vi se vad Vad är det som händer? Bilen rör sig inte ur fläcken fyrhjulsdriften egentligen klarar av. Mest spända är vi på Mitsubishi Outlander med hybriddrift. Bilen har en elmotor som driver framhjulen och en elmotor som driver bakhjulen och en vanlig bensinmotor som ger ström åt elmotorerna. Men vad är det som händer? Bilen rör sig inte ur fläcken. Gasen i botten och inte ett enda litet hjulspinn. Alla fyra hjulen står still, bensinmotorn är tyst och bilen säger inte ett knyst. Jag kopplar ur antispinnsystemet och då först händer det saker. Hjulspinn på än det ena, än det andra hjulet. Men kommer bilen upp för backen? Knappt! Bilen är godkänd för ett släp på 1 500 kg, men klarar inte en snöig backe ens utan släp utan rejält med sats. Gör om! Det måste vara fel i mjukvaran. Eller i hårdvaran. Eller någon annanstans. Men fel är det. Ja, det är sånt man kan upptäcka på ett vintertest. Och nu gjorde vi det. n Frostigt men tyvärr för varmt för att kunna mäta värmen på bilarna ordentligt. Mitsubishi hade stora problem i backen...... men Volvo tog sig upp plättlätt. Hela testgänget i Norråker centrum. 29
VINTERTEST STADSJEEPAR VOLVO XC60 Volvo XC60 är bra mycket dyrare än de övriga bilarna men XC60 är Sveriges sjätte mest sålda bil och Volvos mest sålda bil i världen både förra året och i år. Och det finns fog för det höga priset. Jämfört med de andra bilarna i testet är XC60 i en helt annan klass. De som säger att Volvo aldrig kan bli premium måste vara blinda eller bara trångsynta. Klasskillnaden är tydlig redan efter några kilometer norrut på E4. Så tyst, bekväm och lugn. Vår bil är utrustad med sportstolar i skinn. Helt onödigt i den här typen av bil och många tycker att stolarna är väl skålade. Jag tycker de är helt okej, framför allt för att sido stödet för låren gör så att mitt högra knä inte behöver vila och skava mot den tjusiga mittkonsolen. Ljudet rått men mysigt Den femcylindriga dieselmotorn under huven är stark och visst hörs den under acceleration men ljudet är lika rått som mysigt och motorn har en väldigt trevlig karaktär. Men motorn är ganska törstig och på långfärd med en hel del omkörningar och mycket motorvägskörning Klasskillnaden är tydlig redan efter några kilometer norrut på E4 blir snittförbrukningen 0,85 liter per mil. Ingen katastrof men mycket jämfört med de andra bilarna i testet. Bländar av för gatljus När det mörknar börjar helljusautomatiken leva. Ljuset jobbar hela tiden med att inte blända dem man möter eller kommer ikapp men lyser ändå bredvid dem. Men systemet fungerar inte hundra. Det bländar av för gatljus trots att man behöver helljus och när automatiken lyser med halvljuset går det inte att ljustuta. Och försöker man ändå så stänger automatiken av sig. Morgonen efter när vi startar de kalla bilarna slår stolvärmen och rattvärmen igång automatiskt, mycket trevligt och omtänksamt. Vår branta backe klarar fyrhjulsdriften från Haldex förbluffande bra, utan ett hjulspinn och utan en tvekan klättrar XC60 upp. Volvo XC60 hade vunnit vårt vintertest om det inte vore för det höga priset. n Byt färg och form på instrumenteringen om du vill. Ljusautomatiken styrs från kameran vid backspegeln. Svårslagen lyxoch myskänsla bakom ratten. 30
MAZDA CX5 I Mazda CX-5 är det svårt att hitta några större missar, det är en utomordentligt bra bil. På motorvägen kommer det visserligen in en del vindbrus i bilen och på slät asfalt hörs lite buller från dubbdäcken men när vi kommer in i skogen och asfalten blir grövre tystnar det i kupén och överlag är CX-5 en fin långfärdsbil. Bilen känns rätt enkel till en början men kvalitets känslan är hög och man trivs bakom ratten. Allting är så logiskt inne i CX-5, inga krångliga reglage och ingen svårtydd instrumentering. Så som man vill ha det i längden. Det är gott om plats i bagageutrymmet och i baksätet ryms tre vuxna utan större problem. Fram sitter man skönt och kupén känns luftig. Riktigt körglad Fjädringen är mjuk i CX-5 och det gör att man lätt kör lite fortare på riktigt gropiga vägar än med de andra bilarna utan att märka det. Men trots sin mjuka fjädring är det här en rolig bil. Styrkänslan Kvalitetskänslan är hög och man trivs bakom ratten är fin och bilen riktigt körglad på vintervägen men ändå går CX-5 tryggt och stabilt. Fyrhjulsdriften i CX-5 är snabb men den kunde gärna ha varit ännu snabbare. Och i testbacken skickar fyrhjulsdriftsystemet lite för mycket kraft till framhjulen vilket gör att framändan glider iväg åt det håll det lutar. Men när jag har förstått det och und viker skråkörning klättrar bilen upp utan problem. Står sig fint Tack vare automatlådan går det smyga iväg med CX-5, skönt när det är trixigt eller man ska backa till med husvagnen. Trots att CX-5 har något år på nacken står den sig fint i konkurrensen och mixen av få fel, trevliga köregenskaper, fin komfort och ett bra pris gör Mazda CX-5 till vinnare i vårt vintertest. n Bilen känns rätt enkel till en början men kvalitetskänslan är hög. Enkelt, logiskt och trevligt i CX 5. Fram sitter man skönt och kupén känns luftig. Kvalitetskänslan är hög och man trivs bakom ratten. Smart insynsskydd följer med upp när man öppnar bakluckan. 31
VINTERTEST STADSJEEPAR FORD KUGA Det bullrar visserligen en del i Kuga när vi åker norrut men komforten är ändå inte dum. Mycket tack vare fjädringen som trots att den är ganska fast och sportig sväljer ojämnheterna fint. Och på de krokiga och gropiga vintervägarna inåt landet växer Kuga, det här är en riktigt rolig bil som klarar av underlaget fint. Gamla Kuga var (som Ford ofta har varit) väl sladdsugen. I nya Kuga har teknikerna tonat ned de busiga köregenskaperna och resultatet är en mycket lugnare och tryggare bil. Men visst, Kuga är fortfarande mest sladdsugen i testet. Formerna är snygga och trots att Kuga är lika stor som de andra bilarna gör formerna att den ser lite mindre och slankare ut. Fyrhjulsdriften imponerar i branta backen Radion är krånglig Invändigt har Kuga tyvärr kvar den skumma futuristiska radiokonsolen som knappast gör någon glad. Det är så krångligt att fixa med radion att det är frågan om det ens är lagligt med de nya reglerna som säger att man inte får fippla med mobiltelefonen eller annan kommunikationsutrustning om det stör körningen. Och när Ford framöver bestämmer sig för att göra om radiokontrollen kan de väl göra skärmen till navigatorn större, ordna till instrumenteringen så att den blir tydligare och mer logisk och byta ut ratten mot en som inte känns lika billig och smäckig. Kommer upp direkt Fyrhjulsdriften imponerar i branta backen och är klart bättre än de andra systemen, borträknat Volvos Haldexsystem som är oslagbart. Utan att jag behöver trycka på några knappar eller ens koppla ur antispinnfunktionen klättrar Kuga upp för backen. Det slirar till lite och man märker att systemet jobbar med att skicka kraften fram och tillbaka men upp kommer vi på första försöket utan att ta sats för kung och fosterland. Men förutom den fina fyhjulsdriften är det inte så mycket som lockar med nya Kuga. n Nattklubbsbelysning om du är sugen på det. Instrumenteringen i Kuga är futuristisk och rörig. Rejält och användarvänligt bagageutrymme. 32
SUBARU FORESTER Det är lätt att förstå varför det säljs så många Subaru Forester i Norrlands inland. Bilen kostar mycket mindre än en riktig terrängbil men ger nästan lika bra framkomlighet (i de flesta lägen), är betydligt enklare att leva med och kanske framför allt känns Forester mer som en personbil på vägen. Men när vi hoppar fram och tillbaka mellan bilarna under vintertestet upplevs Forester som minst personbil och mest terrängbil. Fjädringen är hård och bilen nickar olustigt över ojämnheterna. Dessutom kommer det in en hel del vägbuller. Det är ingen vidare bil på långfärden. Roligheten kommer mycket från att bilen just är så enkel och ofiltrerad Trygg och rolig På krokiga vintervägar däremot växer bilen och är både trygg och rolig att köra och roligheten kommer mycket från att bilen just är så enkel och ofiltrerad. Man känner vad som händer med bilen och kan snabbt korrigera det. Fyrhjulsdriften driver hela tiden 50/50 vilket är tryggt och roligt. På oplogad väg och lättare terrängkörning tar sig Forester fram fint men det är svårt att smyga eftersom ettans växel är för högt växlad. Finns med automat Förr fanns Forester med lågväxel, visserligen en lite enklare variant av lågväxel men den fungerade suveränt. Och Forester finns med automatlåda vilket underlättar när man måste krypköra men automatlådan går inte att köpa tillsammans med dieselmotorn. Det är verkligen synd. Och ett resultat av den höga utväxlingen blir att vi får köra ned vår Forester till Ivars bilservice i Hoting för kopplingsbyte efter att en av oss försökt vända i djupsnön. Men, vi får nog erkänna att kopplingshaveriet berodde på lika delar hög första växel som klantig förare. Uppför vår testbacke tar sig Forester upp fint bara man har lite grundfart. n Displayen är spartansk och här finns ingen navigator. Det ser inte så tjusigt ut men känslan är fin. 33
VINTERTEST STADSJEEPAR MITSUBISHI OUTLANDER Med ett konstigt svagt surrande smyger Mitsubishi Outlander Plug-in hybrid iväg. Det surrande elektroniska ljudet är påhittat för att folk runt omkring ska upptäcka bilen som annars är snudd på ljudlös. Med en vanlig 230-voltsladd kopplad mellan bilen och vägguttaget över natten är batterierna fulladdade och strömmen tar mig ungefär fem mil. Och har jag inte längre än så till arbetet låter jag bilen ladda under dagen och kör på el hem också. Ungefär som vilken elbil som helst. Det fina här är att du inte blir stående om du kör sex mil, eller ens 100 mil för så fort strömmen tar slut hoppar en bensinmotor igång och tar dig vidare. Förbrukningen sjunker På vår färd norrut i motorvägsfart får bensinmotorn jobba hårt och bilen drar ett tag över en liter per mil men när vi svänger in på småvägarna sjunker förbrukningen till strax under litern vilket fortfarande är en hel del särskilt med tanke på att bilen känns rätt trött trots sina 164 hästkrafter. Precis som vanliga Outlander bullrar det en hel del i bilen på grov asfalt och Det fina här är att du inte blir stående om du kör sex mil, eller ens hundra mil fjädringen är småstötig men bilen är ändå bekväm jämfört med Forester och RAV4 på långfärden. Trist att köra Den bakre elmotorn är aningen starkare än den främre så precis som i fyrhjulsdrivna sportbilar driver Outlander Plug-in mer bak än fram. Men, till skillnad från sportbilarna gör det inte bilen mer körglad och Outlander Plug-in är rätt trist att köra. Fyrhjulsdriftsystemet fungerar bra på isvägen men när vi försöker ta oss upp för vår testbacke med fem centimeter snö blir det besvärligt. Med full gas gungar bilen bara lätt, det är precis som att systemet inte orkar forcera snön. Med antispinnsystemet urkopplat spinner hjulen men elektroniken förmår inte styra kraften dit den behövs och för att ta oss upp för backen måste vi ta rejält med fart. Mer utveckling krävs för att Mitsubishi Outlander Plug-in hybrid ska bli en riktig vinterbil. n Från eluttaget laddas bilen full på fem timmar. Den lilla växel spaken talar om att det här är en hybrid. Skärmen visar ganska pedagogiskt hur hybridsystemet jobbar. 34
TOYOTA RAV4 Redan efter några mil ropar Robert på radion att han måste stanna och dra för bagagerumsgardinen på RAV4 för att det bullrar så mycket. Överkänsligt tänker jag men när jag sedan byter från bullriga Subaru Forester till RAV4 inser jag att han har rätt, det bullrar ännu mer i RAV4. Och gardinen hjälper bara föga. Och på motor vägen norrut visar sig bilen dessutom vara lätt vinglig och inte alls lika riktningsstabil som de andra. När vägen kroknar och asfalten övergår till snö känns RAV4 lite bättre men bilen är fortfarande rätt trist att köra. Och i några stora tjälskott smäller det till ordentligt i bakvagnen, det känns inte heller särskilt lustigt. Kopplingen luktar I branta backen när jag försöker ta mig upp på snön luktar det omedelbart koppling om bilen så jag försöker med lite mer fart i stället. Då går det nästan. Men först börjar ena framhjulet spinna ordentligt och det tar några ögonblick innan den automatiska fyrhjulsdriften förstår att den ska skicka kraften till bakhjulen men då är det redan för sent. Det finns en knapp som låser När vägen kroknar och asfalten övergår till snö känns RAV4 lite bättre fyrhjulsdriften så att den ska driva lika mycket bak som fram. Då får jag motorstopp istället. Antispinnsystemet går in så hårt att det dödar motorn innan jag kommit halvvägs. Med urkopplat antispinnsystem, låst fyrhjulsdrift och ganska mycket fart går det till sist. Ska det verkligen behöva vara så krångligt att ta sig upp för en backe i en modern stadsjeep? Känns äldst Och kvalitetskänslan känns så där. Under ytan kan vi vara säkra på att kvaliteten är bra men mycket av det som syns känns billigt och den elektriska stoljusteringen låter som ett tröskverk. Trots att Toyota RAV4 är en av de nyaste bilarna i testet känns den som en av de äldsta. Men vi vet att Toyota kan, deras nya Auris är precis som man vill att en Toyota ska vara både rolig och trygg och det är bara att hoppas att nästa RAV4 blir lika bra. n Baklyset och vecket på bakskärmen är inte snyggast. Knapp för att spärra fyrhjulsdriften, vanligt på enklare system. Det känns trångt i framsätena, särskilt för benen. 35
MAZDA CX5 AWD AUT ADVANCE PLUS BÄST! VOLVO XC60 D4 AWD SUBARU FORESTER 2,0D XS Grundpris: 319 400 kronor. Motor: 4-cyl turbodiesel, 2,2 liter, 150 hk vid 4 500 varv/minut, vridmoment 380 Nm 1 800 varv/minut. Förbrukning: 0,55 l/mil (bl). CO2: 144 g/km. Acceleration: 0-100 km/tim på 10,2 s. Toppfart: 194 km/tim. Längd/bredd/höjd: 455/184/167 cm. Markfrigång: 21 cm. Tjänstevikt/maxlast: 1 686/439 kg. Max släpvagn/b-kort: 2 000/1 375 kg. BETYG ÄGA Vi förvånas igen över att Mazda har lyckats bygga en så bra och billig stadsjeep. 319 400 kronor för en fullutrustad CX-5 är faktiskt billigt och andrahandsvärdet lär stå sig lika bra som på andra Mazda-modeller. KÖRA En rolig och trygg bil att köra på vintervägen med fin styrning och bra vägegenskaper. Den automatiska fyrhjulsdriften kunde vara ännu snabbare men driften och den höga markfrigången gör att CX-5 ändå tar sig fram fint på de oplogade vägarna. KOMFORT När starka vindbyar sliter tag i CX-5 läcker lite vindljud in i kupén, i övrigt är bilen tyst, framförallt på grov asfalt konstigt nog. Fjädringen är mjuk och skön och klarar rejäla ojämnheter bra. UTRYMMEN Rymligt och lättlastat bagage och det tredelade baksätet är smidigt. Fem personer sitter bekvämt. SÄKERHET Avancerad säkerhetsutrustning (som panikbromsassistans) och toppbetyg i Euro Ncaps krocktester. Dessutom ett ärligt och tryggt uppträdande på vägen. KÄNSLA CX-5 känns välbyggd och känslan i materialval och detaljer är bra. Den trevliga känslan både på asfalt och snö och is höjer betyget. HELHET Praktisk, rolig, trevlig och användbar och dessutom med ett bra pris. Det är lätt att tycka om Mazda CX-5 som fortfarande är en favorit i klassen, särskilt på vintervägarna. Grundpris: 470 000 kronor. Motor: 5-cyl turbodiesel, 2,4 liter, 181 hk vid 4 000 varv/minut, vridmoment 440 Nm från 1 500 3 000 varv/minut. Förbrukning: 0,64 l/mil (bl). CO2: 169 g/km. Acceleration: 0 100 km/tim på 8,3 s. Toppfart: 205 km/tim. Längd/bredd/höjd: 464/189/171 cm. Markfrigång: 23 cm. Tjänstevikt/maxlast: 1 911/594 kg. Max släpvagn/b-kort: 2 000/995 kg. BETYG ÄGA Prislappen är hög men då ingår det mesta i standardutrustningen och andrahandsvärdet på XC60 står sig riktigt bra. KÖRA Volvo XC60 är stabil oavsett väglag och är en dröm på vintervägen. Bilen överraskar aldrig och är rolig att köra. Hög markfrigång och den fina fyrhjulsdriften från Haldex gör att XC60 tar sig fram bäst av testbilarna när det är oplogat. KOMFORT Komforten är helt överlägsen de andra bilarna i testet. Att kliva in i XC60 är som att kliva in i en annan värld och ingen av de andra bilarna i testet kommer i närheten av Volvons ombonade, mjuka och tysta kupé. UTRYMMEN I XC60 är det gott om plats för både bagage och folk. Det är också den bil där tre personer sitter bäst i baksätet. Hyggligt låg lasttröskel med tanke på bilens höjd. SÄKERHET Toppbetyg i krocktester och bra säkerhetsutrustning där till exempel nödbromsassistans är standard. Fler smarta säkerhetslösningar kan köpas till i olika paket. KÄNSLA XC60 är dyrast i gänget, med all rätt, den känns dyrast och kvalitetskänslan är bäst. Och den tar sig fram överlägset bäst på den oplogade vintervägen. HELHET Volvo XC60 är en toppenbil på vinterfärden. Tack vare rejäl markfrigång och fin fyrhjulsdrift tar bilen sig fram förvånansvärt bra. Men mest imponerande är komforten; tyst, mjuk och bekväm. Grundpris: 303 900 kr. Motor: 4-cyl turbodiesel, 2 liter, 147 hk vid 3 600 varv/minut, vridmoment 350 Nm från 1 600 2 400 varv/minut. Förbrukning: 0,59 l/mil (bl). CO2: 156 g/km. Acceleration: 0 100 km/tim på 10,2 s. Toppfart: 190 km/tim. Längd/bredd/höjd: 460/180/174 cm. Markfrigång: 22 cm. Tjänstevikt/maxlast: 1 635/445 kg. Max släpvagn/b-kort: 2 000/1 420 kg. BETYG ÄGA Forester ett bra köp eftersom Subaru är känd för sin höga driftsäkerhet och låga ägandekostnader och det ger bilarna bra andrahandsvärde. KÖRA Styrningen är fin och chassit håller i bra men när det börjar gå fort på gropiga vägar blir gången lite svajig och olustig. Den manuella växellådan ger många tjuvstopp och är särskilt besvärlig utanför vägen eller på båtupptagningsrampen. KOMFORT Nya Forester är tyst och bekväm på släta vägar men när asfalten blir grövre kommer en del buller. Och när vägen blir tjälskadad och gropig är Forester både stötig och nickig. Chassit är mer terräng- än komfortbetonat. UTRYMMEN Bagageutrymmet är rymligt och lättlastat. Ryggstödet fälls smidigt men bara i två delar, 40/60. Det är gott om plats invändigt men lite svårt att sitta still i baksätet som är platt, halt och inte särskilt bekvämt. SÄKERHET Forester har fått topbetyg i Euro Ncaps krocktester (högst av all testade Subaru-modeller) men har inte moderna elektroniska hjälpmedel som till exempel automatisk nödbroms KÄNSLA Subaru Forester har en fin och bruksig känsla och bilen känns betydligt mer ombonad än tidigare versioner. Men känslan av skogsmulle svalnar på grund av den manuella växellådan och den halvdana långfärdskomforten. HELHET Forester är en robust bil som gör sig perfekt på landsbygden. Med fina köregenskaper, okomplicerat ägande och bra fyrhjulsdrift är bilen som gjord för vischan. Men Forester hade kunnat vara ännu bättre. Med lite mjukare fjädring och lågväxel eller automatlåda till dieselmotorn hade Forester varit en vinnare. 36
FORD KUGA TDCI AWD MITSUBISHI OUTLANDER PLUG-IN TOYOTA RAV4 2,2 D-4D EXECUTIVE Grundpris: 303 000 kronor. Motor: 4-cyl turbodiesel, 2 liter, 163 hk vid 3 750 varv/minut, vridmoment 340 Nm vid 2 000 varv/minut. Förbrukning: 0,62 l/mil (bl). CO2: 162 g/km. Acceleration: 0-100 km/tim på 10,4 s. Toppfart: 196 km/tim. Längd/bredd/höjd: 452/184/174 cm. Markfrigång: 19 cm. Tjänstevikt/maxlast: 1 778/452 kg. Max släpvagn/b-kort: 2 100/1 270 kg. BETYG ÄGA Ford Kuga lockar med lägsta priset i testet men tyvärr lider Ford fortfarande (lite oförtjänt) av dåligt andrahandsvärde. KÖRA Kuga är rolig att köra och beter sig mycket lugnare i halkan än sin föregångare. Fyrhjulsdriften fördelar snabbt kraften dit den behövs bäst. KOMFORT Fjädringen är ganska fast men den känns påkostad och klarar av ojämnheter fint. Det bullrar en hel del inne i bilen men inte lika mycket som i RAV4. UTRYMMEN Ford Kuga ser liten och nätt ut men invändigt är det bra med plats för fyra personer men tre i bredd bak är trångt. Bagageutrymmet är rymligt och lättlastat. SÄKERHET Mycket bra resultat i Euro Ncaps krocktester. Trist att nödbromsassistans kostar extra, det borde vara standard. KÄNSLA Till en början ger Kuga en bra känsla men efter ett tag börjar flera irriterande detaljer dyka upp. Värst är den plottriga radion på mittkonsolen med knappar som är små och svåranvända. Och instrumentpanelen med en massa struntinformation i mitten och den svårlästa hastighetsmätaren längst till höger. HELHET Kuga är en trevlig och körglad bil på vintervägen. Fyrhjulsdriften jobbar riktigt bra och klarar både oplogade vägar och vår branta, snöiga backe galant. Fyrhjulsdriften, fjädringen och chassit känns påkostat men det finns en hel del med Kuga som känns betydligt billigare och den ologiska, plottriga interiören är ingen höjdare. Pris: 419 900 kr. Motor: 4-cyl bensin, 2 liter, 121 hk samt två elmotorer med sammanlagt 164 hk, vridmoment 380 Nm vid 1 750 varv/minut. Förbrukning: 0,19 l/mil (bl). CO2: 44 g/km. Acceleration: 0 100 km/tim på 11 s. Toppfart: 170 km/tim. Längd/bredd/höjd: 466/180/167 cm. Markfrigång: 19 cm. Tjänstevikt/maxlast: 1 885/425 kg. Max släpvagn/b-kort: 1 500/1 190 kg. BETYG ÄGA Mitsubishi Outlander Plug-in hybrid kostar massor och är egentligen bara en bil för tjänstebilsföraren (för som tjänstebil är bilen billig). Laddar du hemma och bara kör några mil per dag går det att köra ruggigt snålt. KÖRA Högre vikt än vanliga Outlander gör hybridversionen tråkigare att köra, bilen känns ganska stor och tung. Fyrhjulsdriften fungerar bra vid vanlig vinterkörning men när vi försöker ta oss upp för en snöig och hal backe sköter sig inte elektroniken och det krävs mycket fart för att ta sig upp. KOMFORT Det bullrar en hel del i Outlander på grov asfalt och fjädringen är ganska stötig. Men man åker helt okej på långfärden, mycket tack vare att bilen känns ombonad. UTRYMMEN Teknikerna har gömt batterierna under golvet vilket gör att den extra lasten inte påverkar last- eller passagerarutrymmet nämnvärt jämfört med vanliga Outlander. En ganska rymlig bil. SÄKERHET Vanliga Outlander klarar sig bra i krockproverna och hybridversionen bör inte vara mycket sämre. En vettig säkerhetsutrustning är standard. KÄNSLA Framtidskänslan är hög och Outlander Plug-in ger en härlig känsla av att lura staten och bensinbolagen på pengar. Framtidskänslan avtar dock när den hemladdade strömmen tagit slut och föret blir sämre. HELHET En elbil där du slipper räckviddsångest. Med fulladdade batterier kommer du fem mil vilket räcker för de flesta pendlare och när strömmen tagit slut startar bensinmotorn och tar dig vidare. Fyrhjulsdriften räcker långt men att fyrhjulsdriften ger upp när den behövs som bäst är tråkigt. Och den höga förbrukningen när bensinmotorn måste jobba drar ned betyget. Grundpris: 342 900 kr. Motor: 4-cyl turbodiesel, 2,2 liter, 150 hk vid 3 600 varv/minut, vridmoment 340 Nm från 2 000 3 600 varv/minut. Förbrukning: 0,57 l/mil (bl). CO2: 149 g/km. Acceleration: 0 100 km/tim på 10 s. Toppfart: 190 km/tim. Längd/bredd/höjd: 457/185/166 cm. Markfrigång: 19 cm. Tjänstevikt/maxlast: 1 730/490 kg. Max släpvagn/b-kort: 2 000/1 280 kg. BETYG ÄGA Vår RAV4 är visserligen ganska fullutrustad men priset är ändå högt. Bilen är ändå en bra affär med förmodat hög tillförlitlighet, låga ägarkostnader och bra andrahandsvärde. KÖRA Nya Toyota RAV4 är visserligen roligare än föregångaren men den är fortfarande rätt trist att köra. Fyrhjulsdriften gör RAV4 trygg på vintervägen men när vi ska upp för backen är systemet långsamt och den manuella växellådan gör att det direkt luktar koppling om bilen när vi försöker smyga fram. KOMFORT Känns lite vinglig på motorvägen och det bullrar något hemskt. På dåliga vägar, där man vill att den här typen av bil ska vara bekväm är nya Rav4 stötig och skumpig. UTRYMMEN Lastutrymmet är hyggligt och man sitter helt okej i baksätet men fram däremot känns det instängt och fotutrymmet på både förar- och passagerarplatsen är klent. SÄKERHET Fem stjärnor i Euro Ncaps krocktester och bra nivå på säkerhetsutrustningen. Men du måste köpa dyraste versionen för att få alla säkerhetsfinesser. Härligt att Toyota beslutat sig för att ha strålkastarspolning på alla RAV4, oavsett utrustningsnivå! KÄNSLA RAV4 ger en robust känsla trots att bilens formgivning inte känns särskilt robust varken in- eller utvändigt. Många detaljer känns påkostade invändigt men en del känns riktigt billiga. HELHET På svensk grov asfalt är Toyota RAV4 ruggigt bullrig och fjädringen på dåliga vägar är stötig och obekväm. Fyrhjulsdriften är långsam i autoläget och manuell låda utan lågväxel är ingen höjdare i en bil som många kommer använda till att dra båtar och hästtransporter med. Automatlåda finns och kostar 15 000 kronor. Det här är inte en bil som gör oss glada. 37