DELRAPPORT 2 FÖRÄNDRINGAR HOS FYTO- OCH ZOOPLANKTON SAMT HOS BOTTENFAUNA OCH FISK

Anders Stehn rapport Eurofins Environment AB 8909666-1436339 2009-02-17 AndersStehn@eurofins.se DELRAPPORT 2 FÖRÄNDRINGAR HOS FYTO- OCH ZOOPLANKTON SAMT HOS BOTTENFAUNA OCH FISK

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Innehållsförteckning Inledning...3 Växtplankton...3 Metodik...3 Statusklassning utifrån SNV:s äldre bedömningsgrunder...4 Artsammansättningens betydlese för resultaten i de äldre bedömningsgrunderna...5 Biologisk mångfald (Shannons diversitetsindex)...9 Ekologisk status utifrån trofiskt planktonindex, TPI...9 Sammanfattning växtplankton förbättring både utan och med aluminiumfällning....10 Djurplankton...11 Metodik...11 Resultat...11 Biologisk mångfald med Shannon-Weiners diversitetsindex...12 Likhetsanalyser...13 Sammanfattning djurplankton förbättring både utan och med aluminiumfällning...15 Bottenfauna...16 Totalabundans, totalbiomassa, artrikedom...16 Förekomst av olika djurgrupper...18 Biologiska index...20 Sammanfattning bottenfauna förbättring både utan och med aluminiumfällning...21 Fisk...21 Sammanfattning provfiske...21 Slutsammanfattning förbättring både utan och med aluminiumfällning...22 Bilaga 1 Fullständiga fytoplanktontabeller...23 Bilaga 2 Fullständiga zooplanktontabeller...41 Bilaga 3 Fullständiga bottenfaunatabeller...49 Bilaga 4 Utdrag ur Resultat från provfiske i [...]Flaten [...]år 2006 & 2007...62 2

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Inledning I många år ansågs Flaten som Stockholms bästa badsjö, med påfallande stort siktdjup och begränsad planktongrumling. Under 1990-talet ökade fosforhalten kraftigt i sjön. Detta medförde återkommande blomningar av giftbildande blågrönalger som störde badlivet. Under 1999 genomfördes en utredning, som ledde fram till beslutet att sjöns bottenvatten, och framför allt dess sediment, skulle behandlas med ett aluminiumbaserat flockningsmedel. Behandlingen, som innebar att den lösta fosforn i bottenvattnet fälldes ut, och den fosfor som läckte ut från sedimenten bands/inaktiverades, genomfördes på sensommaren år 2000. I diagrammen har tillfället markerats med en röd pil eller ett rött streck. På uppdrag av Stockholm Vatten AB kontrollerades sjöns biologi växt- och djurplankton åren 1996-2004, bottenfauna 1999-2004, vilket beskrivs i föreliggande delrapport Dessutom kommenteras fiskvariationen från åren 1994-2007 beskriven i rapporten Resultat från provfisken i Långsjön, Trekanten, Flaten och Lillsjön år 2006 och 2007, av M. Dahlberg och N.B. Sjöberg. Utdrag ur denna finns i bilaga 4. Sjöns fysikalisk-kemiska tillstånd före och efter restaureringen, samt själva behandlingen har avhandlats tidigare i rapport, MV03-381. Växtplankton Metodik Plankton analyserades ackrediterat i inverterat mikroskop enligt Utermöhl ; som sedan 2006 finns beskrivet i standardmetoden SS-EN 15024:06 (utg. 1). Som kvalitetsmått eftersträvades att variationsbredden för det 95%-iga konfidensintervallet m.a.p. individantal skulle vara under 30%. 1996-2003 utfördes planktonanalyserna av Sten Backlund (Pelagia), år 2004 av Anders Stehn (Stockholm Vatten AB). Klorofyll analyserades enligt SS 028146-1 (acetonextraktion + trikromatisk avläsning). Variationer i totala biomassan, klorofyll och siktdjup Den totala planktonvolymens variation från 1996 till 2004 visas i figur 1. Halten klorofyll a är ett approximativt mått för samma biomängd; dess variation 1996-2007 visas i figur 2. Siktdjupet beror till stor del på planktongrumling ju mer plankton desto sämre siktdjup och visas i figur 3 Både planktonvolym och klorofyllhalt uppvisar tidvis höga halter under åren 1996 t.o.m. 2000 och därefter lägre halter, sedan aluminiumfällningen genomfördes. Det verkar som att behandlingen haft en positiv, reducerande påverkan på växtplanktonsamhället. Tittar man emellertid närmare syns två saker. Dels är det främst vinter-vår samt höstplankton (de gula och blå symbolerna i fig 2) som påverkats av aluminiumfällningen, inte det mer besvärande sommarplanktonet (gröna fyrkanter). Dels ser man att en generell förbättring inträffat på naturlig väg från 1996/97 till 2001; de gula och blå symbolerna (höst- och vårplankton) sker för vart år. Det gäller även sommarplankton, men inte i lika stor grad. Det ser alltså ut som att sjön skulle ha blivit bättre även utan behandlingen. Total planktonbiomassa 30 25 20 15 10 5 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 mm3/l Figur 1 Total planktonbiomassa mm 3 /L i Flaten 1996-2004 3

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Klorofyllutveckling Flaten 45 klorofyll a, µg/l 40 35 30 25 20 15 jan- - -dec alla 10 5 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 Figur 2 Klorofyll a, µg/l, i Flaten 1996-2007 Tittar man på siktdjupsutvecklingen så förbättras både vinter/vår och sommarsiktdjupen direkt av aluminiumbehandlingen; medelvärdet för somrarna 1996-99 var ca 4 m, men 6,5 m för 2001-07. Däremot ser det ut som att restaureringsinsatsen stoppade upp en pågående förbättring hos höstsiktdjupet (gula trianglar, fig 3). Men trots allt är situationen efter tember 2000 på de flesta sätt bättre än före det datumet, av planktonvolym, klorofyll och siktdjup att döma. Siktdjupsutveckling Flaten 0 2 4 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 jan- - -dec alla 2006 2007 siktdjup, m 6 8 10 12 Figur 3 Siktdjup, m, i Flaten 1996-2007 Statusklassning utifrån SNV:s äldre bedömningsgrunder I Naturvårdsverkets äldre bedömningsgrunder fanns fyra parametrar som utgick från biovolymen hos växtplankton; volymen av kiselalger i apr/ under vårblomningen, totalvolymen plankton i medel för perioden -ober, totalvolymen alger i usti samt volymen massutvecklande cyanobakterier i usti. Dessa generella parametrar fångar in de vanligaste planktonproblemen man har i sjöar, men inte t.ex. de som fanns i Flaten. I figur 4 syns hur såväl totalvolymen - (grön), totalvolymen usti (rosa) och cyanobakterier i usti (ljusblå) alla sker från åren 1997-98 fram till ungefär 4

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 2001, men helt oberoende av aluminiumfällningen, medan vårblomningens kiselalger knappast förändrats alls de undersökta åren. I figurtabellen 5 visas lite närmare hur de fyra parametrarna bedöms. Utifrån de äldre bedömningsgrunderna för växtplankton har aluminiumfällningen inte haft någon inverkan på sjöns kvalité. mm3/l 20 16 12 8 Biomassebaserade bedömningar totvol alger, medel - totvol alger kiselalger apr/ blommande cyan, 4 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Figur 4 Statusbestämmande biomassevariationer hos olika planktonfraktioner, Flaten 96-04 totvol alger, medel totvol alger, kiselalger, apr/ blommande cyan, Avvikelse från jmf-värde för djup slättsjö 1996 1,9 0,1 1997 18,3 21,8 0,9 2,2 1998 15,5 5,6 0,1 7,8 1999 11,9 0,8 0,1 0,6 2000 5,5 2,4 0,1 2,3 2001 0,8 0,5 0,0 0,1 2002 1,1 0,6 0,4 0,0 2003 1,0 2,3 0,1 0,0 2004 0,9 0,8 0,3 0,2 Figurtabell 5 Bedömningsklassningar och nivåer, Flaten 1996-2004 Artsammansättningens betydelse för resultaten enligt de äldre bedömningsgrunderna En närmare titt på artsammansättningen (figur 6a-6e) förklarar delvis bedömningsgrundernas otillfredsställande resultat. I figur 6a visas totala planktonvolymen samt procentandelen av olika växtplanktongrupper. Under åren 1998-2001 dominerades vårblomningen av cyanobakterier (blåa staplar), inte kiselalger. Cyanobakterier utgjorde större delen av planktonbiomassan även under sommaren, men uppnådde egentligen bara anmärkningsvärda halter 1998. Notera i fig 6b hur förekomsten av Oscillatoriales (mörkblå ringar) och de kvävefixerande Nostocales (mellanblå trianglar) ökar från 1997 till 1999 för att sedan minska 2000, nota bene innan aluminiumfällningen; Oscillatoriales tillväxt och fall skedde på våren, Nostocales på sommaren. Från och med 2001 är det nästan bara Chroococcales (ljusblå ringar) som påträffas. Observera att Oscillatoriales skall avläsas på den högra axeln i fig 6b, Chroococcales och Nostocales på den vänstra; axlarna skiljer sig med en faktor 10. 5

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 planktonvolym, mm 3 /l 30 25 20 15 10 5 100 0 Planktonutveckling i Flaten 1996-2004 Al-fällning % av totalvolym 80 60 40 20 0 picoplankton Chroococcales Nostocales Oscillatoriales Chlorophyta Conjugatophyceae Euglenophyta Centrales Pennales Chrysophyta, övr Xantophyta Dinophyta Cryptophyta 1996 1997 1998 feb 1999 feb 2000 feb 2001 feb 2002 feb 2003 apr 2004 Figur 6a Total planktonbiovolym & andelar av olika planktonklasser / -ordningar, Flaten 96-04 0,30 30 mm 3 /l 0,25 0,20 0,15 0,10 Chroococcales Nostocales Oscillatoriales 25 20 15 10 1996 1997 1998 feb 1999 feb 2000 feb 2001 feb 2002 feb 2003 apr 2004 mm 3 /l 0,05 5 0,00 0 Figur 6b Biovolym hos cyanobakterierordningarna, Flaten 1996-2004 Grön-, guld- och kiselalger företer inga exceptionella variationer i fig 6a (gröna, oranga och beiga staplar); kanske kan man notera att andelen och totalvolymen av guldalger (oranga staplar i fig 6a respektive dito trianglar i fig 6d) verkar vara frekventare efter aluminiumbehandlingen. Det finns indikationer (se fig 3 i nya bedömningsgrunderna för Växtplankton i sjöar, 2007) att en ökning av andelen guldalger (chrysophyceer) visar på förbättrad sjöstatus. Bland kiselalgerna förefaller de centriska blivit något vanligare efter behandlingen, medan de pennata dominerade före (ljusrespektive mörkbeiga staplar i fig 6a, gula respektive beiga ringar i fig 6d). Slutligen verkar andelen grönalger ha ökat något efter behandlingen, vilket kan vara en återgång till situationen före svåråren 1998-2000. Den ökade andelen okalger (Conjugatophyceae, mörkgröna ringar, i fig 6c) år 2004 är kanske värd att notera. 6

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 1996 1997 1998 feb 1999 feb 2000 feb 2001 feb 2002 feb 2003 apr 2004 mm 3 /l 0,16 0,12 0,08 Chlorophyta Conjugatoph. Euglenophyta 0,04 0,00 Figur 6c Biovolymen hos grönalger, okalger och ögonalger, Flaten 1996-2004 2,0 1996 1997 1998 feb 1999 feb 2000 feb 2001 feb 2002 feb 2003 apr 2004 mm 3 /l 1,5 1,0 Centrales Pennales Chrysophyta, övr 0,5 0,0 Figur 6d Biovolym hos kislealgordningarna samt hos övriga guldalger, Flaten 1996-2004 Om man återgår till fig 6a och följer utvecklingen hos flagellaterna (pansaralger/dinophyta-bruna staplar och rekylalger/cryptophyta-gredelina staplar) ser man att de ofta utgjorde en procentuellt stor andel av planktonbiomassan 1996 och -97, men en mindre andel 1998-2000. I synnerhet dinophycéerna ökade dock i andel hela tiden från 1998 till 2002/2003 även om de i absoluta tal inte förändrades så mycket, se fig 6e bruna trianglar. Lite förvånande förekom de nästan inte alls 2004; istället utgjorde cryptophyceér då den större andelen av flagellaternas biovolym. mm 3 /l 1,5 1,2 0,9 0,6 Dinophyta Cryptophyta 0,3 0,0 1996 1997 1998 feb 1999 feb 2000 feb 2001 feb 2002 feb 2003 apr 2004 Figur 6e Biovolym hos pansar- och rekylalger. De enskilda arterna som dominerade under de olika åren och årstiderna framgår av tabellerna 1a-1c; bilaga 1 innehåller den fullständiga listan. Värdet i TPI-kolumnen anger om arten ifråga föredrar näringsrika (värde 1 till 3) eller näringsfattiga förhållanden (värde -1 till -3). Liksom beskrevs ovan rörande klorofyllvariationer ser man de största förändringarna i vårflorans artsammansättning (tab 1a), och till stor del även i höstflorans (tab 1c); de arter som dominerar före respektive efter behandlingen är ganska skilda. För sommarflorans del (tab 1b) är det mer en grad- än 7

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 väsenskillnad; ungefär samma arter dominerar men i andra proportioner. Det är främst bland cyanobakterierna man ser en skillnad. Tabell 1a Vanliga vårplankton, Flaten 1996-2004 Vårplankton TPI 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Cyanophyta Aphanizomenon gracile 3 + + + Planktothrix agardhii 2 # # # # # # # # # + + + Chlorophyta Kolonibildande gröna kockoider + + + + Diatomaphyta Cyclotella sp. -2 + + + + + + + + + Thalassiosira lacustris + + + + + Asterionella formosa + + + + + + + + + Fragilaria crotonensis 2 + + + Chrysophyta Dinobryon sociale -3 # # # + + + + + + + + + Småmonader (< 3 my) + + Dinophyta Ceratium hirundinella + + + + Gymnodinium sp. -3 + + + + + + Peridinium sp + + + + + + + Cryptophyta Cryptomonas sp 2 + + + + + + + + + Rhodomonas sp -1 + + + + + + Tabell 1b Vanliga sommarplankton, Flaten 1996-2004 Sommarplankton TPI 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Cyanophyta Snowella lacustris + + + + + + Aphanizomenon gracile 3 + + + Planktolyngbya subtilis 3 + + + Planktothrix agardhii 2 # # # + + + + + + Chlorophyta Botryococcus braunii # # # Kolonibildande gröna kockoider + + + + + + + + + Diatomaphyta Cyclotella sp. -2 + + + + + + + + + + + + Fragilaria crotonensis 2 # # # + + + Chrysophyta Dinobryon sociale -3 + + + + + + + + + + + + + + Småmonader (< 3 my) + + Dinophyta Ceratium hirundinella # # # + + + + + + + + + + + + + # # # + Peridinium sp + + + + + + + Cryptophyta Cryptomonas sp 2 + + + + + + + + + + + Rhodomonas sp -1 + + + + 8

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Tabell 1c Vanliga höstplankton, Flaten 1996-2004 Höstplankton TPI 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Cyanophyta Aphanizomenon gracile 3 + + + Planktolyngbya subtilis 3 + + + Planktothrix agardhii 2 # # # + + + + + + Chlorophyta Cosmarium sp. + + Diatomaphyta Cyclotella sp. -2 + + + + + + + + Fragilaria crotonensis 2 + + + + Tabellaria fenestrata + + + + Dinophyta Ceratium hirundinella + + + + # # # + + + Peridinium sp + # # # Cryptophyta Cryptomonas sp 2 + + + + + # # # + + + + + + Rhodomonas sp -1 + + + + + + Biologisk mångfald (Shannons diversitetsindex) Den biologiska mångfaldens variation har åskådliggjorts med Shannon-Weiners diversitetsindex (H ) i fig 7. Den redovisas bara för åren 1999-2004 proverna från 1996-98 analyserade på ett sådant sätt att Shannon ej går att beräkna. Liksom avseende klorofyll, siktdjup m.m. så är det främst i vårfloran man ser en tydlig förbättring efter aluminiumbehandlingen. Innan behandlingen låg diversiteten under vårblomningen mellan 0 och 1, efter behandlingen mellan 1 och 3. Tiden alldeles före och efter behandlingsveckorna var diversiteten hos växtplankton ovanligt lågt, troligen en direkt konsekvens av att många arter försvann temporärt i samband med arbetet. Den biologiska mångfalden hos sommaroch höstplankton verkar tvärt emot vårplankton - tyvärr ha minskat efter behandlingen; de gröna och gula symbolerna i fig 7 visar skande trender jämfört med 1999, året innan behandlingen. Fytoplanktondiversitet, Shannon-Weiner (H') 3,5 3 2,5 vår som höst 2 1,5 1 0,5 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Figur 7 Fytoplanktonmångfald, Shannon-Weiners diversitetsindex, Flaten 1996-2004 Ekologisk status utifrån trofiskt planktonindex, TPI I Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder introduceras trofiskt planktonindex, TPI. Det tar hänsyn till enskilda arters näringskrav kombinerat med deras andel av totalbiomassan. Det är för närvarande bara validerat för tiden i/i till usti(tember), men har i brist på annat tillämpats på hela årsvariationen hos växtplankton i Flaten, se fig 8. 9

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Planktonstatus för åren 1996 och 1997 låg mellan hög (blått) och måttlig (gult), med en övervikt åt god (grön). Åren 1998 t.o.m. 2000 var status måttlig och alldeles efter aluminiumbehandlingen sämre än någonsin. Men redan 2001 ser man en förbättring i tillståndet, och återhämtningen fortskrider åtminstone t.o.m. 2004 då alla planktonprover indikerade hög status. Trofiskt planktonindex TPI 3,5 2,5 1,5 0,5-0,5-1,5-2,5-3,5 otillfredställande måttlig status god status hög status 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Figur 8 Ekologisk status enligt TPI, Flaten 1996-2004 Sammanfattning växtplankton förbättring både utan och med aluminiumfällning. De flesta växtplanktonparametrar visar på en negativ utveckling som påbörjades ungefär 1996-97, kulminerade 1997-1999 och klingade av till 2001. I flera fall påbörjades alltså en förbättring redan ett eller två år innan aluminiumbehandlingen; i andra fall ser man en tydlig förbättring först efter behandlingen; i några fall inträder en försämring. Variationer oberoende av aluminiumbehandlingen: Årsplanktonvolymerna minskade successivt från 1997-98 och framåt, liksom volymen cyanobakterier i usti. Pågående successionen i cyanobakteriesammansättningen: 1998-99 domineras av icke kvävefixerande Oscillatoriales, 1999-2000 av kvävefixerande Nostocales och 2001 av icke kvävefixerande Chroococcales. Variationer som gynnades av behandlingen: Biovolymen av vinter/vår- respektive höstplankton blev lägre. Totalvolymerna och andelarna av guld- och grönalger ökade något. Vår och höstflorans artsammansättning ändrades påtagligt. Sommarflorans artsammansättning påverkades i mindre grad medan proportionerna mellan olika arter förändrades. Den biologiska mångfalden, mätt med Shannon-index förbättrades i vårplankton. Sjöns ekologiska status, mätt med trofiskt planktonindex (TPI), skiftade från måttlig till hög. Vinter/vår- och sommarklorofyllnivåerna blev lägre. Vinter/vår och sommarsiktdjupen ökade med i medel 3 respektive 1 m. Variationer som missgynnades: Höstsiktdjupens successiva förbättring avstannade. Biologiska mångfalden under sommar och höst minskade. 10

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Djurplankton Metodik Enligt då gällande provtagningsmetodik har zooplankton samlats både från vattnen över språngskiktet (epilimnion) och från vattnen under detsamma (hypolimnion). Språngskiktet varierade från 5-9 meter, vanligast 7-8 m. Delprover togs på varje meter och silades genom zooplanktonsil. I de fall då språngskiktet (metalimnion) var omfattande har det inkluderats i epilimnionprovet. De delar av hypolimnion (och i förekommande fall epilimnion) som var syrefria provtogs ej. De ackrediterade bestämningarna 1996-99 utfördes av Peter Rivinoja (Pelagia Miljökonsult AB); 2000, 2002 och 03 av Krister Mattsson (Pelagia Miljökonsult AB); 2001 och -04 av Marianne Ahlfeld (Stockholm Vatten AB).. Resultat Även m.a.p. djurplankton förefaller en förbättring ha inträtt i sjön innan behandlingen påbörjades mängderna och fördelningen under året 2000 påminner mycket mer om resultaten från 2001-2004 än perioden 1996-1999, se fig 10. Vidare kan man notera att värdena för 1996-97 var mycket lägre än under 2000-talet, medan åren 1998 och -99 istället uppvisade mycket högre antal. Det var hdjuren Pompholyx sulcata i ytvattnet och Keratella cochlearis i yt- och djupvattnet som stod för massförekomsterna i i 98, och Keratella cochlearis, K. quadrata samt Kellicottia longispina i i 99. De tillhör f.ö. de frekventaste djurplanktonen i sjön, se vidare figurtabell 9. Ciliata, flimmerdjur epi hypo alla djup epi hypo alla djup Cladocera, hinnkräftor Ciliata sp 17% 25% 9% Bosmina coregoni 36% 39% 27% Codonella sp 22% 18% 18% Bosmina longirostris 50% 64% 64% Rotatoria, hdjur Bosmina sp 47% 39% 27% Asplanchna priodonta 14% 14% 27% Chydorus sphaericus 50% 32% 45% Asplanchna sp 28% 36% 27% Daphnia cristata 50% 36% 55% Brachionus sp 28% 32% 27% Daphnia cucullata 39% 36% 36% Conochilus sp 28% 32% 36% Daphnia sp 42% 50% 55% Filinia longiseta 50% 86% 91% Diaphanosoma brachyurum 42% 21% 18% Gastropus sp 33% 29% 18% Copepoda, hoppkräftor Kellicottia longispina 89% 96% 91% Calanoida 92% 89% 100% Keratella cochlearis 100% 100% 100% Cyclopoida 100% 100% 91% Keratella quadrata 94% 100% 100% Eudiaptomus sp 44% 36% 27% Polyarthra sp 64% 86% 73% Naupli 100% 96% 91% Pompholyx sp 22% 14% 18% Pompholyx sulcata 14% 11% 27% Pompholyx triloba 33% 36% 36% Synchaeta sp 25% 14% 9% Trichocerca capucina 22% 14% 9% Trichocerca sp 39% 29% 36% Figurtabell 9 De mest förekommande djurplanktonen. Ljusblått = förekomst i 20-40% av proverna, gult=40-60%, rosa påträffade i mer än 60% av alla prover. 11

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 1800 Totalantal djurplankton i Flaten 1600 1400 1200 antal/l 1000 800 höst som h som e vår h vår e 600 400 200 0 1996 no 1997 t 1998 t 1999 t 2000 t t 2001 t 2002 t 2003 t 2004 t Figur 10. Totalantal zooplankton, Flaten 1996-2004. Biologisk mångfald med Shannon-Weiners diversitetsindex Det finns inga bedömningsgrunder för djurplankton. I ett försök att ändå dra lite mer slutsatser av materialet gjordes dels diversitetsberäkningar dels några enklare likhetsanalyser. Variationen i diversitet framgår av figur 11. Mångfalden minskar tydligt från 1996 till 1998 och ökar sedan från 1999 och framåt. Det syns en tydlig minskning i zooplanktondiversiteten direkt efter aluminiumfällningen, men i övrigt påverkades djurplankton inte av behandlingen. Det antyds en minskning även 2003 till 2004, men den kan vara en artefakt beroende på olika långt gången artning hos olika analysatorer. 12

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 4 3 Biologisk mångfald som Shannon-Weiners diversitetsindex epilimnion hypolimnion diversitet 2 1 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Figur 11 Zooplanktonmångfald, Shannon-Weiners diversitetsindex, Flaten 1996-2004 Likhetsanalyser Likhetsanalyser gjordes m.h.a. Bray-Curtis similarity och påföljande clusteranalys med gruppmedel som sammansmältningsfunktion. På grund av olika långt gående artbestämning inom sinsemellan olika grupper; så fick den 60 taxa långa artlistan sammanjämkas till 44 taxa. Materialet kunde delas i 4 grupper; epi- och hypolimniska vårprover, epilimniska sommarprover, hypolimniska sommarprover och slutligen höstprover efter höstcirkulation. Det är den indelning som också använts i figur 10. I alla fyra fall ser man mer eller mindre tydligt att artsammansättningen före behandlingen (_f_ i diagrammen) grupperar sig arat från artsammansättningen det år aluminiumbehandlingen genomfördes (2000, _m_ i diagrammen) respektive från åren efter (_p_ i diagrammen). 13

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Så läses diagrammen: Beteckningarna för varje gren består av 2 siffror för året, 2 siffror för månaden och tre tecken för prov från epilimnion, hypolimnion resp. hela limnion.två prover som är mycket lika varandra (t.ex. 04-05-epi och 04-05-hypo längst till höger i fig 12a) sammangrenas vid 80% similarity. Däremot i fig 12b längst t.v., så är 98-07-epi egentligen inte lik något annat prov och sammangrenas först vid 5% likhet. En likhet på minst 60% anses som god; strecket vid 45% anger en tolerabel likhet. Vårproverna Det finns några grupperingar som i huvudsak innehåller röda trianglar, före - värden. Det finns flera grupperingar med blå fyrkanter, efter. Det finns fler exempel på att de epi- och hypolimniska proverna från ett provtillfälle grupperas ihop. Similarity 0 20 40 60 80 100 99-06 epi 99-06 hyp 00-06 hyp 98-06 epi 98-06 hyp 97-06 epi 00-05 epi 01-06 epi 02-05 epi 00-06 epi 03-06 hyp 02-05 hyp Vår Group average 03-06 epi 04-06 epi 01-06 hyp 01-05 hyp 02-06 epi Samples 02-06 hyp 04-06 hyp Resemblance: S17 Bray Curtis similarity 97-05 epi 97-05 hyp 97-06 hyp 01-05 epi 00-05 hyp 03-04 epi 03-04 hyp 04-05 epi Figur 12a Likhetsdendrogram zooplankton, Flaten 96-04 04-05 hyp fö-ef f m p Sommarens epilimniska prover 0 20 Sommar e Group average Resemblance: S17 Bray Curtis similarity för-eft f m p Nästan alla blå efterbehandlingsprover hamnar i samma grupper; de flesta gula pågående behandlingsprover för sig; de röda föreproverna är lite mer spridda, men ihopparade med snarlika prover. Similarity 40 60 80 100 98-07 epi 99-07 epi 99-09 epi 04-08 epi 02-08 lim 00-09 epi 00-07 epi 00-09 epi 97-07 epi 96-07 epi 00-08 epi 96-09 epi 01-07 epi 04-07 epi 01-08 epi 01-09 lim 04-09 epi 03-08 epi 02-07 epi 02-07 lim 02-09 epi 03-07 epi 03-09 epi Samples Figur 12b Likhetsdendrogram zooplankton, Flaten 96-04 Sommaren hypolimniska prover 0 20 Som h Group average Resemblance: S17 Bray Curtis similarity för-eft f m p Här är grupperingarna inte lika tydliga, men de flesta efterprover har inte grupperats med föreproverna. Flera hypolimnionprover var meningslösa att ta eftersom större delen av sjövolymen under språngskiktet var svavelvätehaltigt. Similarity 40 60 80 100 98-07 hyp 96-07 hyp 97-07 hyp 96-09 hyp 03-08 hyp 03-07 hyp 03-09 hyp 00-07 hyp 01-08 hyp 99-07 hyp 04-07 hyp 04-09 hyp 01-07 hyp Samples Figur 12c Likhetsdendrogram zooplankton, Flaten 96-04 14

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 0 20 höst Group average Resemblance: S17 Bray Curtis similarity fö-ef f m p Höstproverna Höstproverna är tydligt uppdelade i två röda grupper före behandlingen och en blå+gul grupp efter behandlingen. Similarity 40 60 80 100 96-10 epi 96-11 lim 99-10 lim 99-11 lim 02-10 lim 00-10 epi 03-10 lim 01-10 lim 01-11 lim 04-10 lim 04-11 lim Samples Figur 12d Likhetsdendrogram zooplankton, Flaten 96-04 Sammanfattning djurplankton förbättring både utan och med aluminiumfällning. Även m.a.p. djurplankton förefaller en förbättring ha inträtt i sjön året innan behandlingen påbörjades mängderna och fördelningen under året 2000 påminner mer om resultaten från 2001-2004 än perioden 1996-1999. Om inte annat så verkar dock aluminiumbehandlingen ha accentuerat förbättringen. Den biologiska mångfalden minskade från 1996 till 1998 och men vänder och ökade sedan från 1999 och framåt. Just månaderna efter aluminiumbehandlingen märktes en tydlig minskning i zooplanktondiversiteten, men annars var påverkan ringa. 15

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Bottenfauna Bottenfauna provtogs ackrediterat enligt SS 028190 i görligaste mån från sublittoral och profundal, d.v.s. från 4 m ner till 12 eller 13m. Det gick nästan aldrig att erhålla representativa prover från 4 m djup p.g.a. alltför riklig bottenvegetation eller för hård botten. Det första undersökningsåret, 1999, provtogs både en sydlig och en nordlig bottenprofil. Den nordliga övergavs då den var för svårprovtagen p.g.a. sand som spolats ut från badstranden, samt då resultaten skilde sig föga mellan dem. Provtagningarna utfördes inte vid samma tid på året; de första åren gjordes vinter- och sommarprovtagningar, de senare åren vår- och höstprovtagningar, enligt figur 13. Skiftena berodde dels på byte av standardmetod, dels som en anpassning till aluminiumbehandlingen. vinter-vår sommar/höst jan feb mar apr dec 1999 N+S 4-13m 2000 4-12m behandling 4-12m 2001 *6-12m *6-12m 2002 *6-12m *6-12m 2003 6-12m 6-12m 2008 *6-12m 6-12m *6 = 4m gick ej att ta Figur 13 Provtagningsdatum och provtagna djup. På vart djup togs 3 delprover med ekmanhuggare från is eller båt. De sållades genom 0,5 mm såll, oftast på plats, undantagsvis inom ett dygn inne på laboratoriet. De konserverades direkt efter sållning med etanol till en slutkoncentration av ca. 70 %. Biomassebestämningen (våtvikt) gjordes tidigast 1 månad efter konservering. Plockning, sortering m.m. gjordes vid minst 10 x förstoring. Proverna från 1999 och i 2000 sorterades, artbestämdes och kvantifierades ackredierat av Dan Evander, Pelagia Miljökonsult AB. Övriga prover sorterades ackredierat av Marianne Ahlfeld, vid Stockholm Vatten AB. Ackredierad artning och kvantifiering av de senare proverna gjordes i huvudsak av Marianne Ahlfeld. Chironomider m.fl. taxa arbestämdes dock av Dan Evander, Pelagia (åren 2000-2003) och av Lars Eriksson (2004). Totalabundans, totalbiomassa, artrikedom Eftersom prover normalt tagits under två olika årstider, vinter-vår respektive sommar-höst, presenteras resultaten för jämförbarhetens skull i dubbeldiagram vilket tydliggör utvecklingen både inom respektive årstid och mellan åren. Vinter-vårpopulationen beskriv som negativa värden, med staplar liggande åt vänster, sommar-höstresultaten som positiva värden med staplar åt höger. Resultaten från alla provtagningsdjup visas summerade i var stapel. De få lyckade proverna från 4 m har uteslutits ur diagrammen för att öka jämförbarheten och för att inte störa trendbilderna. Den ungefärliga tiden för aluminiumbehandlingen anges i diagrammen med ett rött, snett streck. 16

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Biomassan, våtvikt Vinter-vårvärdena var ungefär desamma före som efter behandlingen, drygt 10g/m 2 åren 1999 resp. 2001. Fr.o.m. 2002 ökade biomassan påtagligt, först på de grundare bottnarna (6+8 m), sedan på de djupare (12 och 10 m). Den låg de senare åren mellan 20 och 30 g/m 2 2005 2004 2003 2002 Biomassa vinter-vår sommar-höst Sommar-höstvärdena totalt visade inte heller någon skillnad före resp. efter behandlingen, omkring 30 g/m 2. Däremot skedde en stor minskning på 6 m och en lika tydlig ökning på 8 m. Fr.o.m. 2002 var totalbiomassan mycket lägre, 5-10 g/m 2, främst p.g.a. låga halter på mindre djup. Abundans / antalet Vinter-vårvärdena ändrades föga i samband med behandlingen. Fr.o.m. 2002 började de stiga och hade 2004 nästan trefaldigats jämfört med tiden före Albehandlingen. Dessutom har fördelningen blivit jämnare med fler djur på alla djup. Antalet djur på sommaren-hösten minskade efter behandlingen och fortsatte ska 2002. Därefter ökade de. Totalvärdena blev aldrig så höga som 2000, men däremot var fördelningen på de olika djupen jämnare; första året fanns djur nästan bara på 6 m men år 2004 påträffades ganska många även på 8 och 10 m. 2001 2000 1999 6m 8m 10m 12m -40-30 -20-10 0 10 20 30 40 g/m 2 Figur 14 Totalbiomassan på olika djup, 1999-2004. 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 6m 8m 10m 12m Abundans vinter-vår sommar-höst -15000-10000 -5000 0 5000 10000 stycken / m 2 Figur 15 Totalabundansen på olika djup, 1999-2004. Artrikedom / biologisk mångfald För att erhålla ett jämförbart mått på artrikedomen bör alla artbestämningar utföras av samma person. Detta har inte varit fallet. Bl.a. kan de svåra grupperna Chironomidae och Oligochaeta ha blivit olika bestämda. 2005 2004 2003 2002 2001 Artrikedom vinter-vår sommar-höst Bortsett från detta kan man se en ökning i mångfalden från Al-behandlingen fram till åtminstone 2003. 2000 1999 6m 8m 10m 12m -60-40 -20 0 20 40 60 antal taxa Figur 16 Total artrikedom på olika djup, 1999-2004. 17

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Förekomst av olika djurgrupper Variationen i diagrammet över olika djurgruppers förekomst kan jämföras med totalbiomassediagrammet ovan (fig 14) båda utgår biomassan. Om man i fig B17a ser till procentandelen djur under vintern-våren så var den ungefär densamma 2003 och 2004 som året innan Al-behandlingen, 1999. Däremot fanns det fler djur och på fler djup 2003-04 än 1999 jämför fig 14. Sommar-höstproverna varierade mycket mer. Åren 2003 och 2004 var ganska lika varandra både till artsammansättning och totalbiomassa, men de föregående tre åren uppvisade inga entydiga trender. Man kan notera att fjädermyggor av släktet Chironomus var mycket sällsynta i proverna från 2002, i synnerhet från sommaren-hösten. 2005 2004 2003 2002 2001 Alla djurgrupper vinter-vår sommar-höst Maskar Kvalster+märlor Vattengråsuggor Chironomus sp Myggor, övriga Övr insekter Musslor Snäckor Spökmyggor 2000 1999-100 -50 0 50 100 % Figur 17a Andelen djur under vinter-vår respektive sommar-höst, 1999-2004. De dominerande djurgrupperna, Chironomus, övriga fjädermyggor, spökmyggor, vattengråsuggor, fåborstmaskar och snäckor är alla typiska för vatten med hög grad av eutrofiering/organisk belastning; i ASPT-indexet som redovisas senare, har ingen av dem bättre värde än 3 på en skala där 1 visar på låg ekologisk status och 10 indikerar hög dito. Spök- eller svävmyggorna Chaoborus utgjorde nästan alltid 100 % av de djur som påträffades på djupen 10, 12 och 13m till och med 2002. Fr.o.m. 2003 kom fler arter in på 10 m och det var endast på 12-13 m som spökmyggorna härskade ensamma. De räknas normalt inte till den egentliga bottenfaunan eftersom de tillbringar en (stor) del av dygnet uppe i fria vattnet och inte nere i bottensedimenten. De säger inget direkt om bottnarnas ekologiska status, men utan deras närvaro skulle bottnarna måsta betraktas som helt döda och de pekar alltså indirekt på sämre miljö. För att tydliggöra variationerna kan man titta på förändringar dels hos sådana djur (d.v.s. insekterna) som bara tillbringar en del av sitt liv i vatten, innan de kläcks ut och övergår till ett liv i luft, dels på de djur som tillbringar hela sitt liv stationära i vattnet. 18

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Hos de utkläckande insekterna (fig 17b) såg man en i huvudsak stigande trend i vinter-vårproverna åren efter Al-behandlingen svajade populationerna till, men växte sedan på sig åren 2003 och 2004. Djuren i sommar-höstprovtagningarna ökade dramatiskt året efter fällningen, men verkar sedan ha minskat till nivåer lägre än 1999, innan sjön behandlades med aluminium. 2005 vinter-vår Utkläckande djur sommar-höst 2004 2003 2002 Chironomus sp Myggor, övriga Övr insekter Spökmyggor 2001 2000 1999-30 -20-10 0 10 20 30 g/m2 Figur 17b Biomassan av utkläckande djur under vinter-vår respektive sommar-höst, 1999-2004. Hos de stationära djuren kan man märka en generell ökning i totala biomassan efter aluminiumfällningen, särskilt hos fåborstmaskarna och om man bortser från de till synes stora förekomsterna av sövattensgråsugga Asellus aquaticus - de avvikande resultaten 2000 och 2002 berodde till stor del på extrema värden i enskilda delprover. 2005 2004 2003 2002 vinter-vår Stationär djur sommar-höst Maskar Kvalster+märlor Vattengråsuggor Musslor Snäckor 2001 2000 1999-10 0 10 20 g/m2 Figur 17c Biomassan av stationära djur under vinter-vår respektive sommar-höst, 1999-2004. 19

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Biologiska index ASPT- och BQI(s)-indexen speglar variationen i ekologisk belastning/föroreningsgrad i littoral och sublittoral (ASPT) samt i profundal (BQI(s)). Resultaten redovisas arat för vart undersökningstillfälle. MILA visar försurningspåverkan på bottenfauna redovisat som årsmedel. 1,0 0,8 ASPT 4 m 6 m 8 m Alla indexvärden har räknats om till ekologisk kvot (EQ) Gränserna mellan de olika statusklasserna skiljer sig något för de olika indexen, men går från 0 (dålig) till 1 (hög) (eller från kraftigt försurningspåverkad till ej försurningspåverkad): dålig otillf måttlig god hög EQ-värde 0,6 0,4 0,2 ASPT-indexet baseras på när- eller frånvaron av föroreningskänsliga/-tåliga bottenfauna-familjer. Det ökade något 2002 och 2003 men minskade sedan igen. Som bäst tangerade värdena i sublittoralen måttlig ekologisk status, men var i huvudsak otillfredsställande. Förbättringen började redan innan Al-fällningen 2000, men kan ha utvecklats gynnsammare till följd av behandlingen. BQI(s) baseras på förekomst av ett (litet) antal fjädermyggarter. År 2003 och 2004 visar profundalfaunan tecken på förbättring, möjligen till följd av Al-behandlingen, möjligen som en försenad reaktion på förbättringarna i sublittoralfaunan (se ASPT).. Resultaten från 10 m visar faktiskt bättre utveckling än de från 8 m och låg på otillfredsställande status både 2003 och 2004. I övrigt var status dålig, även om otillfredsställande flera gånger tangerades. Bottnarna djupare än 10 m hade alltid dålig status (värde 0) eftersom bara indexvärdelösa spökmyggor (Chaoborus) påträffades där. MILA-indexet visar tydlig påverkan från Alfällningen. Värdena från 4 och 6 meter (de bottnar som ej fälldes) steg nästan hela tiden (utom 2004) medan övriga bottnars värden minskade direkt 2000 för att successivt öka fram till 2004. Eftersom det presenterats som årsmedel går det inte att ange före/efter ett datum och det röda strecket är draget mellan sublittoral och profundal (fällningen skedde i profundalen). EQ-värde EQ-värde 0,0 1,0 0,8 0,6 0,4 0,2 0,0 1,0 0,8 0,6 0,4 feb-s feb-s feb-n 2000 feb-n 2000 dec dec 2001 2001 2002 BQI(s) 8 m 10 m 12 m 2002 apr apr MILA, årsmedel 4 m 6 m 8 m 10 m 12 m.. 2003 2003 apr. apr. 2004 2004 apr apr Observera att MILA-indexet har använts fel här det ska egentligen bara ska tillämpas på littorala prover (0-6 m), men eftersom det gav utslag på Alfällningen var det intressant att ta med. Men man kan alltså inte av dessa resultat dra slutsatsen att sjöns bottenfauna led under ganska påtaglig försurningspåverkan! 0,2 0,0 99 00 01 02 03 04 Figur 18 Variationer i ASPT-, BQI(s)- och MILA-index Flaten, 1999-2004, 4-12 m 20

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Sammanfattning bottenfauna förbättring både utan och med aluminiumfällning. Bottenfaunan började undersökas först 1999, året innan den planerade behandlingen varför äldre jämförelsedata saknas. Liksom för övriga undersökningsgrupper ser man både förbättringar och försämringar, vilka både kan hänföras till aluminiumbehandlingen och till ospecificerade omvärldsförändringar. Variationer oberoende av aluminiumbehandlingen: Biomassan och abundansen ändrades föga de två första åren efter behandlingen. Procentandelen av olika arter förändrades föga. Ökningen av andelen föroreningskänsliga sublittoralarter (ASPT-index) förefaller ha börjat redan 1999, men kan möjligen ha gynnats av behandlingen. Förbättringar i profundalfaunans sammansättning (BQ-index) kan bero på aluminumfällningen eller vara en försenad reaktion på den förbättring som gynnade sublittoralfaunan. Variationer som gynnades av behandlingen: Biomassan och abundansen hos vinter/vårfaunan ökade påtaglig fr.o.m. 2002. Detta var särskilt påtagligt hos den utkläckande, ickestationära faunan. Fler och fler arter påträffades successivt djupare och djupare. Biomassan hos den stationära, ej utkläckande faunan ökade, särskilt bland fåborstmaskarna. Variationer som missgynnades: Biomassan och abundansen hos sommar/höstfaunan minskade påtaglig fr.o.m. 2002. Profundalfaunan verkade drabbas av en försurning (MILA-index) till följd av behandlingen, men hämtade sig successivt. Fisk Sammanfattning provfiske. Under perioden 1994-2007 fångade man totalt 11 arter: abborre, benlöja, björkna, gers, mört och sarv varje år, samt ibland även sutare, gädda, gös, braxen och ruda. En typisk svensk sjö av den storleken brukar ha 6-7 arter, d.v.s. sjön får betraktas som artrik. Både EQR8 samt antal abborre, mört o björkna ökade 94-99, minskade från 1999-2001 (då aluminiumfällningen utfördes), ökade 2002 och fluktuerade sedan några år. Alla parametrar utom för abborre har försämrats de senaste åren även om EQR8 hela tiden har legat över gränsen för god status. Abborrantalet och biomassan ökade 2006-2007, i synnerhet de större fiskätande storleksklasserna. Detta kan bero på det förbättrade siktdjupet då abborrarna är beroende av sin syn vid jakten. 21

Restaureringen av Flaten, delrapport 2 förändringar hos fyto- & zooplankton, bottenfauna samt fisk Anders Stehn, 2009-02-17 Slutsammanfattning förbättring både utan och med aluminiumfällning Sjöns allmänna ekologiska status har förbättrats från 1999 till 2004, delvis till följd av aluminiumbehandlingen, delvis beroende på andra omvärldsfaktorer. Eftersom det dock är den sämsta klassningen som avgör vattenförekomstens totala tillstånd måste sjön fortfarande anses av dålig status p.g.a. de ogynnsamma profundalvärdena för bottenfauna. Undersökningstyp Före Efter Växtplankton (TPI) måttlig hög Djurplankton bedömningsgrund saknas bedömningsgrund saknas Littoralfauna (ASPT) måttlig? god? ej undersökt Sublittoralfauna (ASPT) otillfredställande otillfredställande måttlig Profundalfauna (BQI) dålig dålig otillfredställande Fisk (EQR8) god (artrik) god (artrik) Figur 19 Ekologisk status före/efter aluminiumbehandlingen Växt- och djurplankton undersöktes från 1996 till 2004. Hos båda grupperna ser man en försämring som kulminerade ungefär 1999 och sedan klingade av/förbättrades. Denna förbättring började alltså redan året innan aluminiumtillsatsen, men tycks ändå ha förstärkts av behandlingen. Förbättringarna består i att klorofyll- och siktdjupsvärdena har förbättrats; planktonbiomassan har minskat; de kraftiga vårblomningarna av Planktothrix har försvunnit; sommarförekomsterna av cyanobakterier har minskat; guld- och grönalger har ökat i andel. Bottenfauna började undersökas först 1999 varför äldre jämförelsedata saknas. Bottenfauna provtogs fram till 2004. Även hos den finns det tecken på en naturlig återhämtning/förbättring som dessutom förstärktes av fällningen: fler och fler arter påträffades efter hand djupare och djupare; biomassa och abundans hos vinter/vårfaunan liksom hos den stationära, ej utkläckande faunan, ökade. Fisk provtogs årligen först 2001-2007 varför det är ännu svårare att uttala sig om dess utveckling; en provtagning utfördes 1994 och en -99. Möjligen kan man se en försämring året efter behandlingen följt först av några goda år, sedan av några sämre. Direkta negativa effekter av aluminiumbehandlingen syntes i växt- och djurplanktonproverna tagna under/snart efter behandlingen. Växtplankton fick temporärt lägre TPI-värde och djurplanktons mångfald minskade. Den profundala bottenfaunan som direkt påverkades av fällningen, blev temporärt försurningspåverkad men återhämtade sig successivt. De flesta parametrar som beskriver fiskars tillstånd sjönk från 1999 till 2001 men ökade sedan, troligen som en följd av behandlingen år 2000. Fördröjda negativa effekter noterades i en del sommar- och höstundersökningar: mångfalden hos växtplankton minskade, liksom biomassa och abundans hos bottenfaunan Logotypen på nedanstående rapporter rör den ackrediterings om gällde när analyserna utfördes. Den sedan 2008 gällande ackrediteringen är nr 1125. 22

Bilaga 1 Fullständiga fytoplanktontabeller 1996-05-07 1996-07-09 1996-09-25 1996-10-10 1996-11-13 celler volym vol- celler volym vol- celler volymvol- celler volym vol- celler volym volst/l mm3/l % st/l mm3/l % st/l mm3/l% st/l mm3/l % st/l mm3/l% Picoplankton, <2µm Cyanophyta Chroococcales Snowella lacustris 0,003 0,6% 0,005 1,1% Nostocales Anabaena circinalis 0,000 0,0% Anabaena flos-aquae 0,000 0,0% Anabaena solitaria 0,000 0,0% Aphanizomenon flos-aquae f. gracile 0,000 0,0% 0,000 0,0% Oscillatoriales Phormidium tenue 0,000 0,0% Planktolyngbya subtilis 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% Planktothrix agardhii 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% Chlorophyta Chlorococcales Oocystis borgei 0,003 0,7% Scenedesmus acuminatus 0,001 0,2% Tetraëdron minimum 3 200 0,001 0,1% Desmidiales Closterium aciculare 6 400 0,004 0,3% Closterium acutum 38 400 0,002 0,1% Closterium dianae 6 400 Tetrasporales Chlamydocapsa planctonica 25 600 0,008 0,6% Ulotrichales Mougeotia sp. 12 800 Diatomaphyta Centrales Cyclotella sp. 9 600 0,003 0,6% 19 200 0,006 0,4% 16 000 0,005 0,4% Thalassiosira lacustris 22 400 0,079 6,5% 3 200 0,011 0,8% 19 200 0,068 6,0% Pennales Asterionella formosa 73 600 0,038 3,1% 25 600 0,013 0,9% 25 600 0,013 1,2% Diatoma tenuis 3 200 0,002 0,4% 28 800 0,016 1,4% Fragilaria crotonensis 204 800 0,437 92,6% 396 800 0,847 59,9% 86 400 0,184 16,3% Fragilaria tenera 3 200 Fragilaria ulna 9 600 0,003 0,3% Fragilaria ulna v. acus 12 800 0,005 0,4% Fragilaria ulna v. angustissima 3 200 0,008 0,6% 9 600 0,024 2,1% Tabellaria fenestrata 6 400 0,014 3,0% 140 800 0,310 21,9% 342 400 0,753 66,7% Tabellaria flocculosa 6 400 0,001 0,1% Chrysophyta Dinobryon divergens 3 200 0,001 0,2% Dinobryon sociale v. americanum 76 800 0,061 13,8% Dinophyta Ceratium hirundinella 6 400 0,371 83,7% 3 200 0,186 13,1% Gymnodinium fuscum 6 400 0,048 3,9% Gymnodinium sp. 504 000 0,192 15,8% Peridinium cinctum 6 400 0,041 3,7% Cryptophyta Cryptomonas rostratiformis 6 400 0,007 1,6% Cryptomonas sp 1 960 000 0,830 68,3% 6 400 0,003 0,6% 9 600 0,004 0,9% 44 800 0,019 1,3% 38 400 0,016 1,4% Rhodomonas lacustris 1 152 000 0,022 1,8% 48 000 0,001 0,2% 153 600 0,003 0,2% 16 000 0,000 0,0% Summa 3 731 200 1,214 100% 99 200 0,443 100% 300 800 0,472 100% 860 800 1,414 100% 611 200 1,129 100% TPI 0,88-0,413 1,903 1,216 0,395 status (TPI) God Hög Måttlig God God totvol medel alger - Biomassa: Liten 0,93 Avvikelse: Liten 1,9 totvol alger Biomassa: Mkt liten Avvikelse: Ingen/obet. kiselalger apr/ Biomassa: Liten 0,12 Avvikelse: Ingen/obet. 0,2 blommande cyan () Biomassa: Mkt liten Avvikelse: Ingen/obet. Tabell B1-1a Fytoplankton i Flaten 1996 23

Bilaga 1 Fullständiga fytoplanktontabeller 1997-05-14 1997-06-09 1997-07-10 1997-08-12 1997-09-18 celler volym vol- celler volym vol- celler volym vol- celler volym vol- celler volym volst/l mm3/l % st/l mm3/l % st/l mm3/l % st/l mm3/l % st/l mm3/l % 0ind Picoplankton, <2µm Cyanophyta Chroococcales Chroococcus limneticus 6 400 0,001 0,0% Merismopedia sp 0,013 0,1% Snowella lacustris Snowella tentrionalis 1,080 6,6% Nostocales Anabaena flos-aquae 0,000 0,0% Aphanizomenon flos-aquae f. gracile 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% Oscillatoriales Phormidium tenue 0,000 0,0% Planktolyngbya subtilis 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% Planktothrix agardhii 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% 0,000 0,0% Chlorophyta Chlorococcales Botryococcus braunii 14,028 85,9% Coelastrum microporum 0,007 0,8% 0,007 1,8% Crucigeniella rectangularis 57 600 0,002 0,0% Dictyosphaerium pulchellum 0,010 4,7% Tetraëdron minimum 1 600 0,001 0,3% 4 800 0,002 0,0% 6 400 0,003 0,7% Desmidiales Cosmarium depressum 1 600 0,009 0,1% Staurastrum sp. 1 600 Tetrasporales Chlamydocapsa planctonica 12 800 0,004 0,0% 0,103 24,5% Paulschulzia tenera 6 400 0,002 0,0% Diatomaphyta Centrales Cyclotella sp. 22 400 0,006 0,0% 112 000 0,032 15,4% 9 600 0,003 0,0% 9 600 0,003 0,7% Thalassiosira lacustris 57 600 0,204 22,1% 6 400 0,023 0,1% 3 200 0,011 5,4% Pennales Asterionella formosa 502 400 0,260 28,2% 131 200 0,068 0,2% 14 400 0,007 3,6% 6 400 0,003 0,0% Diatoma tenuis 19 200 0,010 1,1% 1 600 0,001 0,4% Fragilaria crotonensis 115 200 0,246 26,7% 97 600 0,208 1,3% Fragilaria tenera 3 200 Fragilaria ulna 3 200 0,001 0,0% Fragilaria ulna v. angustissima 48 000 0,120 13,0% 6 400 0,016 0,1% 3 200 0,008 0,0% Navicula rhynchocephala 3 200 0,006 0,0% Nitzschia acicularis 355 200 0,055 6,0% Nitzschia sp 1 600 0,000 0,1% Tabellaria fenestrata 3 200 0,007 0,8% 88 000 0,194 1,2% 3 200 0,007 1,7% Tabellaria flocculosa 3 200 0,001 0,2% Chrysophyta Dinobryon sociale 22 416 000 27,776 99,6% 89 600 0,111 26,4% Dinobryon sociale v. americanum 4 800 0,004 0,0% Dinophyta Ceratium hirundinella 1 600 0,093 44,6% 12 800 0,742 4,5% 3 200 0,186 44,1% Gymnodinium sp. 19 200 0,007 0,8% Peridinium sp 3 200 0,053 25,3% 1 600 0,026 0,2% Cryptophyta Cryptomonas sp 9 600 0,004 0,4% 9 600 0,004 0,0% Rhodomonas lacustris 3 200 0,000 0,0% 16 000 0,000 0,1% 1 600 0,000 0,0% 9 600 0,000 0,0% Summa 1 129 600 0,920 100% 22 604 800 27,900 100% 155 200 0,208 100% 316 800 16,328 100% 124 800 0,420 100% TPI 0,804-2,986-0,263 0,025-1,243 status (TPI) God Hög Hög God Hög totvol medel alger - Biomassa: Mkt stor 9,16 Avvikelse: Mkt stor 18,3 totvol alger Biomassa: Mkt stor 16,33 Avvikelse: Mkt stor 32,7 kiselalger apr/ Biomassa: Måttl.stor 0,90 Avvikelse: Liten 1,8 blommande cyan () Biomassa: Måttl.stor 1,09 Avvikelse: Mkt stor 21,9 Tabell B1-1b Fytoplankton i Flaten 1997 24

Bilaga 1 Fullständiga fytoplanktontabeller 1998-02-17 1998-05-13 1998-06-11 1998-07-06 celler volym vol- celler volym vol- celler volym vol- celler volym volst/l mm3/l % st/l mm3/l % st/l mm3/l % st/l mm3/l % 0ind Picoplankton, <2µm Cyanophyta Chroococcales Komvophorum constrictum 348 440 0,026 0,2% Anabaena flos-aquae 3 365 930 0,044 1,0% Anabaena lemmermanni 104 532 0,001 0,0% Aphanizomenon flos-aquae f. gracile 597 326 0,033 0,7% Oscillatoriales Limnothrix planctonica 31 360 0,001 0,0% Planktothrix agardhii 185 700 390 9,619 99,0% 263 002 350 13,624 98,7% 388 705 875 20,135 97,8% 79 058 820 4,095 92,1% Pseudanabaena limnetica 18 835 0,000 0,0% Chlorophyta Chlorococcales Botryococcus braunii 501 754 0,043 0,2% Desmidiales Closterium aciculare Diatomaphyta Centrales Cocconeis placentula Cyclotella sp. 2 613 0,006 0,1% 2 613 0,006 0,0% 36 586 0,013 0,1% Thalassiosira lacustris 23 520 0,102 0,7% Achnanthes minutissima 2 613 0,000 0,0% Pennales Asterionella formosa 10 453 0,004 0,0% 44 426 0,006 0,0% 40 507 0,025 0,1% 10 453 0,004 0,1% Diatoma tenuis 2 613 0,001 0,0% Epithemia sorex Fragilaria ulna v. acus Fragilaria ulna v. angustissima 5 226 0,010 0,1% 3 920 0,011 0,1% Navicula rhynchocephala Navicula sp Nitzschia sp Pinnularia mesolepta Tabellaria fenestrata 1 307 0,003 0,0% 2 613 0,004 0,1% Tabellaria flocculosa 1 307 0,004 0,0% Chrysophyta Dinobryon divergens 2 614 0,003 0,0% Dinobryon sociale v. americanum 43 120 0,038 0,2% 86 239 0,080 1,8% Synura sp Dinophyta Ceratium hirundinella 1 307 0,076 0,4% 2 613 0,166 3,7% Gymnodinium fuscum Gymnodinium helveticum 1 307 0,003 0,0% Peridinium bipes 1 307 0,188 0,9% Peridinium sp 5 227 0,004 0,0% 1 307 0,018 0,1% Cryptophyta Cryptomonas sp 114 985 0,080 0,8% 39 200 0,023 0,2% 32 667 0,017 0,1% 15 680 0,019 0,4% Rhodomonas sp 41 813 0,001 0,0% 47 039 0,001 0,0% 50 959 0,001 0,0% 2 613 0,000 0,0% Summa 185 875 481 9,713 100% 263 549 400 13,801 100% 389 530 371 20,579 100% 83 161 122 4,445 100% TPI 1,996 1,978 1,952 1,840 status (TPI) Måttlig Måttlig Måttlig Måttlig totvol medel alger - Biomassa: Mkt stor 7,77 Avvikelse: Mkt stor 15,5 totvol alger Biomassa: Stor 4,20 Avvikelse: Mkt stor 8,4 kiselalger apr/ Biomassa: Liten 0,13 Avvikelse: Ingen/obet. 0,3 blommande cyan () Biomassa: Stor 3,92 Avvikelse: Mkt stor 78,3 Tabell B1-1c Fytoplankton i Flaten 1998-02 1998-06 25