Framtiden är i Hamn
TANKEKEDJAN Vårt samhälle förutsätter handel. Handel förutsätter sjöfart. Sjöfart förutsätter hamnar. Låter det logiskt? Förklara då varför vi underutnyttjar och överbeskattar vårt mest klimatvänliga transportslag. Det är trångt i Sverige. Lastbilstrafiken ökar och det kommer larmrapporter om att järnvägen är nära sitt kapacitetstak och behöver byggas ut. Trängseln är ett transportproblem, men också ett miljöproblem. Riksdagen har satt som mål att den svenska fordonsflottan till år 2030 ska vara oberoende av fossila bränslen. Ytterligare 20 år senare, 2050 ska Sverige vara klimatneutralt och ska inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Samtidigt ökar befolkningen i Sverige och i världen och med den behovet av transporter. Transporter är nödvändiga för svensk industri. För import och export och för att städer, samhällen och länder ska kunna utvecklas. Vårt samhälle är alltså beroende av transporter. Ett hållbart samhälle är däremot oförenligt med den ständigt ökande lastbilstrafik som är verklighet idag. Transporterna till och från Sverige beräknas öka med 50 procent fram till år 2050. Samtidigt har vi en transportpolitik som subventionerar investeringar och underhåll i vägar och järnvägar, men avgiftsbelägger sjöfart och hamnar tvärtemot hur politiken ser ut i EU-länder som Tyskland, Holland och Danmark. I Sverige har vi ett avgiftssystem som gör det olönsamt för fartyg att lasta av vid flera hamnar: varje gång fartyget utnyttjar en farled måste det betala tiotusentals kronor i avgifter oavsett hur mycket gods som lossas vid varje tillfälle och vad godset har för värde. Trots att riksdagen har klargjort att alla transporter ska bära sina samhällsekonomiska kostnader så är verkligheten en politik som ger rabatt åt dåliga klimatval. Som styr godstransporter ut på väg och järnväg. Vilket leder till större utsläpp av växthusgaser. Och till en ökad trängsel som sin tur leder till krav på att vägarna och järnvägarna byggs ut ännu mer. Men det går inte att skapa hållbara effektiva transporter genom att satsa på mer av problemen. Medan utsläppen från hushåll och industri minskar, så ökar nu transportsektorns utsläpp. Väg och järnväg behöver avlastas. Trängsel- och miljöproblemen kan inte lösas utan sjöfarten. I Kapacitetsutredningen har Trafikverket analyserat åtgärder för att öka kapacitet och effektivitet i transportsystemet. Slutsatsen? Den största och snabbaste möjligheten att öka kapaciteten finns i vårt befintliga system. Systemet behöver användas på ett smartare, effektivare och mer hållbart sätt. Det kan också uttryckas så här: utan ökad sjöfart kommer Sverige inte att nå klimatmålen. Utan sjöfart kommer den ökade trängseln att sakta ner inte bara transporterna utan svensk tillväxt. Utan sjöfart blir trängseln en allt större bromskloss för svensk industri.
Ett genomsnittligt lastfartyg motsvarar 500 lastbilar PROBLEMEN ÄR VATTENLÖSLIGA Transportmässigt är Sverige en ö: 90 procent av alla varor till och från Sverige går på fartyg. Ändå utnyttjar vi inte sjöfarten effektivt eftersom transportpolitiken gör det olönsamt. Gods lastas allt för tidigt av från fartyg och transporteras vidare på väg och järnväg genom Sverige. Samtidigt har sjöfarten outnyttjad kapacitet både längs kusterna och på vattenvägarna inom landet: svenska hamnar på ost- och norrlandskusten skulle kunna ta emot tre gånger så många fartyg som idag med mycket små nyinvesteringar. Konsekvenserna i övriga transportsportsystemet skulle bli märkbara: ett genomsnittligt lastfartyg motsvarar 500 lastbilar. Även miljöeffekterna skulle bli påtagliga: sett till mängden gods som transporteras så släpper sjöfarten ut minst koldioxid per tonkilometer. Sjöfarten kan alltså bidra till att skapa ett framtida hållbart samhälle. Men då måste vi få jämlikare villkor. Och tänka smartare. Trafikverket har en fyrstegsprincip, en strategi för att utveckla ett mer hållbart transportsystem. Fyrstegsprincipen är en klok strategi som i praktiken tyvärr inte tillämpas på rätt sätt. Principen går ut på att steg för steganalysera bästa lösningen på ett trafik- problem från att arbeta med åtgärder som påverkar behovet av transporter och valet av transportsätt (steg ett), till nybyggen och stora investeringar (steg fyra). Principen är alltså en trappa där lösningarna blir dyrare och mer komplicerade ju högre upp i trappan man kommer. Alla vet att det är jobbigare att ta sig uppför en trappa ju större steg man tar, ju högre upp man sätter foten. Ändå är det ofta högst upp i trappan som diskussionerna om våra transportlösningar börjar. Det är både olyckligt och onödigt. Varför försöka lösa ett problem genom att börja Tänk rätt tänk vågrätt En stor del av landets transporter går från norr till söder. Gods fraktas långt på överbelastade väg- och järnvägsnät ironiskt nog ofta mycket nära kusterna. Fler transporter borde istället gå vågrätt, från inlandet ut mot kusterna, och lastas om till båt. Bra för både transportsystemet och miljön. Hamnar Järnvägsnät för gods Vägnät för gods där det är som jobbigast, dyrast och svårast? Vore det inte bättre att se transportsystemet som en helhet, ge de olika transportslagen jämlika villkor och utnyttja sjöfarten för att effektivisera transporterna, minska trängseln på väg och järnväg och för att nå klimatmålen?
En bredhjulad transportvagn som körs av två förare, och dras av åtta hästar, transporterar inom ungefär sex veckors tid en last på nästan fyra ton fram och tillbaka mellan London och Edingburgh. Under ungefär samma tid kan ett skepp som navigeras av sex eller åtta man, och som seglar mellan hamnarna i London och Leith (Edingburghs hamn) transportera en last på ungefär två hundra ton fram och tillbaka. FRAMTIDENS TRANSPORTSLAG HAR EN LÅNG HISTORIA Adam Smith i Nationernas välstånd 1776. Sjöfart var alltså 50 gånger så effektiv som vägtransport. Efter flygets genombrott så är det inte tiden som gör sjöfarten så effektiv utan kapaciteten: ett lastfartyg motsvarar 500 lastbilar. Sjöfarten är det mest klimatvänliga transportslaget och släpper ut minst koldioxid per kilometer utslaget på mängden gods. Sjöfarten är också hållbar i den meningen att den är beprövad. Pålitlig. Sjöfarten har förbundit människor och marknader i århundraden. Vår historia är till stora delar också sjöfartens historia: marknaderna där fartygen la till växte så småningom till städer, städer som sedan expanderade tack vare handeln. Fartyg var länge det snabbaste och effektivaste sättet att transportera både människor och gods. I Ansgarskrönikan från 870-talet kan man läsa att det då tog en månad att resa landvägen mellan Skåne och Mälardalen. Med båt tog det fem dagar. Ännu för 150 år sen så var båt det överlägsna färdmedlet. Och även idag är det inte alltid tiden som är avgörande för valet av transporter. Det är inte alltid bråttom, men det är viktigt att godset kommer fram på utsatt tid. Och då är sjöfarten ett pålitligt alternativ: fartyg fastnar inte i bilköer. Fartyg spårar inte ur. Eller drabbas av lövhalka. I ett historiskt perspektiv är betydelsen av bilen och lastbilen en parantes. I ett mer hållbart transportsystem kommer bilen och lastbilen att spela en mindre roll än idag. Inom EU sker en ökning av sjöfarten, till exempel satsar Tyskland och Frankrike stort på att öka transporterna på floderna. Även sjöfarten till och från Europa står inför en ökning.
5Förslag som ser till att framtiden är i hamn 1. 2. 3. 4. 5. Tillsätt en utredning för att se över hur statens ekonomiska styrning kan användas för att skapa ett effektivare transportsystem. Ta bort de statliga farledsavgifterna. Se transportsystemet som en helhet skapa en myndighet för alla transporter. Tillämpa fyrstegsprincipen för att lösa trafikproblemen: går något att göra enkelt och billigt gör det. Tillämpa omgående EU:s regelverk för de inre vattenvägarna och låt det gälla för hela svenska kusten, Öland och Gotland. Ostkusthamnar i samverkan Norrköpings Hamn och Stuveri, Mälarhamnar, Gävle Hamn, Oxelösunds Hamn, Hargshamns Hamn, Södertälje Hamn.