FÖRLOSSNINGSSMÄRTA OCH SMÄRTLINDRING Bra att veta för dig som skall föda Denna föräldrainformation bygger på boken "Förlossning, smärta och smärtlindring" av Gudrun Abascal. Texten har bearbetats av Lena Lidbeck.
INLEDNING Idag är många kvinnor väl förberedda inför förlossningen. De är inställda på att föda - inte på att bli förlösta. Med sig i bagaget till förlossningsavdelningen har de inte bara tandborste och morgonrock utan också en god portion självkänsla - den självkänsla det ger att ha skaffat sig kunskap och att våga lita till sin förmåga, den självkänsla som så väl behövs för att förlossningen ska bli en positiv upplevelse. Du som läser och tar till dig texten på denna sida kommer också att vara väl förberedd. För du vet... att du kan lita på din kropp. Den är gjord för att föda. Din livmoder har tränat förlossningsarbete sedan den första menstruationen.... att i de allra flesta vardagliga situationer styrs du av förnuft och tankar. Men när det gäller födandet är det bra om du kan överlåta till kroppen att bestämma.... att den smärta du kommer att uppleva under förlossningen är ett normalt fenomen, där varje värk är ett tecken på att förlossningen framskrider som den ska.... att om du kan koncentrera dig på att lyssna till signalerna från din kropp kan du hitta rytmen i värkarna. Du kan arbeta med, inte mot värkarna.... att mellan varje värk finns en paus då du kan andas ut, samla kraft och energi för att möta nästa värk.... att du gör klokt i att ägna din energi åt en värk i taget. Tänk inte "hjälp nu är det 6 cm kvar, hur ska jag klara det" utan "nu har jag klarat 4 cm. Det har gått bra. Det här klarar jag fint". Försök tänka positivt.... att du inte kan vara helgarderad inför varje situation. Förlossningsarbetet är ett projekt där allt inte är löst och givet på förhand, men där man kan vara tryggt förvissad om att det finns en lösning på varje situation som kan uppstå. Tillfället ger lösningen.... att kvinnor har sina egna fantastiska resurser att lindra smärta och att det gäller att pröva dem. Använd fantasi och kreativitet! Pröva dig fram. Vad känns bäst? Aktivitet och medvetenhet lindrar smärta. Den vanliga reaktionen på smärta, "att lägga sig på sängen, dra ned rullgardinen och ta en tablett", är olämplig i det här sammanhanget.
... att en upprätt, lätt framåtlutande ställning i rörelse är den bästa förlossningsställningen för att lindra smärtan, förbättra syretillförseln till barnet och underlätta barnets nedträngande i förlossningskanalen....att smärta är vad den utsatta personen säger att den är och förekommer då hon säger att den förekommer.... att ingen kvinna ska behöva utstå outhärdlig smärta under sin förlossning. Om du behöver smärtlindring ska du be att få det. Det får aldrig gå prestige i barnafödandet!
VAD ÄR SMÄRTA? Det som händer i kroppens vävnader när de utsätts för skada eller stark påfrestning är att smärtceller aktiveras och skickar ut smärtimpulser. Impulserna går genom nerverna, via omkopplingsceller i ryggmärgen upp till hjärnan. När signalen nått smärtcentrum i hjärnan uppfattar vi smärtan. Den fysiologiska orsaken till förlossningssmärta är att värkarna gör att trycket ökar i livmodern, muskulaturen arbetar och livmodermunnen vidgar sig. Smärtan under förlossningsarbetet är normal. Den är ett tecken på att förlossningsarbetet går framåt. Varje värk för dig ett steg närmare barnet. Förlossningssmärtan är annorlunda än andra former av smärta. Den kommer inte plötsligt. I normala fall har man många timmar på sig att vänja sig vid den, att lära sig hantera den som kraft och drivfjäder. I början av förlossningen kommer värkarna med långa intervall, de är korta och i regel inte så smärtsamma. Det som händer under förlossningsarbetet är att värkarna kommer tätare, de sitter i längre och blir mer och mer intensiva. Varje värk följer också en rytm där smärtan kommer smygande, ökar i intensitet och sedan klingar av. Värkarna blir i regel aldrig längre än 90 sekunder. De följs av en andhämtningspaus som kanske mot slutet av förlossningen bara varar någon halv minut. Under det här sista skedet kan det kännas som värkarna kommer i ett, men om du försöker slappna av så kan du ändå hitta den lilla pausen.
SMÄRTA UNDER FÖRLOSSNINGENS OLIKA SKEDEN Förlossningen kan indelas i olika skeden: Öppningsskedet med en latensfas och en aktiv fas Utdrivningsskedet med en passiv och en aktiv fas Efterbördsskedet * Oregelbundna. 20-30 sekunder var 5-20:e minut. Ca 45 sekunder var 5-10:de minut. Ca 60 sekunder varannan, var tredje minut. Ca 80 sekunder varannan, var tredje minut Ca 90 sekunder varannan minut Latensfasen är den mognadsprocess som innebär att livmoderhalsen mjukas upp, tunnas ut och vidgas till 3-4 cm. Det är i regel förlossningens längsta fas. Den kan vara från 4-5 till uppåt 20 timmar, ibland ännu längre. Smärtan känns oftast i ryggen och nedåt ljumskarna. Den är inte särskilt intensiv och brukar kunna hanteras lätt om man är förberedd och utvilad. Under den här fasen, när värkarna fortfarande är relativt lindriga, kan man ofta hantera dem i viloläge för att spara på krafterna. De aktiva, rörliga förlossningsställningarna behövs under den mer aktiva delen av förlossningen.
Öppningsskedets aktiva fas. Värkarna blir tätare, mer intensiva och varar längre. Smärtcentrum förskjuts ofta från ryggen ned mot nedre delen av livmodern, ljumskarna och höfterna. Övergången mellan öppningsskede och utdrivningsskede beskrivs ofta som den mest påfrestande delen av förlossningen. Värkarna kan kännas outhärdligt starka och de följer tätt på varandra. Några kvinnor mår illa och kräks när barnets huvud passerar spinaetaggarna som är den smalaste passagen i bäckenet. Men övergångsskedet kan också innebära att värkarna avtar något i styrka, längd och täthet så att kroppen hinner återhämta sig inför utdrivningsskedet. Utdrivningsskedet kan indelas i en passiv och en aktiv fas. Den passiva fasen innebär att livmodermunnen nu är helt vidgad. Barnets huvud tränger ned mot bäckenbotten. Trycket mot ändtarmen tilltar successivt och blir till krystvärkar. Kvinnan känner instinktivt att hon vill krysta. Vid den normala förlossningen finns ingen anledning att hålla tillbaka krystreflexen. Den kan vara olika stark och uttalad hos olika kvinnor. Den aktiva fasen inleds när barnets huvud befinner sig mot bäckenbotten och avslutas med att barnet föds fram. Krystreflexen är nu mycket stark. I regel krystar kvinnan fram barnet spontant. Det kan ibland ske med hjälp av några kraftiga krystvärkar. Det kan också dra ut på tiden till någon timme eller mer. Pressen mot ändtarmen, känslan när vävnaderna i bäckenbotten och i slidans mynning tänjs ut maximalt kan ibland vara skrämmande. Men många kvinnor upplever smärtan under det här skedet som en mäktig kraft som hjälper dem att föda fram barnet. Kvinnor berättar ofta att det är i det här skedet hon känner att kroppen tar över, förnuftet kan inte längre styra. Efterbördsskedet. Förlossningen är avslutad först när moderkakan lossnat och fötts fram och när barnmorskan sytt eventuella bristningar. Det sker oftast inom en timme efter förlossningen. Det kan vara smärtsamt när livmodern drar ihop sig igen för att moderkakan ska kunna passera. Eftervärkar under ett par timmar efter förlossningen kan förekomma och är vanligast hos omföderskor. De kommer spontant, men utlöses framför allt när barnet suger på bröstet. Sammandragningarna gör att livmodern dras samman och långsamt återtar sin normala storlek.
FÖRLOSSNINGSSMÄRTANS PSYKOLOGI Upplevelsen av förlossningssmärtan är djupt personlig. Den är också färgad av den kultur vi lever i. I vårt samhälle är förnuft, planering, effektivitet centrala begrepp. Förlossningsupplevelsen är oförutsägbar. Den styrs inte av förnuft och tanke, utan av kropp och känsla. Risken att förlora kontrollen kan verka skrämmande. Förväntningar har stor betydelse för hur vi upplever smärta. Vilka berättelser har vi fått höra, av mamma, av väninnor, arbetskamrater? Vare sig det handlar om bagatellisering eller skräckhistorier, bör vi lämna dem därhän. Varje par måste utgå från sina egna erfarenheter. Varje förlossning är unik. Trygghet ger smärtlindring. Den kvinna som känner sig trygg, väl förberedd, övertygad om sin förmåga att föda, har lättare att hantera sin smärta. Kunskap ger smärtlindring. Den allra bästa förberedelsen inför förlossningen är att skaffa sig kunskap om förlossningens olika skeden, om värkarbetets rytm, om möjligheterna till smärtlindring. Och att reflektera över den här kunskapen. Vad betyder det här för mig? Hur kan jag komma att reagera? Var ligger min smärttröskel? Hur brukar jag hantera stressade och påfrestande situationer i livet? Ingen förlossning är smärtfri. Det gör ont att föda fram barnet. Men om smärtan görs begriplig, om man ser det meningsfulla med den - att barnet är på väg! - är det lättare att hålla rädslan utanför rummet. Omgivningens attityder påverkar smärtupplevelsen. Både pappans och förlossningspersonalens inställning inverkar på kvinnans upplevelse. Är pappan orolig och rädd? Blir han skrämd av att se kvinnan förändras på grund av smärtan? Vilka signaler förmedlar personalen? Ofta visar det sig efter förlossningen att omgivningen och den födande kvinnans uppfattning av smärtan inte stämmer överens. Försök att beskriva smärtan medan den pågår under förlossningen. Hur känns den? Var känns den mest? Är den uthärdlig? Det är den födande kvinnan som själv måste avgöra och uttrycka, när hon behöver hjälp med smärtlindring. Pappans närvaro är oerhört viktig för de allra flesta kvinnor. Men hans oro, hans smärta, måste också tas på allvar. Han kan behöva lätta på trycket genom att ta en kort paus. Det är inte "förbjudet" att lämna förlossningsrummet en stund, men det är förstås viktigt att han ser till att kvinnan är med på noterna och att han underrättar barnmorskan så att kvinnan inte lämnas ensam.
Att ha en konkret uppgift underlättar ofta. Pappan kan vara den som tar tid mellan värkar, masserar eller kanske kommunicerar med barnmorskan när mamman inte orkar. Många kvinnor upplever en extrem trötthet som kommer och går under hela förlossningsarbetet. Svackorna i ork och energi, kan ibland infalla redan i början av förlossningen när det kanske bara är öppet någon centimeter. Kvinnan frågar sig hur hon ska orka vidare. De här svackorna är en slags kroppens pauser för att återhämta energi. Efter pausen återvänder kraften med förnyad styrka. När smärtan tilltar vänder sig kvinnan inåt. Hon behöver rikta all sin uppmärksamhet på det som sker i hennes kropp. Om hon känner sig störd kan det yttra sig i aggressivitet. Känsel, hörsel, syn och lukt förstärks. Tidsperspektivet kan också förändras. Vissa kvinnor reagerar med uppgivenhet när smärtan blir alltför stark, framför allt under övergångsskedet. De vill gå hem, de vill bli sövda, de orkar inte längre och tror att de ska dö. De utmattade, uppgivna perioderna brukar åtföljas av mer medvetna, aktiva. Hela förlossningsförloppet kan ses som en serie vågrörelser. Passiva skeden följs av aktiva. Inåtvänd gråt kan följas av kraftfulla skrik. Hur kvinnan än reagerar är det viktigt att omgivningen är lyhörd och respekterar alla hennes sätt att uttrycka sina känslor under förlossningsarbetet. Energi och vätska krävs för att kunna hantera smärta. Under förlossningsarbetet går det åt en stor mängd kalorier och mycket vätska. Även om man inte känner sig törstig behöver man dricka. Drick gärna någon lätt sötad dryck. Att dricka enbart vatten i stora mängder är inte bra eftersom kroppen då förlorar välbehövliga salter. Näring och vätska behövs för att livmodern ska kunna arbeta och för att den mentala koncentrationen ska bibehållas.
FÖRBEREDELSER Psykoprofylaxmetoden Den här andnings- och avslappningstekniken kan du ha stor nytta av inför och under förlossningen. Genom att koncentrera sig på andningen blir det ofta lättare att tolerera smärtan. Avslappningsövningar ingår. De används för att minska oro och spänningar och underlätta födandet. Du kan börja träna avslappning och andning enligt psykoprofylaxmetoden redan tidigt i graviditeten. Träna gärna tillsammans med din partner. Avslappningsövningarna går ut på att känna skillnad mellan spända och avslappnade muskler. Andningsövningarna kan delas in i djup, långsam andning då du andas in genom näsan och långsamt ut genom munnen. Den andningen används framför allt i början av öppningsskedet. Den kort-långsamma andningen används senare i förlossningen. Under det mest intensiva öppningsskedet vill många gå över till kort flämtandning. Under krystningsskedet används ytterligare en teknik. Psykoprofylaxmetoden bygger på regelbunden träning, ca 10-15 minuter om dagen i god tid inför förlossningen. Yoga En yogakurs för gravida med 6-10 kurstillfällen kan vara ett bra stöd för att hantera smärta. Det är en teknik där man får hjälp till koncentration och avslappning, till att vila i sitt inre rum. Yogaövningarna kan också ge en känsla av kontakt med barnet i livmodern. Flera av övningarna i yoga gör också att bäckenet vidgas och att kroppen stärks. Hypnos Hypnos kan användas för att avleda uppmärksamheten från smärtan. För att få hjälp av hypnos krävs motivation, förtroende för den som lär ut metoden och att man är mottaglig. Ungefär 90 % av alla människor är mottagliga för hypnos. 20 % klarar djup hypnos, 35 % måttlig och 35 % lätt hypnos. Smärtlindringseffekten beror på vilken grad av hypnos man klarar.
Mental träning Ett sätt att bygga upp självförtroendet inför förlossningen. Med hjälp av ett kassettband eller cd-skiva tränar kvinnan dagligen från ca 7: e graviditetsmånaden. Bandet innehåller avslappningsövningar och suggestioner (lugnande, uppmuntrande tal) om själva födandet. Kvinnan uppmuntras att skaffa sig tydliga, positiva bilder av sin förmåga att föda barn. Meningen är att suggestionerna ska kunna plockas fram under förlossningen och ge en känsla av trygghet och tillit. Det viktiga med den här metoden är att den praktiseras regelbundet i god tid före förlossningen.
VAL AV SMÄRTLINDRINGSMETOD Skaffa kunskap om de olika metoderna! Diskutera dem med din barnmorska på mödravårdscentralen. Strunta i trender och duktighetskrav. Om du har några särskilda önskemål, berätta om dem vid ankomsten till förlossningsavdelningen. Men försök att gå in i förlossningsarbetet utan alltför många förutfattade meningar. Ingen förlossning är den andra lik! När förlossningsarbetet är som mest intensivt styrs du av din kropp och din känsla. Det kan vara svårt att minnas allt du lärt dig om olika smärtlindringsmetoder. Du kan vara trygg i förvissningen att barnmorskan kan hjälpa dig att välja den smärtlindring som är lämpligast i det skede av förlossningen där du befinner dig. Rådgör med henne! Det är också hon som har erfarenheten och det medicinska ansvaret och kan bedöma hur barnet och värkarbetet påverkas av den smärtlindring man väljer. Några kvinnor föder naturligt, utan medicinsk smärtlindring. Det kan ge en djup tillfredsställelse. Andra vill ha medicinsk smärtlindring och tycker att förlossningen blev precis så som de hoppats. Det finns inga rätt eller fel. Det viktiga, för självkänslan och för den nyblivna familjen, är att förlossningen blir en positiv upplevelse. Medicinsk smärtlindring är ofta effektiv. Men den kan ibland leda till att förlossningsförloppet blir mer utdraget. Barnet påverkas av läkemedel som ges till mamman. Många kvinnor väljer en kombination av olika smärtlindringsmetoder, naturliga och medicinska. Ingen kan på förhand säga hur de olika metoderna kommer att påverka just dig och ditt barn. Det är du som måste pröva dig fram. Hitta den lindring som fungerar för just dig under just den här förlossningen. Ingen kvinna ska behöva utstå outhärdlig smärta under förlossningen. Vad som är uthärdlig smärta måste du själv avgöra. Den outhärdliga smärtan kan ha negativa effekter på förlossningsarbetet, både för mamman och för barnet. Värkrubbningar, försämrad syresättning i mammans blod och därmed också i barnets blod kan vara en följd av alltför stor smärtpåverkan.
* Oregelbundna. 20-30 sekunder var 5-20:de minut. Ca 45 sekunder var 5-10:de minut. Ca 60 sekunder varannan, var tredje minut. Ca 80 sekunder varannan, var tredje minut Ca 90 sekunder varannan minut
NATURLIGA SMÄRTLINDRINGSMETODER Påverkar varken barnet eller värkarbetet. Biverkningar är sällsynta. Den bästa smärtlindrande effekten av de här metoderna får man i regel i början av öppningsskedet. Pröva olika metoder och kombinationer! När man prövar sig fram är man aktiv och medveten. Uppfinningsrikedomen kan vara smärtstillande i sig. Passivitet och uppgivenhet förstärker däremot smärtan. Akupunktur Vid många kliniker har barnmorskorna lärt sig akupunktur. Metoden bygger på att man utnyttjar kroppens egna resurser till smärtlindring. Vid akupunktur frisätts endorfiner som verkar lugnande och avslappnande. Man hittar pauserna mellan värkarna som därmed kan upplevas som mindre kraftiga. Akupunkturen kan även lindra illamående. De tunna nålarna, en eller flera, sticks in under huden på vissa punkter. Nålarna kan sättas fast med tejp. Kvinnan är fri att vara uppe och röra sig. Nålarnas placering kan ändras under förlossningen gång. Metoden kan kombineras med annan smärtlindring när som helst under förlossningen. Akupunktur kan också användas mot eftervärkar. Dusch och bad Dusch och bad har en lugnande och smärtstillande effekt. Handduschen kan användas så att man riktar den mot det smärtsamma området och på så sätt avleder smärtan. Badvattnet ska vara varmt och helst täcka hela kroppen. Kroppen befrias från tyngdkraften och avslappningen underlättas. Det varma badet gör att kroppstemperaturen stiger vilket medför ett ökat vätskebehov. Se till att ha dryck till hands! Det har visat sig att värkarbetet har en tendens att stanna upp något när kvinnan lägger sig i badet. Det kan ge en välbehövlig paus under en lång latensfas. Annars bör man spara badet tills värkarna är starka är starka och regelbundna. Efter vattenavgång avrådes från badkarsbad på grund av infektionsrisken. Fysisk aktivitet Upprätta ställningar och rörlighet lindrar smärta. Frisättningen av kroppens egna smärtstillande substanser (bl a endorfiner) ökar. Med upprätta kroppsställningar riktas tyngdkraft och tryck åt rätt håll. Det underlättar andningen och förbättrar
effektiviteten i värkarna. Illamående och kräkningar är inte lika vanliga i upprätta som liggande ställningar. Den upprätta ställningen har också en psykologisk effekt - den ger en känsla av kontroll och medvetenhet. Massage Massage är bra smärtlindring för många kvinnor. Massage frisätter också oxytocin som stimulerar värkarbetet. Här kan den blivande pappan delta aktivt och varje par måste pröva sig fram till den metod som passar dem bäst. Massage i ryggslutet kan vara skönt under pågående värk. Mellan värkarna kan kvinnan föredra massage i nacken eller fotmassage. Be barnmorksan visa! Hjälpmedel för att ge massage finns på de flesta förlossningsavdelningar. Sterila kvaddlar Sterilt vatten injiceras direkt under huden där smärtan är som störst. Vanligtvis ges de båda injektionerna på fyra ställen i ryggslutet. De kan också läggas vid ljumskarna eller vid nedre delen av magen. Injektionen ger en mycket kraftig smärta som varar i 15-30 sekunder. Det gör att kroppens egen smärtlindring aktiveras. Den smärtstillande effekten varar i 1-2 timmar. Därefter kan nya injektioner ges om det behövs. Transkutan nervstimulering - TENS TENS verkar genom små elektriska stötar som i sin tur blockerar smärtan. En batteridriven generator, i storlek som en free-style, är kopplad med ledningar till fyra gummiplattor. Plattorna fästs med tejp på varsin sida av ryggraden eller med två plattor vid ljumskarna och två bak över ryggen. Plattorna ska inte kopplas ihop över livmodern och barnet. En mycket svag elektrisk ström ger stötar som känns ungefär som när man sätter handduschen, hårt påskruvad, mot huden. Kvinnan reglerar själv stötarnas intensitet och frekvens. TENS-apparater finns att hyra vid vissa mödravårdscentraler och förlossningsavdelningar. Noggrann information om hur du ska använda apparaten ingår.
Det är en fördel om man kan öva den här metoden i förväg och börja använda den så tidigt som möjligt under förlossningen. TENS kan också användas mot eftervärkar. Värme Värme är en klassisk metod för smärtlindring. Riktigt heta, urvridna frottéhanddukar, värmekrus, ris-eller vetekudde, fetvadd kan placeras på det smärtsamma området. Under krystningen tycker många kvinnor att det lindrar och känns skönt om barnmorskan trycker lätt med en varm, urvriden frottéhandduk över mellangården.
MEDICINSKA SMÄRTLINDRINGSMETODER Dessa kan indelas i två grupper: generellt verkande medel och lokalbedövningsmedel. De generellt verkande medlen, som lustgas och olika typer av morfinliknande preparat, verkar huvudsakligen i hjärnan och påverkar också upplevelsen. De kan medföra trötthet, minnesluckor, dåsighet. Lokalbedövningsmedel påverkar nervfunktionerna. De har effekt inom det område som försörjs av den bedövade nerven. Förutom att de dämpar smärtan kan de också dämpa rörligheten och känsligheten för beröring. Minskad rörlighet kan ha negativ inverkan på värkarbetet. En fördel med lokalbedövningsmedlen är att de inte påverkar hjärnan. Kvinnan kan opåverkad uppleva och delta i förlossningen. Lokalbedövningsmedlen är effektiva i de allra flesta fall, men smärtfrihet går aldrig att garantera! Det händer att kvinnan inte är nöjd med bedövningen i 5-10 % av fallen när det gäller ryggbedövning, i 15 % av fallen när det gäller livmoderbedövning. Alla läkemedel som tillförs mamman i samband med förlossningen går över till barnet. Koncentrationen i barnets blod står i direkt proportion till koncentrationen i mammans blod.
GENERELLT VERKANDE MEDEL Lustgas Lustgas är den vanligaste medicinska smärtlindringsmetoden. Lustgasen är en kemisk förening av kväve och syre. Syrehalten i den gasblandning som används är aldrig lägre än 30% för att garantera att syresättningen inte blir för låg. Syrehalten i luften vi andas är 21 %. Koncentrationen lustgas-syrgas anpassas till mammans behov av smärtlindring. Doseringen kan ändras under förlossningen gång. Lustgasen är färglös med en svag sötaktig lukt. Teknik Lustgasapparaten med tillhörande slang och mask finns i anslutning till sängen i varje förlossningsrum. Du andas in lustgasen genom en andningsmask eller direkt ur slangen om du föredrar det. Tillförseln ska starta så fort värken är i antågande. Börja med en forcerad utandning. Andas sedan lugnt, ut och in, i masken. Det är klokt att börja öva tekniken med lustgas innan värkarna blir för starka. Avstå gärna från lustgasen under utdrivningsskedet så att du känner hur du ska krysta. Effekt Effekten kommer efter några andetag och kvarstår någon minut. Den kan upplevas som en känsla av lätt berusning. Kvinnan är mycket mottaglig för suggestioner (lugnande, uppmuntrande tilltal) från pappan eller barnmorskan. För att berusningseffekten inte ska bli för stark bör man göra ordentliga uppehåll i inandningen under värkpauserna. Fördelar En viktig fördel är att du styr tillförseln själv. Djupa, snabba andetag ger snabb effekt. Om du känner dig omtöcknad av gasen kan du göra en paus. Lustgas ger många kvinnor en bra smärtlindring. Den går att kombinera med olika förlossningsställningar. Lustgasen försvinner snabbt ur kroppen och har inga kända negativa effekter på barnet eller på värkarbetet.
Nackdelar Några kvinnor kan känna motvilja mot masken och mot gasens lukt som kan framkalla illamående. Vissa kvinnor känner sig förvirrade och omtöcknade av lustgas. Ibland kan minnesluckor uppträda. Den smärtlindrande effekten är mycket individuell. Morfinliknande preparat Lugnande, och därmed i viss mån smärtstillande, medel som kan ges under öppningsskedet. De vanligaste medlen går under beteckningen petidin, morfin, ketogan. Petidin har stått för en stor del av den medicinska smärtlindringen vid vissa förlossningskliniker. I början av 80-talet användes petidin vid 50% av alla förlossningar, men efter det att man börjat ifrågasätta den slentrianmässiga användningen av de här medelen är siffran nu nere i 5%. Idag har morfinbaserade preparat åter börjat användas. De har en viss lugnande effekt och de anses bättre för barnet eftersom det försvinner snabbare ur kroppen. Teknik Preparaten ges i form av spruta i muskel eller blodkärl. Effekt Medlen är smärtlindrande vid rätt dosering, men har mycket olika effekt på olika kvinnor. Fördelar Vissa kvinnor tycker att medlen verkar avslappnande och därmed dämpar smärtan. De kan ge hjälp att sova under en lång latensfas. Nackdelar Medlen påverkar medvetenhetsgraden. Kvinnan kan känna sig "borta" och få minnesluckor. Yrsel och dåsighet kan medföra minskad rörlighet.
En vanlig biverkning är illamående och kräkningar. Petidin och liknande preparat har en negativ påverkan på barnet. Andningsreflexen kan störas. Detta kan dock motverkas med en medicin som gör att barnet andas bättre. Effekten av petidin blir större ju mindre barnet är. Barnen vars mödrar fått petidin har sämre färg och lägre temperatur vid födelsen. Vakenhetsgraden och koncentrationsförmågan är nedsatt. Det kan påverka barnets förmåga att ta till sig bröstet. Lugnande medel Användningen av lugnande medel (typ Sobril, Rohypnol) har minskat kraftigt i förlossningsvården. Man har upptäckt att de har biverkningar som är mycket besvärande för barnet. Kvinnor som behöver sova inför förlossningsarbetet erbjuds i första hand andra lösningar - att ta ett avslappnande bad, lyssna till ett avslappningsband eller liknande. Teknik Tablett eller spruta i muskel eller blodkärl, beroende på val av preparat. Effekt Lugnande och sömngivande. Fördelar Dämpar oro och rädsla, underlättar insomnandet. Nackdelar Kan ge trötthet, yrsel, huvudvärk och minnesförluster. Vid hög dosering förekommer också mardrömmar. Värksvaghet har också konstaterats vid höga doser. Preparaten går över till barnet som har svårt att bryta ned dem. Fortfarande efter tio dagar kan man se spår av den här typen av preparat hos barnet. Studier har visat störningar i andning och beteende hos barn vars mödrar fått lugnande medel.
Tabletter Om du har jobbiga förvärkar och vill ta en värktablett kan du ta Alvedon eller något annat paracetamolpreparat. Undvik Treo och Bamyl, dvs preparat som innehåller acetylsalicylsyra. På vissa kliniker ger man ibland Bricanyl för att ta bort värkarna under latensfasen. Det är en omdiskuterad metod och det finns inga vetenskapliga belägg för att den är bra. Bricanyl kan innebära att värkarna inte kommer igång ordentligt när förlossningsarbetet väl börjar.
LOKALBEDÖVNINGSMEDEL OCH BLOCKADER Epiduralblockad - EDA (Ryggbedövning) Ryggbedövning (OBS! Inte ryggmärgsbedövning som många säger!) innebär att ett lokalbedövningsmedel ges genom en tunn kateter in i det s k epiduralrummet i ryggraden. Nerverna som förmedlar smärta från livmodern till hjärnan blockeras. Ryggbedövningen ger mycket god smärtlindring, men kan ibland ha en bromsande effekt på värkarbetet. Lokalbedövningsmedlet blandas med ett starkt smärtstillande preparat, sufentanyl. Därmed behåller kvinnan sin rörlighet. Risken för värksvaghet och utdragna förlossningar har minskat sedan man började använda den nya form av ryggbedövning som ibland kallas "stå-upp-epidural". Bedövningen läggs när förlossningsarbetet är igång och livmoderhalsen bör helst ha vidgats 3-4 cm. Därefter kan bedövningsmedel tillföras efter hand under hela förlossningen. Det kan tillföras manuellt av barnmorskan eller kontinuerligt via en pump. Fosterövervakning med CTG krävs oftast. I samband med att bedövningen läggs får mamman en kanyl i handen eller armen genom vilken hon får dropp med vatten-salt-lösning för att motverka blodtrycksfall och ibland dropp för att stimulera värkarbetet. Teknik Bedövningen läggs av en narkosläkare. Kvinnan ligger eller sitter ihopkrupen med hakan mot bröstet och knäna mot magen. Området där nålen ska föras in steriltvättas och lokalbedövas. En kanyl förs in mellan två kotor i ryggraden. Det gör inte ont men kan kännas obehagligt. Ibland knakar det då nålen förs genom ett ligament. Genom kanylen sticks sedan en tunn mjuk slang, tunnare än stiftet på en blyertspenna. Kanylen tas bort och slangen fästs med plåster på ryggen. En testdos ges för att kontrollera att katetern ligger rätt. Efter ca 5 minuter ges en huvuddos i katetern. Förberedelsetiden för en epiduralblockad är ca 30-45 minuter.
Effekt En väl utförd epiduralblockad ger i det närmaste total smärtlindring. Bedövningen bör ha nått full effekt efter ca 15-20 minuter. Den varar i 1-2 timmar och kan därefter fyllas på allt efter kvinnans behov eller kontinuerligt om pump används. Det är framför allt smärtor från livmodern och livmoderhalsen som lindras. Effekten på smärtor från bäckenbotten är ofta något mindre. Fördelar För kvinnor som är angelägna om att uppleva så lite smärta som möjligt är ryggbedövning den bästa metoden. Den ger mycket god smärtlindring och kan lämpligast användas från det att livmodermunnen öppnats 3-4 cm och under resten av öppningsskedet, i vissa fall tills förlossningen är avslutad. Nackdelar Risk för blodtrycksfall. Frossa i samband med att bedövningseffekten sätter in. Besvärande klåda kan förekomma. Muskelkraften kan tillfälligt påverkas i det bedövade området och vissa kvinnor upplever svårigheter att kissa. Blockaden kan ibland orsaka övergående huvudvärk och ryggsmärtor. Dessa besvär brukar i så fall uppträda en eller ett par dagar efter förlossningen. Epiduralblockad kan vid hög dosering ge värksvaghet som leder till att förlossningsarbetet förlängs och barnet måste hjälpas ut. Man har noterat att barn till mödrar som fått ryggbedövnig kan ta något längre tid på sig att komma igång med amningen. Spinalbedövning är en form av ryggbedövning som kan användas när förlossningen är långt framskriden och man behöver en bedövning som är snabbare än en ryggbedövning. Då tekniken är något annorlunda än vid en epidural kommer den smärtstillande effekten snabbare. Nackdelen är att den bara kan ges en gång. Spinalbedövning är också den vanligaste bedövningsformen i samband med kejsarsnitt. Skillnaden är att dosen bedövningsmedel då är störrre.