Är det bara jag som hittar på?

Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier ISV LiU Norrköping Socionomprogrammet Är det bara jag som hittar på? Unga kvinnors berättelser om våld i nära relationer: Betydelsen av kön och ålder för identitetsskapande och det sociala nätverkets responser Sibel Korkmaz Handledare: Lucas Gottzén Uppsats på avancerad nivå VT 2012 Socionomprogrammet i Norrköping Linköpings universitet, ISV, 601 74 Norrköping

Institution, Avdelning Department, Division Datum 2012-06-26 Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier Socionomprogrammet i Norrköping Språk Language Svenska/Swedish Engelska/English Rapporttyp Report category Nivå examensarbete Avancerad nivå ISRN LiU-ISV/SOCP-A-12/03-SE Handledare Lucas Gottzén Titel Är det bara jag som hittar på? Unga kvinnors berättelser om våld i nära relationer: Betydelsen av kön och ålder för identitetsskapande och det sociala nätverkets responser Title "Am I making this up?" Young women's narratives of intimate partner violence: The significance of gender and age for identity construction and social network responses Författare Sibel Korkmaz Sammanfattning Denna studie syftar till att belysa unga kvinnors våldsutsatthet i en nära relation där förövaren är en pojkvän eller en kille som den unga kvinnan har haft en intim relation med. Den feministiska poststrukturalismen har utgjort grundstenen i mitt teoretiska ramverk vilket medfört vissa epistemologiska antaganden om att vår omvärld är socialt konstruerad, samt att vi genom berättelser konstruerar vår identitet. Med inspiration av narrativ metod har jag tagit del av fem unga kvinnors berättelser om våld, vilka jag använt för att analysera deras identitetsskapande hur de positionerar sig själva i relation till normerande diskurser om våld, kön och ålder. Särskild vikt har även lagts på hur tjejerna förstår och beskriver våldet, förövaren och sig själva i berättelserna. Det sociala nätverkets responser har också belysts. Jag har synliggjort tre diskurser i tjejernas berättelser; den individualistiska diskursen, diskursen om det sexuella våldets konsekvenser samt diskursen om det kvinnliga och slagbara. Den individualistiska diskursen framträder i talet om både förövaren och våldet, men även i narrativen om nätverkets responser. Konsekvensen blir att det är den unga kvinnan som hamnar i fokus, hon hålls ansvarig för sin situation och förövarens våld förmildras då det framhålls som ett resultat av en psykisk sjukdom. Diskursen om det sexuella våldets konsekvenser påvisar en åtskillnad mellan sexuellt våld och annat våld. Den sista diskurs jag identifierar framhåller hur våldet är könat och hur kvinnor kan ses som legitima att slå. Sammantaget menar jag att det är av vikt att uppmärksamma både de unga kvinnornas könade och generationella position för att på så vis försöka förstå hur våldsutsatthetens komplexitet kan ta sig uttryck för unga kvinnor. Nyckelord Unga kvinnor, våld i nära relationer, responser, identitetsskapande

FÖRORD Först och främst vill jag tacka de unga kvinnor som jag fick möjlighet att träffa. Att ni ville dela era berättelser med mig var en förutsättning för att jag skulle kunna skriva den här uppsatsen. Ni alla uttryckte att en solidarisk tanke om att ni ville hjälpa andra våldsutsatta tjejer genom att dela med er av era erfarenheter, jag hoppas att jag med denna uppsats kan leva upp till er förhoppning. Jag vill även tacka min handledare Lucas Gottzén, utan din uppmuntran hade jag aldrig övervägt att skriva någon magisteruppsats. Din tillit och ditt engagemang har stärkt mig under uppsatsprocessen och jag är ytterst tacksam för att du gav mig möjligheten att genomföra denna studie. Jag vill även framhålla min uppskattning gällande att ha fått delta i forskargruppen RIV:s träffar under våren, och vill tacka er för kunskap och inspiration. Särskilt tack även till verksamheten som hjälpte mig att komma i kontakt med de unga kvinnorna. Slutligen vill jag uttrycka min glädje över att jag har en så fin familj och så många fina vänner som har varit intresserade och som peppat mig under våren, ett innerligt tack till Jonatan som har stöttat och hängt med mig i en flyttkaosartad uppsatsbubbla. Du är det finaste jag vet! Linköping 2012 Sibel Korkmaz

INNEHÅLL 1. Inledning... 1 Syfte och frågeställningar... 2 2. Unga kvinnor och våld... 3 Våld... 3 Hur mäns våld mot kvinnor förklaras... 3 Dating violence som begrepp... 4 Unga kvinnors våldsutsatthet... 5 Synen på förövare och offer... 6 Unga kvinnor och förhållanden... 7 Att berätta om våld och söka stöd... 8 Nätverkets stöd och responser... 9 Våldsförebyggande... 10 3. Teoretiska utgångspunkter... 12 Feministisk poststrukturalism... 12 Subjektet... 13 Att iscensätta den unga kvinnan/ung femininitet... 18 4. Metod... 20 Att få ta del av berättelser... 20 Urval... 21 Empiriskt material och datainsamling... 22 Analysprocessen... 23 Transkribering steg 1... 23 Tematisering steg 2... 24 Positioneringsanalys steg 3... 24 Etisk diskussion... 25 Reflexiv diskussion... 27 5. Berättelser om våld och nätverkets responser... 30 Ida... 30 Gustaf, den före detta pojkvännen... 30 Felicia, den närmsta vännen... 31 Idas pappa... 31 Idas mamma och syster... 33

Majken... 33 Mårten, den före detta pojkvännen... 33 Mårtens mamma... 36 Majkens föräldrar... 36 Malin, den närmsta vännen... 37 Katarina... 38 Sebastian, den före detta pojkvännen... 38 Sebastians mamma... 41 Katarinas föräldrar... 43 Rättsväsendet... 44 Klara... 45 Omar, den före detta pojkvännen... 45 Klaras föräldrar... 47 Rättsväsendet och professionella instanser... 48 Klaras vänner... 49 Matilda... 50 Magnus... 50 Matildas moster, pappa och mamma... 51 6. Att vara ung kvinna och våldsutsatt... 53 Är det bara jag som hittar på?... 53 Att ha svårt att se sig vara en misshandlad kvinna... 53 Men vissa klarar sig... 54 Våldet som ett individbundet problem... 54 Förövarens patologi och offrets femininitet... 55 Att förbli ovåldtagen... 57 Att vara en lyckad ung kvinna... 59 Att göra sig okvinnlig... 60 Menar du att du slår din gravida tjej?... 61 7. Avslutande diskussion... 65 Den individualistiska diskursen... 65 Att vara ung kvinna och våldsutsatt... 66 Studiens begränsningar samt förslag till vidare forskning... 67 8. Referenslista... 69

Övriga referenser... 74

1 1. INLEDNING Alla vet att jag avgudar min tjej, men kärlek gör ont hon får stryk varje kväll Ur låten Alla gillar brudar - Gorillismen (2009) Denna studie syftar till att belysa unga kvinnors våldsutsatthet i en nära relation där förövaren är en pojkvän eller en kille som den unga kvinnan har haft en intim relation med. Majken 1, en av de unga kvinnor jag intervjuat frågar sig Är det bara jag som hittar på? när hon reflekterar över sin våldsutsatthet. Gärningsmannen är hennes före detta pojkvän, Mårten, och Majken beskriver till en början hur förhållandet till synes var normalt även om Mårten var väldigt svartsjuk. Majken är inte ensam om att som ung kvinna ha en berättelse om våld där förövaren är en jämnårig kille som hon har haft en intim relation med. I utredningen Att ta ansvar för sina insatser (2006) klargörs att mäns våld mot kvinnor är ett omfattande samhällsproblem som berör både kvinnor och män. Könsmaktsordningen sägs utgöra grunden till förståelsen av mäns våld mot kvinnor men utredarna tar fasta på att andra faktorer och förhållanden kan påverka våldets uttryck och omfattning (SOU 2006:65, s. 65). Detta påvisas genom att särskilt utsatta kvinnogrupper framhålls, bland annat kvinnor med missbruksproblematik, utländsk bakgrund, kvinnor som har funktionshinder eller är äldre. I regeringens Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (2007/08:39) ringas även yngre kvinnor (16-24 år) in som särskilt utsatta (s. 15; Uhnoo 2011, s. 239). Uhnoo (2011) påpekar dock att regeringens åtgärder mot unga kvinnors utsatthet i denna handlingsplan till stor del inriktas mot så kallat hedersrelaterat våld (Uhnoo 2011, s. 239). Denna kulturalisering (de los Reyes 2003, s. 35ff) leder till att våldet ses som ett avvikande beteende som bara de andra, härstammandes från andra kulturer, berörs av. I en engelsktalande kontext benämns ungas våldsutsatthet bland annat som dating violence, i Sverige finns dock inget likvärdigt etablerat begrepp och forskning om unga kvinnors våldsutsatthet tenderar att fokusera på hur våldet har lett till andra problem (Lundgren 2004, s. 18ff). Tjejer görs våldtagbara i den mening att våld mot unga kvinnor antas vara av sexuell karaktär där hotet framför allt finns i det offentliga rummet, samtidigt som de görs oslagbara då det fysiska våldet framställs vara något som unga kvinnor inte utsätts för (Uhnoo 2011). Allra minst av sin pojkvän. Jag har träffat fem unga våldsutsatta kvinnor och målet är att utifrån deras berättelser belysa ett socialt problem som hamnat i skuggan av mäns våld mot vuxna kvinnor, föreställningen om att hotet mot unga kvinnor lurar i en buske i en mörk park, och så kallat hedersrelaterat våld. 1 Samtliga namn i studien är fingerade

2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Det övergripande syftet med studien är att belysa unga kvinnors 2 våldsutsatthet i en nära relation där förövaren är en jämnårig pojkvän. Detta sker genom att analysera tjejernas berättelser om det våld de blivit utsatta för, där även det sociala nätverkets responser lyfts fram. Särskild vikt läggs på hur tjejerna förstår och beskriver våldet, förövaren och sig själva i berättelserna. Genom att lyfta fram hur tjejerna framställer sig själva och andra studeras deras identitetsskapande hur de positionerar sig själva i relation till normerande diskurser 3 om våld, kön och ålder. Denna problemformulering kan i analysen av det empiriska materialet specificeras i en rad analytiska frågor. För det första söker uppsatsen svara på hur den unga kvinnan återger sin berättelse: Vilka är karaktärerna, hur beskrivs de och hur är de positionerade i förhållande till varandra i berättelsen? Vilken betydelse tillskrivs de? För det andra studerar jag hur tjejerna positionerar sig själva i intervjun: Hur iscensätter de sig själva genom sitt berättande? Slutligen söker uppsatsen analysera de subjektspositioner tjejerna tar i relation normativa diskurser. 2 Jag kommer fortsättningsvis använda termerna unga kvinnor och tjejer synonymt. 3 I den här studien förstås diskurser utgöra övergripande strukturer som sätter upp regler för hur vi kan förstå och tala om fenomen, till exempel våld. Diskurser uttrycks delvis genom språket och kan framträda i exempelvis berättelser men även genom lagar och styrdokument (Foucault 1972; Weedon 1987). Se kapitel 3 för fortsatt diskussion om hur individer relaterar till diskurser.

3 2. UNGA KVINNOR OCH VÅLD I detta kapitel har jag för avsikt att presentera en översiktlig bild av hur forskningsfältet rörande unga kvinnors våldsutsatthet ser ut. Inledningsvis ämnar jag dock att kortfattat redogöra för den definition av våld som jag använder mig av samt orsaksförklaringar till mäns våld mot kvinnor, där en skillnad påvisas mellan hur våld mot unga kvinnor respektive vuxna kvinnor förklaras. Jag kommer även presentera och motivera det begrepp jag använder för att ringa in unga kvinnors våldsutsatthet. VÅLD Våld definieras vanligen som fysiska handlingar, exempelvis slag och sparkar, men bör även omfatta alla slags handlingar som påverkar andra människor genom att de vållar smärta, skrämmer eller är kränkande (Isdal 2001 s,.40ff). Begreppet våld definieras i den här studien som att det kan vara fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och materiellt till sin karaktär. HUR MÄNS VÅLD MOT KVINNOR FÖRKLARAS Anne-Lie Steen (2003) menar att mäns våld mot kvinnor kan förstås utifrån tre olika perspektiv; det individualpsykologiska, det relationella samt det strukturella. Inom det individualpsykologiska perspektivet patologiseras mannen och våldet ses som ett uttryck för en personlighetsstörning eller exempelvis som ett alkoholrelaterat problem. Denna patologisering kan resultera i att mannen ansvarsbefrias då hans våldsamma beteende ses som ett resultat av en psykologisk störning som han inte kan hållas ansvarig för (Steen 2003, s. 66ff; Hedlund 1989, s. 26f). Inom det relationella perspektivet förstås våldet som en social process i den mening att det är ett samhälleligt fenomen som involverar enskilda individer, samtidigt som det äger rum i en specifik kulturell kontext som gör det till en angelägenhet utöver det privata (Hydén 2008, s. 50ff; Steen 2003, s. 78ff). Det strukturella perspektivet framhåller istället könsmaktsordningen, där män som grupp ses som överordnad kvinnor som grupp, och våldet förklaras som ett samhällsproblem kopplat till patriarkala strukturer. En grundläggande tanke inom detta perspektiv är att samtliga kvinnor ses som potentiella offer samtidigt som alla män ses som potentiella förövare (Steen 2003, s. 72). Inom det strukturella perspektivet är normaliseringsprocessen ett centralt begrepp vilket syftar till den process genom vilken våld blir en normal handling och som slutligen leder till att våldet accepteras och i viss mån försvaras (Lundgren 2004, s. 23ff; Holmberg & Enander 2007, s. 17f). Chung (2005) konstaterar i sin forskningsöversikt rörande dating violence att våldet framför allt förklaras utifrån Banduras (1976) Social Learning Theory och John Bowlbys (1969) Attachment theory. Dessa teorier betonar de tidiga relationerna och den sociala miljön. Våldet antas vara ett inlärt beteende som förövaren fått till sig från sin omgivning och sina närstående. Förklaringsmodellerna lägger ingen större vikt vid strukturella faktorer så som ålder, kön, kultur, sexualitet eller klass. Chung

4 (2005) menar att hennes översikt revealed a surpisning absence of en-gagement with feminist theory (s. 446) även om det finns några undantag. Dating violence förklaras således främst utifrån psykologiska teorier som betonar uppväxtens betydelse. Våld mot vuxna kvinnor däremot härleds till de tre presenterade idealtypiska föreställningarna samtidigt som forskningsfältet rörande våld mot vuxna kvinnor präglas av feministiska teorier rörande makt och kön (Chung 2005, s. 445). DATING VIOLENCE SOM BEGREPP Ett i Sverige etablerat begrepp för att beskriva våld i ungas parrelationer har inte konstruerats. I en amerikansk kontext benämns fenomenet som dating violence (Uhnoo 2011, s. 239) och i Danmark har problemet uppmärksammats och ringats in genom begreppet kærestevold (ibid, s. 239; Schütt et al 2008, s. 10ff). I flertalet internationella studier används dating violence, adolescent dating violence och teen dating violence (se t.ex. Próspero 2007; Adleman 2007; Foshee et al 2007; Carlson 2003; Chung 2007) för att diskutera unga och våld i nära relationer. Definitionerna ter sig snarlika och det går att argumentera för att begreppen går att likställa med varandra. Teen dating violence definieras bland annat som ett mönster av upprepat våld eller hot om våld av fysisk, psykisk eller sexuell karaktär där offret och förövaren är mellan 13 och 20 år gamla och är ett par (Carlson 2003, s. 360). Medan vissa forskare tillsynes använder ovan nämnda begrepp utan att problematisera det lyfter andra forskare viss kritik mot framförallt termen dating. Barter (2009) argumenterar för att dating inte har en självklar betydelse i Storbritannien samt att dating verkar ha en formell innebörd som inte nödvändigtvis återspeglar ungdomars varierade syn på intima förhållanden. Hon väljer därför att benämna fenomenet som partner abuse and violence in teenage relationships (Barter 2009, s. 212f). Liknande argument som lyfts fram är att begreppet dating kan vara föråldrat. Sex och intimitet kan äga rum i en mängd olika typer av relationer och talet om dating kan verka exkluderande och ställa upp kriterier som inte alla tonårsrelationer uppfyller (Brown et al 2007, s. 460). I flertalet studier argumenteras det för att forskningen rörande partnervåld bland unga måste använda begrepp som hanterar den vida betydelsen av att vara i ett intimt förhållande som tonåring (Chung 2005, s. 447ff; Jackson 1999, s. 234ff; Hickman et al 2004, s. 137f). Hickman et al (2004) lyfter att i den existerande litteraturen definieras partnervåld ofta som våld mellan gifta eller samboende partners. Denna typ av förhållande menar de är ovanlig bland tonåringar. Därför behöver forskare konstruera ett vidare begrepp som fångar upp de olika variationsgraderna i ett tonårsförhållande, ett begrepp som tillåter olika nivåer av intimitet, förväntningar och varaktighet. Hickman et al (2004) poängterar att tonåringar tenderar att använda specifika kontextbundna termer för att beskriva olika typer av intima relationer (Hickman et al 2004, s. 137f) vilket kan tänkas ställa ytterligare krav på ett användbart begrepp.

5 Utifrån ovanstående redovisad forskning, som poängterar vikten av att ha ett begrepp som fångar upp de alla olika typer av intima relationer som tonåringar och unga kan tänkas ingå i, valde jag att ta avstånd ifrån termen dating violence. Termen dating violence menar jag inte är optimal då det inte riktigt är självklart vad dating innebär, speciellt i en svensk kontext. Min ambition är att använda ett begrepp som inte exkluderar någon form av intim relation 4. Jag förutsätter till exempel inte att en ung tjej behöver vara i ett officiellt förhållande, vara tillsammans, med någon för att kunna utsättas för våld av en jämnårig kille. Berggren (2001) beskriver i sin studie att unga kvinnor använder termer som KK (knullkompis) eller att strula (någon form av sexuell aktivitet utan att vilja ingå i ett förhållande) för att benämna olika icke-officiella eller icke-romantiska relationer (Berggren 2001, s. 244). Jag menar att det även i en KK-relation kan förekomma våld och att också ett strul kan utöva våld. Frågan är dock om det behövs ett specifikt begrepp för ungas våldsutsatthet eller om våld i nära relationer är anpassningsbart även utifrån ungas livsvillkor? Det går att argumentera för och emot behovet av ett specifikt begrepp, likt danskans kærestevold, som är anpassat efter en svensk kontext. Då unga kvinnors våldsutsatthet tenderar att sexualiseras (Uhnoo 2011), vilket medför att unga kvinnors våldsutsatthet inte får någon större uppmärksamhet i samhällsdebatten eller i forskning, anser jag att argumenten för konstruerandet av ett specifikt svenskt begrepp väger tyngre än argumenten mot detsamma. Ett specifikt begrepp kan tänkas möjliggöra att samhällsproblemet som unga kvinnors våldsutsatthet utgör får det utrymme det förtjänar. Det är här jag borde presentera ett svenskt begrepp, motsvarande dating violence, som inkluderar olika typer av relationer och tar hänsyn till ungas specifika levnadsvillkor. Det kommer jag inte att göra, ett steg i rätt riktning menar jag dock är att explicit tala om unga kvinnors/tjejers våldsutsatthet i en nära relation där såväl deras könade som deras generationella position uppmärksammas. UNGA KVINNORS VÅLDSUTSATTHET Utifrån intervjuer med 41 göteborgsungdomar analyserar Sara Uhnoo (2011) i sin avhandling ungdomars moralarbete om våld och bråk mellan ungdomar. Detta gör hon bland annat genom att se till vilka samhällsdiskurser ungdomarna relaterar till i talet om våld. Uhnoo identifierar en rådande samhällsdiskurs som hon benämner som ungas könade utsatthet vilken hon menar konstruerar tjejers våldsutsatthet som mindre handgriplig, synlig och fysisk än unga killars och istället mer psykisk och sexuell till sin karaktär. Denna sexualisering menar Uhnoo kan leda till att unga kvinnor kategoriseras som mindre våldsutsatta än unga killar då unga kvinnors våldsutsatthet är sexuell och inte fysisk och därmed inte kategoriseras in under fysiskt våld. Uhnoo kallar detta för [ ] en konstruktion av tjejer som oslagbara (Uhnoo 2011, s. 263) samtidigt som tjejer görs våldtagbara. Denna sexualisering av våldet kan således tänkas medföra att unga kvinnors våldsutsatthet 4 Med intim relation menar jag en relation som antingen präglas av ett kärleksförhållande och/eller ett sexuellt förhållande. Jag syftar således inte på vänskapsrelationer eller dylikt.

6 av en partner inte får något utrymme i den offentliga debatten om våld. Att våld mot unga kvinnor i nära relationer inte uppmärksammas i någon hög grad även i forskning påvisar Lundgren (2004) i sin rapport Utsatt i förbifarten. Hur fokus förskjuts i svensk forskning om våld mot unga kvinnor. Där konstaterar hon att våldet inte alltid ges analytiskt fokus. Våld mot tjejer har uppmärksammats ur perspektivet att det leder till andra problem. Våldet tas upp men hanteras analytiskt i förbifarten då analysen riktar sig mot ett steg bortanför våldet hur det påverkar unga våldsutsatta kvinnors hälsa eller handlande (Lundgren 2004, s. 18ff). Unga kvinnors utsatthet för jämnåriga killars våld vävs ibland in i förståelsen av mäns våld mot kvinnor. Vad Uhnoo (2011) identifierar som en samhällsdiskurs om mäns våld mot kvinnor tar avstamp i en könsmaktsteoretisk tolkningsram som kortfattat innebär att mäns våld mot kvinnor antas vara ett strukturellt betingat fenomen och ett utbrett problem där vilken man eller kvinna som helst positioneras som en potentiell förövare respektive ett potentiellt offer. Då det strukturella könsmaktsperspektivet framhålls skapas en bild av att problemet är likartat oavsett ålder. Att unga kvinnors utsatthet för våld av en jämnårig kille kan skilja sig från vuxna kvinnors ges därmed litet utrymme i denna diskurs om mäns våld mot kvinnor (Uhnoo 2011, s. 237f). Annan forskning påvisar att det även finns antaganden om att det är lättare för en ung kvinna att avsluta ett förhållande med en våldsam partner då hon vanligtvis inte har barn eller delar bostad och ekonomi med honom (Chung 2007, s. 1274). Ytterligare en aspekt som osynliggör våldet är att många inte tror att tonåringar har seriösa förhållanden (Carlson 2003, s. 353ff). Unga kvinnors våldsutsatthet av en pojkvän 5 får således inget större utrymme, varken i den samhällsdiskursen om mäns våld mot kvinnor som Uhnoo (2011) lyfter fram eller i forskning där fokus läggs på våldet. Att våldet sexualiseras tyder på att det finns en bild av det våld unga kvinnors utsätts för endast är av sexuell karaktär. Denna bild förstärks av föreställningar kring att det är lätt för unga kvinnor att lämna en våldsam relation. Därmed riskeras unga kvinnors våldutsatthet göras till ett icke-problem. SYNEN PÅ FÖRÖVARE OCH OFFER Uhnoo (2011) påvisar i sitt intervjumaterial hur förövaren patologiseras och maskuliniseras i de intervjuade tjejernas berättelser om jämnåriga killar som utsatt andra tjejer för våld (Uhnoo 2011, s. 250ff). Förövaren ses således som en sjuk person samtidigt som våldet kopplas ihop med förövarens manlighet. Dels ses förövaren som avvikande, dels tillskrivs förövaren att ha agerat utifrån normer om manlighet. Oavsett kan det argumenteras för att förövaren och våldet ursäktas. I talet om våldet tillskrivs dessutom den våldsutsatta tjejen ett visst ansvar för att ha valt att vara tillsammans med en [ ] psykiskt sjuk, aggressiv eller okontrollerad pojkvän med just den killen (Uhnoo 2011, s. 257). Detta ansvarsåläggande 5 Jag kursiverar termen pojkvän då en kille som inte identifieras som en pojkvän även kan utsätta en ung tjej för våld trots att de inte officiellt är tillsammans.

7 beskriver även Chung (2007) som menar att en våldsutsatt ung tjej också tillskrivs ansvar att stoppa våldet. Ytterligare studier rörande unga våldsutsatta kvinnor påvisar att våldet förmildras utifrån bland annat en individualpsykologisk förklaring där förövaren ses som sjuklig (Wiklund et al 2009, s. 223) eller beskrivs i termer av maskulinitet, där våldet ses som ett naturligt uttryck för förövarens manlighet. Genom att ursäkta sin förövare framhålls att unga kvinnor då upprätthåller sin egna feminina identitet, utifrån normer om femininitet, som en medkännande person som är villig att förlåta mäns felsteg (Weiss 2009, s. 824). Att ursäkta sin förövare kan även ses som ett uttryck för att det är svårt att förlika sig med den idealiska offerpositionen samt att förövaren inte lever upp till bilden av den idealiska gärningsmannen (Christie 2001, s. 50ff). Ytterligare förmildrande förklaringar som kan härledas till det individualpsykologiska perspektivet är att en förövares alkoholvanor ses som en ursäktande omständighet då våld förekommer. Samtidigt ses offrets alkoholvanor utifrån ett helt annat perspektiv, hon tillskrivs snarare ett ansvar för våldet ifall hon skulle ha varit berusad (Weiss 2009, s. 824). En förövares våld kan också förklaras utifrån att han tillhör en särskild religion eller en viss subkultur (Wiklund et al 2010, s. 223f). Detta kan då leda till att våldet kulturifieras och att förövaren ses som avvikande och tillhörande en viss kultur där våldet ses som normalt (de los Reyes 2003, s. 31ff). Chung (2007) framhåller att unga kvinnor definierar dating violence som ett individbundet problem och inte som ett strukturellt samhällsproblem. De definierar sig själva som jämställda med män vilket påverkar deras syn på våldsutsatthet. Eftersom de antar att det råder jämställdhet så finns det således ingen anledning till att stanna med en våldsam partner. Detta medför att om en tjej blir våldsutsatt så kan det identifieras som ett personligt misslyckande att stanna/ha stannat i en sådan relation (Chung 2007, s. 1288). Som omnämnts ovan framhålls att den samhällsdiskurs om mäns våld mot kvinnor som betonar det könsmaktsteoretiska perspektivet, inte tar hänsyn till någon annan kategori än kön. Berg (2005) (refererad till i Uhnoo 2011, s. 254) menar att denna diskurs kan försvåra tjejers tolkning av egna våldserfarenheter inom en parrelation då de inte kan identifiera sig med den dominerande bilden av en misshandlad kvinna. Unga kvinnors syn på våld präglas således inte av denna diskurs om mäns våld mot kvinnor då de inte kan förhålla sig till bilden av en misshandlad kvinna som den reproducerar. UNGA KVINNOR OCH FÖRHÅLLANDEN Chung (2005) fastslår att det är tid att examine in what ways second wave feminism has impacted on young women s intimate relationships (s. 445) vilket hon gör i sin studie. Utifrån intervjuer med totalt 40 australiensiska ungdomar (25 tjejer och 15 killar) i åldrarna 15-19 år påpekar Chung att dating relationships (s. 447) är viktiga för unga personer, även om varför delvis påvisas skiljas mellan könen. Chung diskuterar hur det heterosexuella förhållandet utgör en institution som sätter upp ramar för hur unga personer kan ingå i görandet av

8 heterosexualitet samt för konstruerandet av att vara en lyckad ung kvinna eller man. Sex utav de 25 tjejerna uppgav att de blivit utsatta för våld i ett förhållande. I relation till en individualistisk diskurs framhåller Chung att de unga kvinnorna inte ville identifiera sina förhållanden som våldsamma då det inte går i linje med hur just en lyckad och jämställd ung kvinna ska vara. En ung kvinna ses som mer lyckad och attraktiv då hon ingår i en heterosexuell parrelation, samtidigt som den diskurs som Chung benämner som jämställdhetsdiskursen gör att det ses som oacceptabelt att vara tillsammans med en pojkvän som är våldsam. Young women did not want to be viewed as doormats who tolerated inequality in post second wave feminist time (s. 450) konstaterar Chung och vikten av att ingå i ett jämställt förhållande betonas. Att medge att ens pojkvän utövar våld skulle innebära att den unga kvinnan positioneras som offer, ingående i en icke-jämställd relation och samtidigt identifieras som inkapabel att välja en bra partner. Chung framhåller hur de unga kvinnorna i sina intervjuer tenderar att tolka vissa beteenden, så som kontroll av klädsel och svartsjuka, som tecken på kärlek istället för manlig kontroll (Chung 2005, s. 449). Att förklara ett beteende som en kärleksförklaring möjliggör således att förhållandet fortfarande kan ses som jämställt och att den unga kvinnan framstår som älskvärd. Chung påvisar att det var först när ett våldsamt förhållande hade tagit slut som de sex våldsutsatta unga kvinnorna i studien kunde definiera det som våldsamt då deras identitetsskapande inte längre var beroende av pojkvännens beteende. När de unga kvinnorna reflekterade över sina våldserfarenheter framhöll de att det var mindre troligt att de skulle ingå i en våldsam relation igen det var ett dåligt individualistiskt val som inte kommer att återupprepas. I framtiden skulle de kunna välja en bättre pojkvän. Här menar Chung att den individualistiska diskursen synliggörs än mer då de unga kvinnorna framhåller att deras våldsutsatthet har medfört något positivt för att demonstrera för intervjuaren att de inte är offer (ibid, s. 450ff). ATT BERÄTTA OM VÅLD OCH SÖKA STÖD Det finns flertalet skäl till att en våldsutsatt kvinna inte söker stöd. Fugate et al (2005) påvisar i sin studie ett antal barriärer vilka hindrar en kvinna att söka stöd utifrån sin våldsutsatthet. Bland annat lyfter de skamkänslor och tankar om våldet som en privat angelägenhet, eller som inte tillräckligt allvarligt, som skäl till varför en kvinna inte berättar om våldet. Ytterligare en barriär är kvinnans rädsla för att bli dömd och även en rädsla över att det ska ställas krav om att hon måste lämna sin förövare för att få hjälp (Fugate et al 2005, s. 290ff). Våldsutsatta kvinnor söker dock stöd i en viss utsträckning. Belknap et al (2009) rapporterar i sin studie rörande informellt (vänner och familj) och formellt (professionella instanser) stöd för våldsutsatta kvinnor i en nära relation, att ålder var en relevant variabel som påverkade hur många som visste om våldet ju äldre kvinnan var desto troligare var det att hon hade berättat om våldet för grannar och sökt professionell hjälp.

9 Detta samtidigt som antalet personer i det informella nätverket som fått vetskap om våldet inte ökade, undantaget grannar, även om de äldre kvinnorna rapporterade en högre grad av gynnsamt stöd än de yngre kvinnorna. De äldre kvinnorna påvisade dock en sämre psykisk hälsa vilket Belknap et al menar kan bero på att äldre kvinnor oftare har varit tillsammans med sin förövare i flera år och därmed nått den punkt där de inte förmår sig att dölja våldets psykiska efterföljder. Författarna menar att deras resultat talar för att vidare forskning bör fokusera på vilken roll åldern spelar för en våldsutsatt kvinnas villkor (Belknap et al 2009, s. 390ff). Ålder tillskrivs såldes vara en betydande faktor gällande ifall en våldsutsatt kvinna sökt professionell hjälp samt upplevelsen av ett bra stöd från personer i sin närhet. Att unga våldsutsatta kvinnor sällan söker professionellt stöd eller berättar om våldet för någon i sitt informella nätverk bekräftas även av annan forskning (Adelman & Kil 2007, s. 1298; Ashley & Foshee 2003, s. 26ff; Ashley & Foshee 2005, s. 28; Brown et al 2007, s. 460). När väl en ung tjej väljer att berätta om sin våldsutsatthet vänder hon sig oftast till en tjejkompis (Ashley & Foshee 2005, s. 28; Martin et al 2011; Weisz et al 2007, s. 854ff) vilket även gäller vuxna kvinnor (Rose et al 2000, s. 35). Rose et al (2000) framhåller just en kvinnlig väninnas betydelse och beskriver att de våldsutsatta kvinnorna i studien till viss del inte identifierade sina föräldrar som några de pratade om våldet med. Ingen av kvinnorna identifierade sin pappa och majoriteten av kvinnorna beskrev sin relation till sin pappa i negativa termer. Vissa av kvinnorna undvek att prata med sin mamma då de upplevde att hennes behov av stöd och hjälp var större, antingen utifrån ålder eller utifrån en egen historia av våldsutsatthet (Rose et al 2000, s. 36f). Vänners stöd tillskrivs således en betydande roll både vad det gäller vuxna och unga kvinnors möjlighet till att lämna en våldsam relation. NÄTVERKETS STÖD OCH RESPONSER Studier påvisar att både det informella och formella nätverkets stöd kan påverka huruvida en våldsutsatt kvinna stannar i eller lämnar en våldsam relation (Rose et al 2000; Moe 2007). Rose et al (2000) genomförde en serie av intervjuer med 31 våldsutsatta kvinnor i åldrarna 18 till 53 år för att bland annat få svar på frågor rörande stöd. De intervjuade kvinnorna betonade vikten av att ha någon att prata med samtidigt som de i någon form uttryckte att de inte fick tillräckligt med stöd. Författarna diskuterar hur negativa eller otillräckliga responser från det informella nätverket kan leda till att kvinnan stannar i ett våldsamt förhållande. Vidare framhålls hur ett bra stöd från det informella nätverket kan vara betydande för att en våldsutsatt kvinna ska söka professionell hjälp (Rose et al 2000, s. 31f). Stödet från det informella nätverket kan således tänkas påverka ifall en våldsutsatt kvinna söker professionell hjälp, vilket gör vänner och familjens responser betydelsefulla för att en våldsutsatt kvinna ska lyckas lämna en våldsam relation. Detta är inte minst aktuellt vad det gäller unga kvinnors våldsutsatthet då forskning visar att det är just inom det informella nätverket som unga våldsutsatta kvinnor främst söker

10 hjälp (Ashley & Foshee 2005, s. 28; Martin et al 2011; Weisz et al 2007, s. 854ff). Weisz et al (2007) lyfter att det sociala nätverket är särskilt viktigt för tonåringar då de själva har relativt lite erfarenhet och därför söker hjälp gällande hur de ska hantera relationsproblem. Det informella nätverket framhålls kunna hjälpa tonåringar att särskilja mellan normala upp- och nedgångar i ett förhållande och mellan oacceptabelt våld. Tesen om att det informella nätverkets responser påverkar stärks ytterligare då författarna resonerar kring att ifall vänner och familj responderar genom att ta avstånd eller minimera våldet kan tonåringar påverkas till att inte söka hjälp och då stanna i ett våldsamt förhållande (Weisz et al 2007, s. 854ff). VÅLDSFÖREBYGGANDE Att tonåringar söker professionell hjälp för att ha blivit utsatta för våld påvisas vara en ovanlig företeelse (Ashley & Foshee 2003, s. 26ff; Adelman & Kil 2007, s. 1298). Klein (2006) menar att när insatser inte utformas på ett verksamt sätt kan det leda till att unga kvinnor väljer att inte söka hjälp och anmäla våldet. Det kan även leda till att de unga kvinnorna klandrar sig själva för sin våldsutsatthet då ingen tycks ta deras situation på allvar. Att exempelvis sexuella kommentarer och övergrepp ses som ett naturligt beteende hos tonårspojkar 6 gör att denna form av trakasserier normaliseras och därmed ses som ett uttryck för en normal maskulinitet. Klein menar att preventionsprogram mot våld bör utformas och rikta in sig på mansdominerade subkulturer, så som idrottsföreningar 7, som påvisats reproducera en form av extrem maskulinitet och en syn på tjejer som objekt (Klein 2006, s. 164ff). Då det informella nätverkets responser framhålls vara betydande poängteras även att preventionsprogram bör involvera hur man som vän är ett bra stöd och vilken hjälp man kan erbjuda (Ashley & Foshee 2005, s. 30f). Även professionellas responser och förmåga att ge stöd framställs vara viktigt. Moe (2007) påvisar i sin studie att kvinnor som fått ovillkorligt professionellt och informellt stöd blev stärkta till att motstå sin förövares kontaktförsök och kunde därmed leva ett självständigt liv. De kvinnor som blivit ignorerade eller misstrodda då de sökte hjälp upplevde att de tillskrevs ett ansvar över sin situation. Dessa kvinnor verkade mer benägna att internalisera sin smärta, klandra sig själva samt att återvända till sin förövare (Moe 2007, s. 676ff). Både det informella och formella nätverket har således en betydande roll vad gäller att möjliggöra för en våldsutsatt kvinna, ung eller äldre, att lämna en våldsam relation. Då det finns indikationer på att unga våldsutsatta kvinnor är mindre benägna till att söka stöd är det av särskild vikt att utforma preventionsprogram som tar särskild hänsyn till ungas livsvillkor. 6 Jfr Cullberg (2006). 7 Se exempelvis Svenningsson, F. (2012, januari) Smiska henne på rumpan Så ska pojklag lära sig försvarsspel. Svt.se, hämtad 13 januari, 2012 från http://svt.se/1.2675043/tafsa_pa_sofia_-_en_bandystrategi

11 * * * * * * Detta kapitel har gett en överskådlig bild av forskningsläget rörande unga och våld. För att få en särskild inblick i ungas levnadsvillkor har jag valt att lyfta fram forskning rörande hur parförhållandet som institution medför ett visst handlingsutrymme för unga att definiera sitt förhållande som våldsamt. Det sociala nätverket och dess responser har även getts utrymme då både det informella och formella nätverkets reaktioner på en ung kvinnas våldsutsatthet ger en bild av hennes position. Utifrån min översikt drar jag slutsatsen att det saknas svensk forskning om unga kvinnors våldsutsatthet i nära relationer. Det samma gäller forskning rörande hur våldsutsatta kvinnors nätverk responderar på våld. I kommande kapitel kommer jag presentera fem unga kvinnors berättelser om sin våldsutsatthet där förövaren är en före detta pojkvän. Hur familj, vänner och professionella har responderat på våldet återfinns i berättelserna vilket även getts analytiskt fokus. Först kommer jag dock presentera mitt teoretiska ramverk och hur jag har gått tillväga metodologiskt.

12 3. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER I detta kapitel avser jag presentera det teoretiska ramverk vilket jag utgått ifrån i den aktuella studien. Grundstenen i detta ramverk utgörs av feministisk poststrukturalism vilket medför ett epistemologiskt antagande om att världen är socialt konstruerad, att vilka vi är och hur vi ser på oss själva skapas och görs i den sociala kontext vi lever i. Det finns därmed ingen fast och objektiv kunskap som är oberoende av människors interaktion. De unga kvinnornas berättelser om våld ses således inte som redan färdiga utan skapats i samproduktion med mig. Min position som intervjuare, vem jag är och mina intressen, är därför relevanta att resonera kring men det ämnar jag göra först i metoddiskussionen. Med det sagt vill jag nu diskutera den feministiska poststrukturalismen mer ingående och även min teoretiska utgångspunkt vad gäller synen på subjektet och identitet, där jag framför allt tar avstamp ifrån Michel Foucault (2002), Judith Butler (1997) och Wendy Hollway (1984). FEMINISTISK POSTSTRUKTURALISM Feministisk poststrukturalism definieras enligt Weedon (1987) som: [ ] a mode of knowledge production which uses poststructuralist theories of language, subjectivity, social processes and institutions to understand existing power relations and to identify areas and strategies for change. (Weedon 1987, s. 40) Den feministiska poststrukturalismen vilar således inte helt överraskande på en poststrukturalistisk grund men kan sägas vara utvecklad för att möta ett feministiskt syfte. Bland annat ligger fokus på hur kön görs genom att utmana dikotomin kvinnligt/manligt och därmed utmana givna maktstrukturer (Lenz Taguchi 2004, s. 15f). Inom poststrukturalismen framhålls att det är genom språket vi konstruerar vår känsla av oss själva, vår subjektivitet, och även den sociala verklighet vi befinner oss i. Tanken om subjektet och subjektivitet inom poststrukturalismen står i kontrast till humanistiska diskurser där tanken om att det finns något själsligt inom oss som är unikt och förutbestämt präglar synen på subjektivitet (Weedon 1987, s. 21ff). Although the subject in post-structuralism is socially constructed in discursive practices, she none the less exists as a thinking, feeling, subject and social agent capable of resistance and innovations produced out of the clash between contradictory subject positions and practices. She is also a subject able to reflect upon the discursive relations which constitute her and the society in which she lives and able to choose from the options available. (Weedon 1987, s. 125)

13 Som Weedons citat ovan påvisar tillskrivs subjektet inom poststrukturalismen ett agentskap i form av ett aktivt och reflekterat förhållande till konstituerandet av den egna subjektiviteten. Subjektet och subjektivitet ses inte som redan givet utan som socialt konstruerat. Subjektet ses dock inte endast som en produkt av samhälleliga strukturer utan befinner sig i en oupphörlig process av omkonstituerande. Genom att studera de sätt som socialt konstruerade innebörder konstituerar subjektet kan den feministiska poststrukturalismen påvisa hur diskursernas makt inte bara driver oss till specifika sätt att vara (som exempelvis kvinna) utan också hur de gör vissa positioner så åtråvärda att vi aktivt intar dem (Lenz Taguchi 2004, s. 59ff). Diskurser är dock föränderliga och vi bidrar alla till förskjutningar och förändringar i betydelsen. Vi bidrar även med att upprepa och bibehålla innebörder så att de blir starka och dominerande. De producerar och rekonstruerar vår uppfattning om vilka vi är vår subjektivitet. Den feministiska poststrukturalismen präglas även av en tanke om multipla subjektiviteter vilken utgår ifrån ett antagande om att motstridiga diskurser medför att även subjektet kommer att vara det. Detta innebär att vi i ett sammanhang kan bete och tänka på ett visst sätt, utifrån en diskursiv möjlighet, medan vi i en annan situation beter oss annorlunda (Lenz Taguchi 2004, s. 70f). SUBJEKTET Vad gäller synen på subjektet kan Foucaults teori sägas vara utgångspunkten för både Butler (1997) och Hollway (1984). Foucaults något deterministiska syn på subjektet har vidareutvecklats av de två, även om de till synes har fokuserat på skilda delar av hans teori. Inledningsvis i detta avsnitt kommer jag att redogöra för Foucaults teori för att sedan kunna relatera den till både Butler och Hollways tankar om subjektet. Foucault (1982) inleder sin artikel The Subject and Power med att beskriva målet med sitt arbete; att åstadkomma en historia över de olika sätt på vilka människor görs till subjekt i en given kulturell kontext, närmare bestämt hur subjekt skapas genom maktrelationer. Foucault presenterar två betydelser av begreppet subjekt: att vara underkastad någon annan genom kontroll och beroende; och att vara bunden vid sin egen identitet genom samvete eller självkännedom (Foucault 1982, s. 781). När Foucault talar om makt talar han inte om makt i termer av att det är något som vare sig staten eller enskilda individer kan besitta. Istället är det en relation mellan olika individer och grupper som endast kan existera när den utövas (O Farrell 2005, s. 99). Foucault fokuserar på en typ av makt som han menar karaktäriseras av att den: [ ] applies itself to immediate everyday life which categorizes the individual, marks him by his own individuality, attaches him to his own identity, imposes a law of truth on him which he must recognize and which others have to recognize in him. It is a form of power which makes individuals subjects. (Foucault 1982, s. 78).

14 Denna typ av maktrelation skapar subjekt utifrån givna sanningar som erbjuder vissa sätt att vara och gör så att individen förstår vem hon är. Makt blir ett sätt att styra och förändra människors uppförande (eng. conduct vilket vars mångfacetterade betydelse gör det till ett passande begrepp i förhållande till maktrelationer enligt Foucault). Foucault menar att en maktrelation är en: [ ] total structure of actions brought to bear upon possible actions; it incites, it induces, it seduces, it makes easier or more difficult; in the extreme it constrains or forbids absolutely; it is nevertheless always a way of acting upon an acting subject or acting subject by virtue of their acting or being capable of action. A set of actions upon other actions. (Foucault 1982, s. 789) När Foucault vidare beskriver maktutövning menar han att det inte kan finnas någon maktutövning utan att ett motstånd samtidigt är närvarande. Makt kan endast utövas över subjekt som är fria i den bemärkelsen att de har ett handlingsutrymme att agera. Även i Sexualitetens historia (2002) talar Foucault om relationen mellan makt och motstånd: [ ]där makt finns, finns motstånd och att likväl, eller kanske just därför, motståndet aldrig står i utanförställning i förhållande till makten (Foucault 2002, s. 105). Således går det att säga att Foucault menar att det finns ett reciprokt förhållande mellan maktutövning och motstånd i den mening att där maktutövning förekommer, förkommer även motstånd i någon form. I Sexualitetens historia (2002) undersöker Foucault bildandet av en viss typ av kunskap om sexualiteten i termer av makt. Foucault fokuserar på hur diskurser erbjuder subjektspositioner vilka medför ett visst handlingsutrymme. Under 1700- talet menar Foucault att den oerhörd diskretion när det gäller sodomi (Foucault 2002, s. 110) att diskursen kring avvikande sexuellt beteende länge möjliggjorde ett tvetydigt förhållningssätt där ett avvikande beteende å ena sidan bestraffades hårt (med bränning på bål) och å andra sidan tolererades i stor utsträckning. Foucault menade att: Talet innehåller och producerar makt; det stärker makten men undergräver den också, blottställer den, gör den bräcklig och bygger fördämningar för den. På samma sätt skyddar tystnaden och förtegenheten makten, befäster dess förbud; men de lossnar också på dess grepp, ger möjlighet till mer eller mindre öppna överträdelser. (Foucault 2002, s. 110) I och med tystnaden kring en avvikande sexualitet skapades således ett handlingsutrymme för individer att gå mot naturen även om det inte kunde ske helt i det öppna. På 1800-talet menar Foucault att diskurserna kring sexualiteten förändrades. Homosexualitet målades då upp som ett avvikande sexuellt beteende,

15 som något som skiljer sig ifrån den normala reproduktiva sexualiteten. Foucault menade att uppkomsten av dessa hegemoniska diskurser om homosexualitet som avvikelse också skapade förutsättningar för en förändrad syn. Dessa diskurser möjliggjorde: uppkomsten av en motdiskurs : homosexualiteten började tala om sig själv, kräva sitt berättigande och kräva att bli betraktad som naturlig ofta med samma ord och begrepp som läkarvetenskapen använt för att diskvalificera den. (Foucault 2002, s. 111). I och med denna motdiskurs skapade den homosexuella diskursen subjektspositioner, tillgängliga för alla, snarare än en förändring av sexuellt beteende (Weedon 1987, s. 109ff). I Sexualitetens historia fokuserar Foucault på sexualiteten och framhåller att människors sexualitet inte är något som kommer inifrån, utan att det är något som skapas inom diskurser och därmed också är föränderligt. I olika sociala kontexter kan människor således vara på olika sätt då det är de rådande diskurserna som styr hur vi konstitueras som subjekt. När det gäller Foucaults tankar om subjektet går det att hävda att han inte tillskriver subjektet något direkt aktörskap, det är de rådande diskurserna som har makt över och bestämmer ett subjekts handlingsutrymme i form av subjektspositioner (jfr Hall 1997). 8 Den enskilde individen tillskrivs således ingen direkt möjlighet att handla mot diskurserna. Samtidigt i sitt resonemang om maktrelationer, som förutsätter ett motstånd, tillskrivs då subjektet en möjlighet att agera, som Mills (2003) uttrycker det: [ ] in this way he manages to move away from viewing individuals as only passive recipients ( s. 40). Foucault kan således sägas ha en relativt deterministisk syn på subjektet, även om han tillskriver det ett visst agentskap. Judith Butler (1997) utvecklar till viss del Foucaults subjektsteori och låter sig även inspireras av Freud för att presentera en teori om subjektet som präglas av en tanke om ett diskursivt konstruerat psyke (Campbell 2001, s. 36ff; Lloyd 2007, s. 66ff). Butler (1997) fokuserar på att identifiera hur subjektivering, som förklaras som [ ] the process of becoming subordinated by power as well as the process of becoming a subject (s. 2) äger rum. Butler menar att för att förstå subjektivering krävs en teori om psyket, något hon kritiserar Foucault för att ha utelämnat i sin subjektsteori (Campbell 2001, s. 37). Butler diskuterar makt i foucauldianska termer (Sahli 2002, s. 120f) och uttrycker följande om sin syn på makt i relation till subjektet: We are used to thinking of power as what presses on the subject from the outside, as what subordinates, sets underneath, and relegates to a lower order. This is surely a fair description of part of what power does. But if, following 8 Man bör dock göra en åtskillnad på tidig och sen Foucault, under hans sista år går det att säga att han lyfte fram individens skapande av sig själv och det aktörskap han kritiserats för att inte ha.

16 Foucault, we understand power as forming the subject as well, as providing the very condition of its existence and the trajectory of its desire, then power is not simply what we oppose but also, in a strong sense, what we depend on for our existence and what we harbor and preserve in the being that we are. Butler (1997, s. 2) Således ser Butler makt som något som både kan utövas mot och skapar subjektet. Då makt utövas aktiveras subjektet och tillskrivs där med ett visst agentskap (eng agency ). Lloyd (2007) förklarar detta mer specifikt och menar att: [ ] at the moment the individual is subjected to gender norms, he or she becomes a gendered subject who can resist those norms. (s. 64). Därmed utgör makt en förutsättning för subjektivering, för subjektet att existera som en agent, vilket även Foucault framhåller. Subjektet tillskrivs i en viss mening ett agentskap, även om dess möjlighet att agera är insnärjt i maktstrukturer (Sahli 2002, s. 120ff). I sin diskussion om subjektet och dess psyke tar Butler bland annat avstamp i Althussers interpellationsteori. Denna teori beskrivs genom ett exempel där en polis ropar till en person på gatan. Först när personen vänder sig om, låter sig interpelleras, konstitueras subjektet. Butlers tanke är att individen reagerar på polisens röst för att den tror sig vara skyldig till något brott. Butler framhåller att individen responderar utifrån ett inre medvetande som säger åt personen att vända sig om. Men om individen har ett inre medvetande innan dess det konstitueras till subjekt genom polisen menar Butler att individen redan har, som Lloyd (2007) formulerar det,: [ ] been subjected to a prior psychic operation of power, in which it has become both self-conscious and self-subjugating (s. 99). Enligt Butler kan inte Althussers teori besvara frågan hur det kom sig att individen vände sig om, att den således inte kan förklara hur subjektet skapades (Sahli 2002, s. 82; Lloyd 2007, s. 98; Butler 1997, s. 5;106). För att subjektet ska kunna existera krävs att det subjektiveras, vilket föranleder att subjektet då ställs inför möjligheten att följa normer eller ta avstånd ifrån dem. Genom att subjektet antingen anammar eller väljer bort dem tillskrivs normerna betydelse. Butler framhåller ett begär av att följa normer vilket innebär att den normativa makten konstruerar psyket och att vårt undermedvetna således är diskursivt format. Sociala normer och maktstrukturer kan därmed sägas styra vårt agentskap och samtidigt våra eventuella subversiva handlingar (Campbell 2001; Sahli 2002, s. 134f). Som ett gensvar på en deterministisk syn på subjektet, som bland annat Foucault delvis presenterar, ifrågasätter Hollway (1984) synen på diskurser som mekaniskt återskapande. Hon menar att även om diskurser möjliggör positioner för subjekt att inta i förhållande till andra subjekt, existerar och reproduceras diskurserna inte oberoende av subjekten. Rekonstruerandet av diskurser sker i en kontinuerlig förhandlingsprocess där de utmanas och omarbetas av subjekten, vilket