research p a p er 2006:4

Life Science-sektorn i Sverige Kompetens, arbetsmarknad och geografi Anders Waxell Daniel Hallencreutz Per Lundequist Karsten Lundequist Jan Ottosson research p a p er 2006:4

Innehållsförteckning 1 Inledning... 4 2 Metod, material och källor... 7 2.1 Kartläggning och AffärsData... 7 2.2 LOUISE... 8 2.3 Definitioner... 9 3 Näringslivsomvandling och Life Science-sektorn i Sverige... 13 3.1 Life Science i nationell jämförelse... 13 3.2 Life Science och humankapitalet kompetensstruktur... 18 4 Life Science-sektorns delkomponenter... 23 4.1 Utbildning och inkomst... 26 4.2 Arbetskraftens sammansättning avseende födelseland... 29 Life Science-sektorns geografiska fördelning... 32 4.3 Geografiska länkningar mellan industri och akademi... 36 4.4 Regional fördelning av utbildningsnivåer och inkomst... 37 5 Arbetslöshet och undersysselsättning i Life Science-sektorn... 39 6 Sammanfattning... 43 Käll- och litteraturhänvisning... 46 Bilaga 1. Regionindelning... 50 Bilaga 2. Tabellbilaga... 51 1

Diagram Diagram 1. Åldersfördelning (%) inom Life Science-sektorn och i riket år 2002 (avser samtliga individer över 19 år med en inkomst motsvarande minst ett basbelopp, 37 800 kr)... 16 Diagram 2. Medianinkomst (t.kr) efter kön i Life Science-sektorn och riket (förvärvsarbetande) år 2002... 18 Diagram 3. Andel organisationer inom respektive delsektor i Life Science-sektorn efter storleksklass år 2002... 25 Diagram 4. Andel individer inom respektive delsektor i Life Science-sektorn efter storleksklass år 2002... 25 Diagram 5. Medianinkomst (t.kr) i Life Science-sektorns olika delsektorer efter kön år 2002... 27 Diagram 6. Män och kvinnor fördelade (%) efter inkomster (t. kr) inom Life Sciencesektorn år 2002... 28 Diagram 7. Medianinkomst (t.kr) inom Life Science-sektorn fördelat på sektor, kön och födelseland år 2002... 31 Diagram 8. Regional inkomstfördelning (medianinkomst) efter kön i Life Sciencesektorn år 2002... 38 Diagram 9. Arbetslöshet och undersysselsättning i Life Science-sektorns delsektorer (och riket) år 2002 (avser andelen heltidsarbetslösa, tillfälligt timanställda, deltidsarbetslösa och samtliga registrerade vid arbetsförmedlingen).... 40 Diagram 10. Geografisk fördelning av arbetslöshet och undersysselsättning i Life Science-sektorn (och riket) år 2002 (avser andelen heltidsarbetslösa, tillfälligt timanställda, deltidsarbetslösa och samtliga registrerade vid arbetsförmedlingen).... 41 Tabeller Tabell 1. Life Science-sektorn och dess delsektorer... 10 Tabell 2. Antal organisationsnummer, arbetsställen och individer i Life Science-sektorn och i riket år 2002.... 14 Tabell 3. Storleksklass (orgnr samt individer), åldersfördelning, utbildningsnivå samt födelseland i Life Science-sektorn och riket år 2002 (antal och andel)... 15 Tabell 4. Inkomst Life Science-sektorn och riket (t.kr) efter kön år 2002.... 17 Tabell 5. Andel individer och utbildningsnivå i Life Science-sektorn respektive riket år 2002... 19 Tabell 6. Tio vanligaste utbildningsinriktningarna inom Life Science-sektorn år 2002.... 20 Tabell 7. Fem vanligaste utbildningsinriktningarna för män respektive kvinnor inom Life Science-sektorn år 2002.... 20 Tabell 8. Tio vanligaste yrkena inom Life Science-sektorn år 2002.... 21 Tabell 9. Fem vanligaste yrkena för män respektive kvinnor inom Life Science-sektorn år 2002.... 22 Tabell 10. Antal och andel organisationer och individer i respektive delsektor inom Life Science-sektorn år 2002... 23 Tabell 11. Storleksklass (orgnr samt individer), åldersfördelning, utbildningsnivå samt födelseland efter delsektor i Life Science-sektorn år 2002... 24 Tabell 12. Åldersfördelning inom Life Science-sektorn efter delsektor år 2002.... 26 Tabell 13. Andel individer och utbildningsnivå efter delsektor i Life Science-sektorn 2002... 26 2

Tabell 14. Inkomstnivåer (t. kr) i Life Science-sektorns olika delsektorer år 2002.... 27 Tabell 15. Medianinkomst (t. kr) för män och kvinnor inom Life Science-sektorn fördelade efter utbildningsnivå år 2002.... 29 Tabell 16. Män och kvinnor fördelade (%) efter inkomst (t. kr) och utbildningsnivå inom Life Science-sektorn år 2002... 29 Tabell 17. Andel inrikes- och utrikes födda inom Life Science sektorn fördelat på kön år 2002.... 29 Tabell 18. Andel inrikes- och utrikes födda inom Life Science sektorn fördelat på kön och delsektor år 2002... 30 Tabell 19. Utbildningsnivåer hos män och kvinnor (%) fördelat på inrikes och utrikes födda i Life Science-sektorn år 2002.... 30 Tabell 20. Medianinkomst (t.kr) i Life Science-sektorn fördelat på män, kvinnor och födelseland år 2002... 31 Tabell 21. Regional fördelning av antal och andel organisationer (huvuddel av verksamhet) och individer inom Life Science-sektorn 2002.... 35 Tabell 22. Antal individer i Life Science-sektorn efter delsektor och geografisk tillhörighet år 2002... 35 Tabell 23. Andel individer och utbildningsnivå efter region i Life Science-sektorn 2002.... 37 Tabell 24. Regional inkomstfördelning (t.kr) inom Life Science-sektorn år 2002... 37 Tabell 25. Andel (%) individer registrerade vid Arbetsförmedlingen i Life Sciencesektorn respektive riket år 2002... 39 Tabell 26. Antal dagar per person inskriven vid Arbetsförmedlingen i Life Sciencesektorn olika delsektorer år 2002... 41 Kartor Karta 1. Antal arbetsställen respektive individer per kommun inom Life Sciencesektorn år 2002 (fem eller fler arbetsställen samt fem eller fler anställda per kommun)... 33 Karta 2. Inkomstfördelning i kommuner med fler en 25 anställda i Life Science-sektorn år 2002.... 34 3

1 Inledning Under senare år har det svenska näringslivet och följaktligen arbetsmarknaden varit föremål för stora strukturella förändringar. Den strukturomvandling som kommit att sätta nya ramar för produktionens struktur och arbetsmarknadens villkor står dels att finna i en allt högre grad av tjänsteproduktion, dels i ett allt större fokus på informations- och kunskapshantering. Forskning och utveckling, design, finansiering och marknadsföring har blivit ledord i den moderna ekonomin. Därtill har de ekonomiska förutsättningarna i högre utsträckning kommit att påverkas av en tilltagande globalisering. Företagandet har kantats av en ökad specialisering och nya lokaliseringsmässiga beslut gällande produktion, forskning och placering av huvudkontor. Samtidigt har arbetsmarknaden kommit att karakteriseras av lösare och mer osäkra anställningsförhållanden, ökade krav på flexibilitet hos både arbetsgivare och arbetstagare, ständig kompetensutveckling samt en facklig decentralisering (se Magnusson 1999, 2006a). Med en tilltagande global konkurrens har teknikutveckling förmågan att skapa och ta vara på innovationer intagit en central roll. I teknikutvecklingens kölvatten har nya näringar skapats och äldre omdanats. Med strukturomvandlingen har även näringspolitiskt intresse i hög grad kommit att fokusera på möjligheter och förutsättningar i så kallade nya näringar länkade till exempelvis informations- och kommunikationsteknologi (ICT) samt Life Sciencesektorn. Med ett geografiskt perspektiv har globaliseringen lett till tilltagande konkurrens som i sin tur kommit att förstärka betydelsen av lokalt, regionalt och nationellt förankrade industriella system. Koncentrationer, eller agglomerationer, av ekonomiska och industriella verksamheter och de närmiljöer de är förankrade i har med andra ord visat sig bidra till att stimulera såväl konkurrenskraft som innovationsförmåga (Porter 1990; Maskell & Malmberg 1999; Sölvell 2000). Med tydlig förankring i företrädesvis Mälardalsregionen och Öresundsregionen har livskraftiga industriella koncentrationer av Life Science-orienterade verksamheter framför allt inom bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik under åren slagit rot och vuxit sig starka, även i internationell jämförelse. Med stöd av offentliga medel och nationella policy-satsningar har samtidigt ett flertal klustersatsningar initierats runt om i landet i hopp om att stimulera nationell tillväxt. I den aktuella diskussionen om jobless growth, så blir frågan om humankapitalet synnerligen aktuell. Om allt färre individer krävs för att producera en allt större ekonomisk tillväxt så väcks frågan om vilka som faktiskt arbetar i dessa branscher. Detta ansluter till den nya tillväxtteorins resonemang kring humankapitalets roll och utbildningen som en central faktor för arbetskraftens kompetens. Trots att de sysselsätter en relativt liten andel av den totala arbetskraften, så behövs mer kunskap om vilken arbetskraft som faktiskt arbetar i de nya tillväxtbranscherna. En central fråga i detta sammanhang rör arbetskraftens rörlighet och struktur i de nya tillväxtbranscherna, vilket bland annat Waxell (2005) belyst. Annan forskning har även betonat vikten av att i högre utsträckning belysa frågan om entreprenörer i 4

klusterforskningen liksom vissa delar av arbetskraften. Nyckelkompetens har i stor utsträckning kommit att karakterisera de nya tillväxtindustrierna. I tidigare forskning om högt utbildad arbetskraft och flexibilitet har det betonats att detta segment av arbetskraften är rörlig och flexibel. Tack vare sin specialkompetens så blir de även attraktiva för andra företag inom sektorn samtidigt som deras kompetens i ökad utsträckning är internationellt gångbar. Därmed blir en relativt liten del av arbetskraften efterfrågad på en global marknad, vilket forskare som Richard Florida (2005) belyst (se även Magnusson 2006b). Detta innebär också att frågor om denna arbetskrafts struktur och rörelsemönster blir viktiga både ur ett agglomerationsperspektiv liksom ett tillväxtperspektiv, då flöden av arbetskraft kan förväntas påverka förutsättningarna för utvecklingsmöjligheter och specialisering för arbetskraften. Samtidigt väcks också frågor för hur andra delar av arbetskraften inom dessa sektorer ser ut. Vilka kategorier av lågkvalificerade yrken återfinns inom de nya tillväxtbranscherna? Har servicefunktioner avknoppats eller återfinns de inom företagen? I en kartläggning av verksamheter inom bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik utförd av Vinnova pekas dessa sektorer ut som potentiella hörnstenar i den svenska ekonomin. Enligt kartläggningen sysselsätter runt 800 företag inom sektorerna cirka 40 700 personer i Sverige (Dolk & Sandström 2005). Därutöver beräknas Life Sciencesektorn idag stå för cirka 40 miljarder i svensk nettoexport. Med Vinnova-rapporten till grund är syftet med denna rapport att utföra en mer fördjupad studie av Life Science-sektorns omfattning, utbredning, struktur och arbetsmarknad. Studien bygger på en omfattande kartläggning av Life Science-sektorn i Sverige år 2002 utförd av Intersecta AB. Life Science-sektorn har i huvudsak avgränsats till tre större delsektorer: bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik. Därutöver har materialet även indelats i tre mindre delsektorer: diagnostik, CRO (Contract Research Organizations) samt övriga verksamheter med biovetenskaplig inriktning. Life Science-sektorn har analyserats i tidigare rapporter från bland andra Vinnova (Dolk & Sandström 2005) och AMS (Johnreden & Tydén 2005). Vinnova-rapporten är i huvudsak baserad på företagsdata, medan AMS-rapporten utgår från en enkätstudie utskickad till 120 företag i sektorn. Till skillnad från tidigare rapporter bygger denna studie på ett unikt individbaserat material från LOUISE-databasen och som omfattar samtliga individer som under år 2002 förvärvsarbetat inom Life Science-sektorn. Studien utgör även en plattform för ytterligare studier med inriktning mot arbetskraftens rörlighet samt Life Science-sektorns betydelse för nationell och regional ekonomisk tillväxt. Rapporten är av deskriptiv karaktär och frågeställningarna utgår från att beskriva sektorns omfattning och utbredning i Sverige samt dess arbetsmarknadsstruktur. I detta ingår att studera sektorns kompetenser (utbildningsnivå, utbildningsinriktning, yrkesstruktur och inkomstnivå), sociala strukturer (ålder, kön och etnicitet) samt arbetstagarnas förankring på arbetsmarknaden (arbetslöshet och undersysselsättning). 5

Rapporten är i huvudsak disponerad efter fyra avsnitt. I det första avsnittet (kap. 3) beskrivs Life Science-sektorn mer övergripande och i jämförelse med nationella data. I det andra avsnittet (kap. 4) utförs en mer genomgående beskrivning av Life Sciencesektorn och dess olika delsektorer. I det tredje avsnittet (kap. 5) sätts det geografiska perspektivet i fokus. Här beskrivs Life Science-sektorn utbredning i Sverige och dess geografiska skillnader och likheter. I det fjärde avsnittet (kap. 6) undersöks arbetslöshet och undersysselsättning i Life Science-sektorn. 6

2 Metod, material och källor Att utföra branschanalyser har både sina fördelar och nackdelar. Fördelarna står främst att finna i möjligheten samla och kategorisera likartade verksamheter för att på sådant sätt kunna ge en mer adekvat bild av hur näringslivet är sammansatt och fungerar. Till nackdelarna hör att det inte alltid är med enkelhet som verksamheter delas in i grupper och i så kallade branscher. Den standardiserade näringsgrensindelningen (SNI) har sina brister och fallerar i många fall att fånga in framför allt nya branscher såsom bioteknik eller andra Life Science-orienterade verksamheter (se Waxell 2005, appendix 1). Vidare har den tilltagande tjänsteproduktionen i näringslivet ytterligare komplicerat indelning och klassificering av verksamheter. Detta är framför allt tydligt i Life Science-sektorn där många verksamheter är små ofta egenföretag eller medelstora företag med inriktning mot forskning och konsultverksamhet vilket också gör de svåra att klassificera. Det är således med begränsad framgång som det går att identifiera företag inom Life Science-sektorn med stöd av SNI (oavsett SNI 92 respektive SNI 2002). Populationen i denna rapport har identifierats, samlats in och kategoriserats med hjälp av en rad källor (i huvudsak Vinnovas kartläggning, medlemslistor från branschföreningar och klusterinitiativ, branschtidningar samt forskningsrapporter). Totalt har cirka 1 700 företag med tillhörande organisationsnummer identifierats. Dessa har sedan matchats gentemot en longitudinell individdatabas LOUISE och sedan anonymiserats. 2.1 Kartläggning och AffärsData Det empiriska material som utgör underlag för denna studie bygger på en kartläggning utförd under de inledande månaderna av år 2005. För att identifiera företag inom Life Science-sektorn har i huvudsak två kompletterande tillvägagångssätt använts. För det första har företag identifierats utifrån officiell industristatistik i form av SNI-koder med vars hjälp företag inom de studerade branscherna sökts fram i den internetbaserade databasen AffärsData. 1 För det andra har företag identifierats genom en omfattande kartläggning baserad på en rad sekundärkällor. Vinnovas arbetsrapport Företag inom bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik i Sverige 2004 (Dolk & Sandström 2005) samt även Anders Waxells avhandling Uppsalas biotekniska industriella system en ekonomisk-geografisk studie av interaktion, kunskapsspridning och arbetsmarknadsrörlighet (2005) har i stor utsträckning fungerat som ram och grundstomme för kartläggningen. Som komplement till detta material har företag identifierats via medlemslistor i branschorganisationerna 1 Följande SNI-koder har använts: 51460 Partihandel med medicinsk utrustning och apoteksvaror, 73103 Medicinsk och farmaceutisk forskning och utveckling, 33101 Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument, 24420 Tillverkning av läkemedel, 73101 Naturvetenskaplig forskning och utveckling, 73105 Tvärvetenskaplig forskning och utveckling med tyngdpunkt i naturvetenskap och teknik, 51550 Partihandel med kemiska produkter, 35430 Tillverkning av invalidfordon, 24660 Tillverkning av andra kemiska produkter utom konstfibrer, 85141 Medicinsk laboratorieverksamhet m.m. 7

SwedenBio, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Swedish Medtech och Svenska Instrument & Diagnostika Föreningen (SINDIF). Därtill har tre befintliga databaser innehållande företag verksamma inom bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik använts för att identifiera företag och dess verksamhetsinriktning: Scandinavian Life Science Database, Bioseekergroup och dåvarande Business Arena Stockholm (idag Stockholm Business Region). Till detta har också fogats de företag som förekommer i tidningen BiotechSwedens årliga återkommande förteckning över företag inom framförallt bioteknik (för denna studie har företeckningarna för åren 2003, 2004 och 2005 inkluderats). Slutligen har ett antal, till universitet knutna, inkubatorer sökts igenom efter företag verksamma inom branschen. 2 Utgångspunkten för arbetet med insamling av empiri har varit att genom triangulering av dessa sekundärkällor dels försöka fånga så stor andel av företagen inom branschen som möjligt och dels öka precisionen i den indelning av verksamheter som gjorts. Ytterligare en tanke som varit vägledande i arbetet är att de använda sekundärkällorna på ett bra sätt kompletterar de brister och problem som är förknippade med användandet av industristatistik vid studier av branscher utifrån ett systemperspektiv (se exempelvis Larsson 1998 och Waxell 2005 för en utförligare diskussion kring detta tema). 2.2 LOUISE För att knyta individer till de Life Science-företag som identifierats i kartläggningen har registerdata från SCB:s databas LOUISE 3 använts. Databasen omfattar samtliga individer i Sverige mellan 16 och 64 år från 1990 till 2002 och innehåller uppgifter om sysselsättning, utbildning och inkomst och uppdateras årligen. Därtill innehåller databasen information om respektive individs ålder, kön, etnicitet, civilstånd, bostadsort och arbetsplats med mera (se SCB 2002). Dessa uppgifter kan i många fall upplevas som känsliga och integritetskränkande. För att ta hänsyn till den personliga integriteten är samtliga data rörande individ och arbetsplats anonyma, även för de forskare som använder databasen. Databasen har successivt utvecklats och validerats. Totalt innehåller databasen 150 variabler för varje år och för samtliga individer i arbetsför ålder i den svenska befolkningen. Stora databaser är svåra att hantera och felkällorna många. I utvecklingssamarbetet med SCB har framförallt FD Karsten Lundequist påvisat och identifierat ett antal problem med databasen, vilka därefter korrigerats. Den version av LOUISE som används i denna rapport har på olika sätt kontrollerats för att minska eventuella risker för olika tekniska felkällor (se även Ottosson & Lundequist 2005). 2 Dessa är Uppsala Universitet Utveckling AB, Uminova Innovation, SLU Holding, Uppsala Innovation Center, SU Holding, KTH Starthus, Karolinska Development, Karolinska Institutet Innovations AB och Chalmers Innovation. 3 Överenskommelse i utelämnandeärendet: SCB 2004-09-09 (150 241/829 867-1) 8

Materialet i denna rapport bygger på LOUISE-data från år 2002. Materialets individer har knutits till en arbetsplats i Life Science-sektorn. Vanligen kan individbaserade registerdata kopplas till en arbetsplats enligt två olika principer. Enligt den första och kanske mest vanliga principen kan individer knytas till en specifik arbetsplats genom så kallade novemberdata. Det vill säga, den arbetsplats som individen enligt sysselsättningsregistret haft störst inkomst från under november månad för aktuellt år. Den andra principen, som även använts genomomgående i denna rapport, utgår från största förvärvskälla under aktuellt år. Med största förvärvskälla menas 1) den anställning som under året och enligt Riksskatteverket (RSV, idag Skatteverket) gett störst inkomst (d.v.s. säga den arbetsplats som arbetstagarens huvudsakliga inkomst under året härrör från) samt 2) inkomst av aktiv näringsverksamhet (d.v.s. egenföretagares inkomst). Att använda sig av största förvärvskälla som urvalsbasis ger en starkare koppling mellan individ och den population av företag som denna studie bygger på, dels genom att individerna under åtminstone större delen av året arbetat i något av materialets företag, dels genom att man även tagit hänsyn till egenföretagare (vilka kan förväntas utgöra en stor del av materialet). Novemberdata, å andra sidan, speglar endast var individen varit anställd under november månad. Detta innebär att en individ i princip skulle kunna ha varit anställd vid ett annat företag i en annan sektor under större delen av året, vilket därför även skulle ge en skev bild av Life Sciencesektorns inkomstnivåer med mera. Med största förvärvskälla som länkningsvariabel har 53 783 individer och 1 171 företag återfunnits i LOUISE-databasen år 2002, vilket kan jämföras med 1 780 identifierade företag i kartläggningen från 2005. En av de största förklaringsfaktorerna bakom bortfallet är de skilda tidpunkterna för kartläggningen och databasmaterialet. Majoriteten av bortfallet består av egenföretag utan sysselsatta samt de företag som startat upp verksamheten under år 2002 och senare. Sett till verksamhet finns det största bortfallet inom delsektorerna övrigt samt medicinsk teknik. Dessa sektorer står även för det största antalet egenföretag och nystartade företag. Minst en individ måste ha en kontrolluppgift från ett företag i kartläggningen att det skall ingå i undersökningen. Vid jämförelsen mellan Life Science-sektorn och riket har data för riket även baserats på största förvärvskälla, vilket således innebär samtliga individer i Sverige mellan 16 och 64 år som förvärvsarbetat någon gång under år 2002. Där ingen annan källa anges bygger samtliga tabeller, diagram och kartor i rapporten på data från SCB och LOUISE-databasen. 2.3 Definitioner Det har skett stora framsteg inom vetenskaper såsom medicin, biologi, biokemi och biofysik under de senaste tre decennierna. Det engelska samlingsbegreppet Life Science livsvetenskap/biovetenskap har blivit populärt inom både forskning såväl som i media för att beskriva verksamheter inom bioteknik, läkemedel och medicinsk teknik. Bioteknik kan beskrivas som teknisk utnyttjande av biologiskt material. Life Science- 9

begreppet är i sig bredare än så och omfattar även rent medicinska och biologiska problemställningar. Life Science-begreppet omfattar med andra ord de forsknings- och applikationsområden där tekniska lösningar används för att lösa biologiska problem, men även där biologiska principer används för att lösa tekniska problem (se CMA 2001). I och med att Life Science-sektorn inte är en enhetlig bransch eller näringsgren i officiell statistik är det även problematiskt att skapa en överskådlig bild av de verksamheter som där ingår. Den industriella tillämpningen av Life Science-orienterade verksamheter förekommer i en rad olika och mer övergripande industrisektorer, såsom hälso- och sjukvård, jordbruk och livsmedel, miljö och energi, apparatur och instrument samt inom en rad processindustrier: till exempel gruv-, kemi- samt massa- och pappersindustri (SIND 1991, s. 8-11; se även Eliasson & Eliasson 1997, s. 145; OECD Observer 1999; Audretsch 2001, s. 3). Life Science-sektorn har i materialet delats in i ett sex mer övergripande delsektorer med ett antal underkategorier. Dessa delsektorer är bioteknik, läkemedel, medicinsk teknik, diagnostik, CRO samt övriga verksamheter med medicinsk inriktning och tjänster (se tabell 1). Indelning i delsektorer och definitioner av desamma bygger i stor utsträckning på indelningar och definitioner i Vinnovas rapport Nationella och regionala klusterprofiler (Dolk och Sandström 2005, se även Waxell 2005). Tabell 1. Life Science-sektorn och dess delsektorer. Delsektor Bioteknik Läkemedel Medicinsk teknik Diagnostik CRO Övrigt Inriktning/underkategori Biotekniska verktyg Bioteknisk medicinsk teknik Bioproduktion Agrobioteknik Biotekniska livsmedel Miljöbioteknik Läkemedelsformulering Läkemedelsutveckling Läkemedelsproduktion Medicinsk teknik Medicinsk teknik (hälso- och sjukvård) Diagnostikföretag CRO-företag Övrig medicinsk forskning Övriga tjänster Delsektorn för bioteknik innehåller en rad olika verksamheter. Som begrepp har bioteknik i sig utvecklats till att mer vara ett samlingsnamn för företag som tillämpar 10

och tar fram produkter baserade på processer och teknologier vanliga inom områden som genteknik, immunologi samt molekylär-, cell- och strukturell biologi (Audretsch 2001). Mer ingående brukar dessa tekniker benämnas rdna-teknik (genteknik), Mabsteknik (hybridomteknik) och proteinteknik. Andra vanligen förekommande processer och tekniker är cellodlingsteknik, kloningsteknik samt diverse hybridtekniker som till exempel biosensorteknik, DNA-chipsteknik och bioinformatik (se t.ex. Dickson et al. 1990; SIND 1991; Sindelar 1992; Liebeskind et al. 1996; Eliasson & Eliasson 1997; Zucker et al. 1998a; BIO 2001). I materialet rymmer biotekniksektorn sex underkategorier. Företag med inriktning mot biotekniska verktyg utvecklar produkter och tjänster utifrån biovetenskapliga tekniker och processer exempelvis utrustning för bioseparation eller biomolekylära analyser. Bioteknisk medicinsk teknik har en nära koppling till sektorn för medicinsk teknik (se nedan). Till sektorn för bioteknik har här tillförts de medicintekniska företag som i större utsträckning använder sig av biologiska principer för att utveckla instrument eller för att utföra analyser (såsom cellhantering vid provrörsbefruktning, cellodling och plasmaersättning). Företag inom bioproduktion är i regel specialiserade produktionsbolag med syfte att ta fram, utveckla och renodla exempelvis biomolekyler, mikroorganismer, specialkemikalier och reagens som i sig används som insatsvaror i läkemedelsindustrin, andra bioteknikföretag eller hos forskargrupper inom akademi såväl som industri. Inriktningarna agrobioteknik och biotekniska livsmedel är nära länkade till jord- och skogsbruksindustri. Det kan exempelvis handla om växt- eller skogsförädling där biotekniska metoder, såsom genteknik (genetisk modifiering) utgör grundelement. Inom livsmedelsindustrin har det även blivit allt vanligare att utveckla och producera vetenskapligt designade livsmedel med specifik och dokumenterad fysiologisk effekt exempelvis probiotika eller prebiotika. Företag inom miljöbioteknik, slutligen, tillämpar biotekniska lösningar på miljörelaterade problem och aspekter. Detta kan bland annat beröra marksanering, avfallshantering, vattenrening och miljörelaterade laboratorieanalyser. Delsektorn för läkemedel har kopplingar till den mer traditionella läkemedelsindustrin. Framställning, forskning och utveckling är mer förknippat med kemiska synteser/mikromolekyler än proteiner/makromolekyler varav de senare är av mer bioteknisk karaktär. Här finns dock vissa undantag, såsom i inriktningen mot läkemedelsformulering, så kallade drug delivery systems, där företag utvecklar olika tekniska och biologiska lösningar för att förbättra läkemedlets upptagningsförmåga hos patienten. Inriktningen mot läkemedelsutveckling är mer omfattande och inbegriper forskning och utveckling av nya läkemedel. Denna inriktning rymmer även ett antal stora företag och i vissa fall inkluderas även klinisk prövningsverksamhet, produktion, marknadsföring och försäljning inom det egna företaget. Företagen inom läkemedelsproduktion tillverkar egna produkter eller kontraktstillverkar läkemedel och som i regel saknar egen forskningsverksamhet. Med medicinsk teknik avses tillämpningsområden där man använder tekniska lösningar för att lösa medicinska problem. Exempel på sådana lösningar är artificiella 11

hjärtklaffar, proteser och strålknivar. Medicinsk teknik är i sig en bred delsektor och omfattar produktion, utveckling och service av utrustning för medicinsk behandling (sjukvård), utrustning för forskning i laboratorier (labteknik), ortoped- och handikapputrustning samt tillverkning och service av hörselapparatur. En stor del av företagen är försäljningsföretag som även tillverkar och utvecklar medicin-tekniska produkter. Denna sektor har delats in i inriktningarna medicinsk teknik och medicinsk teknik (hälso- och sjukvård), där den senare har en mer utpräglad inriktning gentemot att utveckla hjälpmedel och utrustning som vare sig har medicinsk eller bioteknisk tonvikt (såsom hjälpmedel för funktions- och rörelsehindrade). Delsektorn för diagnostik inkluderar företag som utvecklar diagnostiska tester, utrustning och verktyg samt tekniker. Hit hör företag som bedriver forskning och utveckling inom immunologi, blodbehandling och blodanalys samt näringslösningar och plasmaersättning. Vanliga tester är antikroppsbaserade tester eller DNA-tester. Företag inom delsektorn för CRO (Contract Research Organizations alt. Clinical Research Organizations) arbetar i huvudsak som konsulter till företag som utvecklar läkemedel eller medicinsk-teknisk utrustning. I verksamheten ingår bland annat projektledning av klinisk prövningsverksamhet, dokumentation samt att få läkemedel/teknik prövad och godkänd. Slutligen har materialets företag delats in i en kategori för övriga verksamheter bestående av företag med inriktning mot övrig medicinsk forskning och övriga tjänster, vanligen mindre konsultföretag. I rapporten kommer Life Science-sektorn att analyseras utifrån de sex olika delsektorerna. Det bör även påpekas att en kategorisering av företag i Life Sciencesektorn enligt ovanstående indelning inte är problemfri. För det första kan företagen ha en diverserad verksamhetsinriktning. De kan med andra ord vara verksamma inom två eller fler delsektorer. Ett företag kan således vara aktivt inom till exempel både bioteknisk läkemedelsutveckling och diagnostik. För det andra utesluter en delsektor inte en annan. Det vill säga, den typ av tillämpning eller verksamhet som är vanlig inom en delsektor kan även förekomma i en annan (jämför bioteknisk medicinsk teknik och medicinsk teknik). För det tredje kan det konstateras att begreppen i sig är flytande och att användning och tolkning kan skilja sig åt mellan olika forskare samt förändras över tid. Populära branschbegrepp har även en tendens att svälla i relation till begreppets popularitet. Bioteknik, exempelvis, användes till en början för att beskriva företag som tillverkar bioteknisk utrustning och forskningsverktyg. Idag har det blivit mer av ett samlingsnamn för ett antal verksamheter beskrivna ovan. 12

3 Näringslivsomvandling och Life Science-sektorn i Sverige Life Science-sektorn i Sverige har under senare år kommit att bli nära förknippad med bioteknikindustrin. Massmedialt och näringspolitiskt har sektorn fått allt större utrymme under senare hälften av 1990-talet och framåt. Antalet företag i sektorn har vuxit, men många menar att man i grunden bör betrakta tillväxten i branschen som ett resultat av en mångårig industriell tradition snarare än det 90-talsfenomen som målats upp i media (se exempelvis Waluszewski 2003). En stor del av de svenska industriella framgångarna kan spåras till Pharmacia och Astra (i olika konstellationer och under olika benämningar) som med åren forskat, utvecklat och producerat framgångsrika produkter (även i samarbete med universiteten) och som knoppat av verksamheter runt om i landet. Life Science-sektorn, med bioteknikindustrin i förgrunden, har med andra ord vuxit fram genom processer där näringslivsomvandling bör sättas i fokus och där teknikutveckling är en pådrivande faktor. Näringslivsomvandling, eller industriomvandling, kan enligt Dahmén (1980) liknas vid en kamp mellan nytt och gammalt som leder förändring som i sin tur stimulerar ekonomisk utveckling. Grunden till förändring kan ofta spåras till teknikutveckling/innovationer och/eller verksamhetsförändringar. Både produkter och produktionsmetoder utvecklas ständigt genom samspel, dels mellan företag, dels med kunder, dels mellan arbetsgivare och arbetstagare. Bioteknikindustrin, exempelvis, är ett relativt ungt branschsegment som i USA började växa i mitten av 1970-talet i och med utvecklingen av rekombinant DNA-teknik (rdna, ofta refererad till som genteknik) samt framställningen av monoklonala antikroppar (så kallad Mabs-teknik). Upptäckterna lade grund till ett industriellt och kommersiellt intresse för bioteknik samtidigt som de har utgjort viktiga byggstenar i uppbyggandet av dagens bioteknikindustri världen runt (för mer ingående beskrivning se Zucker et al. 1998a; BIO 2001; Waxell 2005). Att biotekniska processer använts inom industrin är i sig inget nytt fenomen. I dess vidaste bemärkelse har människan använt sig av biotekniska processer i över 6000 år genom korsbefruktning och fermenteringsprocesser kopplade till framställning av exempelvis bröd, vin, öl, ost och yoghurt. Diverse fermenteringsprocesser är än idag vanliga inslag i industrin, främst inom livsmedelsindustri men även inom kemi- och läkemedelsindustri vid framställning av bland annat aceton, glycerol och penicillin (Dickson et al. 1990; Zucker & Darby 1997). Det finns dock stora skillnader mellan äldre och nyare processer och det är därför brukligt att skilja på klassisk- respektive modern bioteknik. 3.1 Life Science i nationell jämförelse I Sverige har de två stora läkemedelsföretagen Astra och Pharmacia samt universiteten haft stor betydelse för utvecklingen i Life Science-sektorn. Antalet företag och anställda har vuxit markant under senare år samtidig som verksamhetsinriktningar blivit allt mer diverserade. Life Science-sektorn är i sig en sektor som rymmer en bred variation av verksamheter. Trots detta är många av Life Science-sektorns olika delar 13

indirekt länkade till varandra. Med åren har framför allt de stora läkemedelsföretagen knoppat av delar av organisationen som inte var del av kärnverksamheten till nya och livskraftiga företag inom exempelvis bioteknik, diagnostik med mera. Bara från Pharmaciastrukturen har en mängd företag skapats genom sammanslagningar och avknoppningar, däribland det som idag är del av GE Healthcare, Phadia (gamla Pharmacia Diagnostics), Biovitrum, Biacore, Fresenius Kabi och Active Biotech för att nämna några (se Waxell 2005). Tabell 2. Antal organisationsnummer, arbetsställen och individer i Life Science-sektorn och i riket år 2002. Life Science-sektorn Riket Organisationsnummer 1 171 390 842 Arbetsställen 1 438 431 641 Individer* 53 783 4 725 120 Not: * Avser antalet individer baserat på största förvärvskälla. Vid 2002 års utgång bestod Life Science-sektorn i materialet av 1 171 företag och organisationer. Sektorn sysselsatte cirka 54 000 individer, varav varannan kvinna. I en nationell jämförelse utgör sektorn mindre än en halv procent av rikets samtliga företag och organisationer. Sysselsättningsmässigt är cirka en av hundra personer i arbetsför ålder i Sverige anställd inom Life Science sektorn. Utifrån ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv utgör Life Science-sektorn med andra ord en liten del av den svenska arbetsmarknaden. Samtidigt är det viktigt att ha i åtanke att denna sysselsättningsmässigt relativt småskaliga sektor är betydelsefull för Sveriges BNP som exportnäring. Vid en jämförelse av ett antal stora, traditionella svenska exportsektorer står sig exempelvis varugruppen läkemedel mycket bra. Enbart läkemedel stod år 2003 för cirka 6 % av Sveriges samlade bruttoexport. Mellan år 1997 och 2003 har även exporten av läkemedel ökat med cirka 125 %. Det bör även noteras att AstraZeneca står för en betydande andel av denna export (se Hallencreutz & Lundequist 2006). Generellt sett brukar företagen inom Life Science-sektorn beskrivas som mindre företag med kunskapsintensiva och kapitalkrävande verksamheter. Detta beror på att de flesta företagen inom sektorn satsar stora resurser på forskning och utveckling. En majoritet av organisationerna i materialet, cirka 55 %, är också mindre företag med en till nio anställda (se tabell 3). 4 Tillsammans sysselsätter dessa företag endast 4,5 % av sektorns individer. Runt hälften av individerna i materialet har däremot en anställning vid något av sektorns tolv storföretag. 4 Vid en nationell jämförelse mellan Life Science-sektorn och riket finner man att andelen mindre företag (1-9) anställda ligger långt under riksgenomsnittet (55 respektive 89 %). Jämförelsen är dock något missvisande då ett stort antal egenföretag (med noll anställda) inom Life Science-sektorn inte identifierats i LOUISE och således fallit bort från populationen. Antalet mindre företag inom Life Science-sektorn kan därför förväntas vara större än vad tabell 3 antyder. 14

Tabell 3. Storleksklass (orgnr samt individer), åldersfördelning, utbildningsnivå samt födelseland i Life Science-sektorn och riket år 2002 (antal och andel). Life Science-sektorn Riket Antal % Antal % Storleksklass (orgnr) 1-9 641 54,7 347 988 89,0 10-19 214 18,3 21 848 5,6 20-49 174 14,9 12 928 3,3 50-99 64 5,5 4 051 1,0 100-199 40 3,4 1 955 0,5 200-499 26 2,2 1 094 0,3 500-12 1,0 978 0,3 Samtliga 1 171 100 390 842 100 Storleksklass (individer) 1-9 2 428 4,5 722 143 15,3 10-19 3 056 5,7 292 407 6,2 20-49 5 358 10,0 386 154 8,2 50-99 4 201 7,8 278 505 5,9 100-199 5 394 10,0 269 292 5,7 200-499 7 604 14,1 334 600 7,1 500-25 742 47,9 2 442 019 51,7 Samtliga 53 783 100 4 725 120 100 Åldersfördelning 16-29 12 254 22,8 1 214 077 25,7 30-39 17 663 32,8 1 124 876 23,8 40-49 12 340 22,9 1 030 265 21,8 50-64 11 526 21,4 1 355 902 28,7 Samtliga 53 783 100 4 725 120 100 Utbildningsnivå Förgymnasial utbildning kortare än 9 år 1 201 2,2 257 003 5,4 Förgymnasial utbildning 9 (10) år 4 342 8,1 654 090 13,8 Gymnasial utbildning 19 872 36,9 2 302 659 48,7 Eftergymnasial utbildning kortare än två år 4 623 8,6 304 858 6,5 Eftergymnasial utbildning två år eller längre 20 480 38,1 1 144 075 24,2 Forskarutbildning 3043 5,7 40 016 0,8 Okänd 222 0,4 22 419 0,5 Samtliga 53 783 100 4 725 120 100 Födelseland Sverige 46 615 86,7 4 186 138 88,6 Övrigt 7 168 13,3 538 982 11,4 Samtliga 53 783 100 4 725 120 100 15

Tabellen tyder på att sektorn domineras av mindre företag samtidigt som den sysselsättningsmässigt i hög grad är beroende av ett fåtal storföretag. Utvecklingen i den svenska Life Science-sektorn har under den senaste tioårsperioden kantats av ett antal större sammanslagningar och omorganisationer av de större läkemedelsföretagen. Störst uppmärksamhet har riktats som samgåendet mellan Pharmacia och Upjohn 1995 och dess effekter samt Pfizers efterföljande uppköp av Pharmacias läkemedelsverksamhet som framför allt fått lokala konsekvenser i Uppsalaregionen. Ett resultat av att en stor del av sektorns arbetskraft är knuten till ett fåtal multinationella företag är att sektorn också är relativt känslig för globala strategier och verksamhetsbeslut som fattas vid de multinationella företagens huvudkontor. En utflyttning av exempelvis AstraZenecas verksamhet skulle markant komma att förändra sektorns sysselsättningsstruktur. 20 18 16 14 Andel (%) 12 10 8 6 4 2 Män riket Kvinnor riket Män Life Science Kvinnor Life Science 20 25 30 35 40 45 50 55 60 Ålder Diagram 1. Åldersfördelning (%) inom Life Science-sektorn och i riket år 2002 (avser samtliga individer över 19 år med en inkomst motsvarande minst ett basbelopp, 37 800 kr). Åldersstrukturen inom Life Science-sektorn är betydligt yngre i förhållande till riket. I stort sett var tredje individ i Life Science-sektorn är mellan 25 och 40 år, medan en stor andel av de förvärvsarbetande i riket börjar närma sig pensionsålder. För företagen i Life Science-sektorn innebär detta att kohorten av individer mellan 25 och 40 år kan följa med utvecklingen i branschen i ytterligare tjugo till trettio år innan de är i pensionsålder. Detta ställer även krav på företagen att vårda den kompetens som finns i organisationen. I övrigt visar diagram 1 även att skillnaderna mellan könen är marginella i samtliga ålderskohorter. Life Science-sektorn är med andra ord inte överrepresenterad av män i medelåldern. 16

Utbildningsnivån inom Life Science-sektorn är hög. Merparten, 38,2 %, av individerna i materialet har en högskole- eller universitetsutbildning om två år eller mer. Karakteristiskt för sektorn är den höga andelen forskare. Fem procent av individerna i sektorn har en genomgått en forskarutbildning, vilket kan jämföras med riksgenomsnittet om endast 0,8 %. Inkomstnivåerna inom Life Science-sektorn ligger högre än de för riket i allmänhet (se tabell 4). 5 Medianinkomsten i Life Science-sektorn låg år 2002 på 260 000 kronor, medan motsvarande inkomstnivå i riket uppgick till 189 000 kr. Inom Life Sciencesektorn har en fjärdedel av individerna en årlig inkomst över 366 000 kr. Tabell 4. Inkomst Life Science-sektorn och riket (t.kr) efter kön år 2002. Life Science-sektorn Riket Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Medelvärde 344 243 293 227 157 193 Q25 221 150 185 113 65 85 Median 301 235 265 223 159 189 Q75 421 314 366 294 222 261 Det finns stora skillnader i inkomstnivå i Life Science-sektorn mellan de olika könen. Medianinkomsten för män är 301 000 kronor år 2002, medan medianinkomsten för kvinnor är lägre och ligger på en nivå om 235 000 kronor. Noterbart är även att kvinnorna i sektorn har en något högre medianinkomst jämfört med medianinkomsten för samtliga förvärvsarbetande i riket. De höga utbildningsnivåerna tillsammans med inkomstnivåerna ger starkt stöd åt bilden av Life Science-sektorn som kunskapsintensiv. Högutbildade personer kan förväntas utgöra en attraktiv arbetskraftsbas samtidigt som höga inkomstnivåer speglar villighet inom sektorn att ge bra betalt för den kompetens som efterfrågas (se Power & Lundmark 2004). Andelen utlandsfödda är även högre i sektorn jämfört med riket. Enligt studien över Uppsalas biotekniska industriella system (Waxell 2005) framgår att andelen forskarutbildade bland personer födda utanför Sverige gränser är hög. Detta tyder på att Life Science-sektorn även utgör en intressant källa för en kunskapsintensiv och internationell arbetskraft. 5 Avser inkomst av största förvärvskälla. Det vill säga störst inkomstbelopp i form av kontant bruttolön eller företagarinkomst under aktuellt år (se LOUISE-manual, SCB 2002). 17

350 300 250 t.kr. 200 150 100 50 0 Män Kvinnor Män Kvinnor Lif e Science-sektorn Riket Diagram 2. Medianinkomst (t.kr) efter kön i Life Science-sektorn och riket (förvärvsarbetande) år 2002. 3.2 Life Science och humankapitalet kompetensstruktur Viktiga drivkrafter för ekonomisk utveckling är tillgång och även närhet till kompetens (såsom forsknings- eller annan spetskompetens). Stort forskningsintresse har riktats mot hur humankapital och arbetsmarknader kommit att forma produktionsfaktorfördelar och hur dessa bidrar till ekonomisk utveckling och förnyelse i ett land eller på vissa platser. Det har blivit allt mer tydligt att arbetskraftens kompetens, kvalifikationer och rörlighet, snarare än arbetskraftens kostnader, är bidragande faktorer bakom geografisk agglomeration och rumslig specialisering (se Almeida & Kogut 1999; Henry & Pinch 2000; Power & Lundmark 2004; Waxell 2005). Nedan kommer arbetskraften i Life Science-sektorn att analyseras utifrån utbildning och yrke. 3.2.1 Utbildning Utbildningsnivån i Life Science-sektorn är som tidigare konstaterats hög. Detta gäller både för kvinnor och för män. Den största könsbaserade skillnaden ligger vid att en större andel män är forskarutbildade jämfört med kvinnor. De flesta kvinnorna har en eftergymnasial utbildning om två år eller längre (se tabell 5). 18

Tabell 5. Andel individer och utbildningsnivå i Life Science-sektorn respektive riket år 2002. Life Science-sektorn Riket Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga Förgymnasial utbildning kortare än 9 år 2 2,4 2,2 6,5 4,4 5,4 Förgymnasial utbildning 9 (10) år 7,9 8,2 8,1 15,1 12,5 13,8 Gymnasial utbildning 37,3 36,6 36,9 49,4 48 48,7 Eftergymnasial utbildning kortare än två år 10,7 6,5 8,6 7,5 5,4 6,5 Eftergymnasial utbildning två år eller längre 34,3 41,8 38,1 19,8 28,8 24,2 Forskarutbildning 7,3 4,1 5,7 1,2 0,5 0,8 Okänd 0,5 0,3 0,4 0,6 0,4 0,5 Samtliga 100 100 100 100 100 100 De höga utbildningsnivåerna inom sektorn tyder på att industrin indirekt är beroende av en starkt akademisk bas. Humankapital kan därmed betraktas som en kärnresurs för de mer forskningsintensiva företagens utveckling. Vikten av Life Science-relaterad forskning har vuxit under senaste årtionden, vilket har fört med sig att olika medicinska och biovetenskapliga inriktningar går en utveckling till mötes som kräver en ökad mängd av tvärvetenskapligt samarbete för att kunna ligga i forskningsfronten (Nilsson & Runeberg 2000). Universiteten har därmed en viktig roll när det gäller att stimulera forskning som är relevant för innovationsprocesser inom Life Science-orienterade företag och som utbildningsinstans för den arbetskraft som sektorn efterfrågar. Tabell 6 redovisar de 10 vanligaste utbildningarna bland arbetstagare i Life Sciencesektorn. Utbildningsinriktningarna följer SCB:s indelning på tvåsiffernivå och är förhållandevis grov. Tabellen visar att störst andel individer har hamnat inom gruppen bred, generell utbildning (17,8 %). Till gruppen hör i första hand förgymnasiala utbildningar samt gymnasiala utbildningar (upp till treåriga). Utöver en bred, generell utbildning är de därnäst vanligaste utbildningarna inriktade mot ekonomi, såsom företagsekonomi, handel och administration. Cirka sju procent har en utbildning med inriktning mot kemi- och bioteknik, vilken därmed är den tredje vanligaste inriktningen. Trots att sektorn är relativt brett definierad är merparten av de vanligaste utbildningarna inriktade mot teknik och Life Science-orienterade vetenskapsområden. Att andelen ekonomirelaterade utbildningar är hög är inte heller förvånande, då administrativa och ekonomirelaterade uppgifter som inköp, försäljning och redovisning utgör centrala delar i företagens verksamhet. 19

Tabell 6. Tio vanligaste utbildningsinriktningarna inom Life Science-sektorn år 2002. Life Science-sektorn Antal % Bred, generell utbildning 9578 17,8 Företagsekonomi, handel, administration, allmän utb. 5320 9,9 Kemi- och bioteknik 3544 6,6 Maskinteknik och verkstadsteknik 2878 5,4 Teknik och teknisk industri, övrig/ospec inriktning 2626 4,9 Elektronik, datateknik och automation 2313 4,3 Omvårdnad 2290 4,3 Tekniskt inriktad vårdutbildning 2272 4,2 Kemi 1787 3,3 Energi- och elektroteknik 1407 2,6 I de vanligaste utbildningsinriktningarna finns en tydlig könsdimension. Förutom bred och generell utbildning, som är vanligast hos båda könen, är männens utbildningskarriärer i högre utsträckning inriktade mot maskin- och verkstadsteknik, elektronik, data och industriell teknik. För kvinnor är det däremot vanligare med utbildningar inom ekonomi, kemi- och bioteknik och olika vårdutbildningar. Ingenjörsutbildningar verkar med andra ord vara vanligare hos män medan vård och omvårdnad är vanligare för kvinnor. Tabell 7. Fem vanligaste utbildningsinriktningarna för män respektive kvinnor inom Life Sciencesektorn år 2002. Life Science-sektorn Antal % Män Bred, generell utbildning 4267 16,0 Maskinteknik och verkstadsteknik 2524 9,5 Elektronik, datateknik och automation 2135 8,0 Företagsekonomi, handel, administration, allmän utb. 2084 7,8 Teknik och teknisk industri, övrig/ospec inriktning 2080 7,8 Kvinnor Bred, generell utbildning 5311 19,6 Företagsekonomi, handel, administration, allmän utb. 3236 11,9 Kemi- och bioteknik 1935 7,1 Tekniskt inriktad vårdutbildning 1904 7,0 Omvårdnad 1702 6,3 20

3.2.2 Yrke Life Science-sektorn rymmer en mängd yrkeskategorier. 6 Den vanligaste identifierade yrkesgrupperingen för hela sektorn är ingenjörer och tekniker (7,7 %). Tätt efter kommer individer inom kategorin säljare, inköpare och mäklare samt civilingenjörer (7,5 % vardera). Tillsammans med utbildningsinriktning ger detta en förhållandevis samstämmig bild över humankapitalets struktur och karaktär. Anmärkningsvärt är att sektorn till stora delar domineras av individer med teknisk utbildning och ingenjörsyrken och inte av medicinska och naturvetenskapliga utbildningarna och yrken kopplade till dessa. Det är även värt att notera att ekonomirelaterade utbildningar och ekonomiska yrken såsom säljare och inköpare utgör en stor och viktig del av industrin. Tabell 8. Tio vanligaste yrkena inom Life Science-sektorn år 2002. Life Science-sektorn Antal % Yrke okänt 4296 8,0 Ingenjörer och tekniker 4153 7,7 Säljare, inköpare, mäklare m.fl. 4052 7,5 Civilingenjörer, arkitekter m.fl. 4039 7,5 Fysiker, kemister m.fl. 2983 5,5 Processoperatörer, kemisk basindustri 2853 5,3 Chefer för särskilda funktioner 2738 5,1 Redovisningsekonomer, administrativa assistenter m.fl. 2493 4,6 Maskinoperatörer, kemisk-teknisk industri 2438 4,5 Företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän 1837 3,4 Liksom vad gäller utbildningsinriktning finns könsmässiga skillnader i yrkesstrukturen. För den manliga delen av sektorn är det vanligast att arbeta som ingenjör (även civilingenjör) och tekniker. För kvinnor är det däremot vanligare att arbeta inom ekonomirelaterade områden såsom redovisningsekonom och administrativ assistent samt säljare och inköpare. Därutöver arbetar många kvinnor som civilingenjörer. Könsskillnaden för denna yrkeskategori är ytterst marginell, både vad gäller antal och andel (se tabell 9). 6 Yrkesinriktningar samlas in av Statistiska centralbyrån via Yrkesregistret. Denna ersätter de yrkesuppgifter som tidigare samlats in genom Folk- och bostadsräkningarna. För att klassificera yrkesgrupper används Standard för svensk yrkesklassificering (SSYK) i fyra nivåer. Yrkesklassificeringen är inte helt problemfri och innehåller en hel del brus. Undersökningen är urvalsbaserad och endast företag med fler än 500 anställda totalundersöks. Uppgifter från företag utanför lönestatistiken (i huvudsak mindre företag och organisationer med 2 19 anställda) samlas in via en särskild yrkesenkät (se SCB, http://www.scb.se/templates/pongdescriptionofstatisticscontainer 59073.asp#7794). 21

Tabell 9. Fem vanligaste yrkena för män respektive kvinnor inom Life Science-sektorn år 2002. Life Science-sektorn Antal % Män Ingenjörer och tekniker 2639 9,9 Yrke okänt 2400 9,0 Civilingenjörer, arkitekter m.fl. 2093 7,8 Säljare, inköpare, mäklare m.fl. 2020 7,6 Chefer för särskilda funktioner 1835 6,9 Kvinnor Redovisningsekonomer, administrativa assistenter m.fl. 2271 8,4 Säljare, inköpare, mäklare m.fl. 2032 7,5 Civilingenjörer, arkitekter m.fl. 1946 7,2 Yrke okänt 1896 7,0 Maskinoperatörer, kemisk-teknisk industri 1577 5,8 22