Projektet I februari 2009 reste jag till Hanoi, Vietnam för att samla in information till mitt examensarbete: Center för autistiska barn vid NHP i Hanoi. Följande text är ett utdrag från Stödföreningen för Barnsjukhuset i Hanois hemsida www.nip.se Efter Vietnamkrigets slut 1975 var behovet av kvalificerad barnsjukvård mycket stort. Mer än hälften av landets invånare var under 15 år. Undernäring och brist på vacciner ledde till att många barn drabbades av allvarliga sjukdomar. Olika handikapp var vanliga, inte minst till följd av kriget. I mitten av 1970-talet påbörjades ett antal svenska biståndsprojekt i Vietnam. Ett av dessa var Institutet för skyddande av barns hälsa eller med den benämning som det kom att bli känt under i Sverige -Olof Palmes Barnsjukhus i Hanoi. Barnsjukhuset benämns idag The National Hospital of Pediatrics (NHP). Här finns såväl barnmedicinsk som barnkirurgisk verksamhet samt barnhabilitering. En dagkirurgisk öppenvårdsklinik öppnades 2003. Sjukhusets socialmedicinska avdelning medverkar i utvecklingen av landets barnhälsovård. Det första centret i Vietnam för barn med autism planeras vid NHP. Sjukhuset bedriver högt avancerad kirurgisk och medicinsk barnsjukvård men har ej utvecklat vården för barn med mentala funktionshinder i motsvarande grad. Då man uppmärksammat allt flera barn med autism, vill man etablera ett vietnamesiskt centrum för diagnostik och behandling av dessa barn. Den barnpsykiatriska avdelningen vid NHP började ta emot barn med autistiskt syndrom i maj 2007. I november samma år var drygt 200 barn registrerade. Medelåldern var 2-4 år och pojke/flicka kvoten 7/1. Flertalet barn var från Hanoi men en del kom från byar i norr och bodde tillfälligt i staden. På den barnpsykiatriska avdelningen arbetar i dagsläget tre läkare, en psykolog, två lärare och fem sjuksköterskor. De arbetar med alla barnpsykiatriska problem varav barn med autistiskt syndrom är ett. Barn och förälder får en två-veckors session vid avdelningen med undersökning, behandling och rådgivning under en halv dag. Trycket att ta emot dessa barn har ökat liksom väntetiderna för vård. Det beror på de begränsade resurser och att medvetenheten om autism har ökat hos personal vid andra sjukhus som hänvisar till NHP. Privatläkare i Hanoi tar emot barn med autism men kan bara erbjuda kortvarig kontakt vilket inte är vad dessa barn behöver. En föreningen för föräldrar till barn med autistiskt syndrom bildades i Hanoi 2007. Frågeställning Kan man designa behandlingsmiljöer som är specifikt anpassade för barn med autism? Hur kan man dra nytta av den kunskap som finns inom området i Sverige när man ritar ett behandlingshem för autistiska barn i ett annat land? uppenbart, det som fungerar hemma kanske inte fungerar där och vice versa. Det första jag gjorde var därför att sitta ned med personal på den barnpsykiatriska avdelningen och vidareutveckla det lokalprogram jag skrivit hemma i Sverige. Jag var tydlig med att utforma ett program som uppfyllde ett scenariot där centret kan möta den ständiga kölista på 400 barn som finns till sjukhuset idag. Lokalprogram: Entréplan. Föreläsningssal, 40m². Kafe/information, 10m². Städ, 5m². Toaletter, 10m². Plan 1. Kontor med 24 arbetsplatser, 130m². 4 doktorer, 4 psykiatriker, 4 sjuksystrar, 2 logopeder, 3 sjukgymnaster, 1 kreativ terapeut samt 6 specialpedagoger. Reception, 6m². Stort mötesrum, 40m². Litet mötesrum, 25m². Kontor för föräldraföreningen, 40m². 2 st behandlingsrum typ one way screen, á 12m² 2 st tysta samtalsrum, á 10m². Verkstad, 13m². Bambugården, 140m². 1 väntrum, 18m². Toaletter, omklädning och dusch, 40m². Plan 2. 12 st behandlingsrum, á 12m². 2 st behandlingsrum för finmotoriska övningar, á 15m². 1 rum för lekterapi, 50m². 1 rum för vattenlek/gymnastik. tillgång till egen gård. 25m². 2 st snoozerrum (ljudisolerade kuddrum) med förrum á 10m². toaletter, omklädning och dusch, 40m². 1 städförråd 3m². 3 st innergårdar. Totalt 100m² 1 väntrum, 18m². Tiden i Hanoi gick sedan ut på att träffa barn, föräldrar, läkare och pedagoger samt dokumentering av sjukhuset och avdelningen. Tack vare många otroligt hjälpsamma personer på NHP kunde jag även på kvällarna rita upp sjukhusområdet och dess omgivning. Gamla ritningskopior från 70-talet fick mätas med skalstock istället för måttbandet i Illustrator ovanpå en skärmdump från Google Earth. Skiss, fotografier och resan blev min process och till sist det Center för autistiska barn som beskrivs på nästkommande 12 sidor. För att besvara min frågeställning började jag med grundlig research hemma i Sverige. Jag bokade möten med tre experter på området. En logoped, Två lärare samt en specialist på utbildningsförvaltningen. För att förbereda mig inför mötena läste jag på om ämnet och förstod snabbt hur stor komplexiteten inom ämnet är. För att bemöta detta och inte riskera att gå alltför vilse beslutade jag mig för att fokusera på vissa beprövade begrepp. Totalt blev det 8 punkter som fick bli mina riktlinjer i den rumsliga gestaltningen av projektet: Lugn ordning och enkelhet, naturligt ljus, proximitet, få detaljer och material, akustik, observation, säkra exteriöra platser samt alla olika. Dessa förklaras mer ingående på nästa sida. Till dessa åtta punkter skapade jag små diagram och pictogram som jag tog med mig på alla mina möten och studiebesök. Både i Sverige och Vietnam. I Hanoi fick jag sedan bemöta nästa del av arbetet. Kontexten. Att Vietnam skiljer sig från Sverige på många sätt kan ju te sig rätt så
Komplexitet Autistisk syndrom, neuropsykiatriskt funktionshinder, tidig ålder, förvärvad störning, störningar i hjärnans funktioner, förlossningsskador, genetiskt, ärftligt, särskola, tvåäggstvillingar, specialutbildad pedagog, generna, sociala miljön, begränsning, fantasi, lek, beteenden, intresse, symptom, perceptionsstörningar, hyperaktivitet, hypoaktivitet, sömnproblem, alla olika, diagnos, utvecklingsstörning, epilepsi, synskador, icke-verbal kommunikation, välbegåvade, Kanners syndrom, Aspergers syndrom, begåvning, omgivning, kunskap, bemötande, Eugen Bleuler, självförsjunkenhet, infantil autism, upptagenhet, EIBI - Early Intensive Behavioural Intervention, barnpsykos, traumata, förstå information, helhet, sammanhang, leva sig in, tankar, känslor, behov, brist på ansiktsuttryck, går på tå, gester, emotionella uttryck, begränsad uppmärksamhet, socialt samspel, ignorerande, inåtvändhet, heterogenitet, socio-kommunikativ, samspel, spegelneuronsystemet, vid ett års ålder, undvikande av ögonkontakt, fenomen, sakna tillit till verkligheten, barnet i glaskupan, återskapa förtroendet, ingen emotionell ömsesidighet, uteblivande talutveckling, upprepade fraser, begränsningar, aktiviteter, repetitivt, enformigt, fixering, krångliga vanor, rutiner, upprepning, strukturera tillvaron, minska ångesten, förvirring, ilska, förtvivlan, förändringar, specialintressen, tidtabeller, savant syndrom, hörselskador, vaggar fram och tillbaka, stereotypier, självsuggestion, tics, föreställningsförmåga, uppfattningsförmågan, före tre års ålder, utvecklingsnivå, 2-3 promille, läkemedel, psykoterapi, träningsmetoder, TEACCH pedagogiskt arbetssätt, handledd pedagog, spontant språk, kognitiva färdigheter, beteendemodifikation, uppsatta mål, samarbete med föräldrar, magnetröntgenkamera, obehag för starkt ljus, känsligt för ljud, svårkontaktade, grovmotoriska, rastlöst, överaktiv, tillbakagångsperiod, atypiskt autism, jämn könsfördelning,svårighet att tolka yttre stimuli, svårighet att tolka inre stimuli, Fragile X, Down syndrom, Tuberös skleros, Rett syndrom, livslångt funktionshinder. 1. Lugn, ordning och enkelhet Komplexitet kan orsaka stress då det inte alltid uppfattas som harmoniskt. För människor med autism blir effekterna och intrycken av komplexitet mycket större. Då de har svårt att urskilja olika ljud, former osv, kan detta leda till stress och spänning. 2. Naturligt ljus Bra nivåer av jämt fördelat naturligt ljus kan hjälpa till att förtydliga rum. Hur det faller på väggar, tak och golv kan hjälpa en person att lättare komma underfund med hur rummet fungerar och är upp byggt. 3. Proxsimitet Proximitet är den mängd rymd som människor känner är nödvändig att ha mellan sig och andra människor. Proximitet är uppskattningen om någon är nära eller långt borta. Denna rymd omger kroppen och de flesta människor skyddar denna till en viss grad. För människor med autism kan denna rymd ha en större betydelse och på så sätt även vara känsligare. 4. Få detaljer och material Komplexitet i detaljerna i en byggnad kan orsaka visuella distraktionsmoment och ibland även besatthet. Människor med autism kan bli absoberade av speciella detaljer och därför bör designen följa en enkel palett av material och färger. 5. Akustik De flesta människor är känsliga för ljud till olika grad. En uppfattning om autism är svårheten i att uppfatta och särskilja olika ljud. En byggnad borde därför besvara detta genom att på så många sätt som möjligt dämpa ljuden inuti och runtomkring. 6. Observation Det är viktigt för barnets säkerhet att möjligheten att observera är så enkel som möjligt. Däremot måste känslan av frihet, att barnet inte är övervakat komma naturligt. En innomhusmiljö som är så öppen som möjligt främjar detta. Så gör även exteriöra platser som har en gräns som man vet finns men möjligör för barnet att komma ur direkt åsyn. 7. Säkra exteriöra platser Det är betydelsefullt att ett barn med autism har säkra uteplatser för deras egen trygghet men det är viktigt att uteplatserna ger en möjligheten att vandra fritt eller i alla fall väcka känsla av en öppen plats. 8. Alla olika till sist är det viktigt att inte glömma att alla autistiska barn är precis som vilka barn som helst. Inget är det andra likt.
Tomten för centret ligger mitt i parken som tillhör sjukhuset. En fin park, kanske lite eftersatt men ändå väl utnyttjad. Föräldrar och vänner till patienter på sjukhuset, doktorer, sjuksköterskor och annan personal använder parken och sjukhusområdet till allt man kan tänka sig. Matlagning, spel, tjuvrökning, lek, dans, teater, avkoppling, motion och så vidare. I dagsläget står sjukhuset inför en stor omorganisation och utbyggnad. Exakt vad som kommer att byggas vet man inte men eftersom området runtomkring sjukhuset är helt bebyggt är den enda lediga platsen parken. Det var därför viktigt att se till att när nu ytterligare värdefull plats av parken tas bort samtidigt ge tillbaka så mycket som möjligt utan att för den skull påverka centrets funktion i sig. Centret är därför uppdelat i tre våningar där den understa våningen gjorts publik. Här finns en liten föreläsningssal och ett kafe samt information och toaletter. Stora uterum omsluter vestibulen och ger parken ett skuggigt vardagsrum. En trappa upp ligger kontoren och den mer administrativa delen av centret. Kommunikationen i huset går runt den centrala innergården som har en stor Plantering av bambu. Ytterligare en trappa upp ligger behandlingsrummen. Även här sker kommunikationen runt gården men det finns även tre stycken mindre gårdar, slutna från utsidan men öppna mot himlen. Materialen i huset är enkla. Betonglov med järn för en rödaktig ton på entréplanet. Alla väggar vitmålade utom två för enklare översikt på plan två. Dessa är mörkt grå. Slipat och oljat bambugolv samt en fiskfjällsmönstrad fasad i glaserad terrakotta.
Centrets kärna är de 14 behandlingsrummen. 10 stycken ligger i par och är alla lika. Samma möblering och samma funktion på 12m². Två stycken är till för finmotorik och sjukgymnastik och har därför anknytning till en utegård. Det finns även ett stort rum för lekterapi och ett för vattenlek/gymnastik. 1. För att skapa ett behagligt ljus i behandlingsrummen har vart och ett stora takfönster samt ett litet fönster som vetter in mot gården. Ovanför takfönstret, på utsidan, ligger ett lager av kanalplast med viss distans från själva fönstret. Detta lager fungerar som ljudabsorption under regniga dagar och perioder. Resten av taket är täckt med sedum. Ett vegetationslager med goda ljuddämpande egenskaper. I rummet finns även ett höj och sänkbart innertak. Innertaket är gjort av rispapper, spänt runt en träram. Detta är till för att ge ett behagligare mjukt ljus. 2. I behandlingsrummen finns det två specialanpassade möbler. Båda byggda i plywood för att enkelt kunna tillverkas på plats. Bordet är brett och djupt för att klara av ett stort omfång av olika aktiviteter. Baktill har bordet ett litet krypin. Ibland blir det för mycket och då kan det vara skönt att kunna komma bort och vara för sig själv ett tag. När inte hela bordets yta är behövd går det att skjuta in det i den tjocka väggen, en bit bort från fönstrets distraktionsmoment. Det ger mer plats för lek och bordets krypin döljs. 3. Väggen i ena kortväggen är 1m tjock men i den ryms två skrivbord, fyra förvaringsskåp och en skjutdörr. Skåpen innehåller samma saker i alla rum, allt från spel till papper och pennor. Ett är lite dolt i väggen ovanför skrivbordet och det andra finns i skjutdörren. Skåpet i skjutdörren går att öppna åt två håll. Det går därför att öppna även när dörren är inskjuten i väggen. När dörren är helt inskjuten är öppningen mellan de två rummen 1.6m. Om dagens aktivitet behöver det kan man nu utan problem använda båda rummen. 4,5 och 6. Skrivbordet har som tidigare nämnts ett litet krypin på baksidan. Kojan har tre lägen. Stängd, halvöppen och öppen. Detta för att barnet ska kunna använda kojan som hon/han vill. Om man vill göra kojan mysigare finns det mer kuddar och filtar i det gömda skåpet ovanför skrivbordet.