FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS EG-FÖRSAMLINGEN Utskottet för sysselsättning och sociala frågor 18.2.2005 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om framstegen med att uppnå allmän grundskoleutbildning och jämställdhet mellan könen i AVS-länderna enligt millenniemålen Medföredragande: María Elena Valenciano Martínez-Orozco Donald Ramotar (Guyana) Del B: Motivering PR\557092.doc APP/3752/B

MOTIVERING Den bästa utvecklingsstrategin är en strategi i vilken kvinnorna spelar en central roll. En sådan strategi innebär direkta fördelar för livsmedelsförsörjning, hälsa, besparingar och nyinvesteringar för familjen, samhället och, i slutänden, hela landet. Utbildning för flickor är med andra ord en social utvecklingspolitik som fungerar. Inledning: millenniemålen Kofi Annan FN:s generalsekreterare I september 2000 antog världens ledare millenniedeklarationen som fastställde världssamfundets mål för det nya århundradet. I deklarationen tog världens ledare på sig det kollektiva ansvaret att respektera och upprätthålla principerna om mänsklig värdighet, jämställdhet och rättvisa på global nivå. De erkände behovet av särskild behandling för de som är mest sårbara, särskilt världens barn som är vår framtid. Världssamfundet gick vidare med att omvandla principerna i millenniedeklarationen till åtta konkreta mål med kvantitativa indikatorer och bestämda tidsfrister, de så kallade millenniemålen. Dessa åtta mål som härrör ur millenniedeklarationen har på bara fyra år förändrat utvecklingssamarbetet på global nivå. Den allmänna internationella uppfattningen när det gäller tydliga, mätbara utvecklingsmål med bestämda tidsfrister har gett upphov till oöverträffade samordnade åtgärder, inte bara inom Förenta nationernas system däribland Bretton Woods-institutionerna utan även bland givarsamfundet i allmänhet och vilket är ännu viktigare i utvecklingsländerna själva. TABELL 1: Millenniemålen 1. Utrota fattigdom och svält 2. Uppnå allmän grundskoleutbildning 3. Främja jämställdhet mellan könen och stärka kvinnors ställning 4. Minska barnadödligheten 5. Förbättra mödrahälsan 6. Minska spridningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar 7. Säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling 8. Bilda ett globalt partnerskap för utveckling APP/3752/B 2/12 PR\557092.doc

Syftet med betänkandet: millenniemål 2 och 3 Syftet med betänkandet är att utvärdera framstegen med att uppnå millenniemål 2 (uppnå allmän grundskoleutbildning) och millenniemål 3 (främja jämställdhet mellan könen) i länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS). Målen och indikatorerna som fastställs i millenniemål 2 och 3 beskrivs i tabell 2 nedan. TABELL 2: Mål 2. Uppnå allmän grundskoleutbildning Målsättning 3 Se till att alla barn, pojkar som flickor, kan slutföra grundläggande utbildning 2015. Indikatorer 6. Nettoandelen barn som tar del av grundläggande utbildning (Unesco) 7. Andelen av de elever som börjar årskurs 1 som når årskurs 5 (Unesco) 8. Andelen läs- och skrivkunniga i åldern 15 24 år (Unesco) Mål 3. Främja jämställdhet mellan könen och stärka kvinnors ställning Målsättning 4. Avskaffa skillnader beroende på kön i grundskolan, helst till år 2005, och i all utbildning senast år 2015. Indikatorer 9. Antal flickor i förhållande till pojkar i grundskole- och gymnasieutbildning (Unesco) 10. Andelen läs- och skrivkunniga kvinnor i förhållande till män i åldern 15 24 år (Unesco) 11. Andelen kvinnor med avlönad sysselsättning utanför jordbrukssektorn (ILO) 12. Andelen platser som innehas av kvinnor i nationella parlament (IPU) Med tanke på det stora antalet ämnen som skall behandlas har vi beslutat att koncentrera vårt arbete på ett centralt tema, nämligen flickors utbildning. För att förstå vilka faktorer som hindrar allmän utbildning är det nämligen, som vi kommer att märka, viktigt att undersöka de olikheter som drabbar flickor när de ansluter sig till utbildningssystemet. Könsdiskriminering är den bakomliggande diskrimineringsformen i den mening att den löper tvärs över alla andra diskrimineringsformer. Flickors ojämlikhet har sitt ursprung i det faktum att de hör till det kvinnliga könet som ofta är drabbat även av andra faktorer, till exempel av att de är fattiga, lider av aids, har handikapp, osv. Hälften av alla barn är flickor, och de lever i underkastelse och beroendeställning endast på grund av att de föddes som flickor... PR\557092.doc 3/12 APP/3752/B

Utöver diskrimineringsformerna ovan bör vi även nämna de som uppstår till följd av flickornas fortplantningsroll och/eller sociala roll, det vill säga att de drabbas av utbildningsrelaterad diskriminering på grund av att de blir gravida eller gifter sig tidigt. Flickor möter fler hinder än pojkar när det gäller att börja, gå kvar i och avsluta skolan. Det är många hinder som står i deras väg: fattigdom, kulturella faktorer, tro, brist på tillgängliga och lämpliga skolor, diskriminering, social roll och familjeroll. Majoriteten av utvecklingsländerna kommer inte att kunna nå upp till det mål för jämlikhet mellan könen på grundskolenivå som inledningsvis sattes upp för 2005. Genom att studera vad som hindrar flickors utbildning kommer vi lättare att kunna förstå varför de allra flesta länder inte kommer att nå upp till millenniemålet inom avtalad tid, och det kommer följaktligen att bli lättare för oss att dra upp strategier som gör det möjligt att undanröja dessa hinder och rensa vägen för de millenniemål som återstår att uppnå. Flickors utbildning: ett brådskande och nödvändigt mål för framsteg Det är ingen slump att man inledningsvis fastställde tidsfristen för avskaffandet av olikheter mellan könen i grundskoleutbildning till 2005, tio år före alla andra tidsfrister för millenniemålen. Världens ledare kom från början fram till denna tidpunkt av olika anledningar, framför allt därför att det nu är absolut säkert att alla strategier för hållbar utveckling måste inbegripa främjandet av flickors utbildning som en prioritering. Utbildning för flickor och kvinnor för oss närmare de återstående millenniemålen. Olika rapporter 1 har visat att det inte råder något tvivel om att utbildning för flickor och kvinnor innebär direkta fördelar för livsmedelsförsörjning, hälsa, besparingar och nyinvesteringar för familjen, samhället och landet. Utbildningen ger kvinnorna den kunskap och det självförtroende som de behöver för att kunna fatta välgrundade beslut om deras egen framtid, ekonomi och familjens välbefinnande. Det är kvinnorna som ansvarar för den sociala välfärden i utvecklingsländer som saknar sociala skyddsnät. Kvinnor som har fått utbildning har mindre och friskare familjer och bidrar till ökad produktivitet och till minskad fattigdom. Deras söner och döttrar har större chans att slippa undan sjukdomar, att överleva de första fem åren och att själva få en bra utbildning. Att propagera för och förbättra utbildning, framför allt bland landsortsbefolkningen, kan vara ett av de effektivaste sätten att minska hunger och undernäring. En rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) 2 visade nyligen att manliga och kvinnliga bönder med fyra års grundskoleutbildning är i genomsnitt 8,7 procent mer produktiva än de som aldrig har gått i skolan. En högre procentandel av läs- och skrivkunnighet bland kvinnor står i proportion till lägre procentandel undernärda. 1 Unesco 2004 och 2005, FAO 2004, UNDP:s rapport om mänsklig utveckling 2003. 2 FAO:s rapport The state of food insecurity in the world 2004. APP/3752/B 4/12 PR\557092.doc

Utbildning är också grundläggande för bekämpningen av hiv/aids. Beroende och okunskap utgör huvudskälen till den snabba spridningen av epidemin, främst bland de mest utsatta grupperna som flickor och unga kvinnor. Skolutbildningen ger dem medel att skydda sig själva och gör dem medvetna om att de tillhör riskgruppen och om hur ytterligare spridning av viruset kan förhindras. Vi måste komma ihåg att mer än 121 miljoner barn aldrig har gått i skolan 65 miljoner av dem är flickor och att andelen flickor som går i skolan fortfarande är mycket lägre än andelen pojkar. Det enkla faktum att flickor får gå i skolan skapar balans i utbildningen eftersom utbildning i jämställdhet mellan pojkar och flickor förbättrar själva utbildningssystemet. Vi kan inte bara se till vilka fördelar det innebär för flickorna, utan även vilka fördelar det innebär för alla andra. Som vi har sett är mål 2 och 3, och i synnerhet flickors utbildning, mer brådskande än de övriga målen och de är avgörande för om de återstående millenniemålen skall kunna uppnås. Målet att avskaffa skillnader beroende på kön i grundskolan till 2005 kommer, i de flesta länderna, inte att kunna uppnås. Trots detta måste vi fortsätta arbeta för att se till att målet med allmän grundskoleutbildning i världen blir verklighet 2015. Om vi misslyckas kommer en ny generation barn framför allt flickor och deras framtida familjer att bli dömda till okunskap, sexuellt utnyttjande och sjukdom, och de kommer att bli oförmögna att bryta fattigdomens onda cirkel. Utbildning särskilt för flickor och hälsa och miljö kan inte anses vara en lyx som ett utvecklingsland inte kan unna sig själv förrän det har nått upp till en viss levnadsstandard. Investeringar i utbildning, framför allt för flickor, står alltid längst ned på prioriteringslistan och finansieras med eventuella medel som blir över i budgeten. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att flickors utbildning blir en prioritering och att den blir en central fråga i våra debatter om utvecklingsstrategier. Den övriga politiken är också viktig, men flickors utbildning kan inte förpassas längst ned på våra prioriteringslistor i all evighet. Utbildning för flickor är en nödvändig förutsättning för att uppnå en hållbar utveckling, inte tvärtom. Utbildning för flickor är en utvecklingspolitik som ger resultat. Kostnaderna för ett misslyckande med detta är enorma. Utbildning för pojkar och flickor är framför allt en grundläggande mänsklig rättighet Utbildning är en grundläggande rättighet för alla flickor och pojkar. Det finns inga ursäkter. Utbildning är inte bara ett utvecklingsmål som motiverar investeringar mot bakgrund av de fördelar dessa ger på medellång och lång sikt. Varje gång en pojke eller flicka nekas rätten till utbildning begås ett oacceptabelt brott mot det barnets grundläggande rätt till utbildning. PR\557092.doc 5/12 APP/3752/B

För den drabbade pojken eller flickan innebär det att vägen till personlig utveckling har stängts och att deras tillgång till en anständig sysselsättning har nekats dem. De kommer att tillhöra en ny generation som än en gång döms till arbetsrelaterat eller sexuellt utnyttjande, med en ökad risk för för tidig död på grund av sjukdomar som till exempel aids. Framsteg som gjorts I rapporten från FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, om genomförandet av Förenta nationernas millenniedeklaration från augusti 2004 bekräftar man att det har gjorts framsteg om än ojämna sådana från region till region både när det gäller mål 2 och mål 3, vilket inte är fallet med alla millenniemålen. De uppgifter som samlats in visar att utvecklingsländerna kan delas in i tre grupper beroende på hur stora framsteg de har gjort mot att uppnå mål 2 och 3. Den första gruppen leds av Latinamerika och Västindien, där man kommer att uppnå de mål som satts upp för 2015 och där vissa länder även kan komma att nå upp de mål som satts upp för det här året. I den andra gruppen, vari Asien ingår, har man gjort vissa framsteg men dessa länder kommer inte att uppnå målen för 2005, och målen för 2015 kommer inte att uppnås förrän 2050, om inte utvecklingen påskyndas. Slutligen är länderna i Afrika söder om Sahara den region som hamnar mest på efterkälken, där endast små framsteg har gjorts inom vissa indikatorer 1. Om millenniemålen kommer att uppnås beror till stora delar på alla inblandade parters beslut. Om inte arbetet trappas upp kommer inte ojämlikheten i världen att försvinna förrän 2035 eller 2050 och allmän grundskoleutbildning kommer inte att uppnås förrän 2100 eller 2150 2. Det är helt och hållet upp till utvecklingsländernas regeringar och de internationella bidragsgivarna att vända den här trenden. Det handlar om politisk vilja. Det krävs förändringar i inrikespolitiken De positiva exempel som beskrivs i många rapporter visar att man kan göra enorma framsteg på vägen mot allmän grundskoleutbildning, om den politiska viljan finns. I länder som Benin, Eritrea, Gambia, Malawi, Mali, Rwanda, Senegal och Togo har man registrerat betydande ökningar i nettoandelen barn som går i skolan mellan 1990 och 2000. I Eritrea, Malawi och Sudan har man uppnått mycket positiva resultat när det gäller att avskaffa skillnader beroende på kön i grundskolan. Som nämnts tidigare visar indikatorerna mycket tillfredsställande resultat i Latinamerika och Västindien. Utan att vilja kasta skuggor över dessa goda resultat skulle vi emellertid vilja komma med ett varningens ord. Resultaten återspeglar nämligen inte hela situationen. Framför allt är det oerhört svårt att beräkna jämställdheten mellan könen när det gäller möjligheter. Lika möjligheter innebär mer än bara matematisk jämlikhet. De nuvarande indikatorerna mäter inte olikheter när det gäller hur pojkar och flickor behandlas i skolan, 1 FN:s rapport, augusti 2004. 2 Unicef The state of the world s children 2004. APP/3752/B 6/12 PR\557092.doc

eller olikheter mellan män och kvinnor när det gäller tillgången till universitet, arbetsliv eller en politisk karriär. De mäter inte heller löneskillnader. Världsbanken, studiegrupper och olika icke-statliga organisationer har redan uppmärksammat detta och lagt fram särskilda förslag i syfte att införa nya indikatorer i millenniemålen, eller att förbättra de nuvarande indikatorerna. Vi är medvetna om bristerna med de nuvarande indikatorerna och skulle vilja ställa oss bakom ändringar som skulle göra det möjligt för oss att mäta framstegen på vägen mot millenniemålen mer exakt. De länder som har gjort framsteg mot målet med allmän grundskoleutbildning har, med stöd från internationella byråer under ledning av Unicef, genomfört systematiska inskrivningskampanjer som särskilt riktat sig till flickor. Skälet till detta är enkelt. När andelen inskrivna i grundskolan minskar är det alltid flickorna som utestängs i första hand. Det bästa sättet att uppnå ett utbildningssystem som passar alla är, på motsvarande sätt, att se till att flickor börjar, går kvar och avslutar skolan. En skola som är anpassad till flickor passar även för pojkar. Så är inte alltid fallet i en motsatt situation. Utbildning för alla är också ett gemensamt ansvar Utbildning är inte bara ett utvecklingsmål och en grundläggande rättighet, det är även en förpliktelse och en skyldighet för oss alla. Unicef har beräknat de merkostnader det innebär att uppnå millenniemålen för utbildning (allmän grundskoleutbildning 2015) för internationella bidragsgivare till mellan fem och sju miljarder dollar per år 1. Det kan låta som väldigt mycket pengar, men det är mindre än vad världens länder lägger på militär utrustning under tre dagar, och ungefär lika mycket som amerikanska familjer spenderar varje år på Barbie-produkter 2. Av de medel som avsattes för utvecklingsstöd 2003 anslog Europeiska unionen 516 miljoner euro till utbildning. Av denna summa anslogs 198 miljoner euro till grundläggande utbildning. Detta motsvarar 6,2 procent respektive 2,4 procent av det totala stödet 3. Dessa procentandelar stämmer inte överens med den prioritering som avdelningen förtjänar, eller med de upprepade uppmaningar som Europaparlamentet har gjort när det gäller de sammanlagda utgifterna för grundläggande utbildning om minst 20 procent av utvecklingsfonderna 4. I Europeiska gemenskapens rapport om millenniemålen 2000 2004 5 framgår tydligt att upptrappningen av kampanjer för grundskoleutbildning, särskilt för flickor, i utvecklingsländerna hör till prioriteringarna. Det är emellertid inte bara de internationella bidragsgivarnas ansvar att prioritera utbildning. Det är även utvecklingsländernas ansvar. Av de 77 AVS-länderna är det endast 21 som har tagit upp utbildning som en finansieringssektor inom ramen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden (EUF). I nuläget ingår endast tolv länder i 1 Unicef, rapport 2004. 2 Global kampanj för utbildning, april 2003. 3 Årsrapport om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik och externa bistånd. 4 Kapitel 2103, 2005 års budget. 5 SEK(2004)1379. PR\557092.doc 7/12 APP/3752/B

Fast Track-initiativet, ett program som har fått enhälligt beröm från icke-statliga organisationer, mottagarländer och internationella bidragsgivare sedan det inleddes 2002. Endast två AVS-länder (Burkina Faso och Nigeria) har begärt ytterligare resurser till utbildning från icke tilldelade EUF-medel. Utbildning, särskilt för flickor, måste placeras högst upp på vår prioriteringslista om vi skall lyckas anskaffa resurser som behövs för utbildningens utveckling. Millenniemål 8 (bilda ett globalt partnerskap för utveckling) förpliktigar oss alla, på båda halvkloten, att än en gång fördubbla vårt arbete i denna riktning. Målsättningen med 0,7 procent måste upphöra att enbart vara en uppmaning från icke-statliga organisationer och bli en verklig målsättning för alla våra regeringar. Initiativ för skuldavskrivning, särskilt i utbyte mot förbättringar i de nationella utbildningssystemen, som den spanska regeringen nyligen föreslog 1, måste övervägas på allvar. Slutsatser Flickors rätt till utbildning har i årtionden ansetts vara en grundläggande mänsklig rättighet och en nödvändighet för fortsatt utveckling. En lösning för att bryta fattigdomens och beroendets onda cirkel är att ge flickor och kvinnor utbildning, bland annat därför att de har den viktigaste rollen när det gäller att upprätthålla sina familjer och samhällen. Kvinnors framgång skapar automatiskt större sociala och ekonomiska framsteg i utvecklingsländerna och ökad välfärd för deras medborgare. Resultaten inom millenniemål 2 och 3 kommer att få en dominoeffekt, i positiv eller negativ bemärkelse, på alla de andra målen, och det är inte alls säkert att dessa två mål kommer att uppnås. Det krävs engagemang från såväl nationella regeringar som bidragsgivare för att göra flickor till protagonister när det gäller tillgången till utbildningssystemet och för att ge dem möjlighet till personlig utveckling och att utveckla alla deras färdigheter. Vi måste genom att förändra många länders inrikespolitik, och naturligtvis med hjälp av större resurser bekämpa den orättvisa tendensen att betrakta flickor och kvinnor som andra klassens medborgare och bryta den onda cirkel av ojämlikhet, underordning och brist på framtidsutsikter som drabbar miljontals flickor världen över. 1 Ibero-amerikanska nationernas toppmöte, den 19 20 november 2004. APP/3752/B 8/12 PR\557092.doc

BILAGA I I rekommendationerna från konferenserna i Jomtien och Dakar betonades betydelsen av att särskilt definiera begreppet grundläggande utbildning, i syfte att undvika alltför restriktiva eller tekniska definitioner (jfr OECD/DAC) och skapa en bredare definition som kan tillämpas på alla regioner och utbildningssystem. Det är därför lämpligt att vi här sammanfattar de definitioner som dessa konferenser gav av grundläggande utbildning samt OECD:s och DAC:s definitioner av återstående kategorier eller underavdelningar. Här finns även en definition av det initiativ som Europeiska gemenskapen och Världsbanken inledde 2002 (Fast Track-initiativet). Grundläggande utbildning: detta begrepp måste ges en ny definition i förhållande till följande aspekter, teknisk, specialiserad, högre, högskole- och livslång. Utbildning som betraktas som grundläggande omfattar formell grundskoleutbildning, men den omfattar också hela raden med färdigheter, kunskaper, attityder, värderingar och motivation som krävs för att individerna skall kunna läsa och skriva ordentligt och få den nödvändiga grunden för att ge sig in i ett lärande som kommer att räcka ett helt liv. Grundläggande utbildning kan förmedlas både via formella och informella medel och institutioner. Varaktigheten och beskaffenheten i det utbildningsstadium som betecknas som grundläggande varierar från ett land till ett annat: från ett minimum på 3 4 års grundskoleutbildning till ett nioårigt stadium, eller till och med fullbordad gymnasieutbildning. Förskoleverksamhet: detta begrepp omfattar strukturerad verksamhet som äger rum i en formell institution eller som del av ett informellt program som riktar sig till barn. Denna verksamhet erbjuds i allmänhet barn från tre års ålder, och omfattar organiserad undervisning som endast utgör en del av hela programmet. Grundskoleutbildning: begreppet hänvisar till utbildningsprogram som i allmänhet läggs upp i syfte att ge barnen en fast grund när det gäller att läsa, skriva och räkna, samt förståelse för andra ämnen. I de flesta länder omfattar denna nivå cirka sex års formell heltidsundervisning. Gymnasieutbildning: undervisning på sekundär nivå. Yrkesutbildning: yrkesutbildning syftar till att förbereda ungdomar och vuxna för arbetslivet och garantera att de har förmåga att förtjäna tillräckligt för sitt uppehälle. Det omfattar: grundläggande och teknisk yrkesutbildning på gymnasienivå, fortgående utbildning och lärlingskap, inklusive informell yrkesutbildning. Högre utbildning och yrkesutbildning: begreppet omfattar program på universitetsnivå som leder till en examen, inklusive utbildning vid tekniska högskolor och institut. Bidrag till studerande ingår också. PR\557092.doc 9/12 APP/3752/B

Fast Track-initiativet (Fast Track-initiativet om utbildning för alla) Fast Track-initiativet är en överenskommelse för utbildning i utvecklingsländer som bygger på stöd från bidragsgivare till länder som är beredda att prioritera grundläggande utbildning och utveckla politiska planer för att förbättra kvaliteten och effektiviteten på deras grundläggande utbildningssystem. Som komplement till detta delar bidragsgivarna med sig av såväl sina resurser som sin expertis för att stärka den befintliga samordningen mellan dem i syfte att förbättra effekterna av utvecklingen. För nuvarande ingår tolv länder i initiativet: Burkina Faso, Gambia, Ghana, Guinea, Guyana, Honduras, Mauretanien, Moçambique, Nicaragua, Niger, Jemen och Vietnam. Etiopien håller på att ansluta sig till dem. Syftet med initiativet är att ge en praktisk innebörd till idén om pakter som väcktes vid konferensen i Monterrey. APP/3752/B 10/12 PR\557092.doc

BILAGA II PR\557092.doc 11/11 APP/3752/B