nr 7 september 2012 Läkemedelsbulletinen Utgiven av Läkemedelsrådet Region Skåne Nya riktlinjer för osteoporosbehandling De senaste åren har osteoporos och osteoporosfrakturer alltmer hamnat i fokus. Trots att Sveriges befolkning generellt sett är friskare och lever längre drabbas många äldre av osteoporosrelaterade benbrott med förödande konsekvenser för både hälsa och autonomi. Trots att vi har effektiva osteoporosläkemedel med bevisad frakturreducerande effekt visar Socialstyrelsens rapport Öppna jämförelser 2011 att endast 14 % av alla kvinnor med en osteoporosrelaterad fraktur hade någon form av farmakologisk osteoporosbehandling ett halvår efter frakturtillfället. Den rekommenderade behandlingsnivån för att undvika nya frakturer i denna patientgrupp ligger på 60 70 procent. I Skåne är siffrorna ännu lägre, endast 13,2 % fick läkemedelsbehandling här, medan 19,2 % i Uppsala län fick behandling (högst i Sverige). Vad beror detta på? Negligerar vi problemet? Har patienterna svårt att tolerera behandling? Finns det andra förklaringar? I maj i år publicerade Socialstyrelsen nya riktlinjer för osteoporos-behandling (Nationella riktlinjer för rörelseorganens sjukdomar 2012) och dessa ska förhoppningsvis hjälpa oss att komma tillrätta med problemen. I riktlinjerna poängteras vikten av frakturriskbedömning och frakturförebyggande behandling, både farmakologiskt och i övrigt. Här följer en sammanfattning av de nya riktlinjerna samt rekommendationerna. Osteoporos Osteoporos definieras enligt WHO som en bentäthet som är mer än 2,5 standarddeviationer lägre än normal bentäthet för 20-åriga kvinnor/män. Bentätheten mäts med DXAteknik (Dual X-ray Absorptiometry), en apparat som använder svaga röntgenstrålar för att mäta bentäthet. Mätning av bentätheten i höften är the golden standard och har använts i studier under många år, och används också vid beräkning av frakturrisk. Orsaken till osteoporos kan vara idiopatisk, men ett flertal sjukdomar och tillstånd kan bidra till utvecklingen t ex reumatoid artrit, inflammatoriska tarmsjukdomar, njursjukdomar, hypogonadism, långvarig kortisonbehandling, behandling med cytostatika, alkoholöverkonsumtion, rökning, ärftlighet och mycket mera. Osteoporos är ovanligt i yngre år, men efter menopaus ökar frekvensen relativt snabbt. Osteoporos är vanligast hos kvinnor, men drabbar även män. Bland män är osteoporos orsakad av andra sjukdomar och tillstånd, så kallad sekundär osteoporos, relativt vanligt. Hög ålder är hos båda könen den starkaste riskfaktorn för osteoporos. Osteoporos är en tyst sjukdom och ger inga besvär förrän man drabbas av en fraktur, t ex spontan kotkompression eller höft-, handleds- eller axelfraktur vid fall i samma plan. Frakturer behandlas på sedvanligt sätt med stabilisering och smärtlindring, men det är viktigt att komma ihåg att frakturen kan vara en första indikation på att patienten har osteoporos. Frakturtillfället kan utnyttjas till att göra en individuell riskbedömning för forts. nästa sida www.skane.se/lakemedelsradet Waran eller Warfarin Orion rekommenderas på Skånelistan Waran eller Warfarin Orion är de perorala antikoagulantia som rekommenderas på Skånelistan 2012. Warfarin Orion är vita tabletter och därmed ett alternativ för de patienter som är överkänsliga mot det blå färgämnet i Waran. På marknaden finns även tabletter Warfarin Nycomed vilka innehåller samma blåa färgämne som Waran. Dessa ingår dessutom inte i förmånen. Inget av ovanstående läkemedel byts automatiskt på apoteken. u u u Generiskt atorvastatin 10 mg ingår i högkostnadsskyddet Generiskt atorvastatin, i styrkan 10 mg, ingår i högkostnadsskyddet från och med den 1 juni 2012. En del patienter tolererar inte höga doser statin och då kan 10 mg atorvastatin vara ett bra alternativ. Övriga styrkor av generiskt atorvastatin ingår sedan godkännandet i läkemedelsförmånen. Lipitor (atorvastatin) i lägsta styrkan, 10 mg, uteslöts ur förmånen efter en omprövning av TLV. I omprövningen konstaterades att de som använde Lipitor 10 mg skulle kunna få lika bra behandlingseffekt med generiskt simvastatin i styrkan 40 mg och det till en avsevärt lägre kostnad. Lipitor 10 mg ingår fortfarande inte i förmånen och byts därför inte med automatik till atorvastatin 10 mg på apoteket. Detta innebär att man som förskrivare aktivt måste skriva generiskt atorvastatin 10 mg på receptet. De rekommenderade preparaten på Skånelistan är generiskt simvastatin samt vid otillräcklig effekt atorvastatin. Crestor (rosuvastatin) är att betrakta som ett tredjehandsalternativ vid val av statin. För närvarande föreligger stora prisskillnader; simvastatin kostar runt 50 öre per tablett, atorvastatin 0,7 1,30 kr samt Crestor 8 17 kr per tablett.
forts. från föregående sida framtida frakturer, och preventiva åtgärder kan sättas in vid behov. Vårdprogram med dessa åtgärder finns redan på flera håll men är inte heltäckande för alla vårdnivåer. Osteoporos är inte den enda faktor som bidrar till frakturrisk, andra viktiga faktorer är fysisk inaktivitet, låg vikt, rökning, hög alkoholkonsumtion, fallbenägenhet, låg solexposition och kortisonbehandling. Ytterligare icke påverkbara riskfaktorer är kvinnligt kön, tidigare fraktur och ärftlighet. FRAX Eftersom frakturer är osteoporosens kliniska manifestation och dessa orsakar besvär, lidande och kostnader är det naturligt att försöka reducera antalet frakturer så mycket som möjligt. Detta kan bland annat göras genom att applicera preventiva åtgärder på individer som har speciellt hög risk att få frakturer. Att bedöma frakturrisk för en individ är inte alltid enkelt, men via WHO har ett hjälpmedel utvecklats. Vid misstanke om osteoporos kan frakturrisken bedömas med hjälp av FRAX-verktyget (WHO Facture Risk Assessment Tool) vilket är fritt tillgängligt via Internet och anpassat till förhållanden i varje land (www.shef.ac.uk/frax/). FRAX väger samman ett antal riskfaktorer för fraktur och beräknar den individuella risken för att få en fraktur inom de närmaste 10 åren. De inkluderade parametrarna är; ålder, kön, längd vikt, tidigare fraktur, hereditet, rökning, kortisonbehandling, reumatoid artrit, sekundär osteoporos, alkoholkonsumtion samt bentäthetsvärde i höften. FRAX kan användas för riskbedömning både med och utan bentäthetsmätning, men när det senare inkluderas blir riskbedömningen mer tillförlitlig. FRAX kan med fördel användas inom primärvården för att skilja ut högriskindividerna som kan vara aktuella för bentäthetsmätning med DXA. En svaghet med FRAX är att det inte inkluderar alla riskfaktorer, det tar t ex inte hänsyn till antalet frakturer som en individ haft, fallrisk, låg aktivitetsnivå eller längd och dignitet av kortisonbehandling. Detta gör att FRAX-bedömningen blir lite mindre specifik. Oavsett detta är det ett användbart hjälpmedel framför allt för den som inte är specialintresserad av osteoporos. Socialstyrelsen rekommenderar att: FRAX används för att beräkna frakturrisk, för att se om en bentäthetsmätning bör utföras, och om frakturrisken beräknad med FRAX överstiger 15 % ska en bentäthetsmätning utföras Om en bentäthetsmätning visar T-score -2 ska frakturrisk beräknas via FRAX och detta ligga till grund för eventuell farmakologisk behandling I undantagsfall kan en bentäthetsmätning utföras om FRAX-värdet är under 15 %, t ex om individen har riskfaktorer för osteoporosfraktur som inte ingår i FRAXverktyget (grav inaktivitet, falltendens, hypogonadism mm). Observera att också patienterna har tillgång till FRAX och därför ofta har frågor och funderingar angående sin frakturrisk. Generellt kan sägas att ju yngre individen är desto lägre risk och svagare indikation för farmakologisk behandling. FRAX är endast ett hjälpmedel, det är fortfarande den beprövade erfarenheten som har sista ordet. Behandling Socialstyrelsen rekommenderar att FRAX även används för att bedöma indikation för farmakologisk behandling. Individer med mycket hög frakturrisk, t ex kvinnor med osteoporos och och som har en 10-årsrisk för fraktur >30 procent bör behandlas med alendronsyra. Alendronsyra ges i veckodos och är ett väl beprövat och kostnadseffektivt läkemedel med lång uppföljningstid. För närvarande rekommenderas 5 års behandling därefter utvärdering angående behandlingseffekt och ny bedömning angående fortsatt behandlingsbehov. Om möjligt är det lämpligt med 1 2 års behandlingsuppehåll så att den egna benomsättningen normaliseras. Det kan också vara lämpligt ur patientsynvinkel då följsamhet vid långtidsbehandling brukar minska med tiden. Studier har visat att kanske så få som 20 % av alla patienter tar sitt läkemedel redan 1 år efter att det ordinerats för första gången. Detta är naturligtvis oroväckande då vi inte kan räkna med att få mer än en partiell effekt av förskriven behandling. Orsaken till behandlingssvikten är multifaktoriell, men i en del fall kan bisfosfonaternas ofördelaktiga effekt på mag-tarmkanalen bidra. Det är därför viktigt att kontrollera att patienterna tolererar sin behandling, och uppmuntra till fortsatt behandling vid förnyad förskrivning. De individer som har svårigheter att fullfölja behandlingen med alendronsyra bör i stället behandlas med zoledronsyra, en bisfosfonat som ges som intravenös infusion en gång årligen. Även detta preparat är väldokumenterat och har lång uppföljningstid. Dess bieffekter består framför allt av influensaliknande symtom (huvud- och muskelvärk, feber mm) i samband med infusionstillfället och som kan sitta några dagar. Dessa symtom ses hos mellan 25 30 %, men är vanligen relativt lindriga och minskar i intensitet eller försvinner helt vid upprepade infusioner. För individer som inte är lämpliga för bisfosfonatbehandling i någon form är denosumab ett lämpligt tredjehandsalternativ. Preparatet ges som subkutan injektion 2 gånger årligen, och har likvärdig effekt på frakturrisk som bisfosfonater. Bieffekterna är få, den vanligaste är hudinfektioner. En ännu så länge mindre erfarenhet jämfört med bisfosfonater gör att detta preparat i nuläget är att betrakta som ett tredjehandspreparat. Övriga osteoporosläkemedel (strontiumranelat, raloxifen, PTH) används relativt sparsamt men kan komma i fråga i vissa behandlingssituationer. PTH är ett specialistvårdsläkemedel, medan både strontiumranelat och raloxifen kan användas inom primärvården. Vid funderingar föreslås kontakt med närmaste osteoporosspecialist för diskussion och råd. Vid låg frakturrisk bör hälso- och sjukvården endast i undantagsfall behandla med dessa läkemedel. Kalcium och D-vitamin är ämnen som behövs för att bygga upp skelettet, och alla individer som behandlas med osteoporosläkemedel ska ha tillskott av dessa ämnen. Rekommenderad daglig dos är för närvarande 400 mg kalcium och 800 IE D-vitamin. Det finns däremot ingen indikation för kalciumoch D-vitamintillskott som monoterapi vid osteoporos, undantaget våra biologiskt äldsta institutionsboende som får väldigt lite solexposition. Det finns inte heller något vetenskapligt stöd för en frakturförebyggande effekt vid monoterapi av kvinnor utan etablerad brist på kalcium och D-vitamin. Däremot finns visst vetenskapligt stöd för ökad risk för kardiovaskulära biverkningar vid behandling, varför man inte bör sätta in behandling för säkerhets skull. Sammanfattningsvis rekommenderar Socialstyrelsen att hälso- och sjukvården bör: Behandla individer med mycket hög frakturrisk med alendronsyra Ge behandling med zoledronsyra till individer som har mycket hög frakturrisk och som har svårt att fullfölja behandling med alendronsyra Ge behandling med denosumab till indi 2
vider som har mycket hög frakturrisk och som har svårt att fullfölja behandling med bisfosfonater INTE behandla med kalcium och D-vitamin som monoterapi till postmenopausala kvinnor utan dokumenterad brist på dessa ämnen Man kan i undantagsfall behandla individer med låg frakturrisk med alendronsyra eller zoledronsyra. Övrig behandling De flesta frakturer inträffar efter ett fall i samma plan, och minskning av antalet fall kan påverka frakturfrekvensen. Det är därför viktigt med fysisk träning för att öka muskelstyrka, koordination och balans och minska fallriskerna. Socialstyrelsen rekommenderar att hälso- och sjukvården bör: Erbjuda handledd fysisk träning till kvinnor med osteopeni, osteoporos eller osteoporosrelaterad kotfraktur Genomföra individanpassade fallpreventiva åtgärder för äldre individer i särskilt boende eller som befinner sig i sjukhusmiljö Ekonomiska konsekvenser Rekommendationerna innebär att betydligt fler individer än tidigare ska behandlas med osteoporosläkemedel. Detta genererar ökade kostnader både administrativt och faktiskt, men Socialstyrelsen beräknar att den ökade behandlingen vid mycket hög frakturrisk ger en sammanlagd kostnadsminskning på närmare 200 miljoner kronor per år. Kostnaden för behandling beräknas öka med cirka 70 miljoner kronor per år medan minskningen av antalet frakturer på sikt förväntas ge en kostnadsminskning med cirka 270 miljoner kronor per år. Antalet frakturer i slutenvård som skulle kunna undvikas per år uppskattas till ca 3200, varav 1900 lårbensbrott. Om vi sedan lägger till det individuella lidande som undviks när patienterna slipper frakturer står vi inför en situation där alla vinner på att vi försöker uppfylla rekommendationerna. Riktlinjerna innehåller även rekommendationer angående diagnostik av osteoporos, fysisk träning vid vissa tillstånd samt fallpreventiva åtgärder för äldre individer som befinner sig i särskilt boende eller på sjukhus. För dessa åtgärder har Socialstyrelsen inte gjort någon analys av konsekvenserna för hälso- och sjukvården, eftersom de bedöms vara antingen små eller svåra att beräkna. På individnivå ger starkare muskler, bättre balans och koordination en minskad fallrisk och en ökad livskvalitet, vilket är mycket positivt även om det inte är mätbart i kronor och ören. Utvärdering Socialstyrelsen kommer under 2012 2013 att påbörja en öppen jämförelse och utvärdering av vårdens processer, resultat och kostnader för rörelseorganens sjukdomar. Denna uppföljning kommer att ha sin utgångspunkt i Socialstyrelsens nationella indikatorer för god vård inom hälso- och sjukvården vid rörelseorganens sjukdomar, men även andra aspekter kan komma att belysas. För osteoporosområdet finns 3 specifika indikatorer; Förekomst av vårdprogram eller rutiner för osteoporosdiagnostik och frakturprofylax Förekomst av fragilitetsfrakturer i befolkningen Ny fragilitetsfraktur inom fem år Indikatorerna kommer att användas för att studera följsamheten med de generella rekommendationerna och kan också ligga till grund för bedömning av kvaliteten på vård och omsorg inom olika regioner. En medvetenhet om detta kan förhoppningsvis få oss att ytterligare fokusera på det preventiva arbetet inom osteoporosområdet. Det gäller för oss alla att komma ihåg att osteoporos finns, och att vi har utmärkta verktyg för att motverka dess effekter både farmakologiskt och i övrigt. En ökad medvetenhet angående osteoporos leder till att fler individer med hög risk för fraktur kommer att få adekvat behandling. Vårdprogram på alla nivåer inom vården leder också till ett förbättrat omhändertagande. Dessa åtgärder gör att vi på sikt kan minska antalet frakturer i befolkningen och därmed också kostnaderna. Resurser frigörs och kan appliceras på andra områden, våra patienter mår bättre och har en bättre livskvalitet. Fram för friska, rörliga och obrutna äldre kvinnor och män i Skåne! Anna Holmberg för Terapigrupp Osteoporos De nya rekommendationerna i kortformat; 1. Riskbedömning FRAX för varje individ med misstänkt hög frakturrisk 2. DXA vid FRAX >30 3. Analys av övriga riskfaktorer 4. Intervention mot påverkbara riskfaktorer 5. FRAX + DXA som beslutsstöd för ev. farmakologisk behandling 6. I första hand alendronsyra*, i andra hand zoledronsyra, i tredje hand denosumab 7. Kalcium- och D-vitamintillskott för alla med farmakologisk behandling, i övrigt endast till individer med dokumenterad brist 8. Fysisk aktivitet, gärna i grupp, med träning av muskelstyrka, koordination och balans 9. Intervention i vardagen för att minska fallrisk - ta bort mattor, sladdar, justera glasögon för bättre syn mm. * I Region Skåne rekommenderas alendronsyra och risedronsyra i första hand. 3
Äldresatsningen Under 2012 har Läkemedelsrådet och läkemedelsorganisationen lagt stort fokus vid att försöka förbättra läkemedelsbehandlingen för de äldre patienterna. I tidigare nummer av Läkemedelsbulletinen har statens äldresatsning beskrivits, med fokus på god läkemedelsbehandling till äldre. Området innehåller tre indikatorer; olämpliga läkemedel, olämpliga läkemedelskombinationer och läkemedel mot psykos i särskilda boenden för äldre, (se faktaruta). 325 miljoner kronor kommer att fördelas till de län/regioner (70 % kommun och 30 % landsting/region) som minskar indikatorerna med minst 10 % i september 2012 jämfört med motsvarande nivå i september 2011, sammanvägt som medelvärde för de tre indikatorerna. Uppföljning totaltryck olämpliga läkemedel till äldre Förskrivningen av olämpliga läkemedel till äldre är högre i Skåne jämfört med riksgenomsnittet, men vi närmar oss riket. Den totala förskrivningen av olämpliga läkemedel till äldre har minskat med 8 % januari juni 2012 jämfört med motsvarande period 2011. Uppföljning läkemedelsindikatorerna I juni 2012 har Region Skåne minskat det sammanvägda medelvärdet för de tre indikatorerna med 0,72 %. Är du intresserad av att följa hur det gått i andra landsting eller i din kommun finns det möjlighet att kontinuerligt följa upp detta på: http://www.skl.se/vi_arbetar_med/socialomsorgochstod/aldre/battreliv/medverkan_i_kvalitetsregister_1/ indikatorer_och_resultat, under utdataportalen. För att nå uppsatta mål krävs det att alla, både förskrivare och övrig vårdpersonal i kommun respektive landsting, hjälps åt för att nå målen! Genom att aktivt gå igenom patienternas läkemedelslistor efter olämpliga läkemedel och följa Skånelistans rekommendationer kan vi hjälpa våra äldre till en god läkemedelsbehandling. Hör gärna av er om ni har idéer om hur vi kan förbättra läkemedelsbehandlingen till äldre! Åsa Bondesson, asa.c.bondesson@skane.se, Maj Carlsson, Läkemedelsenheten, Region Skåne Uppföljning läkemedelsindikatorerna Potentiellt olämpliga läkemedelsförskrivningar under perioden augusti 2011 augusti 2012 i Region Skåne För diagram med bättre upplösning, var vänlig använd länken i artikeln ovan. Utveckling olämpliga läkemedel till 75 år och äldre DDD/1000 inv 75+ 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 Riket Skån e Faktaruta Olämpliga läkemedel 1 : Långverkande bensodiazepiner, läkemedel med betydande antikolinerga effekter, tramadol och propiomazin (Propavan). Olämpliga läkemedelskombinationer: D-interaktioner (kombinationer som bör undvikas). Läkemedel mot psykos i särskilt boende: neuroleptika (ATC kod N05A utom litium) 5 000-2008-H1 2008-H2 2009-H1 2009-H2 2010-H1 2010-H2 2011-H1 2011-H2 2012-H1 Förskrivning av olämpliga läkemedel till 75år+ i Skåne. 1 Motsvarar Preparat som bör undvikas om inte särskilda skäl föreligger i Indikatorer för god läkemedelsterapi hos äldre, Socialstyrelsen 2010. 4
Behandling av PMDS (PreMenstruellt Dysforiskt Syndrom) Premalex (escitalopram) har som första läkemedel godkänts för behandling av PMDS. I första hand rekommenderas dock behandling med generiskt paroxetin eller sertralin. PMDS är en allvarligare variant av det s k PMS-syndromet som drabbar kvinnor de sista fjorton dagarna av ovulationscykeln från dagen för beräknad ägglossning fram till menstruationen sätter in. Symtomatologins intensitet varierar kraftigt och prevalensen för behandlingskrävande symtom där daglig funktion påverkas påtagligt har i vissa undersökningar uppskattats till 3 8 %. Den mest effektiva och beprövade behandlingen har sedan några decennier varit antidepressiva läkemedel. Först på banan var tricykliska antidepressiva som senare ersattes av SSRI (serotoninåterupptagshämmare), vilka etablerat sig som effektivt symtomlindrande. Till skillnad från vid ångest- och depressionsbehandling fås ett prompt effektsvar redan dagen efter intag, vilket lett till att man ger sekventiell behandling endast 7 14 dagar under menscykelns senare del. Vanligen ges behandling från beräknad ovulationsdag till menstruationens ankomst. Dos och behandlingstid justeras enkelt från menscykel till menscykel efter symtomduration och upplevd effekt/biverkningar. Cochrane sammanställde 2009 en systematisk review-artikel där det konstaterades att det vetenskapliga underlaget visserligen var spretigt och heterogent metodologiskt men att den medicinska effekten av SSRI vid PMS/PMDS var oomtvistlig. Premalex är det första läkemedlet godkänt vid PMDS i Sverige. Den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA har fram till dags dato godkänt totalt tre SSRI på indikationen PMDS; fluoxetin, paroxetin och sertralin. Doseringen har varit ungefär densamma som vid depression. TLV godkände nyligen att Premalex (escitalopram) ska ingå i förmånssystemet. Beslutet är baserat på placebokontrollerade studier (inga jämförande studier finns publicerade) trots att godkänd indikation finns för flera SSRI i bl a USA. Utifrån ovannämnda aspekter rekommenderas i första hand behandling med antingen paroxetin eller sertralin vid PMDS. Fluoxetin får anses som mindre lämpligt p g a lång halveringstid och Premalex rekommenderas inte p g a ett betydligt högre pris. Kostnaden för Premalex 20mg 98 st är 1415:50. Kostnaden för Sertralin Bluefish 100 mg 100 st är 67:00 samt Paroxetin Hexal 20 mg 100 st 95:50. Per Ekström för Terapigrupp Gynekologi Lars Schultz för Terapigrupp Psykiatri Pascal ordinationsverktyg Nu är Pascal ordinationsverktyg infört hos samtliga landsting, regioner och kommuner vilket innebär att landets cirka 185 000 dospatienter får sina ordinationer via Pascal. Dosreceptinformation hämtar Pascal från det nationella registret hos Apotekens Service AB, dosproduktionen är det Apoteket AB som sköter. Så småningom kommer fler dosproducenter att finnas. Pascal ger ökad säkerhet genom att samtliga användare får tillgång till senaste versionen av dosreceptet. Målsättningen med Pascal är att användaren snabbt och enkelt ska kunna bilda sig en uppfattning om patientens läkemedelsbehandling och på ett smidigt sätt kunna ordinera, förlänga, ändra, sätta ut eller makulera. Får att få åtkomst till Pascal krävs stark autentisering med hjälp av inloggning med SITHS-kort eller engångslösenord via SMS, och ett registrerat medarbetaruppdrag i HSA-katalogen. Medarbetaruppdraget styr behörigheten till Pascal. Mottagandet av Pascal har varit blandat. De ansvariga organisationerna (Inera, Apoteket AB, Apotekens Service och CeHis) tar kritiken från engagerade och oroliga användare på största allvar. Kritiken och problemen har bland annat handlat om: Att inaktuell medicin samlas på listan över ordinationer Svårigheter att lägga upp ny patient Att det har varit krångligt att ändra i en ordination Seghet och långa svarstider Brister i support och utbildning Ett intensivt arbete pågår för att lösa problemen, och en del är avklarat. Supportstrukturen bygger på att majoriteten av frågorna ska hanteras i första linjens support, lokalt inom landsting, kommuner och hos privata vårdgivare. Av de ärenden som den nationella Pascalsupporten hanterat idag bedöms att en stor andel kan och bör hanteras av den lokala första linjens support. Uppföljning av hur det fungerar i Skåne med support, information, utbildning osv kommer att ske under hösten. Lill-Margreth Rosenlöf Funktionsområdesansvarig (FOA) Vård och Hälsa, Region Skåne För mer information, se dessa länkar: http://www.inera.se/vardtjanster/pascal/ Aktuellt-lage1/ www.skane.se/pascal Tryptizol avregistreras Samtliga styrkor (10, 25 resp 50 mg) av det tricykliskt antidepressiva läkemedlet Tryptizol (amitriptylin) kommer att avregistreras 30 november 2012. Enligt företaget sker detta på grund av produktionssvårigheter i kombination med sortimentsrationalisering. Terapigrupp Smärta rekommenderar i första hand byte till Saroten vid smärtbehandling med Tryptizol. Saroten finns i styrkorna 10 resp 25 mg och byte kan ske rakt av till samma dos/tablettstyrka, trots att halten rent amitriptylin i Saroten är ca 13% högre vid samma styrkebenämning (styrkan angiven i saltform för Tryptizol). För de flesta smärtpatienter anses denna skillnad dock inte vara av klinisk betydelse. 5
B ADRESSÄNDRING Uppgifter sänds till Läkemedelsrådet se adress nedan. OBS! Ange även din gamla adress. Utbildning för sjuksköterskor hösten 2012 Utbildningsdagar hösten 2012 för sjuksköterskor arrangeras av Region Skånes Läkemedelsenhet i samarbete med SUS Läkemedelsenhet och Primärvården Skånes kompetenscentrum. Syftet med dessa utbildningar är att fokusera på sjuksköterskors kunskap och kompetens inom smärta och antikoagulantia. Målgrupp Sjuksköterskor inom kommun, primärvård samt slutenvård Program 13.00 14.30 Hur ska vi behandla patienter med smärta? Smärtfysiologi, behandlingsmöjligheter, smärtskattning 14.30 14.50 Fika 14.50 16.00 Praktisk hantering av antikoagulantia Datum och plats: Fredagen 5/10: 13 16, Hanö, CSK Måndagen 8/10: 13 16, Aulan, SUS Lund Måndagen 15/10: 13 16, Jubileumsaulan, SUS Malmö Onsdagen 17/10: 13 16, Marina Plaza, Helsingborg Föreläsare Anna Gärdenfors, specialistläkare Smärtenheten, SUS Malmö samt medlem i Terapigrupp Smärta Camilla Nilsson, forskningssjuksköterska på koagulationsmottagningen, SUS Malmö Anmälan sker via Läkemedelsrådets hemsida: www.skane.se/lakemedelsradet/utbildninghosten2012 Utbildningen är godkänd för målrelaterad ersättning för fortbildning av anställda på vårdenheter i Hälsoval Skåne. Vi bjuder på eftermiddagsfika. Har du några frågor? Kontakta Lena Persson, apotekare, Läkemedelsenheten, Region Skåne. Tel: 040-675 37 01 E-post: Lena.EB.Persson@skane.se Välkomna! Favorit i repris Behandling av alkoholberoende från evidens till praxis i akut och förebyggande läkemedelsbehandling. Terapigrupp Psykiatri och Läkemedelsrådet i Region Skåne arrangerar en utbildningseftermiddag om behandling av alkoholberoende. Utbildningen är godkänd för målrelaterad ersättning för fortbildning av anställda på vårdenheter i Hälsoval Skåne. När? Onsdagen den 14 november 2012, kl 12.00-17.00 Var? Grand Hotel i Lund (med inledande lunch/registrering) Målgrupp: förskrivare och annan sjukvårdspersonal som i sitt dagliga arbete, främst i öppenvård, behandlar alkoholberoende patienter, handhar läkemedel och sköter motivationsarbete etc (t ex distriktssköterskor, företagssköterskor) Anmälan senast den 1 november För mer information, anmälan samt program se Läkemedelsrådets hemsida: www.skane.se/lakemedelsradet/utbildningalkoholberoende Antalet deltagare är begränsat, först till kvarn... Ansvarig utgivare: Bengt Ljungberg, Läkemedelsrådet, Region Skåne, 291 89 Kristianstad. Tel: 040-675 30 00. E-post: lakemedelsradet@skane.se Hemsida: www.skane.se/lakemedelsradet Redaktör: Lena Persson. Grafisk form: Åsa Annemark. Tryckeri: Holmbergs i Malmö AB