-Det ryker, det fräser, det brinner! Signe Persson Melin om Gråsippa, debuten i aluminium. - Äntligen har jag hittat rätt material till den här formen. Signe Persson Melin hade prövat att göra sippformer i både betong och stengods tidigare, men det ville sig liksom inte riktigt. Materialet sprack, det stämde inte, kärlen blev för tunga. Arbetet tillsammans med gjutarna på Byarums Bruk är hennes första i aluminium. Jag älskade det! Känslan att kliva in på bruket fick mig att tänka på när jag för första gången kom in i en glashytta. Det ryker, det fräser, det brinner, det är så spännande. Signe hade själv ringt upp Hans Pruth på Byarum. Hon hade på känn att Gråsippa, som fått sitt namn ur den ursprungliga tanken på en sippform i betong, slutligen skulle kunna blomma om den göts i aluminium. Hon är mycket nöjd med resultatet. Jag gillar att Gråsippa kan stå ute hela året. Att den är tålig. Och att jag fick till en så bra kant som gör kärlet möjligt att baxa omkring även när växten är på plats. Hon blev överraskad av att arbetet i aluminium innebar så mycket hantverk och lärde henne så mycket. Det finns en manuell omsorg på Byarum, man lägger väldigt mycket tid på att få saker och ting som man vill ha dem. Vad betraktaren inte ser uppifrån är till exempel att Gråsippa har små förhöjda ringar undertill, så att avrinning och luftning verkligen fungerar. Gråsippa finns i tre storlekar. No 3, den största, är Signes absoluta favorit. Med sin diameter på 63 cm rymmer den rejäla träd. Hon är entusiastisk när hon pratar om kärlet och tycker att proportionerna blivit fantastiska i det väl tilltagna formatet. Alla former har en idealstorlek. Det var roligt att få hitta den här! Aluminium rostar inte. Det lever länge och kan återvinnas om och om igen.
Den minsta gråsippan tar fram det skira. Den största rymmer ett träd. Gråsippa gjuts i tre storlekar: Modell Höjd cm Diameter cm Vikt kg No 1 28 33 6 No 2 36 42 13 No 3 53 63 40
Att köpa en produkt, gjuten i aluminium, från Byarum är att ta del av ett kretsloppstänkande.
Aluminium klarar sig utomhus i många hundra år, och kan dessutom återvinnas i oändlighet.
Gråsippa fogas samman manuellt av fyra sidor och ett bottenstycke. Det har varit en process där vi hela tiden förbättrat det tekniska. Jag fick tidigt träffa gjutarna på Byarums Bruk. De har en fin anda, alla förstår sin roll, att de är viktiga. Människorna på Byarum är stolta, de vet att de arbetar med något unikt. Vi fick en bra relation från första stund. Det finns nästan alltid något rörande personligt i Signes verk. Det är ofta ungefär samma formspråk, oavsett om det handlar om stengods, glas eller metall. - Personlig? Jag vet inte, jag. Det mest personliga med mig är väl att jag hållit i, varit envis i arbetet. Nuförtiden är det ganska lätt jag står för det jag tycker och gör bara det som är roligt. Men det har inte alltid varit enkelt. Bakom sig har hon en exempellös karriär under sex decennier. Hon är permanent representerad på t ex MoMa i New York, Victoria & Albert i London och Museum of Modern Ceramic Art i japanska Gifu. Själv tror hon att framgången kommit för att hon stått för det hon tycker. - Jag jobbade mer omedvetet när jag var yngre. Det liksom bara blev. Idag arbetar jag nog lite mer genomtänkt. Den där speciella skevheten i formen känner många igen. Ibland ser väggarna på kärlen ut att liksom vara på väg att falla in. Små, små skevheter som fascinerar. - Det är ju inte precis så att jag knuffar till väggarna. Snarare bejakar jag det som materialet tar sig för. Blir det skevt ska man inte göra våld på det. Är det charmigt så är det bra. Det vore ju förskräckligt om jag gjorde sneda saker med vilje ungefär lika fånigt som att gå omkring och vinda med ögonen för att göra sig intressant.
Vi arbetar bara med återvunnen aluminium.
Byarum är annorlunda än resten av världen. En fristad där saker får ta den tid de tar för att bli riktigt utförda.
Vi gjuter allt i sandformar som bara används en gång. Sedan slås formen sönder, så varje objekt är unikt.
Varje Gråsippa fogas samman manuellt. Aluminium väger 60 % mindre än järn.
Den blommande grundformen i Gråsippa känns igen från tidigare små tekannor. För Signe var det den modernistiska trädgårdsarkitekten Ulla Molin som inspirerade vad gäller trädgård. Molin var under många år redaktör för tidskriften Hem i Sverige, och startade senare projektet Gröna Gården i Helsingborg. Ett visningsrum med nya lösningar för exempelvis balkonger och terrasser. Här skapade Signe bland annat plattor och krukor. Gröna Gården var före sin tid, men lades ner efter fyra år. I efterhand har den rönt stort intresse; delar av produktionen har köpts in av Nationalmuseum. Signe Persson Melin, debutant på nytt. - Idag hade Gröna Gården varit en succé, men på den tiden fanns det knappt något trädgårdsintresse i Sverige. Det var bara danskar som uppmuntrade Gröna Gården. I Danmark har de ju alltid tagit trädgårdar på allvar och använt trädgårdsarkitekter i stor skala. Det gillar jag. Hon ser trädgården som boendets viktigaste rum. Idag har hon en liten radhusträdgård, återhållen med noga utvalda växter. Trädgården är indelad i olika rum frukosthörna, sällskapshörna o s v. Jag har massor av krukor, och de får vara precis som de är. Spruckna, mossbeklädda, bara de håller ihop. Signes produktion berör dagligen hundratusentals människor ännu fler om man tänker på hennes utsmyckningar i Stockholms tunnelbana. Hennes former är lugna och organiska. Kärlen kan vara tunna och skira men samtidigt obändigt starka. Svajiga men med en enorm exakthet i godset. - Formerna i sig har nog aldrig gjort någon upprörd. Men enkelheten i det jag gör kan provocera; det där som är så enkelt, hur tusan kan det kosta så mycket? På frågan om vad hon är mest nöjd med svarar hon: - Jag är alltid mest nöjd med det jag jobbar med just nu. Det här yrket får mig att se fram emot nästa projekt. Jag är upptagen med nutiden. Bänk Jujol är döpt efter Gaudis assistent och medarbetare. Han var expert på bl a stuckaturer och smide och en tidig återvinnare. Jujol står bl a bakom de flesta utsmyckningarna i Parc Guell i Barcelona.
Byarums Bruk ligger i kyrkbyn Byarum i Småland, precis mellan Krängshult och Vaggeryd. Vi tillverkar park- och trädgårdsmöbler, planteringskärl och produkter för stadsrummet. Vi arbetar med aluminium och gjuter allt enligt genuin hantverkstradition i sandformar. Det betyder att varje objekt är unikt. Vi gjuter klassiska modeller, men förnyar oss hela tiden med nutida design. Den äldsta modellen är formgiven 1780, den senaste är ny för i år. Vi skulle aldrig lägga ut produktion någon annanstans för att spara pengar. Genom att vi äger vår produktion kan vi experimentera och överföra kunskap mellan generationer av gjutare. Allt vi gör och allt vi kan utgår från gjuteriet i Byarum och dess människor. På bilden, från vänster: Markku Niskanen, Albert Philip, Bernt Johansson, Lena Björkhamn, Ann-Britt Pruth, Hans Pruth, Signe Persson-Melin, Magnus Svensson, Andreas Lindberg Pruth, Kjell Johansson, Per-Åke Svensson och Susanne Stein
Foto: Per Ranung Styling: Synnöve Mork Text: Anders Lidzell Graf isk design: Elisabeth Björkbom Byarums Bruk AB, Byarum, 567 92 Vaggeryd, Sweden Telefon: +46-(0)393-22210 Telefax: +46-(0)393-22380 E-mail: byarum@byarumsbruk.se www.byarumsbruk.se