Smärta och rädsla vid röntgenundersökningar Berit Björkman Röntgensjuksköterska, universitetslektor i radiografi 15/4-2016
Röntgen-kontexten! Röntgenkliniken är en hög-teknologisk miljö präglad av avancerad utrustning (Fridell et al 2009).! Endast ett fåtal röntgenkliniker är utformade för att möta barns behov (Mathers et al 2011).
Det korta mötet! Grunden i röntgensjuksköterskans arbete är mötet med människor i alla åldrar och vårdbehov som karakteriseras av genomförande av undersökningar och behandlingar (Örnberg & Andersson, 2012)! Patientflödet är stort, undersökningstiderna korta samt att dessa oftast innebär beslut och fastställande av diagnos (Blomberg et al, 2010).
Det korta mötet! Personal vid en röntgenklinik jobbar med mer och mer avancerad medicinteknisk utrustning inom kortare och kortare tidsmarginaler! medan strävan fortfarande är att bjuda in patienten till delaktighet och samarbete i undersökningssituationen. (Brask & Birkelund, 2014).
Barn i röntgen-kontexten Barn är inte små vuxna, men individer som genomgår olika utvecklingsstadier (Piaget 1929) - och därmed bör barn bemötas efter sina individuella preferenser (Söderberg et al 2009).
Barn i röntgen-kontexten För ett barn kan mötet med röntgen innebära:! Smärta en subjektiv och individuell upplevelse i relation till faktisk eller potentiell skada (IASP 1979).! Rädsla upplevs ofta i samband med sjukdom, skada och sjukhusvistelse (Pao & Bosk 2011), eller i okända situationer (Wennström 2011).! Mötet med röntgen är ofta kort och då är kommunikationen särskild viktig för ett bra utfall av undersökningen (Booth & Manning 2006).
Barn i röntgen-kontexten! Smärta är vanligaste orsaken att söka vård och för barn är det oftast i samband med musculoskeletala skador (Ali et al., 2010).! Av barn (0-17 år) med misstänkt fraktur, är 60% pojkar och 40% flickor (Socialstyrelsen 2009).! Den akuta smärtan upplevs mest intensiv de första 48 timmarna efter skadan (Drendel et al., 2006).! Att gå igenom en undersökning kan medföra en ökad smätupplevelse (Björkman et al. 2012a).
Barn i röntgen-kontexten! Frakturer och luxation är tillstånd där barn upplever intensiv smärta värre än till exempel vid: Huvudvärk, magsmärta, tandvärk, brändskada eller injektion (McGrath et al., 1996)! Denna patientgrupp är ofta bristfälligt behandlade gällande smärta i samband med en musculoskeletal skada (Ali et al., 2010)! För ett barn kan det vara förknippad med oro åka till/vistas på sjukhus okänd situation (Björkman et al 2012a)! Att gå igenom en undersökning kan medföra en ökad smätupplevelse (Björkman et al. 2012a).
Barn och smärta! Barns upplevelse av smärta kan påverka såväl utförandet av den givna prodedur samt perception senare i livet (Korteslouma et al. 2008).! Tidigare upplevelser av smärta kan få långsiktiga konsekvenser för hur framtida smärtsamma procedurer accepteras och handteras (von Baeyer et al. 2004, Stinson et al. 2008, Rocha et al. 2009).! Lägre tolerans för smärta, större emotionell oro, undvikelse av smärtsamma situationer.! En tillsynes bagatellartad procedure kan medföra oro och rädsla för ett barn (von Baeyer et at 2004).
Barn i röntgen-kontexten! Problematiken i klinisk verksamhet med denna patientgrupp innebär bland annat:! Att undersöka ett barn som har ont och kanske är oroligt kan medföra att undersökningen inte blir optimal som underlag för diagnos! Att barnet utsätts för procedur-relaterad smärta som kan påverka smärtminnet negativt.
Forskning med barn på röntgen! Barns perspektiv! 3-15 år! Akut röntgenundersökning efter fysisk skada! Intervjuer! Självskattning! Observation CAS (0.0-10.0) FAS (0.04-0.97)
Forskningsresultat Resultat från intervjuer med 32 barn Participants 3-6 years n=5 7-11 years n=20 12-15 years n=7 Total statements Statements n s =33 n s =102 n s =29 n s =164 Category Feeling uncomfortable Subcategory Pain in relation to injury and examination 11 (33%) 30 (29%) 7 (24%) 48 (29%) The waiting time is strenuous Worries for the future and consequences of the injury 4 (12%) 12 (12%) 1 (3%) 17 (10%) 0 4 (4%) 9 (31%) 13 (8%) Feeling confident Confidence in parental presence Confidence in radiographic staff and examination procedure 5 (15%) 2 (2%) 0 7 (4%) 8 (24%) 33 (32%) 6 (21%) 47 (29%) Recognition entails security 5 (15%) 21 (21%) 6 (21%) 32 (20%)
Forskningsresultat Barnen förknippade en röntgenundersökning efter en fysisk skada med smärta:! Det gjorde ont i min hand när de röntgade min hand (11-årig flicka)! Jag har så ont (7-årig flicka)! Det gör ont, men inte sådär så man dör, men ganska ont (11-årig pojke)! Jag vill åka hem (3 årig pojke)
Forskningsresultat Barnen upplevde oro i samband med en röntgenundersökning: - ny och okänd miljö - undersökningssituationen (yngre barn) - möjliga konsekvenser av undersökning och diagnos (äldre barn)! Jag var orolig och det var jobbigt med mitt finger (13-årig pojke)! Det var pirrigt (9-årig flicka)! Vi kan ju hoppas att det inte är något brutet (15-årig pojke)! Bra att mamma var med (5 årig flicka)
Forskningsresultat! Barnens självskattning av smärta visade värden på CAS från 0,0 till 10,0 (md=5,6)! Ingen signifikant skillnad mellan de barn som diagnostiserades med fraktur och de som inte hade fraktur! 85% av barnen rapporterade smärta på nivåer över 3,0 på CAS! Barnens självskattning av oro visade värden på FAS från 0,04 till 0,97 (md=0,59)! Signifikant korrelation mellan självskattning av smärta och oro
Forskningsresultat! Barnens teckningar visade rädsla med värden på medel eller över för 42% av barnen! Ingen signifikant skillnad mellan yngre barn (5-11år) och äldre barn (12-15 år). 9-årig flicka Mycket låg 12-årig pojke Låg 9-årig pojke Medel 8-årig pojke Över medel
Hur kan vi lindra:! Kommunikationen är viktig för utfallet av undersökningen (Reeves & Decker 2012).! Jag är mycket nöjd med att de pratade med mig på ett sätt så jag visste vad som skulle hända (10-årig flicka)! Professionellt och lyhörd förhållningssätt:! Röntgensjuksköterskan lyssnade på mig! Röntgensjuksköterskan var snäll och jag fick den hjälp som jag behövde (13-årig pojke)
Hur kan vi lindra:! Vårdpersonalen behöver goda kommunikativa förmågor samt kunskap om barns utveckling (Callery & Milnes, 2012; Coyne & Harder 2011)! Personlig kontakt baserad på ömsesidig tillit och respekt (Callery & Milnes, 2012; Coyne & Harder 2011)! God kännedom om barnets upplevda smärta och oro! Självskattning eller observation kan användas i bedömningen (Tvycross et al 2009; Schiavenato et al 2010)
Hur kan vi lindra:! Att engagera barnet i undersökningen är viktigt. Detta ställer krav på vårdpersonalens kunskap och förmåga gällande barns utveckling och kommunikation (Callery & Miles 2012, Coyne & Harder 2011).! Interaktionen mellan barn och röntgensjuksköterska vid undersökning, balanceras mellan undersökningsrelaterade och social/känslomässig kommunikation (Björkman 2014)! Interaktionen anpassas efter barnets ålder (Björkman 2014)
Hur kan vi lindra:! Viktigt se det enskilda barnet som en unik individ med särskilda förutsättningar och specifika behov.! Viktigt se det enskilda barnets möjligheter och önskan att involveras i undersökningen.! Informera och förbered barnet utifrån ålder, mognad, eventuell funktionsnedsättning samt kulturell bakgrund.
Hur kan vi lindra:! Vårdpersonalen spelar en viktig roll genom att antingen hindra eller underlätta för barnet att involveras i undersökningen (Coyne, 2008)! Enkel och sakling information om undersökningen! Upprepad information! Vägledning och coachning som engagerar barnet i undersökningen
Hur kan vi lindra:! Det är en utsatt situation för barn när de är oroliga och har ont då de ska röntgenundersökas.! Kommunikationen mellan vårdpersonalen och barnet är då särskild viktig för att undersökningen ska få ett bra utfall.
Hur kan vi lindra: Confident child maintaining belief Sensitive radiographer knowing being with Professionally skilled radiographer enabling doing for The Radiographer Caring Model (Björkman 2014) - utvecklad från Swanson s Theory of Caring (Swanson 1991) och inspirerad av the Carolina Care Model (Tonges & Ray 2011).
Sammanfattning! Bedömning av smärta och oro (knowing)! Undersökningen får ta tid (being with)! Bedömning av det enskilde barnets förutsättningar (doing for)! Omhändertagande anpassat till det enskilda barnet (enabling)
Tack Berit Björkman, bjbe@ju.se