Peder Ahlin Lars Moberg Åsa Thourot. Testa sig HIVTESTNING VARFÖR, HUR OCH DÄREFTER. Läkare mot AIDS Noaks Ark

Peder Ahlin Lars Moberg Åsa Thourot Testa sig HIVTESTNING VARFÖR, HUR OCH DÄREFTER Läkare mot AIDS Noaks Ark

Peder Ahlin Lars Moberg Åsa Thourot Testa sig b HIVTESTNING VARFÖR, HUR OCH DÄREFTER Utgiven av Föreningen Läkare mot aids och Noaks Ark. Åttonde upplagan 2009. 131:a 133:e tusendet.

Föreningen Läkare mot AIDS Villagatan 5, Box 5610, 114 86 Stockholm Föreningen Telefon Läkare 08 790mot 33 00AIDS Villagatan Bidrag till 5, föreningen Box 5610, 114 kan 86sättas Stockholm in på Telefon postgiro 08 790 487 903307 5 00 Bidrag till föreningen kan sättas in på Stiftelsen postgiro Noaks 487 90Ark 07 5 Eriksbergsgatan 46, 114 30 Stockholm TelefonStiftelsen 08 700 46Noaks 00 Fax Ark700 46 10 Eriksbergsgatan Noaks Ark 46, Direkt 114 30020 78 Stockholm 44 40 Telefon E-post 08 700 info.stockholm@noaksark.org 46 00 Fax 700 46 10 Noaks Webb Ark www.noaksark.org Direkt 020 78 44 40.Ekonomiska E-post bidrag info.stockholm@noaksark.org kan ges på postgiro 90 07 18 8. Ange på talongen Webb om www.noaksark.org du vill ge pengar till vår.ekonomiska verksamhet bidrag i dess kan helhet, ges på till postgiro stödfonden 90 07 för 18 8. Ange hivpositiva på talongen eller om till du vår vill forskningsfond. ge pengar till vår Noaks verksamhet Ark kanaliserar i dess helhet, sina till bidrag stödfonden till forskning för.genom hivpositiva Stiftelsen Läkare eller till mot vår AIDS forskningsfond. Forskningsfond. Noaks Ark kanaliserar sina bidrag till forskning.genom Kontaktuppgifter Stiftelsen Läkare till övriga mot Noaks AIDS Forskningsfond. Ark-föreningar finns i slutet av broschyren. Stiftelsen Läkare mot AIDS Forskningsfond Läkare mot AIDS Forskningsfond delar två gånger om året ut.sammanlagt minst Stiftelsen en halv Läkare miljon mot kronor AIDStill Forskningsfond forskning om hivbehandling. Läkare Dessutom mot AIDS delar Forskningsfond fonden ut ytterligare delar två medel gånger som om ställs året ut.sammanlagt minst.till en förfogande halv miljon av Stiftelsen kronor till Noaks forskning Ark. om hivbehandling. Dessutom delar.postgiro fonden 90 ut 06 ytterligare 95 8. medel som ställs.till förfogande av Stiftelsen Noaks Ark..Postgiro Socialstyrelsen 90 06 95 8. Postadress Bankgiro 1O6 900-6958. 30 Stockholm Besöksadress Socialstyrelsen Rålambsvägen 3 TelefonPostadress 08 555 530 1O6 0030 Fax Stockholm 08 555 535 55 E-post Besöksadress socialstyrelsen@socialstyrelsen.se Rålambsvägen 3 TelefonWebb 08 555 www.socialstyrelsen.se 530 00 Fax 08 555 535 55 Socialstyrelsen E-post är en socialstyrelsen@socialstyrelsen.se nationell expert- och tillsynsmyndighet för verksamhet som rör Webb socialtjänst, www.socialstyrelsen.se hälso- och sjukvård, hälsoskydd, Socialstyrelsen smittskydd är och en epidemiologi. nationell expert- Särskilda och tillsynsmyndighet medel finns för för verksamhet som rör socialtjänst, insatser mot hälso- hiv/sti. och sjukvård, hälsoskydd, smittskydd och epidemiologi. Särskilda medel finns för insatser mot hiv/sti.

Varför hivtestning? Humant immunbristvirus, det virus som förorsakar aids och som i dagligt tal kallas för hiv, leder till en långvarig infektion. Under många år ger infektion med hiv inga eller få och diffusa symtom. Det finns ett enda sätt att säkert ta reda på om en person är infekterad med hiv eller inte. Och det är genom att ta ett hivtest. I dagligt tal menar man med hivtest ett laboratorieprov som visar om en person i sitt blod har antikroppar mot hiv eller inte. Det finns också metoder som kan påvisa antikroppar mot hiv i saliv eller i urin men de används inte i Sverige. Med andra metoder kan man finna delar av viruset eller dess arvsmassa. Mer om dessa metoder senare. 5

Varför testa sig? Det övergripande svaret måste av flera olika skäl vara: därför att det är bra att den som är hivinfekterad känner till det. Det är bra både för den som är smittad och för andra genom att risken för hivspridning minskar. Den som inte är infekterad med hiv slipper oroa sig för att ha hiv. Istället har personen ifråga kanske anledning att fundera över hur han/hon skall undvika att få hiv. Råd om detta finner du i broschyren Skydda - att skydda sig själv och andra. Den som är infekterad med hiv har särskild anledning att skydda sina sexpartner så att de inte blir smittade. Råd om detta finns också i Skydda. Också andra sexuellt överförbara infektioner än hiv kan undvikas genom att man tillämpar den information som ges i broschyren Skydda. Den som är infekterad med hiv har anledning att söka läkare för kontroll och uppföljning av sin hivinfektion. Den som har testat sig och vet sig vara infekterad med hiv har möjlighet att i tid få behandling mot hiv. Den snabba utvecklingen under de senaste snart nog femton åren av kombinationsbehandling med i regel tre eller flera mediciner samtidigt har gjort det än mer viktigt att känna till sin hivinfektion. En i tid insatt behandling kan förebygga den ödesdigra förstörelse av immunförsvaret som hiv efterhand ger upphov till. Också den som redan har ett dåligt immunförsvar på grund av hiv kan genom effektiv behandling få en återhämtning av immunförsvaret. Mer om detta står att läsa i en broschyr som heter Behandla. Nyttan av hivtestning Först och främst måste nyttan för den enskilda, hivinfekterade personen nämnas. Att nuförtiden ha en diagnostiserad hivinfektion i vår del av världen innebär att risken för de olika sjukdomstillstånd 6

som gemensamt kallas aids praktiskt taget elimineras. I tid insatt behandling skyddar och/eller återställer funktionen hos immunförsvaret. Förutom de fördelar för individen, som nämnts ovan, kan betydelsen av hivtestning ses i ett större perspektiv: som en del i samhällets arbete mot hivepidemin. Att blodgivare liksom gravida kvinnor testas för hiv är begripligt för alla. Likaså att givare av transplantationsorgan, av plasma och av sperma testas. De allra flesta hivtester i samhället tas i sådana sammanhang. Testningen av personer som av olika skäl anser sig ha anledning att testa sig spelar emellertid också stor roll i epidemibekämpningen. Det är av största betydelse att så många som möjligt av dem som har hiv får kännedom om sin hivinfektion, eftersom risken för vidare spridning av hiv då kraftigt minskar. Hur mycket hivtestning bidrar till minskad risk för hivspridning från personer som känner till sin hivinfektion, beror på vilka följder ett positivt hivtest har för den testade personens fortsatta förhållningssätt, framför allt till sex. Hivtestet Själva hivtestet utgörs av ett vanligt blodprov, som i regel tas i en ven i armen på samma sätt som man tar sänkan. På laboratoriet undersöks blodet på förekomst av antikroppar mot hiv. Antikroppar är komplicerade äggviteämnen som kroppen tillverkar mot ämnen som är främmande för den egna kroppen, till exempel smittämnen som bakterier och virus. Den tid det tar för en infekterad person att tillverka antikroppar mot ett smittämne varierar med en rad olika faktorer: vilken sorts smittämne det rör sig om, mängd tillfört smittämne, den infekterade individens immunförsvar och ytterligare andra faktorer. 7

När det gäller hiv, verkar de allra flesta som smittas få mätbara mängder antikroppar inom tre till sex veckor. I stort sätt alla som smittas verkar få antikroppar inom åtta veckor efter smittillfället. Det har under senare år givits olika besked om hur lång tid som bör ha gått till dess dagens testmetoder för hiv kan betraktas som maximalt säkra. Vissa har hävdat åtta veckor medan andra har sagt tolv. Den konsensusdiskussion som ägde rum 2001 stannade för tolv veckor utifrån de data som då var tillgängliga. Under början av 2007 aktualiserades frågan om åtta eller tolv veckor återigen, genom att olika besked fortfarande gavs beroende på vem man frågade. De läkare som är ansvariga för laboratorier med hivverksamhet anser dock att tolv veckor är den tid som bör ha gått efter ett givet risktillfälle till dess testet med största möjliga säkerhet kan betraktas som tillförlitligt. Observera dock att testning mycket väl kan och bör ske även tidigare efter ett givet risktillfälle. Det som står i början av detta stycke, dvs. att många bildar antikroppar redan tre till sex veckor efter ett smittillfälle, motiverar tidigare testning av den som vid ett givet tillfälle haft hivrisk. Ett första test bör tas så snart personen ifråga söker för testning. Ett maximalt säkert test uppnås dock först vid upprepning av testet, då tolv veckor gått från det aktuella risktillfället. Endast då så kallad postexpositionsprofylax (pep) har givits är det nödvändigt att förlänga uppföljningen till sex månader. Begreppet pep står för en förebyggande behandling med hivläkemedel som kan ges då någon exponerats för hiv. Behandlingen kan ges exempelvis efter ett sticktillbud i sjukvården eller då en kondom gått sönder vid samlag med en hivpositiv partner och givetvis även efter ett oskyddat samlag med en hivpositiv partner. Sammanfattningsvis kan sägas att praktiskt taget alla som smittas med hiv utvecklar antikroppar 8

inom tolv veckor efter smittillfället, de flesta redan efter tre till sex veckor. Combotest I Sverige används numera nästan alltid ett kombinationstest som kan upptäcka både antigen och antikroppar, ett så kallat combotest. Antigen är en virusstruktur som kan spåras även innan antikroppar i upptäckbar mängd har hunnit bildas. Combotest ökar därför möjligheten att påvisa en mycket tidig hivinfektion. Snabbtest Snabbtest är ett hivtest som inte behöver analyseras på ett laboratorium. Testet tas som ett stick i fingret och analyseras på plats i provtagningsrummet. Svaret avläses efter 15-30 minuter. Snabbtestet påvisar antikroppar, vilket innebär att ett sluttest bör tas tolv veckor efter det senaste risktillfället. Snabbtester med förmåga att upptäcka både antigen och antikroppar kommer inom kort att bli tillgängliga. I skrivande stund finns snabbtest endast tillgängligt på Venhälsan på Södersjukhuset i Stockholm. Observera att Venhälsans preventiva verksamhet, med avseende på sexuellt överförbara infektioner inklusive hiv, i första hand vänder sig till män som har sex med män. På www.sodersjukhuset/venhalsan hittar du information om mottagningens öppettider. Noaks Ark, i samarbete med Venhälsan, erbjuder också test med snabbsvar i Noaks Arks lokaler i Stockholm. Snabbtest kommer så småningom att kunna erbjudas på flera mottagningar i landet. Ytterligare information kan fås av Noaks Ark Direkt 020-78 44 40. När skall man testa sig? Av det ovanstående framgår att det man gjorde i lördags natt inte sätter några spår i ett hivtest som tas följande måndag. För många som överväger att 9

hivtesta sig finns det ändå inte någon anledning att skjuta på ett första test. De flesta som vill testa sig har i regel haft risk för hivsmitta vid mer än ett tillfälle. Det kan därför vara lämpligt att ta ett test så snart som möjligt och upprepa testet senare, när tillräckligt lång tid har gått efter det aktuella risktillfället. Var skall man testa sig? En lämplig mottagning kännetecknas av att man där förutom själva testet erbjuder tillfälle till provtagning också för andra sexuellt överförbara infektioner, exempelvis gonorré, klamydia, syfilis med flera. Någon tid för samtal bör också finnas. En lämplig mottagning kännetecknas också av att den följer vad Smittskyddslagen säger om hivtestning, exempelvis att man har rätt att testa sig anonymt och kostnadsfritt. När man väl bestämt sig för att ta ett hivtest skall man inte behöva vänta länge. Allra högst några dagars väntetid är rimlig. När sedan blodprovet är taget bör svar kunna ges efter några dagar, allra högst inom en vecka. Det finns en rad olika mottagningar som specialiserat sig på hivtestning, till exempel venereolog- och infektionsmottagningar. God rådgivning och testning kan emellertid erbjudas också på mottagningar av annat slag. Avgörande för om en mottagning kan sägas vara lämplig är vilket intresse för och vilken kunskap om hivtestning som finns hos mottagningens personal. Vi vet av erfarenhet att alla mottagningar i landet inte uppfyller kraven på vad som är en lämplig testmottagning. Noaks Ark har ambitionen att kunna ge råd om lämpliga mottagningar i olika delar av landet. Den som är osäker på vart man kan vända sig kan ringa till Noaks Ark Direkt 020 78 44 40. 10

Testresultatet Ett negativt hivtest betyder att antikroppar mot hiv saknas och att den testade inte är hivsmittad, förutsatt att tillräckligt lång tid har gått sedan möjlig smittrisk förelegat. Ett negativt test betyder däremot inte med nödvändighet att ens tidigare livsstil är säker med avseende på hiv. Att vid ett eller flera tillfällen få andra sexuellt överförbara infektioner är en markör för hivrisk, alldeles särskilt gäller detta syfilis. Ett positivt hivtest betyder att antikroppar mot hiv har påvisats och att den testade är smittad med hiv. Personen sägs vara hivpositiv och vad det innebär skall vi ägna några sidor åt nu. Att vara hivpositiv De flesta som är smittade med hiv vet inte om det, förrän ett blodprov visar att de är det. En del kan ha haft sina misstankar av olika skäl. Fram till dess har de levt sina liv som tidigare och som alla andra. Varför skall ett positivt hivtest ändra på saker och ting? Ifråga om det allra mesta i livet behöver inte ett positivt hivtest innebära förändringar. Ett positivt hivtest leder emellertid för många till en krisreaktion. Hjälp att bearbeta en sådan kris finns att få och sådan hjälp bör erbjudas på alla mottagningar som sysslar med hivtestning. Om så inte sker, kan Noaks Ark Direkt på Noaks Ark bidra med att förmedla lämpliga kontakter. Hivinfektion är inte längre en livshotande sjukdom i vår del av världen. Andra problem än aidshotet kan dock finnas kvar för dem som har hiv: fördomar om hur hiv smittar, social stigmatisering, skuldbeläggande och moralisering. En rad organisationer arbetar med hivrådgivning. Antingen med stöd åt hivpositiva, med förebyggande arbete eller bådadera. Till dem som arbetar med både stöd och förebyggande arbete 11

hör Stiftelsen Noaks Ark i Stockholm och Noaks Ark-föreningar på ett flertal andra orter i landet. En del organisationer ger kamratstöd, andra har mer eller mindre professionell personal. I slutet av denna broschyr ger vi information om hur man kan komma i kontakt med sådana organisationer. Att berätta För en del som får veta att de är hivpositiva kan ibland finnas ett stort behov att kunna prata med andra om det som hänt dem. Det är helt naturligt och bra på många sätt. Men det är viktigt att tänka sig för. Fortfarande är inte hivinfektion vilken sjukdom som helst och det kommer den kanske aldrig att bli, åtminstone inte förrän botemedel finns och människor kan av tanklöshet eller med avsikt skada andra. Den som man givetvis måste tala med om sin hivinfektion är ens tidigare sexpartner. Han, hon eller de är ju personer som har anledning att själva också testas. Att berätta för sina framtida partner kan vara nog så svårt. Att inte berätta medför emellertid dubbelspel och en förljugenhet som äventyrar varje förhållande. Eftersom man kan ha hivinfektion under lång tid utan några symtom, bör ibland också långt tidigare partner testas. Hur lång tid tillbaka man bör gå i en så kallad kontaktuppföljning beror på flera olika faktorer, till exempel: finns det ett tidigare hivtest som var negativt? Kontaktuppföljning sker lättast tillsammans med en kurator. Tidigare partner kan kallas till testning utan att den hivpositives identitet röjs, på samma sätt som sker vid kontaktuppföljning i samband med andra sexuellt överförbara infektioner. Vem som bör känna till ens hivinfektion varierar givetvis från person till person. Den viktigaste informationen i detta stycke kan enklast sammanfattas 12

på detta sätt: Omedelbart efter ett hivbesked finns det anledning att vänta lite med att berätta om det som hänt för arbetskamrater och andra. När en tid har gått, är det lättare att bestämma vilka man verkligen vill berätta för och när. Att ta ansvar För de flesta människor är det viktigt att ha ett mått av självbestämmande i sitt liv. Allvarlig sjukdom hotar ofta detta självbestämmande. I varje fall om man också känner sig sjuk och svag är det lätt att man blir beroende av andra. Eftersom de flesta hivpositiva är friska och kan förväntas fortsätta att vara det, har de stora möjligheter att behålla sitt självbestämmande. Dagens hivbehandling kan hämma virusförökningen kraftigt och på så sätt till och med förbättra även ett kraftigt nedsatt immunförsvar. För femton eller tjugo år sedan var hivinfektion en sjukdom som för nästan alla smittade sakta men säkert ledde till ett förstört immunförsvar, olika sjukdomar och till sist död. Så är det fortfarande för dem som inte har tillgång till behandling. För dem som har tillgång till dagens hivbehandling är det dock rimligt att räkna med samma livslängd för dem som har hiv som för dem som inte har det. Ett sätt att ta ansvar för sitt liv och sin framtid består i att lära sig det viktigaste om hivinfektion. Detta för att med sin läkare kunna delta i ett samtal om hivbehandling och för att kunna vara med och bestämma. Detta är inte en uppmaning till att ständigt syssla med hiv och hivbehandling utan till att hålla sig informerad nog för att kunna delta i just ett samtal. Efterhand som alltfler mediciner blir aktuella i hivsammanhang och fram till dess att det verkligen finns ett botemedel, finns det anledning för hivpositiva personer att föra ett fortgående samtal med sina läkare om behandlingsalternativ. 13

Att leva med hiv Det har varit uppenbart för alla att människor dör av aids eller rättare av hiv. Det har ofta varit mindre klart att många människor också under lång tid lever med hiv. Det är först de senaste årens framgångar inom hivbehandling som gjort detta mer allmänt känt. Hivpositiva personer kan precis som andra människor ha ett bättre eller sämre liv. Hiv är inget absolut hinder för självförverkligande. Ju mindre man låter hiv påverka ens livskänsla och självkänsla i varje fall i negativ mening desto större chans har man att få ut det bästa av livet. Rökning ökar risken för luftvägsinfektioner genom att flimmerhåren i luftvägarna fungerar dåligt, vilket kan ge särskilt mycket problem vid nedsatt immunförsvar. Dessutom är rökning en riskfaktor för åtskilliga former av elakartade sjukdomar( cancer ), av vilka en del former är vanligare hos hivpositiva personer. Om eventuella risker med alkohol för hivpositiva vet vi föga. När det rör sig om ett måttfullt bruk, förefaller inte alkohol medföra större risker för hivpositiva än för andra. Alkohol i övermått kan givetvis fördunkla omdömet på de flesta av oss när det gäller att praktisera säkrare sex. Detta gäller vare sig vi har hiv eller inte. I själva verket bör sannolikt användning av alkohol och av en del andra droger, så kallade partydroger, spela en mycket stor roll i spridningen av sexuellt överförbara infektioner. För de hivpositiva som också har hepatit C eller en kronisk hepatit B har alkoholintag mycket större skadlig effekt på levern än utan dessa sjukdomar. Fysisk träning verkar vara nyttig för alla. Det är ytterst sannolikt att träning som är anpassad till ens hälsotillstånd kan bidra till ett ökat fysiskt välbefinnande och kanske mer betydande gynnsamma följder för hivpositivas hälsa. En del nega- 14

tiva konsekvenser av olika hivläkemedel kan i viss mån förebyggas genom motion. Viktigt är också att fysisk träning har visats kunna minska spänning och stress och till och med kunna förebygga och lindra depression. Om man tränar alltför sällan får man bara obehag med igångsättning i samband med varje träningstillfälle: till exempel i form av träningsvärk efter varje träningspass. En viss regelbundenhet är därför lämplig. Kropp och själ Det finns motstridiga uppfattningar om ifall oro, stress och depression har negativa effekter på immunförsvarets skydd mot tumörer och infektioner. Till dess mer entydiga forskningsresultat finns får vi nöja oss med ovisshet. Ingen osäkerhet råder emellertid om att man mår bättre med mindre mängd oro, stress och depression. Det är ett ganska självklart påstående. Mindre självklart är det för många att man i viss mån själv kan påverka hur man mår psykiskt. Man kan själv eller med hjälp av andra undersöka hur man lever och därigenom upptäcka sådant som bidrar till att man mår psykiskt dåligt. Det kan handla om relationer till andra som kan förändras och förbättras eller ens egna attityder och förhållningssätt till livet och det som händer i livet som man kanske kan göra något åt. För en del kan olika avslappningsövningar eller meditationsmetoder vara till nytta genom att de kan hjälpa till att minska kroppens stressnivå. Olika former av massage kan också bidra till avslappning och välbefinnande genom att massage sänker kroppens stresshormoner och istället frigör andra positiva hormoner i kroppen. Om man behöver hjälp med att förstå eller hantera problem och att finna balans i tillvaron, finns olika individuellt anpassade samtalsformer och 15

olika former av psykoterapi. Ett exempel är kognitiv psykoterapi som är inriktad på problem i nuet och som utgår ifrån sambandet mellan personens tankar, känslor och handlingar. De större hivmottagningarna kan ge tips om olika former av terapier och Noaks Ark Direkt 020-78 44 40 kan likaså ge tips om olika aktiviteter och behandlingar och ibland också förmedla kontakt med legitimerade psykoterapeuter. Att vilja få barn Det faktum att många hivpositiva är unga människor innebär att många av dem kan vilja bli föräldrar. Hivinfektion kan komplicera ett framtida föräldraskap genom att hiv kan överföras från en smittad kvinna till hennes barn i livmodern, vid födelsen och vid amning. Amning kan i vår del av världen undvikas. Men risken att en hivsmittad kvinna smittar sitt barn under graviditeten eller förlossningen kvarstår. Risken för en kvinna som inte har någon hivbehandling verkar vara någonstans mellan 15 och 25 procent, beroende på när kvinnan blivit smittad och på hur förstört hennes immunförsvar är. Risken kan vara ännu större, om kvinnan smittas under graviditeten. När det gäller hivpositiva kvinnors barnafödande utan smittrisk för barnet, vet vi sedan mitten av 1990-talet, att behandling med zidovudin (azt=retrovir ) till mor och barn kan minska hivrisken för barnet med ungefär två tredjedelar. Kombinationsbehandling med flera preparat har visat sig ge ännu mycket bättre resultat, om man bara kan undvika risken för fosterskador av läkemedlen. Om behandling av den gravida kvinnan under senare delen av graviditeten kombineras med att förlossningen sker genom kejsarsnitt och att ingen amning äger rum, kan man få ner risken för att barnet skall bli smittat till någon procent. Kejsarsnitt är inte möjligt att genomföra i de flesta 16

utvecklingsländer men behandling för att förebygga smitta från mor till barn borde vara möjligt att ge också i fattiga länder. Så sker också på en del håll. Hivtester erbjuds gravida kvinnor i samband med besök på mödravårdscentraler och på en del abortmottagningar. Föräldraskap är idag fullt möjligt både för hivpositiva män och kvinnor. I ett förhållande, där en är smittad och den andra inte är det, innebär varje samlag som kan ge upphov till en graviditet också en risk för hivsmitta. Om mannen är smittad är spermatvätt och in vitro-fertilisering ( provrörsbefruktning ) metoder som kan användas. I de fall kvinnan är hivpositiv och mannen är hivnegativ rekommenderas att för att inte mannen ska riskera att bli smittad paret har samlag med kondom. Efter samlaget kan man dra upp sperman i en spruta som förs upp i slidan. Alternativt kan man vända ut och in på kondomen och föra upp den i slidan. En diskussion borde också föras om det verkligen är nödvändigt med spermatvätt för en hivinfekterad man som är välbehandlad och har en virusmängd under detektionsnivån. Vilken risknivå skulle några oskyddade samlag vid tidpunkten för hans partners ägglossning innebära? Men varje form av principiell, övergripande diskussion som har med hiv att göra har varit omöjlig att initiera i Sverige sedan många år. Så exempelvis brottsrubriceringen för våra hivmän och enstaka hivkvinnor och inte minst straffvärdet i deras brott, nu när inte längre hiv är en med säkerhet dödlig sjukdom. Smittskyddslagstiftning Eftersom hiv i Sverige omfattas av Smittskyddslagens regler för smittsamma sjukdomar, kan man inte skriva en broschyr om hivtestning utan att beröra lagstiftningen. Dessutom finns det anledning 17

att ta upp en del frågor som hiv ställer oss inför alldeles oberoende av vilken lagstiftning som gäller. Smittskyddslagens föreskrifter Sedan den 1 november 1985 omfattas infektion med hiv av den allmänna lagstiftning som i Sverige gäller smittsamma sjukdomar, Smittskyddslagen. Behandlande läkare är skyldig att ge föreskrifter, som i likhet med Smittskyddslagen i dess helhet syftar till att minska risken för vidare spridning av smittsam sjukdom, i detta fall hiv. I Smittskyddslagen anges vilka föreskrifter den behandlade läkaren är skyldig att ge sin patient. Föreskrifterna ska ges både muntligt och skriftligt. Läkaren ska också informera sin patient att möjlighet finns att få sina förhållningsregler prövade av smittskyddsläkaren i respektive län. De förhållningsregler som skall ges till den hivpositive personen får endast avse: förbud mot att ge blod och organ förbud mot att låna ut eller på annat sätt överlåta begagnade injektionsverktyg skyldighet att informera vårdgivare och sådana som utför icke-medicinska ingrepp om smittbärarskap skyldighet att informera sexualpartner om smittbärarskap skyldighet att vid sexuella kontakter iaktta ett beteende som minimerar risken för smittspridning skyldighet att hålla regelbunden kontakt med behandlande läkare Dessa föreskrifter kan synas vara enkla, tydliga och rimliga. Det betyder emellertid inte att alla i samhället är överens om deras rimlighet. Vidare stadgar Smittskyddslagen, att den som uppges som kontakt till en person, som konstaterats vara hivpositiv likaväl som den som befunnits ha till exempel gonorré, klamydia eller syfilis är skyldig att uppsöka läkare för att provtas med avseende på smittämnet ifråga. 18

Om det finns skäl att anta, att person med sjukdom som omfattas av lagen utsätter andra för smittrisk skall den behandlande läkaren anmäla detta till smittskyddsläkaren. I yttersta nödfall kan isolering enligt Smittskyddslagen tillgripas. Detta gäller i praktiken endast hiv, eftersom övriga sexuellt överförbara infektioner med relativ lätthet kan botas. Om läkaren bedömer att han eller hon själv kan se till att patienten får det stöd som behövs för att ändra sitt beteende, behöver en anmälan inte göras. Den avgörande frågan Den alldeles avgörande frågan är denna: hur kan hivspridningen reduceras så mycket som möjligt. Både spridning från dem som är smittade utan att veta om det och från dem som är känt hivpositiva. Smittskyddslagen har i praktiken föga att säga om hivspridningen från personer som inte känner till sin hivinfektion. Visserligen säger lagen att den som har anledning att befara sig vara smittad med smittämne som omfattas av lagen är skyldig söka läkare för provtagning och behandling. Smittskyddslagen definierar emellertid inte på vilka grunder någon kan antas ha skäl att befara sig vara smittad med en sexuellt överförbar infektion. I regel tolkas detta endast gälla dem som upptäcks vara partner till en person som fått veta sig ha till exempel gonorré, klamydia, syfilis eller hiv. De smittskyddsföreskrifter, som är kopplade till hivinfektion, gäller endast dem som är testade och befunna hivpositiva eller fram till dess att den som låter testa sig har fått besked att testet är negativt. Hivmedvetenhet En grundläggande förutsättning för att spridningen av hiv skall bringas under kontroll är en allmän medvetenhet i samhället om att hiv finns och kunskap om hur hiv sprids. Det är väsentligt att alla 19

sexuellt aktiva i samhället vet att hiv sprids genom vaginala, anala och orala samlag. Oskyddat analsex har störst risk och oskyddat oralsex minst risk, mycket mindre än både analsex och vaginalsex. Anal- och vaginalsamlag med kondom som används på rätt sätt skyddar mot smitta med hiv och även mot andra sexuellt överförbara infektioner. Kondom skyddar också vid fellatio ( kuksugning ) även om det för många kan kännas mindre bekvämt. Ett av hivförebyggandets stora problem är att negativa följder av öppenhet om hivinfektion ofta får hivpositiva att vara ytterst förtegna om sin sjukdom. Särskilt när man nu inte längre har anledning att tro att man behöver bli sjuk och kanske dö av sin hivinfektion, utan kan leva ett vanligt liv, ha en vanlig yrkeskarriär och ett i de flesta avseenden normalt liv. Följden av denna förståeliga förtegenhet gör att många färre tror sig känna någon hivpositiv än vad som verkligen är fallet. Under många år har mörkertalet ansetts vara mycket lågt i Sverige och det sannolikt med viss rätt. Men mörkertalet kan förändras. Om till exempel testfrekvensen i en högriskgrupp som sprutnarkomaner går ner kraftigt, så som skett under den senare hälften av 1990-talet och början av 2000-talet, leder det till att narkomanerna själva inte vet vilka av dem som är smittade och som alltså bör injicera sist, om injektionsverktyg delas. Detta är en skademinskningsstrategi som bevisligen praktiserats bland svenska sprutnarkomaner, som från mitten av 1980-talet och tio år framöver var ovanligt ofta och väl genomtestade. En viss minskning av testfrekvensen bland män som har sex med män verkar också ägt rum på sistone. Åtminstone tyder den ökande andelen av män som har sex med män bland dem som samtidigt får en hivdiagnos och en aidsdiagnos på detta. 20

Fördröjningens pris Priset för hivepidemins relativa osynlighet i samhället betalas på flera nivåer. Dels genom att samhället frestas att underskatta hivhotets betydelse, dels genom att individer frestas underskatta hivrisken för dem själva. Jämför med resonemanget i föregående stycke om hivtestning och mörkertal. Både samhälle och individer kännetecknas av en benägenhet att underskatta även ytterst sannolika risker, vilkas följder blir uppenbara först i en relativt avlägsen framtid. Risken för triviala obehag i morgon, för att inte tala om idag, tillmäts ofta långt större betydelse än risken för verkligt ödesdigra konsekvenser längre fram. Ett exempel: kondom nu är mycket värre än sjukdom och död om några år. Klassisk epidemibekämpning Alltsedan pestens dagar, vare sig vi tänker på pesten i Athen år 430 före Kristus vad än det rörde sig om för sjukdom, kanske en influensaliknande Spanska sjukan efter första världskriget eller på medeltidens digerdöd, har klassisk epidemibekämpning gått ut på att isolera smittade och icke smittade från varandra. Detta skedde halvt intuitivt, halvt utifrån erfarenhet trots att man ofta troligen inte insåg smittsamhetens egentliga orsak i form av smittämnen. När det gäller ett sexuellt överförbart smittämne behöver inte detta ske, förutsatt att smittämnet kan isoleras från dem som inte är smittade. Något som dock inte är lätt, om ens i alla avseenden görligt. Det är bedrägligt att tro att detta skulle kunna ske utan uppoffringar eller rättare sagt anpassning från de flestas sida i samhället. Att inte anpassa sig, om man har en livsstil med stor risk att få hiv eller att sprida hiv, innebär att man underlåter att ta del av vårt gemensamma ansvar. Ett samhälle som inte tydligt klargör att hiv är ett samhällsproblem uppmuntrar till brott mot det 21

ansvaret. Också när den åttonde upplagan av denna broschyr revideras i oktober 2009, gäller vad som varit sant under hela den svenska hivepidemins historia. Hiv sprids i Sverige framför allt inom ett par riskgrupper, nämligen män som har sex med män och sprutnarkomaner som smittas genom injektionsverktyg eller vid sex med smittade missbrukare. Sedan ett antal år har man istället för termen riskgrupp börjat använda ordet kärngrupp. Den senare termen har den fördelen, att den klargör två saker samtidigt: hiv sprids framför allt i vissa grupper men att spridning utanför dessa grupper också förekommer. Ytterst bekymmersam är den försumlighet som svenska myndigheter visar sedan kanske femton år tillbaka, när det gäller förebyggande åtgärder mot hivspridning bland missbrukare. Varje ny generation missbrukare, men också varje ny årskull som sexdebuterar, måste ha tillgång till information om hiv och om andra sexuellt överförbara och blodburna smittämnen. Detta gäller i alldeles särskilt hög grad män som har sex med män, därför att förekomsten av sexuellt överförbara infektioner som inte kan botas eller som är mycket svårbotade är särskilt stor i den gruppen, exempelvis hiv och hepatiter. Detta faktum borde motivera ökade satsningar på preventiva åtgärder bland män som har sex med män, både mot hiv och mot andra sexuellt överförbara infektioner. Istället har den enda specialmottagning Venhälsan på Södersjukhuset som finns för den gruppen hotats av nedläggning för ett par år sedan och när den nu inte längre riskerar att läggas ner vill landstingspolitikerna likväl inte finansiera preventionsverksamheten. Arbetet med diagnostik och förebyggande av sexuellt överförbara infektioner prioriteras inte alls och finansieras ofta inte i tillräcklig utsträckning. Under den långa symtomfria fasen av hivinfektion ökar risken för spridning av hiv om den hivpositive personen har 22

en samtidig annan sexuellt överförbar infektion. Det är mycket troligt att detta gäller hivspridningen från välbehandlade hivpatienter: en lokal genital infektion med sår eller flytningar kan lokalt öka hivmängden utan att det syns i ett blodprov. Därför måste screening för sexuellt överförbara infektioner vara lättillgänglig för hivpositiva såväl som för hivnegativa, givetvis både män som har sex med män och för heterosexuella män och kvinnor. Att bara undersöka och ta prover för sexuellt överförbara infektioner vid symtom är en ödesdiger och kortsiktig sparsamhet. Anpassning nödvändig för vem? När det gäller världen i stort, är det ett odiskutabelt faktum att antalet hivinfekterade är mycket större än antalet känt hivpositiva. Vare sig så är fallet även i Sverige eller inte, kan man inte överlåta ansvaret för att hiv inte sprids enbart på dem, som vet att de är hivpositiva. Också personer som tror eller vet att de inte har hiv, har ett klart och tydligt ansvar för att hiv isoleras från dem som inte är infekterade. Hur detta kan ske, beskrivs i broschyren Skydda att skydda sig själv och andra. Redan titeln på den broschyren pekar på en förutsättning för att hiv inte skall spridas: vi måste bejaka ansvaret först och främst för oss själva men också för andra. Kan man tala om delat ansvar? Gentemot dem, som testat sig trots risken för negativa följder som diskriminering till exempel på arbetsplatsen och stigmatisering i samhället i övrigt och som därför vet sig vara hivpositiva, har varje anständigt samhälle ett ansvar att garantera frihet från just diskriminering och stigmatisering. I eventuella sexuella relationer, som en sådan person inleder, har emellertid han/hon en insikt som den som tror sig eller vet sig vara hivnegativ inte har. Den känt hivpositiva personen vet, att i den 23

sexuella relation eller vid det enstaka samlag som övervägs är hivsmitta en verklig och inte endast en teoretisk eller möjlig risk. Genom att berätta för sin partner om sin hivinfektion sörjer den hivpositiva personen för att båda har tillgång till samma kunskap: hiv är just här och nu en konkret risk. När båda har samma insikt, kan båda bidra till den försiktighet, som är nödvändig för att hivsmitta skall undvikas. Man delar på ansvaret genom att man delar på kunskapen. Om man talar om delat ansvar, måste man komma ihåg att det handlar om ett gemensamt ansvar. Vare sig man är hivnegativ eller hivpositiv kan man aldrig frånta sig ansvaret att skydda sig själv och sin partner. Broschyrserie Med denna broschyrserie vill vi bidra till information och undervisning om hiv. Av broschyrerna handlar: den första, Begripa, om hivepidemin i ett mer övergripande perspektiv den andra broschyren, Skydda, om vad vi som individer kan göra för att skydda oss själva och andra från hiv den tredje som du just nu läser om testning och dess betydelse för individer och för det hivförebyggande arbetet. Ytterligare en fristående broschyr, Behandla, tar upp behandlingen av hivinfektion. Detta är den åttonde upplagan av denna broschyr i den serie som ovan beskrivs. Peder Ahlin Lars Moberg Åsa Thourot oktober 2009 24

Om du vill veta mer Noaks Ark Direkt på Noaks Ark i Stockholm tel 020 78 44 40 E-PO T direkt@noaksark.org 020-numret innebär att samtalet är kostnadsfritt. Samtalet syns inte på telefonräkningen. Noaks Ark Direkt kan ge svar på frågor om hiv och andra sexuellt överförbara infektioner men också hänvisa till andra organisationer och myndigheter. Du kan även få information om var du kan hivtesta dig samt beställa informationsmaterial. information, utbildning, stöd och hjälp Stiftelsen Noaks Ark Eriksbergsgatan 4, 4 Stockholm tel 7 4 E-PO T info.stockholm@noaksark.org NO K RK-FÖREN NG R: Noaks Ark Skåne Barkgatan 11, 214 22 Malmö... tel 4 (växel) E-PO T info@noaksark.org Bruksgatan 29, 252 24 Helsingborg tel 4 4 9 (stödverksamhet)...tel 4 4 (informationsverksamhet) E-PO T info.helsingborg@noaksark.org Noaks Ark-Röda Korset Småland Kungsgatan 15b, box 98, 351 04 Växjö tel 470-193 81 E-PO T noaksark@minmail.net Noaks Ark-Röda Korset Gävleborg c/o Noaksson, Köpmangatan 24a, 803 21 Gävle.. tel E-PO T info.gavle@noaksark.org Noaks Ark Barents Box 11, 954 21 Gammelstad. tel - E-PO T info.barents@noaksark.org Noaks Ark Östergötland Kungsgatan 74, 602 33 Norrköping.... tel 70 444 58 43 E-PO T info.ostergotland@noaksark.org Hiv-Sverige...tel 7 4 4 E-PO T info@hiv-sverige.se Genom Hiv-Sverige eller Noaks Ark Direkt kan information fås om andra organisationer för hivpositiva. 25

l a r s mober g l a r s mober g är överläk a r e p å venhälsan, s ö d e r s j u k h u s e t i sto c k h o l m. t ryc k t hos affärstryc k e r i e t, n o r rt ä l j e 2009. i s b n 978-91-978358-1-7

Behöver du fler exemplar av denna broschyr, kontakta Noaks Ark Direkt 020-78 44 40 E-post direkt@noaksark.org