Avskrift Polska källinstitutet i Lund Jur kand Bozyslaw KUROWSKI, protokollförare, Institutets assistent Dädesjö-Ramnäs, 14/1 1946 Förhörsprotokoll vittnesmål 126 Herr XXXXXXXXXX ställer sig upp. Född 29.11.1909 i Jaroslaw. Yrke: Köpman Religion: Romersk-katolsk Föräldrarnas förnamn: Józef och Rozyna Senast bostad i Polen: Jaroslaw, Grodzkagatan 24 Nuvarande bostad: Dädesjö-Ramnäs Vittnet som har blivit informerat om vikten av sanningsenligt vittnesmål samt om ansvaret och följderna av ett falskt vittnesmål förklarar följande: Jag vistades i koncentrationslägret i Oswiecim [Auschwitz] tiden 14/1 1943 13/3 1943 som politisk fånge med numret 87160. Jag bar en trekant i röd färg med bokstaven P. Därefter vistades jag i koncentrationslägret Sachsenhausen/Oranienburg från 14/3 1943 4/2 1945 nr. 62 040. Slutligen från 5/2 15/4 1945 i koncentrationslägret i Bergen Belsen och under engelsk styrelse till 15/7 1945. Jag var i fängelser i Jaroslaw och Tarnow från 15/12 1941 13/1 1943. På frågorna om jag i samband med vistelsen respektive mitt arbete i koncentrationslägret har några särskilda nyheter i ämnet koncentrationslägrets organisation, levnadssättet och fångarnas arbetsförhållanden, hur man uppförde sig gentemot fångarna, medicinsk och mental hjälp samt de hygieniska villkoren i lägret samt speciella händelser gällande alla aspekter på fångarnas liv i lägret uppger jag följande: Vittnesmålen innehåller åtta handskrivna sidor och innefattar följande: 1. Gripande av gisslan i Jaroslaw 11/11 1939 2. Bortförande av yrkesofficerare i polska armén i krigsfångeläger 3. I fängelset i Jaroslaw a) förhör b) i fängelsehåla i Jaroslaw c) utförlig beskrivning av Gestapos misshandel, samt tortyrredskap stålkedja med huvudets omkrets djupa knäböjningar med en karbin i händerna under en halv timme hängande på dörren under 26 minuter slag och tortyr med händerna bundna eller huvudet inlindat i en matta. 4. Boendeförhållandena i fängelserna i Jaroslaw och Tarnow. 3/11 1939 arresterades 100 människor i Jaroslaw som hade ledande positioner i samhället. Såvitt jag vet så gjorde man så i alla städer. Jag var bland de arresterade som betraktades som gisslan och en garanti inför den annalkande självständighetsdagen den 11/11, som man tydligt förklarade för oss. Om det skulle uppstå upplopp skulle vi ge vårt huvud och betala med våra liv. Jag satt i tre veckor, andra kortare, andra längre och polska arméns officerare utvisades till krigsfångeläger. Bostadsförhållandena i Domstolens Fängelse var mycket obekväma. Man öppnade till och med celldörrarna för under natten kunde inte alla få plats att lägga sig i cellen så de placerades i korridoren. Dock i förhållande till livsvillkoren i Bergen-Belsen som jag upplevde 1945 så var det rena komforten att sova på bara golvet i fängelset. 5/12 1941 arresterades jag åter och satt ensam i cellen under två månader. Jag arresterades anklagad för att tillhöra en hemlig organisation, att läsa och sprida underjordiska tidningar samt samla in
medel till båda. Den här tiden stängde man in mig i fängelsehålan för att tvinga fram en bekännelse. I fängelsehålan vistades jag två veckor. Det var en källarcell och måtten var 2 x 5 meter och 1,6 meters höjd. Jag kunde promenera i mitten av cellen utan att nudda taket. Betonggolvet var alltid fuktigt; som säng tjänade brädor och gamla säckar. I den här cellen utvecklade jag en elakartad skabb på hela kroppen. I de här gamla trasorna och säckarna som jag sov på fanns löss. Jag gick inte ut under hela den här tiden, två veckor i fängelsehålan. Ljuskontakten var utanför (jag kunde alltså inte reglera ljuset). Den öppnades bara så länge måltiden varade. Maten: två gånger dagligen vattning soppa och beskt svart kaffe och 4-5 hekto bröd på hela dagen. Jag hade ingen sysselsättning. Mest bad jag och sjöng eller nynnade religiösa och patriotiska sånger. Under en natt under den här tiden hade jag sällskap, nämligen från den 5-6/2 1942 slängdes en svårt slagen gymnasiestuderande in i cellen, 22 år gammal. Han hette Francieszek Nowak från Zarzecz utanför Jaroslaw. Efter vistelsen i fängelsehålan frågade gestapomännen mig om jag har fått nog och vill erkänna enligt deras vilja. Protokollet för erkännande var redan avslutad och underskrivet men Gestapos tillsynsmakt i Krakow krävde nya undersökningar och i denna sak började misshandeln. Misshandeln i Gestapo. Från den 12/3 24/4 1942 blev jag kallad sju gånger till Gestapos kontor i Jaroslaw vid Slowackigatan nr 4. Först ställde de upp mig med ansiktet mot väggen och bestämde 10 minuter för mig till eftertanke. När den tiden hade gått förklarade jag att jag inte har någonting att säga utöver vad jag redan vittnat om, började misshandeln med slag. Det är svårt för mig att kalla det annat än banditaktigt med en kraftig klubba som var 1 m lång som var gjord av furu och som i handtaget gick att hålla i handen och den motsatta änden hade 10 cm diameter. Det var ett instrument som med sina mått tydligt skulle framkalla en känsla av ångest och bävan hos den förhörde. Med den här klubban slog man mig på skinkorna med full kraft. Jag fick 15 slag, sedan uppmanades jag att räkna slagen. I näst sista slaget träffades jag i höften som förorsakade en häftig smärta så att jag föll till golvet. Och efter det 15:e slaget upphörde misshandeln. Under misshandeln satte man på radion för att tysta mina stönanden som kunde höras på gatan som var mycket full av liv. Dessutom, vid andra tillfällen av misshandel så använde man en gummibatong eller tjurpiska. Med de här redskapen bearbetade man hela kroppen och man skonade inte huvudet. Den här gestapomannen slog mig till exempel på skuldrorna gång på gång på båda skuldrorna ett tiotal gånger så att det blev stora fläckar av levrat blod och stora svullnader. Vid ett tillfälle när man förde mig till förhör fann jag på Gestapos kontor, liggande på golvet, slagen till medvetslöshet den polska arméns reservkapten Lenkiewicz från Lancut. Jag nämner att det här var en 48-årig invalid utan höger arm som han förlorade under kriget 1914-1918. Här handlade det om att på det här sättet göra intryck på mig och skrämma mig inför nya förhör. Jag vet säkert att kapten Lenkiewicz i Oswiecim arbetade som potatisvakt vid köket. Men hösten 1944 bestämde lägermyndigheten att man skulle likvidera invaliderna men han betraktades som värdelös arbetskraft och skickades till gaskammaren där han dog. Dessutom under ett förhör visade man mig tortyrredskapet och frågade om jag kände till det. Det var en stålkedja med länkar med 5 cm diameter. Längden var som ett normalt huvuds omkrets. Den avslutas på bägge sidor med trähandtag. Bredvid kedjan var det en spiralfjäder med en diameter om ungefär 1,5 cm och något kortare än kedjan som också var förenad med handtagen av kedjan. Ser ut som på teckningen:
När Gestapomannen la fram det här brottsredskapet framför mina ögon, hållande handtagen och frågade med skarp röst om jag känner till det här, kom jag genast ihåg en georgier som var en förrymd rysk krigsfånge och som vistades i samma fängelse som jag. Jag konstaterade att han uppenbart hade permanenta ärr i pannan från trycket av den här kedjelänken: Huden var perforerad som av hagel och det var avtryck av det här tortyrredskapet. Jag såg att såren hade ärrat sig och de går alltså enligt min mening inte att få bort. Det är värre än en tatuering. Samtidigt kom jag blixtsnabbt ihåg georgierns kommentar: efter att ha satt på den här kedjan på pannan på huvudets bredaste ställe (i linje med huvudbonaden) så stängde man handtagen med den här kedjan och i motsatt riktning så höll man i handtagen och tryckte till allt mer kraftigt samtidigt som man ställde frågor till brottslingen. Vid den direkta åsynen av den här apparaten visste jag till fullo på vilket sätt den användes och hur den verkade samt betydelsen av den här spiralfjädern. Fjädern, som i händelse av felaktigt påsättande och när man klämde åt de här kedjorna, hade kortare mått och skyddade kedjan från att halka ner från huvudet och i så fall gå av. När man visade mig det här redskapet och när man riktade frågorna till mig så låtsades jag att jag var fullständigt omedveten om hur man skulle använda det. Skrämseleffekten hade i det här fallet ingen effekt och man använde inte den här tortyren på mig. Jag vet att den ovan nämnde georgiern förflyttades till ett fängelse som fanns i ett kloster där man normalt tog människor till arkebusering. Det här redskapet skulle användas mot människor vars öde var bestämt med döden. Djupa knäböjningar med karbinen i händerna under en halv timme. Under min vistelse i fängelse i Jaroslaw under 10 månader hade jag möjlighet att observera Gestapos taktik i förhållande till fångarna. Bl a träffade jag i fängelsekorridoren en människa som jag kände mycket väl från friheten och för vilken jag hyste fullt förtroende och vet från hans berättelser och observationer hans fysiska och mentala tillstånd när han återvände från förhör att metoderna gentemot honom var mycket värre än de som jag själv upplevde. När misshandeln med tjurpiskan eller gummibatongen inte gav önskat resultat i fråga om erkännanden under ett av hans längre förhör, gav man honom en karbin i händerna som han måste hålla i kolven och pipan med bägge händerna ovanför huvudet och i den här positionen skulle han göra djupa och ordentliga knäböjningar. Varje avvikelse och slarv vid knäböjningarna straffades med tjurpiskslag. Han var så utmattad att han vid ett tillfälle, blöt av svett inte kunde hålla sig uppe på benen och föll till golvet. Med slag försökte man tvinga honom att upprepa knäböjningspositionen men när man upptäckte att det var omöjligt så satte man honom på en stol med hjälp av två gestapomän. Men han hade ingen kraft i benen och han ramlade av stolen. Han låg alltså på golvet. Han kunde inte resa sig från golvet på en halvtimme. Den här övningen med att knäböja med geväret i händerna pågick också en halvtimme. Jag vill tillägga att det var en utomordentligt stark människa, både fysiskt och psykiskt. Han hette Jozef Flis från Munin, en förstad till Jaroslaw. Han var en tänkande människa. Jag vet att efter tre dagars övningar kunde han inte resa sig ur sängen och under två veckor kände han en stark värk i benen. Dessutom förhördes Flis en annan gång under en annan tortyr. Man tog nämligen bort en matta från golvet och lindade den flera gånger runt huvudet så att man inte skulle höra skriken. För att tysta skriken satte man på radion och efter det var det tre gestapomän som bytte av varandra och samtidigt slog de honom med en gummibatong med full kraft över hela kroppen, tjurpiska och med en träklubba. När han föll
så sparkade man honom och lyfte upp honom till stående position för att man skulle fortsätta misshandeln. Hänga på en pelare/stolpe Densamme Flis genomgick också att hänga på stolpen i 26 minuter. Man band hans händer bakåt och från de bundna händerna ledde ett längre rep som man hängde över dörren och man drog till en sådan höjd att han inte kunde stödja fötterna på golvet. Hela kroppens tyngd hängde alltså på axlarna, vilket förorsakade en fruktansvärd värk i händerna och i bröstkorgen. Dessutom rörde man dörren i gångjärnen och då blev det värre och smärtan stegrades. Efter 10 minuter anmärkte gestapomannen att han nog har fått nog och om han vill hänga längre och att det är bäst att han erkänner vad som behövs och då bli befriad. Enligt Flis berättelser och mina observationer varade värken i axlarna mycket länge efter det här och att lyfta handen för att sätta en mössa på huvudet var under längre tid omöjligt. Mössan satte kamrater på honom. I fängelset i Jaroslaw hade jag, tack vare fångvaktare som hade förtroende för mig, möjlighet att kontakta mig med andra fångar från andra celler. Dessutom vet jag att sergeanten Poliszak från gränsbevakningen KOP under en 4 månaders vistele i fängelset i Jaroslaw blev slagen och förhörd 17 gånger. Det var en människa med atletisk kroppsbyggnad i sin krafts dagar, 47 år gammal. Man använde olika tortyrmetoder på honom. Man var alltid rädd för hans styrka så han hade händerna alltid i handklovar bakom ryggen. Varje gång han föll och när han försökte slita sig loss från bojorna tryckte man till handlederna och förorsakade en ohygglig smärta och sår. Man utsatte honom för att hänga från stolpe samt låsa in honom i fängelsehåla under tre veckor, hela tiden med händerna i handbojor. Händerna hade han fängslade även när han åt och även när han behövde uträtta sina behov. Fångvaktarna hjälpte honom ibland trots att de var rädda därför att det var förbjudet att göra det. Han var en människa med oerhört stark andlig uthållighet och trots anklagelser mot honom från de som inte stod ut med tortyren bröts han inte ned av tortyren. Eftersom det rörde sig om att ta vapen och ammunition från ett tyskt magasin med fem vagnslaster och i den här aktionen var brottslingen inblandad (stölden inträffade på så sätt att polacken var förklädd som tysk officer med falska papper och han tog ammunition från ett magasin i Nienadow nära Przemysl) - det här var en fråga om prestige för Gestapo i Jaroslaw. Efter en tid kallade man honom åter till förhör under medverkan av tre specialister från Gestapo i Krakow så utsatte man honom för olika slag av tortyr. Inte heller det gav något resultat. Han skickades till fängelset Montelupi i Krakow. Fyra veckor var han i Gross Rosen och efter fyra veckors vistele dog han i Sachsenhausen av uppsvullnad av hela kroppen den 15 maj 1943. Detta vet jag säkert genom kontakt med sjukstugan i Sachsenhausen och honom själv. Bostadsförhållandena i fängelset Bostadsförhållandena i fängelset var gräsliga/fatala därför att maximala möjligheterna att rymma fångar före kriget i det här fängelset var för 42 personer, så när jag satt i en enskild cell kom det senare upp till 150 personer. Det var så trångt i cellerna att det för många inte var tal om att kunna sova i liggande ställning. Jag kommer särskilt ihåg att i en cell med måtten 4 x 5 meter och det var väldigt varmt fanns 43 personer. Ett litet fönster gjorde att det var väldigt kvavt i cellen som förorsakade svimningsanfall. Till den stora nåden från fängelsestyrelsen tillhörde tillåtelsen att sova ute i korridoren för en del fångar. Smuts, löss tyfusepidemi och allmänna förhållanden och usel mat gav orsak till Gestapo på plats att yttra åsikten att de har det inte bättre här än i koncentrationslägret och därför tillfälligtvis skickas de inte till koncentrationslägret. Jag måste lojalt tillägga att det här tillståndet var
fångvaktarna som var Polacker inte skuld till och tvingade att fylla funktioner som före detta polska fångvaktare utan dikterat av Gestapo. 14/10 1942 skickades jag till fängelset i Tarnow där det var dåliga bostadsförhållanden, kallt. Vattnet gavs ur toalettskålen eftersom basala saker att tvätta sig och dricka med fick man inte. Jag minns en gång att vi gjorde en jakt på löss och under en timme var vi fyra som dödade 96 löss och det var inte alla. Genomläst underskrivet godkänt XXXXXX B. Kurowski Institutets assistent Avskriftens riktighet med originalet intygas B. Kurowski