Hälsa och livsstil hos småföretagare

Hälsa och livsstil hos småföretagare Intervjuundersökning av företagare i Örebro län Rapport S 2/2000 ISSN 1403-865X Sofia Loodh Småföretagsenheten Yrkes- och miljömedicinska kliniken Regionsjukhuset 701 85 Örebro Tfn: 019 6022464 Fax: 019 120404 E-post: sofia.loodh@orebroll.se

2 Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Bakgrund...4 Syfte och frågeställning...5 Undersökningens uppläggning...5 Urval...5 Metod...5 Resultat...6 Gruppen, åldersfördelning, företagsform och arbetstid...6 Motiv som styrt beslutet till att bli företagare...6 Ekonomi, försörjning och årsomsättning 1998...8 Kompetens, utveckling...9 Livsstil, kost- och motionsvanor, hälsa, tid för arbete och återhämtning...10 Stöd av familj, vänner, formella och informella nätverk, företagshälsovård...13 Framtid visioner, förväntningar, orolig eller nöjd...15 Diskussion...16 Slutsats...17 Referenser...19 Bilaga...21 Intervjumall nya småföretagare...21

3 Sammanfattning De 32 småföretagare som har intervjuats var verksamma i tjänste- och serviceföretag. De hade registrerat sina företag 1993. Syftet med undersökningen var att få kunskap om företagarnas hälsa och livsstil, hur den sociala situationen man hade påverkade livet som företagare, samt om det fanns skillnader mellan könen. Företagarna hade startat under skilda förutsättningar. Det dominerande motivet var att få frihet och självständighet i sitt arbete. Tillfälligheter har ofta spelat in, vissa blev företagare för att de tagit chansen när den dök upp, men för en del blev företagandet påtvingat. Oavsett varför man startat, eller vilken typ av företag man hade gällde det att ha kontroll över situationen för att klara företagandet med en god hälsa i behåll. De flesta av företagarna mådde bra och var friska. De var medvetna om betydelsen av en hälsosam livsstil. Flertalet hade regelbundet tid för någon form av fysisk träning samt regelbundet tid för avslappning och återhämtning. De flesta hade möjlighet att ta semester en eller några veckor per år, men sju av dem uppgav att de aldrig kunde ta någon sammanhängande ledighet. Flera av de hälsopotentialer som aktualiserats i arbetslivets förändring och i forskning, i slutet av decenniet 1900, tycks finnas hos småföretagare (Ekberg 1999, Wennberg 1999, och Härenstam et al 1999). Bland annat har företagarna betonat vikten av att tro på sig själv och sin egen förmåga. Att ha överblick och inte hamna i kaos och att kunna bemästra de svåra situationer som dyker upp. Att ha en realistisk verklighetsuppfattning så att man förstår, kan förutse och påverka de processer man medverkar i. Att respektera sig själv sina behov och att känna sig hemma. De som avsett att ha företagandet som huvudsaklig försörjning, lyckas genom en stor arbetsinsats. Den sociala situationen har sannolikt stor betydelse för hur företagaren fungerar i sin roll. Det framgår tydligt att stödet från omgivningen är viktigt för att känna trygghet. Stödet kan också ge balans i tillvaron och ge avlastning av vissa tunga bitar. Man kan säga att det har betydelse för arbetsbelastning och arbetsmiljö i stort och smått. De branscher som företagarna befann sig i ligger så pass nära varandra att både kvinnor och män arbetar på ett likvärdigt sätt. Detta avspeglar sig delvis i hur man kombinerar familjeliv/socialt liv/livsstil med företagandet. Kvinnor och män har i regel service och stöd av respektive partner när det finns sådan. Småföretagande är i högsta grad en familjeangelägenhet.

4 Bakgrund Småföretagsenheten har under 20 års tid gjort många olika projekt inom småföretagsbranscher. Inriktningen har i första hand varit att belysa arbetsmiljö och hälsa i små företag i olika branscher med skilda risker och exponeringar. Oftast har det handlat om att anställda, såväl som företagare har undersökts. Samtliga projekt har dokumenterats i rapporter (Småföretagsprojekt - Småföretagsenhetens rapportsammanfattningar 2000). Antalet småföretag i Sverige med färre än 9 anställda var 1997 ca 760 000. Av dessa var ca 160.000 företag med 1-9 anställda och ca 600.000 var soloföretagare. Antalet nya företag i Sverige har ökat kraftigt under de senaste åren. Under 1997 startades mer än 28 000 nya företag i landet. Bland de som startade var ca 30% kvinnor. En tredjedel av de som startade fanns i Stockholmsregionen. Två procent av företagen startades i Örebro län. I projektet Nya Småföretagare Hälsa livsstil och arbete, som genomfördes 1998 vid Småföretagsenheten vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro, kartlades situationen för 342 företagare i fyra län (Hellsing 1998). Undersökningen genomfördes i samarbete med Statistiska Centralbyrån, metoden var postenkät. Ett urval på 795 företagare i Västmanland, Värmland, Södermanland och Örebro län ingick. Förutsättningar var att de hade startat företag 1993 och att företaget då sysselsatte högst 10 personer. Enkäten berörde områden som hälsa, livsstil, arbetsmiljö och ekonomi. Av de 795 var det 515 som svarade och bland dessa var 342 fortfarande verksamma 1998. Dessa 342 som svarat och som var verksamma kom att utgöra studiegruppen. Resultaten visade att det fanns skillnader mellan företagarna när det gällde ohälsa, livsstil och försörjningsmöjligheter. Skillnaderna fanns mellan län, kön och bransch. Det fanns också skillnader när det gällde vissa fysiska besvärsupplevelser. Männen besvärades mer av fysiska arbetsmiljöfaktorer än kvinnorna, vilket förmodligen hade samband med att de i större utsträckning var verksamma inom fysiskt ansträngande branscher. En större andel män än kvinnor besvärades av huvudvärk. När det gällde de psykiska arbetsmiljöfaktorerna skiljde sig könen obetydligt från varandra. När det gäller livsstilsfaktorer, var rökning något vanligare bland kvinnorna, men snusning vanligare bland männen. Procentuellt fler män än kvinnor svarade att de ofta/alltid åt ordentlig mat i lugn och ro, men kvinnorna var i större utsträckning medvetet fysiskt aktiva. Något alarmerande får nog anses vara att mindre än hälften inte ens var fysiskt aktiva så lite som att gå eller cykla 30 min per dag. En bedömning av statistiska samband gjordes. Den visade att det enda sambandet med ohälsa, som närmade sig signifikans var arbete i företaget mer än 40 tim/vecka. För att bättre kunna beskriva samband mellan företagarens livssituation, livsstil, kön, företagskultur och företagarens hälsa genomfördes den här aktuella intervjustudien.

5 Syfte och frågeställning Syftet med intervjuerna var att få ökad kunskap när det gäller hälsa och livsstil i en grupp småföretagare med relativt nystartade företag i olika branscher. Särskild tonvikt lades vid frågan, hur kvinnor och män kan leva ett gott socialt liv, må bra och finna en god balans i tillvaron trots ett brett ansvarstagande och en hög arbetsbelastning. Att få kunskap om på vilket sätt småföretagare själva påverkar sin hälsa och arbetsförmåga genom livsstil, social situation och arbetsmiljö. Hur orsaken till att man blev företagare inverkar på den fysiska eller psykosociala upplevelsen eller hälsan hos företagaren. Få kunskap om hur kvinnor och män prioriterar när det gäller att kombinera företagande med familjeliv/socialt liv och livsstil. Undersökningens uppläggning För att genomföra undersökningen genomfördes djupintervjuer med företagare verksamma i företag som registrerats inom SNI koderna 50-74 och 80-93. SNI står för svensk näringsgrensindelning i SCB:s företagsregister (SCB:s Företagsregister 1998). SNI koderna 50-74 och 80-93 innefattar företag inom parti- och detaljhandel, hotell- och restaurangverksamhet, transport, kommunikation, fastighets- och uthyrningsverksamhet, företagstjänster, utbildning samt sociala och personliga tjänster. Urval Ett slumpmässigt urval gjordes bland de 147 företagare i Örebro län som ingått i studiegruppen (n=342) i projektet Nya Småföretagare Hälsa, livsstil och arbete. I samband med utvärdering av svaren i den undersökningen blev studiegruppen indelad i tre branschgrupper. Indelningen gjordes för att möjliggöra jämförelse mellan olika branschgrupper och kvinnor och män som företagsledare i någorlunda likvärdiga förhållanden. Branschgrupperna kom att bestå av a) varuhandel, transport, b) konsulter, sociala och personliga tjänster, service och c) industri, bygg/tillverkning (Hellsing 1998). Branschgruppen industri, bygg/tillverkning uteslöts eftersom det endast fanns en kvinna i gruppen. I de återstående branschgrupperna var det 117 män och 30 kvinnor. Företagarna var fördelade så att 57 av männen fanns i varuhandel, transport och 60 i konsulter, sociala och personliga tjänster, service. De 30 kvinnorna var jämt fördelade med 15 i varuhandel, transport och 15 i konsulter, sociala och personliga tjänster och service. Härefter gjordes ett stratifierat slumpmässigt urval. Avsikten var att intervjua 8 kvinnor och 8 män ur varje branschgrupp. Några slumpvis utvalda visade sig inte längre vara verksamma och nästa person tillfrågades efter turordningslistor. Den definitiva gruppen som intervjuades bestod av 32 verksamma småföretagare, 16 kvinnor och 16 män i Örebro län. Metod Företagarna kontaktades per telefon och tillfrågades om de var intresserade av att ställa upp på en intervju. I samband med telefonsamtalet gavs information om undersökningen

6 och en överenskommelse om tid och plats gjordes. Några av de tillfrågade var inte längre verksamma som företagare och fick då väljas bort. Endast två avböjde att delta, båda med goda skäl. Den ena (restaurangägare) höll på att flytta sin verksamhet till en ny lokal och ansåg sig inte ha tid. Den andra (ekonom) skulle just till att avveckla sin verksamhet eftersom hon hade fått en anställning i ett större företag. Småföretagarna var alla positivt inställda och det var lättare än förväntat att få ja till deltagande. De flesta intervjuerna genomfördes ute i respektive företag. En frågemall gav struktur åt intervjuerna (se bilaga sid 21). Vissa fasta frågor fanns men svarsalternativen var öppna och varierade mycket. Intervjuerna bandades, skrevs ut och materialet har sedan klassificerats och bearbetats kvantitativt och kvalitativt. De sex områden som togs upp i intervjuerna var: Motiv till att man blev företagare och motivationen till att förbli företagare. Ekonomi, årsomsättning 1998 och om man kunde försörja sig på inkomsten. Kompetens, formell kompetens hos företagaren och kompetensutveckling inom företaget. Livsstil, hälsa, arbetstid, semester och tid för återhämtning. Stöd och trygghet. Socialt stöd av familj och/eller vänner. Nätverk. Mentorskap. Företagshälsovård. Framtid och visioner. Företagets/företagarens förväntningar, möjligheter eller hinder inför framtiden. Resultat Gruppen, åldersfördelning, företagsform och arbetstid De intervjuade företagarna 16 kvinnor och 16 män hade en medelålder som var 47,5 år (spridning 61-27). Den största andelen av företagarna, 19 personer hade inga anställda, dvs de var soloföretagare, 10 hade anställda och fyra var hälftenägare. Bland de företagare som var hälftenägare hade ett företag en anställd och i de andra tre var endast ägarna verksamma. Den vanligaste företagsformen var aktiebolag, 16 företag,14 var enskild firma, ett kommanditbolag och ett var handelsbolag. När det gällde arbetstiden arbetade de flesta, 26 personer, heltid (40 tim/vecka). Sex personer arbetade deltid i sitt företagande, fem av dessa hade också i annat arbete vid sidan om. En av kvinnorna hade anställning plus heltidsföretagande. Geografiskt var nästan hälften, (14) verksamma i Örebro. Fem i Karlskoga, två i Nora, och två i Kumla. De övriga 9 var i Askersund, Lindesberg, Pålsboda, Glanshammar, Vintrosa, Odensbacken, Erevalla, Frövi och Närkes Kil. Motiv som styrt beslutet till att bli företagare Frihet och självständighet viktigt Orsakerna till att de 32 personerna startade företag är många och varierande, men det finns naturligtvis gemensamma drag i deras berättelser. Motivet de allra flesta nämnde var en önskan om att få arbeta självständigt och med frihet. Nästan hälften nämnde detta att vara sin egen att ha ett stort mått av frihet i arbetet och i driften av verksamheten. Friheten handlar om att förlägga sin arbetstid när det passar, arbeta med de metoder eller produkter man själv väljer, att välja sina medarbetare, bestämma hur företaget och företagandet skall utvecklas, välja sin marknad, sina kunder och mycket annat. Flera av

7 de intervjuade säger jag vill aldrig mera vara anställd eller jag tröttnade på att vara anställd, jag skulle gärna börja om, jag ångrar att jag inte gjorde detta när jag var yngre. Behov var ett motiv till start Nästan en tredjedel av företagarna uppgav att det fanns behov och efterfrågan av den service eller det utbud som deras företag kunde tillhandahålla på orten där de var verksamma eller bodde. En del hade speciell och efterfrågad kompetens. Det kunde också vara ett behov hos en speciell kundkrets som man ville tillfredsställa. I vissa fall handlade det om specialservice till grupper i samhället och arbetslivet där företagarna var väl medveten om behovet och efterfrågan. Här kan tas som exempel två företagare vars företag erbjöd tolktjänster inom teckenspråk och baltiska språk. Flera av företagarna var också inriktade mot området miljö och kvalitet. Det handlade också om att kunna köpa specialskor individuellt anpassade till onda och missformade fötter och att kunna köpa barnkläder på landet. Erfarenhet var bra En fjärdedel av företagarna startade företag i samma bransch som de tidigare varit anställda i. Flera hade lång erfarenhet från den bransch man sedan startade företag i med sig i bagaget. Dels hade man lång kompetens och hade lärt sig av andras fel och misstag och tagit en del användbara idéer med sig. Men det var också flera som i samband med organisationsförändringar brutit sig loss och startat eget, i vissa fall i samarbete med sin tidigare arbetsgivare. Tillfälligheter spelade in I vissa fall hade plötsligt ett tillfälle dykt upp, ett företag som skulle säljas, någon blev till och med tillfrågad. När sedan kompetensen passade, stödet från familjen, viljan och lusten och intresset fanns så tog man chansen när den kom. Vågade ta språnget, som någon uttryckte sig! I flera fall var det många pusselbitar som skulle passa in i mönstret och ibland stämde det. När personen sedan fem år senare deklarerade att det här är det bästa jag gjort i mitt liv så har beslutet som kanske togs under vånda resulterat i en positiv livsförändring för företagaren. Arbetslöshet var ett skäl Fem av de 32 intervjuade hade blivit arbetslösa och detta bidrog till beslutet. Ytterligare ett par upplevde oro och hot om framtida förändringar som var den utlösande faktorn till att de blev företagare. Flera hade då sin affärsidé så långt genomtänkt och utvecklad att det bara var att ta beslutet. I ett fall handlar det här om kvinnan som blev företagare för att hennes arbetslösa man behövde en meningsfull sysselsättning, han är den som sköter det praktiska arbetet i det lilla familjeföretaget. Förebilder Fem av företagarna hade förebilder på nära håll oftast inom familjen, ett par kom från utpräglade företagarfamiljer där nästan alla vuxna, föräldrar, syskon och ingifta var företagare inom olika branscher. Det tycks finnas ett naturligt mentorskap och ett stöd när den med erfarenhet och kompetens finns på nära håll och delar med sig. För den invandrade mannen som var född i Libanon var det helt naturligt att han som far och farfar öppnade restaurang.

8 Intresse För några har företagandet inneburit att de kunde syssla med det som från början varit en hobby och ett stort intresse. Där kan vi ta som exempel kvinnan med antikaffären som dock fortfarande hade en anställning i ett, som hon sade, tryggt arbete. Det fungerade bra, delvis tack vara att familjen fanns i bakgrunden, de vuxna barnen hjälpte gärna till i företaget och mannen skötte markservicen i hemmet. Hälsa och livssituation Förändringar i livet som att drabbas av sjukdom eller att bli förälder kan också vara faktorer att räkna med. Kvinnan med reumatisk sjukdom vars jobb i hemtjänsten blev för tungt som öppnade blomsteraffär är ett exempel. Ett annat är mannen som efter många år i golvläggarbranschen drabbades av hjärtinfarkt, överlät det större företaget till en son och startade enskild firma i samma bransch. I soloföretaget kan han arbeta i sin egen takt och med mindre psykiska och fysiska påfrestningar. Det har också för någon varit lämpligt med att dra igång en verksamhet hemifrån i samband med att barnen i familjen var små. Försörjning, att tjäna pengar och att bygga upp ett företag Ett fåtal av de intervjuade företagarna tog upp detta med att själv kunna försörja sig ekonomiskt som en av de viktigaste faktorerna. Detta fanns som en naturlig del i sammanhanget och alla strävade efter att kunna försörja sig på företaget. Ett par av de yngre männen nämnde att ett av motiven för dem till att bli företagare var att tjäna mycket pengar. En av männen tog upp att det faktum att hans kompetens var mycket efterfrågad och att detta gjorde det mycket mer lönande att vara egen företagare än att ha en anställning med lägre lön. Motivation och drivkraft till att fortsätta Erfarenheterna hos gruppen efter minst fem års företagande ger vid handen att den starkaste drivkraften och motivationen upplevdes vara självständigheten. Friheten, att vara sin egen, jobba åt sig själv, att ta i sin egen situation, att bestämma själv, var uttryck som användes. Nästan alla upplevde att detta var den allra viktigaste mekanismen som gav kraft och energi i arbetet. Även flera av de som inte från början hade självständigheten som delmotiv till att starta hade efter en tid som företagare upptäckt den positiva känslan. Kvalitet och miljö En annan faktor är kvalitet på service eller att lyckas producera med hög kvalitet. Att utveckla en metod eller verksamhet med miljöhänsyn. Att lyckas bra med arbeten och uppdrag är en sporre. Att få uppskattning från kunder. Dels förbättra inom ett serviceområde eller förbättra en specifik produkt. Utmaningen att lyckas, bygga upp något, bygga nätverk, att arbeta i intressanta projekt, lära sig mera och lära sig nya saker. Några talade om den sociala dimensionen, hur viktig den sociala kontakten med kunder och kollegor har blivit för dem och detta kunde också vara en stark drivkraft, allra helst hos soloföretagarna. (Hult 1996 och 1998) Ekonomi, försörjning och årsomsättning 1998 Ekonomin togs upp i intervjun med frågor kring försörjning, om man tyckte det lönade sig att vara företagare, vad årsomsättningen hade varit 1998, om det fanns problem med ekonomin. Hur stor arbetsinsatsen var i förhållande till lönsamheten och om man

9 upplevde konkurrens som ett hot mot företagets forlevnad och ekonomi. De allra flesta hade sin huvudsakliga försörjning från företagandet. Bland kvinnorna var det 12 och bland männen 15 som svarade att de kunde försörja sig på företaget. Fem (tre kvinnor, två män) hade annat jobb vid sidan om och företagandet framstod inte som den huvudsakliga sysselsättningen. Bland de som inte kunde försörja sig på inkomsten från företagandet, fyra kvinnor och en man hade tre jobb vid sidan om vilket gjorde att man klarade sig ändå. Den resterande företagaren som var en kvinna såg på framtiden med en viss bävan då kundunderlaget för hennes företag (kaférörelse) förändrats kraftigt genom ökad konkurrens, lokal arbetslöshet och förändringar i stadsplanen på orten där hon var verksam. De flesta hade ordning på ekonomin, upplevde inte några problem och tyckte inte att ekonomin var till bekymmer. Sex av kvinnorna och fem av männen uttryckte sig med termer som, det lönar sig bra, företaget har god ekonomi lönsamheten är god, jag tjänar bra med pengar. Några andra försiktigare som det är ok, det går, jag klarar ekonomin. Omsättningen 1998 varierade från 20.000 kronor till 37 miljoner kronor. De flesta företagen (11) fanns i gruppen med omsättning mellan 300.000 kronor och upp till 999.000 kronor. Den som hade högsta omsättningen i förhållande till företagsstorlek om man ser till personer i företaget, var en soloföretagande kvinna med 10 miljoner i omsättning. Hon arbetade med affärsutveckling och hade speciell kompetens (tabell 1). Tabell 1 Årsomsättning 1998 uppdelat på andel småföretagande kvinnor och män. Omsättning < 100 Tkr 100-300 Tkr 301-999 Tkr 1-2 Mkr >2 Mkr 1998 Kvinnor 3 1 4 5 3 16 Män 2 2 7 3 2 16 Alla 5 3 11 8 5 32 Den kvinna som hade företaget med den lägsta omsättningen var på väg att avveckla sitt företagande beroende på att hon fått en anställning som passade hennes kompetens bättre än företagandet. Några av kvinnorna hade företag i typiska kvinnodominerade branscher, som dessutom är serviceföretag och har privatpersoner som kunder och där konkurrensen är stor. Där finns också konkurrens genom att en hel del svartjobb förekommer. Kompetens, utveckling Grundskolekompetens, realexamen. Alla företagarna redogjorde för den kompetens man hade med sig in i företagandet och även den man skaffat sig under åren som företagare. Alla hade grundskolekompetens som bas, fyra av kvinnorna hade realexamen. Gymnasiekompetens Mer än 75% (25 av 32) hade genomgått gymnasieutbildning, det var 12 av kvinnorna och 13 av männen. Den vanligaste gymnasieutbildningen var 3-årig ekonomisk linje, fem kvinnor och fyra män. Därnäst kom teknisk utbildning på gymnasienivå, sju av männen. Fem av kvinnorna hade gått yrkesinriktade gymnasieutbildningar som vårdlinje

10 och frisörutbildning. Två personer, en kvinna och en man hade gått naturvetenskaplig linje och ytterligare två personer, en kvinna och en man hade gått kontor och distributionslinjen. Högskola/universitet Elva av företagarna ( sex kvinnor och fem män) hade studerat vid högskola/universitet. Åtta hade genomgått utbildningar på 3 år eller > 3 år, och som exempel kan nämnas civilingenjörsutbildning, företagsekonomutbildning, sjuksköterskeutbildning, socionomutbildning och läkarutbildning. I den gruppen fanns fyra kvinnor och fyra män. Resterande tre (två kvinnor och en man) hade gått kortare kurser på 20, 10 eller 5 högskolepoäng inom ämnesområden som var relevanta till företagandet. Tjugo av företagarna (lika många kvinnor som män) hade dessutom utbildat sig genom branschanknutna utbildningar eller fördjupningsutbildningar anpassade för den bransch de var verksamma i. Det kunde röra sig om språk, miljö, ekonomi eller speciella yrkesmetoder (tabell 2). Tabell 2 Högsta formella kompetens i gruppen uppdelat på kvinnor och män Kompetensnivå Grundskola Gymnasium Högskola Universitet Kvinnor 3 7 6 16 Män 2 9 5 16 Alla 5 16 11 32 Kompetensutveckling När det gällde företagarens kompetensutveckling inför framtiden hade 12 personer (7 kvinnor och 5 män) planer inför framtiden, det handlade mest om utbildning i ekonomi eller ledarskap eller fördjupningskunskaper inom respektive område. Några nämnde också nätverk och att anställa personer med lämplig bakgrund som ett led i att höja kompetensen i sin verksamheten. Livsstil, kost- och motionsvanor, hälsa, tid för arbete och återhämtning Här togs frågor upp som pejlade företagarens attityd till sig själv, sin hälsa, hur man bedömde sina kroppsliga resurser. Hälsouppfattning, matvanor, alkohol och tobaksvanor, hur man använde sin tid för arbete och för återhämtning. Kost och matvanor Vuxna människor i 1990-talets Sverige har god tillgång på näringsriktig föda och goda kunskaper om vad som är bra mat och goda kostvanor. Det var också vad alla, både kvinnor och män deklarerade. Mer än tre fjärdedelar (25 personer, 13 kvinnor, 12 män) av företagarna verkade ha bra matvanor. Man sade t ex Jag är noga med vad jag äter, Jag är noga med mattider, Jag försöker att äta regelbundet och någorlunda näringsriktigt. De sju (tre kvinnor, fyra män) som medgav att de åt dåligt och slarvade med maten hade bortförklaringar som jag är väl medveten, men jag hinner inte, prioriterar annat, tidbrist eller, jag är inte särskilt intresserad av mat. Motion och träning När det gäller motions- och träningsvanor var det 19 personer (nio kvinnor och tio män) som medvetet hade inplanerade tränings- och motionsaktiviteter som de också

11 genomförde. Ytterligare sju (3 kvinnor, 4 män) uppgav att de motionerade ibland, periodvis eller oregelbundet. Sex stycken motionerade inte alls, det var två kvinnor och fyra män. De som regelbundet tränade hade upptäckt att de mådde bättre. Kopplade av på ett bra sätt, rensade skallen, samlade krafter, hade givande sociala kontakter och varvade ner med hjälp av aktiviteterna. Några sade Jag skulle inte orka jobba som jag gör om jag inte tränade. Motionsmönstret hos kvinnorna och männen var i stort sett lika. Kvinnorna ägnade sig mest åt gympa, löpning, cykling, simning, golf och promenader. Männen gick inte i samma utsträckning på gympa, men de spelade badminton, tennis och inomhusfotboll istället. Några stycken var mycket flitiga motionärer, bland kvinnorna fanns en som tränade cykling och deltog i långlopp regelbundet, hon cyklade mellan hemmet och arbetet (4 mil tur och retur) hela sommaren och fick på så sätt naturlig träning. Två av kvinnorna var aktiva med motionslöpning och orientering. Två av männen var också flitiga cyklister den ena cyklade året om till och från arbetet, en mil/dag och den andre cyklade flitigt som fritidssysselsättning och i träningssyfte, han brukade delta i olika cykellopp. Alkohol I attityden till alkohol verkade det råda en viss försiktighetsprincip. Alla var öppna och svarade villigt. Flera hade erfarenheter från arbetslivet och affärsliv som troligen påverkat dem när det gällde deras inställning till hur man hanterar alkohol. Fyra (lika för kvinnor som män) var nykterister och smakade aldrig alkohol. Bland de 28 som använde alkohol var det nästan hälften som betonade att det var ytterst sparsamt, mycket sparsamt eller med försiktighet. En del sade också att de aldrig drack starksprit utan endast drack vin eller öl. En erfarenhet av alkohol i affärslivet som en av kvinnorna hade, kom i samband med att vi talade om risker i arbetsmiljön och eventuella risker arbetet. Hon tog då upp att hon i samband med affärsresor österut i Europa flera gånger blivit skjutsad i bil av affärskollegor som konsumerat åtskilliga mängder alkohol. För att inte utsättas för fler riskfyllda bilresor såg hon numera till att aldrig dricka alkohol i de sammanhangen. Hon erbjöd sig alltid i stället att vara chaufför. Tobak När det gällde tobaksbruk diskuterades rökning och snusning. Fem personer, tre kvinnor och två män var vanerökare och rökte varje dag. De flesta, 27 personer, var ickerökare, det var 13 kvinnor och 14 män. Två personer av dessa var dock s k feströkare, de rökte vid speciella festtillfällen, speciellt när de var tillsammans med flera rökare, men inte varje dag. De påstod sig inte känna något rökbegär till vardags. Fem av männen snusade ibland, men rökte inte alls. Tre personer hade varit rökare tidigare men slutat för mer än 2 år sedan. Två av dessa, en kvinna och en man, hade slutat efter symtom på ohälsa och sjukdom som kunde sättas i samband med rökningens negativa hälsoeffekter i kombination med andra livsstilsfaktorer. Hälsa Alla de intervjuade personerna var väl införstådda med att deras insatser, den egna hälsan och förmågan var avgörande för företagandet och utvecklingen av verksamheten. De flesta, 22 personer, uppgav trots stor arbetsbörda och en stressig tillvaro att de inte upplevde några som helst sjukdomssymtom. De mådde bra och var fullt friska.

12 Sex av företagarna upplevde symtom på ohälsa eller obehag som dock inte inverkade på arbetsförmågan. Det var fyra kvinnor och två män. Besvären hos de fyra kvinnorna var s k golfarmbåge hos caféinnehavare. Högt blodtryck och övervikt hos skohandlare. S k stresshjärta hos affärsutvecklingskonsult och oro för att bli utsatt för rån eller hot och våld, hos en butiksinnehavare. Besvären de båda männen beskrev var sömnsvårigheter vid stressiga perioder (pappersgrossist med 13 anställda) och tillfälliga ryggbesvär hos försäljare/uthyrare som gjort tunga lyft med felaktig lyftteknik. Fyra av företagarna kunde inte arbeta fullt ut, p g a sjukdom vid intervjutillfället. De led av reumaotid artrit, fibromyalgi, smärta och värk i nacke och axlar och sviter av hjärtinfarkt med efterföljande by-passoperation. Kvinna född 1964 som hade reumatoid artrit. Hon hade nyligen genomgått en operation av en deformerad led men räknade med att vara fullt återställd och i arbete två veckor efter intervjun. Hennes reumatiska sjukdom hade påverkat hennes val att bli företagare eftersom hon i sitt tidigare arbete i hemtjänsten haft problem att orka med den fysiska belastningen. Kvinna född 1949 och som led av s k fibromyalgi hade efter något års ohälsa fått diagnosen verifierad. Hon hade gått ner på 50% arbetstid (20 tim/vecka) och var sjukskriven den andra halvan för att återhämta sig och bli smärtfri. Sambandet mellan hennes besvär och den långvariga stressbelastning hon varit utsatt för var påtagligt. Hon var själv medveten om detta. Kvinna född 1940 med belastningsbesvär i form av värk i nacke och axlar. Hon hade arbetat med sin städfirma mycket hårt under flera år utan några återhämtningsperioder. Hon hade städat som anställd under flera år med tung fysisk belastning. Dessutom hade hon under de åren varit enstående med tre barn. Man född 1938 som drabbats av en hjärtinfarkt och fick genomgå en akut by-passoperation hade gått ner till halvtidsarbete och startat om som soloföretagare. Det stora företaget han byggt upp under många år hade han överlåtit på sin son. Han hade varit rökare under största delen av sitt liv, men slutade i samband med sjukdomen (tabell 3). Tabell 3 Företagarna - hälsa - ohälsa och arbetsförmåga Antal företagare Frisk Symtom som inte påverkar arbetsförmågan Ohälsa som påverkar arbetsförmågan Kvinnor 9 4 3 16 Män 13 2 1 16 Hela gruppen 22 6 4 32 Tid för arbete Tiden företagarna använde för sitt företagande såg lika ut hos båda könen. Lika stor andel (13 stycken) av kvinnorna som av männen var företagare på heltid, 40 timmar/vecka. En man och en kvinna arbetade halvtid, 20 timmar/vecka och två kvinnor och två män arbetade < 20 timmar/vecka. En stor andel av de heltidsarbetande arbetade dessutom övertid. När det gäller övertidsarbete skiljde sig kvinnor och män något åt,

13 sex av kvinnorna och fyra av männen sade att de aldrig arbetar över. Men en tredjedel (10 kvinnor och 11 män) arbetade regelbundet mer än 40 tim/veckan (tabell 4). Tabell 4 Företagare och arbetstid/övertid per vecka i företaget Arbetstid/vecka Övertid tim/vecka 40 20 <20 0 1-10 11-20 21-30 31-40 Kvinnor 13 1 2 6 5 2 3 Män 13 1 2 4 8 2 1 1 Tid för återhämtning och avslappning När det gällde att planera in och ta ut semester så gjorde den största delen (25) av företagarna detta. De flesta tog 3-4 veckor på sommaren, några tog största delen vår och höst, en av företagarna planerade så han kunde ta 8 veckors semester sommartid! Det som påverkade möjligheterna här verkade vara ekonomin, vilken bransch man fanns i, soloföretagande, kundservice, vilken marknad man vände sig till och hög/lågsäsong för produkten eller tjänsten man sålde. Bland de sju företagare som inte tog semester fanns varierande skäl till detta. De tre kvinnorna som inte tog semester hade alla serviceföretag vars högsäsong var på sommaren, två var ensamstående och två var soloföretagare. Hos de fyra männen som inte tog semester fanns liknande skäl, högsäsong, tidspress, ensamstående förälder och serviceföretag var sådant man talade om. Aktiviteter för att ladda batterierna Den lediga tid företagarna hade användes mycket olika. Framför allt beroende på vilken typ av socialt liv eller familjesituation man hade. De som levde i någon typ av familj med hemmavarande barn i yngre åldrar ägnade stor del av tiden åt familjen. Man gjorde aktiviteter tillsamman, sporter av olika slag och upplevelser i naturen. Några talade om fritidshus, resor, husvagnsliv och båtliv. En av kvinnorna hade bilsport som gemensamt intresse med man, barn och barnbarn. De gjorde kortare och längre resor tillsammans, tävlade och umgicks olika generationer emellan. Att vistas i och uppleva naturen, allt från fjällvandringar till skogspromenader och promenader med hunden, var god rekreation för flera. Några spelade golf som dels ger motion, frisk luft och många tillfällen till sociala kontakter. En av de yngre männen berättade om sitt trädgårdsintresse som gav honom tillfredsställelse. Där fick han användning för sin kreativa förmåga och se resultat av arbetet. Kulturupplevelser av olika slag nämnde en av kvinnorna som ett viktigt inslag på sin lediga tid och kvinnan med antikaffär ägnade största delen av sin lediga tid åt sitt intresse för antikviteter. Stöd av familj, vänner, formella och informella nätverk, företagshälsovård Familjen som stöd Av de 32 företagarna levde 26 i parrelation med hustru, man eller sambo. 25 hade barn och sju hade dessutom barnbarn. De sex övriga (tre kvinnor och tre män) bodde och levde ensamma. Två av dessa män var skilda och hade dålig kontakt med f d hustrun och även med barnen. Bland de 26 som hade familj och eller livspartner var det nästan tre

14 fjärdedelar som berättade om stödet från familjen. Framför allt var det livspartnern som stod för stödet, men det kunde också vara vuxna barn och ibland de egna föräldrarna. Vänner som stöd Även vänner nämndes som viktiga för företagaren. Det var nästan lika många som uppgav att stödet från vänner i företagandet var viktigt. I många fall var även vännerna företagarkollegor eller företagarkollegor som hade blivit vänner. Kunder i företaget blev också för flera av företagarna både vänner och stöd. Nätverk av olika slag Nätverk av olika slag talade man om. Sju av kvinnorna och 10 av männen hade sökt sig till något nätverk. Det var i vissa fall informella naturliga nätverk som bildades på grund av uppdrag eller projekt man arbetade i. Det fanns också enstaka exempel på lokala nätverk, för småföretagare, för yngre företagare och för kvinnor som är företagare. De mer formella nätverken kunde vara Företagarna i Örebro län och den lokala föreningen i Företagarnas Riksorganisation (FR). Det var också branschanknutna organisationer eller yrkesföreningar som höll företagaren med relevant information till gagn för verksamheten. De betalade också in till någon form av arbetslöshetsförsäkring genom organisationen. Kvinnorna var i större utsträckning medlemmar i yrkes- eller branschanknutna organisationer medan en större andel av männen tillhörde FR. Fem av kvinnorna tillhörde enbart någon branschorganisation och tre var medlemmar i FR, medan nio av männen var med i FR, två av dessa dessutom i branschorganisation. En av männen nämnde också den lokala Rotaryklubben som han tillhörde som en form av nätverk. Flera av de företagare som inte var formellt organiserade hade uppfattningen att organisationerna var till för de större företagen eller företag i andra branscher än deras egen och tyckte inte att medlemsavgiften stod i proportion till den nytta de ansåg sig ha av att vara medlemmar. Kontakt med företagshälsovård Liknande uppfattning fanns i gruppen när det gällde kontakt med eller anslutning till någon typ av företagshälsovård. Åtta av företagarna (4 kvinnor, 4 män) sade att de köpte enstaka tjänster av eller hade avtal med företagshälsovård. Alla de åtta fanns bland dem som hade anställda i sina företag. Den låga anslutningen av småföretag till företagshälsovård har under decennier vållat bekymmer för arbetsmiljö-sverige. Stora resurser har satsats i olika projekt för att hitta lösningar. Statsbidrag och stimulanspaket har prövats men utan nämnvärd framgång. Småföretag utnyttjar inte företagshälsovårdens tjänster i särskilt stor utsträckning (Fredriksson 1998). Storleken på företaget har betydelse för hur man hanterar och arbetar med arbetsmiljöfrågorna (Bornberger Dankvardt 1997). Frågar man småföretagare vad de tycker om arbetsmiljön i sitt företag svarar 80-90% av företagarna att de har det bättre än genomsnittet (Antonsson 1989)! Det är vanligt med underrapporteringen av arbetsskador och arbetssjukdomar till Arbetsskadeförsäkringen från småföretag. För de anställda i småföretag är det naturligt

15 att vid hälsoproblem vända sig till sjukvården i första hand och de arbetsrelaterade åkommorna resulterar då sällan i några förbättrande åtgärder på arbetsplatsen (Bornberger-Dankvardt 1997 och Modig 1998). När det gäller arbetsorsakade olycksfall med dödlig utgång inträffade hälften av dödfallen under åren 1990-96 inom typiska småföretagsbranscher (Fakta om arbetsskador Arbetarskyddsstyrelsen 1996). Framtid visioner, förväntningar, orolig eller nöjd Positiv framtid Hälften av företagarna uttryckte sig positivt inför framtiden, lika för kvinnorna och männen. Det handlade då om att utveckla företaget genom kompetenshöjning för sin egen del eller för anställda i företaget. Det kunde också vara att bredda sin marknad, öka utbudet av tjänster, höja kvaliteten, bli bättre, att slå ihop sitt företag med någon annans, eller att anställa flera medarbetare i verksamheten. Tre av företagarna, två män och en kvinna, sade att de hade nya projekt på gång, som om de gick i lås skulle kunna förändra deras företagande radikalt. Anställa eller avveckla I hela gruppen på 32 företagare var det nio personer som talade om att anställa fler medarbetare. Av de 19 som var soloföretagare var det tre som talade om att anställa någon i framtiden. Av soloföretagarna var det fyra som funderade på att avveckla sin verksamhet, två hade redan andra arbeten, en hade en ny verksamhet på gång och en planerade att gå i pension. Oro inför framtiden Tre kvinnor och en man kände oro inför framtiden. Det fanns olika orsaker till detta. För kvinnornas del var det hos en av dem dålig lönsamhet och en osäker framtid. En annan hade en känsla av otillräcklighet i ledarskapet och den tredje kvinnan kände oro inför ökat våld i affärsbranschen. För mannens del var det dålig ekonomi på grund av alltför få uppdrag som gjorde att han haft ett tufft år. Han bar också på en obehagskänsla av att ha blivit tvingad av sin tidigare arbetsgivare till att bli egenföretagare och han kände sig alltför uppbunden av ett kontrakt med densamme. Nöjda som det är En tredjedel av företagarna var nöjda med företagarlivet som det var. Flera uttryckte sig i termer som: jag är nöjd som det är idag, är nöjd med livet som det är, jag vill jobba på som idag, då är jag nöjd.

16 Diskussion Det var förvånansvärt lätt att få företagarna intresserade av att ställa upp på intervju. Delvis kan detta ha berott på att de redan tidigare svarat på enkät i Nya Småföretagare Hälsa, livsstil och arbete (Hellsing 1998). De deltagande 32 företagarna tillhörde den grupp som fortfarande efter sju år var verksamma. Flera hade lyckats utveckla företaget på ett positivt sätt. Alla hade det gemensamt att de jobbat hårt och mycket. Lyckats ta sig igenom de största hindren i början och tagit kontroll över tillvaron. Några hade anställt bra medarbetare och tjänat mycket pengar. Några hade lyckats hålla sig kvar i det lilla formatet kanske som soloföretagare och också tjänat pengar. För flera var det tillräckligt att kunna försörja sig på inkomsten. Frihet och självständighet var för de flesta huvudmotivet till start, för ännu fler blev det också den starkaste drivkraften att fortsätta och utveckla företagandet, vilket stämmer med andra undersökningar (Hult 1996). Andra motiv till start var, att det fanns en efterfrågan på tjänsten eller produkten. Flera startade företag i den bransch där de tidigare varit anställda och ibland var det tillfälligheter som inverkade. En möjlighet som dök upp vid en lämpligt tidpunkt i livet och den möjligheten tog man. En liten del hade varit arbetslösa, det fanns förebilder oftast på nära håll kanske i familjen. Ett stort intresse eller en hobby kan ibland bli ens levebröd. Livssituationen spelar in, kanske mer för kvinnorna än för männen (Du Rietz 1999, P Moore 1998). Pengar har betydelse men i först hand till försörjning. Ingen av de intervjuade hade startat företag med huvudsyftet att tjäna stora pengar (Småföretagens villkor och verklighet). Ekonomin man hade i verksamheten var mycket varierande. De flesta småföretagare har generellt låg kompetens i både administration och ekonomi, vilket verkar stämma även på denna grupp. I gruppen fanns dock några med hög kompetens på området som själva arbetar med andra företags affärsutveckling och ekonomi. Att ha en speciell nisch, speciell kompetens eller en unik affärside som ligger rätt i tiden tycks vara det mest lönande. Utbildningsnivån stiger i Sverige och det är känt sedan tidigare att den varit generellt lägre i småföretag. Det är andelen gymnasieutbildade och personer med kortare högskoleutbildning än tre år som har ökat mest på 1990-talet (Näsman 1997, Lindh 1997). Kanske avspeglas det i denna grupp företagare där 27 av 32 hade utbildning på gymnasienivå eller högskolenivå! Eller är det branschurvalet som påverkar? Hälsa och livsstil är faktorer som väl känt har samband med socioekonomiska och troligen vissa yrkeskulturella faktorer (Pihl et al 1994). I denna heterogena grupp kunde man se att alla var medvetna om vikten av en hälsosam livsstil. Men alla hade inte kunnat kombinera detta med sitt liv som företagare. Några hade fått erfarenheter som påverkat dem till förändringar under åren (Björklund 1995). Det finns inga belägg i någon forskning om att småföretagare i större utsträckning än andra drabbas av sjukdomar eller dör i förtid (Ohlson 1999). Däremot finns forskning som pekar på att den frihet och självständighet som egna företagare har kan ha en positiv inverkan på människan när det gäller att klara av att hantera stress och hög arbetsbelastning (Härenstam et al 1999). När det gäller alkoholförtäring och rökning tycks denna grupp småföretagare inte skilja sig nämnvärt från de resultat man sett i befolkningsenkäter under 1990-talet. Fler kvinnor än män röker, men män snusar i större utsträckning (Pihl

17 et al 1994). Få småföretag har kontakt med företagshälsovård, och så var fallet även bland dessa småföretagare, endast åtta av företagarna hade någon gång haft kontakt och två hade regelbundet samarbete med företagshälsovård. Några i företagargruppen uppvisar ohälsosymtom som kan ha samband med arbetsmiljöfaktorer. Här hade ett gott samarbete med företagshälsovård möjligen eliminerat problemet. Småföretagare har ofta långa arbetsdagar. En tredjedel av heltidsföretagarna, lika många män som kvinnor, arbetade regelbundet övertid. De som inte arbetade deltid hade med ett undantag anställning i annat arbete, och deras dagar var också långa. Av den anledningen, var det viktigt att ta tillvara den lediga tiden för att vila och återhämta sig. De flesta tog semester, men sju av företagarna arbetade även den tid som borde användas till rekreation och längre återhämtning. Ett stöd i form av släkt och vänner tycktes de allra flesta ha ordnat för sig. En dold resurs som säkerligen inte bara finns där, utan något som en idog företagare under åren bygger upp tillsammans med andra och som troligen är mycket viktigt för företagens fortlevnad. Det verkade som företagarna inte ens tänkte på vilka stödjande krafter och vilken trygghet det finns i både formella och informella nätverk (Testén och Jacobsson 1992, Näsman 1997, P Moore 1998). De flesta såg framtiden an med tillförsikt, och ett par hade planer på stordåd. Flera sade att med enklare regler för anställning skulle man kunna tänka mig att anställa någon. För soloföretagare kan det upplevas vara ett ännu större steg att anställa någon, än det är att starta företag (Hult et al 1998). Småföretagande kan sägas vara en livsform och ibland även en chans man tar i livet (Elmlund 1998). Detta stämmer säkerligen, och goda exempel på detta finns ibland dessa företagare Fler skulle troligen ta chansen om det vore mindre byråkrati och enklare regler kring småföretagandet. Naturligtvis går det lättare om företagarens egna erfarenheter och kompetensområde ligger nära regelverket och systemet. Det finns tydliga exempel på detta ibland dessa företagare, de som själva i sitt företagande säljer tjänster till andra i deras företagande. Men den typiska bilden av småföretagare i Sverige har inte sett ut och ser inte ut så. Det är viktigare att anpassa kartan till verkligheten. Att anpassa verkligheten efter vad som står på kartan är mycket svårare och blir säkert både dyrt och smärtsamt. Några tyckte också att byråkratin delvis förhindrade möjligheterna att anställa lämpliga medarbetare. I de här åsikterna instämde så gott som alla de intervjuade. Flera av de intervjuade har här inte uppfattat att de skulle kunna ha nytta av att tillhöra någon företagar- och/eller branschorganisation. Troligtvis skulle även fler småföretagare organisera sig i de formella nätverk som finns om de tydligare uppfattade nyttan av dem. När det gäller stödet vid start av företag har Nyföretagarcentrum och Starta eget kurser fått bra betyg av både kvinnor och män som deltagit. Slutsats De arbetsmiljöfaktorer som i några av de här beskrivna fallen påverkat företagarnas hälsa negativt hade delvis kunnat förebyggas. Den resurs som närmast finns att tillgå är företagshälsovård. Där finns personal med bred kompetens som tillsammans med före-

18 tagare och anställda kan utveckla arbetsmiljön, så att man eliminerar risker och förebygger ohälsa. Förutom arbetsmiljöfaktorer handlar det också om att ha en hälsosam livsstil och att använda fysiska och psykiska resurser på ett bra sätt. Människor som arbetar på högvarv och som under lång tid befinner sig i långa perioder med anspänning bör för att bibehålla sin hälsa också ha perioder av återhämtning. Många undersökningar har visat att en god arbetsmiljö är lönande för företaget. Lika naturligt som det är att underhålla den maskinella utrustningen och uppdatera datasystemen borde det också vara att återkommande stärka de kroppsliga resurserna. Som företagare och arbetsgivare har man dessutom det juridiska ansvaret. Eftersom de flesta småföretagare oftast arbetar på högvarv och vanligtvis saknar egen arbetsmiljökompetens behövs praktiska och lätt användbara metoder och modeller för arbetsmiljöarbetet. Enligt Arbetarskyddsstyrelsens föreskrift är arbetsgivare skyldiga att planera, leda och följa upp verksamheten i företaget. Föreskrift och allmänna råd om detta finns i Arbetarskyddsstyrelsens Internkontroll av arbetsmiljön, AFS 1996:6. En metod anpassat till de små företagen har utvecklats vid Småföretagsenheten (Karlsson, Oliv 2000). Internkontrollmetoden, en metod anpassad till småföretag som hjälper företagaren och anställda att systematiskt utveckla och förbättra arbetsmiljön i företaget.

19 Referenser Antonsson A-B, Arbetsmiljön i småföretag, IVL, Stockholm, 1989. Björklund M, Företagsledares Attityder till motion/fysisk träning för anställda. Projektarbete vid kurs i företagshälsovård för sjukgymnaster. Arbetsmiljöinstitutet/Karolinska institutet 1994/95. Bornberger-Dankvardt S, Hälsa, arbetsmiljö och Företagshälsovård i Småföretag, Rapport S 6/97, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro, 1997. Du Rietz A, Hendrekson M, Testing the female underperfomance hypotesis, Abstact, Small Business Economics 14: 1-10, 2000, Handelshögskolan, Nationalekonomiska institutionen, Box 6501, 113 83 Stockholm och IUI, Box 5501,114 85 Stockholm, 2000. Ekberg K, Barajas J, Hälsofrämjande organisation vilka är förutsättningarna. Delrapport inom Rådets för Arbetslivsforskning program Magra organisationer i arbetslivet, Rådet för Arbetslivsforskning, 1999. Elmlund P, Företagande som livschans och klassresa. ISBN: 91 7566-376-7, Timbro 1998. Fredriksson G, Bornberger-Dankvardt S, Ohlson C-G, Miljön i små tillverkningsföretag, Rapport S 3/1998, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset, 701 85 Örebro, 1998. Hellsing A-L, Loodh S, Nya Småföretagare Hälsa, livsstil och arbete, Rapport S 6/98, ISSN 1403-865X, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro, 1998. Hult E-B, Liljeberg U, Lundström A, Ramström D, Soloföretag, Rapport inom FSF:s forskningsprogram Nya företag och företagsformer, Rapport 2000:1, ISSN 1404-2762, ISBN 91-89301-03-X, Forum För Småföretags Forskning, S 701 82 Örebro, 1998. Hult E-B, Småföretagare varför?, Konsultförlaget, 1996. Härenstam A, Ahlberg-Hultén G, Bodin L, Jansson C, Johansson G, Johansson K, Karlqvist L, Leijon O, Nise G, Rydbeck A, Scheele P, Westberg H, Wiklund P, MOA-projektet, Moderna arbets- och livsvillkor för kvinnor och män. Slutrapport 1999:8, Yrkesmedicinska enheten, Stockholms läns landsting, 1999. Karlsson L-Å, Oliv Å, Internkontroll av arbetsmiljön, En metod att införa Internkontroll i det lilla företaget. Rapport S 1/2000, ISSN 1403-865X, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro, 2000. Lindh T, Ohlsson H, Egenföretagande och manna från himlen, Rapport till expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, Ds 1997:71, ISBN 91-38-20749-4, ISSN 0284-6012, Regeringskansliet Finansdepartementet, Stockholm 1997.

20 Modig B, Hälsofrågor i småföretag, Rapport S 4/98, Småföretagsenheten, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro 1998. Näsman B, Kvinnoföretagare förutsättningar attityder bilder erfarenheter omvärld - framtid, Rapport 1997:6, ISSN 1104-294X, ISRN MITT-R 97/6-SE, Mitthögskolan, Härnösand, Sundsvall, Östersund, 1997. Ohlson C-G, Gustavsson A, Hallqvist J, Reuterwall C, Hogstedt C, Småföretagares risker för hjärtinfarkt, Rapport S 3/99, ISSN 1403-865X, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Örebro, Epidemiologiska enheten Socialmedicinska enheten, Yrkesmedicinska enheten, Stockholms läns landsting, Arbetslivsinstitutet, Solna 1999. P Moore D, Buttner E.H, Women Entrepeneurs Moving Beyond the Glass Ceiling, ISBN 0-7619-0463-8 harcover, ISBN o-7619-0464-6 Sage Publications, Thousand Oaks, London, New Delhi, 1998. Pihl A, Persson C, Ydreborg B, Livsvillkor, levnadsvanor och hälsa i Örebro län, Befolkningsenkäten 1994, Samhällsmedicinska enheten, Örebro Läns Landsting, 1994. Testén G-B, Jacobsson T, Telgeakuten Ensam ensamföretagare, Projektarbete vid Företagssköterskeutbildning och företagsläkarutbildning 1991/92, Arbetslivsinstitutet, Solna 1992. Wennberg B-Å, Hane M, Onda cirklar kan brytas, dokumentation från arbetsseminarium kring psykosocial ohälsa mellan forskare och praktiker, Loka Brunn 99 11 02, Konferensrapport, ISBN 91 85396 65 6, Samarbetsdynamik AB, Degerfors 2000. Arbetarskyddsstyrelsen, Internkontroll av arbetsmiljön, AFS 1996:6, Publikationsservice, Box 1300 171 25 Solna. SCB:s Företagsregister 1998, Statistiska centralbyrån, Företagsregistrer, Örebro. Småföretagen Sveriges framtid? Fakta om svenskt småföretagande, NUTEK B 1994:4. Småföretagens villkor och verklighet 1996, Tabeller från Örebro län, Statistiska Centralbyrån, Örebro 1996. Småföretagsprojekt Småföretagsenhetens rapportsammanfattningar, Yrkes- och miljömedicinska kliniken, Regionsjukhuset, Örebro, 2000.