Inside Havana LEGENDARY CUBAN COCKTAILS
Welcome to HAVANA Ny bild Havanna är hett, fuktigt och levande. Det är också drinkarnas födelsestad, antagligen precis därför. Här har bartendrar serverat Mojito, Daiquiri och Cuba Libre i decennier. På 1940-talet var Havanna världens hetaste nöjescentrum som lockade både turister och kändisar. På de populära barerna El Floridita och La Bodequita del Medio kunde man stöta på kändisar som Ernest Hemingway, Frank Sinatra och Marlon Brando med varsin drink gjord på Kubas nationalspirituosa, Havana Club. Och ville man inte flanera med kändisarna kunde man alltid besöka någon av Havannas 135 biografer eller spela på något av alla lyxkasinon. Under den här perioden blomstrade Havanna, den ekonomiska omsättningen var större här än i Las Vegas. Bakom de slitna fasaderna och de nedslitna barerna är Havanna idag fortfarande en högst levande stad som i mångt och mycket är densamma som under Hemingways, Sinatras och Brandos tid på ön. Överallt glider stora amerikanska bilar fram. En del är nyproducerade, men minst lika många är gamla antikviteter. I gatuhörnen och på trapporna utanför portarna till de vackra men slitna husen står folk och pratar med varandra. Det är som om Havannas invånare låter förlänga vardagsrummen ut mot stadens gator och torg, ibland genom att bära ut vardagsrumssoffan på gatan för bättre uppsikt. Överallt hörs musik. Havannas invånare lever i nuet i gatuhörnens högljudda diskussioner, i de vräkiga gamla bilarna, i musiken och på barerna. Mörkret faller fort över Havanna och natten är svart och fuktig. Det är om kvällen som staden förvandlas till den vackra världsmetropol den en gång var, då Kuba sprudlade av liv. Förbered dig för nöjeslivet som börjar nu. Många letar sig ned till Malecón, stadens nästan milslånga hamnpromenad, som är den givna mötesplatsen och där många fantastiska kvällar tagit sin början. Det ligger en förväntan i luften. Det är natt i Havanna igen.
Bild på Havana Överallt hörs musik. Havannas invånare lever i nuet i gatuhörnens högljudda diskussioner, i de vräkiga gamla bilarna, i musiken och på barerna. Enligt Hemingway var det bara Paris och Venedig som kunde bräcka Havannas skönhet på 1940-talet. Det går fortfarande att se vad han menade. Staden är förföriskt vacker. Chansen är stor att du går vilse i gyttret av smala gränder, fulla av folk och överraskningar. I hettan och fukten är det lätt att bli riktigt törstig. Be då någon av de gästvänliga kubanerna i gatuhörnen peka ut vägen till Hemingways favoritbar La Bodequita del Medio ett charmigt, stökigt häng i en av de smala gränderna som idag lockar många turister men som har lyckats behålla sin gemytliga stil. Släck törsten med Mojito och läs Hemingways ord på tavlan som hänger på väggen: My Mojito in La Bodeguita. Avsluta kvällen på baren Cabaret Tropicana med deras världsberömda kabaré med hundra dansare i ett överflöd av färgglada kostymer, paljetter och svängiga karibiska rytmer. Låt dig ryckas med av musiken, sväng loss i en salsa och beställ en iskall Cuba Libre i baren. Välkommen till drinkarnas födelsestad. Du är hemma.
Balans är A och O när du gör drinkar. Med ett förflutet på legendariska Stockholmskrogar som Grill, Pontus och Lydmar sitter de inne på gedigen kunskap om hur den perfekta drinken blandas. Michael Bergström, Andreas Näslund och Joel Katzenstein har jobbat tillsammans bakom baren under många år. Nu är de speciellt utvalda av Havana Club för att dela med sig av sina erfarenheter, inspirera och lära ut hur man blandar de populäraste romdrinkarna på rätt sätt. Purfict om den perfekta drinken Kubanska drinkar förtjänar kubansk rom! Vad är det bästa med den här utbildningen? Michael: Smakupplevelserna framför allt. Och så är jag övertygad om att många kommer att bli inspirerande av rommens historia. Det finns så mycket runt omkring som gör den här drycken speciell; hela den kubanska känslan med sol, musik, kreativitet, dans och pirater. Andreas: För att kunna blanda riktigt bra drinkar måste man behärska balansen mellan ingredienserna. Det är otroligt viktigt men sällan något som kommer naturligt. Man måste lära sig helt enkelt. Många känner till Mojito och Daiquiri men det är få som vet hur man blandar dem på rätt sätt, och hur stor skillnad det faktiskt gör. Det får man lära sig. Dessutom bjuder vi på massor av intressant kuriosa kring drinkarna och barerna där de serveras i Havanna. Joel: Kunskaperna är också väldigt lätta att tillämpa hemma, trots att det är en ganska nischad utbildning. Och det är ju själva poängen, att du ska lära dig blanda grymma, äkta romdrinkar! Har ni några egna favoriter bland dem? Michael: Mojito är fräsch, uppiggande och den ultimata longdrinken. Den är komplex men har samtidigt något universellt som gör att de flesta uppskattar den. Överlag serveras det också väldigt bra mojitos i Sverige, så jag tror inte det är en slump att drinken är så populär. Joel: Daiquiri. Får man den rätt balanserad är den perfekt. Jag gillar enkelheten, det är tre raka smaker: sprit, sött och surt. Var tar ni själva en drink? Kan ni tipsa om några riktigt bra barer? Michael: Death & Co i New York är min senaste favorit. Namnet har de tagit från en gammal propagandaaffisch mot alkohol från det som kallas speakeasy eller prohibition-eran, alltså tiden för det amerikanska alkoholförbudet 1920-1933. Det är en fantastisk och lite murrig bar som har en meny med smårätter som är i världsklass. Och så har de ett team som jobbar väldigt bra och passionerat tillsammans. Joel: Milk and Honey i New York. Utifrån ser det snarare ut som ett skrädderi än en bar, men så är de också väldigt hantverksorienterade i allt från hur de skakar drinkarna till hur de hackar sin egen is. När man kliver in är det som att komma till 20-talet. Den öppnade runt millennieskiftet och är redan känd som den bästa baren i världen när det kommer till cocktails. Vad vill ni slippa se en bartender göra när ni själva går ut? Andreas: Att snåla med is i drinken. Tvärtemot vad man kanske kan tro blir drinken blaskigare ju mindre is man sätter i den. Släng i tre isbitar och de smälter med en gång, sen har du en utspädd drink som är ljummen. Vilka trender får vi se framöver tror ni? Joel: Den klassiska Daiquirin blir nog alltmer populär. Jag vill gärna tro att det inte blir alltför galet, att folk kommer lära sig uppskatta de klassiska drinkarna mer. Vi försöker pusha för det i alla fall. Det finns en trend i New York nu där man går ner och bygger drinken på molekylär nivå, och det är raka motsatsen till vad jag skulle vilja se. Jag vill fortfarande kunna dricka mina drinkar inte äta dem med kniv och gaffel. Michael: Exotiska drinkar tror jag blir den nya trenden. Jag var nyligen i New York och såg mycket tiki, polynesiskt och frukt. Riktigt bra alltså, inte på det där tacky sättet. Andreas: En bartrend som pågått kanske tio år och är på topp just nu är speakeasy som flörtar med prohibition-tiden i 1920-talets USA. Det kommer vi få se mer av tror jag. Sobra barer där drinkarna står i fokus, ställen med lugn jazz där du kanske bokar bord bara för att dricka.
HAVANA CLUB Rommen som används i Daiquiris och Mojitos har blivit Kubas nationalspirituosa. Den avnjuts som den är, kanske med en cigarr, men tjänar också som bas i världens populäraste drinkar. Nationaldrycken har en lång och stolt historia som börjar ganska exakt den 27 oktober 1492. Då siktar Christopher Columbus Kubas kust. Han hänförs. Stadens skönhet och mystik tar honom med storm. Med sig har Columbus sockerrör från Asien som han planterar i Kubas välmående jord. Det visar sig att Kubas klimat är perfekt för sockerodling och produktionen ökar kraftigt under århundradena. Kubanerna lär sig snabbt att man kan använda sockerrören till att göra alkohol. 1878 skapar den spanske immigranten José Arechabala rommen Havana Club i den lilla staden Santa Cruz del Norte som ligger mellan Havanna och floden Santa Cruz. Hans rom blir snabbt populär. Den smakar gott, speciellt tack vare den unika tillverkningsprocessen med lagring på ekfat innan buteljering. Men det verkliga genombrottet kommer istället när barerna La Bodeguita del Medio och El Floridita börjar servera Mojito och Daiquiri till berömda gäster som Ernest Hemingway, Frank Sinatra och Marlon Brando. Snart sprider sig de populära drinkarna till USA. Alla vill dricka rom, precis som de stora kändisarna. När man upptäcker att drinken dessutom smakar bra, får den ett genomslag över hela världen. Havana Club har en stolt och gedigen historia som ärvs vidare enligt ett speciellt system. Idag är det Don Jose Navaro som ruvar på dryckens hemligheter och tillverkningsmetoder. Och när tiden är mogen, för han kunskapen vidare till nästa huvudman för Havana Club. För att få kalla sig Maestro Ronero destilleringschef och Chief Blender arbetar man som lärling i minst 15 år. Vid det laget har man lärt sig bemästra alla de olika momenten inom kubansk romframställning, och har då rätt att bli titulerad som huvudman för Havana Club. Sedan 1971 har samtliga Maestro Roneros letts av en och samma person, nämligen nuvarande Primer Maestro Ronero Don Jose Navaro. Det är tack vare honom som konnässören fortfarande kan avnjuta en Havana Club eller bartendern blanda en välsmakande Mojito, Daiquiri eller Cuba Libre. I hans yrkesroll ingår också att utbilda sin efterföljare. Det är en ansvarstyngd uppgift. Han måste först hitta rätt kandidat, sedan se till att föra vidare alla välbevarade hemligheter som generationer av Maestros samlat på sig. Hemligheten bakom den välsmakande rommen är kvalitén på sockerrören och en komplex tillverkningsprocess där två alkoholer utvinns, selekteras, blandas och lagras. När sockerrören skördats och krossats, pressas de tills saften utvunnits. Saften hettas upp, vattnet avdunstar och sockerkristaller bildas. Massan centrifugeras tills resultatet är en gyllene nektar, förförisk i både färg och smak. Denna utgör grunden i drycken. Destilleringen sker sedan i kolonner gjorda av koppar. För att bibehålla så mycket karaktär och sötma från sockerrören som möjligt så tas en betydande del av destillatet ut vid en lägre alkoholhalt. Detta destillat kallas för Aguardiente och har en alkoholhalt på max 75%.. Efter destilleringen vidtar en serie olika lagringsfaser. Konsten att successivt lagra, blanda och välja ut rom går under beteckningen Añejamiento och övervakas av Maestro Roneros. All rom från Havana Club lagras och det sker på stora fat av amerikansk ek som rymmer 180-200 liter. Fatlagringen ger rommen arom, färg och komplexitet och urvalet mellan äldre och yngre fat är också avgörande för slutresultatet.
Daiquiri Natural Daiquiri - 5 cl Havana Club Añejo 3 Años - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag. Skaka samtliga ingredienser i en shaker och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med en limezest. Den klassiska Daiquirin dricker du idag på den berömda baren El Floridita i Havanna. Här är receptet exakt detsamma som för 100 år sedan när drinken uppfanns. Men en av världens mest populära drinkar är resultatet av en missräkning. Året var 1905 och några amerikanska civilingenjörer som arbetade vid The Daiquiri Mining Company på Kuba skulle få amerikanska gäster. När någon upptäckte att ginen var slut fick de ta vad som fanns den kubanska rommen, lime för syrligheten och socker för att väga upp limesmaken. Så föddes den klassiska Daiquirin. Det verkliga genombrottet fick drinken på baren El Floridita i Havanna. El Floridita blev ett tillhåll för Havannas intellektuella och här stötte man på celebriteter som Errol Flynn, Ava Gardner, Gary Cooper och John Wayne med en Daiquiri i handen. Författaren Ernest Hemingway kallade El Floridita för ett av sina favoritställen. Och han var så omtyckt på El Floridita att stället lät tillverka en byst av honom och placerade den ovanför hans favoritstol när han vann Nobelpriset i litteratur 1954. Det var också här på El Floridita som bartendern Constantino Ribalaigua förfinade receptet på Daiquiri. Han importerade en iskrossmaskin av märket Flak Mark från USA och skapade Daiquiri Floridita med krossad is och tillsatte några droppar Maraschino likör till receptet. Constantino hade skapat den första versionen av Frozen Daiquiri och receptet spred sig som en löpeld över hela världen. Även om basen med rom, lime och socker består så har flera varianter utvecklats med tiden och på Floriditas drinklista erbjuds idag flera frukt- och bärvarianter av Frozen Daiquiri. Men den klassiska Daiquirin är fortfarande El Floriditas huvudnummer. Dels tack vare den ärvda kunskapen hos bartendrarna, dels tack vare råvarorna. Sockret hämtas från Kubas många sockerrörsplantager. Givetvis kan även annat socker användas som vitt raffinerat socker, men bartendrarna på Kuba har förmånen att arbeta med lokala råvaror. Eftersom socker är svårlösligt i kalla Maraschino är en söt, simmig körsbärslikör med smak av bittermandel. Likören tillför karaktär till drinken, men kan tyvärr vara svår att få tag på. Här rekommenderar vi enbart limejuice och sockerlag för att balansera drinken. Alla människor har olika preferenser så prova gärna fram de proportioner som passar just dig.
Frozen Strawberry Daiquiri - 5 cl Havana Club Añejo 3 Años - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag - ca 5 st. jordgubbar Skär jordgubbarna i små bitar och häll samtliga ingredienser i en blender/mixer och fyll på med krossad is så den täcker vätskan. Mixa och häll upp i ett glas på fot/ daiquiriglas. Garnera med en jordgubbe. vätskor kokar bartendrarna på El Floridita en sockerlag för att ha till hands när de blandar Daiquiris. Sockerlag tillreds enklast genom att långsamt koka ihop lika delar vatten och strösocker till en simmig konsistens. Bartendrarna häller sockerlagen tillsammans med Havana Club Anejo 3 anos och limejuice i en shaker. Sedan skakar de och silar upp Daiquirin i ett cocktailglas och garnerar med en limeklyfta. Det tar bara någon minut för bartendrarna att blanda en klassisk Daiquiri och chansen att den uppskattas är stor. För än idag är stället en av Havannas populäraste barer. Hit vallfärdar turister för att insupa stämningen och en liten bit av barens historia, men framför allt kommer de hit för att här serveras fortfarande den godaste Daiquirin. Det är helt enkelt som Hemingway sa för mer än 50 år sedan: My Daiquiri in el Floridita.
Mängden is som man skall använda när man gör en frozen drink kan vara svår att uppskatta, börja därför gärna med mindre mängd och tillför mer is allt eftersom drinken blendas/mixas. För mycket is i din frozen drink får drinken dels att bli för tjock, men kan även bli svår att få ur blendern/mixern då den har en benägenhet att fastna i densamma. Frozen Mango Daiquiri - 5 cl Havana Club Añejo 3 Años - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag - ca 1/4 mango Skär mangon i små bitar och häll samtliga ingredienser i en blender/mixer och fyll på med krossad is så den täcker vätskan. Mixa och häll upp i ett glas på fot/daiquiriglas. Garnera med en mangoskiva. Frozen Peach Daiquiri - 5 cl Havana Club Añejo 3 Años - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag - ca 1/2 persika Skär persikan i små bitar och häll samtliga ingredienser i en blender/mixer och fyll på med krossad is så den täcker vätskan. Mixa och häll upp i ett glas på fot/daiquiriglas. Garnera med en persikoskiva. Frozen Raspberry Daiquiri - 5 cl Havana Club Añejo 3 Años - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag - ca 6-8 st hallon Häll samtliga ingredienser i en blender/mixer och fyll på med krossad is så den täcker vätskan. Mixa och häll upp i ett glas på fot/daiquiriglas. Garnera med ett par hallon.
Frozen Daiquiris kan göras med de flesta frukter och bär. Tänk bara på att olika frukter och bär är olika söta......och att du därför kanske måste öka eller minska mängden sockerlag i drinken för att få fram den perfekta smaken. Frozen Melon Daiquiri - 5 cl Havana Club Añejo 3 Años - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag - 1 tjock skiva melon utan kärnor (Cantaloupe). Skär melonen i små bitar och häll samtliga ingredienser i en blender/mixer och fyll på med krossad is så den täcker vätskan. Mixa och häll upp i ett glas på fot/daiquiriglas. Garnera med en melonskiva (Cantaloupe). Frozen Daiquiri Natural - 5 cl Havana Club Añejo 3 Años - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag Häll samtliga ingredienser i en blender/mixer och fyll på med krossad is så den täcker vätskan. Mixa och häll upp i ett glas på fot/daiquiriglas. Garnera eventuellt med en limeskiva.
Ernest Hemingway Det krävdes bara ett kort besök i Havanna 1928 för att Ernest Hemingway skulle bli totalförälskad. Staden blev för honom ett paradis, där han ostört kunde ägna sig åt livets goda fiske, skrivande och barrundor. Förälskelsen varade i 30 år, tills det fick ett tragiskt slut. Fast på sätt och vis lever den än. Året är 1958. Det är en tidig kväll i Havanna. På baren El Floridita beställer en man en Hemingway Daiquiri, eller en Papa Doble som drinken också kallas. Han är klädd i ett par slitna jeans, en skotskrutig skjorta och en baseballkeps. Hans höfter är smala, benen tunna och magen kraftig. Han får sin drink och slår sig sedan ner i sin favoritstol. Någon hojtar glatt Papa och mannen skiner upp i ett flin. Papa är hans smeknamn. Hans riktiga namn är Ernest Hemingway. I nästan 30 år har han levt på Kuba. Men om ett år kommer han tvingas att lämna landet. Om tre år är han död. Men det vet han såklart inte, när han dricker sin Papa Doble och hans vapendragare Gregorio Fuentes glatt ropar Papa när han ser honom. Ernest Hemingway kom till Kuba första gången 1928. Men den gången blev det bara ett kort besök. Han bodde då i Key West med sin andra fru Pauline Pfeiffer och deras två söner. Men redan under detta korta besök förälskade sig Hemingway hejdlöst i Kuba och folket han träffade på där. Ett hotellrum på Hotel Ambos Mundos i Havanna blev Hemingways skrivarlya. När det spanska inbördeskriget bröt ut 1937 tog han en paus i författandet för att rapportera från fronten. Men han återvände snart till Kuba, som han inte kunde sluta tänka på. Då hade han med sig en ny flickvän, journalisten Martha Gellhorn. Hon gillade landet, men imponerades inte av Hemingways stökiga hotellrum och snart gick flytten till huset Finca Vigía istället, en liten bit utanför Havanna. Trots att Finca Vigía blev Hemingways käraste hem, kunde han inte släppa Havannas barer. Där smakade drinkarna så gott och där kunde han, trots sitt kändisskap, vara anonym. Han älskade att dricka Mojitos på baren La Bodequita del Medio och Daiquiris på El Floridita utan att bli igenkänd. Dessutom passade den kubanska livsstilen honom utmärkt, han älskade kubanerna och deras spontanitet, deras sätt att liksom leva för dagen. Självklart älskade Hemingway också den kubanska rommen. Så mycket att han i en tavla på väggen i baren La Bodequita del Medio skrev: My Mojito in La Bodeguita, my daiquiri in el Floridita. Men Hemingways stambesök på Havannas barer gjorde också att han en tid senare oroades över att han kunde ha drabbats av diabetes. Hur skulle han nu kunna fortsätta dricka Daquiris, fulla med socker? Detta bekymmer löste El Floriditas sympatiska bartendrar enkelt genom att skapa en Hemingway special åt honom, eller Papa Doble som den också kallades. Den bestod helt enkelt av en mindre andel socker och mer rom. Hemingways ständiga barrundor gjorde att det till slut tog slut med Martha Gellhorn och han började spendera alltmer tid med sin dryckesbroder och vapendragare Gregorio Fuentes istället. Under några månader under andra världskriget ägnade de sig åt ubåtsjakt och Hemingway behövde ett kodnamn om de skulle hamna i fara. Gregorio Fuentes, som Hemingway anställt som kapten på fiskebåten Pilar, gav honom kodnamnet Papa. Träbåten Pilar utrustades med automatvapen och granater. Den fick också en bättre radioutrustning inmonterad, så att Greogorio och hans mannar skulle kunna kontakta den amerikanska flottan om de lyckades spåra någon tysk ubåt. Men det gjorde de aldrig.
Papa Doble - 4 cl Havana Club Añejo 3 Años - 1 cl Maraschino - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag - 4 cl blodgrapefruktjuice Skaka samtliga ingredienser i en shaker och sila upp i ett kylt cocktailglas. Garnera med ett cocktailbär. Kanske var det lika bra i en strid skulle träbåten Pilar aldrig ha haft en chans. Det sägs också att Hemingway och Gregorio ibland var så berusade när de övningssköt granater mot flytbojar att de var nära att sänka fiskebåten på egen hand. För det mesta återkom de till hemmahamnen Cojimar med fångster av svärdfisk, till allmänt jubel. Hemingway älskade att fiska och jaga. Men hans fjärde fru Mary Welsh förstod sig inte alls på det. Äktenskapet var stormigt och Havannas barer fortsatte att vara Hemingway s andra hem. Han drack visserligen mycket men skrev samtidigt också desto mer. Landet gav honom inspirationen han behövde och 1954 fick han nobelpriset i litteratur för bland annat Den gamle och havet. Han skänkte hela prissumman till sitt älskade Kuba, trots att han visste att den 30-åriga kärlekshistorien var på väg att ta slut. Men den hade ändå gett honom så mycket, Hemingway ville ge någonting tillbaka. I bergen hade Castro nämligen börjat samla sina män för att förbereda revolutionen. 1960 tvingades därför Hemingway att lämna sin största kärlek någonsin. Han flyttade tillbaka till USA och bosatte sig i den lilla staden Ketchum i Idaho. Mer än han någonsin hade kunnat ana saknade han människorna, klimatet och barerna i Havanna. Kärleksaffären mellan honom och Kuba hade varit äkta och ömsesidig, ingen tvekan om saken. Kubanerna saknade honom också, och än idag dricker man Papa Doble till hans ära.
Mojito Det finns många sätt att blanda en Mojito, men faktiskt bara ett som är rätt: Det som uppfanns på 1920-talet och som blev populärt tack vare Hemingways entusiasm. En äkta Mojito har den kubanska rommen Havana Club som nyckelingrediens och den alldeles speciella kubanska myntan som perfekt komplement. På 1920-talet hängde arbetarna på stranden Playa de Mariano efter arbetsdagens slut. Där andades de ut, svettiga och törstiga och släckte törsten med iskalla drinkar, speciellt Mojitos. Den ljuvliga rommen och den svalkande myntan gjorde jobbet. Men det var först på 1940-talet när en av Havannas mest mytomspunna barer, La Bodequita del Medio, serverade drinken till författaren Ernest Hemingway, skådespelaren Errol Flynn och sångaren Nat King Cole som den blev riktigt populär. I barens bohemiska lokaler fullproppade med spännande föremål och väggarna fullklottrade med autografer trängdes världskändisarna en gång i tiden med varsin Mojito i handen. Hit kom de kväll efter kväll för den ljusa rommen, myntan, sötman och den syrliga limen. De kunde inte få nog, och den övriga världen blev förstås intresserade av den populära drinken. Att bartendrarna på Playa de Mariano valde att använda just lime i Mojiton är ingen slump. Limens syrliga smak fungerar utmärkt som törstsläckare när solen gassar. Dessutom trivs citrusfrukter bra i Kubas tropiska klimat, så när bartendrarna på La Bodequita del Medio ska blanda till en Mojito behöver de bara gå till bakgården. Här hittar de även den speciella kubanska myntan, yerba Sockerlag görs enkelt genom att koka upp lika delar socker med vatten. Var noga med att lösa upp sockret i vattnet så att det inte lägger sig i botten på kastrullen och bränner fast.
Många tror att det skall vara krossad is i en Mojito, men krossad is smälter snabbare och om du vill göra drinken som den görs på La Bodeguita del Medio på Kuba så använder du isbitar. buena, som ger drinken en karakteristisk touch när den dricks på plats. De rutinerade bartendrarna muddlar myntabladen lätt innan de blandar dem med limen och sockerlagen. Drinken toppas sedan med en skvätt sodavatten. Än idag blandar bartendrarna på La Bodequita del Medio Mojiton med samma stora precision som de gjorde på 1940-talet. Det gör att tusentals besökare vallfärdar till den mytomspunna baren på Calle Empedrado för att njuta av drinken som smakar precis likadant idag som på Hemingways, Flynns och Kings tid, tack vare ingrediensernas bestående kvalitet och bartendrarnas stolta yrkestradition. På La Bodequita dricks den naturligtvis allra bäst, i synnerhet vid väggen där Ernest Hemingways ord skrivit det enkla faktumet: My Mojito in La Bodeguita. Skål.
Gör din Mojito på rätt sätt i sex enkla steg: Var försiktig med att stöta myntan för hårt när du gör din Mojito, du vill nämligen inte få ut beskan som finns i myntabladen utan endast den fräscha och uppfriskande smaken. Mojito - 5 cl Havana Club Añejo Blanco - 3 cl limejuice - 2 cl sockerlag - 6-8 myntablad - sodavatten Stöt myntan med sockerlaget lätt i botten på ett highballglas. Häll i limejuicen och rommen och fyll upp med isbitar. Toppa upp med soda och rör öm. Garnera med en myntakvist. 1. Tillsätt mynta och sockerlag i ett highballglas. 2. Stöt myntan i sockerlagen lätt med en träklubba eller mortel. 3. Pressa färsk lime i glaset. 4. Tillsätt Havana Club. 5. Fyll upp med isbitar. 6. Toppa med soda och rör om.
Hotel Nacional Hotel Nacional de Cuba är Kubas mest berömda hotell. Här hänger porträtt av världsberömda människor på väggarna. Filmstjärnor, politiker och kungligheter, alla har de besökt det anrika hotellet, men få känner till vad som egentligen utspelade sig högst upp på hotellet i december 1946. Precis vid hamnpromenaden finner man den vita palatslika byggnaden med två torn där stora takvåningssviter ger en fantastisk utsikt över Havanna och Karibiska havet. Hotel Nacional de Cuba var Havannas stolthet på 1940-talet. Det var här, i en av sviterna på den översta våningen, som 30 medlemmar från den amerikanska maffian samlades den 22 december 1946. I fyra dagar utspelade sig här ett möte som gått till historien under namnet Havannakonferensen. Upptakten till konferensen var två makthungriga amerikanska maffiabossar Lucky Luciano och Meyer Lansky som sedan 1930-talet hade drömt om att de en dag skulle kontrollera ett eget land där de kunde bedriva kriminell kasinoverksamhet utan att landets regering skulle ingripa. Kuba var landet där drömmen skulle gå i uppfyllelse. På Kuba ägde Lansky Hotel Nacional de Cuba tillsammans med Kubas högste man, generalen Fulgencio Batista. Kasinot lockade under den här tiden celebriteter från hela världen. Varje kväll uppträde världsartister som Frank Sinatra och Nat King Cole i hotellets nattklubb. Pengarna som världskändisarna spenderade på Hotel Nacional de Cuba strömmade direkt ner i fickan på Lansky. Nu ville Lansky att Luciano skulle köpa in sig i kasinot på Hotel Nacional de Cuba för 150 000 amerikanska dollar. Lucianos delägarskap skulle helt enkelt innebära en utökning av verksamheten. Men hur skulle Luciano få fram 150 000 amerikanska dollar? Det problemet hade Lansky redan löst. Han bjöd in de viktigaste maffiamedlemmarna i USA till en konferens på Hotel Nacional de Cuba i december 1946. I inbjudan fanns två viktiga punkter. Lansky krävde att alla deltagarna skulle ta med sig var sitt kuvert med pengar. Den andra punkten var att de inte fick nämna ordet konferens. Den officiella anledningen till mötet var istället en galafest där Frank Sinatra skulle uppträda. Lansky och Luciano lät till och med flyga in Frank Sinatra till Havanna så att han kunde uppträda för maffiamedlemmarna den 22 december 1946 på Hotel Nacional de Cuba. Men så fort strålkastarna släckts efter Sinatras konsert stängde de 30 maffiamedlemmarna in sig i en av sviterna högst uppe i ett av hotellets torn. De drog för gardinerna och satte sig bekvämt i de stora sofforna. Borden framför dem fylldes med champagneflaskor och cigarrer. Här satt de i fyra dagar medan Lansky presenterade sina och Lucianos planer, planer som innebar att maffian skulle kontrollera all kasinoverksamhet och på så vis också ha makten över hela Kuba från botten till toppen. Ingen av de 30 maffiamedlemmarna tvekade en sekund på att Lanskys och Lucianos planer var genomförbara. Så fort konferensen var över den 26 december skred de till verket. Det tog inte många år innan Havanna sjöd och kokade av aktivitet, pengarna flödade in till kasinohotellen. Allra mest pengar flödade in till Hotel Nacional de Cuba. När revolutionens vindar drog in över Havanna svarade Lansky och Luciano med ännu lyxigare kasinon och ännu fler världsstjärnor som uppträde i hotellens alla barer. Men drömmen fick ett abrupt slut nyårsnatten 1958 59, när den unge kubanske revolutionären Fidel Castro och hans män i protest mot vad de ansåg vara ett korrupt styre började plundra alla kasinon på Kuba. Kasinot på Hotel Nacional de Cuba stängdes av Castro, men det förblev hotell för diplomater under revolutionen. Idag är Hotel Nacional de Cuba ett skinande minne från det förflutna. Hit strömmar horder av besökare för att njuta av den forna glansen och följa spåren efter de legendariska maffiabossarna och den hemliga Havannakonferensen.
Nacional de Cuba - 7,5 cl Havana Club Añejo Reserva - 2 tsk rårörsocker - 1,5 cl Apricot brandy (aprikoslikör) - 1/2 limefrukt Skär limen i små bitar och stöt den tilsammans med rårörsockret i botten på ett lågt glas/whiskeyglas. Häll i rommen och fyll upp med krossad is och rör om. Fyll på med mera krossad is och toppa med Apricot brandy. Garnera med ett par ananasblad.
Cuba Libre Cuba Libre är en klassisk kubansk drink gjord på två av världens populäraste ingredienser Havana Club Rom och Coca-Cola. Men hur hamnade de i samma glas? Ja, det vet ingen. Det enda man säkert vet är att den första Cuba Libren dracks på Kuba. Enligt en skröna ska Cuba Libre ha uppkommit då en grupp soldater från en amerikansk signaltrupp samlades på en bar i den gamla delen av Havanna. Truppens kapten beställde en drink bestående av rom, cola, is och en limeklyfta och utbringade en skål för Kubas frigörelse - Por Cuba Libre!. Soldaterna höjde sina glas och svarade Cuba Libre!. Året var då 1878 och det tioåriga frihetskriget var över. Men den första Coca-Colan exporterades till Kuba först år 1900. Det betyder att den här historien utspelar sig tolv år för tidigt. En skröna. Enligt en annan historia uppfanns Cuba Libre på hotellet La Florida i Havanna 1902 för att fira Kubas självständighet från USA. Det här var två år efter att Coca-Cola kommit till USA, vilket gör det fullt möjligt att iskalla glas med Havana Club och cola kunde serveras till de firande politikerna och diplomaterna som arbetade vid Capitolium i Havanna. Uppfanns drinken där och då? Frågetecknen är många, men det allra största frågetecknet är kanske hur det strävsamma paret Havana Club och Coca-Cola har lyckats hålla ihop genom historien. Kubas och USA:s förhållande har varit reserverat sedan Castros revolution 1959. Bland annat införde USA importstopp på kubanskt socker i juni 1960. Men den goda drinkrelationen mellan Havana Club och Coca-Cola har stått opåverkad av politiken genom åren, och drinken har spridits runt klotet för att återförenas i andra länder och världsdelar. En manifestation av två goda smaker. På vägen har det uppstått varianter. I Venezuela heter drinken Cuba Libre Preparado, till exempel, och innehåller förutom rom och Coca- Cola också en skvätt gin och lite bitter. Till Sverige kom Cuba Libre på 1950-talet, strax efter andra världskriget. Plötsligt där i baren beställde vi någonting som var alldeles nytt för oss. Cuba Libre är enkel att blanda. Med de tre ingredienserna Havana Club rom, Coca-Cola, en limeskiva och is tar det bara någon minut innan du har drinken färdig i din hand. Men den mest läskande Cuba Libren dricker du fortfarande i Havanna. Där svalkar kylan från glaset nämligen extra bra i den heta kubanska solen, och vetskapen om att den inhemska rommen blandas med stolthet och tradition gör smaken extra god. Prova själv. Hamnar du där någon gång i soliga Havanna så ta dig ner till Malecón, den populära strandprommenaden som ramar in en del av staden. Slå dig ned vid en strandbar, vilken som helst och njut av havsbrisen där, som doftar sol och salt. Beställ en Cuba Libre och känn efter. Nog är det lite godare på plats? Limeklyftan får du förresten för att du själv ska kunna bestämma hur mycket lime du vill smaksätta din dryck med. Prova dig fram. Rätt som det är kommer du att hitta den perfekta smaken just för dig. Frihet, som sagt. Cuba libre!
Om du tycker att din Cuba Libre känns lite för söt kan du pressa limeklyftan som du garnerat drinken med för att ge den lite mera syrlighet. Havana Club. Kubansk rom enligt originalrecept från 1878. Cuba Libre - 5 cl Havana Club Añejo Reserva - Coca Cola - 1-2 klyftor färsk lime Häll rommen i ett highballglas med is och fyll upp med Coca Cola. Garnera med en limeskiva. Añejo Blanco. Smakrik, fruktig rom med tydlig sockerrörskaraktär och toner av vanilj från ekfatslagring. Idealisk som drinkbas i kubanska klassiker såsom Kubas egen nationaldrink, Mojiton. Añejo 3 Años. Tre års lagring på ekfat ger ljusgul färg, nyanserad smak och stor doft av arrak, vanilj och kakao. Rekommenderas i romdrinkar där extra fyllighet och romkaraktär önskas daiquirin är ett lysande exempel. Añejo Especial. Fatlagrad rom från olika årgångar som tar tillvara den ljusa rommens fräschör med den mörka rommens rondör. Smak av sockerrör med inslag av honung, vanilj och kanel. Añejo Reserva. Lättare aromer av vanilj ackompanjeras av kraftigare toner av kaffe, kakao och kryddor från ekfatslagringen. Lång, elegant eftersmak avrundad av en härlig sötma. God att avnjutas på egen hand, idealisk som bas i en Cuba Libre. Añejo 7 Años. Kubas stolthet Rund med härliga vaniljaromer. Len och fyllig smak med vanilj, choklad och frukttoner. Utmärkt att avnjutas som digestif, med en bit mörk choklad eller med sin kubanske broder, Havannacigarren. Máximo Extra Añejo. Skapad av de äldsta och bästa romdestillaten som Havana Club kan uppbåda. En kraftfull smak accentuerad av vanilj, choklad och ett oemotståndligt kryddigt avslut. Imponerar med en ojämförlig komplexitet, graciös mognad, balanserade antydningar av ek, rökighet och toner av päron, kokos och torkad frukt. Med varje flaska medföljer ett certifikat som öppnar dörrarna till Sociedad de Máximo.
Havana is a city like no other. A city where there is no young or old. No generation gap. Talking. Shouting. Loving. Dancing. It is a city where the inhabitants express spontaneity and passion with generosity. Every moment of every day.