Det är ett sätt att vara Skånska husbehovs- och sportfiskare om fisketurism och kustens framtid

Det är ett sätt att vara Skånska husbehovs- och sportfiskare om fisketurism och kustens framtid FILIPPA SÄWE OCH JOHAN HULTMAN SERVICE MANAGEMENT OCH TJÄNSTEVETENSKAP LUNDS UNIVERSITET

Det är ett sätt att vara Skånska husbehovs- och sportfiskare om fisketurism och kustens framtid Filippa Säwe och Johan Hultman

Sammanfattning I Jordbruksverkets och Havs- och Vattenmyndighetens strategi för en ökad fisketurism, Svenskt fritidsfiske och fisketurism 2020, riktar man sig till sportfiskare och husbehovsfiskare som viktiga aktörer för utvecklingen. I strategin sorterar myndigheterna in de båda grupperna av fiskare under rubriken Fritidsfiske. Detta gör det lättare att diskutera hur fisketurismen kan gynnas, men resulterar också i att skillnader i hur husbehovs- respektive sportfiskarna vill nå en hållbar kustutveckling osynliggörs. Rapporten visar hur husbehovsfiskarna och sportfiskarna är överens om att turism är en bra väg för att uppnå en socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar kustutveckling. Men det framkommer också att de ser olika på hur man ska komma fram till detta mål. Ett centralt tema i studien är skapandet av lokalt förankrade ekonomier. För att göra detta vill sportfiskarna öka regleringen av tillgången till fiskeresursen, medan husbehovsfiskarna vill minska den. Husbehovsfiskarna betonar istället att man gynnar turismen genom att hålla liv i hamnar och fiskesamhällen året runt. Filippa Säwe och Johan Hultman filippa.sawe@ism.lu.se johan.hultman@ism.lu.se Dessa olika logiker resulterar i att sport- respektive husbehovsfiskarna värdesätter fisket, fisken och sin egen roll olika. Att belysa dessa olikheter blir därmed viktigt för att säkerställa en långsiktighet i genomförandet av en strategi, som så entydigt visar att turism anses vara en viktig faktor i en hållbar kustutveckling. Lunds universitet Institutionen för service management och tjänstevetenskap Universitetsplatsen 2 Box 882, 251 08 Helsingborg www.ism.lu.se ISBN 978-91-7473-754-7 Fotografierna är tagna av författarna. Formgivning och tryck: Gunilla Albertén, Media-Tryck, Lunds universitet.

Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Inledning...7 Lokala ekonomier...13 Liv och död...13 Är turism en överlevnadsfråga?...17 Tillgänglighet...23 Tillgänglighet, tid och spelregler...23 Planerad tillgänglighet...25 Fiske, turism och fisketurism...27 Etik och nytta...35 Redskap, regleringar och ansvar...35 Roller och relationer som gör nytta...41 Sture Eriksson, Sportfiskarna Skåne: Fiske efter Skånes kuster...47 Roland Spegel, Kullens Fiskareförening: Tankar om kustens fiske...49 Reflektioner och slutsatser...51 Appendix 1: Sammanställning av svar...57

Inledning Denna rapport har sammanställts som en del av forskningsprojektet SoundFish. Projektet är finansierat av FORMAS (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) som avslutas 2013. Projektet behandlar förvaltningsmodeller för det kustnära fisket i Skåne. Våren 2013 skickade vi ut en kvalitativ enkät till husbehovsfiskare och sportfiskare verksamma runtom i Skåne. Bakgrunden till enkäten var att Jordbruksverket i samarbete med Havs- och Vattenmyndigheten 2013 presenterade en nationell strategi för ökad fisketurism, Svenskt fritidsfiske och fisketurism 2020. Strategin är utarbetad i samråd med sportfiskare och husbehovsfiskare, och deras respektive fisken framhålls som centrala för strategins genomförande. Begreppet fritidsfiske i strategins titel inkluderar såväl sportfiske som husbehovsfiske: Fritidsfiske kan delas upp i sportfiske och husbehovsfiske beroende på vilken redskapstyp som används samt vad syftet med fisket är. (Svenskt fritidsfiske och fisketurism 2020, sidan 9). Det bör poängteras att även om Jordbruksverket och Havs- och Vattenmyndigheten inkluderar både sportfiske/spöfiske och husbehovsfiske i begreppet fritidsfiske, så värjer sig husbehovsfiskarna mot detta då sammanslagningen anses osynliggöra husbehovsfisket och de traditioner och kunskap som är förknippat med denna typ av fiske. Kontaktuppgifter till potentiella respondenter från de båda kategorierna av fiskare fick vi från Roland Spegel, ordförande i Kullens Fiskeriförening, och Sture Eriksson, ordförande i Sportfiskarna Skåne. Roland Spegel gav oss en lista på husbehovsfiskare med förslag på vilka vi skulle kontakta. Sture Eriksson gjorde ett utskick till sina medlemmar, varefter vi blev personligen kontaktade av sportfiskare som var intresserade av att medverka i studien. Vi utgick från detta och skickade ut frågeformulär tills dess vi samlat in sammanlagt 20 besvarade enkäter från husbehovsfiskarna och lika många från sportfiskarna. Vi bad även respektive ordförande att bidra till rapporten genom att skriva varsin reflektion över hur vi sammanställt och analyserat svaren, samt att 7

blicka framåt med sina tankar om kustens framtida utveckling. Deras texter avrundar vår analys, och rapporten avslutas sedan med de slutsatser vi drar från materialet. Enkäten bestod av sex specificerade frågor med öppna svarsalternativ, samt ett avslutande fält för eventuella övriga kommentarer respondenterna ville göra. Vi bearbetade enkätsvaren i fyra steg. I ett första steg gjorde vi en detaljerad genomgång av svaren där vi fråga för fråga manuellt sammanställde tabeller där vi ordagrant fyllde i hur samtliga respondenterna valde att formulera sig när de besvarade frågorna. Detta gav oss en inledande förståelse för hur de enskilda respondenterna och de båda kategorierna av fiskare förstår och resonerar kring fiskeresursen, olika fisken, turism och hållbarhet. Steg två i analysen var en sammanfattning av huvuddragen i svaren från de båda kategorierna av fiskare. Denna fungerade som en snabb orientering i hur husbehovs- respektive sportfiskarna ställer sig till sitt eget fiske, andras fiske samt Jordbruksverkets och Havs- och Vattenmyndighetens strategi kring hållbar utveckling och fisketurism. Sammanfattningen redovisas tillsammans med enkätens frågor som ett appendix till rapporten. filtrerats genom de fem frågetecknen och sedan ställts i relation till varandra. Vi valde att inordna de spänningsfält vi hittade i tre övergripande teman: Lokala ekonomier, Tillgänglighet samt Etik och nytta. Dessa teman och de underrubriker vi kunde urskilja har vi använt för att strukturera rapporten. Materialet redovisas i form av citat inbäddade i vårt eget tolkande resonemang. Citaten uppträder dels som fristående textstycken, dels som kursiverade avsnitt i den löpande texten. En respondent svarade på danska, och dessa svar har vi själva översatt. Filippa Säwe och Johan Hultman Lunds universitet Helsingborg 2013-10-14 Inför steg tre ställde vi oss frågan: Hur får vi ytterligare liv i detta material i syfte att göra det full rättvisa? Vi delade upp materialet som tidigare sammanställts i tabeller mellan oss för att kunna göra en djupdykning i varsin kategori fiskare. Det vi ville komma åt med denna procedur var retoriken i de båda gruppernas resonemang och vi behövde därför sortera svaren på ett annorlunda sätt jämfört med hur enkäten var organiserad. För att kunna ställa nya frågor till materialet valde vi därför att helt släppa enkätens frågor och istället filtrera svaren genom fem nya frågetecken: Varför?, Hur?, Var?, Vem? och När? Det som inte kunde sorteras in under dessa begrepp samlade vi under kategorin Övriga citat. Tanken bakom de fem nya frågetecknen var att blottlägga varför husbehovs- respektive sportfiskarna anser något har hänt eller händer, hur detta skett eller sker, var det ägt eller äger rum, vem som agerat eller agerar på ett sätt som påverkar händelseförloppet och när något hände eller kommer att hända. I analysens fjärde och slutliga steg funderade vi över vilka spänningsfält som trädde fram i materialet när svaren från husbehovs- och sportfiskarna 8 9

10 11

Lokala ekonomier Många kustsamhällen, i likhet med andra landsbygdsområden, lever en tynande tillvaro. Storskalighet, ekonomisk rationalisering i de näringar som traditionellt sett burit kustens ekonomi samt avregleringar och privatiseringar av viktiga samhälls- och välfärdstjänster pekas i forskningen ut som faktorer som bidragit till detta. Liv och död Både husbehovsfiskarna och sportfiskarna har i olika utsagor i denna undersökning visat att detta är en verklighet även i Skåne. Man talar om kustsamhällenas död: Det småskaliga och miljövänliga fisket som bedrivs av lokala fiskare går knappt att leva på längre då trålarna utarmat haven. Följden blir att fiskesamhällen tynar bort. Det leder också till att förutsättningarna för turism minskar. När de små genuina fiskesamhällena förlorar sin lokala fiskare och sin charm minskar upplevelsevärdet. Dessutom så läggs ofta service ned i tynande småsamhällen och spär på kustsamhällenas död. (sportfiskare) En av husbehovsfiskarna gör frågan konkret genom att påpeka vad som numera saknas för ett fungerande vardagsliv i närområdet: Redan nu har bensinmacken, bageriet, järnhandeln, bryggeriet och flera affärer flyttat eller slagit igen. (husbehovsfiskare) Utifrån sina respektive perspektiv försöker sportfiskarna och husbehovsfiskarna att finna lösningar på hur man skulle kunna skapa nytt liv i de tynande småsamhällena längst den skånska kusten. Husbehovsfiskarna betonar den egna verksamheten som livgivande i sammanhanget, där både utåtriktade och inåtriktade relationer anses stärkas av ett traditionellt husbehovsfiske: 12 13

I begreppet hållbar kustutveckling ingår som en viktig del det kustnära fisket. Av hävd har kustens befolkning alltid fiskat till husbehov. Aldrig tagit upp mer fisk än vad som använts av en själv eller grannen. Man har sluppit sätta sig i bilen och köra 10-20 kilometer till en fiskaffär (=sparat miljön). Den sociala miljön har stärkts när man kunnat gå ner till hamnen och köpa fisk till middagen. Inga mellanhänder! Framför allt: Man vet var fisken har fångats. (husbehovsfiskare) Husbehovsfisket lockar med sin charm och här finns ett attraktionsvärde värt att värna om. Men inte bara detta; svaret lyfter också fram miljövärden och potentialen för en social hållbarhet som finns inbakad i småskaligheten som lokala marknader erbjuder. Här finns dock ett fundamentalt problem. På grund av avsaluförbudet från 2011 har möjligheten att sälja färsk fisk vid kajkanten stoppat husbehovsfiskarnas egna lilla ekonomiska hjul från att snurra på ett sätt som gynnar såväl sociala och kulturella som miljömässiga målsättningar: Husbehovsfisket bevarar hundraåriga traditioner av kustlivets kultur och livssätt. Gamla fiskemetoder hålls vid liv, traditionella fiskeredskap användes liksom äldre enkla båtar och sammantaget ger detta bygden en charm som lockar många besökare och turister. Kunskaper om olika fiskarters beteenden och livsbetingelser hålls vid liv i en folklig tradition, likaså traditioner kring hur fisken tillagas och förtärs. I samband med att dagsfärsk fisk tidigare hölls till salu i liten form till besökare i hamnarna gavs ett mervärde både för husbehovsfiskaren och för ortsbefolkningen och turister, som nu måste leta fisk på annat håll. Avsaluförbudet från 2011 innebar en utarmning av möjligheterna för lokalbefolkningen att föra vidare en levande tradition och för att utveckla lokalt entreprenörskap. (husbehovsfiskare) Här görs en direkt koppling mellan möjligheten att upprätta en småskalig, lokal ekonomi å ena sidan, och ett levande kustsamhälle å den andra. Kopplingen inkluderar den centrala roll som entreprenörskapet ges både i nationella strategier för landsbygdsutveckling och i policyretorik på EUnivå. Ytterligare en husbehovsfiskare trycker följaktligen på vikten av att häva avsaluförbudet för att få den lokala ekonomin att komma igång: Avsaluförbudet bör tas bort, då detta gav möjlighet att utveckla lokalt entreprenörskap. (husbehovsfiskare) Det finns alltså en betoning på lokalt förankrade ekonomier med social direktkontakt, något man anser bryts sönder om husbehovsfisket inte gynnas. Det handlar inte bara om försäljningen av fisk i hamnen, utan även om alla kringverksamheter som krävs för att hålla ett fiske igång: [Husbehovsfisket] ger livsmedel på ett okonstlat sätt och därmed en stark delaktighet i naturen. Gemenskap, samtalsämnen, ofta fiskas i par, en drar garn, en kör båten. Båtbyggare, motorspecialister och andra som håller skutan flytande. Många eller de flesta i en by intresserar sig för vad fiskarna har för sig. (husbehovsfiskare) Sportfiskarna väljer å sin sida att lyfta fram fritidsfisket som viktigt. Även här betonar man hur det håller de små kustsamhällena levande med alla kringverksamheter som fritidsfisket genererar. Man gör internationella jämförelser med framgångsrika sportfiskedestinationer där kustsamhällen mångdubblat sina intäkter tack vare riktade satsningar. I följande svar är det relationen mellan sportfiske och yrkesfiske som blir skiljelinjen mellan döende och blomstrande kustsamhällen: Sportfisketurism är framtiden för kustsamhällena bara bestånden börjar förvaltas på ett vettigt sätt. På många platser runt om i världen har man insett detta och förbjudit yrkesfisket och istället satsat på sportfisketurism. Jag var själv i [internationell sportfiskedestination] där restriktionerna är mycket hårda och hade ett fantastiskt fiske. Det kostade också därefter. Kustsamhällena har där mångdubblat sina intäkter eftersom en sportfiskefångad fisk är värd ofantligt mycket mer än en yrkesfiskefångad. Man räknar i ordningen tusenfalt mer när alla kringkostnader som sportfisket genererar räknas in. (sportfiskare) I nästa utsaga tydliggörs logiken att fisketurism gynnar den lokala ekonomin på lång sikt då den genererar arbetstillfällen. Svaret visar tydligt hur sportfiskarna ser på sitt eget fiske som en småskalig industri med explicit koppling till besöksnäringen: Det är klart att det genererar inkomster i form av övernattningar, mat, bensin med mera. Genererar det pengar genererar det arbetstillfällen. Utan fisk inga fisketurister. (sportfiskare) 14 15

Men om den lokala ekonomin också ska förankras i det lokala inser man samtidigt att det är viktigt att verksamheterna drivs och ägs av lokala aktörer. Detta ses som en garanti för att kapitalinflödet inte läcker ut och därmed misslyckas med att göra nytta på platsen där resursen finns och utnyttjas: För att kustsamhällena ska kunna leva så bör det vara lokalboende som driver företagen. (sportfiskare) Om sportfiskarna fick bestämma skulle det småskaliga yrkesfisket och det egna fritidsfisket upprätthålla de lokala ekonomierna. Husbehovsfisket med garn har man nästintill bara negativa erfarenheter utav: Har tyvärr enbart negativa erfarenheter av så kallat husbehovsfiske. Tar fisk under minimimått, lägger nät på fredade områden etc. det allra största problemet är de husbehovsfiskare som tjänar svarta pengar på att sälja sin fångst. Gäller både kust och insjöar. Förbjud så kallat husbehovsfiske med nät. (sportfiskare, vår kursivering) Lägg märke till ovanstående formulering så kallat husbehovsfiske. Valet att uttrycka sig på detta sätt indikerar att man tar avstånd från att legitimera husbehovsfiskarnas verksamhet. Man skulle kunna hävda att formuleringen i sig ogiltigförklarar denna kategori fiskare. Husbehovsfisket behövs således inte i utvecklingen av den levande kusten, det anses ligga utanför den legala ekonomin. Denna process av att levandegöra skapas och upprätthålls istället av entreprenörer, lokala (yrkes)fiskare och sportfiskarna själva: Vill man ha en levande kust så bör man satsa på den lokala småskaliga verksamheten istället för att ge bidrag åt de stora trålarna. Trålningen bör förbjudas! Se till att de lokala fiskarna får förutsättningar för att klara sig och när beståndet kommer åter så satsa på sportfisketurism istället. (sportfiskare) Här är det storskaligt och sett ur ett nationalekonomiskt perspektiv rationellt fiske som slår sönder förutsättningarna för de lokala ekonomierna genom sitt av myndigheterna subventionerade rovfiske. Om istället det småskaliga och miljömässigt skonsamma fisket gavs möjligheter att frodas, skulle resursbestånden förbättras på ett sätt som i sin tur kunde låta fisketurismen bli motorn i en livskraftig och därmed hållbar kustutveckling. Är turism en överlevnadsfråga? I linje med Jordbruksverkets strategi för en ökad fisketurism, lyfter både sportfiskarna och husbehovsfiskarna upp besöksnäringen som en viktig faktor i de lokala ekonomierna. Husbehovsfiskarna menar att orsaken till turismens betydelse har sitt ursprung i tidigare nedläggningar av kommersiella företag: Turismen skapar arbetstillfällen vilket är betydelsefullt, mot bakgrund av att de tidigare näringsverksamheterna allt mer försvinner från våra kustsamhällen. (husbehovsfiskare) Alltså är turismen, som en av husbehovsfiskarna uttrycker det, en överlevnadsfråga för kustsamhällen när det gäller att dra turister till sig för att få tillräckligt med inkomster för att hålla samhället levande. Turismen bidrar på så sätt till en kritisk massa av människor, eftersom: / / de flesta kustsamhällen är i sig för små (för få invånare) för att kunna hålla affärer, restauranger, etc, vid liv av egen kraft. (husbehovsfiskare) En husbehovsfiskare tydliggör orsakssambanden på ett sätt som kan sägas definiera hur besöksnäringen fungerar. Resonemanget illustrerar även den definition av turism som Jordbruksverket använder sig av, nämligen förflyttad konsumtion det vill säga konsumtion utanför det område turisten betalar skatt: Turismen ger sysselsättning. T ex ordnas fisketurer med turbåtar, rumsuthyrning ökar, liksom restaurangutbudet. Traktens affärer blommar upp och höjer omsättningen. Lokalbefolkningen får ett välkommet tillskott till sin ekonomi. (husbehovsfiskare) Sammanfattningsvis säger en husbehovsfiskare att: I takt med urbaniseringen är kustsamhällen allt mer beroende av turism. (husbehovsfiskare) Man pekar därmed på hur en central dimension av turismnäringen är relationen mellan stad och landsbygd. Men redogörelsen för enkätsvaren så här långt ska inte tolkas som att husbehovs- och sportfiskarna lämnar över 16 17

framtiden till en marknadsdriven, efterfrågestyrd besöksnäring. Turism som fenomen ifrågasätts också. En kritik som ges uttryck handlar om farorna med ett tänkande som ensidigt ger företräde till ekonomiska aspekter: Är inte turism överhuvudtaget ett nollsummespel? Spenderas pengar i en landsände, förlorar ju hemorten spenderarpengar istället som kanske bättre behöver dem! Resandet är ju oftast miljöovänligt dessutom och då måste den kostnaden räknas in också enligt min uppfattning. (husbehovsfiskare) Uppkomsten av en ekonomi som är alltför ensidigt beroende av turismen framhålls också som destruktiv för en levande kust: Sjöintresserade från storstäderna i Sverige, Danmark, Tyskland, England köper upp fastigheterna längs kusten för skyhöga priser. (husbehovsfiskare) På det hela taget oavsett av hur man formulerar sambanden mellan turism, året-runt-service för ortsbefolkningen och frågor om landsbygdens liv och död är husbehovs- och sportfiskarna överens: lokala ekonomier där pengarna stannar i bygden snarare än läcker ut till omvärlden är av central betydelse för en hållbar utveckling. Men lika tydligt är att man ser olika vägar för att komma till samma mål, och att man inte uppfattar drivkrafterna i hållbara lokala ekonomier på samma sätt. Vi måste därför fördjupa förståelsen för hur de båda kategorierna av fiskare resonerar och vilka olika logiker som underbygger deras argument. Den utgångspunkt vi väljer att ta avstamp ifrån är hur husbehovs- respektive sportfiskarna ser på tillgängligheten till de resurser som krävs för att livskraften i kustsamhällena och hållbarheten i fisket ska kunna bevaras och utvecklas. Sportfiskarna visar å sin sida i många av sina svar att reglering och restriktioner kring fisket är viktigt om det ska kunna fortgå. Synen på lokala ekonomier utgår därför tydligt från möjligheten att bevara och värna om fisket i sig, som en avgränsad aktivitet: Turism är viktigt för hela kusten. Turism får dock ej ske på bekostnad av fiskarna och sportfisket, viss återhållsamhet kan behöves för att säkra fiske till alla. (sportfiskare) I ovanstående citat utgår man från den självklara logiken att det måste finnas fisk till alla om kusten ska bli intressant och levande. Turisterna ska ges tillträde till resurserna, men inte ges företräde. I nästa citat utmanas på sätt och vis tanken om lokala ekonomier genererat av en ökad turism genom att respondenten prioriterar lokalbefolkningen. Ett ökat året-runt-boende behöver inte innebära att lokala ekonomier stimuleras men det stoppar det ensidiga sommarboendet och tvingar fram ett året-om-service utbud. Om detta sen är en lönsam affär lämnar husbehovsfiskaren outsagt: / / kan man stimulera ett ökat året-runt-boende vid kusterna så innebär det i och för sig inte någon utveckling men skulle möjliggöra ett stopp av ökat sommarboende/minskat året-om-boende. Detta ger i sig möjlighet till året-om-service i större grad. (husbehovsfiskare) 18 19

20 21

Tillgänglighet Husbehovsfiskarna och sportfiskarna konkurrerar om samma resurser: fisk och plats. För båda grupperna handlar därmed det egna fisket om tillgång till fisken, att komma åt den. Här uppenbarar sig fiskets komplexitet. Att diskutera olika typer av fisken på samma resurs i termer av tillgänglighet hjälper till att blottlägga de olika logiker som förs fram av de båda kategorierna av fiskare dels i relation till varandra, dels gentemot myndigheter och besökare. Tillgänglighet, tid och spelregler Flera respondenter, både bland sport- och husbehovsfiskare, förklarar problemet med tillgänglighet som ett nollsummespel. Om en part tar för sig av en del av resursen, får andra parter motsvarande mindre del av den. En husbehovsfiskare uttrycker det som att tillgängligheten ska regleras på samma sätt för båda kategorier av fiske: [Sportfiskarna] får ej förtränga husbehovsfiskarna. Samma tider och regler ska gälla. Överlag visar det sig i husbehovsfiskarnas svar att man anser att den egna tillgången till resursen historiskt sett begränsats allt mer, och att man vill ha en återgång till en mer rättvis situation: Efterhand som möjligheterna till husbehovsfiske begränsats omvandlas hamnarna till marinor med ett helt annat innehåll, och det är en förlust för alla. Jordbruksverket bör arbeta för att hjälpa kommuner och andra att bromsa denna omvandling för att istället bana väg för möjligheter att finnas kvar och utveckla husbehovsfisket i hamnarna. Senare tids begränsningar för husbehovsfisket, bl a genom slopandet av binäringsfisket, redskapsbegränsningar och förbudet inom tremetersdjupet arbetar i motsatt riktning. Alltför begränsade fiskemöjligheter gör att intresset minskar att överhuvudtaget fortsätta fiska och det drar inga turister. (husbehovsfiskare) Svaret visar på en upplevd paradox i myndigheternas kommunikation: att säga sig vilja gynna turism genererad av fisket men samtidigt minska resur- 22 23

sens tillgänglighet för husbehovsfisket. I allmänna termer föreslår husbehovsfiskarna en återgång, att man försöker utveckla det kustnära fisket mer som det var förut när det fanns både yrkesfiskare och husbehovsfiskare i varje hamn. Tidsperspektivet husbehovsfiskarna hänvisar till gäller ofta flera generationer bakåt i tiden: Havet har varit fritt under flera århundraden så att kustbefolkningen lätt kunnat ge sig ut på sjön när man så ville. Vill man fiska måste man naturligtvis känna ansvar för fisket och inte dra upp mer än återväxten tillåter. Tyvärr börjar det komma många förbud och förbjudet på det som tidigare var fritt. Det är politikernas och myndigheternas sätt att visa effektivitet. (husbehovsfiskare) Regleringar och förbud leder enligt detta resonemang till att eget ansvarstagande försvåras. För att kunna återgå till en situation präglad av tillgänglighet under ansvar blir regleringen och budgeteringen av tid en central fråga: Här gäller det att särskilt vintertid ha liberalare bestämmelser om antalet redskap. Myndigheterna använder ofta uttrycket att nuvarande bestämmelser räcker för att få fisk till en middag. Detta kan vara nog så riktigt, men på en öppen kust avgör vind och ström ofta om det är lämpligt att fiska till den dag man tänkt sig fisk till middag. Man måste således kunna fiska till flera middagar när omständigheterna är gynnsamma och så frysa in fisken. (husbehovsfiskare) Villkoren i husbehovsfisket synliggörs i ovanstående citat som specifika. Väder och vind utgör uppenbarligen en naturlig reglering i sig då det plötsligt är med livet som insats man väljer att fiska och växlande strömriktningar är heller inget ett regelsystem man med lätthet kan förutspå och förhålla sig till. Hur dessa omständigheter sedan skulle kunna byggas in i ett fungerande regelverk är en viktig fråga om man med en hållbar fiskeförvaltning har ambitionen att också vara mångdimensionell. Planerad tillgänglighet För att uppnå målet att öka tillgängligheten till resursen är husbehovsfiskarna tydliga i sina uppmaningar till en mer medveten planering, och vill att: / / beslutsfattande myndigheter ställer sig bakom och ger sitt stöd till [husbehovsfiskarna], samt är behjälplig med att skapa de rätta förutsättningarna för att det ska finnas fiskemöjligheter, fångstmöjligheter och bra miljövård så att husbehovsfiskarna kan vara en förebild inte minst för ungdomar som där igenom kan lockas att syssla med egen friskvård samt lära sig om naturens funktionalitet. (husbehovsfiskare) Husbehovsfiskarna upplever sig alltså vara i en situation där deras tillgång till fisken kräver planering och riktade strategier snarare än ekonomiska incitament för en marknadsdriven utveckling. Här är svaren tydliga i hur man kopplar samman resursens tillgänglighet och en hållbar utveckling: För en hållbar kustutveckling krävs en efterlevd målsättning och strategi för hur man kan skapa och vidmakthålla en utveckling som garanterar de rätta förutsättningarna för det kustnära livet till vands, till lands och i luften. (husbehovsfiskare) I motsats till en sådan medveten strategi för hållbarhet, framhåller man från husbehovsfiskarnas sida, att vad som för närvarande sker är: En pågående utarmning av samhällena längs kusterna till följd av en låt-gå samhällsplanering. Även sportfiskarna poängterar att tillgänglighet inte helt kan vara en fråga som bedöms utifrån ekonomisk lönsamhet eller kapitalstyrka. Till exempel betonar man hur fiskeresursen bör ses som en allmän resurs snarare än som en privat. Centralt för resursens tillgänglighet blir då: Att allemansrätten upprätthålls, och utökas! På vissa ställen längs kusten stängs allmänheten ute med olika medel. T ex skyltning Privat väg, Allmän väg upphör m m. Hållbar kustutveckling, det begreppet innehåller fler aspekter. Allemansrätten är bara en del. (sportfiskare) 24 25

Samma resonemang om att tillgängliggöra kusten för allmänheten återkommer i svaret från en annan sportfiskare. Här riktas uppmaningen mot kommunpolitikernas bristfälliga förmåga till prioritering: En hållbar kustutveckling betyder för mig att man gör större delar av vår kust tillgänglig för allmänheten. Som det nu är där jag håller till (kust utanför Malmö), är det bara en väldigt kort sträcka som är tillgänglig. Då blir det naturligtvis ett stort tryck och slitage på denna sträcka. Att det sedan är P-avgift ute vid lotshuset på Ön, tyder på att politikerna i Malmö inte sätter turismen i första hand. Ett tag var det P-förbud på hela Ön!! (sportfiskare) Ytterligare en sportfiskare menar att kustkommunerna bär ett ansvar att uppmärksamma och förstå värdet av sportfisket. Han hävdar att: Många kommuner måste börja förstå att sportfisket genererar mycket mer än det kostar. I nuläget satsas inte ett nickel. Samtidigt ifrågasätter sportfiskarna en utveckling som styrs av kortsiktiga ekonomiska incitament. Det är därför viktigt att: / / kommunikationer och boende inte helt ställs under marknadens inflytande så att en långsiktig samhällelig utveckling inte förhindras. Eventuella projekt ska vägas mot risker för kortsiktighet likt tomma konferensbyggnader, lekparker och annat lättviktigt. (sportfiskare) Här kritiseras den kortsiktighet man förknippar med marknadens inneboende logik. Sportfiskaren pekar på möjligheten att tänka i långsiktig utveckling och att långsiktighet kan ha ett eget värde. En husbehovsfiskare är mer explicit och konkret i kritiken av en rent marknadsstyrd kustutveckling: / / en fastighet vid kusten, min granne, står nu i 16 miljoner, hade samma fastighet legat en kilometer längre in skulle priset ligga under miljonen. De bebos några korta sommarmånader, och ägarna skattar i sina hemkommuner. På vår kustremsa står nu 27 av 52 fastigheter tomma på vintern. Arvingarna till så belägna hus kan ej lösa ut sina syskon vid arvsskiftet. (husbehovsfiskare) Här framträder ett hinder för tillgänglighet som skiljer sig från myndigheternas regleringar och förbud: en ogenomtränglig mur av kapital som effektivt förhindrar tillträdet till kusten och fisken. Att pengar och tillgänglighet är svårt att skilja åt poängteras även av sportfiskarna utifrån deras egen horisont: Havet är fritt för de som har tillgång till det. Båt är nödvändigt. De som inte har egen båt är hänvisade till s k turbåtar. Turbåtsturer är relativt dyra, framför allt om man är en hel familj. Vill man ge fler tillgång till havet bör turbåtarna ges bidrag för att kunna sänka priserna. (sportfiskare) I många av svaren är det spänningen mellan tillgång och tillgänglighet som visar komplexiteten i världen som både sportfiskarna och husbehovsfiskarna befolkar och verkar i. Detta är också en komplexitet som ett trubbigt regelverk ofta inte kan hantera och därmed förbigår. I många av de nya strategier som riktas mot fisket från myndigheternas sida är det satsningar på turism som ska lösa problematiken kring en fiskesektor i nedförsbacke. I denna satsning framstår spänningen mellan tillgång och tillgänglighet inte mindre intressant och viktig. Fiske, turism och fisketurism Tankarna om att fisket är ett nollsummespel är än mer uttalade när sportoch husbehovsfiskarna sätter sitt eget fiske i relation till fisketurism. En sportfiskare svarar att Turism kan öka tillgängligheten [till kustområden och därmed till fiskeresursen], men detta svar får kompletteras med en annan sportfiskares reflektion om att Turism är viktigt för hela kusten. Turism får dock ej ske på bekostnad av fiskarna och sportfisket, viss återhållsamhet kan behövas för att säkra fiske till alla. Här identifieras turisten, fisken, sportfiskaren och slutligen alla. Alltså är det viktigt med ett tydligt regelverk, en tyglad tillgänglighet för turister som sportfiskarna inte upplever existerar idag. Motsvarande reservation när det gäller en gynnad fisketurism återkommer i husbehovsfiskarnas svar: Den [fisketurismen] bör få det samhälleliga stöd som är möjligt på samma villkor som all annan turismverksamhet. Fisketurismen kan utvecklas, men det får inte ske i strid med ortsbefolkningen. (husbehovsfiskare) 26 27

Här upplever husbehovsfiskarna att man är osynliga och att man befinner sig utanför myndigheternas radar. För att åtgärda detta krävs ändrade beslutsgångar: Jag anser det är viktigt att beslutsfattare inom regering och kommuner, decentraliserar så mycket som möjligt, för att möjliggöra året-runtboende. Här är dock myndigheterna, enligt en husbehovsfiskare, inne på en annan väg: Jordbruksverket och andra myndigheter verkar prioritera och satsa mest på turism baserat på sportfiske och dom ekonomiska intressen som är kopplade till detta. (husbehovsfiskare) Eftersom man upplever sig som osynliga, anser husbehovsfiskarna att myndigheterna sätter käppar i hjulet. Om Jordbruksverket på allvar vill gynna fisketurismen, så undrar husbehovsfiskarna: Varför då alla dessa inskränkningar av fiskemöjligheter för de bofasta som vi får efterhand? Om Jordbruksverket månar om kusten och kustsamhällets framtid, så bör de först och främst tänka igenom vad de håller på med nu. (husbehovsfiskare) Detta anses samtidigt vara ett begränsat sätt att förstå relationen mellan bofasta och besökare. Utan ett livskraftigt husbehovsfiske och därmed en levande kust kommer det kanske inga turister: Turister som sommartid bor i dessa små kustsamhällen äro ofta intresserade av småskaligt fiske. (husbehovsfiskare) En annan respondent uttrycker liknande tankar: Min uppfattning är att ett alltför reglerat fiske medför ett tappat intresse och därmed faller också Jordbruksverkets strategi om ökad fisketurism platt till botten. (husbehovsfiskare) Men här finns också en något mer uppgiven syn på saken: Jag tycker att turism ej har att göra med fiske vid kusten med tanke på alla förbud vi har som deltidsfiskare [läs husbehovsfiskare]. Tillgängligheten upplevs således vara så pass begränsad att det inte finns mer utrymme att fördela utan att orättvisorna blir överväldigande. Men det finns också svar från husbehovsfiskarna som visar på en gemensam känsla av uppgivenhet för hur tillgängligheten är orättvist reglerad för såväl husbehovs- och sportfiskare som yrkesfiskare: Havet är inte fritt för varken yrkes-, sport- eller husbehovsfiskare. Ett fiske utan lag och ordning har ingen glädje av. Ett sunt regelverk där ingen känner sig förfördelad på den andres bekostnad är däremot ett rättesnöre att stilla bedja om. (husbehovsfiskare) Svaren visar dock på en skillnad när det gäller hur fiskeresursen bör regleras och fördelas för att gynna fisketurismen under förutsättning att fisket är ett nollsummespel. Medan husbehovsfiskarna ser minskade regleringar för sitt eget fiske som det mest effektiva för att gynna fisketurismen, förespråkar sportfiskarna begränsningar av andra typer av fisken än sitt eget som den bästa vägen att gå. Man riktar sig till såväl yrkesfisket som till husbehovsfisket: I Sverige hade vi mycket rika kustbestånd på Västkusten innan yrkesfisket kvaddade dem / / [Genom att] till och med se till att bestånden på Västkusten inte bara är hållbara utan mycket goda, så har man alla förutsättningar för sportfisketurism också där med allt vad det ger kustsamhällena. Då måste man begränsa yrkesfisket och speciellt då trålningen. (sportfiskare) Här lägger man speciell vikt vid redskap och metoder som delar av yrkesfisket använder, och samma typ av argument tas upp när de önskade restriktionerna riktas mot husbehovsfisket. Så här säger man från sportfiskarnas sida: Stoppas husbehovsfisket [nätfisket] öppnar sig stora möjligheter att locka till sig sportfisketurister från när och fjärran samt Man måste värna om att nät etc inte blockerar fisken från tillgången till kusten. Det är alltså viktigt att både fisk och fiskare kan nå kusten. Sportfiskarna menar därmed att en hållbar kustutveckling kräver ett utspritt fiske på många platser och periodstyrt, där vissa tider inte tillåts. Å andra sidan vill man tidsmässigt utöka fisket med de egna redskapen i syfte att öka tillgängligheten för turistfisket: Turistsäsongen kommer att omfatta hela året, om förbudstiden 15 september till 31 december försvinner för handredskap och trolling, som i Danmark. En ökad tillgänglighet i tid för sportfisket anses få en direkt effekt på lokala ekonomier då: 28 29

/ / sportfisket ger klart möjligheter till en utökad säsong för stuguthyrning, vandrarhem, etc. Skånska kustfiskeklubben har klart flest event under hösten och våren, d v s utanför normal turistsäsong. (sportfiskare) Sportfiskarna vill vidare inte bara att yrkesfiskets och husbehovsfiskets tillgång till resursen ska begränsas i tid och rum till förmån för sportfiskande turister, utan även att dessa begränsningar ska vara kopplade till ett tydligt straffrättsligt ansvar: En hållbar kustutveckling innebär att alla respekterar de lagar som finns. Straffen för överträdelser bör vara hårda. Eget vinstintresse ska inte gå före långsiktighet. [Det är] viktigt att husbehovsfiskarna inte tar upp mer än man behöver. (sportfiskare) Bland sportfiskarna svar finns i detta sammanhang direkta uppmaningar till husbehovsfiskarna. De bör: Sluta fiska med nät. Bli noga med fiskestorlekarna man tar upp. Organisera sig och bara fiska i vissa perioder. (sportfiskare) följa med ut och lägga nät någon gång. Men hos husbehovsfiskarna finns en upplevd inkonsekvens från myndigheternas och vetenskapens sida som komplicerar relationen mellan tillgänglighet, restriktioner och turism: Alla vetenskapliga rön pekar mot att fisket måste begränsas kraftigt. Men när man [myndigheter] kommer att tänka på turisternas pengar verkar vetenskapen komma i skymundan. Så har det varit i många år och för mig är det helt obegripligt och dessutom upprörande. Antingen ska fisken skyddas och då ska skyddet gälla alla typer av fiske, eller så får vetenskapen ändra sig och anse att det ska vara fritt fiske och då även för turister förstås. (husbehovsfiskare) För att spetsa till det hela kan sportfiskarnas betoning av restriktioner ställas mot husbehovsfiskarnas fokus på relationer. De båda logikerna strävar mot samma mål: att optimera tillgängligheten till fiskeresursen i syfte att få till stånd en hållbar kustutveckling. Detta blir än tydligare när vi övergår till att se på vilka värden i termer av etik och nytta de två kategorierna av fiskare förknippar med sina egna respektive de andras tillgänglighetslogiker. Det måste dock poängteras att det bland sportfiskarna inte bara förordas ökade restriktioner för andra typer av fisken; det kan snarare handla om att [befintliga] regler är kända för alla fiskare så att onödiga konflikter undviks. Men även detta står i kontrast mot husbehovsfiskarnas uppfattning om att tillgänglighetsproblematiken grundar sig i: / / alltför restriktiva bestämmelser för våra husbehovsfiskare [där det behövs] mer förnuftiga regler. Vi här som bor i Mölle har blivit av med fiske efter ål, hummer och krabba runt Kullaberg som av gammal hävd har bedrivits. (husbehovsfiskare) Sammanfattningsvis visar svaren att för sportfiskarna blir regleringar och begränsningar för andra typer av fisken en central fråga för tillgängligheten. Husbehovsfiskarna å sin sida argumenterar snarare för en ökad öppenhet, åtminstone när det gäller turisternas tillgång till resursen: Turister bör t ex kunna få göra fisketurer med husbehovsfiskare och även kunna köpa färsk fisk av densamme. Man efterlyser alltså ett nytt sätt att organisera möten mellan lokalbefolkning och besökare, där turisten till och med kan få 30 31

32 33

Etik och nytta Både sportfiskarna och husbehovsfiskarna ger uttryck för en tydlig omtanke om miljö och natur i allmänhet och om fiskeresursen i synnerhet. Härvidlag råder det överhuvudtaget inga delade meningar mellan de två grupperna. Däremot kretsar en del meningsskiljaktigheter kring de redskap och fiskemetoder som används. Redskap, regleringar och ansvar Sportfiskarna ser i sammanhanget sina egna fiskemetoder som en resursvårdande aktivitet: Fisketurism är svårt då det är ont om fisk i Öresund. Men om fiskarna kastar tillbaks fisken, som sportfiskarna brukar göra, då är detta bra. (sportfiskare) I många av svaren från sportfiskarna återkommer man till hur den sportfiskade fisken så att säga gör dubbel nytta eftersom den kan fiskas igen till skillnad från den nätfångade fisken. I dessa uttalanden kan man läsa in hur ett etiskt förhållningssätt vävs in eller finns förborgat i nyttoaspekter: En sportfiskad fisk kan kastas tillbaka och bli fångad igen om den vill. Den möjligheten har inte nätfångad fisk. (sportfiskare) Sportfiskarna ställer här sitt eget moderna fiske i relation till husbehovsfiskarnas föråldrade fiske. Ett uttalande som: Det moderna sportfisket har än mer utvecklat ett sådant [resursbevarande] synsätt där Catch-&-Release blivit ett stående inslag kan ställas i relation till Jag ser husbehovsfiskarna som en föråldrad kvarleva som måste avskaffas samt Husbehovsfisket är numera bara en olicensierad art av fiske och borde förbjudas. I ett annat uttalande välkomnas husbehovsfiskarna men existensberättigandet är villkorat om de ska göra nytta: 34 35

Husbehovsfiskarna skall ha minimilicenser och minimiredskap. Då är de hjärtligt välkomna i familjen och hjälper till att levandehålla kusten och kustsamhället. (sportfiskare) I svaren från sportfiskarna var det inte ovanligt att se hur man valde att sätta citationstecken kring ordet husbehovsfiskare. I andra sammanhang har vi noterat att man från husbehovsfiskarnas sida är upprörd över att begreppet husbehovsfiske inte finns med. Här har man bland annat riktat kritik mot myndigheter, så som Jordbruksverket, som väljer att tala om husbehovsfisket under det sammanfattande begreppet fritidsfiske som i myndighetens språkbruk även inkluderar sportfisket. I osynliggörandet av själva begreppet husbehovsfiske upplever man en fara i att den egna kategorin på sikt kommer att försvinna. När ett begrepp försvinner, så försvinner en kategori och med den dess rättigheter och existens. Stundtals blir förhållningssättet gentemot varandra tydligt uttryckt i etiska termer. En sportfiskare ställer det till synes attraktiva i husbehovsfisket i stark kontrast till vad det är respondenten anser egentligen pågår: Jag kan inte se att husbehovsfisket bidrar med något speciellt. Personligen tycker jag det borde vara förbjudet att fiska med nät utan licens. Husbehovsfiskare får inte sälja sin fisk!! Då går det utmärkt att ro ut och meta några sandskäddor till middag istället för att lägga 180 meter garn dag efter dag. Dom som sysslar med husbehovsfiske är oftast äldre gentlemän och hushållet är litet. Men visst tycker folk det ser mysigt ut med nät som hänger på tork på sina kragastörar vid en byhamn och hamnen känns på något sätt levande, men det är dödens nät vi snackar om här. (sportfiskare) Man förstår alltså de båda typerna av fisken i etiska termer, där husbehovsfiskarnas nätfiske framställs som oansvarigt medan, å andra sidan: Sportfiskets traditioner värnar om en respekt för naturen och bytet (fisken). Det traderar vidare en anda av sportmanship. (sportfiskare) Denna etik ifrågasättas dock av husbehovsfisket, eftersom det, enligt en respondent: / / allt för ofta händer att sportfiskarna skär sönder kustfiskarnas nät och redskap. För det andra brukar sportfiskarna slita sönder munnen på fisken, innan den kastas tillbaka. På så sätt kan man knappast säga att sportfisket bidrar med något, snarare skadar det fiskbeståndet. (husbehovsfiskare) Sportfiskarna själva, å sin sida, kan förklara det värdeskapande det egna fisket bidrar med som: / / sammanhållning och gränsöverskridande kontakter, alla sociala grupper och folkslag kan umgås runt fisket. Man behöver inte ens kunna samma språk. Sportfisket engagerar och aktiverar folk i alla åldrar. Friskvård både fysiskt och psykologiskt tillgodoses. Sportfiskare är generellt väldigt måna om fiskemiljön. (sportfiskare) Nästa citat utmanar på sätt och vis ovanstående uttalande om de värden som man uppfattar att sportfisket står för. Här betonar man den egna gruppens tillvägagångssätt som etiskt riktigt och att andra grupper har mycket att lära: För mig är havet inte fritt. Skulle vi någon gång vara ute med båt, finns det mycket regler för hur och var vi kan framföra denna. Dessa regler accepterar jag och mitt oldboysgäng mer än gärna. Här har våra mångkulturella mycket att lära. (sportfiskare) Här är sportfiskarnas entusiasm för att följa reglerna satt i underförstådd kontrast till andra gruppers inställning till regelverket. I ytterligare ett uttalande från sportfiskarna blir det ännu tydligare att om man inte sköter sig på sjön har man inte där att göra. Havet erbjuder frihet men inte utan ansvar: Frihet är aldrig frihet från något utan frihet till något. Jag är fri att göra detta men inte det andra. Regler ska finnas och människan ska förhålla sig till dem. Detta gäller i högsta grad på havet där det sällan finns någon som upprätthåller reglerna. Det är frihet under ansvar. Följer man inte reglerna bör man inte få fortsätta. (sportfiskare) Bland sportfiskarnas svar uttrycks samma tankegångar, även när det gäller tillgänglighet och reglering ur ett internationellt perspektiv: 36 37

Havet ska inte vara fritt, det är en resurs som tillhör alla vilket innebär att frihet här kan tolkas som den starkes rätt. Gemensamma regler mellan grannstater underlättar för att stävja missbruk. Tyvärr kan även regler negligeras vilket Sveriges flathet mot Danmark ifråga om trålförbud i Öresund länge varit ett exempel på. Ranelid skulle uttryckt det så att en vattenmolekyl vandrar i alla oceaner. (sportfiskare) Citatet ovan visar hur gråzoner inom fisket skapas i det faktum att olika nationer skapar sina egna lagar samtidigt som resursen i sig rör sig fritt mellan de lagbundna nationernas vatten. I gråzonen gömmer sig allehanda missbruk inom fisket på såväl nationell som på internationell nivå. Även husbehovsfiskarna åberopar vikten av att följa lagar och regler till sjöss, men ur ett annat perspektiv än sportfiskarnas. Här problematiserar man regleringarna genom att hänvisa till att de ofta är rigida, ibland rent utav osunda och att man inte alltid förstår dem. När regler ifrågasätts eller inte är begripliga så menar husbehovsfiskarna att de är svåra att följa, något som får konsekvenser för båda typerna av fiske: Detta innebär att såväl fritids- som husbehovsfiskare inte alltid följer gällande regler. Ytterligare en husbehovsfiskare talar om att alla förbud som nu till skillnad från förr kringgärdar fisket handlar om att från myndigheter och politikernas sida visa på effektivitet. Husbehovsfiskarna tillvägagångssätt och etiska utgångspunkter handlar i större utsträckning om att utgå från ett slags tillit. Och man talar inte om att utesluta grupper. Snarare inkluderas alla i formuleringar som kustbefolkningen : Havet har varit fritt under flera århundraden så att kustbefolkningen lätt kunnat ge sig ut på sjön när man ville. Vill man fiska måste man naturligtvis känna ansvar för fisket och inte dra upp mer än återväxten tillåter. (husbehovsfiskare) Samtidigt som sportfiskarna stundtals uttalat och underförstått kritiserar husbehovsfiskarna för att gå runt gällande regelverk, kan de också definiera viktiga värden som husbehovsfisket bidrar till: [husbehovsfisket bidrar till] förståelse för naturen, fiskebestånden, bevarandet av våra fiskerätter [och är] en allmänt informerande källa när det gäller miljöfrågor. (sportfiskare) I linje med detta förhållningssätt väljer flera sportfiskare att beskriva sportfiskets och husbehovsfiskets värdeskapande i precis samma termer. Båda kategorierna av fiske står enligt tre olika sportfiskare för Miljötänkande, livskvalitet, sammanför äldre med yngre, båda gynnar kontakten med andra fiskare och naturupplevelsen. Vidare en respekt för andra människor och även för vår natur samt sportfisket är precis som husbehovsfisket en del av Sveriges kulturarv. När det gäller miljöfrämjande åtgärder har husbehovsfiskarna å sin sida inga problem med att erkänna sportfiskets betydelse. Man ser sportfiskarna som en pressionsgrupp för miljöbevarande som genom sina intresseorganisationers kraft kan dra igång bevarande aktiviteter och som håller vattendrag och bäckar i stånd och bevarar den miljö som befrämjar fortplantningen av fisk. Dessutom anser husbehovsfiskarna att: / / sportfisket bevarar kunskaper om enkla fiskemetoder, och ger glädje och rekreation för utövarna och ger på flera håll också inkomster till lokala företag för övernattningar, mat och inköp. (husbehovsfiskare) Sitt eget värdeskapande ser husbehovsfiskarna på flera sätt. Flera respondenter betonar det etiska i att föra vidare den kunskap som husbehovsfisket representerar. Husbehovsfiskarna anser sig här vara: / / beredda att hjälpa turister att bete sig på rätt sätt både i relation till regler men också när det gäller att optimera turisternas möjligheter att få ut så mycket som möjligt av sin vistelse. (husbehovsfiskare) Vidare kopplar husbehovsfiskarna sitt kunnande till möjligheterna för en kunskapsöverföring mellan stad och landsbygd: Turisterna kommer till kusten för rekreation och för att inhämta information om hur den bofasta befolkningen lever och arbetar. Kustfiskarna kan därmed stå till tjänst med, dels hur och var fisken inlandsbefolkningen köper i snabbköpet kommer ifrån, och dels hur den fångas och rensas. (husbehovsfiskare) Härvidlag formulerar husbehovsfiskarna en kritik mot en alltför industrialiserad och centraliserad resurshantering: 38 39

/ / många är vi pensionerade sjöfolk som på detta sätt fortsätter hålla kontakten med sjön. Det är också ett värde i sig att kunna äta egenfångad fisk. Den har inte legat sammanpressad i en trål, varit nedisad i ett lastrum, transporterats till fiskeauktion och vidare till detaljisten, för att slutligen, minst veckogammal, hamna hos konsumenten. (husbehovsfiskare) Både fisken och konsumenten blir således illa behandlade, var och en på sitt sätt, genom den brist på respekt för kvalitet som finns inbyggd i en alltför rationaliserad resurshantering. Botemedlet mot detta underskott på ett etiskt förhållningssätt gentemot naturresursen skulle därmed vara ett friare husbehovsfiske, något som i sin tur kan minska avståndet mellan fiskaren och konsumenten. Här är man därmed inne och diskuterar den centrala principen i lokala ekonomier. När sportfiskaren talar om värdet av fisket så betonas vikten av att alla måste göra sig medvetna om den egna påverkan på havets resurser och vara måna om att följa reglerna, då kan man skapa ett otroligt Fiskesverige. När husbehovsfiskarna talar om värdet så tenderar svaren att mer vara upplevelsebaserade utan att för den skull förringa betydelsen av ett regelsystem: Det är en gammal romantisk uppfattning [att havet är fritt]. Den gamle amerikanske cowboyen ville kunna rida genom ingenmansland från Texas till Canada. Så är det inte längre. Havet ingår som alla andra biotoper i en större helhet och man måste ta hänsyn till att resurserna blir färre. (husbehovsfiskare) Sportfiskaren ovan talar om ett ansvar som kan resulterar i en ljus framtid, ett otroligt Fiskesverige. Svaret blir på så sätt mer resultatorienterat. Husbehovsfiskaren däremot refererar till en föreställningsvärld från en svunnen tid, ett sätt att vara som inte längre är möjligt eftersom miljön är satt under alltför hårt tryck. Vi avslutar avsnittet med ett uttalande från en husbehovsfiskare där en mängd olika värden implicit ringas in. Oavsett regler och förbud, handlar det till syvende och sist om en känsla: Jag vet att det inte är fritt utan fullt med regleringar av olika slag. Men känslan man får när man lämnar hamnen och är i så nära kontakt med vattnet och vinden och storslagenheten och åker ut i det stora så kan man glömma att man har så nära hem till det vanliga livet (som inte alls är illa) och man drabbas av en här-och-nu känsla. Jag ser det på barnen och de känner likadant, de är lyckliga och lite inåtvända och alla ombord känner att det är ett äventyr. Jag tror det är den känslan som talar när man pratar om frihet. Så vet man ju förstås också att man kan låta bli att vända om utan fortsätta till något annat land utan att hejdas av rödljusens ljus. (husbehovsfiskare) Roller och relationer som gör nytta Vi har hittills fokuserat på hur etik och nytta kan förstås som relaterade till varandra när fiskarna talar om hur olika värden kan knytas till sitt eget och andras specifika fisken. I detta avsnitt kommer vi att fortsätta tala om etik och nytta men med en fördjupning i hur detta tema kan förstås i relation till hur man talar om olika roller och relationer. I föregående avsnitt var tongångarna relativt tydliga och vassa när det gäller den husbehovsfiskade fisken. Här ser vi istället hur respondenten bland sportfiskarna väljer att vara en aning mer konstruktiv, då husbehovsfiskaren tilldelas en ny roll: Hans kunskap tas bäst till vara som entreprenör inom sportfisket och turistnäringarna och han kan stanna kvar och leva i kustsamhället. (sportfiskare) Samma sportfiskare väljer fortsättningsvis att också tilldela sportfiskaren en motsvarande ny roll och gör även sig själv mer nyttig, nämligen som en fiskare som med sitt kunnande kan stötta och hjälpa den före detta husbehovsfiskaren att bli en entreprenör. En påtaglig roll och därmed ett uttalat värde är dock att husbehovsfiskaren finns på plats när turisten kommer på besök, enligt husbehovsfiskarna själva. För turistfiskaren kan det ju inte: / / vara särskilt upplyftande att vintertid komma till ett halvsovande samhälle med en helsovande hamn. (husbehovsfiskare) 40 41