LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND REGIONFÖRBUNDET I GÄVLEBORG REMISSYTTRANDE Länsstyrelsen Västernorrlands län Samrådsvar dnr 537-7197-14 Att: Vattenmyndigheten 871 86 Härnösand Yttrande över förslag till förvaltningsplan, förslag till miljökvalitetsnormer samt över förslag till åtgärdsprogram för Bottenhavets vattendistrikt (Dnr 573-7197-14) LRF Gävleborg har beretts möjlighet att lämna synpunkter på rubricerat förslag och vi redovisar härmed vårt yttrande. De frågor som vattenmyndigheten speciellt vill har svar på finns redovisade på slutet som en särskild bilaga. Generella synpunkter LRF Gävleborg företräder medlemmar verksamma i en region med många Sjöar och vattendrag. Lantbruket har medverkat aktivt och även varit initiativtagare till informationsaktiviteter och kurser samt olika projekt i regionen vilka har syftat till att bidra till god status i länets sjöar och vattendrag. Det har skett genom samarbete med Länsstyrelsen, bland annat i framtagande av Regionala Miljömål där vattenfrågorna var ett av flera fokusområden. LRF Gävleborg har ordnat vattendragsvandringar för jord och skogsägare med medverkan från såväl Länsstyrelsen som Skogstyrelsen. LRF Gävleborg är aktiv i de vattenråd som är upprättade i området. I samrådshandlingar har Bottenhavets vattenmyndighet tagit upp ett lokalt initiativ i Hälsingland där man jobbar med att komma till rätta med höga näringsvärden i sjöarna Östersjön och Florsjön. Markägarna har kommit med konkreta förslag och känt sig delaktiga i arbetet som skett i takt med investeringar som företagens verksamhet. Sedan några år tillbaka finns Greppa Näringen, rådgivning till jordbrukare där många deltagare har deltagit kurser och aktiviteter. Vi är övertygade om att genom frivillighet samt att ta vara på den professionalism och de kunskaper som finns inom lantbruket så skapas en av nycklarna till framgång även i fortsättningen i vattenförvaltningen. GUSTAFSSON, PIRJO, pirjo.gustafsson@lrf.se Dalarna och Gävleborg Postadress Postnr Ort Besöksadress adress Tfn +46 (0)26-24 59 77 Växel Tfn växel www.lrf.se Lantbrukarnas Ekonomi AB Säte Stockholm Org.nr SE556032926901
REMISSYTTRANDE 2(15) Gävleborgs län är ett skogstätt län vilket består till ca 80 procent av skog. Åkerarealen i Gävleborgs län omfattar endast fyra procent av länets totala yta. Länet bör värna om åkermark och odlingsmark för att möjliggöra livsmedelsproduktion för kommande generationer. Ett livskraftigt lantbruk i länet är en förutsättning för att landskapet ska kunna hållas öppet. Länets skogar är en viktig resurs för virkesproduktion och energiutvinning. Sveriges regering presenterade nyligen en konkurrenskraftsutredning för jordbruks- och trädgårdnäringen och regeringen har även inlett ett arbete med att ta fram en nationell livsmedelsstrategi. LRF Gävleborg välkomnar detta initiativ vilket vi ser som ett stöd för oss i vårt arbete med att skapa de bästa förutsättningarna för ett aktivt, biologiskt och ekonomiskt hållbart lantbruk i regionen. Gävleborgs län har förutsättningar för att öka livsmedelsproduktionen. En säker, trygg och frisk livsmedelsproduktion blir allt viktigare för många människor. LRF Gävleborg menar att många av de föreslagna åtgärdena innebär ett direkt hot mot den biologiska mångfalden som är kopplat till odlingslandskapet. Många marker riskerar att förloras med den följden att det blir ännu mer igenväxning och beskogning av åkermark inte minst på mindre rationella odlingsområden. Samrådsunderlaget LRF Gävleborg anser att underlaget för olika åtgärdsförslag är svårt att ta till sig. Det är svårt att få grepp om effekterna av de möjliga åtgärderna. I VISS föreslås en antal möjliga åtgärder som är i princip de samma för alla vattenförekomster. För att få bättre förståelse för förslagen har LRF tagit initiativ till informationsmöten med Bottenhavets vattenmyndighet. Tyvärr kunde man inte ge tillfredställande motiveringar eller prioriteringar till alla åtgärdsförslag. I stället har man hänvisat till åtgärdsanalyser som ska göras och att det ska bli tillsyn och regler från olika myndigheter som ska ligga som grund för genomförandet. Lantbrukarna känner frustation och irritation över att flera förslag inte alls är tillämpbara för stora delar av länet, t.ex. strukturkalkning. Kommuner föreslås få ökad tillsyns- och prövningsverksamhet som en följd av åtgärdsförslagen. LRF Gävleborg anser att t.ex. många kommuner inte har tillräckliga kunskaper för att bedöma och motivera åtgärder för vattenförekomsterna och väga samman olika intressen och samhällsvärden. Myndigheterna måste kunna presentera ekonomiska kalkyler som tar hänsyn alla intressenter för att man kan väga nyttan mot de negativa konsekvenserna.
REMISSYTTRANDE 3(15) De vanligaste miljöproblemen enligt Bottenhavets Vattenmyndighet är vandringhinder och morfologiska förändringar och de främsta påverkanskällorna är dammar och andra vandringshinder samt fysiska förändringar av vattendragsfåran t.ex. flottningsleder. En del dammar och vandringshinder har koppling till produktion av vattenkraft och energiproduktion både i stort och smått. Vi vill påpeka att dammar även kan bidra till attraktiv boende miljö och kan ha funnits flera hundra år. Nytta och skada(exempel): Rivning av ett vandringshinder på ett mindre vattendrag bedöms som en åtgärd som bör göras för att nå god ekologisk status. Det blir en del kostnader. Vattenmyndigheten hänvisar till studier där kostnader för åtgärderna ställs i relation till värdet s.k. ekosystemtjänster i sjöar och vattendrag. En rivning av ett vandringshinder kan innebära att vattennivån i vattendraget höjs. Ett täckdikningssystem som mynnar i ett sådant vattendrag kan komma att fungera sämre eller i värsta fall inte alls. Detta i sin tur leder till att grödorna ger sämre skörd. Täckdikningen kanske måste göras om eller i värsta fall få den följden att fälten inte kan brukas överhuvudtaget. Allt detta påverkar ekonomin för jordbruket. Den här typen av intrångskostnader måste tas med i beslutsunderlaget för åtgärderna. Helhetssyn saknas Vattenmyndighetens förslag saknar enligt LRF Gävleborg övergripande samhällsperspektiv som tar hänsyn olika intressen som är viktiga för företagandet i landsbygden och i lantbruket. LRF Gävleborg vill påminna om att matproduktion är i allra högsta grad en ekosystemtjänst. Sverige kan inte fortsätta att exportera miljöpåverkan. Naturvårdsverket kom i dagarna ut med en rapport rörande den svenska konsumtionen och dess påverkan på växthusgasutsläppen. Allt större del av utsläppen från svensk konsumtion sker i andra länder. Mat och internationellt resande står för de största ökningarna. Livsmedelsproduktion i Gävleborg sker med miljöhänsyn och lantbruksföretag som drivs rationellt och kan nyttja potentialen som finns i länets åkermark kan bidra till att vända kurvorna. Åtgärder som behöver vidtas av myndigheter och kommuner Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 5 Havs- och Vattenmyndigheten behöver utveckla nationell strategi samt finansiering för vattenverksamheter/anläggningar som rör ett stort antal sakägare och som saknar en tydlig verksamhetsutövare, i syfte att åstadkomma åtgärder för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten.
REMISSYTTRANDE 4(15) Gävleborgs län har stort antal markavvattningsföretag som kan falla under och påverkas av detta åtgärdsförslag. Inom regionen finns bl.a. många dammar som har koppling till energiproducerande vattenkraft. En mängd markavvattningsföretag finns och LRF Gävleborg är enig med Vattenmyndighetens slutsats att: ansvaret ofta oklart på grund av att man inte kontinuerligt uppdaterat företaget med avseende på ingående fastigheter. LRF Gävleborg och Länsstyrelsen har genomfört flera kurser och aktiviteter som riktat sig till markägare för att få igång de övergivna och inaktiva markavvattningsföretagen. LRF har med hjälp av Jordbruksverkets vattenenhet tagit fram boken Äga och förvalta diken och andra vattenanläggningar i jordbrukslandskapet som är en mycket uppskattad faktabok. Bara i Gävleborgs län har flera hundra markägare beställt boken eller haft den som kurslitteratur. Enligt LRF Gävleborg är aktiva markavvattningsföretag mycket viktiga för länets jordbruk. Diken som underhålls är grunden för väl fungerande markavvattning som i sin tur innebär att åkrar fungerar bättre för alla typer av livsmedelsproduktion. Fält som då har mindre fosforläckage, mindre markpackning etc. LRF Gävleborg anser att resurser behövs för att få igång de övergivna och inaktiva markavvattningsföretagen. En väl fungerande markavvattning gör att matproduktion och vattenvård kan kombineras. Gävleborg domineras av skog. Ett vattendrag som börjar i skogen passerar sedan jordbrukslandskapet. Det är ett koppel av myndigheter som ska hantera markavvattning och dikesrensning. LRF Dalarna kräver tydlighet och samordning av olika frågor som berör markavvattning. Havs- och vattenmyndigheten, åtgärd 6 Havs- och vattenmyndigheten behöver a) ta fram enhetlig definition av och utreda förutsättningarna för att anlägga ekologiskt funktionella kantzoner utmed vattendrag, som ligger inom eller i anslutning till jordbruksmark, som riskerar att inte följa miljökvalitetsnormerna, Åtgärden behöver ske efter samråd med Jordbruksverket. b) utveckla styrmedel för anläggandet av ekologiskt funktionella kantzoner, för att följa miljökvalitetsnormerna för vatten. Åtgärden behöver ske efter samråd med Skogstyrelsen och Jordbruksverket.
REMISSYTTRANDE 5(15) Ekologiskt funktionella kantzoner föreslås som en möjlig åtgärd i princip för alla vattenförekomster i länet. Motivering är bl.a. att det är en åtgärd för att förbättra vattnets status är att inrätta ekologiskt funktionella kantzoner, det vill säga en tillräckligt bred kantzon för att skapa goda ekologiska förhållanden i vatten, på stranden och för vattenberoende arter och där vegetationen består av örter, gräs, buskar och träd. På sidan 126 i förslaget till åtgärdsprogram finns storleken beskrivet: Storleken på zonen inom jordbruksområden beror dels på hur stort vattendraget är och dels på hänsyn till den omgivande marken (till exempel lutning). Utmed mindre vattendrag < 3 meter bör zonen vara minst 15 m bred på vardera sidan om vattendraget och minst 20 m bred utmed större vattendrag. Vattenmyndigheten har använd 30 meter i sina beräkningar om samhällsekonomiska konsekvenser. Vattenmyndigheten säger att detta är ett förslag. Ändå skriver man att Havs- och Vattenmyndigheten bör utreda förutsättningar för en generell lösning för inrättande av ekologiskt funktionella kantzoner trots att Vattenmyndigheten är medveten om de negativa konsekvenserna för jordbruket och skogbruket (resonemang ÅP sid 226-227). LRF Gävleborg är mycket kritisk till detta förslag. Det skulle vara förödande för Gävleborgs län att anlägga ekologiskt funktionella kantzoner i den omfattningen som Vattenmyndigheten föreslår. Länet har ca 4 % åkermark. Ekologiskt funktionella kantzoner är en relevant hot såtillvida att lantbrukaren kan tvingas sluta bruka åkermarken, inte bara på de mindre rationella odlingsområdena utan även på de mera utpräglade jordbruksområdena. Fältens storlek och form gör att en kantzon kan innebära att vissa skiften inte överhuvudtaget kan brukas längre. Att förorda ett regelverk som riskerar att ännu mera busk och sly ska växa på landsbygden i Gävleborg är helt och hållet en motsats till miljömålen för Gävleborgs län: För att rusta sig för framtiden bör att vårt län värna om åkermark och odlingsmark för att möjliggöra livsmedelsproduktion för kommande generationer. Ett livskraftigt lantbruk i länet är en förutsättning för att landskapet ska kunna hållas öppet. Källa: Gävleborgs Miljömål och Åtgärdsprogram 2014-2020. Den sista meningen är högsta grad aktuell att lyfta fram extra med tanke på att regeringen nyligen presenterade konkurrenskraftsutredningen för jordbruksoch trädgårdnäringen och att regeringen även har påbörjat arbetet med att ta fram en nationell livsmedelstrategi. LRF Gävleborg ställer sig även frågande varför uppdraget att utreda ekologisk funktionella kantzoner läggs på Havs- och Vattenmyndigheten när det gäller jordbruksmark. Jordbruksverket bör ha uppdraget att utreda under vilka omständigheter och på vilket sätt det eventuellt kan vara möjligt att få till stånd ekologiskt funktionella kantzoner. Det är samma logik som att Skogstyrelsen föreslås få uppdraget som berör skogens vatten.
REMISSYTTRANDE 6(15) Jordbruksverket, åtgärd 3 Jordbruksverket behöver ta fram styrmedel, till exempel föreskrifter, med syfte att följande åtgärder genomförs i tillräcklig omfattning för att bidra till att miljökvalitetsnormerna för vatten följs: a) strukturkalkning c) anpassade skyddszoner d) skyddszoner LRF Gävleborg vill kommentera särskilt tre förslag som Vattenmyndigheten tagit upp som åtgärder för Jordbruksverket och som förekommer som möjliga åtgärder för nästan alla vattenförekomster i länet enligt underlaget i VISS. Strukturkalkning Strukturkalkning kan inte krävas som en generell åtgärd för länet. De försök som finns i Sverige ger inte en vetenskaplig grund för att strukturkalkning ska påtvingas jordbruket i Gävleborg. De praktiska erfarenheterna från främst i Mellansverige kommer från lerjordar med mycket högre lerhalt än de som finns i Gävleborgs län. Dessutom har jordbrukarna kunnat söka LOVA-medel för åtgärden och genomfört spridning och kalkning under den mest optimala tidpunkten. Gävleborgs läns har mycket hög av andel arrendemark, långt över 50 procent. Arrendekontrakten är allt från 1 år till 5 år och det finns fall då det fråga om muntliga överenskommelser. Vattenmyndigheten har själv angett att återbetalningstiden är 15 år för investeringen. Vattenmyndigheten konstaterar även att en lantbrukare troligen inte kommer arredera marken under så lång tid och då förvinner den ekonomiska drivkraften för investeringen. Vattenmyndigheten verkar sakna kunskap eller har bortsett ett faktum att strukturkalkning inte är tillåten i ekologist certifierad odling. Ekologisk odlad mark finns på en fjärdedel av länet åkerareal, enligt statistik från 2013. PPP-principen är grundläggande tanke i ramdirektivet för vatten och utgår från att förorenaren ska stå för kostnader för verksamhetens miljöpåverkan. Skulle strukturkalkning bli en tvingande åtgärd för att uppfylla jordbrukets fosforbeting så kommer kostnaden bäras endast av lantbrukare som har lerjordar. Eller att övriga lantbrukare ska bära kostnaden för miljöpåverkan även för ekologiska lantbrukare trots att ingen koppling finns till verksamheten i sig. LRF Gävleborg ställer sig frågande om PPP-principen är tillämpbar här.
REMISSYTTRANDE 7(15) Anpassade skyddszoner och skyddszoner Anpassade skyddszoner och skyddszoner är begrepp som förvirrar. Anpassad skyddszon ska endast läggas där det är uppenbar risk för fosforförluster via ytavrinning. Skyddszon ska läggas efter en längre sträcka utmed vattendrag eller större dike och bredden kan variera från två till 20 meter. Båda dessa åtgärder föreslås frekvent i länet enligt VISS. Dessa åtgärder kan ha samma negativa påverkan som de ekologiskt funktionella kantzonerna. Det blir sämre möjlighet att bedriva rationellt lantbruk, den brukade åkerarealen i länet riskerar att drastiskt minska. Vattenmyndigheten skriver i åtgärdsprogrammet på sid. 189 under avsnittet samhällsekonomiska konsekvenser att: Skyddszoner på 20 meter innebär att en relativ stor mängd åkerareal tas ur bruk, vilket påverkar jordbrukets lönsamhet. Enligt vår uppfattning så tål inte jordbruket i Gävleborgs län ytterligare pålagor som påverkar lönsamheten. Dessutom ställer LRF Gävleborg frågan om skyddszon är en lämplig åtgärd för länets jordbruk. Av länets totala åkerareal används ca 70 procent för grovfoderproduktion, d.v.s. vall och bete. Enligt nya försök från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) så visade försöksrutorna med permanent vall och med skördad vall visade sig ha 2-5 gånger högre genomsläpplighet av vatten än rutorna som var jordbearbetade på hösten. Vallen förbättrade alltså infiltrationen och minskade risken för stående vatten och därmed risken för att fosfor rinner iväg från fältet tillsammans med jordpartiklar. Greppa Näringen LRF Gävleborg vill framhålla att frivillighet i kombinationen med rådgivning, främst Greppa Näringen, kan stimulera länets jordbrukare att göra både strukturkalkning och anlägga olika typer av skyddszoner i den mån det också är ekonomiskt intressant att räkna hem investeringen. Lunds universitet kom nyligen ut med en rapport om att Östersjön mår bättre när lantbruket Greppar Näringen. Hittills har rådgivningen lett till en årlig minskning av läckaget med 790 ton kväve och 15-30 ton fosfor. Hela 50 000 rådgivningsbesök har genomförts sedan starten. Gävleborgs län har haft möjlighet att ta del av Greppa Näringen rådgivningen endast under några år. Dalarna kom med samtidigt i Greppa Näringen och Jämtland och Västernorrland nyss fått möjlighet att komma med i Greppa Näringen. Lantbruksföretagen inom Bottenhavets Vattendistrikt bör ha få samma chans som man har haft i södra Sverige. Att genom frivilligt deltagande i Greppa Näringen få rådgivning som både lantbrukare och miljön tjänar på och visa att företagen kan minska utsläpp av klimatgaser, minska övergödning och ha säker användning av växtskyddsmedel.
REMISSYTTRANDE 8(15) Trafikverket, åtgärd 3 Trafikverket behöver genomföra åtgärder för skydd av yt- och grundvatten för att motverka miljöbelastning från väg och järnväg. Det gäller särskilt i vattenskyddsområden och i områden där miljöbelastningen bidrar till att vattenförekomster inte följer, eller riskerar att inte följa, miljökvalitetsnormerna för vatten. LRF Gävleborg håller med Vattenmyndighetens motiveringar för åtgärderna, inte minst behovet av skyddsåtgärder för att motverka förekomsten av miljöbelastande ämnen. Vägsaltets effekter på miljö har mest haft fokus på påverkan av att grundvatten kan förorenas. I Gävleborg finns vattentäkter med höga halter av klorid på grund av saltning. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) har gjort undersökningar på hur saltning av vägar med NaCl påverkar jordens aggregatstabilitet. Jorden innehåller natrium men provtagningar visar att jorden närmast saltade vägar har förhöjda halter av natrium. Vägsalt kan leda till växtnäringsbrist, främst kalium. Förutom skador på markstrukturen ökar vägsaltet risken för utlakning av fosfor och vissa tungmetaller som följer med uppslammade lerpartiklar i avrinnande vatten. Länsstyrelserna Vattenmyndigheten föreslår flera åtgärder för Länsstyrelsen att genomföra. Länsstyrelserna, åtgärd 1 handlar om provning och tillsyn av tillståndspliktiga verksamheter. LRF Gävleborg upplever att det är särskilt angeläget att det äntligen tas krafttag mot utsläpp från avloppsreningsnät samt breddning av avloppsvatten från reningsverk. Detta stöds även av Naturvårdsverkets, åtgärd 2. Under motiveringen i åtgärdsprogrammets på sidan 32 ka man läsa att Utsläpp från avloppledningsnäten beräknas inte heller i andra nationella sammanställningar av utsläpp av fosfor och kväve, exempelvis SMED*. Detta kan innebära att jordbruket eller annan påverkanskälla felaktigt krävs på åtgärder Kommunerna, åtgärd 4 tar också upp att behovet att genomföra tillsyn avloppledningsnätet och mindre reningsverk och införa krav på ökad rening. Lantbruket ställs idag många krav som även handlar om moderna tekniska varningssystem, t.ex. larmsystem för ventilation i djurstallar. Det känns verkligen ålderdomligt att många mindre reningsverk saknar varningssystem vid pumpstationer.
REMISSYTTRANDE 9(15) Länsstyrelserna, åtgärd 5 tar upp prioriteringen och utvecklingen av rådgivningsverksamhet till jordbruksföretag så att växtnäringsförluster och växtskyddsmedel minskar till vatten. LRF Gävleborg anser att rådgivningen i Greppa Näringen som drivs av tre parter, Länsstyrelserna, Jordbruksverket och LRF är mycket viktig för länet. Som redan nämnts anser LRF Gävleborg att lantbruksföretagen inom Bottenhavets Vattendistrikt bör ha få samma chans som man har haft i södra Sverige. Att genom frivilligt deltagande i Greppa Näringen få rådgivning som både lantbrukare och miljön tjänar på och visa att företagen kan minska utsläpp av klimatgaser, minska övergödning och ha säker användning av växtskyddsmedel. Det är mycket viktigt Greppa Näringen prioriteras i området och resurser finns till rådgivningen till företagen i stället att Jordbruksverkets och Länsstyrelsernas resurser används för att ta fram nya tvingade regler för jordbruket i regionen. Länsstyrelserna, åtgärd 9 om riktade åtgärder som behöver genomföras av vattenkraften. LRF Gävleborg ser att här finns många intressen som hamnar i kollision med varandra. LRF Gävleborg har tillsammans med LRF Dalarna varit huvudman för projektet Energilots 2.0 vilket i huvudsak finansierats genom landsbygdsprogrammet. Projekt Energilots 2.0 har kommentarer angående småskalig vattenkraft och vattenverksamhetsutredningen: - Den småskaliga vattenkraften är ett av de affärsområden inom förnybar energi som ett antal landsbygdsföretagare i Dalarna/Gävleborg antingen bedriver eller har möjlighet att utveckla. - Det finns lång tradition för nyttjande av vattnets kraft i mindre vattendrag främst för kvarndrift. - Energilots 2.0 har anordnat temadagar i småskalig vattenkraft, ett i respektive län, med ett 30-tal intressenter - Det finns en potential att modernisera gamla kraftverk och bygga om gamla kvarndammar. - Den småskaliga vattenkraften bidrar till förnyelsebar elproduktion, stabiliserar elnätet på landsbygden och erbjuder möjliga inkomster för företagande på landsbygden. Kommuner, åtgärd 6 berör dricksvattenförsörjningen. LRF Gävleborg håller med att drickvattnet måste skyddas mot föroreningar och risker. Att inrätta vattenskyddsområden är ett sätt för tillsynsmyndighetet att arbeta systematisk med frågan. Vattenmyndigheten skriver att många av vattenskyddsområden inrättades för 30-40 år sedan och saknar relevanta föreskrif-
REMISSYTTRANDE 10(15) ter. LRF Gävleborg menar att idag så skyddas drickvatten genom praktiska försiktighetsåtgärder som de som är verksamma i området gör varje dag året om. I vattenskyddsföreskrifterna tas oftast upp föroreningsriskerna från jordbruket. Dessa har inte ökat sedan situationen för 30-40 år sedan, utvecklingen går åt rätt håll på alla plan. Tillsynsmyndigheter behöver arbeta med vägledning till medborgare och verksamhetsutövare inom nya och redan beslutade vattenskyddområden. Beträffande saltning av vägar har vi redan framför synpunkter under Trafikverket, åtgärd3 (sidan 7) Kommuner, åtgärd 7 tar upp frågor kring hantering av översikt- och detaljplaner. Utvecklingen i Gävleborg är likadan som i övriga landet. Människor och verksamheter flyttar till större byar och tätorter som ligger i anslutning till landsbygden. Det blir både fler och större hårdgjorda ytor och stora mängder dagvatten rinner mycket snabbt in i dikessystem och orsakar översvämningar på åkrar. Man börjar ha fokus på problemet och det byggs bassänger eller ytor så att vattnet fördröjs samt att även oönskade ämnen inte kommer till diken eller vattendragen. Frågeställningen är viktig och LRF Gävleborg vill ändå lyfta detta eftersom det finns exempel i länet, t.ex. i Valbo köpstad där enskilda markägare och markavvattningsföretag har fått problem. Åtgärder mot betydande påverkan Övergödning och syrefattiga förhållande Bottenhavets vattenmyndighet presenterar de största påverkanskällorna fosfor och kväve. Skogmark är av naturliga skäl den som har störst påverkan. Det är mycket intressant med Vattenmyndighetens resonemang att den viktigaste faktorn som minskar kväveläckaget i skogsmark är att se till att skogen växer. Detta gäller enligt vår mening i högsta grad även grödor som växer på åkermark men ändå sägs det inte det samma tydlighet. Tvärtom framhävs på extensiv odling på flera områden som en positiv åtgärd. I VISS exemplifieras stödet till ekologisk odling och till extensiv odling som genomförda åtgärder. Strukturkalkning, anpassade skyddszoner och skyddszoner är några fysiska åtgärder som Vattenmyndigheten föreslår för att man ska nå god ekologisk status. LRF Gävleborg har redan i vårt yttrande på sidan 5 framfört synpunkter angående dessa åtgärder och deras lämplighet för jordbruket i Gävleborgs län.
REMISSYTTRANDE 11(15) Kalkfilterdiken är en ganska ny metod som kan vara intressant för länet om landsbygdsprogrammet öppnar för möjligheten att söka investeringsstöd för täckdikning. I Glössbo i Hälsingland har försök gjorts med dikesdammar och dikesfilter. Miljögifter Kvicksilver är dominerande problem våra ytvatten. Skogbruket jobbar aktivt med olika åtgärder för att minska läckage av kvicksilver. En liten detalj som LRF kommungrupp i Nordanstig har observerats i Bilaga 1:30 i Åtgärdsprogrammet för åtgärdsområde Norra Hälsinglands kust- och utsjövatten. Eftersom Den ekologiska statusen bedöms vara god och den kemiska statusen inte uppnår god status på grund av kvicksilver så föreslås inga åtgärder förutom de som allmänt rekommenderas för kvicksilver för åtgärdsområdet. Men sedan nämns jordbruket texten och föreslås: En rimlig åtgärd vore att arbeta med informationsinsatser om till exempel jordbrukets påverkan på utsläpp av kvicksilver. LRF Gävleborg hoppas att det är olycksfall i arbetet att göra en koppling mellan utsläpp av kvicksilver och jordbruket. Är det möjligen information till skogbruket som man menar? Den yrkesmässiga användningen av växtskyddsmedel i jordbruket omgärdas av många regler och krav på dokumentation som beror användning, förvaring och utrustning. Greppa Näringen kan erbjuda bra rådgivning i detta. LRF har tillsammans med Säkert växtskydd har tagit fram studiematerial Växtskydd och vattnet och tips på bra och pedagogiska fältaktiviteter som ska syfta till att inspirera och hämta mer kunskap om läckage av växtskyddsmedel till vatten. LRF tror starkt att genom att vidta frivilliga åtgärder tar lantbruket sitt ansvar för att våra vatten ska vara så rena som möjligt Nedgrävda ledningar LRF Gävleborg vill lyfta fram en fråga som enligt oss bör ha koppling till risken med miljögifter. Vem bär ansvaret för olika typer av nedgrävda ledningar som klipps av och lämnas kvar i jord- och skogmark? Det är ju inte markägaren som har grävt ned dessa? Förändrade habitat genom fysisk påverkan Fysiska förändringar som är orsakade av människan och påverkar hydromorfologin i vattenförekomster. Påverkanskällor i Bottenhavets vattendistrikt som dominerar är morfologiska förändringar i vattendrag som markavvattning, rensning och rätning. Sedan kommer påverkan av flödesreglering som en följd
REMISSYTTRANDE 12(15) av kraftproduktionen. Det finns även gott om dammar av olika slag och inte enbart vattenkraftsdammar och andra barriärer som är vandringhinder. Dessa påverkar konnektivitet och kontinuitet så att fisk och andra organismer har svårt att förflytta sig uppströms- eller nedströms. Många vägtrummor är felplacerade och omläggning och byte av vägtrummor är en åtgärd som föreslås. Jord- och skogbruket har vägar eller ingår i en samfällighet och förbättringsåtgärden måste läggas in i en långsiktig investeringsplan. Fiskvägar och utrivning av vandringshinder Att öppna upp vandringsvägar tar tid och kan vara mycket kostsamt. Effekten på de eftersträvansvärda fiskarterna är inte säkerställd och problemen omfattande. Målkonflikterna bör vara väl kända för vattenmyndigheten: områden nedströms vandringshindret översvämmas och områden uppströms torrläggs. Effekterna av detta är raserade kulturmiljöer, förlorade rekreationsvärden, ökad risk för skred och erosion, höga kostnader för samhälle och verksamhetsutövare, minskad vattenkraftsproduktion, sänkta fastighetsvärden, utslagning av flodkräfta, ökad risk för spridning av främmande arter och så vidare. Det behövs ekonomiska beräkningar som kopplas ihop med klimatberäkningar. Att lägga ner den småskaliga vattenkraften innebär i praktiken ökad import av kolkraft. Vattenmyndigheten behöver räkna på klimateffekten av detta och låta politikerna ställa det emot behovet av att möjliggöra fiskvandring överallt. Myndigheterna behöver också ställa sig frågan om var tidsgränsen går för att ett nytt naturtillstånd ska ha skapats. När det gäller våtmarker och andra biotopskydd är uppfattningen att den är 20-50 år, men när det gäller dammar verkar inte ens 400 år räcka för att vattenspegeln vid bruksdammen ska räknas som den nya naturen. I jordbrukslandskapet vill man skapa dammar för att vatten ska rinna saktare och att man får retention av fosfor och kväve. De dammar och vattenspeglar som finns i vattendragen bör rimligen fungera på samma sätt. LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND Enligt uppdrag/ Pirjo Gustafsson
REMISSYTTRANDE 13(15) Bilaga Svar på Vattenmyndighetens frågor 1. Framgår det vilka fysiska åtgärder i miljön som åtgärderna (styrmedlen) i åtgärdsprogrammet ska leda till? Ja, men ambitionsnivån, bördefördelningen, kostnadsberäkningarna och resonmangen kring vem som ska betala för åtgärderna är orimliga och ofullständiga. I förslag till åtgärdsprogrammet samhällsekonomiska konsekvensanalyser och en miljöekonomisk analys som prioriteras inte olika åtgärder av de fysiska åtgärderna. I Bottenhavets vattendistrikt finns otaligt med dammar. Väldigt många byar har en bebyggelsestruktur som historiskt är uppbyggd runt de dämda vattendragen. Byar och gårdar är belägna vid dessa och stora värden skulle försvinna om dammbyggnaderna utrivs. Detta finns flera hundra år gamla dammar varvid ett nytt naturtillstånd har etablerats. Inget finns i åtgärdsprogrammet som belyser hur flora och fauna påverkas vid en utrivning. Flera av dammbyggnaderna finns i områden som är klassade som riksintresse för kulturmiljövård och övriga dammbyggnader är till flertalet klassade som fasta fornlämningar och är belägna inom fornminnesområden. Föreslagna åtgärder år då inte tillåtna enligt en annan lagstiftning. I biflöden till t.ex. Ljusnan finns dammar i sjösystem och vattendrag som är förutsättningar för att det inte ska uppstå översvämningar i byar och större tätorten längs med biflöden. Vattenmyndigheten tar själv upp riskerna med översvämningar. Edsbyn i Ovanåkers kommun har identifierades som ett nationellt riskområde för översvämningar. 2. Framgår det vem/vilka som behöver genomföra åtgärderna för att följa miljökvalitetsnormerna? Ja, men Den blå tråden måste förtydligas då uppdragen till exempelvis kommunerna utgår från att styrmedlet redan är bestämt- vilket det i de flesta fall inte är. Då kan det bli lite missvisande om det till exempel står i uppdraget till kommunerna att de ska bedriva tillsyn på strukturkalkning. Flera av åtgärderna ska tas bort eller flyttas om mellan myndigheterna. Exempelvis bör Jordbruksverket få alla uppdrag gällande åtgärder på jordbruksmark, med samma motivering som skogsstyresen fått liknande uppdrag gällande skogen. 3. Framgår det vad som behöver göras för att följa miljökvalitetsnormerna? Det är tydligt vad Vattenmyndigheten tycker behöver göras för att följa MKN.
REMISSYTTRANDE 14(15) Men analysen som ligger till grund för vad som behöver göras är undermålig. T.ex. saknas resonemang och kostnader kring effekten på den svenska livsmedelsproduktionen om åkerarelen i länet är minskar eller tvingas ta ur bruk. Aktivt brukande av åkermarken med stöd av bra rådgivningsinsatser är viktigt. LRF Gävleborg anser att frivillighet i rådgivning som Greppa Näringen kan ge mycket goda effekter på sikt i vattenkvalitet. LRF Gävleborg önskar att vill även att Vattenmyndigheten använder mera nyaseras språkbruk. Även om begreppet övergödning är vedertaget, borde höga näringshalter och låga näringshalter i ett vattendrag eller sjö användas mer. Man måste leta sig in i VISS alla detaljerlänkar för att förstå den informationen. 4. Framgår det hur åtgärderna ska göras för att följa miljökvalitetsnormerna? Nej. Tvingande åtgärder och föreskrifter kan aldrig utformas så att den tar hänsyn till hur enskilda platser ser ut och vad som skulle ha störst effekt på fosforläckaget just där. En tvingande åtgärd ser inte heller till att åtgärden genomförs på ett sätt, och under de betingelser, som ger störst effekt på vattenkvaliteten. 5. Framgår det var åtgärderna ska genomföras för att följa miljökvalitets-normerna? Nej. Vattenmyndigheten tar inte hänsyn till hur de lokala förhållandena påverkar möjligheten att genomföra åtgärderna på de platser som man önskar. 6. Framgår det när åtgärderna ska genomföras för att följa miljökvalitetsnormerna? Nej. 7. Saknas det åtgärder, och i så fall vilka är det och vilken myndighet behöver genomföra dem? Aktiva dikningsföretag/markavvattningsföretag mycket viktiga för jordbruk. Diken som underhålls är grunden för väl fungerande markavvattning som i sin tur innebär att åkrar fungerar bättre för alla typer av livsmedelsproduktion. Fält som då har mindre fosforläckage, mindre markpackning etc. LRF Gävleborg anser att resurser behövs för att få igång de övergivna och inaktiva markavvattningsföretagen. En väl fungerande markavvattning gör att matproduktion och vattenvård kan kombineras. Jordbruksverket bör få i uppdrag att arbeta för att främja aktivering av dikningsföretag.
REMISSYTTRANDE 15(15) 8. Framgår det vilka de samhällsekonomiska konsekvenserna är av styrmedlen? Nej, den samhällsekonomiska konsekvensanalysen av samtliga åtgärder är dåligt underbyggda kritik och måste kompletteras med analyser av åtgärdernas effekt på livsmedelsproduktionen, lantbrukarnas konkurrenskraft och effekten på andra näringar och miljömål. Det saknas också en sammanvägd analys av samtliga förslags effekt på varje enskild näring- det enda som finns är en värdering av kostnaden för de fysiska åtgärderna och administrationen kopplad till en åtgärd. När det gäller effekten på de gröna näringarna av förslaget nöjer sig Vattenmyndigheten med att på flera ställen konstatera saker i stil med att Åtgärderna kommer få negativa konsekvenser för jordbruk och skogsbruk. Då Vattenmyndighetens förslag skulle innebära att stora arealer skulle tas ur bruk blir konsekvensen på livsmedelsproduktionen stor. Beträffande rivning är olika hinder, dammar, kvarnar etc så finns inte beskrivningar på alla konsekvenser. Hur påverkas bygden? Vilka konsekvenser en rivning kan ha på det lokala samhällets energiproduktion och företagens möjlighet att finnas kvar. Många kvarnar används idag för olika ändamål bl.a. för att rensa utsäde, mala mjöl från spannmål på trakten mm. Livsmedelsproduktionen och energiproduktion är viktiga delar av samhället och det måste finnas med i resonemanget för åtgärderna. 9. Framgår det vilka viktiga aktiviteter som behöver genomföras för att åtgärdsprogrammet i sin tur ska kunna genomföras och av vem dessa behöver genomföras? Samma som fråga 2 och 3 ovan. 10. Saknas det aktiviteter för att åtgärdsprogrammet ska kunna genomföras, och i så fall vilka är det och vilken myndighet behöver genomföra dem? Havs- och Vattenmyndigheten få i uppdrag att i samverkan med Vattenmyndigheten utforma en vattendialog som genomförs mer lokalt än vad som menas med dagens Vattenråd. Detta för att möjliggöra för allmänheten att ha synpunkter på åtgärdsprogramet som nu är alldeles för svårtillgängligt.