En lek eller ett nutida idrottsligt fenomen?

Parkour: En lek eller ett nutida idrottsligt fenomen? Mats Johnsson MALMÖ HÖGSKOLA Inledning Denna artikel är en sammanfattning av två års studier av fenomenet parkour. Vad är egentligen parkour eller PK som utövaren, traceuren, ofta kallar det? Jag har följt en grupp traceurer på nära håll i Malmö och dokumenterat detta fenomen genom intervjuer, observationer, sökande på internet, fotodokumentation och filmning. Dessutom har jag mött traceurer från Danmark, England och Frankrike. Även samtal med kollegor i Sverige och andra länder har klargjort min syn på detta fenomen. I min studie har jag sökt svaren på först och främst hur man kan förklara och beskriva detta fenomen. Andra delar har varit att söka vad som för utövaren är meningsbärande. Genom fältarbetet har jag också fått upp ögonen för miljön och hur dessa traceurer använder sig av den. Intressant har också varit att se hur detta fenomen sprids trots avsaknaden av klubbar, tränare och arenor. Då parkour inte är beforskat i någon större grad har jag till stor del fått förlita mig till den egna dokumentationen. Det som finns dokumenterat är mest tidningsartiklar och en del i tidskrifter samt mycket via internet och hemsidor, där just internet spelar en mycket framträdande roll för spridningen av parkour. Då jag i maj (2009) Googlade på ordet parkour fick jag inte mindre än 7 530 000 träffar! Som jämförelse fick vid samma tillfälle ordet fotboll 9 620 000 träffar. Detta visar vilken roll Internet spelar för spridningen av parkour. En kort beskrivning av parkour Parkour handlar om förflyttning med endast kroppen som redskap. Utö- varen kallas för en traceur som på franska betyder ungefär spårare och vägfinnare. Förflyttningen kan ske i skiftande miljö, men det som blivit något av ett signum för parkour är att det utövas i stadsmiljö. En stor del av filosofin inom parkour är att inte se ett hinder som ett hinder utan se möjligheten i att kunna finna en lösning för att ta sig upp på eller förbi hindret. 1 Just friheten och obundenheten både vad det gäller utövandet av själva rörelserna, men också att aktiviteten är frikopplad från regelverk är något som återkommer i nästan varje samtal jag haft med utövarna. Traceuren experimenterar och provar sig fram på vad som kan vara bra för att lyckas med sina rörelser eller för att klara av ett specifikt hinder. Traceuren vill ofta också kunna sätta samman en serie av rörelser på olika slags hinder under sin förflyttning. Utövandet sker vid en plats (en spot ) som känns bra eller inspirerande och utmanande för att göra eller praktisera olika parkourtekniker. Det kan också vara flera olika platser som kopplas samman för att man skall kunna förflytta sig med personligt anpassad hastighet. Parkourutövaren ser funktionaliteten som det viktigaste. Att förflytta sig från punkt A till punkt B med minsta möjliga motstånd och högsta ändamålsenighet och fart är det essentiella. Det finns även här inslag av estetik men det är känslan av flow (att vara ett med sin rörelse) som är det väsentliga, det vill säga att förflytta sig kattlikt mjukt och effektivt, med rörelser som flyter in i varandra. Dessa utövare använder sig inte av volter, skruvar och andra mer gymnastiska företeelser i sin förflyttning. De flesta utövare är unga män företrädesvis i tonåren. De bildar ofta 64

grupper med ett namn som signum och exploaterar sig på olika hemsidor och på Youtube. Hur startade Parkour? Franskmannen David Belle är en av pionjärerna som var med från början och utvecklade parkour i en av Paris förorter Liesse, tillsammans med kamrater i början av 1990 -talet. De bildade parkourgruppen Yamakasi. David var i sin tur inspirerad av sin far Raymond Belle, som var militär i Vietnam i sin ungdom. 2 Pappan hade ett stort idrottsintresse och utvecklade sin fysiska förmåga i militär hinderbana le parcours de combattant (franska namnet på militär hinderbana) som också fått ge namn åt det vi i dag kallar Le Parkour eller för utövaren parkour eller bara PK. De tidigaste och de mer renläriga utövarna av parkour finner stor inspiration från George Hébert (1875 1957), och hans Méthode Naturelle. Denna metod har sitt ursprung i studier av hur naturfolk använder sin kropp och sin fysiska förmåga på ett framför allt funktionellt sätt. Belle tränade redan som barn tillsammans med sin pappa ute i naturen och de använde sig just av naturen som sin vardagliga idrottsarena. Det var allt från att klättra i träd till att balansera och klättra på klippor och springa i skogen. Då Belle i tonåren med sin familj flyttade till Paris på grund av pappans arbete, upplevde han en stor frustration. Han saknade naturen och den träning som han tidigare bedrivit med sin pappa. Han försökte att delta i gymnastikklubbar och andra idrotter men fann ingen större tillfredställelse. Belle och hans vänner började experimentera med att använda vad förorten hade att erbjuda i form av spännande tak att klättra på, murar att balansera på och hoppa emellan, staket att ta sig över och under, monument att bestiga och så vidare. Parkour var fött som begrepp. De började filma aktiviteterna och la ut det på internet och parkour kunde helt plötsligt ses av många personer runt om i världen. De blev uppmärksammade av regissörer och reklamfolk som såg kraften och potentialen i detta nya sätt att ta sig an stadens miljö. Meningsbärande För många är det friheten i parkour som är en del av det som lockar, samt att inte vara underordnad något regelverk eller tränare som styr en som utövare. Även utmaningen och kreativiteten verkar för individen vara stora delar av det som är meningsbärande i själva aktiviteten. Kalle en utövare jag talade med uttrycker sig på följande sätt: Det är som att sätta sig ned med ett tomt papper och rita. Man vet inte riktigt vad det kommer att bli men man finner ett nöje i just kreativiteten. Det är även möjligt att se sociala faktorer som gemenskap och vänskap som växer fram under tid och formar gruppen av utövare. Här finns många likheter med aktiviteter inom de mer etablerade idrotterna. Många traceurer beskriver sitt utövande mer som en livsstil än att benämna det för träning eller idrottande. Kan man se parkour som en modern kulturell företeelse? Kanske, speciellt om man ser på den senmoderna människans strävande efter självförverkligande. Den utomstående betraktaren av parkour kan inte se skillnad mellan om utövaren gör sina övningar eller trick för sitt eget välbefinnande eller om utövaren gör det för att uppnå ännu ett mål eller en emotionell kick. Några av utövarna i gruppen Yamakasi uttrycker sig så här i en intervju under en gathering (eng, samling) i London december 2007 på frågan, varför man utövar parkour? Bejaka rörelseglädjen även då man blir äldre. Parkour används som ett medel att uttrycka sig kroppsligt utifrån sig själv. Det är 65

66 känslan av att göra något svårt till något enkelt och njutbart. (Alexander, 24) 3 Utifrån de intervjuer jag haft i min undersökningsgrupp kan jag se att flertalet av dem är lättade över att inte behöva underordna sig någon som styr deras verksamhet och att de har fullt tolkningsföreträde över vad de väljer att göra och varför de gör det. Flera av dem anser att det annars skulle hämma deras frihet och kreativitet. Hur är det när det är bra? Kalle svarar: När man ser det, eller när någon annan ser det man gjort som nyskapande och innovativt. Det viktigaste är att det kommer från dem som håller på med Parkour. Det är den kritik man uppskattar mest, från dem som hållit på länge. Om någon som hållit på länge gillar det de sett och ser det som nyskapande är det bra. (Kalle, 19) Många upplever praktiserandet av parkour som avkopplande från vardagen. Här kan jag se paralleller med Lars-Magnus Engströms tankar om egenvärde. 4 Upplevelsen av fart, rytm och att känna kroppen i rörelse och att övervinna olika former av hinder är signifikanta kännetecken för parkour. Då man står inför utmaningar eller sliter med styrketräning och kondition så är det viktigaste att fokusera på det man håller på med och det går inte att tänka på annat. Jag har i mina observationer kunnat se att traceuren inte är mindre disciplinerad vad gäller sin egen träningsinsats, än vad många elitutövare inom andra idrotter är. Vad är det då som driver utövaren av parkour att träna, som i vissa fall varje dag? Parkourutövaren strävar inte att bli bättre än andra utövare utan att övervinna egna uppställda mål, och kanske bara ha roligt för stunden. Mycket av praktiserandet kan liknas vid barns lek: Jag ser det bara som något kul jag tränar. Det håller mig i form och jag gillar själva principen och slipper att gå på gym och sådant, jag har liksom alltid gjort det ju, det är liksom bara en naturlig fortsättning av leken. Fast det kan man kanske inte säga, att man håller på och leker Ähh tänk om någon säger, håller du fortfarande på och leker när du är 18 (Jesper, 18)! Just det lekfulla verkar vara en av de enskilt viktigaste faktorerna för utövarna. Detta beskrivs också i Johnny Nilssons artikel i antologin Idrottsdidaktiska utmaningar. 5 Här beskrivs tre olika pilotstudieprojekt, som alla syftar till att se hur barn lär sig grundmotoriska färdigheter. Ett av dem kan delvis liknas vid hur parkourutövaren praktiserar. I projektet Leklandskap vid NIH i Norge (Norges idrottshögskola) har barn fått arbeta med fri lek i en redan färdigställd gymnastiksal. Här har undersökarna kunnat se att barnen väljer olika vägar för förflyttning och utifrån detta kunnat se vilka rörelser som attraherar barn. 6 När staden blir den idrottsliga arenan En stad blir stad först när det offentliga rummet tas i anspråk. Detta är Ole Reiters (chef för Movium) inledningsord i Movium. 7 Movium är en organisation under SLU (Sveriges Lantbruks Universitet), som värnar om stadens utemiljö. Artikelförfattaren och fotografen Dan Hallemar skriver i artikeln Stadens genvägar att traceurens sätt att ta stadens rum i anspråk för fysisk aktivitet, med en filosofi och endast kroppen och en stor portion kreativitet som sitt redskap är fascinerande. 8 Ser man till de vanligaste rummen för fysisk aktivitet (ute eller inomhus) som finns i dag, är de oftast specialutformade för en specifik idrott eller för ett speciellt ändamål som skall passa utövaren. Många gånger är arkitekturen i dessa faciliteter anpassad efter människans olika behov. Man kan också se på hur stadsmiljöns planering tar hänsyn till dessa behov på ett mer eller mindre bra sätt. 9 Arkitekturpsykologin försöker ge svar på hur förhållandet mellan människan och det omgivande rummet uppfattas. Några av de behov som kan identifieras i samband med hur man utifrån arkitekturpsykologisk vinkel kan se på fysisk aktivitet blir då följande: Behovet av stimulans till fysisk aktivitet sker genom stimulering av de olika sinnen vi har. Behovet av säkerhet är ett annat behov som är centralt för de flesta människor oavsett i vilket rum man befinner sig i. Omgivningen bör av både brukaren och den som är ny i miljön ses som ett skyddat territorium. Betyder omgivningen något? Ja, dels tycker jag det är skönt när det är lite avskiljt och så, det är lite jobbigt att köra nånstans som är precis intill en gata eller intill en trottoar och så, dels känns det liksom jobbigt att många. det är kul när folk tittar på vad man gör, men det kan, man blir orolig att det ska komma ett litet barn springande eller liksom ibland är det jobbigt då folk står och glor när man vill koncentrera sig. Just när det lite avskiljt och så här på sommaren är det underbart och grönt överallt, solen skiner och man blir på bättre humör och allting, det gör att man blir mer peppad liksom. Kreativiteten flödar på något sätt. (Kalle 19) Behovet av tydlighet betyder att det fysiska rummet skall gå att läsa av och att rummet är möjligt att överblicka, så att brukaren kan uppfatta en information som viktigare än en annan. Behovet av privathet kan delas upp i halv-offentliga och offentliga rum för utövaren. Ser man till utformningen av idrottsarenor är de ofta begränsade till sektioner eller vissa platser för åskådaren. Ofta avskiljs åskådaren av staket eller barriärer från utövarna, men även gentemot andra åskådare. 10 En av de viktigaste faktorerna för interaktion i stadsmiljö är att miljön skall inbjuda till möten. Många gånger förverkligas inte tankarna hos den eller de som planerat miljön, utan att vi kan se hur utövare av parkour eller skateboard tar över miljöer och gör dem till sina egna, dock inte alltid med omgivningens gillande. Hur ser andra på ditt sätt att använda staden? Vissa tycker vi är korkade, att man pajar och så, men det vill vi ju inte göra, men här brukar vaktmästaren inte gilla oss, jag vet inte varför han bara ber oss att sticka. (Felix, 18) Om saker som hälsa och välbefinnande, kreativitet och social gemenskap skall utvecklas, måste staden fungera som scen för mänsklig interaktion och upplevelse. 11 Många gånger fungerar städer inte så bra i detta hänseende därför att olika ansvarsområden inom stadens planering har olika syn och perspektiv på vad som är viktigt. 12 En samordning av och en samsyn på dessa faktorer i planeringen av offentlig miljö skulle starkt bidra till att människor i olika åldrar skulle kunna stimuleras till mer spontan fysisk aktivitet. Här har traceuren och skatearen redan lyckats, men inte alltid tack vare att de som planerat stadsmiljön tänkt på det. Vill man som planerare av offentlig miljö lyckas i sitt uppsåt att få människor mer

fysiskt aktiva i vardagen och göra stadsrummet till sitt, måste han/hon se till att det irrationella, lekfulla och spontana kan ta plats. Som nämnts tidigare är de flesta traceurer unga män. Flera forskare visar på att pojkar generellt använder utemiljön och stadsmiljön mycket mer än vad flickor gör. De är också mer fysiskt aktiva i sitt sätt att leka och att röra sig i stadens omgivningar. 13 Flickor använder sig också generellt av mindre arealer än vad pojkar gör. Detta faktum borde vara en stor utmaning för de personer som bidrar till planering av all offentlig miljö. Skulle stadsplanerare se mer till vad som flickor och kvinnor ser som viktigt skulle några av nedanstående punkter kanske bli verklighet: Fler möjligheter för sociala aktiviteter Platser som är enkla att nå från hemmet Platser som skall vara och upplevas som säkra. 14 Utvecklingen av parkour Det har över tid också utvecklats olika varianter av parkour. Det som de flesta människor sett av parkour via olika media är en blandning av parkour och så kallad Free Running. Sabastien Foucan var tidigare David Belles trogna vapendragare men han tyckte att man kunde utveckla Parkour ytterligare en dimension genom att lägga in mer spektakulära och iögonfallande övningar. De två står i dag för de två olika skolor som förespråkar parkour respektive Free Running. I Free Running använder sig utövaren mycket av akrobatiska och gymnastiska inslag som volter och skruvar som egentligen inte är nödvändiga för själva förflyttningen. Det är också inom denna form de flesta utövare i dag rör sig. Även de som säger att det är parkour de utövar. Alla olika hemsidor, forum och bloggar som finns på internet om parkour innehåller en blandning av både parkour och Free Running. Det verkar råda ett samförstånd mellan utövarna av parkour och Free Running i det hänseendet att den ena formen inte behöver utesluta den andra. Dock bör det betonas att det finns många renläriga parkourutövare som inte vill kännas vid Free Running: Parkour, Lárt du placement, free-running the art of moving.. they are all the same thing. They are all movement and they all came from the same place, the same nine guys originally. The only thing that differs is each individual s way of moving. Don t try to separate them waste energy debating whether this is this or that is that that only leads to separation within yourself. You must find out why YOU practise, that is all. After that you will find your way. Labels count for nothing. Just move. 15 På många hemsidor eller forum för parkour på internet sprids det också kunskap i form av delandet av erfarenheter och tips på allt ifrån träningsmodeller och vad som är bra att äta då man tränar. Genom så kallade tutorials (eng. handledning) på till exempel nätsidan Youtube kan man få interaktiv hjälp med hur en viss rörelse kan se ut. Då jag sökte (6 maj, 2009) på parkour tutorials på www.youtube. com fick jag upp 2 140 olika träffar. En av de mer besökta tutorials var en som handlade rullningar. Den hade den 6 maj haft drygt 576 000 besökare sedan den publicerades för två år sedan. 16 Var syns då parkour? Man kan säkert se en del eftergifter hos utövaren då parkour sätts under regissörens hand som till exempel i BBC 1:s reklamfilm från 2002 Rush Hour där traceuren David Belle förflyttar sig från arbetet på kontoret över hustaken i London för att hinna hem i tid för att se sitt favoritprogram på TV. 17 I efterhand skapade den en viss uppståndelse då det framkom att inga filmeffekter använts utan allt som man kunde se var gjort på riktigt. Parkour beskrivs ibland också som konsten att fly. Just detta att fly kan man se i en av de inledande sekvenserna av filmen Banlieu 13 (2003), som får anses vara en av kultfilmerna för parkourutövare. Här tar sig David Belle som spelar huvudrollen i filmen, igenom och nedför ett åttavåningshus med sina antagonister hack i häl. Filmen har också fått en uppföljare Banlieu 13 Ultimatum (2008). I avseendet att fly kan man också se anordnade kurser för tjejer i Xist-kvinnoforum i Stockholm där traceuren Fredrik Lovéus tränar tjejer i parkour. Parkour kan även ses i ett flertal actionsekvenser i de senaste James Bond-filmerna. Parkour ses även i andra sammanhang såsom Madonnas world tour (2007) där scenen var uppbyggd för parkour och där flera mycket skickliga traceurer, bland annat Sebastien Foucan, utövade sina konster samtidigt som Madonna körde låten Jump. Parkour syns också inom reklamfilm i olika sammanhang över hela världen. Här i Sverige har vi kunnat se TV-reklamen för smörgåsmargarinet Lätta (2007). Lätta gjorde också en turné i flera svenska städer med en uppbyggd spot och anlitade flera av Sveriges bättre traceurer. Flera TV-spel har också tyd- 67

liga inslag av Parkour i sig och några, såsom Assain s Creed, bygger helt på parkour. Parkour uppmärksammas också av Stockholms stadsmuseum som anordnar parkour-vandringar runt om i staden. 18 De flesta utövarna av parkour är unga män i tonåren eller strax däröver. I framför allt storstäderna har det skapats olika grupperingar av utövare som träffas regelbundet. De skapar ofta sig ett namn på gruppen och utövarna har oftast smeknamn. Ofta är kameran med för dokumentation och exponeringen sker främst via filminlägg på internetsidor som Parkour.se, Youtube eller Google video. 19 I januari och februari 2009 har många Malmöbor kunnat se några av Skånes bästa traceurer uppträda med små regisserade shower i två av Malmös större köpcentrum, samt vid invigningen av ett nytt köpcentra. Trots detta har de flesta traceurer ingen önskan att showa inför publik, utan håller sig gärna på lugna och avskilda platser: 68 Det är ju skönt att inte vara alldeles bredvid en stor gata, utan det är lugnt och inte går förbi så mycket folk så att man själv känner sig lugn. Känner man en massa folk som står omkring en känner man en press att showa och så. Här behöver man inte visa att man är bra. Det är då man kommer upp på, börjar hoppa från höga höjder och så, man ska visa att man är bäst och så. (Oskar, 15) Några samlande tankar Det som fascinerat mig allra mest i min undersökning är utövarnas totala hängivenhet för det de håller på med. Detta trots, eller kanske tack vare avsaknad av tränare eller andra vuxna som skulle kunna styra upp och hjälpa till med till exempel feedback. 20 Flera av dem uttrycker också just detta att denna frihet från vuxenvärlden är något positivt. Att själv ta ansvaret för sin kroppsträning så som killarna i min undersökningsgrupp gör, kan kanske vara något för pedagogen att ta fasta på. Jag är själv som lärare och tränare van att styra och inspirera och leda fysisk träning och van vid att de flesta gör sitt bästa. Jag har en känsla av att killarna i undersökningsgruppen är just de som inte vill bli styrda men ändå har en stark drivkraft själva och har förmågan att utveckla och förbättra sig på ett sätt så att de själva blir väldigt nöjda. Detta ser jag som en av de enskilt viktigaste faktorerna till varför man är parkourutövare. En annan sak som också tydligt framkommit under detta arbete vad gäller meningsskapande, är att parkour är något som verkligen kan passa alla och inte ställer upp massa barriärer eller hinder, utan rymmer en stor frihet och möjlighet till kreativitet. En av killarna (Kalle) uttryckte följande: Ibland kan man cykla hem och vara riktigt nöjd med att man inte gjorde det där svåra hoppet ändå, för att man egentligen inte var mogen eller redo för det. Tala om självinsikt! Hur ser då framtiden ut för parkour? Det föreligger naturligtvis risker att det börjar ske reglering och styrning som kan inkräkta på grundtankarna i det som utövaren upplever som meningsbärande. Paralleller kan dras till brädkulturen och kanske främst då skateboardkulturen. Där har reglering skett genom tävlingar och iordningställda arenor och genom försök att bilda föreningar. Skateboarding har ändå överlevt som en fri form och de flesta åkarna tävlar inte eller åker på anordnade ramper eller parker. Det har redan skett några tävlingar i Free Running i Europa då sponsorer gått in och lockat med rejäla prissummor. Tävlingarna har dock inte verkat ha någon större genomslagskraft eller fått uppföljare. I England och Danmark har det bildats organisationer som vill främja utvecklingen av parkour och Free Running. De har tyvärr fått karaktären av idrottsklubbar med medlemsavgifter och betalda tränare. Det har byggts konstgjorda spots ibland annat Danmark och Brasilien. På Gerlev Idrottshöjskole i Danmark har man startat kurser i parkour och Free Running och man tränar på den konstgjorda byggnaden som endast är avsedd för detta. 21 I England gick afpe (Association for Physical Education) ut med varningar till alla idrottslärare att man bör vara försiktig med vad man kallar Parkour related activities. 22 Man rekommenderar att lärare bör ha minst en steg två utbildning inom gymnastik om man över huvud taget skall ägna sig åt denna slags verksamhet! Man bygger sina uttalande på att man vill vidmakthålla en fortsatt trygg och säker miljö för barnen i skolan. afpe har tillsammans med Brittiska gymnastikförbundet startat kurser för redan etablerade instruktörer i vad man kallar Free Gymnastics & Parkour related activities. Här är det tänkt att styra upp träning och övningar på ett strukturerat sätt. Är det då fortfarande parkour? Hur man skall betrakta parkour får naturligtvis stå var och en fritt. Är det att betrakta som ett idrottsligt fenomen eller vad? Min egen ståndpunkt i detta blir att det är en slags idrottslig aktivitet med stor frihet och att kraften ligger i just frånvaron av reglering och styrning. Jag tror också att det är på det sättet parkour och Free Running mår bäst. Referenser 1. Dahlberg, Jenina (2007) Parkour ; Glöd, 2007-11-01. 2. http://en.wikipedia.org/wiki/parkour (tillgänglig, 080411). 3. Intervju med Sebastien Foucan i sammanslutningen Parkour Generations. Under Randez vouz 2 i London 2007. Se, http://www. youtube.com/watch?v=ksbkrr9flhy 4. Engström, Lars-Magnus (1999) Idrott som social markör. Högskoleförlaget vid Lärarhögskolan i Stockholm. 5. Larsson, Håkan & Meckbach, Jane (2007) Idrottsdidaktiska utmaningar. Stockholm: Liber. 6. Larsson & Meckbach, a. a. 7. Reiter, Olle (2006) Moviums bulletin nr1. Centrum för stadens utemiljö. 8. Hallemar, Dan (2007) Stadens genvägar. Medlemstidning för Sveriges arkitekter nr 8. 9. Roessler, Kirsten Kaya (2003) Arkitekturpsykologi idraetsrum som med- og modspiler. P.J. Scmidt Grafisk. 10. ibid. 11. Reiter, a. a. 12. Roessler, a. a. 13. Gehl, Jan (2006) Life between buildings. Arkitektens forlag. The Danish Architectural Press and Jan Gehl. 14. Roessler, a. a. 15. Randezvous II. Westminster http://www. youtube.com/watch?v=ksbkrr9flhy (090526) 16. http://www.youtube.com/ watch?v=2onrs3awx4q (tillgänglig 090506) 17. http://www.youtube.com/ watch?v=samar8y-vtw (tillgänglig 080421) 18. Arkitekten nr 8, 2007 19. http://www.youtube.com/results?search_ query=kellner90&search_type=&aq=f (tillgänglig 080812). 20. Annerstedt, Claes (2007) Det tränade ögat ; idrottsforum.org. Malmö 21. http://www.gerlev.dk/dk/lange_kurser/ specialer/street_movement.htm (tillgänglig, 080812). 22. www.afpe.org.uk (tillgänglig, 090423).