Underlag till fosformodulen (11B) Inledning De senaste forskningsrönen tyder på att fosfor är det begränsande näringsämnet i Östersjön. Förlusterna från jordbruksmarken utgör ca 40 % av den totala belastningen till egentliga Östersjön (Brandt & Ejhed, 2003). Därför bör fosforproblematiken prioriteras i miljörådgivningen på lantbruk i kustnära områden. Svårt att förutsäga förluster Fosforförluster från jordbruksmark är mycket komplext och svårförutsägbart. Tyvärr är kännedomen om de mekanismer som påverkar förlusterna inte helt kartlagda idag. Eftersom förlustrisken är starkt kopplad till lokala förhållanden, ofta på fältnivå, är det svårt att ge generella råd till motåtgärder. Det är därför viktigt att det enskilda fältet bedöms för att rätta motåtgärder ska kunna sättas in. För att fosforförluster ska ske från jordbruksmark måste följande faktorer uppfyllas: 1. Det måste finnas en fosforkälla 2. Det måste finnas en transportmekanism i form av yterosion eller inre erosion Syftet med modulen Syftet med fosformodulen är att minska fosforförlusterna från gården och hitta åtgärder som spar både miljö och pengar. En viktig del är att se över gödslingen och att identifiera områden i fält där det finns risk för fosforförluster genom erosion. En konkret åtgärdsplan mot förlusterna tas fram där förslag på gödsling och praktiskt genomförbara åtgärder i fält föreslås. Nedan ges förslag på arbetsgång för fosformodulen. Innan besöket Se till att du har med dig en växtnäringsbalans (högst 3 år gammal) och en växtodlingsplan. Titta gärna igenom tidigare rekommendationer om fosfor i t ex foderrådgivning eller växtnäringsbalans. Meddela lantbrukaren om att han/hon ska fram: - Markkarta - Blockkarta som ni tillsammans kan skissa på Läs gärna igenom denna skrift och ta en titt på www.greppa.nu/adm och rådgivningsunderlag för fosforstrategi. Där finns exempel på dokumentation av besök samt bildmaterial kring erosion mm. Checklista för besöket Varför fosforrådgivning? - Berätta kort om de senaste forskningsrönen om fosforförluster till Östersjön och att fosfor är ett större problem än kväve till dessa vatten se www.greppa.nu/adm under UTBILDNING/rådgivarkurser/Centralt framtaget material, pdf N och P och nyhetsarkiv eller Naturvårdsverkets rapport 5509) Den genomsnittliga förlusten från svensk åkermark uppgår till ca 0,4 kg/ha och år (variation 0,03-1,5 kg och år). Detta är i nivå med bla England och Irland, men lägre än Norge och Tyskland.
- (Bergström m.f.l., 2007). Troligen kan inte förlusterna minskas med mer än 25 % eller med 0,1 kg/ha utan större förändringar i jordbruket. - Det nationella miljömålet ingen övergödning säger att fosfortransporten till Östersjön ska minska med 20 % år 2010 i jämförelse med 1995 års nivå (Regeringen, 2004). Målet preciserades ytterligare då det fastställdes att de största minskningarna ska ske i de känsligaste områdena. - Mellan 1995 och 2000 har en 11 % minskning av fosforförlusterna från jordbrukssektorn beräknats, men det finns betydande osäkerheter i beräkningarna. Gödsling med handelsgödselfosfor har minskat till samma nivå som i början av 1900-talet. - Berätta att man idag vet betydligt mindre om hur fosforförluster sker jämfört med kväve. Det är andra faktorer som styr fosforförlusterna än de som styr kväveförlusterna. Fosforförlusterna sker ofta i episoder och varierar mellan fält betydligt mer än kväveförlusterna. - Fosforförlusterna skiljer sig mycket mellan olika områden, skiften och inom skiften. Därför är det mycket viktigt att hitta de områden där P-förlusterna är som störst för att kunna sätta in rätta åtgärder. - Syftet med modulen är att hitta bästa strategi för gödsling och brukande av marken för att minimera förlusterna och förbättra ekonomin. På djurgårdar kan en källa till fosforförluster vara det som tillförs fälten via stallgödseln vilket i sin tur styrs av utfodringen. Anpassad utfodring tas upp i andra moduler Hur olika faktorer påverkar fosforförlusterna Antingen sker förlusterna med yterosion (se bildmaterial på www.greppa.nu/adm och rådgivningsunderlag, fosfor) eller som transport genom markprofilen i form av matrix- eller makroporflöde (se markegenskaper). Använd gärna bildspelet under www.greppa.nu/adm som hjälp till de olika faktorerna nedan. Nederbörd - Det finns ett tydligt samband mellan fosforförluster och riklig nederbörd - Förlusterna sker ofta i episoder med högst koncentration i samband med hög avrivning. - Nederbördens intensitet är oftast viktigare för förlusterna än nederbördsmängden. - Kraftig nederbörd då marken är obevuxen ökar erosionsrisken. Risken för förluster på hösten ökar också vid höstsådd spannmål då markytan är jämn och bearbetad och mycket lättransporterbart material finns i ytan. Spannmålen har svårt att stoppa förlusterna. Temperatur - Frusen mark i samband med tjäle hindrar infiltration varvid ytavrinning kan uppstå - Stående vatten under längre perioder kan även sätta igång transporten nedåt i profilen när tjälen går ur - Under vintrar med högre temperatur än normalt ökar nedbrytningen av organiskt material som frigör fosfor.
Fältegenskaper Både lätta och styva jordar kan ge ytvattenerosion. Storleken bestäms främst av lutningen och hur lätt jordpartiklarna lösgörs (Alström & Åkerman, 1991). Risken för ytavrinning ökar med: - Kraftig lutning - Sluttningens längd - Låg hydraulisk konduktivitet - Dålig dränering - Låg mullhalt - Dålig aggregatstruktur Risken för transport genom markprofilen ökar med: - Stående vatten - Om det finns ytvattenintag - Om fältet är täckdikat Markegenskaper - Till skillnad från kväve kan fosforläckaget vara stort på en lerjord. Lerjordar innehåller ofta stora porer (maskgångar, rotkanaler och torrsprickor) där vatten kan ta med sig fosfor och transporteras snabbt nedåt i profilen, s.k. makroporflöde. Kallas även inre erosion. - Ju styvare en jord är desto större är risken för makroporflöde. Risken för ytavrinning är också större på jordar med högre lerinnehåll pga att de små lerpartiklarna är lättförflyttade. - I en sandjord filtrerar vattnet jämnare över hela profilen varvid fosfor hinner bindas till markpartiklarna. En sandjord med högt P-AL tal i matjord och alv samt låg bindningskapacitet, kan dock ge stora förluster. - Hög andel organiskt material minskar risken för förluster av partikulär fosfor p.g.a. mullinnehållet binder samman jordpartiklarna och minskar risken för erosion. Dessutom förbättras strukturen. - Markens genomsläpplighet (hydraulisk konduktivitet) påverkar förlusterna. Hög genomsläpplighet genom god dränering är viktigt för att undvika stående vatten. Stående vatten kan bilda ett övertryck som kan sätta igång flödet nedåt i profilen genom makroporerna. God genomsläpplighet minskar även risken för yterosion. Bearbetning - Generellt minskas yterosionen ju mindre man rör i jorden. - Inre erosion kan till en del förhindras genom att jorden bearbetas så att makroporerna bryts av. - Jordbearbetningen påverkar främst fosforförluster som sker med yterosion. - Vårplöjning minkar förlusterna jämfört med höstplöjning på erosionskänslig jord. - Att ersätta plogen med kultivator kan ha effekt genom att andelen organiskt material i ytan ökar, som binder jorden. För bästa effekt skall bearbetningen utföras grunt. - Att plöja i riktning med höjdkurvorna kan ge minskad erosion.
P-AL - Grov struktur i ytan minskar förlustrisken genom att t ex höga tiltor bromsar erosionen och markytan kan adsorbera (svälja) mer vatten genom den luckrare strukturen. - Packning av jorden ökar förlustrisken. Vid bearbetning under blöta förhållanden ökar packningsrisken vilket försämrar fosforupptaget och ökar transporten av fosfor längs med plogsulan. - Höga P-AL värden i matjord och alv i kombination med hög fosformättnad, ökar oftast risken för förluster. - Eftersom jordar har olika förmåga att binda fosfor, främst beroende på innehållet av järn och aluminium samt kalciuminnehållet, kan man inte säga att högt P-AL tal är direkt kopplat till stora förluster. - För huvuddelen av Sveriges jordar är föreningar av järn och aluminium viktigast när det gäller bindning av fosfor. Vid kraftig gödsling under längre perioder räcker inte bindningsplatserna till för att binda all fosfor, jorden bli mättad. Risken för läckage ökar då väsentligt. - En ny metod för att mäta fosformättnaden har testats med gott resultat där både P-AL och Fe-AL/Al-AL mäts och fosformättnaden kan beräknas (Ulén, 2006). - Nyligen sammanställd forskning visar att det aldrig är motiverat att ligga högre än P-AL tal 10 (Bertilsson m.fl., 2005). - På jordar med högt ph och stort kalciuminnehåll kan andelen växtillgänglig fosfor överskattas vid P-AL-analyser. P-AL metoden innebär att provet extraheras med en lösning på ph 3,75 som riskerar att frigöra fosfor som i praktiken inte är tillgänglig för upptag. Gödsling - Den genomsnittliga fosfortillförseln med stallgödsel och mineralgödsel till åkermark i Sverige är 13 kg/ha och år. Motsvarande siffra för Norge och England är 27 kg/ha och år. - I Sverige ligger den genomsnittliga fosforbalansen på +2 kg/ha och år. I djurtäta områden är siffran dock + 8 kg/ha och år. Snittet för Norge och England är +7 kg/ha och år, men hela +20 kg/ha för djurintensiva områden. - Överoptimal gödsling innebär alltid större risk för fosforförluster. - Myllning av fosfor minskar förlusterna. - Ju snabbare gödseln brukas ned desto mindre förlustrisk. Detta gäller både mineral- och stallgödsel. - Spridning av fosfor på hösten, inför vårsådd, innebär oftast större förlustrisk, eftersom inget upptag sker under höst/vintern. Avrinningen är större under höst/vinter vilket ökar förlustrisken. ph - Optimalt ph-värde för fosforupptag är runt 6,5.
- Vid ph över 7 är risken stor att fosfor binds till kalcium och tillgängligheten för upptag försämras. - Vid ph under 6,5 ökar andelen löst järn och aluminium som binder upp fosfor och försämrar upptaget. Gör en kort fältvandring En kortare tur i fält görs för att identifiera platser med risk för fosforförluster. Ta gärna med en karta över skiftena för minnesanteckningar. Nedan ges tips på vad ni bör titta efter. Vid dåligt väder etc. görs fältvandringen vid skrivbordet med skifteskartan som underlag. - Platser med lutning där erosion kan förekomma. - Områden där vatten kan bli stående p.g.a. dålig dränering. - Översvämningar i anslutning till vattendrag. - Hur dräneringen fungerar på olika fält. - Om det finns det platser där skyddszoner kan vara motiverade. - Gräsremsor kring ytvattenintag. - Platser där permanent träda kan vara motiverad. Åtgärder för att minska fosforförlusterna Efter bakgrund och teori kring fosforförluster, samt en fältvandring, har förhoppningsvis fält med risk för fosforförluster identifierats. Nu är det dags att gå igenom vad ni sett i fält och börja fundera över åtgärder mot eventuella förluster. Ytvattenerosion Se rapporten Åtgärder för att hindra ytvattenerosion på www.greppa.nu/adm och rådgivningsunderlag, fosfor. Inre erosion Många av de åtgärder som kan minska risken för ytvattenerosion fungerar även mot inre erosion. Här är några förlag som är bra att ha med sig. - Undvik stående vatten genom att förbättra dräneringen. - Undvik markpackning genom att: plöja under torra förhållanden Använda däck med låga ringtryck Inte använda tyngre maskiner än nödvändigt
- Förbättra markens infiltrationskapacitet genom att: Öka mullhalten Kalka med strukturkalk vid behov - Bryt makroporernas struktur genom plöjning. En lerjord utan problem med yterosion kan med fördel plöjas. Plöjningen bryter kontinuiteten hos makroporerna, vilket kan minska förlusterna. Gödseltillförsel Åtgärder i fält som minskar erosionen kan vara krångliga att genomföra och kostar ofta pengar. En åtgärd som kan spara pengar på sikt är en noggrann genomgång av gödslingen. Här bör gödselgiva, spridningstidpunkt och spridningssätt beaktas. På gårdar med mycket stallgödsel bör värdet av fosforn i stallgödseln beräknas. Se www.greppa.nu och stallgödsel. Gödselgiva Gödselgivan anpassas efter art, skördenivå och andelen lättillgängligt fosfor i marken (P-AL). Dagens riktlinjer för gödsling enligt SJV grundar sig på mångårigt försöksarbete och presenteras i tabell 1. I tabell 2 visas fosforklassernas intervall. Tabell 1. Riktgivor för fosforgödsling, SJV 2006. Fosforgiva, kg P/ha i respektive P-AL klass Gröda Skörd I II III IV V (ton/ha) Stråsäd 5 35 25 15 10 0 Oljeväxter 2 35 25 15 10 0 Slåttervall 6 (ts) 35 25 15 10 0 Fodermajs 10 55 50 45 40 20 Potatis 30 100 80 60 40 20 Sockerbetor 45 50 40 25 20 0 Ärter 3,5 35 25 15 10 0 Bete (åker) 25 15 5 0 0 Justering för skördenivå, kg P per ton avvikelse: Stråsäd, ärter, vall: 3 Oljeväxter: 5 Potatis, sockerbetor: 0,5 Tabell 2. Definition av fosforklasser. Klass P-AL tal I < 2,1 II 2,1 4 III 4,1 8 IV 8,1 16 V > 16 Förhållandet mellan gödsling och P-AL Förutom skörd och art, bygger rekommendationerna i tabell 1 uteslutande på vilken fosforklass markkartan visar. Underhållsprincipen tillämpas och innebär att tillförseln ska vara lika med bortförseln i klass III. Problemet är att varje klass har ett visst spann, där framförallt klass IV är vid. En nyligen utförd sammanställning av försöksmaterial visar att man bör ta mer hänsyn till P-AL - talet, och anpassa gödslingen därefter (Bertilsson m.fl., 2005). Bertilsson m.fl., 2005 har gjort en sammanställning med titeln
Fosforgödsling och odlingsekonomi med perspektiv på miljömål där syftet är att försöka besvara frågorna: Vilken P-AL nivå är ekonomisk att underhålla? Hur på verkar fosforgödslingen miljön? Underhålls P-AL (U-P-AL) I studien har man beräknat ett underhålls P-AL för olika grödor (U-PAL). Där är skördeökningens värde lika stor som kostnaden för underhållsgivan. Då detta inträffar är systemet i jämvikt både ekonomiskt och miljömässigt. Här gödslar man med en giva som ersätter bortförseln och får en skördeökning som motsvarar kostnaden. U-PAL är beroende av priset på fosfor och skördeprodukten. Om P-AL är högre än U-PAL för en viss gröda är full underhållsgiva inte lönsam. I detta fall bör man gödsla mindre än U-PAL varpå fosforklassen sjunker på sikt. Då P-AL är lägre än U-PAL lönar det sig att gödsla mer än underhåll och markens fosforstatus kommer att stiga. Det är viktigt att ge underhåll vid U-PAL, även om man endast får tillbaka gödselkostnaden det året. Skippar man underhållsgivan sjunker P-AL och skörden riskerar att minska. Svårigheter med P-AL Analysen enligt P-AL metoden innehåller flera felkällor: Variationer i provtagning som t ex tid på året, plats i växtföljden, årsmånen m.m. påverkar resultatet. Låga värden är ofta stabila medan högre tal varierar mer. Utan förändrad gödsling kan ett prov uppvisa högre P-AL några år efter tidigare provtagning. Pga osäkerhet i provtagningen har just en klassindelning av P-AL skapats. Dock är som tidigare nämnts speciellt klass IV vid och man bör därför analysera P-AL talet. Risk att P-AL värdet överskattas på kalkrika jordar med högt ph Slutsatser om gödsling från rapporten: 1. Fokus bör ligga på P-AL talet mer än klassen. Detta gäller främst klass IV (P-AL 8-16). 2. När P-AL är > 10 ses fosfor som en resurs som kan utnyttjas och byggas ned. 3. Gruppen stråsäd har delats upp. Korn bör prioriteras framför höstvete pga säkrare skördeökning i kornet. Gödslingsrekommendationer Spannmål Det finns inga skäl att underhålla P-AL högre än 6 i en växtföljd med i huvudsak spannmål. I princip gäller SJV:s gödslingsrekommendationer (tabell 1). För korn betalar sig fullt underhåll vid P-AL 6 (mitten av klass III) och för höstvete vid P-AL 3 (klass II) Eftersom korn ger större och säkrare skördeökning än höstvete kan en del av underhållet fördelas över till kornet. Genom kombisådd på våren utnyttjas fosforn väl till kornet. Direkta gödslingseffekter under samma år erhålls vid P-AL 5 eller lägre. Oljeväxter Oljeväxter har större fosforbehov jämfört med stråsäd Underhållsgödsling betalar sig vid P-AL 6-9 (klass III-IV) Det finns ingen anledning att underhålla ett P-AL högre än 9 Direkta gödslingseffekter under samma år uppnås vid P-AL 5 eller lägre. Sockerbetor Betor behöver ett bra fosfortillstånd för att inte tappa i skörd
Med de tidigare höga betpriser betalade sig underhåll vid P-AL 11 (klass IV) Med ett 30 % lägre betpris bör P-AL 10 underhållas Trots kraftigt sjunkande betpriser skall betorna prioriteras i förhållande till stråsäd och oljeväxter Potatis Det är ont om nyare försöksmaterial som behandlar potatisens fosforbehov Potatis har stora krav på lättillgänglig fosfor Försök med s.k. tilläggsgödsling utöver grundgivan visar på merskördar När potatis ingår i en växtföljd med fyra eller kortare års mellanrum bör gödslingen koncentreras dit. Sikta på att underhålla P-AL 11 Vall Nyare försök visar att vall svarar mycket dåligt på fosfortillförsel Enligt Römer el al., 2004 blev kvävefixeringen lägre i en klövervall då fosfor inte tillfördes på en fosforfattig jord Det är lämpligt att sikta på att underhålla P-AL 5 Varför bör vårsäd prioriteras framför höstsäd? Höstsäden har ett utvecklat rotsystem redan tidigt på våren. Rotsystemet har goda möjligheter att genomväva en stor jordvolym och därmed hitta fosfor. Detta gör den mindre känslig än vårsäden för utebliven fosfortillförsel. Vårsäden däremot måste utvecklas snabbt på våren och är då mer beroende av lättillgänglig fosfor i övre delen av jordprofilen. Detta resonemang stöder de försöksresultat som sammanställts av Bertilsson, mfl., 2005 som visar att vårsäd svarar bättre på fosforgödsling än höstsäd. Figur 1. Schematisk bild över fosforrekommendationer till olika grödor beroende på P-AL. Tillförseln avser rekommendation för direkta skördeökningar (från Bertilsson mfl., 2005). Vall +++++uuuu--------000000000000000000000000 Höstvete +++++uuuuu-------00000000000000000000000 Korn ++++++++++uuuuu-----------000000000000000 Oljeväxter ++++++++++++uuuuuuuu----------000000000 Sockerbetor ++++++++++++++++uuuuuuuuu-------------00 Potatis ++++++++++++++++++++++++++++++++++ P-AL 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 ++++++++ mer än underhåll uuuuuuuuu underhåll (=ersättning) -------------- mindre än underhåll 0000000000 ingen fosfor behövs
Fosforgödsling i praktiken Figur 1 visar schematiskt gödslingsrekommendationer som ger en direkt skördeökning för respektive gröda. Figuren visar responsen hos den individuella grödan. I praktiken bör dock gödslingen göras för en hel växtföljd. Nedan ges förslag på arbetsgång vid gödslingsstrategi. Förslag på arbetsgång vid gödslingsstrategi (Bilaga 1 till hjälp) 1. Anteckna gårdens växtföljd 2. Gå igenom medelskördar, P-AL tal och nuvarande gödsling 3. Bestäm den genomsnittliga bortförseln av fosfor i växtföljden 4. Verkar dagens strategi rimlig utifrån rekommendationerna ovan? 5. Ge förslag på ändringar om så behövs 6. Diskutera val av gödselmedel 7. Om stallgödsel används; vad är egentligen fosforn värd? 8. Vad kräver odlingen i P-AL tal? Ingår: - Sockerbetor: P-AL 10 - Oljeväxter: P-AL 7-8 - Korn (vårsäd): P-AL 5-6 - Annars P-AL 4-5 9. Omfördelning av fosfor i växtföljden Gödslingsekonomi för några växtföljder I praktiken planeras gödslingen till en hel växtföljd. Följande är viktigt att beakta: Vilka grödor ingår? Vilket P-AL tal dominerar där växtföljden roterar? Är det lönsamt att höja P-AL för den specifika växtföljden? Hur sker fördelningen av fosfor till de olika grödorna? Hur gödslas en växtföljd bäst med hänsyn till punkterna ovan? Förslag på svar ges nedan i tabell 3 med kommentarer. Förutsättningar: Utgångspunkten är treåriga växtföljder Kalkylränta 2 % Kalkyltid 10 respektive 20 år Pris för produkten: - Spannmål: 0,90 kr/kg - Raps: 2,14 kr/kg - Sockerbetor: 460 kr/ton Siffrorna jämförs med en underhållsgiva på 20 kg P/ha som tillförs alla grödor i växtföljden Jämförelsen ger ett nettomedeltal i gödsling till växtföljden Tabell 3. Gödslingsnetto för olika växtföljder vid olika P-AL (modifierad efter Bertilsson, mfl., 2005). Växtföljd P-AL tal Gödsling Netto 10 år Netto 20 år Kommentar Höstvete korn - korn 5 20 20 20 0 0 20 P till alla grödor 5 0 30 30 80 80 Positivt att ge mer till kornet
5 30 30 30 45 76 Uppgödsling betalar sig pga det låga P-AL talet 8 30 30 30-75 -44 Pga högre P-AL tal betalar sig inte uppgödsling Pris + 30% 8 30 30 30-62 -22 En prisökning på 30 % betalar inte uppgödslingen Höstvete korn - raps Korn höstvete - betor 5 20 20 20 0 0 Utgångsläget är 20 P till alla grödorna 5 30 30 30 128 186 Uppgödsling betalar sig pga låg klass 5 10 30 50 355 412 Nettot ökar då rapsen prioriteras och höstvetet får mindre 8 30 30 30-45 12 En uppgödsling är inte lönsam pga bra klass 8 10 30 50-45 12 Inte heller om rapsen får mer fås merbetalning 10 20 20 20 0 0 Utgångsläge för den klassen 10 0 0 0 271-74 Här lönar det sig att tära på förrådet, dvs att bygga ned klassen 5 20 20 20 0 0 Utgångsläge 5 30 30 30 356 560 Uppgödsling är lönsam pga att betorna svarar bra på fosfor 5 30 0 60 936 1143 Bra att ge betorna mer och höstvetet får inget 8 20 20 20 0 0 Ny bas för P-AL 8 8 30 30 30 316 523 Trots bättre P-AL är uppgödsling lönsam pga betorna 8 0 0 60 773 773 Även här blir nettot bättre då betorna prioriteras 8 30 0 60 896 1103 Bättre netto vid ännu högre uppgödsling 10 20 20 20 0 0 Ny bas för P-AL 10 10 30 30 30-110 -110 Inget netto pga bra P-AL tal. Uppgödsling ej lönsam trots betorna
Sammanfattning fosforgödsling - Planera alltid din gödselgiva efter aktuell markkarta. - Fördela handelsgödsel och stallgödsel efter behovet inte efter bekvämlighet. - Prioritera fosforgödslingen till grödor med högt underhålls P-AL (betor och potatis) - Höstsäd och vall svara mycket dåligt på fosforgödsling och är därför lågprioriterade. Dock bör dess bortförsel beaktas. - I en växtföljd med betor och stråsäd med P-AL 8 skall betorna ha mer än underhåll och stråsäden mindre. Prioritera korn framför vete - I en växtföljd med stråsäd och oljeväxter med P-AL 8 skall oljeväxterna har något mer än underhåll och stråsäden mindre. Ev kan fosforn till höstsäden uteslutas. - Bygg ner höga fosfortal. Att ligga över P-AL 10 är aldrig lönsamt! - Radgödsling och kombisådd ger ökad effektivitet. Prioritera därför att tillföra fosfor i samband med kombisådd. - Bäst utnyttjande erhålls vid radmyllning på våren. - Ge inte stora förrådsgivor i växtföljden, då ökar förlustrisken väsentligt! Tillför hellre mindre givor flera gånger i växtföljden - Sprid inte för nära vattendrag, anlägg skyddszon eller lämna marginaler ändå. - Bruka ej lågavkastande fältdelar. Passar bättre som träda. Gårdsexempel Här ges tre exempel på verkliga gårdar med förändringar i gödsling och åtgärder mot erosion i fält. Växtodlingsgård ändrad gödsling Förutsättningar Växtodlingsgård 110 ha P-AL tal ca 14 (stark klass IV) Växtföljd: sockerbetor maltkorn höstraps höstvete Fosfortillförsel idag (kg/ha): - Betor: 33 - Maltkorn: 0 - Höstraps: 31 - Höstvete: 25 Nuvarande gödsling ger i snitt 22 kg/ha Åtgärder Omfördelning i växtföljden: - Mer till betorna, 42 kg/ha - Inget till stråsäden - Lite fosfor till rapsen på hösten, 10 kg/ha Nytt förslag ger 13 kg/ha i snitt Det nya förslaget sparar 32 000 kr totalt! OBS! Viktigt att följa upp med ny markkarta! Har värdena sjunkit bör även maltkornet gödslas med ca 20 kg/ha. Detta ger ett snitt på 18 kg/ha i växtföljden. För att inte betorna ska tappa i skörd får P-AL inte sjunka under 10!
Svingård 1 överskott på gödsel Förutsättningar Växtodling 300 ha på två brukningsenheter 340 suggor & 5000 slaktsvinsplatser Betor, stråsäd och potatis Mycket stallgödsel Gård 1: Överskott 16 kg/ha, höga P-AL - tal Gård 2: Fosfor i balans, låga P-AL - tal Kör NPK till kornet För dålig lagringskapacitet: - kör svinflyt på hösten till höstkorn Ings skyddszoner efter långt vattendrag med lutande skifte intill Åtgärder Bygg ut lagringskapaciteten för att undvika höstspridning av flytgödsel Ta bort tillförseln med NPK, flytgödseln täcker behovet Kör mer svinflyt på gården med låga klasser Minska givan på gården med höga klasser Anlägg skyddszon efter allt vatten Sälj mer gödsel till grannar Svingård 2 överskott på gödsel alternativ 2 Växtodling på 110 ha 90 suggor och 2000 slaktsvin levereras årligen Två växtföljder, en med betor och en med matpotatis Stallgödsel körs till alla grödor utom maltkornet Mycket höga P-AL tal, mestadels i klass V Senaste analysen visar på: - 4 kg ammoniumkväve per ton - 1,5 kg fosfor/ton - 3 kg kalium/ton Fosforöverskott på 15 kg/ha Fosforvärdet är i princip noll Inga djurgårdar i närheten Åtgärder Gödslingsstrategi: - 25 ton till sockerbetorna - 20 ton till potatisen (risk för kvalitetsproblem vid högre givor) - 15 ton till rapsen på hösten innan sådd - Skippa stallgödsel till all stråsäd Sälj gödsel till grannar - Ca 900 ton/år kan säljas - Försäljningsvärdet ligger på 30 50 kr/ton beroende på spridningstidpunkt - Värdet för spridning på din gård varierar mellan 12 och 30 kr/ton beroende på gröda.
Vidare läsning Alström, Kerstin och Bergman Åkerman, Ann. Vattenerosion i sydsvensk jordbruksmark. Rapporter och notiser nr 73, 1991, Lund. Ulén Barbro, Fakta Jordbruk Nr 4, 2006 Eutrophication of Swedish Seas, En internationell expertutvärdering av övergödningen av haven runt Sverige. Naturvårdsverkets rapport 5509, 2006. Bergström Lars, Djodjic Faruk, Kirchmann Holger, Nilsson Ingvar & Ulén Barbro. Fosfor från Jordbruksmark till Vatten tillstånd, flöden i motåtgärder i ett nordiskt perspektiv. Rapport MAT 21 nr 2. 2007. Ulèn Barbro. Fosforförluster från mark till vatten. Identifikation av kritiska källor och möjliga motåtgärder. Naturvårdsverket rapport 5507, 2005. Regeringen, 2004. Lagförslag 2004/5:10 De Nationella Miljömålen. Brandt, M. & Ejhed, H. 2003. Transport, retention och källfördelning Belastning på haven. SNV Rapport 5247, Stockholm. ISSN 0282-7298.
Bilaga 1 Växtföljd Skörd Bortförsel P-AL - tal Nuvarande gödsling Nytt förslag Stallgödsel: P kg/ton