KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET

KUNGL ÖRLOGSMANNA SÄLLSKAPET N:r 9 1963

527 Tak fiska övningsanäggningen Mimer Av kommendörkapten DAG SANDSTROM Den taktiska övningsanäggningen Mimer vid Berga Orogsskoor invigdes den 14 november 1962 och därmed ineddes ett märkesår för vår marina taktikutbidning. När detta första övningsår nu är ti ända kan det vara på sin pats att göra en sammanfattning av de viktigaste erfarenheterna som vu n ni t s vid spe i anäggningen. Avsikten är att, efter en kort presentation av Mimer, här nedan beröra vissa amänna erfarenheter. I kommande nummer av denna tidskrift behandas därefter de viktigaste typerna av taktikövningar, som genomförts i anäggningen, samt vissa persona- och organisationsprobem. Bid 1. Mimer. 38

528 ALLMANNA ERFARENHETER Grundprinciper för Mimers ut/ormning I ikhet med övriga s k "Tactica Teachers" är Mimer avsedd för övning av "command teams", d v s i första hand för träning av chefer och bivande chefer i besutfattning, ordergivning och rapportering samt framförande av vapenbärare, så att dessas vapensystem bir insatta på r~itt pats, vid rätt tidpunkt och mot rätt må. Mimer är därför utformad så, att varje övande chef des erhåer ett så verkighetstroget underrätteseunderag som möjigt och des disponerar reaistiska mede för överbringande a v order och rapporter. Vidare har chefer på fartyg och fygpan möjighet att manövrera sina enheter så att dessa förfyttar sig verkighetstroget. Det som har varit avgörande för Mimers storek är kravet, att övningar ska kunna bedrivas med det anta] enheter som ingår i marinens krigsförband vid sjökrigsföretag mot fientiga styrkor med reaistisk sammansättning. Anäggningens omfattning Mimer-byggnaden innehåer förutom den stora sammanstäningssaen tov fartygshytter, tre fyghytter och två andstridsedningscentraer såsom framgår av bid 2. En fut utrustad bevakningscentra i en näriggande byggnad är även anknuten ti speorganisationen. Härigenom kan i skida rum totat 18 chefer övas samtidigt. Den eektroniska kakyatorn, som utgör kärnan i Mimer, kan arbeta med maximat föjande anta enheter: 15 ekon, som styrs från fartygs- och fyghytterna; eko, som styrs från speedningen; 2 grupper om 6 ekon, som var och en kan "savas" ti viken som hest av de förstnämnda 16 ekona; 6 robot/torped-ekon, som kan avfyras och styras från vafri fartygs- eer fyghytt; 24 andekon, som kan ges vafria fasta ägen och vid behov sammanbindas med eektroniska injer, vika därvid kan representera två kustinjer. Kakyatorn innehåer även ett datafitreringssystem som gör att de speande erhåer ägesinformation endast i den omfattning, som använda spaningsmede medger. Entre 1-3 = Fyghytter 4-15 = Fartygshytter 21-22 = Landstridsedningscentraer 31 = Ubj-edare 32 =. edare 33 = Vapenavdömare 34 = 2. edare 35 = Teeedare 36 = Fimprojektor 41 = C Mimer 42 = Uppb.-man 43 = Toaetter Apparatrum 42 41 2 3 Ha 21 22 L. G; ~ Bid 2. Lokaiteterna i Mimer. Erfarenheter av den i Mimer införda nya tekniken När simuatoranäggningen för Mimer skue bestäas 1960 stod det sutiga vaet mean två brittiska everant~r.er.. Den ena. offererade en vä utprövad typ av apparatur, som dnmt~js hade mstae~ rats i det stora fertaet taktiska övningsanäggmngar runt om värden. Tekniskt sett måste denna typ dock hänföras ti 1940-taets standard. Den andra firman, Soartron Radar Simuators, som då icke ännu 4 5 6 7 8 9 10 11 12 1 3 14 1 5 529

530 byggt någon taktiksimu!ator, offererade ett system, som baserades på sen 1950-tasteknik. Med utgångspunkt för tesen "man vet vad man har men inte vad man får" hävdade mången att det beprövade systemet skue väjas. Marinedningen besöt emeertid att inköpa Soartrons system, enär detta bedömdes ge avsevärda fördear. De ur speteknisk synpunkt mest värdefua av dessa kommer här nzirmare att redovisas. Den största skinaden mean Mimer och ädre taktiksimuatorer igger i systemet för ägespresentation. I den ädre simuatortypen (jfr bid 3) astras radarbiderna fe r dc speande av kakyatorn, medan översiktspottet åstadkommes genom ett separat eektromekaniskt system med individuea optis a projektorer för varje enhet. Ensning av dessa två system tar avsevärd tid. För att åstadkomma de taktiska po:ten i hytterna användes eu tredje system innebärande att ottor i speedningen äser från övc sikspott ti pottare i hytterna. I Mimer astras a ägesinformation av kakyatorn (jfr bid 4). Det tar endast en minut att stäa in nya röreseegenskaper och nytt utgångsäge för en enhet och därefter kan man vara säker på att denna enhet kommer att uppträda med samma noggrannhet för både övande och speedning. De övande behöver därför icke ifrågasätta riktigheten av den!ägesangivning, som igger ti grund för edningens kritik. Erfarenheterna av detta nya system för ägesanvisning har varit enbart goda. Den därnäst mest framträdande nyheten i Mimer igger i metodiken för astrande a v översiktspott. I den ädre typen av taktikövningsanäggningar (jfr bid 3) erhåes en aktue översiktsbid genom att optiska projektorer - en för varje detagande enhet - med kursinriktade symboer visar de oik 1 enheternas ägen på en fimduk. Bakom och inti denna duk finns en genomskinig tava på vars baksida pionare kontinuerigt ritar ay symboernas röreser. När övningen är sut ruas duken upp och med hjäp av utravioetta stråkastare görs "spåren" syniga för spedetagarna, som härvid ser en totabid av övningens hea föropp. Om en viss situation ska studeras fästes symboer på de aktuea ~ L - ----- - KALKYLATORN 531 r-----------, FARTYGSHYTT Positions-.I r-- beräkning ~ Rea tiv if o fi trerad ' ~ Kurs-, fart-,.. etc. instä ni n,s-._,! bid PPI Du t a -...,_ fitrering, --- ----_,----- PROJEKTOR- BATTERI, En pro- jektor för var.ie enhe1 :+.... [,endast radar --, information) "' [,... Pottingbord T -,... ~ utan PPI L Fitrerad information,---------, ~ ~ SPELLEDNING W- En enhets 1... J4... ge,, Lottor äser från översiktspatt och r app. på tfn. Översiktspatt L -' L j Bid 3. Principerna för ägesinformation i taktiska övningsanäggningar av ädre typ.

532,-------, KALKYLATORN. ~ Positions- beräkning ~ Kurs-, fart-, etc. instä- ni ng ' '.{Reativ ofitrerad bid Data " ~,, fitrerine "' ~---~---1 o...,, : ',,, ~.._r,- --------- 1 FARTYGSHYTT -1 ' +- Manöverstativ PPI (radar + hfn) +- Pottingbord (PPI-kopia),. ' L -------- ~e a pearnrådet '~ Reativ, fitrerad bid }'' Reativ ofitrerac. bid SPELLEDNING r---------'-- '',:: '\...,._ Ledar-... ;. PPI ".. - ~--- KAMERA PROJEKTOR f)amtiga 1 1. ägen.,y, 1 Fimad '...: PPI, Översiktspatt "' L_ L----------' Bid 4. Principerna för ägesinformation i Mimer. Bid 5. Den snabbframkaande fimkamera-projektorn, som numera är inbyggd i en judisoerande hytt enär projektorn störde verksamheten i sammanstäningssaen. tidsmarkeringarna på de oika "spåren". Detta förfarande innebär emeertid att det kan vara svårt att efter ett inveckat föropp få fram kara situationsbider. I Mimer däremot astras översiktsbiden med hjäp av en snabbframkaande kamera-projektor av Kevin & Hughes fabrikat (jfr bid 5). Denna apparat innehåer en PPI, som visar hea speområdet med samtiga detagande enheter. Denna PPI jämte spetidskocka och vissa indikeringsampor fotograferas på en stegvis frammatad fim (jfr bid 6). Intervaet mean stegen är 15 sekunder. 533

534 535 Översiktspatt _- - ~Prisma j Exponer ingsäge Kasett 35 mm fim nings äge Bid 6. Principerna för arrangemanget i den snabbframkaande kameraprojektorn. I framkaningsäget besprutas fimen med vätskor som framdrivs av tryckuft. Varje fimruta genomgår tre stadier - exponering, framkaning och projisering. I det sistnämnda äget erhåes en förstorad bid - 3,6 x 3,6 m - på översiktspotters skärm. Genom att denna är havgenomskinig behövs ingen fimduk. På baksidan av skärmen avritas fimbiderna i tur och ordning av pattare. Utravioett kantbeysning gör de pottade spåren syniga och biden kan utnyttjas såvä under övningens gång som för kritik efter sutförd övning. Vid kritiken samas spedetagarna framför skärmen. Fimen köres sedan med femtondubbe hastighet och stoppas närhest en situation behöver diskuteras. De oika enheternas ägen syns då som juspunkter, som vandrar på de under speet uppritade spåren. Om de ysande spåren stör en viss situationsbid säckes kantbeysningen och då erhåes en fuständigt entydig bid a v situationen ifråga. För varje 15-sekundersperiod av övningen finns såunda en fimbid, som innehåer kocksag, samtiga detagande enheters ägen jämte ett Bid 7. Oversiktspottet med tänd kantbeysning. rutnätsdiagram för avståndsmätning samt uppgifter om vapeninsatser (jfr bid 7). Härigenom disponerar övningsedningen ett ovedersägigt underag för kritik och de övande har ingen möjighet att fuska. Fimerna från speen arkiveras. Härigenom finns möjighet att åta ett förband, som ska genomföra en övning i Mimer, få de av föregående års resutat vid motsvarande övning. 39

536 537 Systemet med fimkamera-projektor har visat sig vara synnerigen värdefut. En annan nyhet i Mimer igger i speedningens överraskningsmede. I så vä Mimer som de ädre taktikövningsanäggningarna kan varje speedare överbicka repeterinstrument för aa detagande enheter, som visar dessas kurser, farter och höjd/djup samt hur radar, periskop, pejingsmottagare etc utnyttjas. Därutöver disponerar speedarna i den ädre anäggningstypen endast översiktspottet. I Mimer däremot (jfr bid 4) har varje speedare som kompettering ti översiktspottets totabid en egen PPI på viken han kan ta in vafri de av speområdet eer också förägga sitt PPI-centrum ti vafri enhet och därvid få en ofitrerad eer fitrerad bid. Sist nämnda bid bir en kopia av PPI-biden i motsvarande hytt. Möjighet finns att förstora biden så att avstånd ned ti 50 m kan upp mätas. På speedarnas PPI:er kan även måva för artieri sam, måpassager för torped- och robotsavor aväsas. De fem speedarpatserna har givits en inbördes pacering som grundats på erfarenheter från R N Tactica Schoo i Woowich (London). Denna pacering av de förnämiga övervakningsutrust ningarna har visat sig vara ändamåsenig och ger speedarna möjighet att des kontroera händeseutveckingen i stort, des i detaj övervaka de speande. Under stora spe, när samtiga fem speedarpatser måste dubbebesättas, bir det emeertid i trängsta aget för speedarna (jfr bid 8). Föjande andra Mimer-prestanda har visat sig mycket värdefua. De femton ekon, som motsvaras av fartygs- och f!yghytterna, jämte det eko, som styrs från speedningen, kan samtiga utnyttjas för att representera övervattensfartyg, ubåtar, heikoptrar eer fyg pan. Denna möjighet - som inte finns i ädre anäggningar - i kombination med det enka och snabba förfarandet vid omkopping och ägesinstäning gör det möjigt att introducera nya må och skapa varierande situationer för de speande trots att anäggningens totaa kapacitet är reativt begränsad. Undervattenkrigföringens ökade betydese har även beaktats i Bid 8. De av speedningen med dubbebesatta edarpatser under ett stort spe. Mimer i det att informationer från aktiv hydrofon även kan presenteras automatiskt på PPI :erna. Ovningar i ubåtsjakttaktik med såvä fartyg som heikoptrar kan ti föjd härav bedrivas med gott utbyte, viket är speciet betydesefut för heikoptrarna, som inte disponerar någon annan simuator för ubåtsjaktövning.

538 En ofukomighet som vidåter Mimer är att renodade bäringsinformationer inte automatiskt kan distribueras ti de speande. Därför måste informationer från passiv hydrofon samt uppgifter om inpejade radar- och radiosändare deges de speande per teefon av speedarna. Störning av radar kan inte heer återges på ett naturtroget sätt, men med utgångspunkt från att störning des resuterar i ett informationsbortfa, des ger uppysning om i viken bärino ō störsändaren befinner sig, gör man i stäet så, att speedningen manuet utsäcker sådana ekon, som befinner sig i den störda sektorn på viss speandes PPI och samtidigt meddear denne, att ekobortfaet beror på störning från denna bäring. Förfarandet kan tyckas vara atför provisoriskt men tigängiga mede räckte inte ti för anskaffning av ett mera fuändat system. Emeertid kan man med det tiämpade förfarandet stäa de speande inför samma probem som i verkigheten, viket är det väsentiga. En annan ofukomighet har konstaterats igga i svårigheten fö r vapenavdömarna i speedningen att snabbt fäa utsag vid en artieristrid mean fera samtidigt skjutande fartyg. Speet har vid ett ferta tifäen fått stoppas tifäigt för att möjiggöra avdämning. I värdens största taktiksimuator, den amerikanska NEWS (Nava Eectronic Warfare Simuator), som kostat 40 mijoner kronor, finns en specie "damage computer". Denna extra datamaskin påverkar automatiskt ett beskjutets mås effektivitet med utgångspunkt från en serie programmerade ingångsvärden. Dyik exkusiv utrustning finns icke i någon annan "Tactica Teatcher", enär nyttan harav icke står i proportion ti kostnaden. För att komma ti rätta med vapenavdämningsprobemet i Mimer har ti höstens övningar framtagits ett särskit system för registrering och presentation av vapeninsatser, som ska underätta för vapenavdömarna att fäa rimiga och snabba utsag. Sammanfattningsvis har det gångna årets övningar i Mimer gi vi t beägg för att det för Mimer vada simuatorsystemet vä motsvarar de förväntningar, som från början stäts på anäggningen. Het tifredsstäande kommer dock anäggningen icke att bi förrän vapenavdämningsprobemet östs. ERFARENHETER AV MIMERS SAMBANDSSYSTEM I en taktisk övningsanäggning erfordras två typer av sambandssystem. D es måste de övande förfoga över verkighetstrogna sambandsmede och des erfordras ett spetekniskt system som möjiggör för speedarna att komma i kontakt med de oika spedetagarna. Sambandsmede för de speande Meddeanden mean spedetagarna, som i verkigheten skue ha sänts på kortvåg, överbringas vid speen med ordonnans och ett särskit signasystem härför har instaerats. Meddeandet ämnas ti speedningen där erforderigt anta exempar framtages med hjäp av termofaxkopiering. Efter en tidrymd som motsvarar tiden fö r kryptering, sändning och dekryptering framämnas meddeandet ti aa speande, som i verkigheten skue ha kunnat ta emot och tyda detsamma. Med edning av erfarenheterna från Woowich utökades antaet injer i Mimer för "uk-teefoni" ti åtta med fyra apparater i varje hytt, viket i de festa spe är fut tiräckigt. Automatisk räckviddsbegränsning har inte kunnat införas på nk-systemet av kostnadsskä men möjigheter finns för speedningen att manuet bryta förbindeser om avståndet skue bi för stort. Trafiken på dessa injer kan föjas i högtaare på samtiga speedarpatser och dessutom speas in på band. I samband med invigningen av Mimer konstaterades en störande överhörning mean vissa av dessa injer. Overhörningen har nu eiminerats genom utbyte av mikrofonerna. För att i första hand tigodose trådsambandsbehovet vid spe med andorganisationer instaerades ett särskit trådnät med två injer ti varje hytt och tio injer ti order- och rapportkoppare i andstridsedningscentraerna samt med trafikkoppare och växe i speedningen. Genom detta nät är även den fristående bevakningscentraen anknuten ti Mimers speorganisation. Order- och rapportkopparna har tyvärr befunnits vara underdimensionerade när det gäer att exakt kopiera trådsambandsarrangemanget i t e en spärrbatajonschefs stridsedningscentra om aa underydande organ ska vara representerade i speet. En acceptabe sambandsorganisation kan dock åstadkommas med provisorisk edningsdragning och ösa teefonapparater. Spe av denna typ förekommer dock endast vid ett fåta tifäen per år. 539

540 För optiska meddeanden användes ovannämnt trådsystem, varvid en i speedningens växe pacerad otta sammankoppar de speande endast i de fa dessa skue haft optisk kontakt i verkigheten. Spetekniskt sambandssystem. På samtiga speedarpatser finns speteknisk sambandsutrustning 1 form av snabbteefon, varmed aa speedare samtidigt kan komma i kontakt med en eer fera spe ande utan att dessa sinsemean kan höra varandra. Snabbteefonen användes för att avkräva bedömanden samt för att ge de speande sådana informationer som simuatoranäggningen inte kan presentera automatiskt för de speande. Sammanfattningsvis har konstaterats att Mimers oika sambandssystem des ger de speande möjigheter att med erforderig reaism överbringa order och rapporter, des ger speedningen fut tifredsstäande mede för att eda spe och kontroera de speande. trimmade reservenbeter i beredskap och sjäv vara ständigt redo att rycka in. I de fa småhaverier inträffat under pågående spe har det i fertaet fa gått att byta den feaktiga apparatenheten utan att göra uppehå i speet. I vissa fa har det varit nödvändigt att göra en kort paus och byta hytt. Möjigheterna att snabbt stäa in nya röreseegenskaper och utgångsägen har härvid kommit vä ti pass. Det avarigaste probemet i Mimer är f n bristen på service- och reservdesutrymmen. Under sutet av byggnadstiden måste det panerade reservdesutrymmet ianspråktagas för en kymaskin enär det då konstaterades att kakyatorns arbetstemperatur ejest kunde bi så hög att komponenterna havererade. Det från början avsedda serviceutrymmet har bivit beskuret på grund av att kakyatorn i färdigt skick bivit större än beräknat och att vissa reservdear måste förvaras här i brist på annat utrymme. För att få pats med huvudparten av reservdearna, vika ännu icke evererats, samt för att få acceptabe arbetspats för service erfordras en mindre tibyggnad, som bör igga i ansutning ti apparatrummet för att reparationer och service ska kunna ske snabbt. 541 TILLFORLITLIGHET OCH SER VICE När det gäer Mimers funktionssäkerhet hade konstruktören som riktmärke, att panerade spe måste kunna genomföras på utsatt tid. Skäet ti detta hårda krav är, att kvaificerat befä icke ska behöva anså dyrbar arbetstid och resa - iband från en annan andsända - för att detaga i ett Mimerspe, som sedan icke kan genomföras på grund av haveri på anäggningen. Hea systemet är därför byggt av högkassiga komponenter och utformat med särskid tanke på att fe ätt ska kunna okaiseras och att havererade apparatenheter snabbt ska kunna bytas ut. Man bör i detta sammanhang beakta att anäggningen b a innehåer ca 6000 eektronrör, viket teoretiskt skue innebära ett rörhaveri varannan timme, samt ca 10.000 havedareement och då är det icke förvånansvärt om någon apparatenhet iband faer ur utan fö regående varning. Som en extra säkerhetsåtgärd har därför ett servicekontrakt upprättats med everantörens svenska representant, som kontinuerigt båer en speciautbidad svensk ingenjör i Mimer. Denne ska ha OVNINGSINTENSITET I den brittiska Woowich-anäggningen har man kommit fram ti att 50 % av arbetstiden per vecka kan ansås för speverksamheten, vari man inberäknar uppkopping för spe, medan resterande 50 % åtgår för underhåsarbete. Eftersom uppkopping av ett spe tar en hav dag kan man i praktiken räkna med att kunna genomföra maximat tre spe per vecka.. Ti föjd av den bättre tekniken kan Mimer utnyttjas betydigt tntensivare. Vissa veckor har upp ti åtta spe kunnat genomföras, varvid två av speen inagts som kväsövningar. Under andra perioder har det endast gät att genomföra ett par demonstrationer per vecka, varigenom Mimers persona fått möjighet att utföra en serie smärre modifieringar och förbättringar på spematerieen. Totat har under det gångna övningsåret 94 spe och 56 demonstrationer genomförts i Mimer. Om man frånräknar de perioder anäggningen varit stängd på grund av övningsuppehå bir medetaet 2,4 spe/övningsvecka.

542 Det är såunda möjigt att avsevärt höja övningsintensiteten i Mimer. I och med att Mimers användbarhet bir mera amänt känd kommer önskemå att få utnyttja anäggningen att bi fera. Förutsättningen att under ängre tid håa mycket hög intensitet är dock att de materiea resurserna för service och reparation förbättras, d v s att den ovan nämnda utbyggnaden av Mimer kommer ti stånd. Om timmermännen på Wasa och ett och annat ur Wasakonfrakfef 543 Av edamoten EDW. CLASON MIMERS FASTA PERSONAL Den hetidstjänstgörande miitära personaen i Mimer utgöres av C Mimer som svarar för att anäggningen programmeras så att avsett övningsmå uppnås. materieuppbördsmannen och dennes biträde, en vp teetekniker, vika svarar för den tekniska spekargörningen samt den tekniska driften. två vp radarmatroser, som svarar för kargöring av pott, kartor, skytar etc jämte pattingen på översiktspottet. Därutöver ingår ett havtidstjänstgörande kansibiträde (otta) i Mimers stab och hon svarar för att erforderigt anta kvinniga tekniska biträden (stridsedningsottor) engageras när så behövs. Denna stab är fut tiräckig för att kunna stäa anäggningen kargjord ti övande förbands förfogande. Under spe erfordras i fertaet fa en speedarstab, men probem i samband härmed kommer att beröras ängre fram. SAMMANFATTNING Marinen har i Mimer fått ett driftsäkert utbidningsinstrument för taktikövningar av mycket varierande art som ger de övande möjighet att arbeta under förhåanden som i reaism är fut tifredsstäande och som gör speedningen i stånd att effektivt övervaka och kontroera pågående spe samt håa kritik grundad på fakta. I en utomordentigt äsvärd artike i denna tidskrifts decembernummer 1962 har antikvarie Per Lundström i korthet skidrat den under hans edning genomförda utgrävningen av Wasa. Band annat omtaar han däri huru man akterut på trossdäck, i det s. k. arkiet, påträffade timmermannens "ye" med hans verkfat och tihörigheter och däriband också ett ej oväsentigt matförråd. Redan under undervattensarbetet hade vi funnit en viss koncentration av timmermansverktyg (en vanig hyve, simshyvar med oika profier, en bit av en sågbåge, en drevkubba m. m.) här akterut varför jag ansåg mig hava skä att misstänka, att timmermännen hade sitt tihå här någon stans, även om jag knappast vågat drömma om ett så kart resutat, som det den arkeoogiska undersökningen uppvisade. Nu finnes det i Wasa-kontraktet, eer rättare i det kontrakt angående fottans underhå, som den 10 januari 1625 söts i Nyköping mean Kung. Maj:t å ena sidan och Mester Hendrich Hybbert och Arent Groot: "hea Skipzfottan widmachthoa och någre Nye Skipp Byggia" och vars andra avsnitt handar om byggandet av b. a. det skepp, som sedan bev Wasa, även en bestämmese, som kan sättas i samband med "timmermansfyndet". "Ti thet Siätte: Och på dätt Skipzfåttan atidh så utti frånwarande såsom närwarande wä må bifua wid macht boen, och medh nödtorftige Byggningar förbättrat, skoe när Fåttan är ti Siös, dee" (atså Henrik Hybbert och Arendt Groot) "medh Löhn Kåst och aa nödtorfter hoa så många gode Timbermän, som efter huart Skepz Storek behöfues kunna och af nöden äre, huike at, buad såsom ti Utredningen hörer, achta och wara taga skoe," Aven om det inte uttryckigen står föreskrivet, att timmermännen skue vara embarkerade, förefaer detta mig med a önskvärd tydighet framgå av sambandet. Timmermännen voro atså embarkerat Varvsfok och ingingo icke i besättningen i egentig mening och be-

544 spisades inte heer ur skeppspannan utan hade sin egen mathånmg Detta kan vara förkaringen ti den avskida bostaden och ma t fö r~ rådet, som förefaer varit atför stort för att bott hava varit avsett som kostförbättring. Detta om timmermännen. Men kontraktet har också en de annat att bjuda på: Man behövde inte arbeta änge med Wasa för att imponeras av dimensionerna på det ekvirke som bärgades ur djupet. Och ännu påtagigare bevo intrycken när skrovet kom upp och m:tn närmare kunde studera undre däcksbakar o. d. Och naturigtvis undrade man ofta, varifrån detta virke kom. P. O. Bäckström: Svenska Fottans Historia (Sthm 1884) s. 54 f~rmäer härom att skeppsvirket kom från de upändska häradena v1d Mäaren, medan mastträden fädes å Kägan på gränsen mean yästmanand och Nerke. Aven här har kontraktet en anvisn ing att g1va oss: "Ti thet sidste hafua wij och nödigast tiåtit dem Tofritt inskepa så myket werke och Kå som Dee ti Skipzhomen behöfue kunne, Såsom och på wår och Cronones Skogh, nedan för CaJmar hugga ata Etthundrade stycken Eker." Frånsett att antaet ekar förefaer att vara mycket itet och ej torde hava kunnat täcka hea beh vet instäer sig osökt frågan: Viket CaJmar gäer det? Ar det Kamar stad eer är det Kamar kyrka i Enköpingstrakten som avses? För det uppändska Kamar taar onekigen, utom uppgiften hos Bäckström, jämvä det förhåandet att så mycket annat rörande Wasabygget utspeas i Mäardaen och Uppand: I det nionde och n:ist sista avsnittet får entreprenörerna under de fyra år kontraktet gäer disponera "wår sågequarn \'(ijra utti Riaa Sochn" (Värjsmedjan anades först 1635 och Rosags-Kua i viken församing Vira nu!jgger, var förr annex ti Riaa), "En barnmar utti Nacka Ström", "tree hambrar utti Jäder widh Arboga, wid hwike dässe Hammar Smeder Tomas Pedersson, Peder Niesson och Thomas Markusson brukas." Och inte transporterade man ek ångväga ifrån om n1an kunde få den från Mäardaen? För det sydsvenska aternativet taar framför at att trakten kring Kamar kyrka vid ett besök sommaren 1963 knappast gav intryck av att ha varit ett ekskogsområde. Säkrast torde dock vara att tis vidare åta frågan stå öppen i förhoppning att ytterigare anvisningar skoa kunna påträffas. Vad som igger i tufriheten för virke och ko kan diskuteras, men eftersom det ko, som på den tiden brukades i Sverige, så gott som utesutande var träko och någon införse ti riket a v denna vara knappast kan ha varit erforderig, vi jag håa för troigt att man avsåg den s. k. ia tuen, tuen mean andsbygd och stad. 545 En iten kuriositet, som visserigen ej beröres i kontraktet, men dock tihör Wasas ädre historia är en uppgift hos Bäckström (i anfört sammanhang) att ti fottans återuppbyggnad ansogos intäkterna från Oand och från Trögds härad i Uppand: En dag kom en av dykarna upp med ett itet sigiavtryck i vax. Statsheradikern, som hjäpte oss identifiera det kunde konstatera att det var - Trögds h ärads sigi! Ti sist ett itet beriktigande: I civiingenjör Lars Barkmans mycket intressanta artike om konserveringen av Wasa i oktobernumret 1962 av denna tidskrift uppgives (s. 845) att poyetyengykometoden på begäran av ingenjör Tore Boström väviigt städes ti Wasanämndens förfogande: Detta synes bero på ett missförstånd: Poygykometoden användes i Wasa-arbetet redan 1958, d. v. s. ångt före Wasanämndens tikomst och även innan ingenjör Boström kom in i arbetet. Den, som kom med uppsaget att använda metoden och som sedan förmedade kontakten med uppfinnarna och tiståndet att fritt nyttja patentet var chefen för Riksantikvarieämbetets Konserveringsavdening, numera fi. dr Arne Strömberg som då, i egenskap av edamot i den ursprungiga Wasakommitten var knuten ti W asa-arbetet. En annan sak är att metoden, med de större ekonomiska resurser wm skapades genom Wasanämndens försorg kunnat vidareutveckas och tirättaäggas för Wasas behov genom ingenjör Boström och civiingenjör Barkman med medhjäpare. Ti de under denna första period PEG-behandade föremåen hör b. a. den höga SB aktra hörnstope, som är uppstäd i den s. k. Neptunsaen å Wasa-varvet.

546 Några refexioner kring sjöartieriets probem Av kapten EM IL CHARPENTIER Ett friskt och härdande iv erbjuder marinen i många fa dess män. När det gäer dagens sjöartierist befinner han sio- emeertid snart i ubåtsbesättningens beägenhet, det sutna rumm:t med aa dess anpassningsprobem av psykisk och fysisk natur. Den gama typen av artieriutbidningen med tjänst vid öppna däckspjäser och friiggande optiska avståndsmätare, som startade med pansarskeppsepoken och fortgick fram ti femtiotaet har nu nästan fuständigt fått ge vika för en annan utbidningsmetodik. Sko m~s~iga skjutningar ombord har devis ersatts av skjutningar på Berga Orogsskoors skjutstation på Stabbo i Stockhoms skärgård och rikt- och ededningsövningar utförs i särskid riktardom och vi d sim uatoranäggningar av oika utföranden. Den utbidade sjöartieristen av oika grader går ombord för att nästan omedebart efter embarkeringen utföra övningar av stridsmässig karaktär. Den grundäggande utbidningen äger rum ombord eer i and beroende på de befattningar ombord, som ska bestridas. Kraven på tekniskt kunnande, anpassningen av människan ti materieen och discipinär skoning är numera högre än tidigare. Därför bir utbidningstiden i and på skoor ganska ång och den tid sjöartieristen får tifäe att vara ombord kort. Tiden ombord måste föjaktigen noggrant panäggas och utnyttjas. A" ritiska synpunkter För att kunna ge utrymme för en ökad artierisrisk effekt ombord med ett givet materiet status fordras det antingen att ytterigare tid för artieriövningar anvisas eer att artieriets övnino-ar moderniseras ti högre stridsmässighet. Arbetstidsregering och v~ pa ne r ad verksamhet är idag fakta och någon utökad tid för stridsutbidning kan troigen ej påräknas. En ree effektökning kan emeertid nås genom förändringar inom vissa områden. Ett mera ändamåsenit,t utnyttjande av artieribefäet ombord och en förändring och nyanskaffning av övningsmaterie med härav föranedda typändringar 547 av artieriskjutningen är de försag, som närmare tages upp ti diskussion i den föjande framstäningen. Härigenom finns också möjighet att snabbare uppnå den tidpunkt, då fartyget är berett att jösa sin stridsuppgift och upprätthåa beredskapskravet. I detta sammanhang bör artieriets höga insatsberedskap och ämpighet såsom beredskapsmede framhävas. Internationea erfarenheter, exempevis från Cubakrisen, bekräftar detta påstående. En enke kronoogisk anays av en taktisk övnings uppäggning ger tifäe ti några synpunkter. Den stabsmässiga uppäggningen av en sådan övning ges i amänhet hög prioritet och denna de är vä tigodosedd. Förberedeser ombord samt taktiskt uppträdande före strid genomförs också på ett verkighetstroget sätt tack vare god utbidning hos personaen och vä genomtänkta föreskrifter. Det är emeertid många gånger så att, när övningen med sjöartieriet når kumen och vapensystemen ska verka, man tvingas ti avsteg från verkigheten. Denna insats av persona och materie är i krig den ojämförigt viktigaste och kräver topprestationer och utgör ett mått oå förbandets eer fartygets stridsförmåga. Här beror resutatet av ~1ä s t an varje mans insats. Ovningsmässigt kan detta med nuvarande övningsmaterie icke het uppnås. Det finns emeertid möjighet att renoda och eftersträva större stridsmässighet vid sådana övningar genom att ändra övningsmaterieens utformning. Den moderna stridsutbidningen för artieriet syftar icke bott ti kunskap om och skickighet i stridsbefattningen. Den kräver också insikt i andra besättningsmäns befattningar och kunskap om skyddstjänst och stridssjukvård. Den kräver discipinär skoning, forme och andig discipin. Utbidningen för detta kräver speciet befäets tid och deras insats. Pappershögarna på officerarnas och underofficerarnas skrivkaffar i hytter och expeditioner växer för varje år. Det är tyvärr så. Dessa pappershögar innehåer många gånger handingar, som vä kunde handäggas av stabspersona ombord eer andmyndigheter. Befäet ombord måste devis frigöras från detta skrivarbete och ges en ökad möjighet att eda och utvecka stridstjänsten. För att mera asidigt och systemmässigt utforma den tiämpade stridsutbidningen inom artieritjänsten måste ett närmande mean å ena sidan måangivning-ededning och å andra sidan pjästjänsten äga rum. För närvarande finnes inga hinder att fuständigt öva måangivning-ededning under verkighetsmässiga förhåanden.

548 Men ska pjäsbetjäningen samtidigt övas, stöter man genast på svårigheter. säkerhetsbestämmeserna sätter vid skjutning genast en gräns. skjutningar med förstäd siktvinke ger visserigen möjighet ti beskjutning av snabba må, men måets manöver begränsas av måvinkeregen (45 >mv<35 ) och den omständigheten att en verkighetsmässig edregering icke kan utföras, något som i hög grad minskar typskjutningens värde. skjutningar mot ångsamt bogserade må är ur ededningssynpunkt overkiga och typskjutningarna ger i huvudsak endast övning i edregering. Men eftersom mået icke kan bringas ti snabba edgirar är även värdet av edregeringen begränsat. Vidare ger den övning i pjästjänst, som utföres ombord med addövningsammunition förhåandevis iten anknytning ti verkig pjästjänst. Och man frågar sig gärna viket utbyte en pjäsbetjäning får under en taktisk övning, då pjäserna fjärriktas från ededningen? Det är praktiskt bevisat att de nuvarande formerna för stridsutbidning i amänhet ger bra resutat. De ovan anförda inpassen är därför enbart ägnade att ge synpunkter på nuvarande system och öka intresset för probemen. Försag ti nyheter inom pjästjänsten För att göra pjästjänsten verkighetstrogen bör man skapa en ny typ av övningsammunition. Denna utformas enigt samma princip som kusprutepistoens össkjutningsammunition med össkjutningspi p an. Härigenom ger man möjighet att stridsmässigt träna pjäsbetjäningarna. Den taktiska. övningen utförd med och utan haverier ger fut utbyte för pjäsbetjäningarna och övningsedaren kan di rek t få ett gott underag för artieriets förmåga ti insats enbart genom att räkna antaet avossade skott. Denna nya typ av ammunition öser emeertid bott ett deprobem. Skjutning med övnings- och stridsammunition är fortfarande ika viktig. I detta sammanhang bör undersökas möjigheten att frångå nuvarande typer av övningsammunition och het övergå ti stridsammunition. För att undvika en atför kraftig verkan i måen bör granaternas tändrör i sådana fa utbytas mot binda tändrör. Visserigen kan krevad erhåas utan tändrör under vissa omständigheter, men riskerna härför är dock ganska små och kan säkerigen icke erbjuda några större probem. Ur underhåssynpunkt måste en övergång ti enbart stridsammunition vara ämpig. försag ti nyheter inom måtjänsten I tidigare diskussion har nackdearna med skjutning med förstäd siktvinke angivits. Ur måangivnings- och ededningssynpunkt (om rnan nu bör särskija dessa begrepp) är emeertid denna typ av skjutning synnerigen givande och fut stridsmässig. Den de av skjutningen, som såedes är givande är het enket en fingerad stridsskjutning och bir ur stridsutbidningssynpunkt ännu mer nyttig om övningsammunitionen (granat utan bana) enigt försag kan tiföras fartygen. En skjutning med stridsammunition ger för itet utbyte av den orsaken att nedsagsobservationerna icke hänföres ti ett verkigt må. En skjutning mot nuvarande typer av fackbanemå, som i de festa faen bogseras av trängfartyg ger å andra sidan ededningen verkighetsfrämmande underag, då måfaktorerna är små och reativt konstanta. Ur edregeringssynpunkt är det dock en förde, då eden kan regeras i förhåande ti ett må. Går det då icke att ösa dessa probem med dagens teknik? Ar icke stridsmået en kvareva från gama tider? Utan att göra anspråk på en tekniskt sett riktig ösning presenteras en principie måanordning för fackbaneskjutning. Denna skue utgöras av cirka ett hundra meter ånga, sektionerade och ihåiga pastkabar, som fytande kan bogseras efter stridsfartyg. Pastkabarna koppas medest bajonettås ti önskvärd bogserängd och avsutas med fytande anordningar på vika antingen koppade sprutmå eer radarrefekterande baonger kan fästas. Genom att koppa ihop oika anta måkomponenter kan man såedes erhåa oika stora må. Kabarna kan efter bogsering kammas oss från varandra och genom trängfartygets försorg inbogseras ti och förtöjas vid en boj. Kabarna kan ju oberoende av is m m ständigt förvaras i sitt rätta eement. För översyn av bajonettås drar man ätt upp en pastkabe på and med exempevis en traktor. Vid utnyttjandet av en dyik måanordning behöver inte det bogserande stridsfartyget beastas med några särskida bogseranordningar eer spe. Genom sin fytbarhet bör det vara enket att skifta mået mean måbogserande stridsfartyg och trängfartyg även i kraftig sjögång. Det bör sutigen påpekas att denna måanordning icke ersätter de Utrangerade fartyg, som användes i kustfottan som artierimål 549

550 Försag ti nyheter i arbetsmetodik I det föregående har den administrativa beastningen på officerare och underofficerare ombord berörts. Lösningen att överföra arbetsuppgifter ti stabspersona och andmyndigheter har redan reko 111 _ menderats. sådana åtgärder måste göras på ång sikt och är svåra att genomföra med nuvarande vakanser inom befäskårerna. Utnyttjande av moderna hjäpmede som bandspeare och reproduktionsapparater och tigång ti värnpiktiga, som ges stabsbiträdesutbidning, är även en väg att gå för att vinna tid åt befäet ombord. Erfarenheter från arbetstidsregeringen bör också uppmärksammas och bida underag för bedömning hur utöver stridstjänsten gäande åiggande ska fördeas mean befäet. I detta sammanhang bör även befäets insats i protokoföring av värden från skjutningar uppmärksammas. Många gånger är det svårt att få kunnig persona ti förande av protoko. D essutom hindrar protokoföringen befäet i dess insats ti förfång för såvä stridstjänsten som protokoföringen. Feaktigt protokoförda värden förrycker sutresutatets objektivitet och chanserna att utvärdera feaktigheter bir små. Det bör för varje fartygstyp karäggas i viken utsträckning det egna befäet kan ianspråktagas för noggrann protokoföring. De patser, som icke kan bemannas av fartygets persona i denna organisation, bör tagas från Mätavdeningen. Denna bör i enighet med denna önskan utökas och organiseras så att den kan bi ett förband, som handägger registrering inom hea stridstjänsten och bör omfatta protokoföring av artieri- och torpedskjutningar samt ubåtsjakt- och minfäningsövningar. Visserigen erfordrar denna omäggning högre krav på och utökning av mätavdeningens persona, men vinster i fråga om statistisk säkerhet och möjighet att frigöra befäet ombord från perifera arbetsuppgifter är fö rdear, som kommer stridstjänsten het ti godo. ö vningsmaterieen bör moderniseras i samma takt som fartygens tekniska hjäp- och stridsmede utveckas och befäet bör givas den tid, som erfordras för utbidning och edning av dess persona. I många fa är också detta uppmärksammat och vä öst, men y tterigare förbättringar bör övervägas för att skapa reaism i övningarna och dänned en högre stridseffekt. 551 Sutord De försag ti åtgärder, som behandats utgör endast exempe på hur övningar i ännu högre grad än för närvarande kan göras reaistiska och anknytas ti fartygens stridsuppgift. 40

552 Vattenvägar i Daarna (Forts. från föregående nr.) Av edamoten YNGVE ROLLOF Vänjansjön Kräggahoms bruk vid Kräggaån i Mora socken anades och korn i gång strax efter 1760, vid en tid när Sijansfors' i Mora socken då för tiden anseniga järnbruk inte orkade med aa bestäningar på stångjärn utan behövde ett hjäpbruk. I femton år fraktades tackjj.rn ti Kräggahoms bruk för att smidas ut ti stångjärn. 1 På p ramar kom det under sommaren över Vänjansjön och är t. o. m. iband ha kövjats fram ti bruket, men givetvis utnyttjade man n:est vinterföret. Och man får väj ta för givet att Kräggahoms färdiga stångjärn forades ti Sijansforsbrukets "utskeppningshamn", Ryssa vid Sijan. Kräggahoms bruk nedjades 1775 och de få byggnaderna bortfördes. Sjöfarten på Runn samt trafiken från Faun ti Tuna bro och Mjega I detta de 100.000 sjöarnas and, där sjöarnas och fodernas y,a omfattar 39.000 kvadratkiometer eer ca 1/12 a v andets yta, är det inte ångt mean vattendragen, viket i forna tider underättade kommunikationerna mean andets oika dear både sommar- och vintertid. Den urgama färdeden Långheden-Häsingskogen gick fram över Runn från Västmanand förbi Hedemora och vidare uppför Runn-Hosjön-Toftan och sjöarna i Svärdsjö och En viken at upp ti Måången i Afta, en av vårt ands viktigaste vägar i si't sag, som på ett enastående sätt förenar korta vägsträckor på ]an d (ti en de] fortsättningar av Badeundaåsen, "Långheden") med en hej rad devis anseniga sjöar, skriver professor Bengt Hessemar,. Och trakten kring den övre sträckan, "Häsingskogen", var in i senaste tid så gott som ödebygd, där det enda viktiga var vägen mean de bebyggda trakterna. Vägen gick över sjöarna Hosjön, Tof- 1 Venjans församing 350 år. Severin Soders. Ett itet kortvarigt järnbruk s 143. ran, Svärdsjön, Lingan, Vågsjön, Tängran, Baungen, Amungen och Måången. De många born- och bor-namnen vittnar tydigt om Häsingskogens betydese som färded - Hosjöborn mean Runn och :Hosjön, Häsingbom i Vika, Ostborn, Sundborn, Hobborn, Karbarn, Boränge, Borgärde, Lamborn. Detta reativt vä sammanhängande vattensystem har sedan urminnes tid speat en framträdande ro i samfärdsen ti och från de omgivande andskapen. I de goda vattenförbindeserna får man en förkaring ti att Daarna kunde bi medepunkt för en järnindustri. 1 Det är ej att undra på, om Gustaf Wasa år 1528 vade denna väg från Stora Tuna ti Häsingand, någon bekvämare fanns inte, det var på vintern och knektarna kunde marschera på isarna. Om sjöeden från Häsingand ti Faun vittnar dessutom ortsnamnet Häsingstrand vid Runn. Hesseman anser också att Sverre på sin andra färd 1178 "utan tvive drog över Häsingskogen" från Daarna ti Afta, och att Oof H araidsson känd under namnet Oof den Heige år 1030 for den vaniga vägen Långsheden ti Daarna (där han enigt Hi.iphers ska ha haft nattäger vid Näs Kungsgård i Husby) och vidare Häsingskagen. Färden med hären, (som beräknas ti cirka 800 man), skidras i de norska sagorna såsom ytterst svår. "De foro över skogar och sjöar och buro på många stäen sina båtar på skudrorna mean sjöarna och kommo fram med mycken möda". Redan Erik Gustaf Geijer antog (i Svenska Fokets Historia 1 s 85), att vägen gick över bygderna kring Torsång, Kopparberget, Sundbom och Svärdsjö ti H äsingand och Jämtand. Vid Korsnäs har säkerigen på en udde i Runn en gång stått ett kors, fortsätter Hesseman, för att inbjuda de resande att förrätta sin andakt eer för att vägeda de sjöfarande ti den rätta patsen för insegingen eer andningen, och Heganshome var en viktig punkt på den stora färdeden för dem, som kom norrifrån. Runn gick fordom ända fram ti Gama Staberg. Man kunde ännu på 1930-taet skönja rester av en väg som sutade där den forna viken tog vid. Resenärerna hade endast en kvarts timmes väg fram ti Hosjön, varest vattendragen norrut tog vid. 1 553 Herman Sundhom ger i Bad för Bergs handteringens Vänner 1927 en översikt Över och redogörese för en rad föregående författares åsikter om var Järnbäraand åg och vad det betydde - sjäv förägger ban det " utmed kusten mean Gefe och Sundsva " eer ti "Hesingands kusttrakter", Sven T unberg tvärt emot ti Väster Daarna och O v ra Oster Daarna.

554 Från Kopparvågen vid Fauån, över sjön Runn och in på Daäven gick en historiskt betydesefu handesväg, som i sin fo rtsättning förde svensk koppar ut på värdsmarknaden. Kar IX ät anstäa en undersökning om möjigheten av att få en båted mean Kopparberget vid Faun och Västerås. Det utfärdades såunda kungig fumakt för mäster Hans Möer den 18 jui 1608, att med en drabant och en mjönardräng från Hyndevad 1 "draga op emean Kopparbergett och Wästeråhs och uthi Strömmerne granneigen r<msaka medh järnstänger och spader, om der icke kan finnes ägenbeer på någondere sidhen om Fårsen att grafve uth Strömmen så att man medh adde båther och Lodier kunne komme ther op egenom". Gustaf II Adof, som fäste stor vikt vid de inre vattenvägarna, anbefade år 1627, att anstater skue vidtagas för att få en oavbruten segeed från Kopparberget ti Sijan enigt kungigt brev fö r Phiip Scheding och Per Nisson att handa med amogen om den fart, som ska göras i Siien (se Styffe s 54). Han utfärdade såunda den 4 apri 1628 för Andreas Bureus såsom Genera-Mathematicus, en befattning varunder ej bott antmäteriet utan aa sags "a~än na arbeten hörde, att han skue granneiga förfara aa stora SJÖars och strömmars utopp, särdees deras, som äro eer kunde med frukt göras navigaba". Sussen Tisken-Runn har faktiskt anor sedan mitten av 1600-taet! Den har en oväntat ång byggnadshistoria. Arkivarie Einar Lijeroth har ämnat föjande uppgifter om dess historia: Landshövding Peter Kruse hade år 1634 överenskommit med byggmästarna och givit dem handpenningen för att bygga en suss uti "Noors-ån", som fö renar sjöarna Tisken och Runn för att ätta transporten ti Kopparberget, men bergsmännen skue bestå kostnaden (se Styffe s 66). I mitten av 1600-taet fanns ett vedkompani, som ät transportera ved från sträckan Domnarvet-Torsång på skutor över Runn ti Faun och ti kopparhyttorna i sjöns närhet. Vedkompaniets fottkarar fottade också virke genom Liäven vid Torsång, över Runn och genom "Wedesutsen" vid Sussen i Faun in i Tisken och fram ti Dagöstäkten. Är 1664 tikännagav Fau stads borgmästare och råd att "dee på sin och Stadssens sijda woro sinnade at oprena den ie Siön Tijschen, emedan Skuthorne (när det var itet vatten) endast "medh beswär framkomma kunde". Sam- 1 Nära Eskistuna. Bid 17. Faun 1701 ur Erik Dahberghs "Suecia Antiqua et Hodierna". ma år överades angående mede ti ränsning och förbyggnad och omnämnes, att det var bevijat att "Tischen skue reengöras och påhas". Är 1685 överades om sussbyggnad, aternativt Tisken eer Torsång. Fyra år senare ägde nya överäggningar rum. Ti förebyggande av det besvär, som Tiskens grundhet förorsakade kopparskutorna hade änge paner varit å bane "inrättande av en suss" vid Norsån. Från år 1690 finns en karta över "Fottningsstäet och Wedesutsen widh G. Kopparb. grufvan" i Kommerskoegii kartarkiv. I Erik Dahberghs "Suecia Antiqua et Hodierna" finns en bid av Faun med omgivningar och man ser ett ferta skutor på sjön. Under 1700-taet är det ganska tyst beträffande sjöfarten, endast några oyckor då och då med sjunkna kopparskutor och kopparforor (ti föjd av svaga isar) omtaas. 1793 hade en kopparskuta med 555

556 169 skeppunds (=ca 25 ton) ast svårighet att komma ut på sjön Tisken från Kopparvågen vid Fau å. Detta föranedde måhända den år 1796 påbörjade "bohvärcks- och sussbyggnaden" i Norsån mean Tisken och Runn och som 1808 var sutförd. Enigt uppgift var det ingen riktig suss utan bott en enke fördämning. Timmer ti den vid Tiskens västra strand beägna Tisksågen togs då vid inträdande högvatten genom den gama genomfartseden ett stenkast från den nuvarande sussen. Mamen forsades på den tiden från Kopparvågen ned ti Kopparbrinken nedom faen och astades där fö r vidare befordran ti Avesta. År 1852 påbörjades "Nya sussbyggnaden", som sutfördes 1856. Nu kunde båtarna gå ända upp i Fauån. 1866 insattes tvenne nva siussuckor från Forsbacka bruk och 1875 utfördes större reparationer. År 1908 utfördes dammbyggnad och sutigen under vintern 1930-1931 byggdes hea sussen om genom Bergsagets försorg, som var skydig att håa den i gott skick. Susskammaren fick nytt trä virke och nya sussportar insattes. Vattnet tappades nu ti och från kammaren direkt genom uckor i portarna. Luckorna manövreras genom kuggväxar och portarna öppnas och stängas med tihjäp av enka kuggutväxingar och gångspe. Vid sommarstånd var sussens sänkning på 1930-taet ungefär,20 m. Den ädsta båttrafiken på Runn och i Fauån bedrevs med stora segeskutor och var nära förknippad med gruvhanteringen. Lanesvägarna var dåiga, tidvis nästan oframkomiga för tungt astade fordon, och sjön erbjöd därför både vinter- och sommartid en genare och bättre förbindese för tunga transporter mean Fau gruva och de många hyttorna i kopparbergsagen. Med dåtida vägväsen var andtransporter ofta möjiga endast på vintern. Då forsades mam och andra aster fram av sega norskhästar. Det hände ofta att mamen under vintern kördes fram ti sjöstranden för att på sommaren forsas över vattnet på pråmar och kanske först den därpå föj ande vintern med hästfora nå sin bestämmeseort. Kopparskutorna användes huvudsakigast för transporten av rakoppar. Det kan hända att mamen från Fau gruva fraktades per båt, men det var nog ganska undantagsvis. Och ikaså var det bergsmännens (åtminstone de mindre) reativt obetydiga produktion (i rege 1-10 skeppund), som dagigen invägdes i kopparvågen; den kom säkerigen forad med hästskjutsar. Men det var först transpor- Bid 18. Ma mkörningen var förr ett påfrestande arbete. ]. W. W aand ers måning visar d~ småvuxna hästarnas sit i uppförsbacken med en ttt.ng fora. Nordiska Mr<seet. terna från kopparvågen ti förädingsverken (1620- och 1630-taen ti Säter, efter 1640 ti Avesta) som skutorna på avar kom in i biden. Och denna sjöfart gick ti Strand i Vika socken och ti Enbacken vid Daäven i Gustafs socken. Och därifrån ti Säter respektive Avesta var det vä huvudsakigen amogens raggiga hästar som fick ta vid. År 1644 under drottning Kristinas regering prägades i Avesta 10-Daer i påtmynt, som vägde inte mindre än 19,743 kg per styck, troigen värdens största mynt. De prägades i 26.552 exempar, varav bott fyra är bevarade ti vår tid. Dessa tunga mynt fraktades nog sjövägen i så stor utsträckning som möjigt. Mamens transport från brytningspatsen ti hyttorna, där mamen smätes, råkopparens återfärd ti kopparvågen på Faan för 557

558 vägning och bokföring o s v var en omständig procedur, som nödvändiggjorde en ivig fraktfart. Professor Kar-Gustaf Hidebrand nämner i "Fau stads historia ti år 1687" (Faun 1946) förekomsten av en he iten fotta skutor och skutungar i Faun under 1650-taet - kopparhanteringens storhetstid. Och att kopparskutorna under senare tid var betydande farkoster framgår b a av att sjäva af Chapman ritat dyika. Om de verkigen byggdes efter hans ritningar är ännu outforskat. Ritningarna är daterade "Carskron :1 d. 30 Augusti 1800" och undertecknade av F. H. af Chapman mep ritade av Fr. Ringheim. De avser "skutor som nytjas ti Råkoppars Transporterande öfver Sjön Runn". Längden över stäv skue vara 66 fot, bredden på utsidan av timren 24 fot, djupgåendet vid fuast 3 1/4 fot akter och 2 3/4 fot för. Det finns två tackeritningar "at nyttia den man tycker wara beqvämigast". Fartygen kunde antingen ha en eer två master. Skurorna var byggda för tung transport. En de fartyg är ha kunnat asta 50 ton. De var fatbottnade b a beroende på att Tisker är en mycket grund sjö, och var av mycket bastant konstruktion. Fau stad sog mynt av denna trafik genom att titvinga sig "skutpengar", vika tidvis utgjorde en av stadens största inkomstkäor "Mamforsing ti desse Hyttor ärer vä för det mästa skett win - tertiden, men för att fortare kunna tigodo göra den på sommaren erhåna mamen och då ännu Landsvägen åt Finnbo ej var anagd (not: Den nu brukiga Sommarvägen från Sundbom ti Fahun ska vara bygd 1723), skutades mamen först öfver Runn ti Korsnäs der han kördes öfver bron och ånyo skutades öfver Ho Sjön, derifrån den åter på kärra genom Ingsarfs Gatan förbi Dstborn kördes ti Kohbergsbo, hvarest ännu märken efter tvänne särskita uppag synes och sist derifrån på Skuta ti Sundborn." 1 I Lindroth "Gruvbrytning och Kopparhantering vid Stora Kopparberget" (Uppsaa 1955) behandas transport över Runn av mam och råkoppar. Korsnäs masugn tog sina huvudmamer från Romme i Tuna, de fraktades över Runn på skutor - en är ha förist vid Skutudden, som därav fick sitt namn. På sjön Varpan fanns åtminstone under 1700-taet en skuta, so!1 forsade mam och råkoppar ti Faun från hyttorna i Sundhorn, 1 K. E. Forssund. Med Daäven III: 3. Vika och Kopparbergs socken samt befordrade passagerare och handesvaror mean Faun och orterna kring sjön. Vid Huphers besök 1757 fanns icke mindre än åtta skutor på Runn, som fraktade koppar från Faun över sjön och ängs även ti En backa, varifrån den på kärror forsades ti Avesta( d) för vidare befordran söderut. skutorna hade som återfrakt söderifrån kommande varor eer ved och ko som körts ti Mjega. Eric Tuned skriver om Faun: "Staden har Båtfart på Sjöarna Runn och Warpan hvarigenom någon transport sker af Mam, Råkoppar, Ko och Bräder". 559 skutorna under förra häften av 1800-taet var vanigen 12-15 m ]ånga eer ännu ängre beroende på vad de var avsedda att frakta. De var reativt breda och nära nog fatbottnade. En de skutor hade ett vindskydd eer kur. Under senare häften av 1800-taet var skutorna försedda med ett astrum midskepps samt för och akter vanigen kajutor iband benämnda saonger, beroende på deras inredning. Dessa skutor var rundbottnade och hade kö. De ädre skutorna hade råsege men åtminstone kapten Narhorst från Dasjö hade en gafferiggad skuta Vega, som var byggd på Soerön. 1 skutskeppare var ett speciet yrke i bygden, där skutorna i de festa fa byggdes egenhändigt av kunnigt fok. skutskepparna hade säkerigen en hård kamp för evebrödet. Om det var stitje eer motström så måste skutan framdrivas med de stora tunga årorna, som skutorna i rege var utrustade med. Därti kom iastningen och ossningen som skutkararna sjäva i amänhet fick ombesörja. Mestades transporterades kak, järnmanufaktur samt den oumbäriga gödningen för antbruket, som hämtades från Faun. Gödsetransporterna var särskit ansträngande om det var ågvatten och ånga andgångar måste äggas från and ut ti skutan, som måste igga på djupt vatten. Den s k urkärrningen skedde med brä'-fat, bårar och skottkärror med tunga gjutjärnshjul Sedan kopparsmätningen omkring mitten av 1860-taet centraiserats ti Fauåns övre de och de enskida hyttebruken upphört, bev det också sut på segeskutornas fraktfart i Runn, Tisken och Fauån. Då hade emeertid ångan börjat avösa vinden som drivmede även på vattenvägarna. Ångbåtarna med sina stora skovehju Utmed sidorna gjorde sin entre på hav och insjöar. Fauborna var 1 Boränge Tidning 4.7. 1959.

560 också intresserade av denna nymodighet, men de första försöken rönte otur. En notis i en fautidning av den 26 september 1844 taar härvidag sitt tydiga språk. 1 År 1844 hade några företagsamma män i Faun inköpt ångs u pen Twå händer i Norrköping för att med den trafikera Run 11. 2 Men företaget fick en ömkig ända. Den 16 sept. skue den i shptåg föja med ångfartyget Norrköping ti Västerås på sin färd mot bestämmeseorten, då den under storm på Mäaren överspoades av en våg, gick ti botten och sjönk på 30 famnars djup. Vid oyckan omkom en av de på supen ombordvarande. Föga större ycka var det med nästa förvärv, som man sökte få ti Smedjebacken via Strömshoms kana, förmodigen för egen maskin. Den vägrade i vändningen och måste tagas ti Gäve, varifrån det var meningen att transportera den på andsvägen ti Faun - en entre i staden som den dessbättre adrig fick göra. När intresse rade i Gäve närmare ärde känna farkosten och "machineriets ungsiktighet", ångrade de sig, och köpet gick tibaka. År 1852 sökte man ånyo skaffa Runn sitt ångbåtsboag för att äntigen göra sag i saken. Den tidningsnotis, vari det nybidade boaget omnämndes för fauborna, innehö sås.om e x tr~ s~orr; mejdeandet om, "att det enda hittis inom provmsen befmt1ga angbrtyget Prins August på Sijan i år bifwit ti ~krofwet adees nybygdt af jern och för öfrigt satt i fugodt skick för att motswara de dermed afsedda syftemå." Ångbåtstrafiken på Runn ineddes ti sut av de båda skovebåtarna F ahun och ]. S. Bagge. Den 19 mars 1857 kunde "Tidning för Fahu Län och Stad" meddea sina äsare föjande hugnesamma underrättese: "Den för färder på sjön Runn bestämda jernångbåten är för n:uwarande under byggnad wid utoppet af stadens å. En mängd nyfikne samas dagigen att beskåda ett här på orten så adees ~be kant föremå, och de mera eftertänksamme gädja sig att deruti se ett förebud ti den ifigare rörese, som sannoikt inom få år ska äfwen här utwecka sig." Torsdagen den 4 juni 1857 kunde den första ångbåten, som trafikerat sjön Runn, gå av stapen. Den erhö i dopet namnet F ah:m Faukuriren 21.7. 1959.?. Daarnas Hembygdsbok 1948. Bid 19. Fareden fr!n Runn genom Liäven ti Mjega vid Daäven och Tunabro vid Tunadn. och var byggd som hjuångare. En "oräkneig fokmassa" bevittnade händesen, och aa gadde sig, enigt tidningen, "åt förhopningen om den ifigare beröring med andsbygden och den tiförse af dess produkter, som medest ångbåten ofwa att beredas". Redan den 16 jui annonserades den första ustfärden, en söndagstur ti Bro i St. Tuna med avfärd k 1 / 2 8 och återfärd på aftonen. Tunabro var en ivig hamn, inte minst hade Daregementet på Rommehed nytta av fraktfarten. Segeskutor gick också upp i Tunaån ti Tunabro. Det fanns ett faktori, där varorna omastades för att sjöedes fraktas från och ti Faun och Korsnäs. Från Tunabro faktori utskeppades också at järn från Noraå bruk i St. Tuna socken (nedagt 1869) och där ossades givetvis brukets produkter. I arkivet vid Sandvikens Jernverk finns handingar, som visar att man snart efter det att Gefe Daa Järnväg den 13 jui 1859 hade Öppnats för trafik fram ti Faun, ade om transporten av mam 561

562 563 Bid 20. Daäven vid Gustafs med den forna astagepatsen nedanför kyrkan. Foto: Per Carberg 1960. från Bispberg ti Edske masugn. I stäet för att köras efter häst hea vägen eer möjigen ti en astpats vid sjön Fuen kördes den ti Gustafs och därifrån båtedes på Daäven och över Runn tii Korsnäs. Därifrån på järnväg ti Kävikens (Korså) station och sutigen åter igen efter häst fram ti hyttan. Enigt "Vägvisaren för Resande i Sverige" No 4 sept 1862 hade Faun förbindese med Tuna Bro, Gustafs och Strand med ångbåten Fahun. F ahun var en ång, smäcker båt. Tyvärr var den atför sma så <J.tt den krängde mycket vid sjögång. Föjaktigen fick det ena skovehjuet snurra i uften, medan det andra grävde ner sig för djupt 1 vattnet. Bid 21. Tuna!.n från Tuna bro. Foto: Förf. maj 1963. På 1860- och 1870-taen var F ahun stationerad i Korsnäs, där G. Coivin var redare och kommissionär. ]. S. Bagge bev omkring 1870 ombyggd och försedd med propeer. Dessa två skovebåtar efterföjdes av ett tjugofemta bogserare, fottnings- och passagerarbåtar. År 1859 insattes på Runn Engebrekt för timmerfottning och i sutet av 1860-taet Kopparberget. Från Faun har utgått aternerande turer med fera båtar på sjön Runn sedan 1890-taet ti omkringiggande orter såsom Strandvik, Rankhyttan, Torsång m f för både frakter och personbefordran. Enigt Daarnas Turistförening 1908 var tiäggspatserna Torsång, Gustafs och Strand. "Från Faun ti Torsång och Gustafs hvarje ördag k 10 f m och åter k 1.30 och 8.30 e m. 1 Pris: tur och retur 1,50: enke bijett kr. t Ur Iustrerad handbok för resande, 1882.