ARBETSPLAN FÖR GRANBY NYA FÖRSKOLA LÄSÅRET 2014-2015

ARBETSPLAN FÖR GRANBY NYA FÖRSKOLA LÄSÅRET 2014-2015 Granby nya förskola är en verksamhet med två hemvisten; Lammet och Lejonungen. Under läsåret 2014-2015 kommer preliminärt 17 barn, i åldern ett till tre, att vistas på Lammet och 23 barn, i åldern tre till sex, att gå på Lejonungen. Vår arbetsplan utgår från fem visioner som arbetslaget demokratiskt samt utifrån styrdokument och beprövad erfarenhet har utformat. Dessa fem ledstjärnor är tillit, trygghet, fri lek, glädje och respekt. Vi på Granby nya förskola vill erbjuda en verksamhet som stärker barnens tillit, skapar trygghet, inspirerar till fri lek, värdesätter och uttrycker glädje, samt visar respekt. TILLIT Tillit till sig själv, självständighet och identitet hänger oupplösligt och ömsesidigt ihop med förtroende till andra, förmåga till empati samt öppenhet för olikhet och mångfald. Den vuxnes medvetenhet om ovanstående ömsesidighet är grundläggande för hur etiska förhållningssätt konkretiseras i barnets värld. Pedagogens utgångspunkt bör därför vara en positiv tro på sig själv som pedagog och den globaliserade och universella gemenskap vi är en del av. Därför ska också arbetsklimatet vuxna emellan präglas av öppenhet, respekt och samarbetsvilja. Som förebild är det också viktigt att tro på att barnet är intelligent och kan, samt försöka leva sig in i barnets värld. Allas upplevelser, erfarenheter, känslor, uttryck, tankar och åsikter bör tas tillvara och ses som en tillgång. Genom att ställa öppna frågor som utmanar, som t ex vad tror du?, kan vi uppmuntra barnen till att tänka själv och säga vad de tänker och tycker. För att synliggöra vikten av ovanstående bör pedagogen alltid låta barnet göra eller försöka själv i situationer där man kan anta att barnet kan själv eller där det kan få lagom mycket utmaning. Exempel på sådana situationer är på- och avklädning i kapprummet, handtvätt, samt att ta sig upp och ned från stolar, stenar och stegar. Förutom det pedagogiska förhållningssättet spelar här utformningen av den pedagogiska miljön en stor roll. Hur underlättar och stimulerar vi bäst lagom utmaning genom t ex typ, form och placering av möbler, leksaker och annat pedagogiskt material? Detta bör ske i avvägning till frågan hur man skapar ett dynamiskt klimat för samspel. Barnet bör ges många möjligheter till samverkan och 1

samarbete med de andra barnen och vuxna, där barnet konkret kan se hur saker och ting utvecklas och byggs upp genom att göra tillsammans. Även barnen kan vara förebilder för varandra och för oss vuxna. Vi försöker uppmuntra barnen att hjälpa varandra; t ex att klara olika svårigheter. Vi skapar även olika gruppkonstellationer för att stimulera ett dynamiskt samspel och för att främja möten där olikheter kan berika. TRYGGHET Trygghet bygger i mångt och mycket på att barnet kan känna sig sedd, hörd och bekräftad. För att skapa förutsättningar för detta ska personaltätheten vara hög, samt rytmer och rutiner utformade med tanke på denna aspekt. Vid lämning och hämtning är denna uppmärksamhet förstås extra viktigt. Tänk på att uppmärksamma både barn och föräldrar genom genuin närvaro och ögonkontakt. När vi uppmärksammar barnet bör vi alltid agera utifrån barnets reaktioner och behov. Miljö, rytm och vanor i sig bidrar också med trygghet. Vi arbetar med detta genom att t ex ge barnet en bestämd matplats, egen kudde och gosedjur vid behov, samt möjlighet att bekanta sig med miljön i lagom takt. En tydlig struktur i verksamheten genom bilder och dagliga rutiner för igenkännande fyller även det en viktig funktion i detta sammanhang. Traditioner som hör till årstiden, där även föräldrar kan få vara med, är ännu ett sätt att arbeta med det rytmiska som en trygghetsfaktor. Ju yngre barnet är desto mer närhet och omvårdnad behöver det. Därför är det primärt att låta de yngsta barnen vara i små grupper så ofta som möjligt. DEN FRIA LEKEN Genom den fria leken utvecklar barnet sig både kognitivt, språkligt, kreativt, emotionellt och motoriskt på ett integrerat och mångfacetterat sätt. Med betoning på betydelsen av det lustfyllda och lekfulla för lärandet i förskoleåldern bör leken och framförallt den fria leken få en framträdande roll i verksamheten. I en enda sammanhängande leksekvens kan barnet utveckla en lång serie av förmågor. Ett barn kan börja med att bygga med lätta klossar med några andra barn, ta med sig en kloss och kasta upp den gång på gång upp i luften, tumla runt, upptäcka en dragleksak bredvid och springa runt lekhyllan ett par varv, stanna till och härma några äldre barn som i leken hamrar och spikar med hjälp av en gren respektive pinne samtidigt som de sjunger, och till sist förvandlas grenen till ett 2

fiskespö att fiska med och där andra barn ansluter - ett barn hämtar en pall som blir en brygga, ett annat barn lägger ut vattnet med ett blått tygstycke, och ett tredje tar pinnen som tidigare var spik till fisk. Koncentration och koordination, kropps- och rumsuppfattning och elementär förståelse för gravitation, motorik och välbefinnande, inlevelse och lek med ord, samt fantasi och samarbetande kommunikation. Allt detta och mycket mer utvecklar och lär sig barnet i ett levande och meningsfullt sammanhang. Inspiration till den fria leken finns hos barnet själv, barn emellan, i naturen, samt hos vuxna med ett lekfullt sinne. Pedagogen behöver således ständigt utveckla sig som förebild, öppna upp barnets ögon för kreativa element, själv vara skapande och initiera lek- och skapandeprocesser, samt upptäcka vad som väcker barnets nyfikenhet. Miljön i sig ska också väcka barnets nyfikenhet. Därför använder vi även miljön som pedagog. Förutom nyfikenhet ska miljön utmana till lärande genom tillgång till en mängd olika material, vara utformad för att erbjuda varierande uttryckssätt, samt skapa mötesplatser för samspel och samtal. Miljön ska vara tydlig, synlig, tillgänglig och estetiskt tilltalande med lek och lärande i fokus. Genom att vi är lyssnande och medforskande pedagoger samt genom att synliggöra lärandeprocesser med hjälp av pedagogisk dokumentation i skrift, foto, digital media och reflektion, kan vi upptäcka hur vi kan fortsätta att utmana barnen. GLÄDJE Ett kunskapande som genomsyras av glädje är ett kunskapande som går på djupet och som man minns. Känslan av glädje och stolthet i det man gör får varje människa att växa och utvecklas, och att få glädjas åt varandra är en förutsättning för bland annat kamratskap, delaktighet och tillit. Barnet uttrycker i den fria leken glädje, lust och välbefinnande i en sådan grad att det finns få motsvarigheter. Den fria leken bör därför komma i första hand och dagsrytmen vara upplagd därefter. Pedagogens roll bör här vara att som förebild bidra med sitt personliga uttryck och sin kompetens som springer ur lust och nyfikenhet. Arbetslagets gemensamma roll är att reflektera hur och se till att man kompletterar varandra på bästa sätt. Strävan detta läsår, 2014-2015, är med tanke på personalgruppens nuvarande sammansättning att låta de estetiska ämnena som bild, drama, musik och rörelse, bli uttrycksmedel till stöd för barnens utveckling och verktyg för att förstärka 3

lärandet. Genom det estetiska ges även möjligheter att lära med många sinnen. Exempel på detta kan vara målning med olika tekniker, skapande med återvinningsmaterial, sagoberättande, dramatiserande med dockor, samt experimenterande med ljud, trä och lera. Ett rikt utbud av barnböcker för olika åldrar och sammanhang ska alltid finnas tillgängligt, synligt och nära till hands. Barn kan känna glädje när de upplever meningsfullhet i det som händer spontant i vardagen. Som pedagoger kan vi använda språket både i tal och i skrift på ett medvetet sätt för att skapa mening. Vi strävar därmed efter att ge ord åt det upplevda och det vi önskar uppleva. Skriftspråket är ett symbolspråk och ger djup och vidd åt det verbala. När ordet kommer på papper eller i digital form, kan budskapet och kunskapen som ligger däri snabbt spridas och även ge bestående avtryck i tiden. Vilken glädje kan det inte ligga i att få ta del av en annan människas perspektiv som kanske t o m levde på en annan kontinent i en helt annan generation och kultur. Den insikten försöker vi förmedla genom att själv intressera oss för vad det skriftliga har att kommunicera. Matematik kan sägas vara ett symbolspråk i symbolspråket siffran 9 t ex är en symbol för ordet nio som i sin tur kan utgöra en symbol för någonting mer och matematik ger således ytterligare djup i ett meningsskapande. Rum, form och tid är en del av detta djup. Vardagen erbjuder mängder av tillfällen då matematik kan fördjupa vårt sammanhang. Därför räknar vi exempelvis varandra under samlingar och när vi äter mat, vi sätter namn och siffror på våra tår och fingrar vid påklädning, och vi kan låta barnen få berätta för varandra hur många som ryms i kojan de byggt. För att göra framförallt språkutveckling och matematik roligare har vi valt att använda lär-plattor som ett pedagogiskt verktyg. För barn är det även ett stort nöje i att få vara i rörelse, framförallt i det viljemässiga och motoriska. Barnen ska därför ges möjlighet att röra sig aktivt både inom- och utomhus i organiserad och spontan aktivitet. Så långt det är möjligt bör de också få vara ute dagligen, då gården och skogen intill bjuder på rika möjligheter för grovmotorik. Musik är en annan viktig pusselbit här, då musik och rytmik skapar rörelseglädje. Därför finns det både rum för spontanitet och mer årstidsbunden rytm av sång och ramsor med rörelse till, ringlekar med kroppen och gruppen som instrument, samt att få lyssna till och inspireras av musik. Slutligen kan det innebära stor glädje i att få vara tillsammans och att få tillhöra en grupp-gemenskap. Vi vill därför ge stöd till barn att komma in i olika gruppkonstellationer i leken. Vi kan göra det genom att som pedagog vara 4

medforskande och se vad som behöver tillkomma i leken för att andra ska få vara med. Här är det viktigt att väga respekten till flödet i leken och möjligheten att fler får ta del av leken. RESPEKT En verksamhet som visar respekt är, enligt oss, en verksamhet som förstår och följer styrdokument och utgångspunkten om det kompetenta barnet som vill växa, lära och veta, inspirerat av den pedagogiska filosofin Reggio Emilia (Barn- och ungdomsförvaltningen, 2013, s. 5). Enligt Anna Barsotti (2014) var en av de centrala idéerna hos Loris Malaguzzi, grundaren av den pedagogiska inriktningen Reggio Emilia, att barnet behöver ses som sin helhet, som en hel person behöver få uttrycka sig med alla sinnen [och] behöver få uppleva att det som görs är meningsfullt. Dessa tankar ligger i linje med läroplanen och specifikt med ett av förskolans uppdrag om den vuxnes vägledande förhållningssätt som förutsätter att olika språk- och kunskapsformer och olika sätt att lära balanseras och bildar en helhet (Skolverket, 2010, s. 7). Hur kan vi balansera olika läroprocesser, låta barnen få uttrycka sig med alla sinnen, samt skapa meningsfulla sammanhang så att varje barns hela förmåga utvecklas? För att komma närmare svaret har vi valt att leda ett gemensamt projektarbete på förskolan där struktur, innehåll och nya frågor hela tiden relateras till ovanstående frågeställning. Med andra ord innebär detta projektinriktade arbetssätt att ta hänsyn till huvudfrågan vid organiserandet av tid, rum och tillgänglighet, samt under den pedagogiska dokumentationen och dess uppföljning. Barnens delaktighet och nyfikenhet är självklart A och O för både form och innehåll i projektet. Utifrån barn-intervjuer under hösten 2013 har vi sett att det kommun-övergripande projektet Barnens bild av Sigtuna präglats av temat djur och natur. Om det fortfarande finns ett sådant intresse under hösten 2014, har vi som intention att spinna vidare på det temat utifrån att regelbundet gå till en bestämd plats - förslagsvis en skog i närheten - och följa dess årstidsväxlingar. Projektet Barnens bild av Sigtuna kommer att befinna sig inom ramen för vårt gemensamma projekt. Vi kommer även ha smågrupper vissa dagar i veckan utifrån mer specifika intressen hos barnen och utifrån pedagogernas spetskompetens. 5

Den pedagogiska dokumentationen har en framträdande roll inom Reggio Emilia. Laurie Kocher (2014) sammanfattar fem kännetecken i denna typ av dokumentation, som också blir våra utgångspunkter: 1) En fråga vägleder, och frågan har ett fokus på lärande. 2) Dokumentation förstärks genom olika perspektiv, både individuella och i grupp. 3) Man använder sig av en mängd olika sätt att uttrycka sig på, och med hjälp av olika medier. 4) Dokumentation ska synliggöra lärandet och delas av både barn, pedagoger och föräldrar. 5) Med dokumentation tittar vi tillbaka men även framåt. Den ska utgöra utgångspunkten för nya sammanhang av lärande. Respekt handlar också, när man ska förhålla sig professionellt till yrkesrollen, om att visa hänsyn till miljön, omsorg om sig själv och andra, omtanke och medkänsla, delaktighet och inflytande, samt att upprätta en god samverkan med kollegor, hem och skola. För att öka barnets medvetenhet om dess delaktighet i naturens samspel samt främja ett varsamt förhållande till allt levande, visar vi aktsamhet mot vår miljö genom att t ex sopsortera, återvinna, återanvända och hushålla med material. Förståelse för elementära fenomen i naturen samt skapande av goda relationer till naturen förutsätter också att barnet får vara i naturliga miljöer ofta, vilket vi strävar efter att tillgodose genom regelbundna besök till skogen. Tillfällen där vi utmanar barnen i etiska ställningstaganden är t ex vid matsituationer, spontana aktiviteter i mindre grupper, på- och avklädning, handtvätt, samlingar, samt leksituationer. Vi låter dem vänta på sin tur, dela med sig, lyssna till den som har ordet, respektera tal-utrymme, samt uppmuntrar dem till att säga ifrån. Med rättigheter följer också ett inflytande. Dags- och veckorytmer, samt stationering av personal på gården och inomhus, är utformade så att det ska finnas många möjligheter för barnen att vara i mindre konstellationer. I den lilla gruppen finns det bättre förutsättningar för att se och lyssna in varje barn samt för att visa genuint intresse och ta tillvara barnets tankar, åsikter och idéer. I vissa fall behöver dock alla barnen vara samlade och därför kan samlingen ibland fungera som ett sådant forum. De tankar, frågor, önskemål, intressen och den nyfikenhet som uppmärksammats ska synliggöras och fungera som utgångspunkt i dokumentation, i utformningen av miljön, i val av pedagogiskt material o s v. Leksaker och material för lärande ska 6

placeras så att barnen ser och når, förutom i de fall det handlar om något ömtåligt eller då det gäller en aktivitet med ett komplicerat förlopp där pedagogen behöver vägleda eller helt och hållet leda. Vi låter även barnen vara med och bestämma direkt; t ex vid val av mat, sagor, sånger och frukt. För att barnet ska utveckla en förmåga till omsorg, medkänsla och omtanke gentemot sin omvärld, behöver vi vuxna vara goda förebilder på det området också. God omsorg innebär bland annat att barnen ska få den närhet de behöver, näringsrik kost, få vara i rörelse med yviga gester varje dag, vila, goda vanor genom balanserad dagsrytm, samt tvätta händer efter behov. Barnet bör få också få ta ansvar för sina egna saker och den vuxne underlättar detta ansvarstagande genom att skapa tydliga utrymmen för mer personliga tillhörigheter. På samma sätt är det viktigt att forma den pedagogiska miljön så att det blir tydligt vad som är material för samspel. Som goda förebilder är vi pedagoger också lyhörda gentemot kollegor och föräldrar. En bra föräldrasamverkan samt ovan nämnda omsorg kräver en bra organisation. Den dagliga kontakten och informationen om hur barnets dag varit etc., samt löpande information via mail och informationstavla i hallen, ska vara aktuell och hålla god kvalitét genom att den är en del av en väl utarbetad omsorgsrytm, där det framgår klart och tydligt allas roller och ansvar för omsorgen av barnen, föräldrakontakt och verksamheten i övrigt. För att brygga över avståndet mellan hem och förskola, kan infotavlan i hallen med ett urval av bilder från pedagogisk dokumentation bjuda in till samtal mellan barnet och föräldern. Ett årstidsbord i hallen som ofta visar barnens projekt fungerar på liknande sätt. Vi bjuder även in föräldrarna till respektive hemvist vid lämning och hämtning för att de ska få se sammanhanget som barnet vistas i. På hemvistet kan föräldrar också ta del av en mer omfattande pedagogisk dokumentation. Vid inskolningen får vårdnadshavare möjlighet att närvara och ges god inblick i det som kommer att bli barnets vardag. Förväntan, frågor, idéer till verksamhetens utformning tas upp och diskuteras under enskilda inskolningssamtal. Under föräldramöten, föräldrasamråd och utvecklingssamtal fortsätter dialogen. Alla synpunkter ska beaktas. Till sist ska de barn som slutar få möjlighet till ett avslutningssamtal (ibland i anslutning till ett utvecklingssamtal) och avtackas. 7

REFERENSER Barn- och ungdomsförvaltningen, Sigtuna Kommun (2013). Utvecklingsprogram för förskolan. Barsotti, A. (2014). Föredrag vid Reggio Emilia Institutet den 8 april Vad kan vi lära av Reggio Emilia? Kocher, L. (2014). Research into Practice Volume 4: Research in Reggio Emilia. Hämtad från http://earlychildhood.educ.ubc.ca/community/research-practice-reggio-emilia, 2014-06-02. Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98, reviderad 2010. 8