Idag är var femte invånare i Sverige mellan 18-30 år. Samtidigt är bara var femtonde politiker i samma ålder. I kommuner och i landsting såväl som i riksdagen är unga människor kraftigt underrepresenterade. Så har det sett ut i minst 25 år. Det har inte blivit bättre med tiden. Efter valet 2006 satte sig en lång rad Lars och Göran, Ulla och Elisabeth som representanter för sin kommun eller sitt landsting. Ibland fanns en Anna, en Mattias eller någon annan född på 80-talet med. Men långt ifrån alltid. Under de fyra åren som de styr tillsammans kommer fyra av tio unga politiker att lämna sina uppdrag. Mycket större andel än i någon annan åldersgrupp. De som redan är få kommer att bli färre. För deras ersättare kommer inte att heta Viktoria eller Joakim. Mattias blir Sven-Åke och Anna blir Anita. Hur tror du att det påverkar de politiska besluten? Hur tror du att det påverkar dig?
Vi vet sedan länge att unga är underrepresenterade i svensk politik. Det ser inte bättre ut idag än vad det gjorde för 25 år sedan. Det finns heller inget som tyder på att det är på väg att förändras. Många undersökningar har slagit fast att unga är en av de sociala grupper som i förhållande till gruppens andel av befolkningen tydligast underrepresenterade när det gäller politiska förtroendeuppdrag i Sverige. Personer i åldern 18-29 år utgör 19 procent av befolkningen som helhet är bara men endast 7 procent av de förtroendevalda i Sveriges kommuner. I landstingen framkommer en liknande bild men där finns en ännu lägre andel unga förtroendevalda, 6 procent. För åldersgrupperna 30-49 år och 65+ finns också en liten underrepresentation, 2 respektive 5 procentenheter lägre än jämfört med hur stor del av befolkningen de utgör. Den stora överrepresentationen består av åldersgruppen 50-64 år, som utgör en fjärdedel av Sveriges befolkning. Bland kommunpolitikerna utgör samma åldersgrupp 43 procent av de förtroendevalda, på landstingsnivå är det 51 procent. Om vi tittar på hur unga har varit representerade över tid kan vi konstatera att denna situation har varit oförändrad sedan mätningarna påbörjades för mer än 25 år sedan. Med andra ord har ingenting hänt när det gäller ungas representation och det finns heller inga tecken på att en förändring av denna underrepresentation är på väg att ske.
Unga människor är inte en homogen grupp. Vi har alla skiftande värderingar, erfarenheter, intressen, förutsättningar och möjligheter. Vi delar däremot alla unika erfarenheter om hur det är att vara ung i Sverige idag. Därför är det avgörande att unga människors perspektiv och kunskaper tas tillvara även i politiken. Att studera hur olika grupper i samhället är representerade bland de förtroendevalda på politiska uppdrag brukar kallas att studera de folkvaldas sociala representativitet. Det kan finnas flera anledningar till varför det är viktigt. Vi kan se det ur ett resursperspektiv där gruppen unga bör vara representerade därför att unga bidrar med andra erfarenheter och perspektiv än äldre och därmed bidrar till att besluten blir bättre. Ur ett intresseperspektiv ska unga vara representerade därför att de som grupp har andra intressen än äldre. Ser vi det från ett rättviseperspektiv ska unga vara representerade eftersom bristande representativitet för vissa grupper är orättvist. Alla de perspektiv som beskrivs ovan bygger på grupprepresentativitet, det vill säga att man ska företrädas av personer som tillhör samma sociala grupp som man själv tillhör. Många anser nog att det snarare är åsiktsrepresentativitet - att representeras av personer med samma åsikter som jag har - som är viktigast. Det bygger också på den grundläggande insikten att personer som tillhör samma sociala grupp (till exempel unga, kvinnor eller personer som är födda utanför Europa) ofta har väldigt olika åsikter. Att våra folkvaldas åsikter är samma som väljarnas bildar i själva verket den representativa demokratins utgångspunkt. Det är en självklar del av svensk demokrati som garanteras genom att olika partier får olika många mandat baserat på utfallet i allmänna och fria val. Men det äventyras inte av att politiken anstränger sig för att också skapa en bättre social representativitet. Åsiktsrepresentativitet och grupprepresentativitet står inte nödvändigtvis emot varandra. Tvärtom sammanflätas de ständigt i den politiska verkligheten. På samma sätt som en ung kristdemokrat har andra uppfattningar en ung miljöpartist så har en ung miljöpartist och äldre miljöpartist olika perspektiv på samhället och politiken. Dessutom tillhör naturligtvis en person flera olika sociala grupper samtidigt. Genom att arbeta för att olika sociala grupper finns väl representerade kan de politiska besluten bli bättre. Fler perspektiv uppmärksammas och andra intressen tas tillvara. Dessutom kan den politiska representationen anses mer rättvis när den sociala representativiteten ökar. När fler upplever att både deras sociala grupp och deras åsiktsfränder finns representerade bland de folkvalda kan också förtroendet för systemet öka.
I flera undersökningar har det blivit tydligt att unga lämnar sina uppdrag under mandatperioden betydligt oftare än vad äldre personer gör. Ingen annan egenskap än ålder påverkar avhoppen mer. Bland de förtroendevalda i Sveriges kommuner hoppade 39 procent av de folkvalda under 30 år av under mandatperioden. Nästan 4 av 10 unga ledamöter lämnar sitt uppdrag i förtid. Motsvarande siffra för de folkvalda generellt är bara 16 procent. Särskilt vanligt är det att unga kvinnor hoppar av. Där ligger andelen på 41 procent av de ursprungligt valda. Det är allra vanligast att sitta hela mandatperioden ut i åldersgruppen 50-64 år, den grupp som också är mest överrepresenterad bland de folkvalda när vi granskar representativitet utifrån ålder. Sammantaget framstår ålder framstår som den egenskap som har den största effekten på sannolikheten att hoppa av sin plats i kommunfullmäktige. Det gäller även när man tar hänsyn till om fullmäktigledamöterna har tidigare erfarenhet av kommunpolitik.
Vi vet att unga hoppar av sina politiska uppdrag oftare än andra. Vi vet däremot inte varför. Idag finns ingen omfattande forskning som kartlägger avhopparnas individuella motiv till avhoppen. Vi kan dock konstatera att det inte bara handlar om att de flyttar från sin kommun utan också om andra, djupare orsaker. Genom att identifiera tänkbara motiv och ta hjälp av den statistik som finns ser man flera olika skäl till de många avhoppen. Vi kan gruppera motiven i politiska och privata skäl till avhopp. Med politiska skäl till avhopp menar vi sådana avhopp som motiveras av hur man upplever det politiska uppdraget och arbetet medan vi med privata skäl menar sådana motiv som har med den egna livssituationen att göra. Även de privata skälen kan naturligtvis i olika utsträckning påverkas av politiska beslut och av hur det politiska arbetet är organiserat. Privata skäl Ha barn Få barn Flyttning Politiska skäl Uppdraget uppfattas inte som meningsfullt Dåligt bemötande/bristfälligt arbetsklimat Med hjälp av tillgänglig statistik kan vi konstatera att flyttningsskälet är ett viktigt skäl till att unga har betydligt högre benägenhet att avsluta sina uppdrag i förtid än äldre. 60 procent av de som hoppade av uppdraget flyttade till en annan kommun. Detta bidrar till att förklara en stor del av avhoppen. Men långt ifrån alla. Om vi tar bort dem som flyttat till annan kommun kvarstår ändå att 19 procent av de unga ledamöterna lämnar sina uppdrag i förtid. Det är betydligt fler än i andra åldersgrupper. Med hjälp av tillgänglig statistik kan vi också undersöka om benägenheten att hoppas av påverkas av att ha eller få barn under mandatperioden. När man undersöker enbart unga visar det sig att familjesituationen inte (varken civilstånd eller barn) har någon tydlig effekt på benägenheten att hoppa av. De övriga skälen som vi identifierat som möjliga - upplevelser av att uppdraget inte är meningsfullt eller dåligt bemötande - finns det idag inga uppgifter om. Vi vet därför inte om något av dessa skäl kan förklara ungas avhopp. De kan inte heller uteslutas. Även om åldern är den egenskap som har tydligast effekt på benägenheten att hoppa av i förtid så är även andra underrepresenterade grupper som utrikes födda och kvinnor mer benägna att hoppa än andra grupper. Den grupp som är minst benägen att hoppa av är de i åldern 50-64 år, som är mest överrepresenterad och också den största gruppen bland de förtroendevalda.
När en ung politiker hoppar av ersätts han eller hon av någon som är i snitt 19 år äldre. Genom unik statistik som LSU tagit fram under 2009 kan man konstatera att unga inte bara är underrepresenterade efter valet det blir allt sämre för varje år som går under en mandatperiod. Under våren 2009 genomfördes en ny undersökning på uppdrag av LSU, där över information om avhoppen i 67 svenska kommunfullmäktige under 2006-2008 samlades in. När vi nu analyserat resultatet framgår för första gången vilka egenskaper de personer har som ersätter avhopparna. Eftersom de unga politikerna är så pass få blir det statistiska underlaget också litet men talar ett tydligt språk. Avhoppade ledamöter ersätts generellt av personer som är i snitt 5 år äldre än de som hoppar av. För unga ledamöter är förändringen i ålder ännu tydligare. De unga ledamöterna i åldern 18-30 år ersätts av en i snitt 19 år äldre ledamot. De gånger när en äldre ledamot ersätts av någon under 30 kan räknas på en hand. Vi kan därmed konstatera att ungas avhopp leder till en kraftig förstärkning av ungas underrepresentation i Sveriges kommunfullmäktige. I de studerade kommunerna sjönk andelen ledamöter mellan 18-30 år från 5,6 procent 2006 till 3,5 procent 2008. Vissa har helt enkelt fyllt 31. Men långt ifrån alla. I många fall handlar det om att de unga ledamöterna har lämnat politiken och deras ersättare är långt mycket äldre. Madeleine ersätts av Anita och Mikael av Börje. När det gäller könstillhörigheten återfinns samma mekanism. Fler kvinnor än män lämnar politiken men bland ersättarna är männen mer än 50 procent fler. I många fall ersätts alltså inte Anna av en Anita eller Ulla, utan av en Göran eller Jan-Åke.
Många av de redan få unga förtroendevalda som finns i Sveriges kommunfullmäktige byts ut i förtid och ersätts i snitt av en 19 år äldre ledamot. Unga blir därmed alltmer underrepresenterade under mandatperiodens gång. Det är inte bra för de politiska beslutens kvalitet och legitimitet. Frågan är: hur kan vi gå vidare? I den här rapporten har vi kunnat konstatera att det finns ett skäl till ungas avhopp som skiljer ut sig från övriga. 60 procent av de unga som hoppar av sina uppdrag gör det för att de under mandatperioden flyttar från kommunen. Det är olyckligt att avhoppet kanske sker trots att engagemanget och övertygelsen finns kvar. LSU menar att det är dags att på allvar utreda möjligheten att förändra lagstiftningen så att unga förtroendevalda som flyttar under mandatperioden kan ha kvar sina förtroendeuppdrag även efter en flytt. Det undantag som sedan 2002 finns i kommunallagen, som innebär att du kan begära undantag för att behålla vissa uppdrag, har uppenbarligen inte gjort någon större skillnad. Förutsättningar, möjligheter och risker med att göra en större förändring behöver nu diskuteras ordentligt om vi tar ungas underrepresentation och avhopp i politiken på allvar. Förutom att ungas avhopp hör samman med flyttning vet vi väldigt lite om orsakerna till avhoppen. De individuella motiven har aldrig undersökts. Om vi på allvar ska kunna konfrontera orsakerna till att unga hoppar av betydligt oftare än andra grupper, så måste vi veta mer om de individuella motiven. LSU föreslår därför att integrations- och jämställdhetsdepartementet tar initiativ till en studie om individuella motiv till ungas avhopp i politiken. När vi vet mer kan vi agera bättre. I dag kan vi inte utesluta att motiven till avhoppen många gånger hör samman med hur man upplever uppdraget eller arbetsmiljön i fullmäktigearbetet. Det faktum att det är de redan underrepresenterade grupperna, som dessutom har en svagare ställning i hela samhället, som också oftast hoppar av bör leda till en öppen och reflekterande diskussion. I väntan på att vi vet mer har vi ett ansvar att också diskutera frågor som har med uppdraget och arbetsmiljön att göra. Det ansvaret delar de politiska partierna och kommunerna med riksdagen, forskare, ungdomsorganisationer och övriga civilsamhället. En fördjupad diskussion måste också diskutera underrepresentationen i sig. Hur kommer det sig att en femtedel av Sveriges befolkning är 18-30 år men bara en femtondel av de förtroendevalda är det? Hur kan vi göra fler Anna och Mattias delaktiga i de politiska besluten?
Unga är en tydligt underrepresenterad social grupp i Sveriges kommuner och landsting. Endast 7 procent av de förtroendevalda är mellan 18 och 30 år samtidigt som befolkningen som helhet består av 19 procent i samma ålder. Unga i åldern 18-30 år är också den grupp som har störst andel avhoppare. Många men långt ifrån alla avhopp kan förklaras med att man flyttar från kommunen. Vi vet att även när man kontrollerar för familjesituation och undantar flyttning kvarstår ålder som den viktigaste egenskapen för att ge ökad benägenhet att lämna sitt uppdrag i förtid. Vi vet idag för lite om vilka skäl som ligger bakom men situationen visar på vikten att undersöka och diskutera problemet mer än hittills. Genom ny data kan vi konstatera att unga ledamöter som hoppar av sitt uppdrag ersätts med i snitt en 19 år äldre ledamot. Därmed leder avhoppen till att unga som underrepresenterad social grupp blir än sämre representerad under mandatperiodens gång.
De data som hänvisas till i avsnitten Unga politiker är sällsynta och Unga politiker hoppar av är hämtade ur SCB, Demokratistatistisk rapport 7, Förtroendevalda i kommuner och landsting 2007 En rapport om politikerantal och representativitet. Huvuddelen av materialet bygger på den totalundersökning om de förtroendevalda som Statistiska centralbyrån (SCB) genomförde under sommaren och hösten 2007. Rapporten innehåller även jämförelser med den undersökning om förtroendevalda i kommuner och landsting som SCB genomförde år 2003. Det sker också jämförelser mot uppgifter i SCB:s register över totalbefolkningen (RTB). De data som hänvisas till i avsnitt Unga politiker byts ut är hämtade ur Det är inte du, det är jag: en studie om ungas avhopp från kommunfullmäktige, kandidatuppsats vid Statvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2008, Sanna Nilsson. Materialet bygger på studier av förändringar från valet 2006 till september 2008 bland omkring 3000 ledamöter i kommunfullmäktige i 67 svenska kommuner. Urvalet av kommuner skedde enligt en slumpvalstabell och av hela urvalet på 100 kommuner kunde 67 kommuner eller knappt 70 % av urvalet användas. Uppgifterna som används kommer från de respektive kommunerna. Hela undersökningen finns att ladda ner på www.lsu.se/lsuforum.
LSU är samarbets- och intresseorganisationen för ungdomsorganisationer i Sverige. Vi utvecklar unga ledare och deras organisationer samtidigt som vi arbetar för att förbättra ungas villkor i Sverige och världen. Vi är en ideell organisation, partipolitiskt och religiöst obunden, av och för ungdomsorganisationer. LSU samlar 80 självständiga, demokratiskt uppbyggda, nationella organisationer som tillsammans har fler än en halv miljon unga medlemmar från hela landet. Våra medlemsorganisationer har olika verksamhet som baseras på till exempel intressen, politik, religion, etnicitet, sexualitet eller funktionalitet. Gemensamt är att vi är unga som har gått samman i olika organisationer för att vi vill förändra, umgås och utvecklas. LSU är en mötesplats för unga och ungdomsorganisationer där de kan skaffa kunskap, kontakter och erfarenheter, så att de kan bli ännu bättre på att göra skillnad i unga människors vardag. Det gör LSU till exempel genom att anordna utbildningar för unga ledare, möjliggöra samarbeten med andra organisationer och se till att unga blir delaktiga i politiska beslut, i Sverige och världen. LSU är en ideell organisation som finansieras främst genom de projekt vi driver. Våra medlemsorganisationer betalar varje år en medlemsavgift men den största delen av våra ekonomiska resurser kommer från myndigheter eller statligt stödda organisationer. Varje år omsätter vi ungefär 15 miljoner kronor. Många av utmaningarna som ungdomsorganisationer möter kräver samarbete och förståelse över nations- och kulturgränser. Därför ser vi erfarenhetsutbyten och samarbeten med ungdomsorganisationer runt om i världen som ett viktigt uppdrag. Vår verksamhet utgår från ett hållbart perspektiv - att beslut som fattas idag inte ska belasta kommande generationer.