UPPFÖLJNING 2011: Om skogsindustrins arbete för att bevara den biologiska mångfalden

Innehåll Inledning...4 Hänt under året...6 Statusrapport 2011...8 FÖRETAGENS EGNA MÅL...10 Åtgärdsprogram för hotade arter...14 Vitryggig hackspett...17 Havsörn...18 Arter beroende av asp och björk...19 Hänsyn till vatten...21 POLITISKA MÅL...22 Etappmål...26 Generell miljöhänsyn...28 Nagoya-överenskommelsen...29 Så går vi vidare...30 3

Inledning På 90-talet etablerades hotet mot den biologiska mångfalden som en av de viktigaste miljöfrågorna. Det var också då det moderna, miljöanpassade skogsbruket kom igång i Sverige. Sedan 1993, när riksdagen beslutade att jämställa miljömålet med produktionsmålet i skogspolitiken, har en viktig utgångspunkt i den svenska skogsbruksmodellen varit att virkesproduktion och miljöhänsyn ska gå hand i hand. Ansvaret för detta vilar gemensamt på de svenska skogsägarna och staten. Det var för att belysa hur skogsnäringen tar sitt ansvar som Skogsindustrierna i fjol publicerade rapporten Levande skogar Om skogsindustrins arbete för att bevara den biologiska mångfalden. I rapporten beskrev vi näringens ansträngningar för att nå regeringens miljökvalitetsmål Levande skogar. Vi presenterade också branschens egna mål för den biologiska mångfalden, och berättade om det arbete som skogsföretagen bedriver utöver vad lagen kräver. Vad gäller den övergripande ambitionen var vi tydliga: Vi ska bruka skogen så att alla arter i det svenska skogslandskapet kan fortleva. Levande skogar var den första samlade utvärderingen någonsin av detta arbete. Rapporten beskrev ambitioner och resultat inom sammanlagt 15 målområden. Vi kunde konstatera att fyra av fem politiska mål uppnåtts med råge (grön indikator) och att det femte politiska målet, föryngring med lövskog, är svårbedömt (gul indikator). Förutom de politiska målen har branschen egna högt ställda mål. Här varierar resultaten. Inom fyra av tio av skogsindustrins egna målområden var vi nöjda (grön indikator). På tre områden bedömde vi förbättringsbehovet som mycket stort (röd indikator). Branschen bedriver ett kontinuerligt förbättringsarbete på samtliga områden, men givetvis med extra fokus på röda och gula. Även om det tar tid att genomföra åtgärderna, och ännu längre tid innan de får fullt genomslag för den biologiska mångfalden, kommer vi framöver att följa upp förbättringsarbetet med årliga rapporter som beskriver hur arbetet och tillståndet i de svenska skogarna utvecklas. Det är den första av dessa uppföljningsrapporter som du håller i din hand. 4

biologisk mångfald SOM stärks Det tar lång tid innan alla åtgärder i skogen får fullt genomslag men för några artgrupper går det redan att se en förbättrad situation. Tack vare regelmässiga hygges- och naturvårdsbränningar har till exempel många rödlistade brandälskande insekter fått en mer gynnsam bevarandestatus under de senaste tio åren. Även för skogslevande fåglar ser framtiden ljus ut. Enligt årsrapporten för 2010 från Svensk Fågeltaxering, som sammanställs vid Lunds universitet, har ett antal skogslevande fågelarter ökat påtagligt de senaste 10-15 åren. Det gäller bland annat skogsduva, tretåig hackspett, talgoxe, blåmes, gransångare och mindre korsnäbb. För skogshönsen är utvecklingen också positiv. Orre och tjäder har ökat signifikant i hela landet de senaste 13 åren. Järpen har också ökat, även om ökningen bara är statistiskt säkerställd för Norrland. Än mer imponerande är utvecklingen för en annan art som delvis påverkas av skogsbruket, nämligen havsörn. Den har vid vinterfågelräkningar ökat med sju procent per år sedan 1975. Därmed inte sagt att det saknas utmaningar. Bland annat har spillkråkan av okänd anledning minskat i omfattning och detsamma gäller för lappmes och kungsfågel. Orsakerna och vilken roll skogsbruket har i detta är oklart. 5

Hänt under året Utvecklingen fortsätter i tydlig positiv riktning mycket tack vare att skogsindustrin har ambitioner utöver de mål som definierats politiskt. I Sverige bedrivs ett hållbart skogsbruk. I arbetet ingår ett samarbete mellan skogsbruk och myndigheter om formella avsättningar, frivillig avsättning av skogsmark och olika former av naturhänsyn vid åtgärder i skogen. Detta arbete har varit framgångsrikt. De delmål i miljökvalitetsmålet Levande skogar som har betydelse för den biologiska mångfalden (mängden död ved, arealen gammal skog, arealen äldre lövrik skog och arealen frivilligt avsatt, skyddad skog) är alla uppnådda. Utvecklingen fortsätter i tydlig positiv riktning mycket tack vare att skogsindustrin har ambitioner utöver de mål som definierats politiskt. Under 2011 har mycket skett och flera initiativ har tagits bland annat från myndigheter och regering. Flera av dessa kommer att ha betydelse för det fortsatta arbetet under de kommande åren och redovisas därför i korthet. 6

Dialog om god miljöhänsyn Under året har det förts en debatt om skogsföretagens avverkningar. En del av kritiken har baserats på Skogsstyrelsens statistik över miljöhänsyn, den så kallade Polytaxen. En kontrolltaxering som redovisades i slutet av 2011 visade dock på stora skillnader i bedömningarna mellan myndighetens olika taxerare. Resultaten visade sig inte tillräckligt tillförlitliga för att kunna utgöra officiell statistik. Myndigheten beslutade därför att sluta redovisa sina bedömningar av hur stor del av avverkningarna som lever upp till lagens krav. Under våren 2011 avrapporterade Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket regeringsuppdraget att utarbeta en kunskapsplattform om hur man kan uppnå en större måluppfyllelse när det gäller miljörelaterade mål för hållbart skogsbruk. Arbetet drivs vidare i en dialog som ska utmynna i tydligare uppföljning och en översyn av allmänna råd och föreskrifter i Skogsvårdslagen. Skogsriket Under Skogsnäringsveckan 2011 presenterade landsbygdsministern det politiska initiativet Skogsriket. Fyra grenar har identifierats: Hållbart brukande, Förädling och innovation, Upplevelser och rekreation samt Sverige i världen. Skogsriket ska skapa förutsättningar för ökad produktion inom ramen för det hållbara brukandet. Läs mer på www.regeringen.se/sb/d/14709. Nagoya-överenskommelsen Under året fick den av regeringen tillsatta miljömålsberedningen i uppdrag att utreda markanvändningen i Sverige, inledningsvis med fokus på skogsbruket. Beredningen ska analysera hur den generella hänsynen i skogsbruket kan utvecklas och uttolka vad Nagoya-överenskommelsen betyder för svensk del. Dessutom har Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen fått i uppdrag att utreda hur den svenska måluppfyllelsen ska redovisas. Innebörden av Nagoya-överenskommelsen var också ämnet för ett dialogmöte i slutet av 2011 mellan landsbygdsministern, miljöministern och skogssektorns olika intressenter. Artdatabanken Under året har ArtDatabanken medverkat vid ett antal seminarier om biologisk mångfald, arrangerade av Skogsindustrierna. Man har också jämfört läget i Sverige för hotade arter med situationen i våra grannländer, och identifierat många likheter. ArtDatabankens rödlista redovisar bedömningar av olika arters utveckling, men uttalar sig inte om skyddsåtgärder. Här bör vi gemensamt kunna utveckla kunskaperna kring vilken påverkan skogsbruket har och vilken potential som finns för det miljöanpassade skogsbruket att bevara biologisk mångfald. 7

Statusrapport 2011 8

I statusrapporten 2011 gör vi en fördjupning på ett par områden. När det gäller näringens egna mål har vi valt ut två som i första rapporten fick röd indikatorfärg: Åtgärdsprogram för hotade arter samt Vattenhänsyn. Båda är områden som har stor betydelse för den biologiska mångfalden. När det gäller de politiska målen så har regeringen ännu inte beslutat om några nya. Skogsindustrin är engagerad i de pågående processer som kommer att resultera i så kallade etappmål och förtydliga de långsiktiga målen. I denna statusrapport redovisar vi nuläget i de politiska processerna och fördjupar oss i kunskap som är värdefull i det fortsatta arbetet med att utforma strategier och mål. 9

FÖRETAGENS EGNA MÅL Staten och skogsägarna har ett gemensamt ansvar för att bevara den biologiska mångfalden. Den svenska skogsvårdslagen bygger på frihet under ansvar. Därför har branschen utöver de krav som lagen ställer antagit tio egna, frivilliga mål. 10

Virkesförråd grova träd Riksskogstaxeringens mätningar visar på en positiv trend. Inte minst i Götaland, Svealand och i södra Norrland har volymerna grova träd ökat markant sedan 1980-talet. Trots att utvecklingen ännu inte är lika positiv i norra Norrland är indikatorn ändå grön. Skydd av nyckelbiotoper Genom bolagens frivilliga åtaganden inom ramen för certifieringssystemen är skyddet av nyckelbiotoper i huvudsak säkerställt. Indikatorn är därför grön. Utöver skyddet av nyckelbiotoper har landets certifierade skogsägare tillsammans åtagit sig att skydda över en miljon hektar produktiv skog. Här pågår för närvarande en översyn av planerna, för att ersätta skogar med lägre naturvärden med områden som håller högre kvalitet. Vattenhänsyn Skogsindustrin har inlett ett ambitiöst arbete för att begränsa skogsbrukets inverkan på sjöar och vattendrag. Handlingsplaner har utformats och personal har utbildats i vattenhänsyn. Under 2011 har skogsbruket enats om en gemensam policy för att undvika allvarliga körskador i samband med avverkningar. Där definieras vilka skador som ska klassas som allvarliga respektive mindre allvarliga. Policyn innehåller också tips på hur man undviker allvarliga körskador. Dessutom har landets skogsägareföreningar tillsammans gett ut boken Skogens Vatten, för att uppmuntra till effektivare vardagshänsyn vid skogsbruk intill vatten. Boken ska användas i en utbildningssatsning för skogsägare och tjänstemän vid skogsägareföreningarna. Många åtgärder, bland annat ett brett utbildningsprogram, är just nu under genomförande. Eftersom vi fortfarande inväntar resultatet av detta är indikatorn fortsatt röd. 11

Areal naturhänsyn, andel som sparas Andelen av arealen som lämnas som hänsyn vid avverkning varierar något inom landet och mellan markägare, men nivån har varit stabil, i genomsnitt 3 procent, motsvarande cirka 7-8 procent av volymen, under de senaste 10-15 åren. Indikatorn är därför grön. Foto: Stefan Bleckert Kontinuitetsskogsbruk Vetenskapliga utvärderingar visar att kontinuitetsskogsbruk ger sämre produktion och ekonomi med upp till 40 procent, samtidigt som för- och nackdelar för den biologiska mångfalden ännu inte är vetenskapligt utvärderade. Trots detta ingår kontinuitetsskogsbruk som en del i företagens aktiva åtgärder inom sina landskapsplaner. Begränsad tillämpning och otillräcklig kunskap om resultaten gör att indikatorn är gul. Aktivitet med bränning Skogsbrukets ambition är att, över femårsperioder, trygga brand (naturlig eller planerad) på en areal motsvarande minst 5 procent av föryngringsarealen på torr och frisk mark. Trots att väderförhållanden, närhet till bebyggelse och myndighetsbeslut kan begränsa möjligheterna att nå detta mål är måluppfyllelsen god. I Norrland, där bränningarna varit som mest omfattande, har en majoritet av rödlistade, brandberoende skalbaggsarter uppvisat en positiv populationsutveckling sedan 1990-talets mitt. Skalbaggar som artgrupp kan förväntas svara relativt snabbt på gynnsammare betingelser och deras positiva utveckling indikerar att liknande framsteg kan förväntas även för andra brandberoende arter. Indikatorn är därför grön. Kvalitet i naturhänsyn Skogsindustrin anser att det är viktigt att kvaliteten i naturhänsynen är hög och enligt företagens egna mätningar ligger den på samma nivå som tidigare. Det är dock alltid en prioriterad fråga att komma tillrätta med de brister som finns. Trots 20 års aktivt arbete med frågan återstår en del att göra. Indikatorn är därför gul. En ökad samsyn med Skogsstyrelsen kring hur bra naturhänsyn ser ut är en viktig del i detta arbete. 12

Aktiva åtgärder i områden med frivilligt skydd För att öka naturvärdet i skogen är det ibland nödvändigt att genomföra aktiva åtgärder, som att frihugga och/eller skada värdefulla naturvärdesträd, eller att restaurera våtmarker. Det här är dock relativt nya åtgärder som fortfarande befinner sig på försöksstadiet. Även om resultaten är hoppingivande är indikatorn därför röd. Aktivt arbete med åtgärdsprogram för hotade arter Foto: L. Arwidson Antalet program med anknytning till skogen har ökat under året, men skogsbrukets engagemang har bara påbörjats. Indikatorn är därför röd. Kunskapsuppbyggnad bland aktörer Skogen är ett biologiskt system och åtgärder måste alltid föregås av bedömningar av olika slag. Det innebär att misstag begås ibland. Genom fortlöpande kompetensutveckling (bland annat gröna kort) och uppföljning försöker vi dock säkerställa att avvikelserna från certifieringsstandarder, rutiner och instruktioner blir så få som möjligt. Indikatorn är gul. Resultatet är utmärkt målet har nåtts med råge. Resultatet är medelmåttigt och kan förbättras. Resultatet är dåligt. Förbättringsbehovet är stort. I vissa fall har åtgärder för att nå målet ännu inte inletts. I de fall där utfallet är tydligt relaterar indikatorfärgen till dessa mål. I fall där tydliga kvantitativa resultat saknas har vi gjort kvalitativa bedömningar med utgångspunkt i bolagens interna uppföljningar och certifieringsföretagens granskningar. 13

Åtgärdsprogram för hotade arter Tillsammans med bland annat ArtDatabanken vid Sveriges lantbruksuniversitet har länsstyrelserna ansvar för att utforma åtgärdsprogram för utvalda, hotade arter. Dessa planer fastställs sedan av Naturvårdsverket. De så kallade åtgärdsprogrammen är riktade satsningar på kunskapsuppbyggnad, skötsel och återskapande av naturmiljöer för hotade arter. Enligt planerna ska totalt 210 program upprättas. Vid utgången av 2011 var 160 fastställda, och av dessa rör mellan 35 och 40 skogsmiljöer eller -arter. Programmen, som fastställs av Naturvårdsverket, har ingen bindande status, utan är vägledande dokument för myndigheters och andra aktörers arbete. Skogsindustrin har därför valt att formulera ett eget mål som handlar om att aktivt medverka i genomförandet av utvalda planer. På så sätt följer man myndigheternas prioritering när det gäller de mest angelägna åtgärderna. Skogsindustrin är positiv till ett samarbete kring åtgärdsprogrammen. Det gäller i första hand insatser i de skogar som i landskapsplanerna klassas som NS, det vill säga Naturvård-Skötsel (områden som kräver aktiva skötselinsatser för att behålla och utveckla sina naturvärden). Generellt har dock arbetet ännu inte kommit igång då initiativet i första hand ligger hos myndigheterna. På några ställen i Sverige har myndigheter och skogsägare påbörjat ett konkret samarbete kring ett par av dessa program. I denna statusrapport redovisar vi några av de program som kan tjäna som inspirationskälla i det kommande arbetet. 14

EXEMPEL 1: Vitryggig hackspett Vitryggig hackspett var förr i tiden en relativt vanlig fågel i Sverige. I dag är den akut hotad man räknar med bara 3-4 häckningar i landet totalt. Det första åtgärdsprogrammet för arten antogs redan 2005 och ett nytt program håller på att arbetas fram. Ursprunget till åtgärdsprogrammet är det samverkansprojekt mellan Stora Enso och Naturskyddsföreningen som inleddes i mitten av 90-talet. Den vitryggiga hackspetten är beroende av skogar med äldre döda och döende lövträd där den kan hitta vedlevande insektslarver. Det här är en skogstyp som blivit alltmer ovanlig. Åtgärdsprogrammet syftar därför till att öka andelen lämpliga, lövrika skogar på kort och lång sikt. I första hand ska detta ske i reservat och andra formellt skyddade skogar, men skogsföretagens frivilliga avsättningar är också viktiga. Bergvik Skog har inom ramen för sina naturvårdsavsättningar avsatt 10 000 hektar skog som är eller ska bli lämplig för den vitryggiga hackspetten. Sveaskog har vidtagit liknande åtgärder. Även här handlar det om tusentals hektar. För närvarande är programmet inne i ett skede med aktiva åtgärder i skogarna. Man tar bort gran, som annars konkurrerar ut lövträden. Man gör också en del av lövträden mer attraktiva för vedlevande insekter och därmed för den vitryggiga hackspetten till exempel genom ringbarkning. En del äldre lövträd frihuggs också, eftersom flera av de insektsarter som den vitryggiga hackspetten lever av helst lägger sina ägg i solbelysta björkar och aspar. Bergvik Skog arbetar för att få upp en ny generation lövträd och Sveaskog aktivt med bränning. De åtgärder som vidtas inom ramen för programmen hjälper inte bara den vitryggiga hackspetten. Man uppskattar att cirka 200 andra hotade arter knutna till lövskogar också gynnas. 17

EXEMPEL 2: Havsörn Åtgärdsprogrammet för havsörn för 2009-2013 föreslår en rad olika åtgärder för att underlätta havsörnens fortsatta expansion i Sverige. Ett mål är att det år 2030 ska finnas 1 000 par att jämföra med dagens cirka 550. Åtgärdsprogrammet uppmärksammar de problem som drabbar havsörnen i dag, bland annat: kollisioner med tåg kollisioner med elledningar och vindkraftverk, som kan skada flygande fåglar risken för blyförgiftning när örnen får i sig blyhagel från slaktrester från jakt och skadeskjutna djur För skogsbrukets del sammanfattas åtgärdsprogrammet väl i broschyren Bruka skogen och klara havsörnen, som 2006 utgavs av Skogsstyrelsen på initiativ av bland annat Södra Skogsägarna. Broschyren visar hur skogsbruket kan underlätta för havsörnen genom att: prioritera bestånd med havsörnsbon när man gör frivilliga avsättningar spara befintliga boträd och en skyddszon runt dem vid slutavverkning i produktionsskog lämna enstaka grova träd som kan utvecklas till framtida boträd vid alla avverkningar planera avverkningar och andra åtgärder i skogen för att inte störa under häckningstid Dessa hänsyn är i dag självklara inslag i det certifierade och miljöanpassade skogsbruket. Hänsyn förutsätter dock att skogsbruket känner till eventuella havsörnsbon. Därför är det värdefullt att åtgärdsprogrammet understryker vikten av att myndigheterna alltid informerar markägarna om kända häckningsplatser. Skogsbruket har också ett samarbete med ideella ornitolgiska föreningar. 18

EXEMPEL 3: Arter beroende av asp och björk Runt Tjäderbergen mellan Vindeln och Lycksele finns skogar med mycket gammal björk och asp. Länsstyrelsen i Västerbotten arbetar här med två åtgärdsprogram. Dels Björklevande vedskalbaggar i Norrland, som ska gynna de rödlistade arterna djupsvart brunbagge, nordlig blombock och större svartbagge. Dels Hotade arter på asp i Norrland, som ska gynna tre rödlistade arter: aspbarkgnagare, karelsk barkfluga och liten aspgelélav. Dessa arter är helt beroende av att det finns gammal björk och asp om ett år, om tio år och om hundra år. Det kräver aktiva åtgärder. I en skötselplan för området, som omfattar 12 600 hektar produktiv skog, föreslås att skogsbruket i sin generella naturhänsyn vid röjning och gallring ska lämna öar av lövträd i fuktstråk och nordsluttningar. Man bör också öppna upp runt äldre lövträd så att de blir solbelysta, vilket är bra för många vedlevande insekter. Vid slutavverkning föreslår planen att trädformig asp, sälg, rönn och al ska sparas. I syd- och västlägen bör man högkapa en del grov björk och någon enstaka asp. I solvarma lägen kan äldre lövträd friställas. En del av Tjäderbergen är naturreservat och en del av skogarna är frivilligt avsatta av markägarna. Planen föreslår att en del av de skyddade skogarna ska brännas, så att det kommer upp en ny generation lövträd. I andra bestånd kan man gå in och fälla gran, som annars på sikt riskerar att konkurrera ut lövträden. Länsstyrelsen i Västerbotten betonar att det som föreslås i skötselplanen inte bör innebära någon extra belastning för skogsbruket. Det handlar om att anpassa den naturhänsyn man ändå tar till de lokala förutsättningarna i det här fallet genom att konsekvent gynna björk, asp och andra lövträd. De två dominerande markägarna i området, Sveaskog och SCA, ställer sig bakom förslaget och kommer att gynna lövträd i sin generella naturhänsyn. Man avser också att bränna en del naturvårdsbestånd, avverka gran i lövrika bestånd och aktivt skada en del äldre lövträd, så att de blir mer attraktiva för de hotade insekterna. 19

Hänsyn till vatten Det förekommer ibland allvarliga körskador i och vid sjöar och vattendrag i samband med avverkningar, vilket påverkar många vattenlevande organismer negativt. Företagens egna delmål Hänsyn till vatten fick underkänt i fjolårets utvärdering Levande skogar 2010. Det beror framförallt på att det i samband med avverkningar fortfarande förekommer allvarliga körskador i och vid sjöar och vattendrag. Sådana skador kan leda till en utströmning av slam i vattendragen, vilket påverkar många vattenlevande organismer negativt, till exempel flodpärlmussla och öring. Slam och organiskt material kan dessutom föra med sig giftigt kvicksilver ut i vattnet. Sedan några år har branschen lyft vattenfrågan rejält. Under 2009 och 2010 genomfördes en omfattande utbildningskampanj med temat vattenhänsyn i skogsbruket. Det arrangerades mer än hundra kurser med nästan 2 000 deltagare, framförallt avverkningsplanerare och maskinförare. Efter en inledande teoretisk bakgrund fick deltagarna ta ställning till ett antal konkreta fall: hur ska vi planera en avverkning här så att det inte kommer ut något slam i vattnet? Kursens huvudbudskap var att det i princip alltid går att avverka skog utan att påverka skogens vattendrag negativt. Det handlar framförallt om planering. Körstråk ska alltid dras långt från bäckar och diken. Måste man ta sig över ett vattendrag rekommenderas att man bygger en bro, eller använder sig av de allt vanligare portabla broarna i trä eller metall. Dessa måste placeras så att de har fast mark på bägge sidor, och brons av- och påfarter måste skyddas med en rejäl matta med avverkningsris, så att inte marken körs sönder och slam börjar rinna ut i vattnet. Vid sidan om dessa tekniska aspekter handlar vattenhänsyn till stor del om inställningen hos dem som arbetar i skogen. Överslätande attityder måste försvinna igenslammade bäckar efter en avverkning ska alltid betraktas som ett misslyckande. Detta är också innebörden i den branschgemensamma miljöpolicyn om körskador som samtliga större skogsföretag, alla skogsägareföreningar, Svenska Kyrkan samt skogsmaskinentreprenörernas branschorganisation nyligen lagt fast. Som allvarliga räknar miljöpolicyn körskador som: leder till ökad utförsel av slam till vattendrag och sjöar ändrar ett vattendrags sträckning orsakar försumpning eller dämning nära vattendrag skadar torvmark i anslutning till vattendrag och sjöar påverkar naturvärden i lämnad hänsyn försämrar framkomligheten på frekvent använda stigar och leder försämrar upplevelsevärdet i frekvent använda friluftsområden skadar fornlämningar och andra värdefulla kulturlämningar Under 2012 kommer ytterligare en viktig länk med: de privata skogsägarnas utbildningssatsning kring vattenvård. Landets skogsägareföreningar ska genomföra en studiekampanj som baseras på den nyutkomna boken Skogens vatten. Den beskriver ekologiska, sociala och estetiska aspekter på vatten i skogslandskapet. Den visar också hur man bedömer ett vattendrags naturvärde och hur man tar hänsyn till det i sitt skogsbruk. Blå målklassning presenteras i boken som ett redskap för att bedöma vattenmiljöer utifrån behovet av skydd och åtgärder. 21

POLITISKA MÅL Det finns 16 miljökvalitetsmål. Delmålen som sattes upp för varje miljökvalitetsmål skulle ha varit uppnådda till 2010, med 1998 som basår. Viktigast för skogsbruket är kvalitetsmålet Levande skogar : Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Med hjälp av Skogsstyrelsens statistik och inventeringar samt SKOGSDATA, som bygger på uppgifter från Riksskogstaxeringen, kan vi konstatera att de delmål inom Levande skogar som är kopplade till biologisk mångfald och som går att utvärdera hade uppnåtts 2010 de flesta med råge. 22

Areal mark föryngrad med lövskog Arealen mark föryngrad med lövskog ska öka (2010). Trädbeståndet påverkas både av vilket trädslag man väljer att föryngra med och av röjning. I Sverige kan det ta 15-20 år innan den uppväxande skogen röjs. Det är därför för tidigt att utvärdera målet, även om utvecklingen hittills ser positiv ut. Indikatorn är därför gul. Frivilligt avsatt skyddsvärd skog Ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd skogsmark ska undantas från skogsproduktion (2010). Av dessa 900 000 hektar ska 400 000 ha någon form av formellt skydd och 500 000 hektar frivilligt skydd. För att nå målet om ytterligare 500 000 hektar frivilligt skydd skulle minst 730 000 hektar skyddsvärd produktiv skog nedanför den fjällnära gränsen vara skyddad genom frivilliga avsättningar 2010. Den totala arealen frivilligt avsatt skog nedanför den fjällnära gränsen uppgår till cirka 970 000 hektar, enligt Skogsstyrelsens uppföljning från 2008. Av dessa bedöms cirka 700 000 hektar redan ha betydande naturvärden. Tillkommer gör ytterligare 993 000 hektar avsatt skogsmark ovanför gränsen för fjällnära skog. En ny uppföljning av de frivilliga avsättningarna kommer under 2012 att redovisas av Skogsstyrelsen. En preliminär version av denna uppföljning visar att de frivilliga avsättningarna idag uppgår till 1,15 miljoner hektar. Areal- och kvalitetsmässigt ser alltså målet ut att vara avklarat, varför indikatorn är grön. 23

Areal äldre lövrik skog Arealen äldre lövrik skog ska öka med minst tio procent (2010). Mellan år 1998 och år 2009 har arealen äldre lövrik skog ökat med 10-25 procent. Indikatorn är därför grön. Areal gammal skog Arealen gammal skog ska öka med minst fem procent (2010). Sedan 1998 har arealen gammal skog ökat med 29-55 procent; miljömålet har uppnåtts med råge och indikatorn är därför grön. Mängden hård död ved Mängden hård död ved ska öka med minst 40 procent i hela landet och med avsevärt mer i områden där den biologiska mångfalden är särskilt hotad (2010). Bland annat som ett resultat av aktiva åtgärder har den totala mängden hård död ved ökat med 60-80 procent sedan 1998. Miljömålen har alltså uppnåtts med råge och indikatorn är därför grön. Resultatet är utmärkt målet har nåtts med råge. Resultatet är medelmåttigt och kan förbättras. Resultatet är dåligt. Förbättringsbehovet är stort. I vissa fall har åtgärder för att nå målet ännu inte inletts. I de fall där utfallet är tydligt relaterar indikatorfärgen till dessa mål. I fall där tydliga kvantitativa resultat saknas har vi gjort kvalitativa bedömningar med utgångspunkt i bolagens interna uppföljningar och certifieringsföretagens granskningar. 24

Skyddad skog i Sverige Den totala arealen skogsmark i Sverige uppgår till 28,4 miljoner ha. Enligt Skogsstyrelsen och Riksskogstaxeringen är cirka 25 procent av denna skogsmark skyddad enligt olika initiativ (enligt nedan). Utöver detta lämnas på den brukade arealen i snitt även ca 3 procent av arealen som generell hänsyn i samband med föryngringsavverkning. 4,1% Frivilliga avsättningar 14,1% Formellt skydd - Improduktiv skogsmark (som skyddas av SVL 13a ) 6,6% Formellt skydd - Nationalparker, Naturreservat, Naturvårdsområden, Biotopskydd ocn Naturvårdssavtal 25

Etappmål 2009 presenterade regeringen den långsiktiga inriktningen för miljöpolitiken med ett modernare och effektivare miljömålssystem. Det så kallade Generationsmålet utvecklas här till ett övergripande mål som anger den inriktning som samhällsomställningen måste ta för att miljökvalitetsmålen ska nås inom en generation, det vill säga till 2020. Till detta övergripande mål kopplas etappmål. Etappmålen ska ha en annan form än det som tidigare kallades delmål och formuleras utifrån andra kriterier. De ska: vara ambitiösa men möjliga att nå, vara kopplade till styrmedel och åtgärder, identifiera en önskad samhällsomställning, inte ett önskat miljötillstånd, vara tidsbestämda på vägen mot att uppnå förutsättningarna för att nå ett eller flera miljökvalitetsmål. Ett etappmål kan föreslås först när det finns underlag som innehåller samhällsekonomiska konsekvensbedömningar. I juli 2010 tillsatte regeringen en parlamentarisk beredning, Miljömålsberedningen, för att utforma en handlingsplan med styrmedel och åtgärder för hur Generationsmålet och de olika miljökvalitetsmålen ska nås. Ett förslag till nya etappmål formulerades i det delbetänkande till regeringen som Miljömålsberedningen lämnade i mars. Något beslut om nya etappmål har dock ännu inte fattats. Miljömålsberedningen har fått uppdraget att ta fram en strategi för långsiktigt hållbar markanvändning Miljömålsberedningen har fått uppdraget att ta fram en strategi för långsiktigt hållbar markanvändning. Analysen ska tillämpa de principer för ekosystemansatsen som har formulerats inom konventionen om biolgisk mångfald. Det inbegriper hänsyn till såväl sociala som ekonomiska och ekologiska aspekter och med respekt för ekosystemens naturliga gränser. De globala mål som formulerades inom konventionen om biologisk mångfald vid mötet i Nagoya 2010 anger viktiga utgångspunkter för uppdraget, som ska slutredovisas senast den 15 juni 2014. Utredningen har identifierat två för skogsbruket viktiga utredningsfrågor: 1. Hur arbetar vi med skydd och skötsel av landområden? 2. Hur kan miljöhänsynen i skogsbruket utvecklas? 26

GenerationsmålET Generationsmålet är ett övergripande miljömål som anger den inriktning som samhällsomställningen måste ta för att miljökvalitetsmålen ska kunna nås inom en generation, det vill säga till 2020. Generationsmålet innebär att miljöpolitiken ska inriktas mot att ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och att deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt om miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen en god hushållning sker med naturresurserna andelen förnybar energi ökar och att energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön konsumtionsmönstren för varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt. Etappmål Till Generationsmålet kopplas etappmål, som ersätter de gamla delmålen. Regeringen har gett Miljömålsberedningen i uppdrag att formulera förslag till etappmål. Ekosystemansatsen Ekosystemansatsen har sitt ursprung i Konventionen om biologisk mångfald och är en arbetsmetod, eller förvaltningsstrategi, för ett hållbart och rättvist nyttjande av naturresurser. Miljökvalitetsmålen Sveriges riksdag har antagit sexton mål för miljökvaliteten. Arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen utgör grunden för den nationella miljöpolitiken. 1. Begränsad klimatpåverkan 2. Frisk luft 3. Bara naturlig försurning 4. Giftfri miljö 5. Skyddande ozonskikt 6. Säker strålmiljö 7. Ingen övergödning 8. Levande sjöar och vattendrag 9. Grundvatten av god kvalitet 10. Hav i balans samt levande kust och skärgård 11. Myllrande våtmarker 12. Levande skogar 13. Ett rikt odlingslandskap 14. Storslagen fjällmiljö 15. God bebyggd miljö 16. Ett rikt växt- och djurliv 27

Generell miljöhänsyn Det finns skillnader i synsätt mellan Skogsstyrelsen och skogsbruket om vad som är det effektivaste sättet att ta naturhänsyn. Den kunskapsplattform om hållbart brukande av skog som avrapporterades till regeringen under 2011 analyserade läget när det gäller miljöhänsyn. Det finns skillnader i synsätt mellan Skogsstyrelsen och skogsbruket om vad som är det effektivaste sättet att ta naturhänsyn. Skogsstyrelsens uppfattning är att hänsynen ska koncentreras till befintliga naturvärden medan skogsbruket vill lägga större fokus på att nyskapa värden. Gemensamt för myndigheten och skogsbruket är att man vill gynna miljöer, strukturer och element (exempelvis död ved) av betydelse för den biologiska mångfalden men skillnader i prioriteringar innebär att det finns olika uppfattningar om vilken kvalitet miljöhänsynen håller idag. I syfte att skapa gemensamma målbilder och tydligare uppföljningssystem för Skogsstyrelsen och skogssektorns olika intressenter en dialog under 2012. Samtalen syftar också till en översyn av föreskrifter och allmänna råd i Skogsvårdslagen. Kunskapsplattformen visar också att skogsägarna oavsett kategori lämnar mer virke kvar efter avverkning än vad samhället med stöd av lagstiftningen kan kräva. Det understryker behovet av en gemensam målbild. 28

Nagoyaöverenskommelsen I Nagoya formulerades en global vision för 2050, med fem övergripande mål och tjugo konkreta delmål för 2020. Nagoya-överenskommelsens mål är globala och ska fungera som ett flexibelt ramverk för olika nationella ramverk. Nagoya-överenskommelsen innebär alltså inte nationellt bindande mål. Idag, ett år efter beslutet i Nagoya, förekommer därför många olika tolkningar av vad beslutet innebär för Sverige. Mest omdebatterat är delmål 11: Minst 17 procent av land- och sötvattenytan liksom minst 10 procent av kust och marina områden ska skyddas eller bevaras. Områden som ska skyddas eller bevaras ska vara av särskild betydelse för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. De områden som skyddas eller bevaras ska vara ekologiskt representativa och väl sammanhängande. Skyddet ska vara effektivt och rättvist hanterat. Skogsbrukets bild är att delmål 11 redan har uppnåtts i Sverige. Sammantaget är nämligen cirka 25 procent av skogsmarksarealen i vårt land undantagen från skogsbruk (det handlar främst om nationalparker och reservat, Natura- 2000-områden och skydd av lågproduktiv skog samt skogsbrukets frivilliga avsättningar). Det finns de som menar att Sverige genom Nagoya-överenskommelsen åtagit sig att skydda 17 procent av den produktiva skogsmarken i form av reservat. Men Nagoya-överenskommelsen innebär inte att varje land ska skydda 17 procent av varje naturtyp inom landet, utan att länderna ska skydda sådana naturtyper som man kan sägas ha ett speciellt ansvar för i ett globalt perspektiv. För svensk del är det relevant att skydda fjäll och fjällnära skog, och i viss mån våtmarker, sjöar och betesmarker. Redan idag är 54 procent av den fjällnära skogen skyddad i Sverige. Regeringen har gett Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att sammanställa relevanta formella och icke formella instrument för skydd och bevarande. De ska också göra en bedömning av i vilken utsträckning olika typer av ekosystem, såsom olika skogstyper, odlingslandskapets naturtyper, våtmarker, fjäll, m.m. omfattas av dessa instrument. I rapporten ska en jämförelse göras relativt andra EU-länders rapportering, alternativt ska den baseras på hur rapportering sker internationellt. Myndigheternas redovisning ska utgöra underlag för miljömålsberedningens arbete. En fråga som har betydelse i sammanhanget är hur skogsmark definieras. Sedan 2008 har den svenska Skogsvårdslagen samma definition av skogsmark som FAO, vilket innebär att vi har 28,4 miljoner hektar skogsmark varav 5,1 miljoner hektar är lågproduktiv och undantagen från brukande. 29

Så går vi vidare Ett år har gått sedan Skogsindustrierna genomförde den första samlade utvärderingen någonsin av skogsindustriföretagens arbete för att bevara den biologiska mångfalden i de svenska skogarna. Flera av de brister som uppmärksammades förra året i Skogsindustriernas utvärdering är fortsatt aktuella. Men en rad åtgärder har vidtagits och utvecklingen går åt rätt håll på nästan samtliga punkter. Ett fokus i det fortsatta arbetet är att öka naturvärdet i våra frivilligt avsatta naturvårdsskogar. Det kan göras på många sätt, bland annat genom en översyn av landskapsplanerna, det vill säga genom att mindre värdefulla områden tas bort och mer värdefulla läggs till i den skyddade arealen. Ett annat exempel på åtgärder är naturvårdsbränningar och att skapa naturvärden, till exempel genom att aktivt skapa död ved i de frivilliga avsättningarna. Ytterligare ett fokus handlar om att värna våra värdefulla vattenområden. Vägtrummor som hindrar fiskarnas vandring ska bytas ut, onödiga diken ska läggas igen, och körskador ska minskas genom fortsatta studiekampanjer och teknisk utveckling. Ett tredje fokus handlar om att utveckla den generella hänsynen. I dialog med Skogsstyrelsen ska vi arbeta för en tydligare målbild och utveckla anvisningarna till avverkningslagen så att vi tar viktig och värdefull hänsyn vid våra avverkningar. Både forskning och praktiska försök är värdefulla i detta arbete. Vi ska också bli bättre på att följa upp och återkoppla den generella hänsynen. Vi fortsätter att utöka och systematisera vår kunskap, både för vår egen del och för vidareförmedling till beslutsfattare. Den här rapporten är ett exempel på detta. Ett annat exempel är skyddadskog.se, en hemsida som redovisar skogsföretagens frivilligt avsatta skogsmarker och all formellt skyddad skog i Sverige. Vidare har de sex största svenska skogsföretagen gemensamt anställt en internationell samordnare för skogscertifiering. Förutom att förmedla svenska erfarenheter och kunskap till de internationella certifieringsorganisationerna, ska samordnaren lyssna av och återföra de diskussioner kring uthålligt skogsbruk som förs i andra delar av världen. På det sättet stärker vi kunskapsbasen för det fortsatta arbetet. Vi fortsätter att utöka och systematisera vår kunskap, både för vår egen del och för vidareförmedling till beslutsfattare. Vår övergripande linje ligger fast: vi ska bruka skogen så att alla arter i det svenska skogslandskapet kan fortleva. 30

Rapporten Levande Skogar 2010-2011 är framtagen av Skogsindustrierna tillsammans med de svenska skogsföretagen och är en unik sammanställning av det svenska skogsbrukets arbete. Rapporten är en mycket viktig del i branschens gemensamma satsning på biologisk mångfald. Skogsindustrierna är massa-, och pappers- och den trämekaniska industrins branschoch arbetsgivarorganisation. Skogsindustrierna företräder ett 50-tal massa- och pappersbruk och knappt 140 sågverk samt ett antal företag med nära anknytning till massa-, pappers-, eller trävarutillverkning. Skogsindustrin sysselsätter drygt 60 000 personer och exporterade för 128 miljarder kronor (2011). ISBN: 978-91-980304-0-2. Övriga foton; Istock.com, mostphotos.com, Nils Ryrholm/Azote, Bent Christensen/Azote.. Tryckeriets namn, tryckort 2012. Box 55525, 102 04 Stockholm Telefon: 08-762 72 00 www.skogsindustrierna.org