Djurbenen från Gyllins trädgårdar

Djurbenen från Gyllins trädgårdar Annica Cardell I samband med undersökningen av boplatslämningar från äldre järnålder inom fastigheten Gyllins trädgårdar framkom 8,5 kg djurben. Merparten av materialet (75%) påträffades i ca 50 kontexter inom de 10 gårdslägena samt inom verkstadsområdet. Benmaterial togs även tillvara från ett tjugotal anläggningar spridda över undersökningsområdet. Några låg väldigt nära gårdslägena och i de fall dateringarna överensstämde har de infogats i beskrivningen av gårdarna. Ett litet benmaterial, 0,4 kg, hade tagits tillvara vid förundersökningen och analyserats 2006. Detta har infogats i bearbetningen av materialet, den totala vikten är drygt 8,9 kg. Störst mängd djurben framkom som väntat i kontexter som brunnar, gropar, gropsystem och grophus, beräknat på vikten är det 96% av det totala materialet. Mindre mängder ben har även insamlats från härdar, stolphål, olika lager samt en ugn och en ränna. Ben av människa påträffades i två kontexter, dels fragment av två lårben i gropsystemet A5516 dels ett vadben i brunnen A19208 som ingår i samma gropsystem. Dessa har ej registrerats i databasen då de senare kommer att behandlas av Caroline Arcini, RAÄ UV-Syd. Den totala vikten på materialet uppgår till drygt 8,9 kg, 260 fragment har identifierats till art och benslag fördelade på sju djurarter och två fågelarter (Tabell 1). Baserat på vikten har ca 77 % identifierats. Artlistan är sparsam, husdjursarter dominerar starkt. Nötkreatur Bos taurus, får/get Ovis/Capra, svin Sus domesticus och häst Equus caballus utgör de mest frekventa arterna. Får Ovis aries har kunnat beläggas men ej get, varför de ben som registrerats som får/get troligtvis även utgörs av ben av får. Dessutom förekommer ben av hund Canis familiaris, höna Gallus domesticus och gås Anser sp. Enda förekommande vilda arten är kronhjort Cervus elaphus. Oidentifierade fragment har registrerats inom grupperna däggdjur, mindre däggdjur, fågel och fisk. I gruppen mindre däggdjur återfinns enstaka ben av smågnagare som ej artbestämts. Troligen utgör de recenta infiltrationer. Endast ett revben av fisk fanns i materialet. Benen är välbevarade men fragmenteringsgraden varierar kraftigt, från mycket små fragment (<1g) till intakta eller nästan intakta element. Dessa utgörs framför allt av perifera delar som fotrotsben och tåben samt lösa tänder. Några fragment är vittrade efter att ha exponerats för väder och vind före deponering och en del ben uppvisar färska brott som kan ha uppstått i samband med framtagningen. Detta gäller särskilt ben från brunnar och större gropar som troligen skadats då man av säkerhetsskäl varit tvungen att maskingräva anläggningar. Endast knappt 4% av materialet är bränt eller brandskadat. Alla grader av bränning finns representerade från element med endast partiella brandskador, svarta fragment, blåsvarta och slutligen helt förbrända vita fragment. Variationerna beror på fragmentets placering i eldstaden. Benmaterialet har ej mikroskoperats men vid okulär besiktning har konstaterats att ca 15% av benen från husdjursarterna nöt, får och svin uppvisar spår av slakt och styckning i form av snittmärken och/eller märgspaltning. Dessa spår påträffas särskilt på ben från köttrika delar av djuren såsom element i bålen samt på extremitetsben. Skärmärken har iakttagits främst på

ben av nöt och får. Ett tjugotal benfragment av nöt, svin och häst bär tydliga gnagspår. Dessa ben kan som avfall, vid slakt eller efter tillagning och förtäring, kastats på marken till gårdens hundar. Inga fall av patologiska förändringar har noterats. Mankhöjdsberäkningar för husdjuren har ej kunnat göras då inga lämpliga element varit mätbara. Art NISP W Bos taurus 112 3584,7 Ovis aries 3 24,6 Ovis/Capra 54 228,7 Sus domesticus 39 239,7 Equus caballus 42 2295,1 Canis familiaris 6 13,8 Gallus domesticus 2 2,8 Anser sp 1 12,9 Cervus elaphus 1 512 Mammalia 0 2003,5 Micromammalia 0 1,7 Aves 0 5,9 Pisces 0 0,1 260 8925,5 Tabell 1. Artlista Avsaknaden av fiskben i materialet innebär inte att fisk inte konsumerats på platsen, men de har inte hittats. Anläggningar där fiskben deponerats kan av förklarliga skäl ha legat utanför området. Rensas stora mängder fisk uppstår en fruktansvärd stank. Fisk kan även ha kommit till platsen i rensat skick, merparten av fiskbenen har då deponerats på rensningsplatsen. Fiskbenen kan även ha förbisetts vid utgrävning. Exempelvis har flera större gropar och brunnar grävt med maskin, då hittar man inte små fiskben. Bevaringsförhållandena på platsen är också av betydelse. Att även andelen fågelben är mycket liten styrker att denna faktor är viktig. Fiskben är mycket små, tunna och sköra och är de som försvinner först vid de nedbrytande processerna i jorden. De luftfyllda små fågelbenen har en tunn benyta som lätt splittras i små fragment. Frekvensen av båda dessa benkategorier ökar om man sållar mer. Inslaget av vilda arter är näst intill obefintligt. Enda fyndet är kraniet av kronhjort i brunnen A19208 inom gård IX. Tio gårdar och ett verkstadsområde Inledningsvis omnämndes att 75% av benmaterialet framkommit inom de tio gårdslägena och verkstadsområdet. Fördelningen mellan de olika gårdarna varierar stort. Det finns inga ben alls från gård VIII och mycket små mängder från gård VII och X. Det kan bara beklagas att gård X som kan följas i tre bebyggelsefaser tyvärr inte har mer än 10 g ben. Ben av nöt och svin har registrerats. Inom ytterligare tre gårdar, III, IV och VI påträffades mindre än 150 g ben. Ändock kunde får, svin och häst beläggas på gård III respektive får och häst på gård IV.

Gård Art NISP W I nöt, häst 7 541,8 II nöt, får, får/get, svin, häst, hund, höna 66 1568,7 III får/get, svin, häst 3 71,5 IV får/get, häst 3 141,2 V nöt, får/get, svin, häst 54 1471,4 VI 0 132 VII 0 15,2 VIII 0 0 IX nöt, får/get, svin, häst, kronhjort 29 2130,8 X nöt, svin 16 10 Ve nöt, får/get, svin, häst 22 503,3 Övrigt nöt, får, får/get, svin, häst, hund, gås 60 2339,6 260 8925,5 Tabell 2. Benmaterialets fördelning över undersökningsområdet samt förekommande arter Även om mer än 0,5 kg ben framkom inom gård I har endast ben av nöt och häst identifierats där. Tre av gårdarna uppvisar större mängder ben, ca 1,5 kg på gård II och V samt drygt 2 kg på gård IX. Dessa gårdar är också de som uppvisar flest arter. Även verkstadsområdet innehåller ben av de fyra husdjursarterna, nöt, får, svin och häst. Husdjurshållning Den anatomiska representativiteten bland benen av husdjursarterna nöt, får, svin och häst tyder på att de framför allt är rester av slakt och styckning men även hushållsavfall. De utgörs i stor utsträckning av ben från perifera delar av djurkropparna som kranier, lösa tänder, mellanfotsben, fotrotsben och tåben. Dessutom förekommer enstaka ben från bålen samt ett antal extremitetsben. Dessa kan vara rester av stekar som tillagats och konsumerats på platsen. Benen av svin utgörs nästan uteslutande av perifera delar. Av de fyra husdjursarterna har ben av både unga och vuxna individer registrerats. En stor andel av benen härrör dock från yngre djur. Av nöt finns en 3-4 månaders kalv, kalvar äldre än ½ år men yngre än 1 ½ år liksom nöt som är ca 3½-4 år. Fåren är representerade av såväl årslamm, fjolårslamm som vuxna individer. De allra flesta svinen är yngre än 1-2 år, en nyfödd individ har även belagts. Bland hästarna finns en individ yngre än 1½ år. Resultaten tyder på en husdjurshållning för nöt, får och svin som är inriktad på köttproduktion. Andelen gamla individer är relativt liten, djuren har slaktats när de uppnått full slaktvikt och endast de individer som utgjorde basen i aveln har uppnått en högre ålder. Kön har endast kunnat bedömas i tre fall. Hästkraniet som påträffades i gropen under stubbamöllan A21477 från 16-1800-talet var från en hingst mer än 15 år gammal. Svinkäken påträffad i grophuset Hus 18 var av en vuxen galt. Kraniet av kronhjort är av en ung bock. Horntapparna utgörs av så kallade förstlingshorn. Inriktningen på husdjurshållningen på en lokal påverkas av flera faktorer. Det kan vara ett medvetet val utifrån preferenser i fråga om arter men kan även spegla kvalitén på den i regionen tillgängliga betesmarken. Nötkreatur

kräver det allra bästa betet, fåren kan klara sig på något sämre ytor medan svinen kan klara sig på ett varierat födointag. De kan hållas i buskig skogsvegetation eller inne på gårdsplanen och kan även få avfall från boplatsen som tillskott. Då ett djur slaktas är det fullt möjligt, ja faktiskt troligt att delar av samma individ efter slakt, tillagning och förtäring hamnar i flera olika kontexter. Det är därför viktigt att försöka se helheten och studera ett material utifrån tidsperioder och större enheter i stället för enskilda kontexter. Materialet från Gyllins trädgårdar är inte så stort, men kanske kan vissa mönster ändå ses i förhållandet mellan husdjursarterna. I diagrammet nedan redovisas hela materialet, benen från verkstadsområdet (äldre järnålder), gårdarna II och IX (förromersk järnålder) samt de båda grophusen, Hus 12 och Hus 18 (vendeltid). Diagram 1. Frekvens mellan husdjuren baserad på NISP angiven i %. Resultaten ovan liksom åldersfördelningen i materialet indikerar att djuren fötts upp, slaktats, styckats och förtärts på platsen. Beror den stora andelen svin i de vendeltida grophusen på ett annat konsumtionsmönster eller är det resultatet av en annan typ av avfallshantering?

Beskrivning av kontexter inom gårdar och verkstadsområde samt några spridda anläggningar Inom gård I påträffades drygt 0,5 kg djurben i en brunn A4492. Brunnen är daterad till romersk järnålder. Ben av nöt och häst har identifierats. Av nöt finns stora delar av en underkäke, två fotrotsben samt fragment av två skenben. Benen härrör från två vuxna individer. Hästen representeras av ett fragment av ett framben samt en överkäkstand. Tanden ger en ålder på ca 5 år. Två anläggningar är särskilt intressanta inom gård II, gropen A208 929 daterad till förromersk järnålder och det vendeltida grophuset A208 865/Hus 18. Gropen A208 929 innehåller 0,9 kg ben av nöt, får, häst och hund. Inga ben av svin har identifierats. Av nöt har 13 fragment från alla djurets kroppsregioner registrerats. Dessa utgörs av perifera delar som fragment av underkäke, horn och fotrotsben. Bålen representeras av fragment av bäcken och skulderblad och extremitetsbenen av lårben, överarmsben och strålben. Av får har endast två små fragment av skulderblad påträffats medan åtta fragment av häst identifierades. Tre tänder, fragment av bäcken, skenben, mellanfotsben och handrotsben registrerades. Benen härrör troligen från vuxna djur men en tand ger en ålder på yngre än 3 år. I denna grop hittades även fyra små fragment av överkäkar av 2 hundar. Den ena var medelstor den andra stor. Det ringa tandslitaget tyder på att hundarna inte var särskilt gamla, troligen lite drygt året. I det vendeltida grophuset Hus18 framkom 0,5 kg, framför allt ben av får, 20 st, samt enstaka ben av nöt, svin och höna (respektive sju, fem och två fragment). De flesta ben från får härrör från köttfattiga delar, det är lösa tänder, fragment av käkar, mellanfotsben samt fotrotsben. Därutöver fanns fem extremitetsben, två från nedre delen av frambenet och tre från övre delen av bakbenet. Lårben och skenben sitter ofta tillsammans i fårsteken efter styckning. Åldersbedömningar visar på förekomst av ett vuxet får och fjolårslamm. Benen av nöt utgörs dels av ett litet horn och en mjölktand från en kalv yngre än 1 år dels fragment av underbenet, fotrotsben och tåben av ett vuxet djur. Svin representeras av en underkäke av en vuxen galt, mellanfotsben och kota samt en mjölktand från en individ yngre än 1 ¼ år. Av höna identifierades fragment av lårben och underben. Inom gård V undersöktes ytterligare ett vendeltida grophus, A200 539/Hus12, här påträffades 0,6 kg djurben. De 29 fragmenten fördelar sig ganska jämnt mellan arterna nöt, får, svin och häst. Benen av nöt är framför allt från köttfattiga delar som huvud och fötter men fragment av ett skulderblad finns. En kalv på 3-4 månaders ålder har belagts. Övriga ben kommer från en eller flera juvenila individer, en har dock varit äldre än 1½-2 år. Av häst har enbart lösa tänder påträffats. Fynd av slitna mjölktänder visar på en individ yngre än 3 år. Då de permanenta kindtänderna är mycket långa och endast lite slitna kan de härröra från samma individ. Lösa tänder har även identifierats av får samt fragment av ett tungben. Åldersindikationerna ger fjolårslamm och vuxen individ. Även av svin hittades enbart perifera delar av kroppen, kranium, lösa tänder samt ben från fötter. Merparten från svin med en ålder under 1 år. Ett gropsystem A5516 med två brunnar A19208 och A19233 daterat till förromersk järnålder undersöktes inom gård IX. Sammanlagt innehöll dessa 2,1 kg djurben, 90% av benen framkom i A19208. Förutom ben av husdjursarterna nöt, får, svin och häst påträffades här ett kranium av en kronhjort samt tre ben av människa. Kraniet av kronhjort var inte komplett, nospartiet och kraniebasen saknades. Kraniet har öppna suturer och horntapparna är smala, det är en relativt

ung bock med så kallade förstlingshorn. Horntapparna är skadade troligen av grävskopan. Kraniet kan härröra från ett nedlagt djur, det var förmodligen lättare att döda en årskalv än en vuxen bock. Det kan även röra sig om ett kranium från ett självdött djur som plockats med från skogen. Benen av människa utgörs av två fragment av lårben troligen från två individer samt ett nästan intakt vadben. De förstnämnda framkom i A5516 det senare i brunnen A19208. Bland husdjursarterna dominerar nöt framför häst, sjutton respektive åtta fragment. Av får och svin har endast ett respektive två fragment hittats. Merparten av benen av nöt utgörs av troliga slaktrester, det är perifera delar som fragment av underkäkar, lösa tänder, mellanfotsben, fotrotsben och tåben. Enstaka fragment av nedre delen av extremiteterna såsom strålben, armbågsben och skenben identifierades också. Alla ben är från vuxna djur. Av häst har också en lös tand, ben från foten och fragment av extremiteter påträffats, två strålben och ett lårben samt del av ett skulderblad. Benen härrör från en juvenil och en vuxen individ. Det är en intressant fyndbild i detta gropsystem, med framförallt ben av de stora husdjuren nöt och häst samt kraniet av kronhjort och benen av människa. Inom verkstadsområdet undersöktes bland annat en grop A21 351 inne i smedjan, daterad till äldre järnålder, här tillvaratogs 0,4 kg djurben. Alla fyra husdjursarter är representerade även om endast enstaka fragment registrerats inom respektive art. Minst två individer av nöt kan beläggas då två olika stora mellanhandsben påträffades. Dessutom identifierades ett litet fragment av ett överarmsben och ett skulderblad av nöt. Av häst har fragment av skenben samt två tåben registrerats. Trots att endast fem fragment hittats av får representerar dessa minst tre individer, ett årslamm, ett fjolårslamm och ett vuxet får. Benslagen utgörs av tand, fragment av underkäke, strålben och skenben samt ett tåben. Mindre tandfragment identifierades av svin. I den södra delen av undersökningsområdet påträffades fundamentet till en stubbamölla från 16-1800-talet. Mitt i korset fanns en grop som innehöll stora delar av ett hästkranium (i många fragment) samt ett fragment av underkäken. Kraniets nackparti saknas dock. Liksom alla tänder utom en framtand. Denna ger dock en ålder på minst 15 år. Dessutom har käkarna tomma alveoler för hörntänder, så kallade hingsttänder. Det är alltså en gammal hingst. Hingstkraniet deponerades inte alldeles ensamt i gropen under möllan, ett fragment av ett skenben av ett vuxet får identifierades samt en underkäke av en ca ½ år gammal kalv. Även ett fragment av ett bäckenben troligen av häst låg i gropen, sammanlagt nästan 0,7 kg ben. En grop A206 856 (ej daterad) innehöll 0,3 kg djurben av de fyra husdjursarterna samt hund. Av nöt har lösa tänder, fragment av underkäke och strålben identifierats. Benen härrör från unga individer varav en yngre än ½ år. Fotrotsben och en tand identifierades av får. Vardera ett tåben av svin och häst påträffades. Hunden representeras av en rovtand av en stor hund, det rör sig om en relativt ung individ då tanden ej är särskilt sliten. Denna tand bryter fram vid ca 4 månaders ålder. Ytterligare en odaterad grop A18293 innehöll 0,2 kg djurben av nöt, får och svin samt gås. Ben av svin dominerar, merparten av dessa härrör från unga individer och utgörs av ben från perifera delar av djurkropparna såsom fragment av kranier, en lös tand och mellanfotsben. Benen av nöt och får är likaså från köttfattiga delar som mellanfotsben respektive en tand och ett tåben. Tanden av får är från ett årslamm. Därutöver påträffades ett ben av gås.

I 4492 Brunn nöt, häst 7 541,8 II 207864 Gropsystem nöt 1 165,5 II 208929 Grop nöt, får/get, häst, hund 27 929,9 II 222338 Grop nöt, får/get 3 140,6 II 400987 Grop häst 1 37,9 II H 204818 Stolphål 0 0,9 II H18 208865 Grophus nöt, får, får/get, svin, höna 34 458,5 II H19 208852 Stolphål får/get 1 0,9 67 1734,2 III 202657 Ugn får/get 1 10,9 III 207155 Grop häst 1 58,3 III 217082 Gropsystem 0 1,2 III H15 207363 Stolphål svin 1 0,6 III i H15 207782 Gropsystem 0 0,5 3 71,5 IV 218617 Brunn får/get, häst 3 141,2 V 200993 Gropsystem nöt, får/get, svin 10 114,9 V 201366 Gropsystem nöt 3 190,5 V 201509 Gropsystem 0 3,6 V 201664 Gropsystem nöt, får/get 4 76,2 V 201788 Grop nöt 2 128,3 V 201886 Grop nöt, häst 3 272,7 V 202386 Grop 0 0,3 V 202513 Grop nöt 2 65,8 V 222684 Grop nöt 1 10,8 V H12 200539 Grophus nöt, får/get, svin, häst 29 608,3 54 1471,4 VI 846FU Grop 0 132 VII 212742 Gropsystem 0 1,3 VII 213644 Grop 0 13,9 15,2 IX 19208 Brunn nöt, får/get, svin, häst, kronhjort 25 1887,7 IX 19233 Brunn nöt, svin 2 126 IX 5516 Gropsystem nöt 2 115,1 IX 5729 Grop 0 2 29 2130,8 X 6021 Grop nöt 9 6 X 6323 Grop 0 0,7 X 8377 Grop svin 7 3,3 16 10 Hus A-nr A-typ Art NISP W Ve-omr 18513 Härd 0 1,5

Ve-omr 18772 Grop häst 2 29,5 Ve-omr 18884 Grop 0 8 Ve-omr Smedja 20165 Härd nöt 2 6,5 Ve-omr Smedja 20214 Lager 0 1,7 Ve-omr Smedja 20232 Lager nöt 3 3 Ve-omr Smedja 20286 Lager 0 1,5 Ve-omr Smedja 20479 Lager 0 13 Ve-omr Smedja 20513 Lager 0 14,2 Ve-omr Smedja 21351 Grop nöt, får/get, svin, häst 15 424,4 22 503,3 A-nr A-typ Art NISP W Övrigt 100 Matjord nöt 3 60,4 Övrigt 2295 Brunn nöt, får/get 4 231 Övrigt 5610 Brunn nöt, häst 3 249,4 Övrigt 17315 Brunn nöt 1 111,1 Övrigt 17499 Brunn 0 4,9 Övrigt 1502FU Härdgrop nöt 1 48 Övrigt 8891 Härd 0 1,2 Övrigt 200026 Härd får/get 2 10,8 Övrigt 2251FU Grop får/get 1 6 Övrigt 2281FU Grop 0 6 Övrigt 18293 Grop nöt, får/get, svin, gås 12 204 Övrigt 21477 Grop nöt, får, häst 5 677,8 Övrigt 200480 Grop häst, hund 3 30,9 Övrigt 206856 Grop nöt, får/get, svin, häst, hund 13 303,5 Övrigt 216581 Grop nöt 1 9,2 Övrigt 216979 Grop 0 1,7 Övrigt 217495 Grop 0 4,4 Övrigt 218010 Grop nöt, svin 3 7,1 Övrigt 218419 Grop nöt 2 15,9 Övrigt 466FU+SU Gropsystem nöt, häst 2 23,4 Övrigt 6499 Gropsystem 0 3,8 Övrigt 21087 Gropsystem nöt 2 100 Övrigt 201555 Gropsystem nöt 1 62,7 Övrigt 17178 Ränna 0 0,9 59 2174,1 Kor, får, och svin Benmaterialet från Gyllins Trädgårdar har jämförts med material från Flansbjer, Riseberga Öst, Toftanäs och den sk Mellanbyn i Hyllie. Osteolog Lena Nilsson har analyserat samtliga material. Riseberga Öst och Hylliematerialen är rapporterade. I den arkeologiska rapporten från Flansbjer presenteras endast ett urval av anläggningar med ben, hela materialet finns i en databas. Toftanäs är ej rapporterad men uppgifter är tillgängliga i form av enkla listor. För denna jämförelse har benmaterial från anläggningar daterade till vendeltid, medeltid samt 16-1800-tal plockats bort ur materialet från Gyllins trädgårdar, den kvarvarande vikten uppgår då till 7,3 kg. Flansbjer är daterat till äldre järnålder/förromersk järnålder, materialet väger drygt 3 kg. Riseberga Öst har samma datering, här har knappt 5,5 kg tillvaratagits. Från järnåldersboplatsen Toftanäs har 4,6 kg djurben insamlats. Benmaterialet från Hyllie har en sammanlagd vikt på 112,5 kg, materialet är daterat till äldre förromersk järnålder till romersk järnålder är uppdelat i område A och B, det senare utgör den yngre delen av boplatsen.

Särskilt vad gäller de större köttdjuren måste man tänka på att delar av djurkropparna vid slakt och styckning kan ha distribuerats och av olika anledningar ha spritts över boplatsen. Man kan ha slaktat ett nöt och fördelat den på flera hus eller gårdar. Avfallet kan då deponeras i många olika kontexter. Delar av djuret kan konserveras t ex torka stekar för senare förtäring, kanske flera månader senare, varför de ben som finns i den delen av djurkroppen hamnar ytterligare någon annanstans på boplatsen. De varierade bilder, angående frekvens mellan husdjursarterna, som benmaterial från enskilda anläggningar inom de olika undersökningarna speglar är inte den verkliga husdjurshållningen. Snarare visar det ett separat konsumtionstillfälle. Studerar man varje material som helhet, varvid materialen blir något större men fortfarande är begränsade i sin omfattning, blir bilden närmare det verkliga förhållandet. Bryter man ned materialet till anläggningsnivå blir det inte många ben per art och därmed blir resultaten också osäkra. Det kan ge oss antydningar om vilka djur som var viktigast men speglar de husdjurshållningen som helhet eller ett enskilt slakttillfälle? Det material som är mest trovärdigt för tidsperioden är materialet från Hyllie. Dess sammanlagda vikt uppgår till mer än 100 kg. med ett mycket stort antal ben inom respektive arter av de fyra viktiga husdjuren. Men även i detta material varierar resultaten när enskilda kontexter studeras, vilket kan bero på att olika kontexter representerar olika typer av depositioner. Studeras materialen från lokalerna var för sig ser man genast att nöt är den bäst representerade arten i materialet från Gyllins, medan nöt och får är relativt jämlika på Flansbjer. Fördelningen i materialet från Flansbjer är väldigt likt materialet från Hyllie område A.

På Riseberga Öst dominerar får/get stort men svin är också mer betydande än nöt. Denna lokal tycks ha haft en större tonvikt på uppfödning av småkritter än de båda andra platserna. I materialet från Toftanäs utgör får/get en ännu större andel, medan svinen intar en mer blygsam plats. Eftersom lokalerna har haft en likartad naturlig miljömässig förutsättning för husdjurshållning skulle denna skillnad kunna förklaras med att de av andra orsaker ändå inte haft tillgång till likvärdigt bete varför man i Riseberga koncentrerat sig på uppfödning av får och getter som inte kräver bete av lika hög kvalité som nötkreatur. Andelen svin är också högre här. En annan förklaring är att tyngdpunkten i jordbruket legat på spannmålsodling. Hypotesen med olika tillgång till bete förstärks ytterligare om man jämför alla de fyra lokalerna i öst mot hela Hylliematerialet, där nöt dominerar följt av får. Lena Nilsson har tolkat skillnaderna i Hylliematerialets område A och B som den förändring i husdjurs-hållningen som skedde under romersk järnålder, att man inriktar sig mer på nötkreatur än fårskötsel, vilket jag är fullständigt överens om. Kan det då vara så att det är det vi ser i materialet från Gyllins, trots att materialet är begränsat jämfört med Hyllie. Gyllins är ju faktiskt det material i öster som har en väsentligt högre andel nöt jämfört med de övriga. Även Flansbjer har mer nöt än Riseberga och Toftanäs. Hade man bättre bete på dessa båda lokaler eller var man snabbare att lägga om inriktningen på husdjurshållningen? Utöver jämförelserna mellan materialen från Gyllins, Flansbjer, Riseberga Öst, Toftanäs och Hyllie utfördes ett experiment. De fyra lokalerna från Malmös östra del ligger nära varandra, vissa av dem alldeles intill. Kanske kan delar av dem vara utgöra samma boplats. Likaså är förutsättningarna för husdjurshållning densamma för dem. De fyra materialen slogs samman för att sedan jämföra mot Hylliematerialet. Förhoppningen var att materialen tillsammans kanske skulle ge en bild liknande den i Hyllie men tyvärr infriades inte mina förväntningar. Den extremt stora andelen får/get i materialen från Riseberga och Toftanäs försvårar detta. Men bilden kan styrka antagandena ovan. Sista diagrammet visar exempel på enskilda kontexter, gropar och brunnar inom de olika undersökningarna. I min strävan att studera frekvens mellan de fyra arterna nöt, får/get, svin och häst har jag försökt finna anläggningar som innehöll alla dessa men det har inte alltid lyckats. I detta sammanhang bör noteras att anläggningarna inte innehåller några stora mängder

ben, och troligtvis inte håller för statistiska beräkningar. Men det är så materialen ser ut. Normal praxis har länge varit att man på stora undersökningar gräver halva gropar. Som osteolog har jag länge haft en förhoppning att försöka ändra detta. Troligtvis blir en hel del viktigt material kvar i den ogrävda halvan av gropen. Min önskan är att man ska omprioritera resurserna och gräva färre gropar, men hela gropar. De enskilda kontexterna uppvisar en mycket varierad fördelning mellan arterna. Inom material där får/get dominerar stort finns ändå anläggningar som innehåller mycket nöt och tvärtom, i material dominerade av nöt finns kontexter med mycket stor andel får/get. Exempelvis i Riseberga finns en brunn med 65% nöt och i Hylliematerialet en grop med 64% får/get. Detta är inte alls konstigt. Varje enskild kontext speglar en händelse, ett slakttillfälle eller konsumtionstillfälle. Likaså kan olika arter såväl som olika kroppsdelar av samma art ha deponerats i olika typer av avfallsplatser. Mönstret för hanteringen av avfall är säkert komplicerat. Dessa enorma variationer i material från enskilda kontexter styrker antagandet att det är väsentligt bättre att studera frekvensen mellan arterna i hela material från en lokal. Källor: Nilsson L. Osteologisk rapport Hyllie 156:8 och Vintrieleden Nilsson L. Osteologisk rapport Riseberga Öst MHM 12515 Nilsson L. Databas Flansbjer Nilsson L. Analysanteckningar Toftanäs Nilsson L. 2006. Djur och människor längs vägen. Öresundsförbindelsen och arkeologin. Malmöfynd nr 9. Samuelsson B-Å. Flansbjer rapport över arkeologisk slutundersökning 1991