Bilaga 9. Osteologisk rapport

Transkript

1 Av Helena Hedelin Inledning Benmaterialet har analyserats vid osteologiska enheten, Statens historiska museum i Stockholm Material och metod Materialet uppgår till totalt 1519,6 gram, varav 478,1 gram (31 %) har identifierats. 254,7 gram är obränt och 1264,9 gram är bränt. Sex anläggningar innehöll människoben och har betecknats som gravar. De redovisas separat var och en för sig. Djurbensmaterialet som härrör från boplatsytan har slagits ihop och redovisas artvis. Vid analysen identifierades, där så var möjligt, fragment till art, benslag del och sida, varefter de räknades och vägdes. De oidentifierade fragmenten har inte räknats. I brandgravsmaterialet har de rörbensfragment som identifierats till människa, men som inte kunnat identifieras till benslag, förts till en egen grupp, ossa longa och räknats med bland det identifierade materialet. Fragmentens färg, grad av bränning och storlek har noterats. I de fall djurtänderna uppvisar recent fragmentering har varje tand, inte varje bit räknats som ett fragment. Detta eftersom främst nötkreatur och get/fårtänder lätt smulas sönder i hanteringen och dessa arter skulle då få ett missvisande fragment antal. Fullständig benlista där art, benslag, del, sida, vikt och antal anges för de identifierade fragmenten, finns på osteologiska enheten, Statens historiska museum under angiven lokal samt diarienummer 6333/92 och 2571/93. Åldersbedömningen av människoben i gravar har huvudsakligen baserats på skalltaksfragment med utgångspunkt från tjockleken på diploe (det porösa mellanliggande lagret) i förhållande till tabula interna/externa (den kompakta in- och utsidan). Graden av sutursammanväxningen på kraniets ben har beaktats i de fall sammanväxning påbörjats, pågått eller avslutats (Gejvall 1948). Skalltaksfragment med öppna suturer har fått indikera unga individer endast tillsammans med minst ytterligare en faktor. Åldersintervallen ges enligt Szilvassy 1988 (s. 144): Infans I 0 7 år Infans II 7 14 år Juvenilis år Adultus år Maturus år Senilis 60 år Benämningen Adult omfattar hela intervallen Adultus Senilis. Järn och brons metallhantverk och boende vid Åbrunna 1

2 Gravarna 2 Järn och brons metallhantverk och boende vid Åbrunna Totalt påträffades under för- och slutundersökning sex gravar med en sammanlagd benmängd av 864,1 gram ben. 241,1 gram (28 %) befanns möjligt att identifiera. Mängden ben i gravarna varierar. Den benrikaste anläggningen, A40537, innehöll 413,4 gram ben medan det i A40527 endast fanns 32,5 gram. Medelvärdet är ca 100 gram. Benen är överlag väl brända och i alla anläggningar utom en (A40527) är fragmenten sotiga. I anläggning 7631 fanns några enstaka obrända fragment till en vikt av 0,3 gram. Könsbedömning har inte varit möjlig för någon av gravarna eftersom inga könsindikerande fragment påträffats. Förutom de här presenterade gravarna fanns ytterliggare nio anläggningar som enligt den arkeologiska bedömningen klassats som gravar; A9524, A9999, A11167, A11177, A14714, A27086, A32683, A33390 och A I fyra av dem, A9999, A14714, A32683 och A33390 fanns ben, dock i mycket små mängder. Inga människoben påträffades i någon av dessa anläggningar. Det enda fragment som kunde identifieras var en del av ett fågelben i A Anläggning 40527, F397 Från anläggningen tillvaratogs 32,5 gram brända ben, varav 13,9 gram (43 %) har identifierats. Benen är ej helt förbrända, grå/blå till färgen och ej sotiga. Det största fragmentet är 3,0 cm stort, de flesta övriga är ca 1,0 cm. Rester efter en människa påträffades. Åldersbedömningen har inte kunnat sättas närmare än att det i det här fallet inte rör sig om ett litet barn. Människa: 13,9 gram, 11 fragment, från kraniet och de långa rörbenen Ålder: Icke barn Anläggning 40537, F6 Från anläggningen tillvaratogs 413,4 gram brända ben, varav 90,4 gram (22 %) har identifierats. Benen är väl brända, grå/svarta till färgen och tämligen sotiga. Det största fragmentet är 4,0 cm stort, de flesta övriga är upp till 2,0 cm. Rester efter en vuxen (adult) människa påträffades. Människa: 90,4 gram, 163 fragment, från kraniet, ryggraden, armarna, händer/ fötter samt det långa rörbenen. Ålder: Adult. Bedömningen grundas på sutursammanväxningen som påbörjats på några fragment, men som är otydlig och svår att bedöma på andra bitar. Anläggning 40543, F8 Från anläggningen tillvaratogs 193,9 gram brända ben, varav 37,7 gram (19 %) har identifierats. Benen är väl brända, sotiga och grå/svarta till färgen. Det största benfragmentet är 4,5 cm stort, de flesta övriga är upp till 1,5 cm. Rester efter en människa påträffades.

3 Människa: 37,7 gram, 68 fragment, från kraniet, ryggraden, bålen, nedre extremiteterna samt övriga långa rörben. Ålder: Maturus. Bedömningen baseras på suturväxningen. Suturen är helt sluten internt och syns endast som en svag söm externt. Anläggning 7631, F395 Från anläggningen tillvaratogs 23,4 gram ben, varav 0,3 gram är obränt. 3,9 gram (20 %) befanns möjligt att identifiera. De brända benen är överlag väl brända, grå/svarta till färgen och sotiga. Det största fragmentet är 0,5 1,0 cm. Rester efter en människa påträffades. Människa: 3,9 gram, 8 fragment, från det långa benröret. Ålder: - Anläggning 7655, F396 Från anläggningen tillvaratogs 143,2 gram brända ben, varav 59,9 gram (42 %) har identifierats. Benen är väl brända, svagt sotiga och gråa till färgen. Det största fragmentet är 4,5 cm stort, de flesta övriga är upp till 2,0 cm. Rester efter en vuxen (adult) människa påträffades. Människa: 59,9 gram, 66 fragment, från kraniet, ryggraden, bäckenet samt de långa rörbenen. Ålder: Adult. Bedömningen baseras på grovleken på rörbensfragmenten samt storleken på förekommande benslag (mandibula och pars petrosa på temporale). Anläggning 9053, F320 Från anläggningen tillvaratogs 57,7 gram brända ben, varav 35,3 gram (61 %) har identifierats. Benen är väl brända, något sotiga och grå/vita till färgen. Det största fragmentet är 3,5 cm stort, de flesta övriga är upp till 1,5 cm. Rester efter en människa påträffades. Människa: 35,3 gram, 55 fragment, från kraniet, ryggraden, bäckenet samt det långa rörbenen. Ålder: Juvenilis. Bedömningen baseras på storleken på pars petrosa samt det faktum att dipleon är tunn men tät och tabula interna/externa tjock. Dessutom är coronalsuturer helt öppna. Boplatsen Från fornlämningens boplatsyta tillvaratogs under undersökningarna sammanlagt 655,5 gram ben. 237,0 gram (36%) kunde identifieras. Drygt 1/3 av benen, 254,4 gram, är obrända och resten, 401,1 gram är brända. De brända benens bränningsgrad varierar kraftigt, från mycket väl förbrända till de som endast är svagt eldskadade. Enstaka fragment är 2 3 cm stora men de flesta är 0,5 cm eller mindre. Trots att benmaterialet är kraftigt fragmenterat och dåligt bevarat fanns ändå ben spritt över stora delar av Järn och brons metallhantverk och boende vid Åbrunna 3

4 boplatsen. Benkoncentrationer över gram är ovanligt. De flesta benfynd utgörs av några enstaka små fragment. En del av materialet har vattensållats. De rutor och anläggningar som vattensållats gav i regel mer ben men oftast i form av mycket små fragment. Fiskben påträffades både bland det material som vattensållats och det som inte vattensållats. Benmängden är tämligen liten och det identifierade materialet är av så ringa omfattning att det är svårt att dra några slutsatser både om de olika arternas frekvens och frekvensen av de olika benslagen för varje art. Däremot kan man konstatera att en stor mängd arter finns representerade. Det finns såväl husdjur; nötkreatur, får/get, svin, som vilda djur; räv, älg, björn (skogshare ej medräknat), samt dessutom fisk och fågel. Nötkreatur (Bos Taurus) 222,8 gram, 28 fragment, har identifierats till nötkreatur. Båda vad gäller antal fragment och vikten på de identifierade benen, är nötkreatur den vanligast förekommande arten. De allra flesta fragment utgörs av trasiga tänder. Förutom tänder finns en bit revben samt ett fotrotsben. Får/Get (Ovis Aries/Capra hircus) 4,1 gram, 8 fragment, har identifierats till får eller get. Fåret och getens skelett är mycket lika varandra både till storlek och morfologi och det är bara vissa specifika benslag som kan artbestämmas. Artbestämningen är särskild svår på benmaterial som är bränt och fragmenterat. I det här fallet har inga fragment med artkarakteristiska kriterier påträffats. Från får/get finns en större variation i representerade kroppsdelar än från nötkreatur. Delar av både fram och bakbenen samt kraniet kunde identifieras. Svin (Sus domesticus) 0,8 gram, 1 ben, har identifierats till svin. Det rör sig om tre tänder samt en klöv, dvs. ben från de så kallade köttfattiga delarna på kroppen. Björn (Ursus actos) 2,7 gram, 1 ben, har identifierats till björn. Det är en hel obränd falang. Här rör det sig inte om en klo, utan ett mellanhands/fotben. (ph II) som sitter omedelbart ovanför klon. Räv (Vulpes vulpes) 1,9 gram, 1 fragment, har identifierats till räv. Det är en del av kraniet, den så kallade okbågen. Älg (Alces alces) 1,4 gram, 1 fragment, har identifierats till älg. Det är den övre delen av ett så kallat stilettben som sitter i extremiteterna nedre delen. Skogshare/Fälthare (Lepus timidus/lepus europaeus) 2,4 gram, 1 nästan helt ben, har identifierats till skogshare eller fälthare. Det är ett obränt skulderblad som är något skadat på själva bladet. Benet liknar emellertid till färgen inte det övriga materialet. Skulderbladet är helt vitt medan de övriga obrända benen är bruna till färgen. Troligen är benet, som påträffades som rensfynd, recent. 4 Järn och brons metallhantverk och boende vid Åbrunna

5 Abborre (Perca fluviatilis) 0,1 gram, 1 fragment, har identifierats till abborre. Det är en liten bränd kota. Abborren är den enda fiskart som kunnat identifierats i materialet. Dock finns ytterligare några fiskkotor som ej närmare kunnat artbestämmas. Fisk (Pisces species) 0,4 gram, 6 fragment har identifierats till fisk utan att någon artbestämning varit möjlig. Samtliga fragment är brända kotor. Fågel (Aves species) 0,4 gram, 2 fragment, har identifierats till fågel utan att någon närmare artbestämning varit möjlig. Det rör sig om 2 rörben från extremiteterna. Tabell 29. Det identifierade benmaterialet från boplatsytan, rangordnat efter arternas förekomst i vikt. Art Vikt Procent 1. Nötkreatur (Bos taurus) 222,8 gram 94 % 2. Får/Get (Ovis Aries/Capra hircus) 4,1 gram 2 % 3. Björn (Ursus arctos) 2,7 gram 1 % 4. Skogs/Fälthare (Lepus timidus/europaeus) 2,4 gram 1 % 5. Räv (Vulpes vulpes) 1,9 gram 1 % 6. Älg (Alces alces) 1,4, gram 0,5 % 7. Svin (Sus domesticus) 0,8 gram 0,3 % 8. Fågel ( Aves species) 0,4 gram 0,2 % 9. Fisk (Pisces species) 0,4 gram 0,2 % 10. Abborre (Perca fluviatilis) 0,1 gram 0,04 % Tabell 30. Det identifierade benmaterialet från boplatsytan, rangordnat efter arternas förekomst i antal fragment. Art Antal fragment Procent 1. Nötkreatur (Bos taurus) % 2. Får/Get (Ovis Aries/Capra hircus) 8 15 % 3. Fisk (Pisces species) 5 11 % 4. Svin (Sus domesticus) 4 7 % 5. Fågel (Aves species) 2 4 % 6. Älg (Alces alces) 1 2 % 7. Räv (Vulpes vulpes) 1 2 % 8. Abborre (Perca fluviatilis) 1 2 % 9. Björn (Ursus arctos) 1 2 % 10. Skogs/Fälthare (Lepus timidus/europaeus) 1 2 % Referenser Gejvall, N-G Gravfältet på kyrkbacken i Horns socken, Västergötland. KVHAA handlingarna 60:2. Szilvassy, J Alterdiagnose am skelett I : Martin & Knussman. Antropologie. Handbuch der Vergleichenden Biologi des Menschen. Band 1, 1 Teil. Stuttgart. Järn och brons metallhantverk och boende vid Åbrunna 5