Osteologisk analys av boplatsoch gravmaterial daterade till äldre och yngre järnålder från Lappnäset, Raä 5 och 6, Nora socken, Ångermanland

Transkript

1 Osteologisk analys av boplatsoch gravmaterial daterade till äldre och yngre järnålder från Lappnäset, Raä 5 och 6, Nora socken, Ångermanland Barbro Hårding Länsmuseet Västernorrland Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation. Rapport nr 2:97

2 Innehållsförteckning Inledning Materialet Boplatserna Material och metod Hus 1 (vendeltid) Hus 2 (vendel -vikingatid) Hus 3 (vendel-vikingatid) Avfallshögen A 250 Övriga boplatsben Jämförelse mellan hus 1 och 2 Gravarna Material och metod Gravl - hög från 700-talet Grav 2 - hög från talen Grav 8 - hög från SOO-talet Grav 9 - flatmarksgrav från 900-talet Grav lo - hög från 600-talet Sammanfattning och analys Tabeller Referenser S lo

3 Inledning Under åren genomfördes en arkeologisk för- och slutundersökning av Lappnäset, Raä 5 och 6, Nora socken i Ångermanland. Undersökningen har berört boplatser och gravar daterade till yngre järnålder och enstaka anläggningar från äldre järnålder. Uppdragsgivare är Vägverkel, Region Mitt, och undersökningen är föranledd av att en nydragning av väg E4 skall göras genom området. Projektet har genomförts som ett samarbete mellan Umeå universitet och Länsmuseet Västernorrland och ansvarig grävningsledare har antikvarie Lennart Forsberg, Länsmuseet Västernorrland varit. Den osteologiska analysen, som innefattar en sammanfattning av de tidigare gjorda analyserna, har utförts under en månad i januari ]996 av antikvarie Barbro Hårdin~ Länsmuseet Västernorrland. Materialet Den mesta jorden har torrsållats genom såll med maskstorleken 4 mm och därutöver har vattensållning och skärslevsgrävning företagits. Totalt har 1848,3 g brända ben och 2,3 g obrända ben tillvaratagits från boplatsytoma. Från gravarna har sammanlagt 2031,5 g brända ben och 13,2 g obrända ben insamlats. Boplatserna Material och metod Benen är starkt fragmenterade och den genomsnittliga vikten för ett fragment är 0,2 g. Av sammanlagt 1848,3 g brända ben har 159,4 g (8%) kunnat bestämmas till art eller djurgrupp samt benslag eller bengrupp. Av de 2,3 g obrända ben som ingår i materialet utgörs 1,7 g av tandfragment. Det övriga obrända benet utgörs av ett ytligt liggande fiskben som torde vara recent och därmed utgår ur analysen. Benen är insamlade i två fiktiva lager om 10 cm vardera, DN 1 och 2, och ungefär 70% av benen kommer från DN l. Benen fördelar sig mellan ytorna enligt följande: hus l 424,2 g brända ben hus ,8 g brända ben hus 3 48,5 g brända ben + 1,7 g obrända ben A ,9 g brända ben övriga boplatsben 34,7 g brända ben Benen har räknats och vägts samt bestämts till art eller djurgrupp samt benslag eller bengrupp. Inga mätningar för köns- och mankhöjdsberäkningar har kunnat utföras eftersom benen är alltför fragmenterade och metrisk dokumentation har endast varit möjlig att utföra på två fågelben (tabells). 3

4 De identifierade arterna och djurgrupperna är följande: nöt () häst (Equus cabal/us) älg (Alees alees) nöt/häst/älg (/Equus caballus/alees alees) får/get (Ovis arieslcapra hircus) svin (Sus domesticus) hund (Canis [amiliaris) hund/räv (Canidae) hare (Lepus timidus) säl (Phocidae) mård (Martes martes) bäver (Castor [iber) andfågel (Anatidae) järpe (Bonasa bonasia) fågel (Aves sp) gädda (Esox /ucius) Grupperna får/get och hund/räv har använts då dessa arter inte har kunnat skiljas åt. De bäst bevarade benen i fragmenterade material tillhör ben från köttfattiga kroppsdelar. Av obrända ben brukar ofta endast tandfragment kunna identifieras och av bränt material brukar de kompakta benen från fotregionen och kraniet vara bäst bevarade. Dessa är dessutom lätta att identifiera osteologiskt eftersom de har specifika morfologiska kriteria, medan däremot ben från köttrika kroppsdelar som exempelvis kotor, revben och rörben är svåra att identifiera i fragmenterat tillstånd. Den mycket vida djurgruppen nöt/häst/älg används i analysen för en del av dessa svårbedömda ben. Från älg har inget ben identifierats, men däremot förekommer ett hornfragment, och eftersom arten inte kan uteslutas i materialet så används gruppen i analysen. Som en följd av materialets dåliga status så kommer den största delen av de identifierade benen från köttfattiga regioner och därför går det inte att avgöra om ett område har använts till matlagning eller slakt utifrån benmaterialet. 4

5 ISO, , nöt c får/get ~ E III sv;n O> D hund/röv g vilt O SO lij!l f6gel D fok arter Figur 1. Fragmentfördelningen mej/an husdjuren, vilt, fdgel och fisk i hela boplatsmateriajet. Hus 1 (vendeitid) Huset har legat uppe på en moränås och en stor mängd vävtyngder tyder på att huset kan ha använts som ett hantverkshus. Benmaterialet från området omfattar sammanlagt 424,2 g brända ben. De identifierade arterna från området är följande (se tabell 1 för en fullständigare redogörelse) nöt älg nöt/häst/älg häst får/get svm hund/räv (Bos laurus) (Alees alees) (/ Equus eaballus/alees alees) (Equus eaballus) (Ovis aries/capra hircus) (Sus domestieus) (Canidae) 6 fragment 1 fragment 10 fragment 1 fragment 16 fragment 8 fragment 1 fragment Den största delen av materialet kommer från får eller get, vilket stämmer överens med många andra järnåldersgårdar (Lindqvist & Ramqvist 1993:91; Liedgren 1992:183). Av häst finns endast ett identifierat fragment från fotregionen. Närvaron av hästbenet kan inte säkert tolkas som att man har ätit häst trots att seden att äta hästkött ingalunda var ovanlig på landsbygden under järnåldern (Backe 1985; Vretemark 19B8:2). Eftersom huset kan ha fungerat som ett hantverkshus så kan hästbenet tillsammans med älghornet vara rester efter benoch hornhantverk. De identifierade benen från nöt kommer även från köttfattiga kroppsregioner, medan gruppen nöt/häst/älg mestadels utgörs av ben från 5

6 köttrika kroppsdelar. Benet från hund eller räv utgörs av ett tåben och kan ha följt med i pälsen om det kommer från en räv. Hus 2 (vendel-/vikingatid) Minst ett hus har funnits på boplatsterrassen under 600- och SOo-talen där en omfattande smidesverksamhet har förekommit i den äldre fasen. Från området har sammanlagt 1267,8 g brända ben tillvaratagits. De identifierade arterna är följande (se tabell 2 för en fullständigare redogörelse). nöt nöt/häst/älg får/get svin hare säl hund/räv hund mård bäver andfågel järpe fågel gädda (Bos tourus) (Bos tourus/ Equus eobol/us/alces alces) (Ovis aries/capra hireus) (Sus domestieus) (Lepus timidus) (Phocidoe) (Canidae) (Canis famiiioris) (Martes martes) (Castor fiber) (Anatidae) (Bonasa bonasia) (Aves) (Esox lucius) 25 fragment 9 fragment 96 fragment 62 fragment 6 fragment 6 fragment 1 fragment 4 fragment 1 fragment 1 fragment 2 fragment 1 fragment 6 fragment 2 fragment Liksom från hus l så dominerar även här gruppen får eller get, men en relaltivt stor andel svinben ingår även i materialet. Anmärkningsvärt är ett hornfragment från nöt, får eller get eftersom kännedomen om den norrländska tamboskapens utseende under förhistorisk tid och medeltid är mycket dåligt utforskad. Av hund finns fyra och av hund/räv ett fragment. Benen kommer från såväl köttfattiga som köttrika kroppsdelar och de ben som har bestämts till hund kommer från mellanstora hundar av lapphundsstorlek. Förekomsten av hundbenen på boplatsen tyder på att man har haft ett tämligen osentimentalt synsätt på djuren, eftersom de tydligen inte har särbehandlats i förhållande till andra arter på gården. Av de identiferade benen från säl härrör samtliga från fotregionen och två av de sex identifierade fragmenten kommer från ungdjur. Det är inte förvånande att invånarna på Lappnäset har utnyttjat naturresurserna vid kusten som inte var långt borta. Benen från ungdjuren tyder på att man har bedrivit vårvinterjakt liksom man i många tider har dragit ut på vårisarna för att jaga ett lättfångat byte 6

7 som var både närande och värmande. Frånvaron av ben från köttrika kroppsdelar kan betyda att man endast tog del av skinnen från sälarna medan köttet åts någon annanstans. Sex ben har bestämts till hare och benfördelningen med såväl köttfattiga som köttrika kroppsdelar tyder på att man har tagit tillvara både kött och päls från djuren. Ettlårbensfragment har bestämts till mård vilket visar att djuret har jagats. Om man har behållit den begärliga pälsen själv eller bytt bort den mot någon annan produkt måste förbli osagt, vilket även gäller den bäver som har identifierats med ett fragment från skulderbladet. Bäver kan eventuellt ha funnits i Storsjön eller i något annat närbeläget vattendrag eftersom biotopen borde ha passat djuren utmärkt. Från bäver tog man förutom ett välsmakande kött och ett fint skinn även tillvara bävergäll. Bävergäll är en aromatiskt doftande vätska från testiklarna och har varit viktig inom folkmedicinen. Bävergäll har nämligen visat sig ha en botande verkan på grund av dess innehåll av salicylsyra (Person 1979). Två fågelben har kunnat bestämmas till andfågel och ett har identifierats till järpe, medan övriga fågelfragment inte närmare har kunnat identifieras. Änderna har säkert jagats i Storsjön eller ute vid kusten och förekomsten av järpe tyder på att man förstod sig på att fånga välsmakande skogshöns. Järpen trivs i tät, fuktig och snärjig granskog med björk och al vid vattendragen (Bruun et al 1987). Förekomsten av ben från järpe talar för att skogen av gran stod tät runt boplatsen med fuktiga mossor på marken. Anmärkningsvärt är att benen av järpe från hus 2 har passning med ett ben av järpe från grav 2 (se mer därom under grav 2). Däremot saknas tamhöns i materialet vilket kan peka på att dessa inte ännu har tagits i bruk på gårdarna eller också är avsaknaden av tamhöns en följd av materialets dåliga representativitet. Fiskben är tunna och lätteroderade men trots att benmaterialet från Lappnäset var mycket fragmenterat har två ben av käken från gädda bevarats. Förmodligen kompletterades kosten mycket mer med fisk än vad ~aterialetvisar. Benmaterialet från boplatsen tyder på att man har haft hund och hållit nöt, får och/eller get samt svin på gården. Av naturresurserna har man fått kosttillskott genom att fiska och fånga andfågel i sjön, fånga skogshöns i skogen och jaga säl vid kusten. Från säl, bäver och hare fick man både skinn och kött. Dessutom har man tagit skinn från mård och eventuellt räv vilka antingen har behållits på platsen eller bytts mot andra produkter. Från undersökningen av den vendel /vikingatida delen av boplatsen i Arnäs finns ett ben från fotregionen på mård och fyra ben av bäver från såväl lassarna som köttrika kroppsdelar (Gamrell 1992:25 O. Vid den pågående undersökningen på Birka har en stor mängd ben från tassarna av mård, ekorre samt räv hittats och även ben från bäver finns i materialet (Wigh, muntlig uppgift). Benmateria!et från Birka tyder på en omfattande handel med skinn och de enstaka benen av motsvarande arter från Angermanland vid 7

8 samma tid kanske visar att de ängermanländska sörkörarna hade föregångare i förhistorisk tid. Hus 3 (vendel-vikingatid) På husterrassen gjordes en begränsad undersökning under Totalt tillvaratogs 48,5 g brända ben och 1,7 g obrända ben. De identifierade arterna är följande (se tabell 3 för en fullständigare redogörelse). nöt nöt/häst/älg får/get får / get/nöt hare () (/ Alees alees/equus eaballus) Ovis aries/capra hireus) Ovis aries/ Capm hireus/) (Lepus timidus) 3 (19) fragment 1 fragment 3 fragment 2 fragment 2 fragment De obrända benen består av tandemalj från nöt. Ben från svin saknas, men materialet är emellertid för litet för att några slutsatser ska kunna dras om materialet skiljer sig åt mellan hus 3 och de andra husen. Avfallshögen A 250 Strax norr om terrassen med hus 2 och den äldre järnhanteringsfasen fanns en stensamling med avfall bland annat från järnhanteringen. I dumphögen hittades även 31,9 g brända ben. De identifierade arterna är följande (se tabell 4 för en fullständigare redogörelse). får/get svin hund/räv (Ovis aries/capm hireus) (Sus domesticus) (Canidae) 3 fragment 1 fragment 1 fragment I denna bensamling saknas ben från nöt, men materalet är för litet för att någon slutsats ska kunna dras därur. 8

9 Övriga boplatsben Den större delen av benen som inte kan knytas till något hus eller anläggning kommer från ytan mellan hus 1 och 2. Sammanlagt tillvaratogs 34,7 g brända ben från dessa områden. De identifierade arterna är följande (se tabell 5 för en fullständigare redogörelse). nöt får/get svin hare () (Ovis aries/capra hircus) (Sus domesticus) (Lepus timidus) 1 fragment 3 fragment 4 fragment 1 fragment Artsammansättningen skiljer sig således inte från de andra områdena. Hare tycks ha varit det vanligaste viltet i matavfallet förutom från hus 1 där ben av hare saknas. Jämförelse mellan hus 1 och 2 på Lappnäset Eftersom materialet från hus 1 på Lappnäset är litet så är resultatet från den jämförande undersökningen behäftad med en viss svaghet. Benens fördelning i dokumentationsnivåerna visar att den största delen av benen från terrassen med hus 2 och järnhanteringen framför aut fanns i det övre lagret, medan benen fördelade sig mera jämnt i lagren vid hus 1. D Figur 2 Fördelningen av den totala benmängden pd Lappnäset exklusive gravorna. 9

10 Största delen av benrnaterialet fanns på terrassen med hus 2, vilket kan förklaras av att ytan är större och området har hyst flera aktivitetsfaser. Koncentrationen av benen är störst vid den norra gaveln och vid husets sydöstra ände. Vid hus 1 finns den största koncentrationen runt härden samt i sluttningarna utanför huset. Fördelningen mellan de vanligaste husdjuren framgår av figur 3 där även en jämförelse görs med några andra boplatser från vendel-/vikingatid. Flera undersökningar visar att fördelningen mellan arterna blir densamma i bränt som i obränt material (Broberg 1990:102). Fördelningen visar, förutom att häst saknas från hus 2, även en svag förhöjning av andelen svin från området medan får I get dominerar i båda områdena. I jämförelse med de övriga lokalerna liknar de båda områdena på Lappnäset varandra. Vid hus 2 var artrikedomen mycket högre med större inslag av vilt, vilket emellertid kan förklaras av ett mer omfattande benmaterial. Birka n=i0390 Pollista n=820 Ungnåre n=483 Björko n=219 nöt AmO> n=601 höst D får/get "Hölsinglald" n=l02 D svin Gene n=432 hus 2 n=l83 hus l n=31 Figur 3. Den procentuella fördelningen (fragmenträkning! av de vanligaste husdjuren på några boplatser där de båda husområdena på lappnäset representeras av de nedersta staplarna. Uppgifterna är hämtade ur: Birka Pollista Lingnåre Björka Arnäs "Hälsingland" Gene Hus 1 Hus 2 Uppland Uppland Gästrikland Hälsingland Ångermanland Ångermanland Ångermanland Ångermanland vikingatid (Ericson et al 1988:82) vikingatid (Vretemark 1988:2) vikingatid (Broberg 1990:102) vikingatid-medeltid (Backe 1985) vendel-vikingatid (Garnrell 1992:23) äldre järnålder (Liedgren 1992:250ff) äldre järnålder (Ramqvist 1985:73, 89, 117, 131,133) vendeltid vendeltid/vikingatid 10

11 På samtliga norrländska lokaler (utom Arnäs) dominerar får eller get och i Gene är dominansen störst. En skillnad mellan de ångermanländska husen och boplatserna från södra Norrland och Uppland tycks vara att man har hållit svin i stället för nöt längre norrut, vilket kanske kan förklaras med att svin var resurssnålare än nötkreatur. I det bistra klimat som rådde under vintrarna måste nötkreaturen stallas och hållas med vinterfoder medan de allätande svinen var mindre resurskrävande. Arnäs utskiljer sig från övriga lokaler med en mycket stor andel nöt. Häst utgör ett märkbart inslag vid undersökningarna från äldre järnålder i PoIlista medan den är marginell på övriga ställen. Gravarna Av de tiotal gravar som finns registrerade på Lappnäset har fem undersökts. Tre av dessa var tidigare kända gravar som låg i vägsträckningen och därmed måste undanröjas. Ytterligare en grav var belägen i vägens riktning, men denna syntes inte alls före undersökningen eftersom det var en mycket diffus flatmarksgrav. A v den stora mängd rösen som har klassats som röjningsrösen har några undersökts och av dessa kunde en säker grav konstateras. Ben från fem gravar med olika morfologi och datering har således undersökts. Resultatet av den osteologiska undersökningen visar också på skillnader mellan gravarna. Material och metod Från gravarna har sammanlagt 2031,5 g brända ben och 13,2 g obrända ben tilvaratagits. Benrnängden varierar mellan gravarna och i samtliga anläggningar utgör den bara en liten del av den ursprungliga. Undersökningar av nutida kremeringar visar att de brända benen aven vuxen individ uppgår till 2-3,5 liter (Gejvall1948:157). Könsbedömning på brända ben är svår att göra och för att den ska vara relevant så bör man ha flera könsindikerande faktorer. De faktorer som har använts är utseendet på kraniet med ögonhålans övre kant (Margo supraorbita/is), ögonbrynsbågens form (arcus superci/illris) och knöligheten vid näsroten (g/abella) samt muskelfästet i nacken (protuberantia occipitalis) och vid örat (processus mastoideus). Vidare har mätningar utförts på andra halskotans tandutskott (dens axis) samt på strålben och lårben (Arcini muntligen; Gejvall 1948:170ff). l allmänhet kan man konstatera att ben från män är kraftigare och försedda med större och mer uttalade muskelfästen än vad ben från kvinnor är. Vid åldersbedömning hos barn och ungdom kan relativt snäva åldersintervall erhållas eftersom man utgår dels från tandutvecklingen och dels från sarnman- Il

12 växningen av de långa rörbenen, vilka sker vid fastställda åldrar. Hos vuxna blir emellertid bedömningen svårare eftersom man då utgår från benens åldrande. Trots att detta kan variera mycket mellan olika individer så kan man använda sig av exempelvis skalltakets utseende och tandslitaget. Tyvärr bevaras emellertid tändernas kronor sällan intakta i bränt material eftersom tandemaljen oftast spricker i hettan. Tänder från barn brukar däremot bevaras bättre eftersom tänder som ännu inte brutit fram ligger skyddade i tandbenet (Gejvall 1948:159). Skalltaket brukar däremot vara relativt välbevarat i brandgravar och vid åldersbedömningen kan man studera förhållandet mellan dess tre skikt (tabula externa; interna och diploe). där det mellanliggande skiktet blir porösare och tjockare medan de yttre skikten blir tunnare med åren (Gejvall 1948:162). Skallbenens sutursammanväxning börjar från skallens insida vid ca 20 års ålder och sömmarna förändrar sedan succesivt utseende, från att vara tydligt urskiljbara på både in- och utsida till att slutligen helt försvinna. Tyvärr är emellertid sutursammanväxningen behäftad med stora individuella skillnader varför metoden måste användas med försiktighet (Brothwell 1972:38). Vid åldersbedömningen har gruppering skett enligt följande (Sj0vold 1978): infant infans I infans II juvenilis adultus maturus senilis adult 0-1 år 0-7 år 5-]4 år år år år år över 20 år A v de fem undersökta gravarna på Lappnäset innehöll samtliga ben av människa även om benmängden varierade väsentligt mellan gravarna. grav datering vikt obränt volym kön ålder hund! häst fårl älg fågel (-) (-) (I) räv I _,l l 7oo-tal 736,5 0,95 man malurus 2 7oo-800-'a1 639,6 13,2 0,9 - adultus X X X X X tal 11,6 <0,05 - adultus tal 7,8 <0,05 - adult X 10 60O-tal 636 0,95 - maturus X 12

13 Grav 1 - hög från 700-talet Benen är insamlade från ett brandlager, en benkoncentration och i övrigt från fyllningen. Benen var uppdelade på ett flertal påsar men inget i benbestämningen tyder på mer än en begravning. Den anatomiska fördelningen av henen visar inte heller på något speciellt förfarande med benen avseende kroppsdelar eller dyiigt. Därför slås påsarna samman till de tre enheterna vid redovisningen. Totalt har 736,5 g brända ben tillvaratagits och av dessa har 457,5 g (62%) kunnat identifieras till art och benslag eller bengrupp. I graven fanns en man i yngre medelåldern (maturus: år). Könsbedömningen grundas på utseendet av ögonhålans övre kant samt området vid ögonbrynsbågen. Åidersbedömningen grundas på skalltakets utseende där skallsömmarna har börjat växa samman från insidan och där förhållandet mellan skallens tre skikt visar att det mellanliggande skiktet är förijoekat i förhållande till de yttre och inre skikten. Inga djurben har konstaterats i graven. Brandlager Totalt har ungefär 0,1 1 brända, sotiga ben med gråsvart färg tillvaratagits från brandlagret. Benen är mer fragmenterade än övriga ben från graven och medelstorleken är 0,5 cm medan det största fragmentet är 3,5 cm stort. Benen väger 68,9 g och av desa har 27,2 g (39,5%) identifierats. Människa (Homo sapiens) - 76 fragment, 27.2 g kranium (cranium) 18 fragment; tänder (den tes) 5 fragment; revben (costae) 1 fragment; kotor (vertebrae) 3 fragment; strålben (radius) 1 fragment; armbågsben (ulna) 2 fragment; lårben (femur) 1 fragment; rörben (ossa longa) 45 fragment Be,zkoncentrationen Den största delen av benen från graven kommer från "benkoncentrationen". Från denna har 0,7 l brända ben med en vikt av 496,3 g tillvaratagits, varav 300,8 g (61 %) har kunnat bestämmas till art och benslag eller bengrupp. Benen är endast lite sotiga och färgen är gulvit. Det största fragmentet är 4 cm och medelstorleken är 1 cm. Människa (Homo sapiens) 504 fragment g kranium (cranium) 158 fragment; klippben (p petrosa) 3 fragment; underkäke (mandibula) I fragment; tand (dens) 1 fragment; revben (costae) 10 fragment; kotor (vertebrae) 35 fragment; korsben (sacrnm) I fragment; skulderblad (scapula) 1 fragment; överarmsben (humerus) 5 fragment; strålben (radius) 7 fragment; armbågsben (ulna) 3 fragment; bäckenben (coxae) 5 fragment; lårben (femur) 14 fragment; skenben (tibia) 19 fragment; vadben (fibula) 4 fragment; mellanhands- 13

14 Imellanfotsben (metapodium) 1 fragment; finger-itåben (phalanges) 6 fragment; rörben (ossa longa) 230 fragment Övriga ben De övriga benen härrör till övervägande delen från gravens fyllning. Totalt har ungefär 0,15 I brända ben med gulvit färg och utan sot tillvaratagits. Benen väger 171,3 g och av dessa har 129,5 g (76%) kunnat identifieras. Det största fragmentet är 3,5 cm och medelstorleken är 1 cm. Människa (Homo sapiens) 221 fragment g kranium (cranium) 45 fragment; underkäke (mandibula) 4 fragment; revben (costae) 4 fragment; kotor (vertebrae) 5 fragment; överarmsben (humerus) 4 fragment; strålben (radius) 3 fragment; armbågsben (ulna) 2 fragment; lårben (femur) 9 fragment; skenben (tibia) 17 fragment; vadben (fibula) 4 fragment; språngben (talus) 1 fragment; handrots-/fotrotsben (carpi/tarsi)1 fragment; rörben (ossa longa) 118 fragment Kön: man Ålder: maturus (35-64 år) Patologi:- Djurben: - Grav 2 - hög från tal Från graven har 639,3 g brända ben samt 13,2 g obrända ben tillvaratagits från ett brandlager samt från övriga delar av graven. Av de obrända benen har samtliga kunnat identifieras till art och benslag och av de brända har 163,6 g (26%) kunnat identifieras till art eller djurgrupp samt benslag eller bengrupp. Benen är fördelade på ett flertal påsar I men inget i den osteologiska bedömningen styrker någon uppdelning av benen. Vid redovisningen slås därför benen samman till brandlagret och övriga ben. Eftersom inte något i den osteologiska bedömningen skiljer enheterna åt så hålls de åtskilda enbart pga skillnaden i sotighet. Graven kan således ses som en begravning, använd vid ett tillfälle för en individ. 1 graven fanns brända ben aven individ i åldern adultus (18-44 år). Åldersbedömningen grundas på att det mellanliggande skiktet i skallbenen inte är speciellt förtjockat och att de yttre och inre skikten är kraftiga. Visserligen har skallsuturerna börjat växa samman från insidan men bedömrugen blir ändå adultus. Någon könsbedömning har inte kunnat göras eftersom ögon-hålans övre kant varken visade någon tydligt manlig eller kvinnlig form och mått på de långa rörbenen inte heller visade någon tydlig könsindikering. 14

15 I graven fanns också ben av häst, hund eller räv, får eller get, älg samt järpe. Från häst har ben från kraniet, underkäken, fotregionen och ett kotfragment identifierats. Förekomsten av de obrända benen pekar på att det ena tillhör graven medan det andra förmodligen inte gör det. De obrända fragment som antas tillhöra graven kommer från en svedd hästtand. Det andra obrända benet, som inte alls är eldpåverkat och hittades vid rensningen av gravens yta, kommer från en tjäder och torde utgöra en recent inblandning. Från hund eller räv finns endast ett fragment av ett finger-/tåben. Från får eller get finns enstaka ben från köttrika och köttfattiga kroppsdelar. Från älg finns ett hornfragment som troligen har ingått i ett föremål. Ett fragment av järpe har kunnat identifieras medan övriga fågelben inte har kunnat bestämmas närmare. Djurbenen kommer inte för någon art från hela kroppen. Från hus 2 kommer också ett ben av järpe som har visat sig passa samman med benet från grav 2. Benet kommer från vingen och utgör inte någon köttrik del av fågeln. Anledningen till att samma ben finns både i graven och i hus 2 torde ha sin förklaring i begravningsritualen. Kanske har man bränt människan och djurdelarna på gravbålet och därefter fört med sig en del av djurkropparna till huset för att under symboliska former fortsätta begravningsritualen där. Eftersom grav 2 och hus 2 dessutom har samma datering så kan man knyta huset och graven till varandra. Brand/agre! Från brandlagret har 397,5 g brända, något sotiga ben med grågul-gråvit färg tillvaratagits, och av dessa har 72,3 g (18%) kunnat bestämmas till art eller djurgrupp samt benslag eller bengrupp. Det största fragmentet är 5 cm medan medelstorleken är 0,5 cm. Benen har en volym av knappt 0,6 l. Människa (Homo sapiens) 77 fragment, 44,2 g kranium (cranium) 18 fragment; underkäke (mandibula) 3 fragment; tand (dens) 1 fragment; revben (costae) 3 fragment; kotor (vertebrae) 2 fragment; överarmsben (humerus) 3 fragment; strålben (rad;us) 2 framgent; lårben (femur) 1 fragment; skenben (tibia) 2 fragment; vadben (fibula) 1 fragment; mellanhands /mellanfotsben (metapodium) 1 fragment; finger-/tåben (phalanges) 5 fragment; rörben (ossa langa) 35 fragment Häst (Equus caballus) 15 fragment, 24,3 g kranium (cranium) 1 fragment; klippben (p petrosa) 2 fragment; underkäke (mandibula) 2 fragment; handrots-/fotrotsben (carpi/tarsi) 3 fragment; mellanhands /mellanfotsben (me/apodium) 6 fragment Får /Get (Ovis arieslcapra hircus) 4 fragment, 2 g kota (vertebra) 1 fragment; mellanhands-/mellanfotsben (metapodium) 3 fragment 15

16 Fågel (Aves sp) 4 fragment. 1.8 g obestämt (indet) 4 fragment Övriga ben Från rensning, fyllning samt ytor utanför brandlagret har sammanlagt 241,8 g brända och 13,2 g obrända ben tillvaratagits, varav 78 g (32%) respektive 13,2 g har kunnat identifieras till art eller djurgrupp och benslag eller bengrupp. De brända benen är inte sotiga och har gulvit färg. Det största fragmentet är 5 cm och medelstorleken är 0,5 cm. Benens volym uppgår till 0,25-0,3 1. l uppräk-ningen nedan är benen brända om inte annat anges. Människa (Homo sapiens) 99 fragment, 41 g kranium (cranium) 31 fragment; tand (dens) l fragment; revben (costae) 5 fragment; kotor (vertebrae) 12 fragment; överarmsben (humerus) l fragment; lårben (femur) 4 fragment; vadben (fibula) l fragment; finger- / tåben (phalanx) l fragment; rörben (ossa longa) 43 fragment Häst (Equus caballus) 24 fragment, 42,9 g (varav 9 fragment, 8,6 g obränt) tänder (den tes) 9 fragment - OBRÄNT; klippben (p petrosa) 8 fragment; underkäke (mandibula) 4 fragment; foltotsben (tarsus) l fragment; Hund/Räv (Canidae) -l fragment, 0,1 g finger-/tåben (phalanx) l fragment Får/Get(Ovis aries/capra hircus) - 3 fragment, l,l g strålben (radius) l fragment; mellanhands-/mellanfotsben (metapodium) 2 fragment 16

17 Älg (Alees alees) 1 fragment, 0,5 g horn (cornu) 1 fragment Järpe (Bonasa bonasia) 1 fragment 0,1 g vingben (carpusmetacarpus) l fragment Fågel (Aves sp) 3 fragment 1 g obestämt (indet) 3 fragment Tjäder (Tetrao urqgallus) 1 fragment. 4,6 g OBRÄNT (troligen recent) överarmsben (humerus) 1 fragment Kön: - Ålder: adultus år) Patologi:- Djurben: häst, hund/räv, får/get, järpe, fågel, älg (~äder,som troligen är recent). Obrända ben: hästtänder Grav 8 - hög från 500-talet Från graven finns enstaka, gulvita, rena, brända ben med en vikt av 11,6 g. Av benen har 6,9 g ( 60%) kunnat identifieras till art och benslag eller bengrupp. Det största fragmentet är 2 an och medelstorleken är 0,5 an. 1 graven har en idivid i åldern år (adultus) av obestämt kön gravlagts. Åldersbedömningen baseras på förhållandet mellan skalltakets tre skikt där det mellanliggande skiktet är relativt tunt medan de yttre skikten är tämligen tjocka Skallsömmarna har börjat fusera från insidan. Inga djurben har konstaterats i graven. Människa (Homo sapiens) 25 fragment 6,9 g kranium (cranium) 6 fragment; revben (eosb>e) 2 fragment; skenben (tibia) 1 fragment; rörben (ossa longo) 14 fragment Kön:- Ålder: adultus år) Patologi: - Djurben: - 17

18 Gnv 9 flatrnarksgrav från 900-talet Redan vid förundersökningen kunde den ovan mark osynliga graven konstateras som en svag packning av stenar i ett skikt. De tillvaratagna benen från iinmdersökningen visade att ben från människa fanns i materialet (Hårding 1994:41). Vid 1994 års slutundersökning totalundersöktes området och ytterligare nlgra ben tillvaratogs. Benen från graven är få och starkt fragmenterade vilket kan förklaras av deras utsatta ytliga läge. Totalt har 58 fragment med en vikt av 7,8 g tillvaratagits från graven och av dessa har 1,6 g (38%) kunnat identifieras till art eller djurgrupp och benslag eller bengrupp. Benen är rena och starkt fragmenterade. Igraven har en vuxen (adult) människa av obestämt kön begravts tillsammans med en hund eller en räv. Åldersbedömningen baseras på att det spjälkade skalltaket uppvisar en vuxens skikttjocklek. Människa (Honw sapiens) 9 fragment, 2,5 g kranium (cranium) 3 fragment; kota (vertebra) 1 fragment; strålben (radius) 1 fragment; rörben (ossa longa) 4 fragment Hund/räv (Canidae) 1 fragment, 0,1 g svanskota (vertebrae coccygis) 1 fragment Kön:- Ålder: adult (äldre än 20 år) Patologi:- Djurben: hund/räv Grav 10 hög från 600-tal Grav 10 var vid inventeringen klassat som ett räjningsröse (RR 15) om än med ett gravlikt utseende. Vid förundersökningen (993) undersöktes halva röset och på grund av rösets morfologi samt fynd av pärlor och brända människoben konstaterades redan under utgrävningen att röset var en brandgrav. Resten av graven undersöktes hösten Totalt har 0,95 liter brända ben med en vikt av 636 g tillvaratagits från graven. Ben.n är sotiga samt vita och bruna till färgen, där de bruruärgade fragmenten utgjörs av ben som är dåligt brända. Många av benen är förhållandevis välbevarade med mycket spongiosa (= benens inre, luckra struktur som ofta försvinner i eroderat material). Det största fragmentet är 5 cm långt och medelstorleken är 0,5-1 cm. Av benen har 178 g (28%) identifierats till art eller djurgrupp samt benslag eller bengrupp. 18

19 Graven innehöll ben aven människa i åldern år (maturus). Åldersbedömningen är baserad på att lårbenets nedre ledände samt strålbenets övre ledände har vuxit samman med respektive ben. Vid åldersbedömningen har även skallbenens utseende med ett för~ockat mellanskikt samt skallsömmamas begynnande sammanväxning beaktats. Individens kön har ej varit möjligt att fastställa. På en bröstkkota har benpålagring (så kallade osteophyter) kunnat konstateras. Förändringen kallas ostoarthritis och är den vanligaste av alla ledsjukdomar (Orlner & Putschar 1981:419). Osteoarthritis uppkommer genom att brosket mellan kotorna förslits och ersätts av nybildat ben, Förändringen hör samman med åldrande och kan även vara genetiskt betingad (Steinbock 1976:278). Osteoarthrit uppträder sällan före 40-årsåldern men ökar sedan succesivt. Vid undersökningar av 4000 nutida patienter har det visat sig att 60-80% hade förändringar i ryggraden vid 60 år och vid 90 år hade 100% av de undersökta osteoarthritis (Orlner & Putschar 1981:419ff). Förändringen är vanligare hos män än hos kvinnor och förekomsten under förhistorisk tid, medeltid och nutid är ungefär densamma (Bennike 1985:1311). Den gravlagde hade fått med sig en hund i graven. Två fragment av mellanhandsben härrör från en mindre hund och för övrigt har 3 ben kunnat bestämmas till hund eller räv. Eftersom det konstaterade hundbenet kommer från en hund av rävstorlek så härrör troligen även deövriga från samma djur. Människa (Homo sopiens) 217 fragment g kranium (cranium) 62 fragment; klippben (p petrosa) 4 fragment; tand (dens) 1 fragment; revben (costae) 11 fragment; kotor (vertebrae) 35 fragment; överarmsben (humerus) 3 fragment; strålben (radius) 6 fragment; armbågsben (uina) 1 fragment; bäckenben (coxae) 5 fragment; lårben (fernur) 10 fragment; skenben (tibia) 9 fragment; mellanfotsben (metatarpus) 1 fragment; finger- / tåben (phalanges) 2 fragment; rörben (ossa langa) 67 fragment Hund (Canisfamiliaris) 2 fragment 0,4 g mellanhandsben (metacarpus) 2 fragment Hund/Räv (Canidae) 3 fragment 0.3 g kota (vertebrae) 2 fragment; mellanfotsben (metatarsus) 1 fragment Kön:- Ålder: Maturus (35-64 år) Patologi: Osteoartrit på en bröstkota Djurben: hund 19

20 Sammanfattning och analys Totalt har 1850 g ben analyserats från boplatsområden på Lappnäset. Benen är till övervägande del brända och starkt fragmenterade. Den största delen av materialet kommer från den vendeltida husterrassen (hus 2) med två aktivitetsfaser, dels en yngre bostadsfas och en äldre järnhanteringsfas. Trots att materialet är ojämnt fördelat över olika ytor visar en jämförelse mellan hus 1 och 2 att får eller get utgör det vanligaste husdjuret följt av svin och sist nöt. Fynd av ett fragment horn från får, get eller nöt visar att någon av dessa raser har haft horn under järnåldern i Norrland. Den förhållandevis stora mängden ben från hus 2 visar att fångst av vilt, säl, fågel och fisk har utgjort en viktig del av ekonomin. Från gravarna har 2044,7 g ben tillvaratagits. Mängden ~ varierar betydligt mellan gravarna från några enstaka gram till flera hundra gram. Emellertid utgör benmängden i samtliga gravar endast en liten del av den ursprungliga, vilket kan bero på att benen har smulats sönder och förintats under stenpackning och jord. En annan förklaring kan vara att gravläggandet är symboliskt och därmed kan det vara mindre viktigt att alla benen finns med i graven, eller också kan man ha placerat benen på flera olika platser (Kaliff 1992:121). Ett fingerben av järpe har hittats i två fragment som passar samman. Den ena delen fanns i grav 2 och den andra i det samtida hus 2. Fragmenten tyder på att man inom gravritualens form kan ha flyttat delar av djur-kropparna från gravbålet till huset. Sammansättningen av benen skiljer sig åt mellan gravarna, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att gravarna har olika datering. Samtliga gravar rymmer en begravning med. en individ i varje. I två av gravarna förekommer inga djurben (grav 8 och 1) och eftersom dessa också är de äldsta? gravarna så tycks tendensen från Mälardalen även gälla i Ångermanland. I Mälardalen förekommer nämligen djurben sparsamt i gravarna under äldre järnålder, för att dyka upp under folkvandringstid och sedan öka under vendel- och vikingatid. Den vanligaste arten på Lappnäset och även vid undersökningar i mälardalen är hunden (Sigvallius 1994: 661). Den grav som innehåller flest djurben är grav 2 från 800-talet. Under yngre järnålder i Mälardalen förekommer mest djurben i gravar där män var begravda (Sigvallius 1994:66). Individen i grav 2 har inte kunnat könsbestämmas och eftersom endast en undersökt grav på Lappnäset innehåller många djurben så säger djurbensförekomsten ingenting om den gravlagdes kön. I graven fanns ben från hund eller räv, häst, järpe och får eller get. I gravar från Mälardalen förekommer vilda fågelarter i ett fåtal gravar (Sigvallius 1994:80). I en 600-talsgrav i Hälsingland förekom obrända kotänder (Liedgren 1992:253) och på den närbelägna boplatsen i Gallsätter påträffades obrända hästtänder i en grav daterad till 300-talet. I Mälardalen förekommer obrända tänder ganska ofta och 20

21 seden att lägga obrända tänder i gravarna uppträder först under romersk järnålder för att kulminera under vikingatid (Sigvallius 1994:129). De obrända hästtänderna i grav 2 är endast svagt eldpåverkade medan flera välbrända fragment från underkäke av häst också finns i graven. Skillnaden i bränningen mellan tänderna och de övriga benen tyder på ett speciellt rituellt hanterande där man på något sätt har särbehandlat tänderna. Således tycks man utifrån benmaterialet kunna datera gravarna på Lappnäset, där de äldsta innehåller få ben av människa utan inslag av djurben. Grav 10 har ovanligt välbevarade och ganska dåligt brända ben medan grav 2 är den grav som är "rikast" med flest arter. Den yngsta vikingatida graven (grav 9) bryter mönstret aven ökande frekvens djurben under yngre jämålder, men å andra sidan är graven mycket dåligt bevarad. 21

22 Tabell l. Identifierade arter och bens/ag i hus l (vikt i gj x y DN art bensla2 fra. vikt svin finger-/ tåben 1 0,7 Sus domesticus vhalanx 77096, ,4 1 nöt/häst/älg kranium 1 0,7 Bos t/equus dalces a cranium 77096, ,4 l fär/get hanrotsben 1 0,6 Ovis ~/Cilvra h cami nöt/häst/älg halskota 1 0,9 80s tleauus dafces a vertebrae får/get finger~/tåben 1 0,3 Ovis ~/CarJra h nhalanx nöt tand 2 0,4 dens nöt/häst/älg halskota 1 1,2 Bos-tlEauus dalces a vertebrae svin bäckenben 1 1 Sus domesticu$ COXfl.e nöt/häst/älg halskota 1 0,7 Bos tleauus da/ces a vertebrae hund/räv finger-jtäben 1 0,1 Canidae vhalanx l får/get strälben 1 0,8 Ov~ alcavra h radill fär/get finger-jtåhen 1 0,2 Ov~ ~/Cavra h vhalanx nöt/häst/älg kota 1 0,7 Bos-tlEauus ~Alces a vertebrae får/get knäskål 1 0,5 Ov~ ~/Cavra h vatella l nöt/häst/älg kota 1 1,8 Bos tlequus dalces a vertebrae får/get skulderblad 1 0,9 Ovis ~/CarJra h SCiwula 77101, nöt handrotsben 1 0,9 CQrvi 77101, nöt/häst/älg kokta l 0,7 BostlEauus dalces Q vertebrae fär/get finger-/tåben 2 0,2 Ov~ ;/Cilvra h v1ullanx nöt/häst/älg halskota l 1,8 Bos-t/Equus e/alees a vertabrae nöt mellanhands-/ 1 0,9 mellanfotsben metnpodi svin mellanhands-/ 1 0,8 mellanfotsben metnpodi Sus domesticus 22

23 häst mellanhands- 1 1 /mellanfotsben I Eauus caballus metaoodi svin käke 1 0,5 Sus domesticus maxi//al mandibula f"'r/get armbågsben 1 0,4 Ovis ~/Cav," h uhu> svin finger-/ tåben 1 0,6 Sus domesticus l vhalanx nät/häst/älg kota 1 0,5 Bos t/eauus da1ces a vertebrat svin finger-/tåben 1 0,1 Sus domesticus I vhalanx fär/get skulderblad 1 0,5 Ovis ~/Cav," h 5alvula älg horn 1 0,5 A/ces alees comu fä'/get mellanhands-/ 1 0,2 mellanfotsben metapodi Ovis alcav," h fä'/get sesamben 1 0,1 Ovis "aicav," h sesamoidet nöt underkäke 1 1 mandibula svin tand 1 0,3 Sus domesticu's dens svin underkäke 1 1,1 Sus domesticus mjlndibula får/get strålben l 0,9 Ovis ~JCavra h radius nöt sesamben 1 0,7 se5ijmoidea får/get skenben 1 0,4 Ovis ~/Cav," h tibia nöt/häst/älg bäckenben 1 1 Bos tjeal4us dalces Q came får/get handrotsben 1 0,7 Ovis alcav,a h cartlus får/get handrotsben 1 0,4 Ovis ~/Ca",a h camus 23

24 Tabell 2. Ideni{ierade arter och bens/ag från hus 2 (vikt j g). x y DN art bensla{! fra. vikt nöt handrotsben 1 1,5 camus svin strålben 1 0,4 Sus domesticus radius fär/get finger/täben 1 0,5 Ovis'alOlv," h vha/anx svin tand 1 0,1 Sus domesticus dens svin överarmsben 1 0,3 Sus domesticus humerus Mr/get handrotsben 1 0, Ou~ alolv," h ""vus hare överarmsben 1 0,2 Il...erJus timidus humerus l nöt mellanhands/. 1 1,4 mellanfotsben matilvodi får/get srrålben 1 0,2 Ovis ~/Olvra h radius svin mellanhands-! 1 0,6 mellanfotsben Sus domesticus metaoodi nöt hälben 1 I,B Bos tauru$ C/11cnneus svin brostkota 1 0,2 Sus domesticus vertebrae nöt/fm/get horn 1 O,B Bos tl Ou~ alolvra h cornu 77053, ,2 2 svin mallanhandsben 1 0,4 Sus domesticus metacatpus I svin finger-/täben I 0,_ Sus domesticus vhalanx I får/gel finger-/täben I 0,1 Ovis -a/cavra h vhalal1x hare mellanfotsben 1 0,2 I Levus timidus metatarsus nöt/häst/älg klippben 1 3,1 Bos -t/equus ~Alces a pars pelrosa får/get mellanfotsben I 0,2 Ou~ a'cav," h metatarsus svin skalltak I 0,5 Sus domesticus kranium får/gel handrotsben 1 0,2 Ou~ ~/Olvra h carpus får/gel finger-/tåben 1 0,3 Ovis ~/Cavra h vhalanx B I får/get skalltak 1 0,5 Ovis ~/Owra h kranium 24

25 l nöt bäckenben l 1,9 Bos /aurus coxae M'/gel finger /tlben l 0,2 Ovis ~/Cavra h I vha/anx andf<\gel vingben l 0,3 Ano.tidae CIlrvus~metQCilrvus l får/get lårben l 0,8 Ovis ~/Ctmra h I (emur l får/get språngbcn l 0,3 Ovis ~/CQ"ra h ta/us l fär/get armbågsben l 0,5 Ovis ~/uv" h ul... l l svin klippben l 1,4 Sus domesticus I vars vetrosa M'/gel finger-/tåben l 0,9 Ov~ ~/uv,. h I "halanx l svin finger-i tåben l 0,4 Sus domesticus I vhalanx l svin mellanhands- l 0,4 /mellanfotsi>en Sus domesticus metavodi l hund mellanhandsben l 0,2 Canis familiaris metacarous l får/get finger-/tlben l 0,1 Ovis a/cav,. h I vhalanx l får/get finger-/tåben l 0,3 Ovis ~/Co.J1ra h I vhalanx l får/get språngben l 0,3 Ovis a/cavra h lolus svin mellanhands- l 0,3 /mellanfotsben Sus domesticus melapodi l fä'/gel bäckenben l 0,5 Ov~ ~/UV,. h ro""" l fä'/gel språngben l 0,5 Ovis ~/Cavra h totus svin mellanhandsben l 0,4 Sus domes!icus cami l fä'/gel finger./ tåben l 0,3 Ovis ~/Cavra h vhalanx l M'/gel mellanhands- l 0,4 /mel1anfotsben Ov~ alcav,. h metavodi l svin underkäke l 0,4 Sus domesticus "umdibufa l nöt fotrotsben l 0,4 centrotarsale l nöt handtots~/fotrotsben l 0,8 carviltarsi l M'/gel revben l 0,1 Ovis a/uv,. h coslae 25

26 l får/get {otrotsben 1 0,1 Ovis alcavra h larsus l får/get skenben 1 0,4 Ovis ~/Ca'Dra h tibia l får/get mellanhands- 2 0,5 auis a/eanra h /mel1anfotsben melaoodi fårlget finger-/tåben 5 1,6 Ovis ~JCp:ora h vhalanx svin finger-ftåben l 0,3 Sus domeslicus, vhalanx l svin underkäke 1 0,7 SilS dumes/icus m11ndibula l svin skalltak 1 l Sus domesticus kranium svin mellanhandsben 4 1,3 Sus domeslieus metaazrvus l hund bäckenben l 0,5 Canis (amifiaris coxae l gädda underkäke 21 0,1 Esox 1ucius mandibula Mgel rorben 1 0,1 Av<> '" ossa lonro fårlget mellanhands- 1 0,4 Imellanfotsben Qv;s a/ca.,a h metovodi hund/räv kotor 2 0,6 Omidae vertebrae får/get finger / tåben l 0,6 Ovis ~/CarJra h I rjhalanx lägel mellanfotsben l 0,1 Av<> '" tarsusmetatarsus l M'/gel strålben 1 0,3 Ovis alcavra h radius svin hanrots- jfotrotshen 1 1,3 Sus domesticus caroi/farsi l fär/get armbågsben l 0,2 Ov~ aica",. h ul"" svin sesamben l 0,1 Sus domesticus sesamoidea svin finger-7tåben 1 0,2 Sus domesticus vhalanx l svin finger-/tåben 1 0,5 Sus domesticus vhalanx l M'/gel vadben 1 0,2 Ovis aica",. h malle01are fär/get handrotsben 1 0,2 Ovis ~/CarJra h CDmus säl finger-/täben 1 0,9 Phocidae vhalanx 26

27 svin finger-/l'åbcn 1 0,3 Sus domesticus IlJhlllal1X svin mellanhands- 1 0,3 /mellanfotsben Sus domesticus melavodi svin finger-i tåben 1 0,2 Sus domesticus I vhalanx får/get skenben l 0,1 Ou~ ~/O,"" h tibin 77061, ,3 jäepe vingben l 0,2 carpomelacarpus Bonasa b01u2sia 77061, ,8 nöt/häst/älg kranium 1 l Bos tlecluus ~/Alces a cramum l säl mejlanfotsben 1 0,8 Phocidae mefatar$us säl finger-/tåben 1 0,5 Phocidae l1halanx l nöt tand l 0,3 dens l svin finger /tåben 1 1,3 Sus domesticus I1halanx l nöt mellanfotsben l 1,6 metatat'sus l svin sesamben 1 0,1 Sus dames/jeus sesamoidea svin finger-/tåben 1 0,2 Sus domesticus tjhalanx 77065, ,7 l ha,. tand 2 0,1 I Levus timidus dentes fågel mellanfotsben l 0,1 Aves sv tarsusmelatatsus svin sesamben 1 0,3 Sus domeslicus sesamoidea l svin finger-jt<\ben 1 0,4 Sus domesticus! vhalanx l nöt mellanfotsben 1 2,9 80s taurus melluarous svin finger-/tåben 1 0,5 Sus domesticus I p1wlanx hund/räv annbågsben l 0,7 Canidae u/", får/get skenben l 0,7 Ovis ~/Cavra h tibia nöt/häst/älg kota 1 0,6 Bes t1eauus c/alces a vertebrae får/get finger /tåben 1 0,3 ~~ICa"mh I vhafanx får/get finger-/t\ben 1 0,7 Ovis ~/CavrQ h, nlmlanx svin finger /tåben 1 0,2 Sus domesticus I vhalanx 27

28 nöt sesamben 1 2,1 sesamoidea nöt mellanhands- 1 2 jmellanfotsben melavodi fär/get fingcr-/tåben 1 0,2 Ovis ~/Car"a h Ivha/anr fär/get underkäke 1 1,1 Ovis ~/Canra h mandibula fär/get bäckenben 1 0,8 Ovis alcavra h coxae svin fotrotshen 1 0,6 Sus domt5ticus tarsus fär/ge' underkäke 1 0,5 Ouis ~/Cav" h mandibufa fär/get finger-jtjben 1 0,2 Ovis a/capra h vha/anr fär/ge' finger-/tåhen 1 0,1 Ovis alcavra h vhalanx nöt mellanfotsben 1 1 metatarsus ,6 3 nöt/häst/älg revben 1 0,4 80S t/e{jl~us e/alecs il costae ,6 3 gädda käkben 1 0,2 Esox lucius dentale fc1r/get mellanhands 1 0,8 Ouis a/cavra h / mellanfotsben metanodi svin vadben 1 0,2 Sus domesticus fibula nöt/häst/älg kota 1 0,6 Bos tleauus dalces a vufebrae fä r/ge. finger-/tåben 1 0,2 Ovis a/cavra h vhafanx nöt/häst/älg kota 1 1,1 Bos tlf.auus dalces il vertebrae får/get mellanhands- 1 0,5 /mellanfotsben Ovis a/cdv" h metavodi får/get handrotsben 1 0,4 Ovis ~/Cavra h camus svin finger-/tåben 1 0,2 Sus domesticus vhalanx får/get sesamben 1 0,1 Ouis ~/CDvra h sesamoidea nöt finger-/tolben 1 1,4! vhalanx Svin handrotsben 1 1,1 Sus domesficus camus fä'/ge' överannsben 1 0,4 Ouis ~/CDv" h humerus 28

29 säl mellanhans- 1 0,2 /mellanfotsben Phocidae metavodi fägel bröstben 1 0,1 Aves sv stemuni svin skalltak 1 0,4 kranium Sus domesticus fä'/ge' hälben 1 0,3 Ovis a/cav", h C/l/caneus fä'/ge' finger-/tåben 1 0,1 Ovis ~/Cav", h I vlra/unx hund underkäke 1 1,8 Canis familiaris mandibu/a l nöt mellanhands- 1 0,4 /mellanfotsben Bos laurus metavodi l säl finger-/tåben 1 0,3 Phocidae IVM/anx far/get finger-/tåben 1 0,1 Ovis ~/CarJra h I vhalanx svin underkäke 1 0,4 Sus domesticus mandibula svin mellanhandsben l 0,5 Sus domesticus metacomus svin handrotsben 1 1,2 Sus domesticus ca",us l fär/get språngben 1 0,8 Ovis ~/CarJTa h talus fär/get fotrotsben 1 0,3 Ovis ~/CarJra h tarsus fä'/ge. finger-/tåben 1 0,2 Ovis ~/Cav", h I vhalanx hare mellanfotsben 1 0,1 I..evus timidus melalarsus fä'/ge' språngben 3 0,8 Ovis "a/capta h latus Mr/get mellanfotsben 1 0,6 Ovis ~/Cavra h metatarsus får/get vadben 1 0,1 Ovis ~/Cavra h mal1eolare märd lårben 1 0,1 MaTles mattes I (emur nöt/häst/älg bröstkota 1 0,8 Bos tie(iuus dalces a vertebrae fär/get skenben 1 0,4 Ovis~a1Cav", h tibia fär/ge. mellanhandsben 1 0,4 Ovis ~/Cavra h mefjuamus svin mellanhands- 1 0,1 Sus domesticus /mel1anfotsben metavodi 29

30 'TllTl l svin finger./tåben l 0.3 Sus domesticus I nhalanx får/get finger-/tiben l 0,1 Ovis,/O>vm h I vhalanx får/get mellanhands- l 0,2 Ovis alcanra h /mel1anfotsben metanodi får/gel fingcr-/tåben 1 0,2 Ovis a/capra h l vlla/anx fågel rörben 1 0,1 Aves sv ossa lonti" svin mellanhandsben l 0,3 Sus domesticus melacarvus l svin handrots-/fotrotsben 1 0,4 Sus domeslicus carui/larsi l får/get överarmsben 1 1 Ovis ~/CaJ1ra h humerus l får/get handrots-/fotrotsben 1 0,2 Ovis ~/CQrJra h carouslld.rsus fågel rörben 1 0,1 Aves SV ossa lonrq får/get sesamben 1 0,2 Ovis ~/Cavra h sesamoideo l får/get vadben 1 0,2 Ovis,/C'v" h malleolare l svin finger-/t.1ben Sus domesticus vha/anx nöt fingcr-/tåben l 0,6 80s taurus vm/unx nöt/häst/älg bröstkota l 0,8 Bos t/equus dalees a vcrlebrae svin mcllanhands- 1 0,3 Sus domesticus ImelJanfotsben me/avadi nöt mellanhands- 1 0,5 fmelllanfotsben melatjodi fågel rörben l 0,1 Aves'" ossa lon9a svin mellanhands- 1 0,9 Sus domesticus /mellanfotsben melatjodi l nöt handrots-/fotrotsben 1 0,5 Bos tflurus carr;i!tarsi l svin underkäke 1 1,3 Sus domesticus mandibula l svin skalltak 1 0,2 Sus domesticus kranium l nöt underkäke mandibula 31

31 7707' 1019'3 l hare skenben 1 0,2 l Levus Jimidus libia 7707' 1019'3 1 hund fotrotsben l 0,3 Canis fami/iaris tarsi 7707' 1019'3 1 säl finger-/tåben l 0,1 Phocidae Ivhalanr 7707' 1019'S 1 f<lr/get finger-/tåben l 0,5 Ovis a/covra h IVM/anr 7707' 1019'S 1 fä r/get sesamben l 0,5 Ovis a/cavra h sesamoidetl 7707' 1019'S 1 svin mellanhandsben 1 O,, Sus domesticus metacarpus 7707' 1019'S l svin mellanhands- 1 O,, I mellanfotsben Sus domesticus metavodi 7707' 1019'S 1 Mr/get finger-/tåben 1 0,2 Ovis ~/Cap.. h Ivhalanr får/ge. finger-/tåben 1 0,1 Ovis ~/Cav.. h I vhafanx 7707' svin finger-i tåben 1 1,8 Sus domesticus I "ha/unr får/ge. skulderblad l 1,1 Ovis ~lcapra h 5Cavula Tabell 3. Identifierade arter och bens/ag i hus 3 (vikt i g! x y DN art bensla2 n vikt svin (ingcr-/tåben 1 0,6 Sus damesticus I vha/anx nöt armbågsben 1 1,7 u/"" hare mellanhands- 1 0,1 L.epus timidus /mellanfotsben metavodium får/get finger-/ tåben 1 0,2 Ou~ ~fcav.. h I vhalanx nöt/häst/älg mellanhands- 1 0,6 Bos tlequus e/alees a /mellanfotsben metaoodium nöt tand 17 1,6 dens 77050, ,2 hare mellanfotsben l 0,1 I I.er1us timidus metatarsus l nöt tärningsben l 0,7 talus l får/ge' finger-/tåben l 0,2 Ovis ~/Capra h I vhalanx nöt/får/get tand l 0,1 Bos tfav;s,fcavra h dentes 32

32 Tabell 4. Identifierade arter och benslag i A 250 (vikt i g! x y DN art bensla(!. n vikt {år/get annwgsben 1 1 Ovis ~/Oz"rQ h ulna fär/get finger-i tåben 1 0,2 Ovis ~/Ca'orQ h I vhalanrl hund/räv mellanhands- 1 0,2 Canidae Imcllanfotsben metanodium svin finger-/tåben l 0,2 Sus domtsticus vhalanx2 non fär/get tärningsben 1 0,3 Ovis ~/CarJra h ta/us Tabell 5. Identifierade arter och benslag i övriga omrdden(vikt i gj x y DN art bensla~ n vikt l svin finger-/tåben 1 0,5 Sus domesticus vhalanr l svin mellanhands- l 0,1 Sus domesticus /mellanfotsben metaoodium får/get tärniongsben 1 0,3 Ov;,"/C,pr, h talus hare strålben 1 0,1 I Lerms limidus radius Ur/get finger /tåben 1 0,1 Ov;, olcavra h I vhalal1x får/get tinger-/tåben l 0,2 Ovis ~lcavra h I phalanr Tabell 6 M" atilingar. 1matena. let. X y anl art bensla~ mått (mm) ,3 335 järpe vingben Bp-0,8 Bonasa bonasia caroometacarvus grav 2 järpe vingben 00-0,44 Bonaso bonllsia carpometacarpus grav 10 människa tandutskott-halskota GB-9,5 Homo sal1iens dens am 33

33 Referenser Backe, M Osteologisk analys av ben från Björka, Hälsingtuna sn, Hälsingland.. Opublicerad rapport, Umeå universitet. Bennike, P Paleopathology of danish skeletons. Köpenhamn. Brothwell, D.R Digging up bones. 2nd edition. London. Broberg, A Bönder och samhälle i statsbildningstid. En bebyggelsearkeologisk studie av agrarsamhället i Norra Roden Stockholm. Bruun, B., Delin,H. & Svensson, L Alla europas fåglar i färg, en fälthandbok. Ericson, P., Iregren, E. o Vretemark, M Animal exploitation at Birka - a preiiminary report. Fornvännen 83. Garnrell, Å Osteologisk analys av ett boplatsmaterial från Arnäs i Ångermanland. Uppsats i osteologi II, Osteologiska forskningslaboratoriet. Stockholms universitet. Gejvall, N.-G Gravfältet på Kyrkbocken i Horns socken. Västergötland. Kungl.Vitt.Handl. 60,1948: Liedgren L Hus och gård i Hälsingland. Umeå. Lindqvist A.-K. & Ramqvist P.H Gene. En stormansgård från äldre järnålder i Mellannorrland. Umeå. Orlner, D.J. & Putschar, W.G dentification of pathological conditions in Human Skeletal Remains. Smithsonian Contributions to Anthropology, 28. Washington. Person, O Djur och människor. Stockholm. Rarnqvist, P.H Gene. On the origin, {unetion and development of sedentary Iron age settlement in Northern Sweden. Umeå. Sigvallius, B Funeral pyres. Iron age eremations in north Spånga. Stockholm. Sjavold, T Inference concerning the age distribution of skeletal populations and some consequences for paleodemography. AnITop. közl.22. Academiai Kiado, Budapest. Steinbock, RT Paleopathologieal Diagnosis and Interpretation. Springfield. 34

34 Vretemark, M Rnpport. Osteologisk analys av djurben från Pol/ista, Overgran sn i Uppland. Opublicerat rapportmanus. Muntliga uppgifter Bengt Wigh, Birkaundersökningen 35

35