uv mitt, rapport 2008:28 arkeologisk förundersökning En grav i Jäder Södermanland, Jäders socken, Jäders-Åsby 1:12, RAÄ 187 Katarina Appelgren

Transkript

1 uv mitt, rapport 2008:28 arkeologisk förundersökning En grav i Jäder Södermanland, Jäders socken, Jäders-Åsby 1:12, RAÄ 187 Katarina Appelgren

2

3 uv mitt, rapport 2008:28 arkeologisk förundersökning En grav i Jäder Södermanland, Jäders socken, Jäders-Åsby 1:12, RAÄ 187 Dnr Katarina Appelgren

4 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen HÄGERSTEN Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Mitt, rapport 2008:28 ISSN Kart- och ritmaterial Karlis Graufelds Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L1999/3 Fig. 1 och 2 är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket (dnr /2894). Utskrift EO Grafiska, Stockholm 2008

5 Innehåll Inledning...4 Antikvarisk bakgrund...4 Målsättning...4 Metod...4 Resultat...4 Analyser...5 Datering...5 Slutord...6 Referenser...7 Administrativa uppgifter...8 Bilagor Schaktbeskrivningar Anläggningsbeskrivningar Fyndtabell Osteologisk analys av Agneta Ohlsson, UV Mitt...10 Figurer 1. Utdrag ur Lantmäteriets Terrängkarta med läget för förundersökningen markerat. Skala 1: a. Förundersökningsområdet RAÄ 187 och stensättningen RAÄ 65 markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1: b. Förundersökningsområdet med schakt och A200 markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan. Skala 1: Sölja, F3, före konservering. Foto a. Plan över A200 i skala 1: b. Profil över A200 i skala 1:

6 Med anledning av en planerad grustäkt har Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, utfört en förundersökning av en stensättning invid block, RAÄ 187, Jäders socken i Södermanland. Stensättningen låg på en ås, 38 meter över havet. I stensättningen fanns ett par krukskärvor och en röd, tunnformig pärla. De brända benen, tre nitar av järn och en sölja av brons påträffades norr om blocket, just där stenpackning i stort sett saknades. Inledning Med anledning av en planerad grustäkt har Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, genomfört en arkeologisk förundersökning av RAÄ 187, Jäders socken i Södermanland (fig. 1). Förundersökningen genomfördes i augusti Uppdragsgivare var Jäders Grus & Betongprodukter AB. Ansvarig för förundersökningen var Katarina Appelgren som tillsammans med Louise Evanni har utfört fältarbetet. Antikvarisk bakgrund Stensättningen invid block, RAÄ 187, upptäcktes i samband med en a rkeo logisk utredning i april 2008 (Bondesson 2008). Den låg på krönet av en ås, 38 meter över havet. Nära 100 meter norr om denna stensättning finns ytterligare en stensättning, den tidigare kända RAÄ 65 (fig. 2a). Själva läget är magnifikt med milsvid utsikt åt flera håll. Det är högst troligt att det finns ytterligare gravar i området mellan den nu undersökta och den tidigare registrerade graven. Målsättning Enligt Länsstyrelsens kravspecifikation var syftet med förundersökningen att fastställa gravens karaktär, ålder och konstruktion samt kontrollera om ytterligare gravar fanns intill. Länsstyrelsen såg dessutom gärna att stensättningen undersöktes och dokumenterades i sin helhet inom ramen för förundersökningen. Metod Förundersökningen inleddes med att stensättningen och dess närmaste omgivning torvades av med hjälp av grävmaskin och för hand. Vidare togs två schakt upp med grävmaskin för att kontrollera om ytterliga stensättningar och/eller andra spår av förhistoriska aktiviteter fanns i närområdet. Stensättningen undersöktes för hand, dokumenterades med profil, beskrevs, fotograferades och togs bort. Samtliga schakt, anläggningar, fynd och prov mättes in med totalstation för bearbetning i GIS-miljö. Det benmaterial som påträffades har genomgått en osteologisk analys och ett prov för 14 C-analys har genomförts av ett bränt ben. Ett makroprov tillvaratogs och har analyserats. Resultat Nedan presenteras resultaten i korthet. Fullständiga schaktbeskrivningar och anläggningsbeskrivningar återfinns som bilaga 1 respektive 2. Sammanlagt togs tre schakt (S963, S986 och S1015) upp med grävmaskin till en sammanlagd yta om 130 m 2. I det första schaktet (S963) fanns den nyupptäckta graven (A200, fig. 2b). I de övriga schakten påträffades inget av antikvariskt värde. Under det tunna torvtäcket bestod åsen av grusig morän och ställvis med inslag av sten. Stensättningen invid block, A200, undersöktes därför i sin helhet och togs bort. Stensättningen var 2,9 4 meter stor, 0,2 meter hög och låg på 4 En grav i Jäder

7 den orörda, grusiga moränen. Stenpackningen var enskiktad och låg i huvudsak söder om det markfasta blocket. I själva stenpackningen påträffades en obränd, röd, tunnformig pärla (F1) och tre krukskärvor (F2). Norr om blocket, där stenpackning i stort sett saknades fanns, ytligt inom ett 0,65 1 meter stort område med nära 100 gram (83,6 g) brända ben (F9), tre nitar av järn (F5, F10 och F11), tio krukskärvor (F4, F6 och F7), varav två mynningsskärvor med passning samt en liten sölja av brons (F3, fig. 3). Den fullständiga fyndtabellen återfinns som bilaga 3. Omedelbart nordöst om blocket och inom området med brända ben fanns en 0,4 meter i diameter stor och intill 0,2 meter djup grop (A100002). Fyllningen bestod av något mörkfärgad sand och den innehöll enstaka brända ben. Här togs ett makroprov (PM 1041). Analyser De analyser som genomförts är osteologisk analys, makrofossilanalys och 14 C-analys. Den osteologiska analysen har genomförts av Agneta Olsson, UV Mitt. Analysen visade att de brända benen härrörde från en kvinna(?) och en mindre hund. Den fullständiga analysen återfinns som bilaga 4. Makrofossilprovet innehöll inga fröer. Analysen har genomförts av Håkan Ranheden, UV Mitt. Sammanlagt har ett prov för 14 C-analys genomförts av ett bränt ben av människa. Analysen har gjorts av Avdelningen för Jonfysik vid Uppsala universitet, se tabell 1. Av tabellen framgår att det brända benet daterades till folkvandringstid och tidig vendeltid. Tabell 1. Redovisning av 14 C-analys av ett bränt ben. Anr Lab.nr BP-år Provtyp Kal. med 1 σ Kal. med 2 σ Arkeologisk period A200 Ua ±50 Bränt ben e.kr e.kr. Folkvandringstid vendeltid Datering Gravar kan dateras grovt på grundval av dess yttre och inre formspråk. Stensättningar invid block har en lång användningstid och förekommer från övergången mellan yngsta bronsålder och äldsta järnålder, cirka 500 f.kr. fram till folkvandringstid, cirka e.kr. Det inre gravskicket, det vill säga depositionen av brända ben och dess sammansättning, samt föremål bidrar till att datera gravar. Denna grav med brända, sotiga och väl krossade ben spritt inom ett 0,65 1 meter stort område kan närmast definieras som ett benlager, vilket antyder en datering till äldre järnålder. Allmänt sett är det endast delar av de kremerade benen som återfinns i själva graven under den äldre järnåldern. En vuxen individ motsvarar 2 3 kilo brända ben och mängden brända ben i denna grav uppgick till nära 100 gram, varav 70 gram inte kunde identifieras (F9). Till detta kommer sammansättningen av de brända benen. Generellt kan sägas att ju fler arter i benmaterialet desto yngre datering. Den osteologiska analysen visade att de ben som kunde definieras härrörde från, mest troligt, en kvinna (F12) samt en hund (F13). Både de brända benens sammansättning och mängd antyder en datering till den äldre järnåldern. I själva packningen fanns tre krukskärvor och den röda tunnformiga pärlan av glas, men spår av brända ben saknades helt. Röda pärlor av En grav i Jäder 5

8 denna typ finns i pärluppsättningar från folkvandringstid. En av krukskärvorna från stenpackningen har en motsvarighet i en av skärvorna som fanns norr om blocket. Nitar som gravfynd kan också tyda på en datering närmare folkvandringstid. Någon säker motsvarighet till söljan av brons har inte påträffats i litteraturen. Det har dock föreslagits en datering till vikingatid eller till och med ännu senare (muntlig uppgift av Mathias Bäck, arkeolog, Riksantikvariämbetet, UV Mitt). Slutord Syftet med den nu genomförda förundersökningen av stensättningen invid block var att fastställa gravens karaktär, ålder och konstruktion samt kontrollera om ytterligare gravar och/eller andra spår av förhistoriska aktiviteter fanns inom undersökningsområdet. Vid undersökningen påträffades inga ytterligare spår av förhistoriska aktiviteter. Den undersökta graven var en stensättning invid ett block. Det märkliga var att de brända benen och merparten av fynden påträffades norr om blocket och inte under själva stenpackningen. Graven aktualiserar därmed frågan hur de folkvandringstida fynden ska relateras till stenpackningen. Är fynd och stensättning samtida eller inte? Det yttre gravskicket med stenpackning invid block finns, som tidigare nämnts, från yngsta bronsålder fram i folkvandringstid, det vill säga under en period om år. Här finns två tolkningsalternativ. Det ena alternativet innebär att graven uppvisar en händelse, där uppförandet av stenpackning och begravning är samtida. Det skulle kunna tolkas som att man under folkvandringstid, kanske som en motreaktion mot nya begravningsseder och religionsskifte, vill vara kvar vid de gamla och bekanta sederna. Det andra alternativet är att fynd och stensättning inte är samtida. Eftersom stensättningen invid block helt saknade spår av brända ben skulle det kunna betyda att den är uppförd under övergångsskedet mot äldsta järnålder. Det har framkommit genom ett flertal undersökningar som gjorts under senare tid, av just bentomma stensättningar invid block, från övergångsperioden yngsta bronsålder äldsta järnålder. Fenomenet har diskuterats i en artikel från undersökningarna inför väg E4 mellan Uppsala och Mehedeby i Uppland (Appelgren & Renck 2007). De brända benens läge utanför och norr om blocket skulle kunna tala för att en sekundär handling har skett. Det verkar märkligt att uppföra en stensättning för att sedan lägga de brända benen utanför packningen, men invid det markfasta blocket. I packningen fanns den röda pärlan och några krukskärvor. En av skärvorna från packningen har en morfologisk motsvarighet i en av skärvorna som fanns norr om blocket. Det skulle kunna tyda på att fynden har placerats här vid ett och samma tillfälle, men att just pärlan och några krukskärvor har lagts i packningen, kanske som en del av en ritual. Pärlan och nitarna antyder en datering till folkvandringstid, vilket styrks av dateringen av det brända benet. Om fynden och begravningen är yngre än själva konstruktionen har man återvänt under folkvandringstid, och lagt kvinnan tillsammans med hunden, nitarna, och krukskärvorna invid den äldre graven och samtidigt lagt pärlan och krukskärvan i packningen. Till dessa fynd kommer även söljan av brons. Den låg i samma område som de brända benen, men någon parallell till den har inte påträffats. 6 En grav i Jäder

9 Eftersom den låg i samma område som de övriga fynden norr om blocket är det kanske rimligt att anta att den är samtida med begravningen, men söljans form och utseende är annorlunda än den tidens söljor. Det har också föreslagits att den skulle kunna vara betydligt yngre och kunna tillhöra vikingatid, eller till och med vara ännu yngre. Möjligen skulle söljan därför kunna ses som en tredje händelse. Hur lång tid som förflutit mellan gravläggning och sölja är svårt att besvara. Här är problemet att stensättningen i sig är tom. För att kunna bestämma huruvida fynd och anläggandet av stensättningar är samtida eller inte, krävs en metodik där den fyndtomma stensättningen måste dateras. Som jämförelse till ovan förda resonemang med yngre fynd i äldre gravar, kan två andra gravar nämnas. Den ena var en röseliknande stensättning i Trosa-Vagnhärad i Södermanland. Där låg, centralt i graven, brända ben och fynd med datering till bronsålderns period II III. Men, här fanns också fynd av sju lieblad och två holkyxor från folkvandringstid. Här är det uppenbart att man återkommit till en äldre grav under folkvandringstid (Appelgren 1993). Den andra graven låg i Valla, Ösmo socken i Södermanland. Det var en stensättning med brända ben och fynd. De brända benen daterades till förromersk romersk järnålder, medan fynden i form av agraffer, hålkälad ring och söljor tillhör folkvandringstid (Appelgren 2007). Dessa två gravar visar att man har återkommit till äldre gravar och lagt föremål där. Undersökningen av denna grav visar på flera saker. Det ena är att gravar inte alltid ser ut och innehåller det vi tror. Vi har, trots alla gravundersökningar, fortfarande liten kunskap om gravar och vilken roll de kan spela även efter själva uppförandet. Dessutom, aktualiserar denna grav och de fynd som gjorts här en fråga om förekomst av yngre fynd, och kanske framför allt folkvandringstida fynd, i äldre gravar. Folkvandringstiden är en tid med stora omvälvningar med bland annat romarrikets kollaps och religionsskifte med nya begravningsseder som börjar göra sig gällande. Kan dessa företeelser i våra gravar ses som att det under tider med stora förändringar i samhället söker sig människan tillbaka i tid och rum och till det gamla och invanda. Är det möjligt att studera denna omvälvande tid på det lokala planet genom ett närmare studium av gravar och deras innehåll? Referenser Appelgren, K Trosa-Alby. Riksantikvarieämbetet. UV Stockholm, rapport 1993:36. Stockholm Gravar och begravningar? Utbyggnad av Väg 73, delen Hammarbacken Nyfors. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen, 2007:1. Stockholm. Appelgren, K. & Renck, A.-M Vad är en grav? I: Notelid, M. (red.) Att nå den andra sidan. Om begravning och ritual i Uppland. Volym 2. Arkeologi E4 Uppland studier. Volym 2. Riksantikvarieämbetet, Societas Archaeologica Upsaliensis och Upplandsmuseet. Stockholm och Uppsala. Bondesson, W Jäders-Åsby. Riksantikvarieämbetet. UV Mitt, rapport 2008:16. Stockholm. En grav i Jäder 7

10 Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Projektnummer: Intrasisprojekt: M2008_022. Undersökningstid: augusti Projektgrupp: Katarina Appelgren och Louise Evanni. Underkonsulter: Trimtec; Avdelningen för Jonfysik, Uppsala universitet. Exploateringsyta: 300 m 2. Undersökt yta: 130 m 2. Läge: Ekonomiska kartan, blad 10G 7j, edition 1957, x 6589,50 y 1547,50. Koordinatsystem: RH 90 2,5 Gon V. Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: x y Höjdsystem: RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: 1 profilritning i skala 1:20 med Unr 4642_8, digitala foton med Unr 4642_1 7 och 9. Konserveringsrapport. Fynd: Fynd med Fnr 1 7 och 9 11 förvaras på Riksantikvarieämbetet, UV Mitt, i väntan på beslut om fyndfördelning. Fnr 8 utgår. 8 En grav i Jäder

11 Bilagor Bilaga 1. Schaktbeskrivningar Schaktnr Beskrivning 963 Schaktet var 4 9 m stort, 0,05 m djupt med nord sydlig riktning. Under den 0,05 m tjocka torven bestod botten av sandig morän med ställvis rikligt inslag av 0,01 0,05 m stora stenar och enstaka inslag av 0,1 0,5 m stora stenar. I schaktet fanns stensättning A Schaktet var 15,6 5,6 m stort, intill 0,1 m djupt med nord sydlig riktning. Under den 0,05 m tjocka torven bestod botten, i den centrala delen av ljus, grusig morän. I de norra och södra delarna, vid själva sluttningen fanns även rikligt med 0,05 0,4 m stora stenar. Stenarna bedömdes som naturligt åsmaterial. Varken fynd eller anläggningar påträffades Schaktet var 2,7 3,9 m stort och 0,05 0,1 m djupt. Under den intill 0,1 m tjocka torven bestod botten av grusig morän, och i själva sluttningen även rikligt med 0,2 0,4 m stora stenar, som bedömdes som naturligt åsmaterial. Varken fynd eller anläggningar påträffades. Bilaga 2. Anläggningsbeskrivningar Anr Atyp Beskrivning 200 Stensättning invid block A200 var väl avgränsad mot omgivande mark och 2,9 4 m stor. Packningen låg i huvudsak söder om blocket och var enskiktad och uppförd av i huvudsak rundade 0,2 0,3 m stora stenar men även enstaka 0,4 m stora stenar fanns. Mellan de större stenarna fanns även mindre 0,5 0,1 m stora stenar. Den östra kanten ger ett närmast rakt intryck och ger stensättningen en närmast fyrsidig form. Norr om det meterstora blocket tunnar packningen ut och här fanns endast enstaka stenar som tycks omgärda blocket. Stensättningen låg på grusig morän. I packningen påträffades en röd pärla (F1) och en krukskärva (F2). Norr om blocket påträffades inom ett 0,6 1 m stort område brända ben (F9), krukskärvor (F4, F6, F7), en sölja (F3) och tre nitar (F5, F10, F11). 947 Stenpackning A947 var 1,6 1,5 m stor och enskiktad. Den låg omedelbart nordväst om A200. Den bedömdes som en del av den naturliga åsen. Inga fynd påträffades Grop A låg omedelbart nordöst om blocket. Den var 0,4 m i diam. stor och 0,2 m djup med rundad botten. Fyllningen bestod av något mörkfärgad sand och fynd av brända ben. Bilaga 3. Fyndtabell Fnr Material Sakord Vikt, g Antal Fragm. grad Längd, mm Bredd, mm Anmärkning 1 Glas Pärla 1 1 Intakt Röd tunnformig 2 Keramik Kruka 3 3 Fragment 3 Brons Sölja 2 1 Intakt Keramik Kruka 17 2 Fragment 5 Järn Nit 2 1 Fragment 17 7 Del av nithals? 6 Keramik Kruka 26 4 Fragment Två mynningsskärvor 7 Keramik Kärl 4 4 Fragment 8 Utgår 9 Brända ben 70 Fragment Oidentifierbart 10 Järn Nit 4 1 Defekt Järn Nit 5 1 Defekt Brända ben Människa, trol. kvinna 23 Fragment Se bilaga 4, tabell 3 13 Brända ben Hund 12 Fragment Se bilaga 4, tabell 3 En grav i Jäder 9

12 Bilaga 4. Osteologisk analys av Agneta Ohlsson, UV Mitt Material Det tillvaratagna och analyserade materialet kommer från en gravanläggning med bengömma. Sammantaget innehöll graven 83,6 gram brända ben varav 13,5 gram har identifierats. Till övervägande del bestod materialet av 1 centimeter stora fragment, benen var väl förbrända och sotiga. Metod Benfragmenten har, i den mån det varit möjligt, bedömts till art och benslag. Bedömningen har skett okulärt med tillgång till ett referensmaterial. Den osteologiska analysen och allt benmaterial har registrerats i Intrasis. Människa Åldersbedömningen på den vuxna individen har avgjorts efter graden av skalltakets sutursamman växning (Bukistra & Ubelaker 1994) samt på skalltaksfragmentens utveckling efter Gejvalls metod (opubl.). Gejvalls metod ger en ganska grov bedömning av åldern med vida åldersin tervall som resultat. Detta på grund av att kranieväggens utveckling kan variera stort hos individer. Metoden bygger på tre olika variabler i skalltakets uppbyggnad: skallsömmarnas (suturer) grad av sammanväxning, det porösa mitt skiktets (diploë) omfattning samt tjockleken på det inre och yttre kompakta skikten (tabula interna och externa). Kriterierna har varierat för bedömda individ och få skalltaksfragment har återfunnits, vilket innebär att individen endast kunnat konstateras vara vuxen. Den vuxna individen har efter bedömning hamnat i åldersgruppen adult = år (Sigvallius 1994). De delar av skalltaket som använts är främst hjässbenen (ossa parietalae). Den kroppsdel som registrerats och som använts för könsbedömning utgörs av ett kraniefragment, pannbenet (os frontale). Bedömningen har gjorts efter gradering av ögonbrynsbågen (glabella) (efter Bukistra & Ubelaker 1994). Resultat Grav A200 De analyserade brända benen från grav, A200, tillhörde en vuxen individ, år gammal som könsbedömts till en kvinna? Sammantaget bestod det återfunna materialet av 83,6 gram brända ben varav 13,5 gram, det vill säga 16 %, kunnat identifieras till art och benslag. Trots den ringa mängden, fanns även ben från hund bland de bestämda fragmenten. Totalt har 23 fragment av människa (Homo sapiens) identifierats till benslag, främst fragment från kranium och skalltak. Utav de 13 fragment av hund (Canis familiaris) som identifierats, utgjordes majoriteten av bendelar från foten. Hund är ett vanligt förekommande djur i brandgravar under järnålder. Näst efter får/get, är hund det djur som är vanligt att ensamt begrava tillsammans med benen från den avlidna individen, vid begravningar under äldre järnålder. 10 En grav i Jäder

13 Tabell 2. Identifierad art och vikt i grav A200. Anr Art Ålder Kön Vikt, g Vikt oid., g 200 Människa Kvinna? 10,9 70,1 Hund 2,6 Tabell 3. Osteologisk katalog, RAÄ 187. Anr Fyndenhet , 12, 13 83,6 g br. ben varav 13,5 g kunnat identifieras Fnr Mängduppgift Identifierat material Kommentar Människa (Homo sapiens) (10,9 g) En vuxen individ år, könsbedömd till kvinna? Skalltak 10 fr. (calvarium) Kranium 6 fr. (cranium 3 fr., frontale 1 fr., pars petrosa 2 fr.) Överarm 1 fr. (humerus distal) Armbågsben 1 fr. (ulna diafys) Skenben 4 fr. (tibia diafys) Fingerben 1 fr. (phalanx III) Hund (Canis familiaris) (2,6 g) Ryggrad 3 fr. (vertebrae cevicalis 2 fr., vertebrae caudalis 1 fr.) Mellanhandsben 1 fr. (metacarpal) Knäskål 1 fr. (patella) Hälben 1 fr. (calcaneus) Tåben 5 fr. (phalanx II 4 fr., phalanx I 1 fr.) Sesamben 2 fr. (sesamoidea) Tjockleken på skalltak varierar något. Könsbedömning utfört på ett fragment av frontale. En grav i Jäder 11

14 Fig. 1. Utdrag ur Lantmäteriets Terrängkarta, blad 604 Eskilstuna, med läget för förundersökningen markerat. Skala 1: en grav i Jäder

15 D RAÄ 65 X Y RAÄ 187 X Förundersökningsområde Schakt Fornlämning Fig. 2a. Förundersökningsområdet RAÄ 187 och stensättningen RAÄ 65 markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan, blad 10G 7j. Skala 1: Y m X Förundersökningsområde Schakt Stensättning RAÄ 187 A947 Y A200 S963 S1015 S986 Y X m Fig. 2b. Förundersökningsområdet med schakt och A200 markerade på utdrag ur digitala Fastighetskartan, blad 10G 7j. Skala 1: En grav i Jäder 13

16 Fig. 3. Sölja, F3, före konservering. Foto: John Hamilton (U4642_9). A987 X ,5 Y ,5 F5 A F4 F3 F10 F9 F6,7 200 F2 A200 F1 Anläggning Grop Område med brända ben Fynd Sten Sektion Fig. 4a. Plan över A200 i skala 1:50. Y ,5 X ,5 0 1 m 14 En grav i Jäder

17 A200 Fr. V A , ,5 m 1. Förna 2. Grusig morän 3. Något mörkfärgat grus med brända ben Fig. 4b. Profil över A200 i skala 1:20 (U4642_8). En grav i Jäder 15

18