Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation Om dokumentet I ett samarbetsprojekt mellan Sveaskog, LKAB och Enetjärn Natur har BBOP-standarden för första gången tillämpats i ett svenskt sammanhang. Denna rapport redovisar sammanfattande erfarenheter och slutsatser från projektet. En referensgrupp har varit kopplad till projektet och Forest Trends har bistått med rådgivning och hjälp att tolka standarden. Projektgruppen är dock ensam ansvarig för innehåll i såväl denna rapport som projektrapporten Biodiversity offset design - Mertainen case study som mer detaljerat beskriver projektets genomförande. Projektet har pågått under perioden oktober 2012 till april 2014. Följande personer har medverkat i projektet: Jessica Nordin, Sveaskog - projektledare Josefin Blanck, Enetjärn Natur - inventeringsmetodik, beräkningsmodell, analys, rapportering Helena Dehlin, Sveaskog - inventeringsmetodik, analys, rapportering Stina Eriksson, LKAB - analys, rapportering Nic Kruys, Enetjärn Natur - analys, rapportering Tack Stort tack till VINNOVA vars finansiering möjliggjorde detta projekt. Tack även till Kerry ten Kate och Amrei von Hase från Forest Trends som har bistått med rådgivning under hela projektets gång. Slutligen vill projektgruppen tacka referensgruppen bestående av Anders Forsberg, Emma Rönnblom-Pärson, Sophie Carler, Lena Landström, Marit Werner, Oskar Wallgren, Johan Svensson, Joakim Hjältén, Peter Westman, Anders Lundkvist och Olof Johansson som kommit med mycket värdefulla synpunkter till arbetet. Foto: Ingrid Sandström, Sveaskog Illustration: Susan Enetjärn, Enetjärn Natur 2
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt 1. Introduktion...4 2. Beskrivning av arbetssätt...5 2.1 Steg-för-steg...5 2.2 Kvantitativa beräkningar...12 3. SWOT-analys...16 3.1 Styrkor...16 3.2 Svagheter...16 3.3 Hot...17 3.4 Möjligheter...17 4. Diskussion...18 4.1 Additionalitet...18 4.2 Lämpliga kompensationsområden...19 4.3 Standardens praktiska tillämpning...20 5. Reflektioner kring framtida tillämpning av ekologisk kompensation i Sverige...21 5.1 Habitatbanker...21 5.2 Långsiktigt skydd och förvaltning...22 5.3 Slutsatser...22 Bilaga 1: BBOP guiding principles...24 3
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation 1. Introduktion Sveaskog beviljades år 2011 1,2 MSEK från VINNOVA för att i ett projekt utreda hur ekologisk kompensation skulle kunna utvecklas till en affärsverksamhet för såväl Sveaskog som andra markägare samtidigt som tillämpningen av ekologisk kompensation i Sverige främjades. Ett standardiserat arbetssätt för kompensationsåtgärder i Sverige bedöms gynna initiativ till ekologisk kompensation på frivillig basis vilket i sin tur skulle öka efterfrågan på kompensationsmarker. Med det som utgångspunkt har den internationella standarden för kompensationsåtgärder, som tagits fram inom programmet Business and Biodiversity Offsets Programme, BBOP 1, för första gången testats i ett svenskt sammanhang. Samarbetspartners i projektet har varit Sveaskog, LKAB, Enetjärn Natur och Forest Trends 2. En referensgrupp 3 bestående av experter från universitet, näringsliv och intresseorganisationer har varit knuten till projektet och rådfrågats under arbetets gång. BBOP-standarden utgår från den s k skadelindringshierarkin 4 och fastslår tio principer med tillhörande kriterier och indikatorer, se bilaga 1, för att utforma kompensationsavsättningar. Målet enligt standarden är no net loss, d v s ingen nettoförlust av biologisk mångfald vid exploateringar. Nettot påvisas kvantitativt genom användandet av en beräkningsmodell med, till den påverkade miljön, lämpliga anpassade attribut. I projektet har LKAB:s planerade dagbrott för järnmalm i Mertainen, Kiruna kommun, använts för att i praktiken pröva standarden. Stora delar av den planerade gruvbrytningen är belägen i naturskogsartad skog med höga naturvärden vilket medför behov av kompensationsåtgärder. Parallellt med detta projekt har LKAB genomgått miljöprövning enligt miljöbalken, och efter krav från miljödomstolen i en deldom 2013 även framarbetat en kompensationsplan för Mertainengruvan. Inför beslut att använda Mertainen som pilotfall genomfördes en inledande riskanalys. Syftet med riskanalysen var att undersöka ifall fallet Mertainen mötte de grundläggande kraven enligt BBOP-standarden (BBOP:s tio grundprinciper). Frågor som adresserades var bland annat om det fanns naturvärden som inte skulle gå att kompensera för, svårigheter med långa ekologiska leveranstider och utmaningar gällande att uppnå additionalitet. 1 BBOP är ett internationellt samarbete mellan företag, finansiella institutioner, myndigheter och ideella organisationer som genom erfarenheter från ett flertal pilotprojekt utvecklat en best practice för kompensationsåtgärder. 2 Forest Trends är en global tankesmedja baserad i Washington DC som verkar för att synliggöra värden och utveckla marknader för skogens ekosystemtjänster. BBOP är ett program inom Forest Trends. 3 Referensgruppen har bestått av representanter från Boliden, Jernkontoret, Stockholm Environment Institute (SEI), SveMin, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), Vattenfall, VINNOVA samt Världsnaturfonden (WWF). 4 Skadelindringshierarkin, på engelska mitigation hierarchy, innebär att kompensationsåtgärder först kan bli aktuellt när verksamhetsutövaren har vidtagit alla rimliga åtgärder för att undvika, minimera och återskapa skada på naturvärden. 4
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt BBOP-standarden låser inte fast kompensationsprocessen till en enda metod utan anger ett arbetssätt och grundläggande principer för att arbeta med ekologisk kompensation. Utifrån befintliga beräkningsmodeller som tidigare använts internationellt för att värdera påverkan på biologisk mångfald har vi i projektet utarbetat en modell anpassad till svenska förhållanden och då i synnerhet till boreala förhållanden med gamla skogar med lång kontinuitet samt opåverkade våtmarker. Krav på ekologisk kompensation blir allt vanligare vid tillståndsprocesser i Sverige vilket skapar ett behov av att utarbeta gemensamma arbetssätt för att kvalitetssäkra kompensationsåtgärder. Denna slutrapport redovisar övergripande arbetet för att utforma en kompensation enligt BBOP-standarden i ett svenskt sammanhang samt erfarenheter som erhållits under projektets gång. En mer detaljerad projektrapport finns även tillgänglig på engelska (se projektrapport Biodiversity Offset Design Mertainen case study). 2. Beskrivning av arbetssätt 2.1 Steg-för-steg I följande del presenteras hela arbetet för framtagandet av en kompensationsplan i enlighet med BBOP standarden. Varje steg beskrivs kortfattat tillsammans med en diskussion gällande vägval som gjorts och beslut som tagits under processens gång. En mer detaljerad beskrivning av arbetet för utformandet av kompensationen för Mertainengruvan ges i projektrapporten. Steg 1: Överensstämmelse med skadelindringshierarkin Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: Utgångspunkten i BBOP-standarden är att ekologisk kompensation först är aktuellt efter att skadelindringshierarkin har tillämpats. Det innebär att kompensation aktualiseras först när alla rimliga åtgärder vidtagits för att undvika, minimera och restaurera skadlig påverkan på naturmiljön. En genomgång av tidigare undersökningar och miljökonsekvensbeskrivningen (MKB) gjordes för att säkerställa att skadelindringshierarkin tillämpats fullt ut. Den grundläggande strukturen i den svenska miljötillståndsprocessen är i allmänhet i linje med hur skadelindringshierarkin beskrivs i BBOP-standarden. Det är dock oklart om det finns diskrepans mellan hur skadelindringshierarkin praktiseras i den svenska miljötillståndsprocessen och hur den tillämpas enligt BBOP-standarden. Den svenska miljötillståndsprocessen är en samlad prövning där miljömässiga, ekonomiska och sociala intressen prövas tillsammans. BBOP-standarden har däremot en mer uttalad inriktning mot biologisk mångfald. För att fullt ut ha möjligheten att tillämpa BBOP-standarden parallellt med svensk miljötillståndsprocess ser vi att det är angeläget att skadelindrings- 5
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation hierarkin tillämpas som en integrerad del av MKB-arbetet, där det potentiella behovet av kompensation vägs in redan i ett tidigt skede. Lokaliseringsfrågor och planering av skadelindrande åtgärder är grundläggande för kompensationens utformning och omfattning. Steg 2: Avgränsning och indelning av påverkansområdet i habitattyper och naturvärdesklasser Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: En indelning och identifiering av habitattyper i påverkansområdet gjordes inledningsvis. Genom detta skapades en första bild av vilka naturvärden som kunde kopplas till de olika naturmiljöerna (se steg 4). Förekomst av specifika habitattyper var även vägledande för att göra det första urvalet av lämpliga kompensationsområden (se steg 8). Följande fyra habitattyper identifierades i Mertainen: Barrnaturskog Lövrik barrnaturskog Skogs- och våtmarksmosaik Våtmarker För indelning av skogliga habitattyper användes Skogsstyrelsens klassificering av biotoptyper 5. Utgångspunkt för indelning av habitattyper samt naturvärdesklassning var tidigare naturvärdesinventeringar som genomförts i Mertainen 2010, 2011 samt 2012. Det finns fördelar med att använda befintliga habitatindelningssystem för avgränsning av habitat. En uppenbar fördel är att inte behöva lägga resurser på att avgränsa och beskriva egna habitattyper. Att använda Skogsstyrelsens indelning av habitattyper har visat sig fungera väl men vi rekommenderar en indelning som omfattar bredare habitatklasser. Detta eftersom den boreala skogen är relativt artfattig och endast hyser ett fåtal trädarter. Detaljerade indelningar av liknande områden är tidskrävande utan att tillföra ett mervärde då skillnader mellan många habitattyper är alltför små. Vi rekommenderar att framtida kompensationsprojekt undersöker möjligheten att utgå från den indelning och systematik av naturtyper som används för Natura 2000-områden. För dessa finns befintliga klassificeringssystem och metoder för uppföljning. Dessutom skulle Natura 2000-områden kunna utgöra relevanta referensområden för beräkningarna vilket också är tidsbesparande (se steg 6). 1 5 http://www.skogsstyrelsen.se/myndigheten/skog-och-miljo/biologisk-mangfald/nyckelbiotoper/biotoptyper 6
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt Steg 3: Avgränsning och indelning av påverkansområdet i hög, medel och låg påverkan Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: Det område som bedömdes påverkas direkt och indirekt av gruvverksamheten vid Mertainen avgränsades och delades in i tre påverkanszoner; hög, medium och låg. Varje zon tilldelades ett procentvärde som angav hur stor del av zonens nuvarande funktion/kvalitet som bedöms försvinna när verksamheten påbörjas (hög påverkan bedöms innebära 100 % förlust, medium 75 % förlust, låg 35 % förlust). Bedömningen av påverkan omfattade direkt påverkan så som avverkning och upplag samt potentiella indirekta effekter från diffus damning och förändrad hydrologi. Detta gjordes med hjälp av forskningsrapporter, resultat från kontrollprogram i Svappavaara samt med stöd av det samarbetsprojekt som LKAB har påbörjat i samarbete med Kungliga Vetenskapsakademin som innebär utökad provtagning av nedfallande stoft i Mertainen. Att uppskatta omfattningen av de indirekta effekterna i ett tidigt skede av ett projekt är utmanande. I detta pilotfall har momentet inneburit en hög grad av osäkerhet avseende påverkansområdets utbredning och grad av påverkan. Indelningen i påverkanszoner bör ses som en grov första uppskattning som kan komma att behöva justeras när ytterligare information tillkommer. En känslighetsanalys kan ge en antydan till hur kritisk variationen i påverkansgrad är för utfallet av beräkningarna. Steg 4: Urval av lämpliga attribut Beskrivning av genomförandet: Representativa mätbara attribut valdes ut för att beskriva habitattypernas komplexitet och variation. Attributen användes sedan i den kvantitativa beräkningsmodellen för att beskriva en skattning av habitatkvalitet och beräkna vinster och förluster. Exempel på attribut som använts är antalet naturvärdesträd, mängd död ved och en bedömning av kontinuitet. Attributen viktades sinsemellan för att reflektera deras betydelse. Diskussion och reflektion: Val av attribut är en betydande del av designprocessen. Det är viktigt att urvalet tydligt motiveras och görs av kompetenta personer med kunskap om berörda ekosystem, arter och lokala förutsättningar. Vilka och hur många attribut som väljs bör anpassas efter ambitionsnivån på projektet. Detaljeringsgraden kan variera från detaljerade beräkningar av ekologiska processer och populationsskattning av specifika arter till mer översiktliga beräkningar av strukturer och artdiversitet. Skalan som väljs för att bedöma kvaliteten hos varje attribut kommer att definiera detaljgraden i kompensationsberäkningen. Ett standardiserat system som listar förslag på lämpliga attribut i svenska naturtyper skulle underlätta för 7
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation verksamhetsutövaren att se förutsägbarheten i ett projekt. Det skulle också skapa transparens i systemet så att olika kompensationsprojekt i samma habitattyper värderas på samma premisser. Steg 5: Framtagande av inventeringsmetodik för att utföra kompletterande inventeringar och samla in kvantitativ data för utvalda attribut Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: Kompletterande inventeringar av såväl påverkansområdet som möjliga kompensationsområden genomfördes 2013 för att samla in kvantitativa fältdata för de utvalda attributen. Inventeringsmetoder togs fram och anpassades för att fånga in de attribut som valts ut för beräkningarna, både för de skogliga habitaten och för våtmarkerna. 1234 Sverige har fördelen av att vara ett land där det finns flera utvecklade inventeringsmetoder för miljöövervakning. Att utveckla en helt ny inventeringsmetodik är tidskrävande och därför inte att rekommendera. I detta projekt användes Sveaskogs beprövade inventeringsmetodik för de skogliga habitaten. För våtmarker krävdes det däremot mer arbete för att ta fram en för projektet lämplig och anpassad inventeringsmetodik. Inventeringsmetoder för habitattyper och attribut som är synkroniserade med befintliga habitatindelningar (till exempel Natura 2000 naturtyper) kan med fördel tas fram i dialog med SLU s miljöövervakning (där NILS 6, RIS 7 och MOTH 8 metodiken utvecklas). Steg 6: Lokalisering och inventering av referensområden Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: Olika referensområden för skog respektive våtmark identifierades 9. Syftet med referensområdena, eller de s.k. benchmark sites, är framfört allt att spegla högsta möjliga natur Att hitta områden som ska representera högst möjliga värde för alla de utvalda attributen har inneburit vissa utmaningar. Under processens gång har det upplevts svårt att 6 Nationell inventering av landskapet i Sverige 7 Riksinventering av skog 8 Demonstration of an integrated North-European system for monitoring terrestrial habitats 9 Referensområde för de skogliga habitattyperna har varit Karhuvaara som är Sveaskogs näst största ekopark. Området är total 20 500 hektar beläget ca 16 km nordväst om Gällivare i väglöst land. Referensområde för våtmarker har varit en del av våtmarkskomplexet ca 2,8 km nordost om påverkansområdet i Mertainen, Paanavuoma. Detta är ett klass 1-område (mycket höga naturvärden) enligt den nationella våtmarksinventeringen. 8
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt värde för varje attribut (för varje habitattyp) i beräkningsmodellen. De kan även användas som referensområden för uppföljning då verksamheten i påverkansområdet är igång. helt förstå begreppet benchmark sites och dess användning enligt BBOP-standarden. Kvaliteten på områdena som väljs som benchmark har stor påverkan på resultaten av beräkningar av förlust av biologisk mångfald, eftersom de representerar högsta möjliga värden för attributen som påverkansområdet jämförs med. Att inkludera referensområden är ett värdefullt bidrag men när tanken är att hitta områden som ska representera högsta möjliga värde för alla de utvalda attributen har det funnits en oro för att vissa aspekter missas eftersom ekosystem är komplexa. Det är svårt att hitta benchmark områden som har de högsta möjliga tillstånden för samtliga utvalda attribut. En framtida användning av BBOP-standarden skulle gynnas av ett enhetligt och standardiserat system för referensområden för olika habitattyper. Detta system skulle fungera som en gemensam referensdatabas som förslagsvis sammanställer data från naturreservat, Natura 2000-områden eller liknande (kopplat till steg 2). Steg 7: Framtagande av beräkningsmodell för förluster av biologisk mångfald/naturvärden vid exploateringar Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: Utgångspunkten för beräkningsmetodiken har varit metoden Habitat Hectares Approach. Denna metod räknar fram ett påverkansvärde, vilket fungerar som en måttenhet där både area och habitatkvalitet inkluderas. Beräkningsmodellens olika steg beskrivs under rubrik 2.2. Inom BBOP-standarden finns flera olika typer av beräkningsmodeller att utgå från. Detta steg är således inte helt standardiserat utan lämnar beslutet till den som tar fram kompensationsplanen för ett specifikt projekt. Gemensamt för flera metoder är dock att de innehåller flera moment som förutsätter expertuppskattningar. Dessa kan i sin tur innebära en hög grad av osäkerhet då det handlar om svåra uppskattningar i ett tidigt skede av ett projekt. Därför är uppföljning en 9
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation ytterst viktig del och denna bör planeras redan i designprocessen. Steg 8: Lokalisering och inventering av kompensationsområden Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: I en första förstudie undersöktes 13 potentiella områden. Fyra av dessa besöktes sedan i fält. Efter samråd med Länsstyrelsen i Norrbotten valdes två av dessa områden ut och presenterades för Mark- och Miljödomstolen av LKAB i mars 2014 som de slutliga alternativen. 15 BBOP:s grundläggande principer är ett mycket bra stöd vid val av kompensationsområden. Redan i ett tidigt skede måste ett första urval av potentiella kompensationsområden göras, ett val som bland annat bör styras av de grundläggande principerna om additionalitet, närhetsprincipen och lika-för-lika 10. Det är viktigt att en kartläggning av potentiella kompensationsområden görs parallellt med att inventeringar och beräkningar för förluster i påverkansområdet genomförs. En tidig kontakt med markägare är en framgångsfaktor eftersom frågan kring markåtkomst är en av de största utmaningarna. Urval av kompensationsområde bör även göras i samråd med myndigheter, ideella organisationer och/eller andra berörda parter. Metodiken i BBOP-standarden bygger till stor del på att additionalitet skapas genom att nya värden tillkommer genom restaurering. Detta är i grund och botten bra men det innebär en rad utmaningar när det kommer till att applicera standarden på barrnaturskog i norra Sverige. Den ekologiska leveranstiden för att skapa naturskogskvaliteter är ofta hundratals år och behovet av restaurering och skötsel är begränsat. Det 10 Like-for-like: Möjligheten att ersätta värdet med ett likadant värde. Additionalitet: En kompensation ska resultera i en naturvårdsnytta utöver det som hade åstadkommits om kompensationen inte hade kommit i fråga. Närhetsprincipen: Kompensationen ska vara så lik som och så nära det skadade området som möjligt. Valet av kompensationsåtgärd bör därför i första hand utgå från att skadad naturmiljö ersätts med motsvarande i nära anslutning (in-kind, in-site). 10
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt mest fördelaktiga är ofta att lämna barrnaturskogar för fri utveckling. Eftersom restaurerings- och skötselpotentialen är begränsad fokuseras därför kompensationsåtgärder på förbättrad skyddsstatus ( averted loss ). I fallet Mertainen har det varit svårt att hitta kompensationsmarker som motsvarar de naturmiljöer som kommer gå förlorade och som samtidigt kan bedömas som akut hotade områden. Steg 9: Framtagande av beräkningsmodell för vinster av biologisk mångfald/naturvärden vid kompensation Beskrivning av genomförandet: Diskussion och reflektion: Beräkningsmodellen för att räkna på vinster baserades på samma mätbara attribut, viktning och referensvärden som tagits fram för att räkna påverkansvärde (förluster). Se diskussion under steg 6. 6 Beräkningsmodellens olika steg beskrivs under rubrik 2.2. Steg 10: Förvaltning och uppföljning Beskrivning av genomförandet: Vid genomgång av de juridiska förutsättningarna för att uppnå ett långsiktigt skydd har LKAB bedömt att ett servitutsavtal på 50 år (Enligt 14 kap. 2 JB får servitut upplåtas till förmån för gruvegendom 11 ) är en ändamålsenlig lösning i Mertainenprojektet. Detta då ett servitut endast berör två parter LKAB med gruvegendomen Mertainen (som skulle anses vara den härskande parten)och markägaren (med kompensationsområdet som den tjänande fastigheten). Servitutsavtal för skydd av naturvårdsområden har dock aldrig tidigare prövats i svensk rätt så det är oklart om den skyddsformen kommer att accepte- Diskussion och reflektion: Olika skyddsformer och avtalstyper har utretts med fokus på naturvårdsavtal samt servitutsavtal. Berörda markägare har inte varit villiga att sälja marken till LKAB och andra former för att uppnå skydd har därför behövts. Naturvårdsavtal har en begränsning i och med att den längsta möjliga avtalstid är 50 år. Vidare kan naturvårdsavtal endast slutas mellan markägare och staten. Servitut öppnar för längre avtalstider men är inte möjligt för alla typer av verksamheter. Servitutlösningen är inte är möjligt utan en härskande fastighet, d.v.s. en fastighet som drar nytta av servitutet. Jordabalken 14 kap. 11 Gruvegendom är inte ett juridiskt definierat begrepp men torde utgöras av rättigheterna till gruvdrift och rättigheter kopplade till den tillsammans med anläggningarna för verksamheten (Delin sid 161 ff). 11
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation ras av domstol. Servitutsavtalet ger i princip samma skydd åt området som kan uppnås genom ett naturvårdsavtal som är en alternativ skyddsform. LKAB:s ansvar att säkerställa skyddet fastställs slutligen genom att Mark- och miljödomstolen beslutar om den föreslagna kompensationsplanen. 2 ger dock möjlighet att i stället för en härskande fastighet knyta rättigheten till en gruvegendom. LKAB har ansett det vara en fördel att enbart behöva skriva ett avtal direkt med markägaren och i det avtalet kunna fastställa skötselåtgärder. Vidare kommer en skötselplan att tas fram för området som sedan skall uppdateras med fem års mellanrum i samband med naturvärdesinventeringar i området. 2.2 Kvantitativa beräkningar För att kunna svara på om föreslagna kompensationsåtgärderna motsvarar de värden som går förlorade, det vill säga om kompensationen uppnår no net loss, har en rad olika kvantitativa beräkningsmodeller tagits fram världen över. I detta pilotfall har Habitat Hectare Approach metoden använts. Den utvecklades i Australien och ger, enligt Forest Trends, ett bättre helhetsmått på hela ekosystemet jämfört med andra metoder som fokuserar på utvalda arter eller enbart på att kompensera yta mot yta. Habitat Hectare Approach är en av de modeller som utvecklats för att både inkludera area och kvalitet ( condition ). I stora drag går metoden ut på att ett antal attribut väljs ut och mäts i fält. Tillsammans ska de representera den biologiska mångfalden i de naturmiljöer som påverkas. Data läggs sedan in i en beräkningsmodell för att slutligen räkna fram ett påverkansvärde. Nedan följer en stegvis genomgång av beräkningsmodellernas uppbyggnad i kortfattat format. En mer ingående beskrivning av metoden finns i huvudrapporten (Biodiversity Offset Design Mertainen case study). Data från inventeringar i Mertainen fördes in i modellen för att räkna ut påverkansvärdet. Modellen utgjordes av beräkningsformler i Excelblad. Modellen kompletterades sedan med ett antal steg för att kunna räkna på potentiella kompensationsvinster. 2.2.1 Guide för beräkning av förlorade värden i påverkansområdet 1. Beräkning av kvalitetsvärde Kvalitetsvärde räknas ut för varje habitattyp med hjälp av data från utvalda attribut. Detta sker enligt följande delsteg: A. Data sammanställs för alla attribut Det är möjligt att konvertera insamlat data till poäng genom att använda en poängskala. Den poängskala som används sätts med hjälp av referensvärden ( benchmark value ) som visar högsta möjliga poäng/värde. Detta görs även med stöd av litteratur, forskning och samråd med olika expertkompetenser. 12
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt B. Poäng/rådata relateras tillbaka till referensvärde ( benchmark value ) Detta för att visa hur varje attribut förhåller sig i jämförelse till referensvärdet. Attributen visas således i procent av högsta möjliga värde (dvs benchmark value respektive högsta poäng om poängskala används). C. Attributen viktas Om lämpligt viktas alla attribut i förhållande till deras generella betydelse för habitattypen. D. Summering De viktade värdena summeras för alla attribut vilket resulterar i ett sammanvägt kvalitetsvärde för alla attribut tillsammans. 2. Uträkning av värde före påverkan ( Pre-impact ) Summan av attributens kvalitetsvärden multipliceras sedan med påverkansområdets area för att få fram värde före påverkan ( pre-impact ). Detta görs enskilt för varje habitat typ och för varje naturvärdesklass. Formel: Värde före påverkan (pre-impact in habitat hectares)= area x kvalitetsvärde 3. Uträkning av värde efter påverkan ( Post-impact ) Verksamhetens totala påverkan på naturmiljön blir dock bara 100-procentig i de delar där påverkan är hög. Därför sker en slutlig viktning av påverkansvärdet enligt bedömd påverkansgrad för arealer med hög, medel och låg påverkan (med hjälp av de olika % satser som satts tidigare i processen). Area för de olika påverkanszonerna tas fram med hjälp av GIS. Formel: Värde efter påverkan (post-impact in habitat hectares)= area x kvalitetsvärde x grad av påverkan (%). 4. Uträkning av det slutliga påverkansvärde Genom steg 3 erhålls det s.k. påverkansvärdet för varje habitat typ och för varje naturvärdesklass. Dessa summeras sedan och jämförs med det värde som erhålls från beräkning av kompensationsvinster. 13
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation 2.2.2 Guide för beräkning av potentiella kompensationsvinster 1. Räkna ut ett kvalitetsvärde Detta steg följer samma delsteg som beskrivet ovan. 2. Uppskattning av kompensationsområdets framtida kvalitet För att få fram det slutliga kompensationsvärdet (motsvarande det påverkansvärde som räknas ut för påverkansområdet) görs en uppskattning av framtida kvalitet baserat på dessa två scenarier: 0) Områdets framtida kvalitet utan kompensation 1) Områdets framtida kvalitet med kompensation Bedömningen (uppskattningen) underbyggs med hjälp av statistik, forskning eller annan lämplig information som kan ge en bild av hur området kan komma att påverkas av framtida markanvändning, skötsel etc. Syftet med detta moment är att inkludera en skattning av hur områdets kvalitet skulle gynnas av förbättrad skyddsstatus. Momentet innebär en stor osäkerhet och bör därför förankras brett samt väga in olika aspekter och intressen. Processen skall dokumenteras väl. 3. Beräkning av startvärde, framtida värde utan kompensation och framtida värde med kompensation Startvärde= ursprungligt kvalitetsvärde (steg 1) x area Framtida värde utan kompensation= kvalitetsvärde (scenario 0) x area Framtida värde med kompensation= kvalitetsvärde (scenario 1) x area Alla uträkningar i detta steg ger resultat i habitat hectares. 4. Beräkning av mervärde av kompensation raw gain och det slutliga kompensationsvärdet Skillnaden mellan scenario 0 och scenario 1 är den s.k raw gain. Till detta multipliceras sedan en osäkerhetsfaktor (i %). En säkerhetsmarginal inkluderas således för att ta höjd för osäkerheter vid uppskattning av leverans av ekologiska värden, längre leveranstid etc. 14
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt PÅV ER K A N SOMRÅDE KO M PEN SATIO N SOMRÅDE PÅV ER K A N SOMRÅDE KO M PEN SATIO N SOMRÅDE Figur 1: Bilden ovan illustrerar hur kvalitetsvärdet respektive påverkansvärdet används för att balansera förlusten av naturvärden med vinster som tillkommer genom kompensationen. Genom att multiplicera värden som erhållits från utvalda attribut (exempelvis naturvärdesträd, död ved, rödlistade arter) med area för de respektive områdena vägs slutligen värdena mot varandra för att avgöra kompensationens tillräcklighet. 15
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation 3. SWOT-analys Med erfarenheter från projektet som grund har en SWOT-analys gjorts av standarden: 3.1 Styrkor BBOP:s standard skapar med sina tio grundläggande principer förutsättningar för ett standardiserat och transparent arbetssätt. Den är redan beprövad i praktiken i ett flertal länder och har en bred acceptans internationellt. Standarden bygger på en vetenskaplig grund och har en hög ambitionsnivå, vilket skapar en hög trovärdighet och förutsättningar för kvalitativa och långsiktigt hållbara kompensationsavsättningar. Standarden är ett verktyg för att väga in både kvantitativa och kvalitativa aspekter vid bedömningen av exploateringens påverkan på biologisk mångfald, och för att säkerställa att kompensationsarealerna och kompensationsåtgärderna är tillräckliga för att ingen nettoförlust av biologisk mångfald ska uppstå. Det finns stora möjligheter att anpassa metoden beroende på projektens unika förutsättningar, detta då det finns en flexibilitet kring vilka metoder som kan användas för att uppfylla standardens mål. I standarden ingår även vägledning för ett långsiktigt och formellt skydd av kompensationsområden, samt för långsiktig skötsel och uppföljning för att säkerställa att naturvärdena bevaras eller höjs enligt uppsatta mål, vilket bidrar till kvalitativa kompensationsavsättningar. 3.2 Svagheter Dokumentationen kring standarden är omfattande, och akademisk, och kan upplevas av användaren som svåröverskådlig och svårkommunicerad. Det gör att startsträckan för att komma igång med arbetet en första gång blir lång och det är svårt att förutsäga tidsåtgången och omfattningen för de olika momenten i processen. BBOP-standarden anger inte en standardiserad arbetsmetod vilket kräver att utövaren själv bedömer vilka metoder som är lämpliga för att värdera biologisk mångfald kvantitativt, samt arbetar fram beräkningsmodeller för det. Detta moment är resurskrävande även om det samtidigt medför en flexibilitet. Standarden kräver kvantitativ data från exploateringsområdet, kompensationsområden samt referensområden med höga naturvärden ( benchmarks ) för att beräkna förluster och vinster av biologisk mångfald. Sverige har en lång tradition av inventeringar av naturmiljöer som ofta är mer översiktliga och bygger på beskrivningar av strukturer och grova uppskattningar av artrikedom och naturvärden, snarare än kvantitativa mätningar av biodiversitet. Det skapar ett behov av att samla in kvantitativ data, vilket är mycket tidskrävande och oftast endast kan utföras under barmarkssäsongen. De metoder som finns för att samla in kvantitativ data för våtmarker är väldigt detaljerade och tidskrävande. I dagsläget saknas etablerade metoder i Sverige som är anpassade att använda i ett kompensationssyfte och som passar att använda i beräkningar enligt Habitat hectares -metoden. 16
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt 3.3 Hot Kompensationen för förlust av biologisk mångfald ska enligt standarden grundas på skadelindringshierarkins alla steg, d v s i första hand ska skadan undvikas, sedan mildras genom skadelindrande åtgärder och restaurering. Kompensation för den kvarstående skadan får först komma in när de tidigare stegen utförts. Trots detta finns det dock en risk att kompensationen ses som skadeköp av omvärlden speciellt om det finns tvivel kring ifall exploatering hade fått äga rum utan kompensationsåtgärden. Detta gäller emellertid ekologisk kompensation generellt. Det är grundläggande för trovärdigheten att bevisa att kompensationen inte möjliggör exploateringen, utan att den kompenserar för en skada som ändå skulle ha skett. Kompensation kan också ses som en form av greenwash, det vill säga att företag som bedriver verksamheter med stor miljöpåverkan försöker skapa sig en falsk bild som miljövänliga genom att tillämpa kompensation. Målbilderna för vad som upplevs vara tillräcklig kompensation/no net loss kan skilja väsentligt mellan olika intressenter som myndigheter, markägare och intresseorganisationer. Vissa påverkansområden kan upplevas som oersättliga av vissa intressenter med naturvärdena som upplevs så unika att de inte går att kompensera för. Detta gör att det kan vara svårt att nå konsensus kring vad som är tillräcklig kompensation och lämpliga kompensationsmarker och åtgärder även om skadelindringshierarkin följs, miljöprocessen fungerar (d v s att verksamheten är tillåtlig även utan kompensation) och det tas fram bra underlag med det arbetssätt som BBOP-standarden anger. 3.4 Möjligheter BBOP:s standard skapar en förutsägbarhet och underlättar planeringen av kompensationsprojekt vadgäller tidsåtgång, kostnad och uppskattning av påverkan på biologisk mångfald och kompensationens omfattning. Den kan bidra till att öka acceptansen för kompensationsåtgärder globalt och nationellt, och kan stimulera fler ambitiösa kompensationsinitiativ där lagstiftningen ställer inga eller låga krav. Standarden kan förhindra en nettoförlust av arter och habitat vid exploatering, genom att säkerställa att nya områden skyddas eller restaureras, att unika arter eller strukturer kompenseras för och att kvalitativa aspekter vägs in vid beräkning av tillräcklig kompensationsareal. Det senare innebär att en större kompensationsareal än 1:1 kommer att krävas om kompensationsområdet hyser lägre kvalitet än påverkansområdet. 17
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation 4. Diskussion Det har varit en utmaning att tillämpa BBOP-standarden för första gången i ett svenskt sammanhang på ett så pass omfattande projekt som etablerandet av Mertainengruvan utgör. Vidare karaktäriseras de aktuella habitattyperna av gamla skogar med lång ekologisk leveranstid vilket har medfört svårigheter att utforma lämpliga kompensationsåtgärder i form av restaureringar som motsvarar gruvans påverkan i ett No Net Loss-perspektiv. Det är framför allt tre frågeställningar som har varit i fokus under projektets gång: 4.1 Additionalitet En viktig del av BBOP-standarden är principen om additionalitet, d v s att kompensationen ska tillföra sådana värden för biologisk mångfald som annars inte hade kommit till stånd. För att uppnå detta lyfts restaurering av naturvärden fram. Det kan vara svårt att uppnå tillräcklig additionalitet enbart genom förbättrad skyddsstatus eftersom det inte resulterar i någon tillförsel av naturvärden som kan kompensera för nettoförlusten som exploateringen ger upphov till. En stor utmaning i projektet har varit hur additionaliteten ska bedömas utifrån svenska förhållanden. I norra Sverige är naturvärdena oftast knutna till gamla barrnaturskogar med lång kontinuitet. Det finns ett antal lämpliga restaureringsåtgärder 12 men det finns inga snabba restaureringsåtgärder som resulterar i de naturvärden som behöver hundratals år för att utvecklas. Det förefaller därför naturligt att försöka hitta områden med befintliga höga naturvärden att skydda. Detta var även något som bland annat Länsstyrelsen i Norrbottens län förde fram i sin talan inför deldomen i Mark- och miljödomstolen 2013. En central frågeställning i projektet har därför varit i vilken mån förbättrad skyddsstatus bidrar till additionalitet. 1 Om förbättrad skyddsstatus ska kunna räknas som kompensation är det viktigt att det tänkta kompensationsområdets naturvärden löper en faktisk risk att utarmas/försvinna inom en förhållandevis snar framtid. Värdet av kompensationsåtgärden blir därmed att säkerställa att den utarmningen/förlusten inte sker. Då olika skogar löper olika risk att avverkas har en stor stötesten i projektet legat i hur skillnader i befintlig skyddsstatus skall behandlas. 23 Faktorer som har diskuterats är främst skog ovan eller nedan fjällnäragränsen 13 och klassificering enligt FSC och PEFC 14. Många områden med höga naturvärden i norra Sverige är även utpekade av Länsstyrelsen som intressanta för reservatsbildning och därför har en frågeställning varit när i reservatsprocessen som ett område bör exkluderas som lämpligt kompensationsområde. Ett område som ändå kommer erhålla hög skyddsstatus genom reservatsbildning medför ingen additionalitet. 12 Exempel på restaureringsåtgärder/förstärkningsåtgärder är naturvårdsbränning, tillskapande av död ved och lövskogsrestaureringar. 13 För föryngringsavverkning i fjällnära skog krävs tillstånd av Skogsstyrelsen som fastställer villkor för avverkning vilket kan innebära särskilda restriktioner. 14 FSC och PEFC är frivilliga certifieringar där skogsägaren tar utökat miljöansvar och brukar skogen med en naturvårdshänsyn utöver lagens krav. Minst 5 procent av den produktiva skogsmarksarealen ska undantas från skogsbruk. 18
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt Många skogsägare är idag certifierade enligt FSC och PEFC vilket i praktiken innebär att många områden med höga naturvärden har ett relativt starkt skydd från avverkning inom ramen för skogsägarens frivilliga avsättningar och sin status som nyckelbiotop. Detta beaktas vid bedömning av additionalitet. Samtidigt är FSC och PEFC frivilliga standarder som inte är likställda med olika former av formella skydd och det finns därmed inga långsiktiga garantier. Innehållet i standarderna är dynamiskt och ändras från tid till annan. Utöver det kan försäljningar till icke-certifierade skogsägare medföra att områden avverkas eller exploateras. En av slutsatserna från detta projekt är att det är tveksamt att enbart använda förbättrad skyddsstatus som kompensationsåtgärd. Ekologisk kompensation bör i den mån som är möjligt även inkludera restaureringsåtgärder, se utvecklat resonemang under avsnitt 4.2. 4.2 Lämpliga kompensationsområden Den i särklass största utmaningen i projektet har varit att hitta lämpliga kompensationsmarker där additionalitet kunde påvisas samtidigt som rådighet över markerna kunde erhållas. Detta är ett vanligt problem i kompensationssammanhang. Speciellt när det finns, som i detta fall, krav på att kompensationsmarkerna ska innehålla höga naturvärden redan från start. Områden med höga naturvärden har ofta ett direkt skydd, planerat skydd eller är inte akut hotade på grund av frivilliga certifieringar. Om ekologisk kompensation blir norm i framtiden så bör det bli mer accepterat att även skydda yngre skogar med lägre naturvärden som kompensation. Fri utveckling av skogar som ännu inte uppnått naturskogskaraktär ska inte underskattas som en form av restaureringsåtgärd då en sådan kompensation innebär att andelen gammelskogar faktiskt ökar i framtiden, jämfört med att enbart skydda äldre skogar. Att inkludera dessa skogar och ge dem ett långsiktigt skydd bidrar till additionalitet då de binder samman eller förstärker omkringliggande områden med befintliga höga naturvärden samt möjliggör spridning av existerande naturvärden till större områden. Tidsperspektivet medför dock ytterligare en aspekt att ta hänsyn till. Vid skydd av yngre skogar måste det säkerställas att skyddet inte endast pågår under tillväxtfasen av utvecklingsskogar till avverkningsmogen produktionsålder utan faktiskt resulterar i att de naturvärden som avsetts ersättas vid kompensationens utformande faktiskt ersätts. Detta kan förutsätta längre skydd än 50 år. Lämpliga restaureringsskogar att avsätta är skogar som ligger i anslutning till befintliga värdekärnor som naturreservat och andra avsättningar, eller som binder samman värdekärnor (grön infrastruktur). LKAB har vidare haft svårigheter att få rådighet över lämpliga kompensationsmarker. Markägare vill behålla ägandet och endast när bolaget släppte kravet på förvärv av mark och istället öppnade upp för möjligheter till juridiska avtal om skyddsformer ökade intresset hos markägare. 19
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation 4.3 Standardens praktiska tillämpning BBOP standarden är gedigen och ett användbart stöd för den som vill ge sig in i ett kompensationsprojekt. Standarden sätter ribban högt och inom BBOP finns flera exempel på företag som genomfört lyckade och ambitiösa kompensationsprojekt. BBOP-standarden är, utöver de tio grundläggande principerna, i mångt och mycket en samling av befintligt kunskapsunderlag gällande beräkningsmetoder och tillvägagångssätt för att designa ett lyckat kompensationsprojekt. Standarden bygger på tidigare erfarenheter från många olika kompensationsprojekt världen över. Att tillämpa standarden i praktiken kräver en del tid för att sätta sig in i handböcker, tidigare pilotprojekt och i de olika beräkningsmodellerna som använts. Det kan upplevas svårt och tidskrävande att hitta rätt bland alla de metoder som finns tillgängliga och se hur dessa på bästa sätt kan anpassas för att passa det specifika projektet och naturmiljön som kommer påverkas. Flera länder har eller håller därför på att utveckla egna nationella riktlinjer som bygger på BBOP-standarden. Inom detta första svenska pilotfall har mycket resurser lagts på att först välja ut representativa attribut för att värdera kvalitet i de habitattyper som identifierats och sedan komplettera inventeringar. Det har under projektets gång krävts en del arbete för att förstå vad i det befintliga inventeringsunderlaget som kunde användas i beräkningarna och vad som behövdes kompletteras genom nya inventeringar. Eftersom detta är det första pilotfallet där Habitat hectares -metoden använts i Sverige så har det även inneburit en hel del planeringsarbete inför inventering för att säkerställa att rätt kvantitativa data samlas in. Vidare har det varit tidskrävande att ta fram passande referensområden för varje habitattyp. Detta bör inte ligga inom verksamhetsutövarens ansvarsområde och om naturvärdeskompensation i framtiden blir norm bör en standard för naturtypers referensvärden tas fram som kan användas av alla. Detta främst för att få jämförbara påverkans- och kompensationsvärden mellan olika projekt. Men även för att förenkla processen för både utövare och myndigheter att bedöma och godkänna kompensationsförslag. Eftersom svensk lagstiftning inte kräver no net loss går BBOP -standarden utöver vad lagen kräver. För verksamhetsutövare som genom frivilliga åtagande har ambitionen att uppnå no net loss skulle en nationell standard (eller riktlinjer) kunna kompletteras av den gedigna BBOP-standarden. En nationellt anpassad kompensationsstandard 15 eller riktlinjer som baseras på BBOP-standarden skulle definitivt ha potential att underlätta för verksamhetsutövare i framtida kompensationsprojekt. En sådan skulle ha potential att bidra till att säkra kvaliteten på framtida kompensationsprojekt, effektivisera planeringsprocessen för verksamhetsutövaren och minska tidsåtgång samt öka transparensen i kompensationsprojekt. En nationell anpassning av standarden skulle även kunna fungera som vägledning för myndigheter då de sätter krav på kompensation. 15 Med standard inkluderas följande: standard för tillvägagångssätt i planeringsprocessen, standard för naturtypers referensvärden och riktlinjer för val av attribut (baserat på identifiering av svenska vanligt förekommande naturtyper. 20
Tillämpning av BBOP-standarden i ett svenskt pilotprojekt 5. Reflektioner kring framtida tillämpning av ekologisk kompensation i Sverige Ekologisk kompensation kan bli ett ytterligare instrument för att arbeta med naturvård i Sverige. Det förutsätter dock riktlinjer för när ekologisk kompensation ska tillämpas samt hur ekologisk kompensation ska utformas och förvaltas på kort och lång sikt. Inom Forest Trends finns mycket information och erfarenheter dokumenterade från pilotprojekt baserade på BBOP-standarden som vi i Sverige kan dra nytta av. En standard eller riktlinjer, likt BBOP-standarden, ger stöd för att bedöma kompensationens omfattning. När kompensationsbehovet sedan fastställts är nästa steg att få rådighet över lämpliga kompensationsmarker samt säkra ett långsiktigt skydd och förvaltning av markerna. Idag är som tidigare påtalats tillgång till lämpliga marker ett vanligt problem i kompensationssammanhang. Bevarande och restaurerande av biodiversitet värderas lågt ekonomiskt jämfört med andra användningsområden för marken. En ökad tillämpning av ekologisk kompensation vid markexploatering ger en efterfrågan som i sin tur skapar en marknad. En marknad skulle tillföra ett nytt sätt att skydda höga naturvärden drivet av ekonomiska incitament, utöver formellt skydd och frivilliga avsättningar, vilket skulle bidra till att öka den totala arealen skyddad mark i Sverige. 5.1 Habitatbanker Marknader för kompensation av biodiversitet finns redan idag på ett flertal håll i världen. Projektet har haft som målsättning att identifiera kompensationsavsättningar som är specifikt anpassad i storlek och kvalitet till den negativa påverkan på biodiversitet som etablerandet av Mertainengruvan bedömts utgöra. I ett internationellt perspektiv så har s.k. habitatbanker, som har sitt ursprung i USA men som idag även finns i bl. a. Tyskland, Australien och är under utveckling i Storbritannien och Frankrike, visat sig vara det mest effektiva systemet för att kompensera för förluster av habitat och biodiversitet. Fördelarna med habitatbanker jämfört med enskilda kompensationsavsättningar är flera. En habitatbank skapas för att tillgodose flera markexploatörers behov av kompensationsmarker och medför att större sammanhängande områden avsätts vilket leder till bättre spridningsförutsättningar för hotade arter. Enskilda mindre kompensationsavsättningar riskerar att bli isolerade öar i landskapet som inte har förmågan att bibehålla sina ekologiska bevarandevärden på längre sikt. En annan fördel med habitatbanker är förvaltningen. Markexploatörer har vanligtvis inte kompetensen, organisationen eller resurserna för att förvalta och sköta kompensationsmarker för all framtid vilket är den tidshorisont som bör vara målsättningen i ett kompensationsprojekt. Vidare finns i banksystemet inbyggda legala och finansiella försäkringar för att garantera långsiktigheten i avsättningarna. Habitatbanker är även ett kostnadseffektivt sätt att arbeta med ekologisk kompensation. Kompensationsåtgärden finns redan på plats och markexploatören behöver inte utforma sin egen avsättning vilket kan förkorta tillståndsprocessen. Även mindre markexploatörer som saknar resurser för att utforma en egen kompensation kan kompensera för sin negativa påverkan. För myndigheter underlättas tillsynsarbetet när det är färre men större kompensationsavsättningar att utöva tillsyn för. 21
Ett standardiserat arbetssätt för ekologisk kompensation 5.2 Långsiktigt skydd och förvaltning En grundläggande princip i såväl BBOP-standarden som i kompensationssammanhang generellt är att avsättningen ska gälla lika länge som exploateringsprojektets negativa påverkan består men helst för all framtid. Juridiska avtal har en begränsning i och med att de är tidsbegränsade till högst 50 år vilket i ett biologiskt sammanhang är en relativt kort period. Undantag finns eventuellt för gruvegendomar som kan ingå servitutsavtal enligt beskrivning ovan. Inom habitatbanking systemet i USA används servitut för att garantera långsiktigt skydd vilket är en möjlighet som borde utredas även i Sverige. Servitutsinnehavaren är en ideell organisation eller en myndighet som övervakar att bankägaren skyddar och förvaltar kompensationsområdet enligt fastställd skötselplan. I svensk rätt är servitut knuten till en viss fastighet och inte till en juridisk adressat. Servitutet ger ägaren av en fastighet (härskande) rätt att nyttja en annan fastighet (tjänande) på ett visst sätt. Servitutsavtal har aldrig tidigare använts som skyddsform för naturvårdsområden i Sverige så det återstår att se hur Mark- och Miljödomstolen kommer att ställa sig till det förslaget i Mertainenfallet. Om det accepteras så skapar det intressanta möjligheter även om nuvarande lagstiftning endast öppnar upp för den möjligheten för gruvegendomar. För att garantera långsiktighet i kompensationsavsättningar så skulle en möjlighet vara att knyta ett servitut antingen till verksamhetsutövarens fastighet eller till en statlig fastighet (ex närliggande naturreservat). Med servitut finns inga tidsbegränsningar för skyddet. Skillnaden mellan det servitutsförslag som tagits fram för Mertainen och de servitutsavtal som tillämpas i USA är att inom habitatbankingsystemet övertar bankägaren mot en engångsersättning verksamhetsutövarens ansvar att sköta och förvalta området och det finns en fungerande organisation för detta som övervakas av tillsynsmyndigheter. I fallet Mertainen kommer LKAB att bibehålla ansvaret för såväl skötsel som kontakter med tillsynsmyndigheter inom den angivna tidsperioden eftersom det inte finns några liknade system i Sverige. För att stimulera att markägare upplåter sina fastigheter som kompensation är det viktigt att nya långsiktiga skyddsverktyg tas fram där ägandet till marken kvarstår hos markägaren samtidigt som möjligheten till en alternativ inkomstkälla för markägaren skapas. För att garantera långsiktigheten så måste det även vid kompensationsavsättningens utformande finnas en plan för hur skötseln av kompensationsområdet ska finansieras i framtiden. Målsättningen bör vara att restaureringsåtgärder utförs i ett initialt skede för att snabbt få effekter och garantera finansiering för genomförandet. För framtida skötselåtgärder bör plan för finansiering redovisas så att planerat naturvärdesutfall med kompensationen uppnås. 5.3 Slutsatser Vi ser idag en tillämpning av striktare kompensationskrav vid tillståndsprocesser vilket kan leda till utvecklandet av en kompensationsmarknad i Sverige. Det är av yttersta vikt att dessa initiala kompensationsavsättningar är kvalitativa och verkligen kan uppvisa en långsiktig additionell naturvårdsnytta. Om värdefulla habitat och ekosystem exploateras och kompen- 22