Tillståndet av Radioaktivt Caesium i ett Nordligt Skogsekosystem.

Tillståndet av Radioaktivt Caesium i ett Nordligt Skogsekosystem. R. Thomas Palo 1, Ronny Bergman 2 och Torbjöm Nylén 2 1. Institutionen för Skoglig Zooekologi Sveriges Lantbruksuniversitet 901 83 Umeå 2. FOA, 901 82 Umeå Institutionen för Skoglig Zooekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet, 90183 Umeå.090-166603

Rapport avseende projekten SSI P756.93 och P 757.93 "Upptag, omlagring och transport av radioaktivt caesium i ett barrskogsekosystem". 1.Bakgrund Projektet om transport och omlagring av radioaktivt caesium i det boreala skogsekosystemet är nu inne på sitt sjunde år. SSI har sedan 1986 stött samarbetet mellan SLU, FOA och Radiofysik vid Umeå universitet. Dessutom ingår projektet i ett Europeiskt radioekologiskt samarbete sedan 1990. Erhållna resultat har visat på några egenheter hos skogsekosystemet som är avgörande för den tidsberoende förändringen av radioaktivt caesium i systemet. Två av dessa faktorer är; 1. Det mesta av nedfallet återfinns i den översta, ca. fem centimeter tjocka zonen, av den organiska hohzonten i markprofilen. 2. Tillgängligheten och transporten i näringsvävarna är fortsatt hög. Dessa två egenskaper hos skogsekosystemet innebär att situationen inte kan betraktas som statisk utan att förändringar i olika delar av ekosystemet är att vänta i ett kortare och längre tidsperspektiv. Allmänt gäller att den större delen av det caesium som föll ned under 60-talet och från Tjernobyl verkar cirkulera i ett relativt långsamt kretslopp, där det radioaktiva sönderfallet i huvudsak bestämmer minskningstakten. Den enastående förmågan hos skogen att bibehålla caesium inom systemet gör skogen till en mycket viktig faktor för dosberäkningar i ett längre tidsperspektiv. Fördelningen av caesium från bombtesten på 60-talet skiljer sig inte signifikant från den fördelning som observeras efter Tjernobyl. En hög nivå av caesium från Tjernobyl åtföljs av en hög nivå bomb-caesium (Bergman et al. 1994). Detta tyder på att mönstret av det storskaliga nedfallet var likartad för de skilda händelserna och förmodligen bestämda av regionala nederbördsmönster. Dessutom ter sig de omlagrande processerna lika för de olika nedfallen (Bergman et al. 1993). Även om de olika nedfallen deponerades enligt likartade storskaliga mönster förefaller förklaringsgraden för variationen i växter och djura från dessa faktorer att vara låg (Palo 1993). Vissa delar av ekosystemet, som myrar och transporten i växtätarledet, uppvisar en snabbare omsättningstid än det som gäller för ekosystemet som helhet. De ingående komponeneterna omfördelar caesium i snabb takt, medan skogsekosystemet som helhet förändras endast långsamt. Den viltekologiska forskningen har i första hand inriktats mot upptaget i älg och dess betesväxter, men även andra organismer av betydelse i skogsmiljön har studerats. Två huvudsakliga angreppssätt tillämpas för att förstå transporten av radionuklider systemet. Den ena fokuserar på frågeställningar kring mekanismer för individers upptag av radionuklider och fördelningen i populationer. Den andra rör organismers roll för omsättningen av radionuklider i ekosystemet. Här utgör processer som betning, förnanedfall och produktivitet viktiga komponenter. Ett exempel, älg utgör en viktig förmedlare av radioaktivt caesium till människan, men utgör en liten länk i ekosystemet. På denna skalnivå kan smågnagare temporärt utgöra en betydligt viktigare faktor för omsättningen av caesium i skogen, men har liten betydelse från strålskyddssynpunkt. Smågnagarna kan emellertid spela en betydande roll för

omfördelningen av radionuklider och därmed på sikt överföra nuklider till komponeneter som når människan. Delar av studierna på olika organismer i skogen har tidigare redovisats till SSI. Här redovisas resultat från arbetet under perioden 1992-1993. 2.Qrqanisation Sedan 1990 stöds 30% av en doktorantjänst vid SLU av SSI. Resterande 70% finasieras via fakultetsmedel från SLU. Per Nelin innehar denna tjänst och beräknas disputera i maj 1994. Den 1 januari 1994 tilltråder Sara Gunnare en doktorandtjånst vid SLU som till 100% finansieras av SSI. Centrum för Miljövetenskaplig Forskning (CMF) finansierar en Universitetslektor (T.Palo) och en doktorandtjänst (T.Nylén). Doktorandtjånsten har nu slutanslag, medan lektorstjänsten finansieras fram till budgetårsskiftet 1998. Strålskyddsprogrammet inom EU bidrar med ca. 10% av den totala årliga forskningsbudgeten. 3.Resultat A. Modell över transporten av Cs-137 i skoasekosvstemet Den modell-verksamhet som påbörjats har två huvudsakliga mål; A) att ge en mekanistisk förklaringsmodell för enskilda komponenters tidsberoende förändring. B) att belysa de olika komponenternas inbördes förhållanden och deras betydelse för transporter < «' radionuklider i ekosystemet. Den förs. é Isåttningen utgörs av mekanismer för upptag i mark, växter och djur. Detta ar ;>,/> ;ssätt syftar till en modell där upptag i olika komponenter kan förutsägas från ins.- r y je data. Den andra målsättningen bygger på en förståelse av de ingående sambar d< o där processer i form av flöden mellan komponenter analyseras. Betydels r av förnanedfall, växtätare och markprocesser är några faktorer som ingår i modeller Prelim ' *ra beräkningar av flöden i modellen har utförts baserade på differeis alekvationer av första ordningen (Bergman et al. 1993). Vår utgångshypotes är att" t s-137 i skogsekosystemet tenderar att uppnå jämvikt mellan de levande cellerna i systemet". Denna hypotes är grundad på fysiologiska principer om transport över ce* -nembraner och intracellulär fördelning av caesium. Modellbi består av förändringen i perenn vegetation och överföring från sekundära källor, som förnanedfall och urlakning. Dessutom ingår en "fälla" bestående av mossa och lavar. Den oberoende variabeln är en "konkurrent" till den perenna vegetationen, ex. växter med hög tillväxt, som konkurrerar om tillgängligt caesium. Figur 1 visar på resultaten från dessa simuleringar. Effekterna av en konkurrent illustreras i tre fall; I) nettoökningen av konkurrentens biomassa är försumbar i jämförelse med perenn vegetation. II) ökningen i biomassa hos konkurrenten är 10 ggr större än perenn vegetation.

Ill) ökningen är 100 ggr större. Detaljerad beskrivning av modellen finns beskriven i Bergman et al. (1993). Alla tre fallen överenstämmer initialt med faktiska observationer för perioden 1986-1991. Denna tidsperiod är dock kort i förhållande till uppehållstiden av Cs-137 i mossa och lav, varför osäkerheten är stor om den framtida utvecklingen. Det troliga är att de fattigaste miljöerna med en låg produktivitet uppvisar en utveckling enligt scenario (I) medan rikare miljöer följer scenarierna (II) och (III) (Bergman et al. 1993). Stöd för dessa förtopp finns för skillnaderna i avklingandet av Cs-137 i skog respektive hygge, där den relativa tillväxthastigheten kan vara avgörande (Palo et al. 1991, Nelin och Nylén 1994). Relative Cs-137 level in the perennial vegetation 15 T No competitor Medium High competition Time after deposition [year] 10 15 20 25 Figur 1. Beräknade förändringar i halten av Cs-137 i perenn vegetation under 25 år med olika nivåer av konkurrens. B. Tidsberoende förändringar i halten Cs-137 i en älapopulation Under perioden har material från älg under jakttiden 1992 och 1993 insamlats. Under 1993 utfördes en omfattande insamling som täcker Västerbottens län. Totalt har prover från ca. 1500 djur analyserats för 1993. Projektet har nu en databas som omfattar ca. 7000 djur under åren 1986-1993. Materialet uppvisar en förvånandsvärd variation mellan olika år inom samma område (Figur 2). En teoretisk modell över caesiumkoncentrationen i älg där födovalet varieras enligt en Monte Carlo simulering från en normal fördelad sannolikhetsfunktion beskrivs av ekvationen;

generar ett likartat mönster som de observerade. Uttrycken oc(t) och P(t) beskriver förändringen av caesiumkoncentrationen för två växtarter (B) och (O) med tiden och p är proportionen av växtart B. Modellen ger stöd för att födovalet kan vara den avgörande faktorn till att förklara den observerade variationen, vilket siöds till viss del av empiriska data (Figur 3.) (Palo och Wallin 1994, Salt et al. 1994). Fortfarande åtta år efter Tjernobyl syns ingen signifikant nedgång i älgens Caesiumvärden. Korrelativa modeller som exempelvis sambandet mellan halten Cs-137 i djur och växter med markbeläggningen i området ger en måttlig förklaringsgrad till variationen i älg, sork och växter (Palo 1993). För att studera dessa samband i mer detalj har 9 älgar försedda med radiosändare spårats och deras geografiska läge bestämts två gånger i veckan under perioden majseptember 1991. Älgarna är sedan skjutna under jakten och prover insamlade för analys. De radiomärkta älgarna ingår i ett annat projekt och djuren har ställts till förfogande av Dr. Kjell Wallin. Från dessa data har individulella älgars hemområden identifieras och markprover insamlats. Hemområdena år analyserade med avseende på andelen myr, skog och åkermark. Inget signifikant samband erhölls mellan halten av Cs-137 i älg och hemområdets storlek, markbeläggning eller sammansättning (Nelin 1994). Däremot erhölls en svag tendens till ett positivt samband mellan hemområdets storlek och avvikelsen från väntevärdet av Cs-137 för materialet (Figur 4). Materialet är dock begränsat, varför inga bestämda slutsatser kan dras. Ett starkare samband erhölls mellan Cs-137 i älg och biotopsammansättningen kring skottplatsen. Andelen åkermark bidrog till låga värden i älg och andelen myr till höga värden. Resultatet tyder på att älgens hemort tiden strax före jakten kan vara betydelsefull' för den Cs-137 nivå som uppmäts. Slumpmässigt utvalda djur (N=119) från ett större geografiskt område och med ett beräknat teoretiskt hemområde gav också ett signifikant samband mellan halten Cs- 137 och biotopsammansåttningen. I denna analys bidrar även markbeläggningen till förklaringsmodellen (Nelin 1994). 1500 1000-2 500 - O 1985 1987 1989 1991 1993 1995 Year CALF - ADULT Figur 2. Ärlig variation av Cs-137 i Västerbottens älgar.

100 80 I 60 'o 20 1986 1087 1988 1989 YEAR O VACCMYH B SALDC BETULA Figur 3. Variationen i älgens födoval mellan olika år för blåbär, vide och björk. Vomanalyserfrån Svartbergsområdet, Västerbotten, N=60. 6 r I 4 I 0 5 10 15 Homerange area (km2) Figur 4. Sambandet mellan avvikelsen (\og<j(y t -y) ) och hemområdets storlek. Log y=ax+b, p<0.074,n=9

C. Geografisk variation i upptaget av Cs-137 hos älg i Västerbotten Samköming av älgmaterial som insamlats 1986 och 1993 visar på några intressanta resultat. Analysen omfattar 409 älgar från respektive år där den geografiska positionen år känd. Dessa djur är således skjutna vid samma plats under båda åren. Den största avvikelsen i geografiskt läge mellan älgar från de två åren är 25 km. Resultaten är preliminära då ca. 1100 älgar från 1993 kvarstår för instansning i databasen. Körningen är genomförd i SYSTAT men kommer att senare överföras till ett GISsystem, möjligtvis ARC-INFO eller alt. IDRISI. Denna GIS-baserade analys ger möjlighet till kartbaserad information om förändringar med tiden sett från ett fågelperspektiv. Vid en geografisk bearbetning av materialet framträder lokala skillnader i upptag mellan olika år. I vissa områden finns ett högre eller lägre upptag ån det förväntat från markbelåggningen. I figur 5a, b framträder den aggregerade överförings-koefficienten (Cs iålg/markbelåggning) för 1986 och 1993. Tydligt framgår de lokala skillnaderna i överföringskoefficienter mellan år. Nedfallet från Tjemobyl föll ojämnt över Västerbotten och fördelades efter nederbördsmönstret de aktuella dagarna i april 1986. Detta storskaliga mönster återfinns i älgmaterialet både 1986 och 1993 (Figur 5a,b). En samköming av kvoten mellan de två kartorna ger en bild av de geografiska områden där upptaget i älg är högre 1993 än 1986 (Figur 5c). Kvoten Log (Csg3-137/Css6-137) visar ett signifikant positivt samband med markbeläggningen (Figur 6). Kvoten anger om upptaget i älg är större eller mindre 1993 än 1986. Av figuren framgår att vid höga markbeläggningar är upptaget av Cs- 137 större 1993 än 1986, medan låga markbeläggningar ger ett lägre upptag än 1986. Det lägre upptaget 1993 vid låga markbeläggningar skulle kunna förklaras med att en stor andel "bomb" -caesium är i omlopp, därför att detta caesium utgör en större andel vid låg markbeläggning. Detta gäller inte för de högkontaminerade områdena varför en annan förklaring måste sökas. Ett alternativ är att vid låga markbeläggningar har Cs- 137 snabbare försvunnit ur den biologiska matrisen eller rättare sagt att en liten mängd tagits upp i organismen och därmed snabbt omfördelats via resuspension, vid höga beläggningar kan en större andel inkorporeras i organismer. Detta innebär att upptaget av radiocaesium i förhållande till mängden nedfall följer en logistisk form och att ett gränsvärde måste överskridas för att upptag ska ske effektivt. Nederbördmängden i förhållande till deponerad mängd radiocaesium kan vara en mekanism som ger upphov till en sådan upptagsfunktion. Likheterna i deposition mellan bomb- och Tjernobyl caesium stöder idén om att nederbördsmängden per tidsenhet kan avgöra formen av upptagsfunktionen. Brytpunkten för ett dramatiskt ökat upptag tycks ligga ungefär vid 10 KBq/rr)2 (Figur 6). Situationen är dock mer komplicerad, även vid låga markbeläggningar finns platser där älgarna har högre upptag än förväntat, dvs. punkter ovanför regressionslinjen i figur 6. Orsakerna till denna variation oberoende av markbeläggning torde sökas i samspelet mellan växterna och älgen. Födovalet, val av biotop och älgens storskaliga rörelsemönster är viktiga biologiska faktorer som i mer eller mindre grad påverkar upptaget av radiocaesium. Dessa samband borde ägnas mer uppmärksamhet.

a) b) 7100 7000 c) 7300 7200-7100 7000 Figur 5. Geografisk presentation av fördelningen av Cs-137 i älg för a) 1986, b) 1993, c) kvoten 1993/1986.

9 t «2 m I IK C» -2 -A 10 20 30 40 50 Grow) deposition (KBt»/m2) 60 Figur 6. Korrelationen mellan det relativa upptaget av Cs-137 hos älg i förhållande till markbeläggningen. D. Tillståndet i mark och växter. Förändringen i några vedartade växter och mjölkört uppvisar en initial kraftig nedgång i radiocaecium koncentrationen under det första året. Därefter sker endast en liten avklingning av aktivitetskoncentrationen. Nedgångshastigheten årförvånandssvärt likartad trots att de olika växterna har skilda livsformer, ekologi och beläggningshistorik. Till exempel, mjölkört som vid nedfallet endast hade underjordiska växtdelar uppvisar en likartad nedgång som björk trots att björkens ovanjordiska delar var de som kontaminerades. Detta kan tyda på att växternas rotzon har likartad utbredning i jordhorizonten, varför upptaget från marken utjämnar skillnader från nedfallstidpunkten. Studier i Italienska alperna på ett stort antal växtarter visar på ett tydligt samband mellan caeciumkoncentrationen och rotdjupet. Växter med ytliga rötter har högre nivåer av radiocecium än de med djupare rotsystem (Nimis et al.xxx). Artificiell kontaminering av jord med Cs-134 visar att upptaget i ljung (Calluna vulgaris) är initialt stort, men att avklingandet sker mycket snabbt, hastigheten med hur snabbt detta sker är avhängig miljötypen och betestryck (Salt och Mayes 1991, Salt och Mayes 1993). För tall (Pinus silvestris) är förlusten av den barrårgång som kontaminerades den i särklass viktigaste faktorn för nedgången i aktivitetskoncentrationen (Bergman et al. 1993). De växtfaktorer som kan ha en avgörande betydelse för upptag, omsättning och förluster av radiocecium är förnärvarande lite kända. Betydelsen av tillväxt, näringstillgång, konkurrens, betning, succesionsstadium mm. är några faktorer som tarvar fortsatta experimentella studier.

10 Betydelsen av utläckaae från skoasmark och mvr för caesiumbudaeten i skoasekosvstemet När olyckan inträffade i Chernobyl 1986, pågick sedan några veckor ett projekt vid skogshögskolan i vilket ingick mätning av avrinningen i ett avrinningsområde i Vindeln. Vi har därigenom haft möjlighet att detaljerat följa det initiala förloppet och senare skeden (Bergman et al. 1988, Nylén och Grip 1989, Bergman et al 1991) beträffande förlusterna av radioaktivt caesium från avrinningsområdet. Som ett genomsnitt över skog och myr i hela området har efter det tidiga intensiva skedet borttransporten av Cs-137 genom avrinningen varit liten, och uppgått till omkring en tiondel av den minskning som orsakas av det fysikaliska sönderfallet. Resultaten tydde på att förlusterna i huvudsak berodde på utflödet från myr (Bergman et al 1991), vilket skulle innebära en årlig minskning av Cs-137 från myrmarken med omkring 1% från det aktuella avrinningsområdet Nyänget. Kunskaper om caesiums transport i skogsekosystemet kan kopplas till motsvarande för den akvatiska recipienten i form av sjöar och vattendrag genom det samarbete, som har börjat mellan FOA och Naturgeografiska institutionen i Umeå med stöd från SSI from. 1992. Forskningsprojektet gäller specifikt studium av Cs-137 haltema i sedimenten och hur Cs-137 nivåerna i sedimenten korresponderar mot halterna i jordprover från det omgivande avrinningsområdet. Det belyser också förhållandena i flera olika avrinningsområden med varierande inslag av myr. Resultaten från detta projekt bekräftar att utläckaget från myr är relativt betydande (Andersson och Nylén 1994). Vår kunskap om den mängd Cs-137 som föres från skogsmarken till vattendragen kan därvid utnyttjas för att analysera särskilt betydelsen av detta inflöde med avseende på existerande och framtida caesiumkoncentrationer i insjöfisk. Även om förlusten av Cs-137 genom avrinningen under hela perioden efter olyckan i Tjernobyl (bortsett från den tidiga fasen -86) har varit en storleksordning lägre än den som orsakas av det fysikaliska sönderfallet är den inte försumbar som input till vattendragen. I det perspektivet år det notabelt att nya resultat, från våra mätningar på vattenprover från avrinningen 1985 - dvs. året före Tjernobylolyckan - och genom upplösning av "gammalt" och "nytt" Cs-137 m.h.a. av kvoter mot isotopen Cs-134 i ett stort antal prover tagna under första året efter nedfallet i April/Maj 1986, båda indikerar ett 10-faldigt högre iåckage av gammallt jämfört med nytt Cs-137. Under antagandet att Cs-137 från de atmosfäriska kärnvapentesterna och Tjernobylolyckan kommer att uppträda på i stort samma sätt i skogsekosystemen - åtminstone from. några år efter depositionen bör en sådan ökning inträffa under de första 20 åren efter nedfallet. I de provtagningar och analyser som T. Nylén gör av avrinningsområdet vid Svartberget har dock någon signifikant ökning i avrinningen av Tjernobyl Cs-137 ännu inte kunnat märkas. Det finns goda skäl att följa detta närmare: både med tanke på risken för ökad kontaminering av fisk lång tid efter input till ekosystem under boreala förhållanden, och med avseende på möjligheter att analysera eventuella olikheter i den långsiktiga omsättningen av caesium från kärnvapentesterna och Tjernobylolyckan. Modell av avhnninasområdet för simulering av omlaarina och uttransport Genom de provtagningar som pågått sedan 1986 har förändringarna i mängden Cs- 137 i olika delar av skogsekosystemen vid Svartberget, Vindeln kunnat följas. Baserat på dessa resultat och de som gäller avrinningen från Nyänget har simuleringsmodeller utvecklats. Syftet är att med förhållandevis enkel modell testa antaganden om omlagringsprocesserna och avrinningen - dvs att utnyttja "förklaringsmodeller" där tendenser i förändringarna och den kvalitativa aspekten på kopplingarna är i fokus.

Il Utveckllingen har börjat med en modell omfattande sex kompartments för myr (dels den som är vattendränkt under en period i samband med snösmältingen, dels permanent öppen myr), skogsmark, bäck, och mottagare av utflödet från avrinningsområdet. Denna grundmodell har därefter utvecklats enligt illustrationen nedan, för att mera nyanserat kunna åskådliggöra främst den vertikala omfördelning från trädens krontaktill mark och markvatten (Larsson 1994). 1. Overflow Open Dog water L3Z 3. Stream L4a / 4. Recipient L15^ \U-51 L2 2 LST^ Peat 5. Open bog peat Forest soilwater L57 17 8^ r 8 - Forest soil \U-87 L89^ 9. Trees 1. Overflow 2. Open bog, water 3. Stream 4. Recipient 5. Peat 6. Open bog, peat 7. Forest, soilwater 8. Forest, soil 9. Trees Vattnet i periodvis översvämmad myr Vattnet i öppen myr. Bäcken genom vilken avrinningen sker. Den direkta "mottagaren" nedströms avrinningsområdet. Mossan på periodvis översvämmad myr. Mossan i öppen myr. Markvattnet i skog. Det organiska markskiktet i skog. Träden. Rapporten ingår som examensarbete för Magdalena Larsson i Teknisk Fysik, Uppsala. Genom variations och känslighetsanalys prövas inom vilka intervall överföringarna kan variera under det att nivåerna i respektive kompartment och avrinningen inte avviker signifikant från de uppmätta resultaten. Dessutom studeras betydelsen av strukturen kvalitativt: dvs. effekterna av att vissa kompartments inkluderas eller utelämnas, såvälsom av kopplingarna mellan delarna. Modellen avses att användas även för att prediktera förhållandena i andra områden än Nyänget, i de fall tillräckligt med data existerar rörande fördelningarna i systemen. Kompartments anpassas därvid till proportionerna exempelvis av myr i de aktuella fallen. De preliminära resultaten stöder bedömningen att podzoljordarna bidrar relativt litet under det första decenniet efter ett nedfall med avseende på uttransporten av Cs-137 genom avrinningen. De visar även att resuspension från skog till den öppna myrytan på längre sikt ej ger betydande överföring av Cs-137 från skog till myr, trots att relativt stort tillskott förekommer under tidigt skede.

12 4. Slutsatser Projektet har under 1992/1993 fortsatt datainsamlingen vad gäller älg och upptaget av radiocaesium. I projektet finns tillgång till en databas på älg, räv och smågnagare. Dessa data bearbetas successivt och förnärvarande sammanställs data på älg, växter, mark och avrinning i två avhandlingar (Per Nelin, SLU, Torbjörn Nylén, FOA). Experimentella studier har påbörjats och kommer att itensifieras under den kommande perioden. Modellsimuleringar är påbörjade och preliminära resultat föreligger, dessa visar att betning, fömanedbrytning och konkurrens kan vara faktorer viktiga för förändringen av radiocaesium i skogsekosystemet. 5. Referenser Andersson,!", och Nylén, T. 1994. FOA rapport (i tryck). Bergman R, Danell K, Ericsson A, Grip H, Johansson L, Nelin P och Nylén T. 1988. Uptake, turnover and transport of radioactive nuclides in a boreal forest ecosystem. FOA rapport E 40040 Bergman R, Nylén T, Palo T and Lidström K. 1991. The behaviour of radioactive caesium ina boreal forest ecosytem. In The Chernobyl Fallout pp 425-456 'Ed L Moberg The Swedish Radiation Protection Institute) Bergman R, Nylén T, Nelin P and Palo T. 1993. Caesium-137 in a boreal forest ecosystem: Aspects on the long-term behaviour. Det sjette Nordiske Radio kologi Seminar. 14-18 juni 1992. Törshavn Faeroyar. FOA report C 40284-4.3 Nov. 1993. Bergman R, Nylén T, Nelin P and Palo T. 1993. Caesium-137 in a boreal forest ecosystem: Aspects on the long-term behaviour. Det sjette Nordiske Radio^kologi Seminar. 14-18 juni 1992. Törshavn Faeroyar. FOA report C 40284-4.3 Nov. 1993. Bergman, R., Palo.R.T., Nylén, T. 1994. J. environ. Radioact. (accepterad). Bergman, R. 1994. The distribution of radioactive caesium in boreal forest ecosystems. (manuskript). Bergman, R., Palo, R.T., Nylén, T. och Nelin, P. 1994. Influence by herbivory on caesium turnover in a forest ecosystem. J. Environ. Rad. (i tryck). Nelin, P. 1994. Caesium uptake of moose in relation to home range size and habitat composition, (manuskript). Nelin, P. och Nylén, T. 1994. Factors influencing the changes over time in Cs-137 levels in boreal forest plants in Sweden. J. Environ. Rad. (I tryck). Nylén T and Grip H. 1989. Transport of Caesium-137 in a forest catchment. Proc. XVth congress of IRPA. Progress in radiation protection (ed W Feldt). 1989 Palo R. T. och Wallin, K. 1994. Diet breath and radionuclide dynamic in moose. Oikos (under granskning). Palo R.T. 1993. Animals and plants as bioindicators of radionuclide contamination in forest ecosystems. In: Use of biomarkers in assessing health and environmental impacts of chemical pollutants (C.C. Travis ed.) Plenum press, New York, pp.255-263. Palo, R.T., Nelin, P., Nylén, T. och Wickman G. 1991. Radiocaesium levels in Swedish moose in relation to deposition, diet and age. J. Environ. Qual. 20:690-695. Salt C. och Mayes, R. 1991. Seasonal variations in radiocaesium uptake by reseeded hill pasture grazed at different intensities by sheep. J. Appl. Ecol. 28:947-962.

Salt, C. och Mayes, R. 1993.Plant uptake of radiocaesium on heather moorland grazed by sheep. J.Appl. Ecol. 30:235-246. Salt, C, Mayes, R.W., Colgrove, P.M. och Lamb, C.S. 1994. The effects of season and diet composition on the radiocaesium intake by sheep grazing on heather moorland. J. Appl. Ecol. 31 (i tryck). 13