Göteborgs Naturhistoriska Museum. INVENTERING AV SANDÖDLA (Lacerta agilis) UTMED RÅÖVÄGEN (N946) I KUNGSBACKA KOMMUN 2010

Transkript

1 Göteborgs Naturhistoriska Museum INVENTERING AV SANDÖDLA (Lacerta agilis) UTMED RÅÖVÄGEN (N946) I KUNGSBACKA KOMMUN

2 Inventering av sandödla (Lacerta agilis) utmed Råövägen (N946) Göteborgs Naturhistoriska Museum/Västarvet Inventeringen är genomförd av Göran Nilson, Anders M Nilsson och Leif Lithander Foto: Anders M Nilsson På uppdrag av: Trafikverket Ref. Mats Lindqvist Miljöspecialist/ekolog, IVtv 2

3 Göteborgs Naturhistoriska Museum Bakgrund och uppdrag Sandödlan är en reliktart i Sverige med en utomordentligt fragmenterad förekomst i landet. Den är tillika starkt hotad på många platser p g a miljöförändringar och klimathot. Arten, som är ovipar (äggläggare) är beroende av speciell struktur i biotopen där ägg kan utvecklas och kläckas under en relativt kort sommar i Nordeuropa. Oftast förekommande marksubstrat är sand, grus eller flata klippblock som ger möjlighet till lämpligt mikroklimat för äggutveckling. I stort sett alla nordliga populationer är reliktförekomster efter en mer sammanhängande utbredning under den postglaciala värmeperioden (Gislén & Kauri, 1959, Andrén & Nilson, 1979, Böhme, 1981, Andrén et al., 1988, Fog et al., 2001). Isoleringen har ökat markant i modern tid genom ett utvecklat vägnät, betydligt mer urbaniserade miljöer och avsevärda uppodlade monokulturer. Nyligen genomförda inventeringar i Västra Götaland (Niesel, 2007, Lithander et al., 2009) har visat att antalet överlevande populationer är utomordentligt få till antal, och hänsyn måste tas till alla kvarvarande subpopulationer. Några få grupper av sandödlor existerar ännu med betydande populationsstorlekar, och Råöpopulationen är ett av några sådana exempel. I dagsläget upplevs inget direkt hot mot denna ytterst viktiga population, även om förvånansvärt många ödlor påträffades överkörda på de lågt trafikerade vägarna i området under inventeringen. Vi bedömer det som utomordentligt viktigt att inga förändringar sker i området (typ nya vägar, byggnationer, avverkningar etc) utan att sandödlepopulationen får leva vidare i den struktur som landskapet håller idag. Göteborgs Naturhistoriska Museum har på uppdrag av Trafikverket IVtv under våren och försommaren 2010 kartlagt sandödlans Lacerta agilis utbredning längs den allmänna vägen mot Råö (N946). Då syftet varit att erhålla en översiktlig bild av artens förekomst i vägens närområde har uppdraget förutom genomgång av vägområdets slänter, för vars skötsel Trafikverket ansvarar, även innefattat inventering av omgivningarna inom 450 meter från vägbanan. Inventeringsområdet sträcker sig från Y-korset vid Tullagården i öster till vägbommen vid Onsala rymdobservatorium i väster. Inventeringsmetodik Fältbesök har gjorts under gynnsamma väderbetingelser i maj och juni. Varma, soliga och vindstilla förmiddagar och sena eftermiddagar lämpar sig bäst för inventering då sandödlan i likhet med alla växelvarma djur är beroende av en yttre värmekälla. Tidigt på dagen uppsöker ödlorna solbelysta markfläckar för att solbada tills kroppstemperaturen höjts tilläckligt för att de ska kunna ge sig ut på jakt efter insekter inne i vegetationen. Då solen står som högst ökar risken för överhettning och de tenderar att hålla sig undan solskenet inne bland gräs och buskar. Då temperaturen sjunker framemot eftermiddagen börjar de åter visa sig. Under vår och försommar är hanarna angelägna att exponera sin gröna färgprakt i det dubbla syftet att locka till sig honor och avskräcka rivaler. Honorna behöver å sin sida solbada lite extra för att äggen ska mogna. När reptilerna exponerar sig i solbelysta ytor utsätter de sig, förutom för risken att överhettas, även för faran att upptäckas av fiender som kråkor, skator och katter. Lämpliga sandödlehabitat utgörs därför av en mosaik av solbelysta partier med närbelägna gräs-, ljung- eller buskbevuxna ytor. Sandödlan är också beroende av att det finns vegetationsfria ytor på tillräckligt lösa jordarter för den ska kunna gräva ner äggen och låta solen ombesörja klimat för embryonalutvecklingen. 3

4 Inventering av sandödla (Lacerta agilis) utmed Råövägen (N946) Mot bakgrund av ovanstående har inventeringsmetoden gått ut på att långsamt genomströva undersökningsområdet och låta blicken löpa utefter marken några meter framför och vid sidan av fötterna, utmed gärdesgårdar, vägkanter med mera. Målsättningen var att undvika att skrämma de solbadande djuren så att de kunde fotodokumenteras och könsbestämmas. Trots detta upptäcktes många på grund av rörelse. Resultat Varje fynd har registrerats och koordinatbestämts (RT90, felmarginal några meter), och redovisas på sidan 5. Vid några tillfällen har ödlan bara observerats ett kort ögonblick, tillräckligt länge för att utesluta förväxling med skogsödla, men inte för att tillåta fotografering. Även dessa fynd har registrerats och koordinatsatts. För att utesluta dubbelregistrering hade vi varit tvungna att fånga in djuren och fotografera dem för identifiering. Detta var inte möjligt eftersom vi saknade tillstånd att hantera ödlorna i handen. Trots detta bedömmer vi risken för dubbelregistrering som liten. Området i anslutning till Råö rymdobservatorium hyser en stor population sandödla. Eftersom Råö sammanhänger med vägområdet har även detta område genomgåtts. Varje besök här har resulterat i ett stort antal observationer. Det inventerade området är rödmarkerat på karta Y, men varje enskilt fynd redovisas inte, med undantag av trafikdödade exemplar. Dessa har tagits med eftersom de kan vara av intresse vid framtida diskussioner angående skötsel av vägrenar. Längs vägarna väster om bommen gjordes fynd av överkörd padda, kopparödla, snok och ett flertal sandödlor. Både sandödla och snok observerades också uppehålla sig på vägbanan. Då reptiler och groddjur rör sig ganska långsamt och dessutom ofta stannar upp långa stunder, löper de en avsevärd risk att förolyckas även på glest trafikerade vägar. Att inga fynd av trafikdödade sandödlor gjordes på den allmänna vägbanan kan bero på att den höga trafiktätheten här snabbt utplånar spåren. Dessutom vet vi att arten förekommer på Lunnö (Lantbrukare, muntl. inf.) omedelbart söder om det undersökta området och runt Harholmsviken, omedelbart norr om det undersökta området (Ylva Lundskog inf. ref. Reptilinventeringen Zool. Inst talet.) Spridningen av sandödlor västerut från Bassås skulle enligt vår bedömning kunna ske antingen utmed vägrenen (N946) eller möjligen norr om åkermarken mellan Bassås och Ötofta. 4

5 Göteborgs Naturhistoriska Museum Punkt Kön Position RT 90 Datum Antal Övrigt, avstånd till vägen Bild Ba.Re.Su 1 Y X Trafikdödad 0m Bild saknas Y X Trafikdödad 0m Bild 2 Ej insamlad 3 Y X På vägen 0m Bild 3 4 Y X Trafikdödad 0m Bild saknas Y X Trafikdödad 0m Bild Y X Strandvegetation 220m Bild saknas 7 Y X Störd gräsmark 150m Bild 7 8 Y X Störd gräsmark 150m Bild 7 9 Y X Stengärdesgård 180m Bild 9 10 Y X Stengärdesgård 30m Bild Juvenil Y X Gräsmark 330m Bild Y X Gräsmark 350m Bild saknas 13 Y X Gräsmark 430m Bild saknas 14 Juvenil Y X Gräsmark 200m Bild Y X Stengärdesgård 170m Bild Juvenil Y X Stengärdesgård 10m Bild saknas 17 Juvenil Y X Betesmark 30m Bild saknas 18 Y X Stenröse 20m Bild 18 Tabellen ovan avser de 22 individer som påträffats under inventeringen 2010 inom ett avstånd av cirka 450 meter från vägen, mellan bommen till Onsala rymdobservatorium och Y- korsningen vid Tullagården. Se karta 1 samt bilden på rapportens baksida. De individer som påträffats inom det rödmarkerade området på karta 2 är inte angivna här. Dock har individer som påträffats på vägen utanför denna 450 meters avgränsning tagits med, tre av dem, alla trafikdödade, finns i Göteborgs Naturhistoriska museums samlingar för möjlighet till framtida DNA-studier. I museets samlingar finns även en trafikdödad hane från 2009, markerad på karta 1, Ba.Re.Su Bild 2 Bild 5 Bild 3 Litteratur Andrén, C. & Nilson, G. (1979) Sandödla (Lacerta agilis) vid sin nordgräns i Sverige. Fauna och Flora No.3: Andrén, C., Berglind, S.-Å. & G. Nilson 1988: Distribution and conservation of the northernmost populations of the sand lizard Lacerta agilis. Mertensiella, 1: Böhme, W. (1981) Handbuch der Reptilien und Amphibien Europas. Echsen (Sauria) 1 Fog, K., Schmedes, A. & Rosenørn de Lasson, D. (2001) Nordens padder och krybdyr Gislén, T. & Kauri, H. (1959). Zoogeography of the Swedish amphibians and reptiles. Acta vertebratica 1: Niesel, J Inventering av sandödla (Lacerta agilis) i Västra Götalands län Länsstyrelsen Västra Götalands Län, Rapport 2001:86, 170 pp. Leif Lithander, Anders M Nilsson och Göran Nilson (Göteborgs Naturhistoriska Museum) 2009 Inventering av sandödla i Göteborg Göteborgs Stad miljöförvaltningen. 5

6 Inventering av sandödla (Lacerta agilis) utmed Råövägen (N946) Bild 7 6

7 Göteborgs Naturhistoriska Museum Bild 9 7

13 Göteborgs Naturhistoriska Museum Inventeringsområde 13

14 Brunmarkerat anger det genomsökta området. Åkermark i produktion har inte besökts 14 Karta 1 Inventering av sandödla (Lacerta agilis) utmed Råövägen (N946)

15 Göteborgs Naturhistoriska Museum Rödmarkerat område anger höga tätheter av sandödla. Inom området anges inte varje enskilt fynd med risk för att samma individ påträffas vid olika tillfällen. Vi har vid varje besök påträffat flera individer vilket indikerar höga tätheter inom detta område Karta 2 15

16 16 Inventering av sandödla (Lacerta agilis) utmed Råövägen (N946)