Yrkeskategori: Socionom Projektarbete i Arbetsplatsoptometri 1 Arbetstagarens bakgrundsfakta. Lokförare på Roslagståg AB, 56 år med arbetstid 100 %. I 36 år har han jobbat på banan och han trivs bra på sin arbetsplats. 1.1 Psykosocial arbetsmiljö När man jobbat länge på banan som han gjort kan man relativt fritt välja grupp och på så vis välja sina arbetstider. Med grupp menas att man väljer ett schema där ett visst antal personer ingår. kvällsskiften föredras och arbetspasset börjar relativt sent på eftermiddagen och slutar mitt i natten. Han upplever inga höga psykologiska krav på arbetet och upplever sin möjlighet att påverka som stort. Som lokförare arbetar man inom ett högrisk-yrke där olyckor är vanligt. Oftast är det mindre djur och fåglar det handlar om, men även människor, större djur och fordon kan komma i vägen. Detta spelar en stor roll i den psykosociala arbetsmiljön. För många lokförare är det en stor chock då man kör på någonting. Det finns tillgång till kuratorer och psykologer på arbetsplatsen som griper in vid olyckstillbud och olycksfall. Han hämtar mycket av det sociala stöd han behöver från sina arbetskamrater och han får ofta en positiv push från dem. Arbetstiderna är starkt reglerade av lagar och förordningar där antal sovtimmar mellan passen och raster är reglerade. Sedan Roslagståg AB tog över för 4 år sedan har arbetstiderna blivit bättre och raster och sovtimmarna är inte på miniminivån utan väl tilltagna. Minsta försening kan förstöra ett tajt schema och stressen blir då påtaglig. En stressad lokförare kör inte bra och då ökar risken för olyckor markant. På senare år har man infört Automatic Train Control (ATC)som varnar för röda signaler och ser till att lokföraren håller hastigheterna. Lokförarna får även mycket information genom hörseln. ATC:n varnar med ljud om man kör för fort eller om en röd signal nalkas. Även tågradion är ett ljudmoment i arbetsmiljön utöver allt buller från motor och skrammel från hela tåget i sig. Bild 1: Människor har inte tillräcklig respekt för tåg och dess järnvägsbommar. Som lokförare utsätts du för olyckstillbud dagligen. 1.2 Belastningsergonomi Belastningsskador finns på arbetsplatsen men han själv tränar väldigt mycket och känner inte av några. Framförallt kan nacke och axlar vara utsatta för belastning då man, beroende på längd, ibland behöver sträcka sig efter spakar eller öppna fönstret och de ligger utanför en armlängds
avstånd. På sommaren då fönstret måste öppnas ofta blir det dragigt och även detta ger nackbesvär. Vedertagna belastningsbesvär som uppträder vid stillasittande yrken kan man även förvänta sig här. Förarstolen är flexibel och skall kunna ställas in till olika människor. Däremot är bordet fast i en höjd. Han har en egen syn på att ställa in stolen. Han tycker inte man ska fixera sig så på att finjustera utan sätter sig i stolen med tidigare förares stolsinställning. Han sitter väldigt avslappnat i stolen och njuter av utsikten. Bild 2. Förarhytt 1.3 Synergonomisk status 1.3.1 Allmän information Lokföraryrket ställer höga krav på synen. Man måste hela tiden vara vaken på eventuella hinder på spåret, på skyltar och signaler. Man får även mycket information från olika typer av informationsdisplayer inuti förarhytten, så kraven är stora på alla avstånd. Nattetid hamnar blicken gärna i kanten på ljuskäglan från strålkasterna där kontrasten är som störst. Det gör att ögonen efter ett tag blir mycket ansträngda. 1.3.2 Belysning En lokförare jobbar under lite speciella belysningsförhållande eftersom han jobbar både dagtid och kvällstid. I båda dessa ljusförhållanden gjordes det besök på arbetsplatsen. I förarhytten finns enbart en liten takarmatur, en spotlight som används som tidtabellslampa, i övrigt är det mörkt. Det finns diverse olika displayer som är mer eller mindre relevanta under körningen. I det
centrala synfältet sitter de displayer som man tittar mest på. Snett upp till vänster sitter ett flertal displayer som man inte tittar på så ofta. 1.3.2.1 Belysningsstyrka Kvällsbesöket: När det är mörkt ute är det även helt mörkt i kupén. Han är då väldigt beroende av tidtabellslampan och har den alltid tänd. På de olika displayerna går att ställa in vilken belysningsstyrka man vill ha. Luminansen varierar mellan 2 cd/m² och 80 cd/m². Det är individuellt bland förarna hur man väljer att ställa in dem. Han har alltid displayerna på full belysning eftersom han tycker att det ger den bästa synkomforten. Om detta skulle ställa till problem, med t.ex. astenopiska besvär, skulle vi rekommendera honom att sänka ljusstyrkan på displayen. Övriga inställningar på displayen finns inte, såsom teckenstorleks- eller färginställningar. Dagsbesöket: Den uppmätta belysningen från tidtabellslampan är 920 lux, strax utanför ljuskäglan, cirka en halvmeter ifrån tidtabellen mätte vi upp 567 lux. 1.3.2.2 Bländning/blänk/störande skuggor Kvällsbesöket: Utöver vedertagna trötthetssymptom som kan uppstå vid mörkerkörning är bländning från mötande tåg ett problem, men likt förhållandena vid bilkörning måste även tåg blända av till halvljus för att minimera bländningsrisken. Tidtabellsboken behöver även läsas på kvällstid och då tänds tidtabellslampan. Denna ger en spegelbild i fönstret och det blir svårt att se ut. För att undvika den måste han byta position eller sänka dess ljusstyrka. Tidtabellslampan har 4 olika ljusinställningar. Dagsbesöket: Under dagsturerna så är solen det största problemet då man ofta hamnar i motljus och man blir bländad Ljusstyrkan mättes mot ansiktet i motljus och fick ett värde på 18 000 lux. Som skydd mot detta så finns det enbart skärmar på framrutan som man kan dra ner, dessa används sällan eftersom han tycker att de stör mer än hjälper då de förhindrar det breda synfält man har utan och överblicken över situationen. Han har även ett par solclips Bild 3: Bländning och reflexer är vanligt förekommande under dagen.
som han aldrig använder. Det som är mest störande är att han tycker att det är svårt att se bra i backspegeln, detta p.g.a. att han först ska titta genom ett tvåglasfönster, vilket ger mycket reflexer. För att se backspelen bättre öppnar han fönstret. 2 Tillpassning av arbetsglas 2.1 Anamnes och refraktion Han har ett par progressiva glasögon. Han upplever sig dock få huvudvärk av dessa. Värken sitter framförallt i hjässan och uppkommer främst under soliga dagar. Dessutom tycker han att han behöver nicka mycket med huvudet för att se tydligt, så de sitter antagligen lite för högt på honom. Han sitter tillbakalutat vid körning av tåget, därför är tillpassningen av glasögonen viktig. Fynd som är värda att anmärkas är; 17 exo på nära håll Fusionsförmåga var bra (fixationsdisparitet var minimal) Med anamnesen i åtanke kan exoforin vara en bidragande orsak till huvudvärken. Det upptäcktes även att hans progressiva glasögon hade två olika glassorter med olika optisk design d.v.s. progressionskorridorerna är olika. Även detta kan bidra till huvudvärken. Habituella styrkor: H: Sf. +0,75 Cyl. -0,50 Ax. 133 º Add. +2,0 Glas: Varilux Panamic Stylis V: Sf. +0,50 Cyl. -0,25 Ax. 75 º Add. +2,0 Glas: Varilux Physio Stylis Korrektion: H: Sf. +0,50 Cyl. -0,50 Ax. 120 º Add. +1,75 Glas: Hoyalux id Workstyle V: Sf. +0,50 Cyl. -0,25 Ax. 20 º Add. +1,75 Glas: Hoyalux id Workstyle Värden i fetstil är ändrade värden. BKC-värdet fastställdes till +2,0 men additionen sänktes till +1,75 för att han trivs bäst med ett längre läsavstånd. Trots att den habituella närstyrkan var OK, så kändes det bättre med lägre addition. Även en kontrastkänslighetsundersökning med VISTECH-tavlan utfördes. Alla värden låg inom normalområdet, både monokulärt och binokulärt. Övriga utförda mätningar: Intraokulärt tryck Fundusfotografering Synfältstest FDT Pupillreflex Motilitet Biomikroskopi
Inget onormalt funnet i någon av de ovanstående mätningarna. 2.2 Glas- och bågval En lokförares arbete kräver god syn på både långt håll och nära håll. Lokföraren tittar mest på avstånd, då han tittar långt fram på spåret då han kör. Då tåget står stilla på perrongen, tittar han i sidospeglarna för att se signalen från konduktören som försäkrat sig om att alla passagerare har hoppat av och på ordentligt. Lokföraren kontrollerar att dörren stängs efter konduktören. Synskärpan på mellanavstånd och näravstånd är även den väldigt viktig då han har diverse displayer på mellanavstånd och en tidtabellsbok på näravstånd. I hans fall så sitter han väldigt tillbakalutad i sin hytt, och avstånd till display respektive tidtabellsbok estimerades till 70-80 cm, samt 50-60 cm. Glaset vi valde är Hoyalux id WorkStyle. Med det glaset kommer han förhoppningsvis att se bra på alla avstånd. Bågen har en skivhöjd på 38 mm, vilket är fullt tillräckligt för den glassort som vi valt. Höjd i mitten på bågen, d.v.s. på 19 mm höjd, men med tanke på hans position då han arbetar, så valde vi att sänka höjden till XX mm, eftersom han sitter tillbakalutad och då riskerar att titta genom mellandelen på avstånd. Höjdsänkningen gör att avståndsdelen kommer ner något. Detta sker på bekostnad av att närdelen klipps av lite, men detta anser vi vara en försumbar konsekvens, och med tanke på att avståndsseendet är det viktigaste i en lokförares arbete väljer vi att fokusera på det. Eftersom han kör både dags- och kvällspass, så vill vi inte färga glasen då det stör under kvällspassen. Under dagspassen behöver hannågot hjälpmedel för att slippa problemen med bländning som han upplever, och eftersom han sitter i en inglasad hytt, så funkar inte heller fotokromatiska glas. En lösningsidé är solclips till sina arbetsglas. 2.3 Glasets optiska design Hoyalux id WorkStyle är ett arbetsprogressivt glas med integrerad dubbelsidig design. Vid låg addition så slipas framsidan till +2,00 D och vid högre addition så slipas framsidan till +3,00 D. Den optiska design-idén är samma som Hoya Tact (se bild nedan), men med förbättrande modifikationer då avståndsdelen, progressionskorridoren och närdelen har breddats. Bild 4: Hoyalux Tacts optiska design, snarlikt vårt glasval.
Hoyalux id WorkStyle Från monteringskorset till närdelen är det 13,5 mm, och upp till avståndsdelen 10 mm. Detta ger en total progressionskorridor på 23,5 mm. Bild 5: En visualisering av Hoyalux id WorkStyle s progressiva design. 3 Resultat 3.1 Utlämningstillfället Hans första upplevelse var bra av glasögonen och han såg klart och avslappnat på alla avstånd. Den riktiga prövningen kommer på arbetsplatsen.