EXAMENSARBETE. Ethos, pathos logos i skolan. Lärares syn på retorik som pedagogiskt verktyg. Greta Lahti 2014

EXAMENSARBETE Ethos, pathos logos i skolan Lärares syn på retorik som pedagogiskt verktyg Greta Lahti 2014 Lärarexamen, grundnivå Lärarexamen, 210 hp Luleå tekniska universitet Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Ethos, pathos, logos i skolan Lärares syn på retorik som pedagogiskt verktyg Greta Lahti

Förord Att skriva c-uppsats har för mig har varit en lång, lärorik och utvecklande process. Jag vill börja med att tacka alla lärare som ställt upp på intervjuer. Vill även tacka min handledare Caroline Graeske för givande kommentarer och positiva ord. Slutligen vill jag tacka min familj, mina barn och min sambo för all uppmuntran, stöd och tålamod under arbetets gång. Greta

Abstrakt Syftet med denna uppsats var att undersöka vilka retoriska verktyg lärare använder sig av i sin undervisning. Forskningsfrågorna var att ta reda på hur lärare gör för att nå ut med sina budskap och vilka retoriska medel som används. I studien har kvalitativa intervjuer med fyra lärare använts. Intervjuerna har transkriberats och sedan analyserats. Det framkommer i studien att lärare använder sig av metoder som kan jämföras med retorikens grundläggande delar. Ethos, pathos och logos blir tydligt när lärarna för fram sina budskap, inspirerar, motiverar och skapar bra relationer till sina elever. Ethos framträder när förtroendefulla relationer värdesätts vilket stärker lärarens trovärdighet. Logos synliggörs när lärarna är tydliga i sina budskap för att få eleverna fokuserade. Rösten och kroppsspråket användes för att fånga elevernas uppmärksamhet och inspirerande tal förekom för att göra lektionen intressant, vilket lyfter fram pathos. Resultatet visar att lärare använder retorik i sitt bemötande med eleverna. Retorikens begrepp kan hjälpa till att precisera lärarens arbete och kan ses som ett verktyg för att främja lärandet. Nyckelord: Ethos, Logos, Lärande, Lärare, Pathos, Retorik

Innehållsförteckning 1. Inledning... - 1-1.1 Syfte... - 2-1.2 Centrala begrepp... - 2-2. Bakgrund... - 3-2.1 Retorikens historia... - 3-2.2 Ethos, Pathos, Logos... - 4-2.3 Den retoriska processen... - 4-2.4 Ledarskap... - 5-2.5 Auktoritet... - 5-2.6 God lärandemiljö... - 6-2.7 Styrdokument... - 7-2.8 Retoriken i praktiken... - 8-2.9. Tidigare forskning... - 9-3. Metod och teori... - 13-3.1 Bearbetning av material... - 13-3.2 Urval och intervju... - 14-3.3 Etiska överväganden... - 15-3.4 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet... - 15-3.5 Sociokulturellt perspektiv... - 16-4. Resultat... - 19-4.1 Lärarens egenskaper... - 19-4.2 Disposition av budskap... - 19-4.3 Lärarens auktoritet... - 20-4.4 En tillitsfull lärandemiljö... - 21-4.5 Att påverka och motivera eleverna... - 22-4.6 Lärarens retorikkunskaper... - 23-5. Diskussion... - 24 -

5.1 Resultatdiskussion... - 24-5.2 Metoddiskussion... - 27-6. Slutsats... - 28-6.1 Fortsatta studier... - 29 - Referenser Bilaga 1 Intervjufrågor

1. Inledning För att eleverna ska uppnå målen som finns i läroplanen krävs det att eleverna och lärarna möter varandra i ett samspel. En av skolans viktigaste uppgifter är att fostra till demokrati men att kunna framträda inför grupp och väcka elevernas intresse är också en nödvändig del av lärarens arbete. Praktiska delar av retorikens grunder bör läras ut i en lärarutbildning (SOU 2008:109). För blivande lärare är det därför nödvändigt att själv känna till demokratins teoretiska grund men också att behärska dess praktiska former, bl.a. mötesteknik (SOU 2008:109). Jag har under mina år som student funderat på min egen roll som blivande pedagogisk ledare. Vad krävs av en lärare för att på bästa sätt nå ut med sina budskap till sina elever? Jag har även under mina verksamhetsförlagda utbildningar stött på olika ledarskapsstilar. Att vara strikt auktoritär och disciplinerad som ledare är ett sätt, ett annat är att ha en förmåga att möta eleven i stunden med en empatisk förmåga, dock utesluter det ena inte det andra. Det finns även pedagogiska ledare som försöker skapa goda kontakter med sina elever med blandat resultat där de inte alltid får elevernas förtroende och med det en respektfull relation. Intentionen med min studie är att studera ledarskapets komplexitet i en lärandemiljö. Hur blir man en bra lärare? Hur kan lärare på bästa sätt motivera elever till lusten och viljan att lära? Det är viktigt för lärare att hitta verktyg som underlättar och främjar lärandet. En gruppdynamik ska bestå av ett tryggt och tillitsfullt samspel mellan lärare och elever. Läraren ska enligt skolans Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan. Vidare ska lärare även klargöra och diskutera med eleverna det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser. Detta är viktigt för att sätta upp ramarna för det personliga handlandet och tillsammans med eleverna utveckla regler för arbetet och samvaron i den egna gruppen (Skolverket, 2011). I lärarutbildningen lär man sig olika teorier om konsten att undervisa. Men hur förankrar vi detta i praktiken så att det pedagogiska ledarskapet inte bara blir ett teoretiskt ramverk? Jag menar att retorikens medel ethos, pathos och logos kan vara en inspirationskälla och rätt verktyg för lärare att nå ut till eleverna. Genom att lära sig hur språket är konstruerat och hur det fungerar i olika sammanhang kan det språkliga verktyget bli användbart på ett varierat och ändamålsenligt sätt. Begreppen ethos, pathos och logos har blivit centrala inom retoriken och har som mål att övertyga och påverka (Renberg, 2013). För en lärare som undervisar i ett klassrum blir ethos tydligt när eleverna gillar läraren, trivs på lektionen och blir positivt inställda till att lyssna på vad läraren vill förmedla. Att övertyga genom ethos är att våga bjuda på sig själv och möta publikens intresse, men också att dela med sig av egna erfarenheter och egna upplevelser, vilket ger intryck på dem som lyssnar. Ethos stärks när en person är kunnig i sitt ämne och är välstrukturerad i sitt framförande. Logos visar sig hos lärarna som är bra på att konkretisera och förklara och ge information till eleverna som i sin tur gör om innehållet till sin egen kunskap. Pathos kommer fram när lärarna lyckas engagera sina elever och göra dem motiverade (Renberg, 2013). - 1 -

1.1 Syfte Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka retoriska verktyg lärare kan använda sig av i sin undervisning. Forskningsfrågorna som har varit utgångspunkten för studien är: Hur gör lärare för att nå ut med sina budskap i klassrummet? Hur använder sig lärare av retorikens medel för att påverka eleverna? 1.2 Centrala begrepp I denna uppsats förekommer begreppen retoriska verktyg och retoriska medel. Med retoriska medel avses här ethos, pathos och logos och med retoriska verktyg åsyftas den retoriska processen. Vad dessa begrepp innebär redogörs det för i bakgrunden, det vill säga i nästa kapitel. - 2 -

2. Bakgrund I bakgrunden kommer retorikens historia och retorikprocessens delar att förklaras. Därefter diskuteras lärares ledarskap, auktoritet samt vad en god lärandemiljö innefattar. Styrdokument och hur retoriken ser ut i praktiken kommer också att belysas. 2.1 Retorikens historia Historiskt sträcker sig retoriken långt tillbaka kring 500-talet f.kr. och tar sin början i antikens Grekland där demokratin växte fram och där språket blev en maktfaktor i samhället (Sigrell, 2008). Retoriken betraktar kommunikation ur ett påverkansperspektiv vilket innebär att talaren i förväg bör fundera på att göra rätt språkval för att lyckas påverka sina mottagare. På ett välstrukturerat och planerat sätt bygger och formulerar retoriker ett tal som har som avsikt att påverka lyssnarna i en bestämd riktning. Den som med ord på ett övertygande sätt kan uttrycka sin politiska vilja har stora möjligheter att vinna medborgarnas förtroende (Renberg, 2013). Ordets makt sågs som en säker väg till att få inflytande i samhället. Vältalighetens uppkomst och intresse skapade ett behov av retorikkunskaper vars förebilder blev de stora talarna och senare blev undervisning i konsten att tala allt mer förekommande. Det fanns även de som var kritiska mot retoriken som ämne, bland annat filosofen och retorikern Platon. Han menade att retoriken enbart stod för makt och inte sanning och att använda talet som folkligt maktmedel var han kritisk mot. Han hävdade att eliten av filosoferna borde leda staten och att den högsta politiska makten skulle ske utan folklig inblandning (Hellspong, 2004). Aristoteles var Platons elev och tog över sin lärares intresse för retoriken. Hans kända definition lyder Retoriken är konsten att vad det än gäller finna det som är bäst ägnat att övertyga (Johannesson, 2005, s. 8). Aristoteles anses vara en av grundarna av retoriken som en vetenskap. Han definierade retoriken som en konst att övertyga människor och delade inte Platons negativa uppfattning om retoriken. Han såg retoriken som ett viktigt ämne att studera och förenade de grundläggande retoriska tankarna med ett vetenskapligt synsätt (Sigrell 2008). Aristoteles hävdade att en bra talare måste anpassa sitt språk och uppförande efter yttre faktorer som ålder på åhörarna, börd och nationalitet. Detta kan knytas an till dagens skolklasser då det är en stor blandning av elever med olika kulturell bakgrund. Aristoteles tre viktiga medel för att övertyga var ethos, pathos och logos. Det övertygande språket var således förenade moraliskt, rationellt och emotionellt som tillsammans förstärker varandra (Johannesson, 2005). Ett av de mest kända namnen i retorikens historia var dock Cicero. Han var en utmärkt talare men även en skicklig författare som skrivit många böcker om tal och läroböcker i retorik. Han arbetade vidare på Aristoteles teori om ethos, pathos och logos och formulerade tre plikter som en talare skulle påverka publiken genom. Den första plikten var delectare vilket belyser talarens personlighet, karisma och utstrålning och är av stor betydelse för att behaga lyssnaren. Movere inbegriper talarens sätt att beröra och inspirera lyssnarna vilket är kärnfunktionen i retoriken, eftersom den främsta uppgiften är att få folk att göra något. - 3 -

Docere handlar om att talare måste informera lyssnarna om sakförhållandena och vilka åtgärder som ska utföras (Cassirer, 1997). 2.2 Ethos, Pathos, Logos Ethos, pathos och logos är centrala begrepp inom retoriken och betraktas i denna uppsats som retoriska medel. Begreppen härstammar från Aristoteles och har blivit centrala inom retoriken och är för talaren medel att tillgå för att påverka och övertyga. Ethos handlar således om trovärdighet, pathos om känsla och logos om budskapet (Renberg, 2013). Ethos blir tydligt genom talarens sätt att uppträda och använda sin röst för att fånga publiken och göra dem positivt inställda. Pathos blir synlig när rösten och kroppshållning får en framträdande roll hos talaren. Talarens engagemang kommer till uttryck genom gester mimik och röst och bör anpassas till den rådande publiken och deras karaktär och personlighet. Logos synliggörs när rösten är i fokus, talaren bör tänka på att tala högt och tydligt för att ord och tankar ska beröra lyssnarna och ge ett lugnt och säkert intryck (Renberg, 2013). Den viktigaste grunden för läraryrket är att en lärare ska vara påläst och kunnig inom sitt ämne. Genom att vara påläst blir också undervisningens struktur bättre. Språket ska användas för att förklara och övertyga på ett inspirerande sätt och inom retoriken så är det begreppet logos som då framträder hos talaren. För att skapa ett förtroende till sina elever kan läraren övertyga sina elever genom sitt ethos, då präglas relationerna av ömsesidighet, respekt, trygghet och stort engagemang. Pathos har förmågan att engagera och motivera sina elever. Lärarens engagemang gör att eleverna blir motiverade och intresserade (Renberg, 2006). 2.3 Den retoriska processen Cicero sammanfattade även den retoriska processen i ett av sina stora verk. Förberedelserna inför ett tal består av fem delar där det första steget är Inventio. Att samla innehåll och stoff hör till förberedelserna, att ta reda på innehållet i sitt tal för att skaffa sig kunskaper om ändamålet är den första fasen i ett tal. Dispostio är det andra steget där uppgiften är att ta reda på vilken dispositionsmodell som ska användas. Innehållet bör ordnas i den ordning som är mest ändamålsenlig. Talets disposition är av stor betydelse inom retoriken. Det viktiga i ett tal är början och slutet. Inledningen är av betydelse eftersom lyssnarna redan då bestämmer sig för hur de vill förhålla sig till talaren och som talare bör man därför ge ett trovärdigt intryck och skapa positiva förväntningar. Avslutningen är det som lyssnarna minns bäst och därför gäller det att som talare engagera sina lyssnare. Elocutio är den delen i talet då man bestämmer sig för hur talet ska utformas, vilket språk som ska användas och hur man ska uttrycka sig. Elocutio ses i den klassiska retorikens undervisning som dominerande för förberedelsen av ett tal. Språket bör vara rent och klart, utsmyckat och anpassat. Som talare vill man fängsla sin publik med sin språkliga elegans. Memoria är det fjärde steget som handlar om att utföra manus och lära sig talet. Att använda sig av manus kan vara till hjälp för talaren och det kan formas på ett funktionellt sätt så det även kan hanteras diskret. Det kan vara stolpmanus i form av nyckelord eller manuskort som är enkla att hantera och läsa. Actio är den sista fasen där man bör se på vad man ska tänka på i själva framförandet av sitt tal. Ethos, logos och pathos får stor betydelse här (Renberg, 2013). - 4 -

2.4 Ledarskap Ledarskap är en påverkansprocess som sker i grupper vars syfte är att påverka människor att agera mot uppställda mål. Valet av ledarstil är ett medvetet ställningstagande och något som formas över tid anser Maltén (2000). Ledarskapet kan ha olika former t.ex. ett auktoritärt ledarskap som består av en ledare som styr sin grupp i en tydlig och stark maktposition, denne fattar alla beslut, tar alla initiativ och behåller en distans till sin grupp. Verksamheten regleras i minsta detalj. Den raka motsatsen till ett auktoritärt ledarskap är ett demokratiskt ledarskap där ledaren vägleder gruppen till att vara med och bestämma och alla beslut fattas tillsammans. Ledaren låter även gruppen själv ta eget ansvar och samarbetar med sin grupp och stödjer och stimulerar kommunikationen mellan dem. Dialoger sker med gruppen och inte till gruppen. En tredje form är ett passivt ledarskap, där talar man om frånvaron av ledarskap där ledaren har en passiv roll och låter gruppen själv bestämma utifrån vad som passar gruppen. Ledaren lägger sig i undervisningen så lite som möjligt och håller sig utanför. Saknaden av struktur och inaktivitet leder till en vilsen och osäker grupp (Malten, 2000). Stensmo (2008) nämner den dolda läroplanen som finns i skolan och som har i uppgift att fostra eleverna genom bestämda beteendemönster. Den dolda läroplanens uppgift är att förbereda eleverna för att delta i samhällslivet. Klassrummet är en arena där det mesta görs tillsammans med andra, elevernas skolvardag innefattar återkommande situationer som eleverna dagligen får ta del av. Dessa innefattar väntan i olika former exempelvis väntan på att få instruktioner eller väntan på att få hjälp. Eleverna får även ofta avslag genom att förslag och önskningar många gånger måste avslås av läraren. Skolans vardag innebär också många avbrott och eleverna får ofta skjuta upp sina arbeten till andra tillfällen. Eleverna ska också lära sig att arbeta individuellt, vilket innebär att klasskamrater runtomkring inte ska störa den egna uppmärksamheten. För att klara av alla dessa situationer är det viktigt att eleven lär sig tålamod där impulsiva tendenser måste behärskas. Eleverna blir också bedömda och utvärderade och för att få lärarens uppskattning lär sig eleven vad som ska göras för att behaga läraren. Läraren har således en tydlig maktposition, läraren är en auktoritetsfigur vars uppgifter är att bestämma över handlingar som eleverna ska tillämpa. Lärarens uppgift att värdera framhäver tydligt deras maktposition (Stensmo, 2008). 2.5 Auktoritet Anneli Frelin (2011) är lektor i didaktik och beskriver lärarens auktoritet utifrån de amerikanska utbildningsforskarna Judith Pace och Annette Hemmings relationella syn på auktoritet: En traditionell auktoritet där högre status bygger på att lärare under lång tid har haft en särskild funktion. I utbyte mot att de upprätthåller den traditionen får de lydnad. En karismatisk auktoritet bygger på att lärare har speciella kvaliteter som framkallar känslomässiga bindningar och engagemang hos eleverna, utan att förankras i olika regler. Legitimiteten bygger på att elevernas behov uppfylls. En byråkratisk auktoritet har sin grund i regler och förordningar, som gör att en lärare har möjligheten att dela ut belöningar och straff, vilket gör att man kan diskutera frivilligheten i lydnaden. Frelin (2011) använder sig också av dialogisk legitimitetsgrund. Den bygger på att lyssna och ha omtanke. Trygghet med sin omgivning ses som viktig för att en god dialog ska äga rum. - 5 -

Frelin (2011) menar att ett ensidigt fokus på lärande går miste om viktiga faktorer som har betydelse både för skolan och lärarens arbete och professionalitet. Undervisningens sociala dimension är viktig. Den klassiska retorikens teori lär oss att det är viktigt att som lärare snabbt fånga elevernas uppmärksamhet. Att skapa förutsättningarna för en god lärandemiljö ställer således stora krav på lärarens ledarskap och personliga karaktär (Renberg, 2006). Stukát (1995) menar vidare att den kommunikativa förmågan att uttrycka sig inför en grupp kan tränas upp, och att det inte finns belägg från forskning att ledaregenskaper är något medfött utan är en förmåga som utvecklas genom träning och erfarenhet. I Skolfrågor-Om skola i en ny tid (1997) står det skrivet att lärare i skolan i dag inte har en självklar auktoritet, elever lyder inte på samma sätt som de gjorde förr i världen. Auktoriteten måste förtjänas, en lärare måste visa att han eller hon har den och det krävs arbete för att behålla den. Ett exempel ur utredningen kan läsas nedan: En mellanstadielärare gav ett tydligt exempel på att eleverna förlorat respekten för auktoritet, läraren. Hennes berättelse handlar om ett museibesök. Hon hade förberett allt noggrant och stod med hela klassen intill sig och talade om vad montrarna innehöll och vad föremålen en gång använts till. Efter hand tunnades skaran vid hennes sida ut, och snart stod det endast de mest välartade eleverna kvar och lyssnade på vad fröken hade att säga. Resten for omkring i hela museet; det var i källaren och undersökte lagerutrymmena, det var i entrén och köpte glass, de åkte hissen upp och ned mellan utställningshallarna. När hon fick syn på några elever vid hissen ropade hon ilsket på dem: Nu slutar ni springa omkring och kommer hit meddetsamma! Eleverna stannade till ett ögonblick, såg vänligt på henne, vände sen på klacken och fortsatte att åka hiss! (SOU 1997:121). 2.6 God lärandemiljö Enligt Stensmo (2008) ska läraren göra eleven delaktig i utformandet av arbetsplaner och mål. Det är viktigt för att eleverna ska lära sig att ta eget ansvar för sin utbildning och veta hur de ska nå uppsatta mål. Goda relationer mellan eleverna och skolpersonal gynnar engagemang och ansträngning hos eleven. Lärare bör se varje elevs intresse och ta tillvara på det och kanalisera deras intresse med skolans mål och verksamhet. Elevernas behov och förmågor ska ligga till grund för undervisningen. En bra lärandemiljö innebär en trygg klassrumsmiljö där alla elever känner sig trygga. Eleverna måste våga göra misstag, anta utmaningar och pröva nya begrepp. Han menar även att lärarens förväntningar på eleverna kan påverka deras attributioner, där negativa förväntningar fungerar som en självuppfyllande profetia. Lärarna bör ha positiva förväntningar för att främja elevernas självkänsla. En kompetent lärare enligt Louca och Holmqvist (2012) bör skapa en god relation som innefattar både respekt och lojalitet, läraren bör visa intresse även utanför klassrummet. Har man som lärare skapat ett förtroende till sina elever får man elever som lyssnar på en. En lärare behöver även ha goda ämneskunskaper och ett undervisningsspråk som eleverna förstår. Louca och Holmqvist (2012) belyser även vikten av att få elevernas uppmärksamhet redan vid lektionens start och att införskaffa sig regler i skolan menar han bidrar till arbetsro och trygghet i klassen. Vidare berättar författaren Stavros Louca (föreläsning, 8 maj 2012), att det är av stor vikt att börja en lektion enkelt och i långsam takt och dessutom ska läraren repetera det som sagts, berömma och uppmuntra eleverna. Han anser också att det är viktigt att visa respekt och skapa en familjär stämning, en vi-känsla i klassen. Det är också betydelsefullt - 6 -

att visa personligt intresse för sina elever genom att se varje individ och lära känna eleverna. Läraren kan göra det genom att till exempel berätta om sig själv, lyssna och lära känna deras kultur och se deras behov. Detta var något som Aristoteles också gjorde genom att han skilde mellan olika åldersgrupper och mellan olika öden. Människors kulturella bakgrund ger dem olika förutsättningar för att skapa och acceptera bestämda former av retorik. Det är viktigt att vid varje retorisk situation visa respekt för andra människors kulturella tillhörighet (Kjeldsen, 2008). 2.7 Styrdokument Att framträda inför grupp och väcka elevernas intresse är en nödvändig del av lärarens arbete. För att eleverna ska uppnå målen som finns i läroplanen bör eleverna och lärarna möta varandra i ett samspel. I detta avsnitt beskrivs skolans styrdokument Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 och hur retoriken går att koppla ihop med skolans läroplaner. I skolans läroplaner står inget om lärarens retorik men följande punkter tar upp kriterier som en lärare och skolan ska arbeta mot. Eftersom det handlar om lärarens förmåga att möta barnen anser jag att retoriken som begrepp kan tydliggöra lärarens uppgift att uppnå målen som ska eftersträvas. Styrdokumenten säger att skolan ska eftersträva att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Skolan är också en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där (Lgr11). Läraren ska enligt skolans läroplan Lgr 11: klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets värdegrund och dess konsekvenser för det personliga handlandet (Skolverket 2011, s. 12). tillsammans med eleverna utveckla regler för arbetet och samvaron i den egna gruppen (Skolverket 2011, s. 13). organisera och genomföra arbetet så att eleven upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt. ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande. stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan (Skolverket 2011, s. 14). Den klassiska retoriken har från början haft en pedagogisk ambition eftersom syftet är att påverka människors tänkande och handlande. Att få eleverna att hitta den inre glöden, att engagera och motivera sina elever är a och o i undervisningssammanhang. Trygghet och respekt är viktigt att etablera hos sina elever för att främja goda relationer och är också en viktig förutsättning för en god lärandemiljö. I undervisningssammanhang är det således viktigt att skapa trygghet för ett inspirerande och positivt inlärningsklimat. Det handlar om att göra eleverna aktiva genom att skapa motivation och engagemang och förmedla kunskap som i sin tur stimulerar lärandet genom insikt och förståelse (Renberg, 2006). - 7 -

Kurt Johannesson (2005) menar att vi blir mer retoriskt medvetna och retorik har fått en stor plats i hela västvärlden både inom det svenska skolväsendet men även inom politiken och i medierna. Så här har han formulerat sig om retoriken: Retoriken är konsten att tala och skriva väl. Men det är också konsten att styra människors tankar, känslor och handlingar. Retoriken handlar således om den egendomliga makt som man kan utöva genom språket (Johannesson, 2005, s.7). 2.8 Retoriken i praktiken Som lärare är det viktigt att lära känna sina elever genom att ställa sig följande frågor: Vilka förkunskaper har gruppen? Vilka är förväntningarna? Vilka erfarenheter har eleverna och hur kan deras motivation att lära öka? Att lära känna sina elever som unika individer är en utmaning men ett måste för en lärare. Rösten och språket är ett aktivt medel som lärare kan använda på olika sätt. Genom att variera röstläge och röstvolym och framförallt att våga låta engagerad. Att berätta sagor kan vara ett annat sätt eftersom det skapar uppmärksamhet och spänning. Läraren har en betydande roll i att skapa positiv stämning i klassrummet, att bjuda på sig själv och använda sig av humor är därför uppskattat bland elever (Stukát, 1995). Det är viktigt för lärarna att vara tydliga i sina mål, både kort- och långsiktiga mål behöver ha en tydlig slutpunkt för att göra undervisningen strukturerad och fokuserad. Reflektion och summering är en viktig del i alla avslut, det gör eleverna medvetna om sitt lärande (Renberg, 2006). Tina Kinderberg (2011) är docent i både pedagogik och retorik och har skrivit boken Pedagogisk retorik: den muntliga relationen i undervisningen. Hon menar att undervisningen påverkas av lärarens kompetens att leda den muntliga relationen och hur läraren lyckas skapa en balans mellan ethos, logos och pathos. Hon använder begreppet förebildligheten, och menar att elever i undervisningssituationer vill efterlikna personen som de känner tilltro till. Genom lärarens karaktär kommer lärarens kunskaper, färdigheter och värderingar fram i mötet med eleverna. Karaktärsdragen är viktiga för att eleverna ska vilja lyssna och bli delaktiga i lärarens tankegemenskaper. Hon menar också att förebildligheten som pedagogisk funktion bygger på relationen som uppstår mellan lärare och elev. När läraren talar med sina elever, speglas inte bara tidigare erfarenheter i det som läraren säger, utan samtidigt aktiveras känslor som kan beröra, uppröra och förändra. Individen påverkas både socialt och emotionellt. För att eleverna ska uppfatta läraren som en god förebild krävs tillit i relationen. En lärares viktigaste arbetsredskap är det talade ordet. Genom att använda sin röst kan läraren engagera sina elever och skapa intresse för ämnets mening (Kindeberg, 2011). Begreppen i den klassiska retoriken kan således uppmärksamma vad det talade ordet uttrycker i konkreta undervisningssammanhang. Känslorna är centrala i det pedagogiska och retoriska perspektivet och något som är relevant i dialoger eftersom vi inte kan bortse från känslor som uppkommer i ett samtal mellan individer som talar med varandra. Den muntliga relationen ska ha en öppenhet som bidrar till socialisation, känslor ses som grundläggande för att människor ska lära av varandra. Ethos, pathos och logos är retoriska medel som medverkar i alla muntliga relationer där de kan vara över- och underordnade varandra. Är logos överordnat - 8 -

skapar det en förmedlande karaktär medan en kommenterande karaktär hos läraren däremot har en frånvaro av ethos. Dessa muntliga redskap påverkar läromiljön oavsett om läraren är medveten eller omedveten om deras funktion (Kindeberg, 2011). En talares ethos kan delas in i fyra aspekter: Kompetens där ett välstrukturerat språk ger ett starkt uttryck och ökar intrycket av kompetens. Det kan till exempel gälla klädval som talaren har. Ledaren ska även inge trygghet, eftersom osäkerhet hos talaren kan förväxlas med inkompetens. Integritet står för ärlighet och rättframhet. Det är viktigt att som ledare visa att man lever som man lär och därigenom agerar som en förebild. Attraktionsförmåga handlar om hur man bemöter sin omgivning. Att visa ett lugnt och stillsamt intresse och att visa omtanke är av stor betydelse. Den fjärde aspekten upplevd makt/styrka/inflytande och handlar om lärarens makt i undervisningssammanhang (Landin & Hallström, 2001). En lärares ethos kan uppfattas olika för var och en av alla elever och som lärare bör man därför fundera på hur det egna beteendet upplevs. Läraren kan till exempel ge en bild av att vara överlägsen sina elever eller visa på inkompetens genom sitt handlande. Som lärare bör man ha i åtanke vad som händer och hur eleverna påverkas om läraren väljer att ändra på sitt beteende (Landin & Hallström, 2001). 2.9. Tidigare forskning Tidigare forskning om lärares retorik i undervisningssammanhang visade sig vara bristfällig i förstudien av detta arbete. Lärares ledarskap och auktoritet samt dialogens funktion i undervisning fanns det emellertid mer forskning om. Eftersom dessa områden berör denna studies område har jag valt att ta med dem. Courtney B. Cazden är professor emerita i utbildningsvetenskap vid Harvard. Hon har skrivit boken Classroom discourse the language of teaching and learning som handlar om undervisning och kommunikation i skolverksamhet och vad forskning säger om klassrummets språkliga interaktioner. Hon belyser att det är viktigt för lärare att beakta kulturskillnader och att ha elevernas hembakgrund som utgångspunkt i undervisning. Kulturskillnader kan lätt krocka med den dagliga interaktionen där kulturella olikheter kan medföra svårigheter för både lärare och elever. För att eleverna ska bli delaktiga i klassrumsundervisningen behöver de känna sambandet mellan deras värld och mening och skolans mening. Cazden (2001) menar att interaktionerna i klassrummen är kulturella fenomen och oftast inte naturliga i sin form. Detta bidrar till att skillnaderna mellan hem och skola blir stora och därför uppstår svårigheter för de barn som har svårt att anpassa sig efter skolans normer. Det som kan kännas naturligt för en grupp kan likaväl kännas onaturligt för en annan grupp. Lärarna bör prova nya mönster för klassrumsinteraktion och lära sig om barns kulturella hemmiljö och föra in det i skolans kontext (Cazden, 2001). I denna studie är Cazdens resonemang relevanta eftersom skolan är en mångkulturell mötesplats och som lärare är det viktigt att ha barns kulturella bakgrund och livsvärld i åtanke. Lärare möter elever med skilda etniska och kulturella bakgrunder och för att skapa - 9 -

goda relationer är det viktigt att visa på god förståelse och intresse för alla elevers kulturella hembakgrund. Wilhelm Hansson (2012) har i sin kandidatuppsats Tankar om dialogens roll i skolan inriktat sig på dialogens roll i undervisningen och det praktiska arbete som sker i klassrummen med särskilt fokus på samtal. Talet och dialogen är centrala för retoriken och dess inverkan. I skolan sker dagliga interaktioner och läraren bör förstå innebörden av ett genuint samtal. Skolan är en komplex mötesplats, lärarna möter sina elever inte bara i klassrummet utan mötena äger rum även på andra platser som korridorer, raster och skolgården. Hanson (2012) delar in mötena i tre grupper. Den första gruppen är möten i klassrummet vilket inkluderar både den lärarledda undervisningen och individuella coachningssamtal, den andra gruppen består av möten som handlar om den enskilda individens utveckling som kan vara utvecklingssamtal och enskilda pedagogiska samtal (korridorsmöten). Tredje gruppen handlar om möten som har uppmärksamhetseffekt och går ut på att uppmärksamma elever och skapa social kontakt. Hit hör korridorssamtal och dessa är oerhört viktiga för att skapa relationer. Diskussionerna ska då handla om saker som inte rör undervisning. I dessa möten skapas ett förtroende som inte är möjligt i större grupper. Konkret innebär det att läraren måste skapa en trygg miljö och en klassrumskultur i vilken man tar varandra på allvar och lyssnar samt skapa dialoger i många olika sammanhang. Under en lektion talades det om olika kroppsdelar och några elever fann stort nöje i att ropa ut engelska könsord. Istället för att bli arg på elevernas uttalande valde läraren att själv komma med fler förslag på liknande ord. Hon fick sålunda igång en diskussion om när och var olika synonymer bör och inte bör användas. Läraren relaterade alltså ämnet till elevernas egna erfarenheter och kopplade det samtidigt till samhälleliga värden och elevernas erfarenheter kring ämnet togs i beaktande vilket medförde goda diskussioner (Hansson, 2012). Kjell Granström (2007) är professor i pedagogik, docent i kommunikation, legitimerad psykolog och forskningsledare vid Institutionen för beteendevetenskap vid Linköpings universitet. Han har i sin undersökning Forskning om lärares arbete i klassrummet bland annat beskrivit arbetssätt och arbetsformer som lärare bör tänka på. Han tar även upp det vanligaste arbetsformerna i skolan vilket innefattar helklassundervisning, grupparbete och enskilt arbete. Retorikens påverkansmedel kan vara effektfulla i olika sammanhang i skolan och genom att som lärare vara medveten om arbetsformernas påverkan på den muntliga dialogen kan styra dialogen till det som lämpligast passar in i den valda arbetsformen. Observationsstudier har kunnat visa att oroliga klasser blir mer lugna när eleverna arbetar individuellt. Dock begränsar individuellt arbetssätt lärande i den mån att tillfällen till samarbete där eleverna lär sig av varandra minskar. I dagens skola gynnas det individuella arbetssättet och tid för det kollektiva samtalet har blivit allt mindre förekommande. Detta speglar tidsandan som råder i samhället då det i dagsläget satsas mer på individen. Helklassundervisningen har länge varit det arbetssätt som dominerat i klassrummen. Läraren har en betydande roll i att förmedla kunskapen till sina elever. Undervisningsformen har också psykologiska funktioner för både lärare och elever. Genom sin hierarkiska struktur bidrar den - 10 -

till att motverka grupprocesser där katedern kan fungera som ett skydd och vara en gränsmarkering mellan lärare och elever. I en skolklass finns många olika behov hos eleverna, de vill ha uppskattning, tröst, vuxenkontakt, de vill ha någon att rikta sin besvikelse, sin aggression eller t.o.m. sitt hat mot. Läraren är i sin exklusiva roll som vuxen en ständig måltavla för elevernas förhoppningar, fantasier och förtvivlan. Om lärare saknar kunskaper om psykologiska processer som har att göra med projektion och överföringar av såväl aggressiva som mer kärleksfulla föreställningar hos eleverna är sannolikheten stor att man väljer ett arbetssätt där man minskar möjligheten till sådana processer (Granström, 2007, s.20). Grupparbeten handlar om att ansvar läggs på eleverna och att de själv får söka efter kunskap. Erfarenheterna visar sig vara dåliga och detta beror enligt Granström (2007) på att läraren inte har tillräckliga kunskaper om arbetsformen men även att svårkontrollerade grupprocesser kan skapas när eleverna arbetar ihop. Processerna som uppstår kan ha med konkurrens, tävlan och maktspel att göra. Att synliggöra risker och möjligheter med ett arbetssätt bör synliggöras och kunskap omkring dem belysas. Evelyn Säll (2000) har i sin avhandling Lärarrollens olika skepnader: estradör, regissör och illuminatör: en longitudinell studie av blivande lärares föreställningar behandlat blivande lärares föreställningar om lärarrollen. Hon använder tre metaforer för att beskriva en lärares skepnad och hur de olika rollerna uppfattas. Jag anser att föreställningar om lärares auktoritet kan kopplas samman med retorikens ethos, pathos och logos och de är därför användbara i min studie. Illuminatören ser till varje barns behov både ur en kognitiv och ur en emotionell/social aspekt och belyser även vikten av att vara en samtalspartner. Där det är viktigt att under dialogen ligga på samma nivå som eleven, orden ska anpassas till ålder och mognadsnivå. Estradören står i centrum och beskrivs med en personlighet som fängslar och fångar åhörarnas intresse. Genom gester och mimik gör estradören det som ska förmedlas intressant. Som lärare gäller det att visa på god säkerhet och vara förberedd på det som ska förmedlas för eleverna. Regissören planerar och organiserar arbetet på generell nivå. Som lärare håller man då ordning och ser till att det råder en kontroll i klassrummet. Regissören ser till att skapa en positiv atmosfär. Undersökningen visar att lärarutbildningarna främjar regissör- och illuminatörrollen medan estradörrollen fick en mindre framträdande plats i utbildningen. Olika faktorer i utbildningen, praktiken och yrkesdebuten påverkar lärares föreställningar om de olika rollerna. Säll (2000) visar på att många nyblivna lärare möter svårigheter med sitt ledarskap, och framförallt i yrkesdebuten då deras föreställning är att läraren bör vara dominerande och kontrollerande. Misslyckas läraren med att vara en demokratisk ledare kan konfliktsituationer uppkomma som blir svåra att bemästra och där ledaren genom ett dominerande förhållningssätt då försöker skapa ordning. Om inte läraren kan förstå den egna karaktären och hur man väljer att reagera på olika situationer blir det svårt att vara en auktoritet i klassrummet. Borius (2005) har i sin magisteruppsats Retoriska begrepp i en pedagogisk praktik Gymnasielärare talar om sin praktik intervjuat en grupp ämneslärare på gymnasiet. I studien - 11 -

undersöker han vad lärarna säger om sin klassrumspraktik och ser hur några retoriska begrepp fungerar i ett pedagogiskt samtal. Borius (2005) hävdar att retorikens begrepp spelar en aktiv roll kring olika aspekter av lärarjobbet. De retoriska begreppen har hjälpt lärarna att se ur andra perspektiv på ett skeende. Ethos, pathos och logos har fått lärarna att reflektera kring sitt läraruppdrag och dess olika roller. Ethos begreppet lyfter fram lärarens trovärdighet. Att kartlägga sitt ethos och finna dess förmågor och utvecklingsmöjligheter anses vara viktigt för lärarna. Ethos ses som ett instrument för att utveckla lärarens egen självbild. Läraren är inte endast en kunskapsexpert utan en förebild som lever som hon lär. Den retoriska läraren agerar utifrån vad hennes elever tänker och gör. Engagemang hos läraren anses som viktigt och en nödvändig bas för en framgångsrik undervisning. Lärarna anser också att känslor är en viktig del i undervisningen. När läraren delar med sig av egna tankar och erfarenheter kan eleverna ta del av lärarens egen utveckling vilket ökar tilltron bland eleverna. Enligt Borius (2005) har retoriska begrepp en viktig funktion och kan användas som redskap i olika undervisningssammanhang. Retoriken har hjälpt lärare att förstå hur viktig interaktionen med omgivningen är. Tydliga retoriska verktyg och begrepp för lärare finns inte i skolans läroplaner. Forskning om den retoriska processen och retorikens verktyg i undervisningssammanhang saknas. Forskning som är av mest relevans för min studie är dialogens roll som Wilhelm Hansson (2012) belyser som en viktig förutsättning för att skapa en trygg miljö. Interaktionerna mellan lärare och elev är en viktig faktor för att skapa ett förtroendefullt klassrumsklimat där alla elever vågar ta plats. Säll (2000) belyser även lärarens roller i olika skepnader som en lärare kan inta. Har en lärare kunskap om sin egen rolls betydelse i bemötandet av sina elever blir det lättare att tillmötesgå varje enskild individ. - 12 -

3. Metod och teori I detta avsnitt diskuteras studiens urval och dess utförande. Begreppen etik, validitet och reliabilitet kommer att diskuteras. För att besvara syftet i denna studie har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Kvalitativa intervjuer är en metod för att fånga undersökningspersonernas erfarenheter och innebörder om sin livsvärld. Intervjuer ger personerna möjlighet att förmedla sin situation ur ett eget perspektiv till andra (Kvale, 1997). I kvalitativa studier ligger tyngdpunkten oftast på ord snarare än på siffror. Strategin är induktiv, tolkande och konstruktionistisk i sin form. En induktiv syn på relationen mellan teori och praktik innebär att teorin framställs utifrån forskningsresultatet. En kunskapsteoretisk/tolkande inställning gäller eftersom tyngdpunkten ligger på intervjuarens tolkning av informantens sociala verklighet. Konstruktionistisk ståndpunkt betyder att sociala egenskaper är resultatet av interaktionen mellan individer och deras syn på verkligheten (Bryman, 2011). Intervjuerna i studien har haft en låg grad av strukturering, vilket innebär att frågorna var öppna och gav utrymme för personen att tolka frågan och svara med egna ord. Kommer frågorna i en bestämd ordning har de en hög grad av standardisering, detta kallas för att man använder sig av semistrukturerade intervjuer vilket intervjufrågorna i denna studie utgjorde (Patel & Davidsson, 2011). Intervjuerna genomfördes med hjälp av en intervjuguide. Intervjufrågorna kan vara tematiskt uppbyggda och frågorna ska ta hänsyn till ämnet för intervjun. Har frågorna en mer dynamisk innebörd ska de vara korta och fria från akademiskt fackspråk. En intervjufråga av god kvalité bör bidra med båda delarna. Som forskare bör man tänka på att lyssna till det direkta uttalandet, men även ha förmågan att lyssna till underförstådda budskap som sägs mellan raderna. Målet med den kvalitativa forskningsintervjun är att motta mångsidiga beskrivningar av olika aspekter ur den intervjuades livsvärld (Kvale, 1997). 3.1 Bearbetning av material Arbetet för denna studie har utgått utifrån Kvales (1997) sju stadier för intervjuundersökningar: (1) Tematisering (2) Planering (3) Intervju (4) Utskrift (5) Analys (6) Verifiering (7) Rapportering Tematiseringen tog sin början då jag tog reda på vad jag ville undersöka, jag ställde mig frågorna vad ska undersökas? Varför jag gör undersökningen? Och hur ska undersökningen genomföras? Uppläggningen för undersökningen planerades genom att leta teorier och forskning kring det valda området. Därefter planerades kvalitativa intervjuer som metod för undersökningen. Inför intervjun planerades strukturerade intervjufrågor. Genom att ställa strukturerande frågor har intervjuare ansvar för intervjuns förlopp. I studien användes en intervjuguide (bilaga 1) med samma frågor till alla respondenter och frågorna lästes upp i samma ordningsföljd. Frågorna som ställdes var öppna då det var önskvärt i arbetet att få fram respondenternas - 13 -

tankar utan att leda dem i någon riktning (Bryman, 2011). Före intervjun frågade jag om tillåtelse att spela in intervjusamtalen, något som alla informanter godkände. Kvale (1997) menar att fördelarna med att spela in intervjusamtalen är att man kan lyssna till tonfall och ordval flera gånger och att man kan lära sig mycket om sin egen intervjustil och misstag man gjort. Mer utförlig information om valet av informanter och intervjun går att läsa under rubriken urval och intervju. Intervjusamtalen transkriberades ordagrant när alla intervjuer var gjorda. Svaren på frågorna innehöll många narrativa drag och informanterna valde att ibland berätta historier ur det egna livet. Jag valde emellertid att inte ta med det i resultatet med tanke på och respekt för personens sekretess. I analysen har några utav intervjucitaten översatts till skriftlig form för att göra dem mer läsbara. I analysen har jag utgått ifrån studien och forskningsfrågorna. Jag började med att leta nyckelord för att få en helhetsbild av viktiga begrepp och meningar som ansågs ge svar på forskningsfrågorna. Intervjufrågorna låg till grund i granskningen av texten och omformulerades till teman. Därefter sammanfattades meningarna i längre texter under varje tema. Jag valde sedan att göra om dessa teman till rubriker som används i resultatdelen. Texten analyserades utifrån en hermeneutisk tolkning vilket innebär att jag tolkat intervjuerna utifrån syftet med studien. Eftersom detta kräver en djupare tolkning av meningarna bör forskaren leta efter strukturer och relationer som inte direkt är framträdande i texten. Hermeneutikens fokus ligger på tolkningen av en text vars syfte är att vinna en giltig och gemensam förståelse av textens mening. Den hermeneutiska cirkeln används som tolkning av mening och det sker en konstant växling mellan delar och helhet. Cirkeln betraktas som positiv i den bemärkelsen att den ger en djupare förståelse av meningen. Texten kan tolkas utifrån ett tema, då är det självständiga uttalandet i intervjun det viktigaste. Intervjuaren bör ha kunskap om textens tema för att se nyanser i de meningar som kommer till uttryck och i de olika sammanhang som meningarna kan ingå i (Kvale, 2007). 3.2 Urval och intervju Enligt Bryman (2011) innebär ett bekvämlighetsurval att forskaren väljer personer som för tillfället råkar finnas tillgängliga. Jag valde att besöka skolor som alla låg i närheten av varandra. Valet av informanter har inte utgått ifrån kön, ålder eller annan profilering utan enbart utifrån tillgängligheten. En av lärarna fanns i mitt sociala nätverk och de andra var lärare som var villiga och tillgängliga att medverka i intervjuerna. Jag skickade ut mail till lärare på olika skolor men det gav ingen respons. Utskicket gjordes i slutet på terminen och precis innan skolavslutningen vilket kan ha varit en bidragande orsak till att få ville ställa upp. Tiden att utföra intervjuerna var även begränsad och därför valde jag att ta personlig kontakt med samtliga lärare. Studien gjordes med hjälp av fyra lärare som alla var verksamma i grundskolan från årskurs 2-6. Trost (2010) menar att antal utförda intervjuer bör begränsas och att det i kvalitativa studier är bättre att förhålla sig till ett fåtal väl utförda intervjuer, då får man en större överblick och detaljer blir mer synliga i materialet. Intervjuerna skedde i skolmiljö förutom för en informant då intervjun utfördes i informantens hem. - 14 -

Intervjufrågorna skickades ut i förväg till två utav informanterna på deras begäran och de två resterande informanterna valde att inte få frågorna. Varje intervju var drygt 30 minuter lång. Alla intervjuer gjordes inom loppet av en vecka och när de var klara transkriberades allt ordagrant och delar som inte var relevanta för studien uteslöts. Resultatet baseras på intervjuer med fyra lärare som alla är verksamma inom grundskolan från årskurs 2 till årskurs 6. Alla informanter är anonyma och har tilldelats fingerade namn. Informant 1 heter Anna och är lärare i årskurs 3 och hon har varit verksam i 14 år. Informant 2 heter Kalle och är lärare i årskurs 6 och han har varit verksam i 37 år. Informant 3 heter Eva och är lärare i årskurs 6 och har varit verksam i 14 år. Informant 4 heter Lisa och är lärare i åk 2 och hon har varit verksam i 7 år. 3.3 Etiska överväganden Forskning bör följa forskningsetiska aspekter och fyra etiska huvudkrav som formulerats av Vetenskapsrådet (2002) är följande: Informationskravet vilket innebär att informanterna ska få information om undersökningens syfte. Samtyckeskravet innebär att informanterna som utgör en del i undersökningen har rättighet att själva bestämma över sin medverkan. Konfidentialitetskravet står för att privata uppgifter om personerna i en undersökning inte kommer att redovisas så att utomstående kan ta del av dem. Nyttjandekravet betyder att alla uppgifter som är insamlade om informanterna endast ska få användas för forskningsändamål. I undersökningen har jag genomgående tagit hänsyn till vetenskapsrådets forskningsetiska aspekter. Informanterna fick information om syftet med intervjuerna och användningen. Alla informanterna hade rättighet att själva bestämma över sin medverkan i studien, de fick även bestämma om de ville bli inspelade under intervjuerna. I studien är alla namn fingerade för att värna om intervjupersonernas privatliv och sekretess. Jag har tänkt på att inte göra direkta citat från talspråket utan vissa meningar har jag gjort om till ett mer korrekt skriftspråk. Insamlade uppgifter användes enbart för detta examensarbete. Alla informanter i studien var anonyma vilket enligt Vetenskapsrådet (2002) innebär att namn på enkätsvar eller prover klipps bort så undersökningens svar eller prov inte kommer att hänföras till en bestämd individ. Ljudinspelningar och anteckningar med informanternas namn kommer att raderas efter det avslutade arbetet. 3.4 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet Reliabilitet hänför sig till resultatets konsistens, och validitet till om en intervjuundersökning undersöker vad som var avsett att undersöka (Kvale, 1997,s.85). - 15 -

Validitet i kvalitativa intervjuer omfattar hela forskningsprocessen och begreppen validitet och reabilitet är oftast sammanflätade i kvalitativa studier. Datainsamlingen bör ge en trovärdig tolkning av den intervjuades livsvärld. Validiteten kan stärkas om forskaren lyckats fånga det mångtydiga och motsägelsefulla i intervjun. Tolkningar av textarbetet har också betydelse för validiteten. Transkribering av texter och hur hanteringen av informationen behandlas kan påverka analysen och som forskare bör man vara medveten om och reflektera över detta (Patel & Davidsson, 2011). Detta belyser även Kvale (1997) som hävdar att det inte finns någon specifik mall eller standardsvar att utgå ifrån för utskrift av intervjuer men forskaren bör tänka på om intervjuuttalandet ska anges ordagrant eller om intervjun ska vara mer formellt skriven. Validera innebär att vara kritisk i sin analys, genom att vara tydlig i sitt perspektiv på ämnet som undersökts och kontroller som gjorts för att undvika felaktiga tolkningar (Kvale, 1997). Reliabilitet handlar om att mäta studiens tillförlitlighet och bör i en kvalitativ studie ses mot bakgrund av intervjusituationen som råder vid undersökningstillfället (Patel & Davidsson, 2011). Eftersom människan inte är statisk i sina beteenden, i sina föreställningar och i sina åsikter blir begreppen validitet och reliabilitet annorlunda i jämförelse med kvantitativa studier där värden för varje enhet anges och mäts. Den kvalitativa intervjun däremot förutsätter en låg grad av standardisering, man strävar efter att komma åt informantens tankar och uppfattningar om ord och företeelser (Trost, 2010). Intervjuundersökningens generaliserbarhet mäter hur resultatet av underökningen kan vara användbart i andra liknande tillfällen. Kvale (2007) nämner tre olika former av generaliserbarhet. Den naturalistiska generaliseringen bygger på personlig erfarenhet och leder oftare till förväntningar av hur saker förhåller sig än till formella förutsägelser. Den statistiska generaliseringen är explicit och formell och utgår ifrån att undersökningspersonerna är slumpmässigt utvalda från en population. Analytisk generalisering vilar på en väl planerad bedömning från resultatet och i vilken utsträckning den kan ge vägledning för framtida händelser i en annan situation (Kvale, 2007). I denna studie valde jag att utesluta frågor i intervjuguiden som var tydligt retoriskt förknippade eftersom det inte var önskvärt att styra informanterna i att enbart vara fokuserade på retorik som ett abstrakt begrepp. Målet var att i ett större sammanhang se hur lärare använder sig av de retoriska medlen med eller utan deras medvetenhet. I analysen av intervjuerna har jag tagit hänsyn till syftet och forskningsfrågorna. Samspelet mellan mig och de intervjuade upplevde jag som god, alla förstod frågorna och samtalet flöt på bra. Detta menar jag styrker arbetets validitet. Resultatet är generaliserbart eftersom målgruppen är lärare som alla har minst ett par års arbetslivserfarenhet inom verksamheten. 3.5 Sociokulturellt perspektiv Eftersom retoriken bygger på kommunikationer valde jag att utgå från ett sociokulturellt perspektiv då lärandet formas utav ett samspel där kommunikationen och interaktion är avgörande. Språket är ett sociokulturellt redskap som fungerar som en länk mellan kultur, interaktion och individens tänkande. - 16 -