Energimyndighetens rapport Offentlig upphandling av energirelaterad utrustning

KKV1001, v1.0, 2008-09-15 2009-01-14 Dnr 655/2008 1 (10) Näringsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Energimyndighetens rapport Offentlig upphandling av energirelaterad utrustning N2007/3478/E Sammanfattning Enligt EG-direktiv uppmanas medlemsstaterna att se till att åtgärder för förbättrad energieffektivitet vidtas av den offentliga sektorn. Sådana åtgärder ska vidtas på lämplig nationell, regional eller lokal nivå och kan utgöras av lagstiftningsinitiativ eller frivilliga överenskommelser. Konkurrensverket delar detta synsätt. Energimyndighetens förslag för att uppnå mål på området är dock enligt Konkurrensverkets uppfattning inte i alla delar ändamålsenliga. Konkurrensverket avstyrker förslagen i rubricerade rapport om att införa ett obligatoriskt krav på statliga myndigheter att vid upphandling av energirelaterade produkter kräva att dessa minst uppfyller baskraven enligt Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier för energieffektiva produkter samt att myndigheterna bör göra livscykelkostnadsanalyser bl.a. då nämnda kriterier saknas. Konkurrensverket anser att det ska vara tydligt för offentliga beställare vilka krav som kan eller får ställas och på vilka produkter med hänsyn till upphandlingsreglerna. Beställarna ska t.ex. inte behöva göra livscykelkostnadsanalyser för nämnda produkter. Sådana analyser kan vara komplicerade och kostnadskrävande. Detta får även anses öka risken för att offentliga upphandlare ställer krav som t.ex. diskriminerar eller utesluter företag från att delta i upphandlingen i strid med upphandlingsreglerna. Detta kan förutom att medföra oförmånliga inköpsvillkor till nackdel för det allmänna, medborgarna eller konsumenterna resultera i fler klagomål från leverantörer och ökade kostnader för rättsväsendet. Rapporten övertygar inte om att föreslagna krav är ändamålsenliga. Det är oklart vad som kan uppnås med förslagen och som inte effektivare nås med andra styrmedel. Till detta bidrar att Energimyndighetens förslag inte har underbyggts med en djupgående konsekvensanalys, bl.a. med avseende på effekter för små företag, konkurrensförhållanden och myndigheternas kostnader för upphandling. Adress 103 85 Stockholm Besöksadress Torsgatan 11 Telefon 08-700 16 00 Fax 08-24 55 43 konkurrensverket@kkv.se

2009-01-14 Dnr 655/2008 2 (10) Konkurrensverket har dock inga invändningar mot Energimyndighetens förslag som syftar till att på olika sätt (satsning på stödfunktioner, utbildning m.m.) underlätta för offentliga beställare att genomföra upphandlingar med särskilda krav på energieffektiva produkter. En del av föreslagen information bör vara, t.ex. med stöd av Konkurrensverkets skrift Miljökrav i offentlig upphandling, att peka på förutsättningarna för att sådana krav inte ska riskera att strida mot upphandlingslagstiftningen. Konkurrensverket avstyrker förslaget om att verket ska göra en förstudie om behovet av och formerna för upphandlingsstatistik för energirelaterade produkter. För närvarande finns inte ens en heltäckande information om värdet av den totala offentliga upphandlingen. Det finns heller inga krav på att upphandlande myndigheter och enheter ska rapportera om eller hur olika samhällsmål har beaktats vid upphandling. Frågan måste bli om upphandling av just energirelaterade produkter ska omfattas av en rapporteringsskyldighet. Hittills har berörda intressenter genomfört särskilda enkäter för att klarlägga i vilken utsträckning den offentliga sektorn vid upphandling har beaktat ett specifikt samhällsmål. Detta kan vara en kostnadseffektiv metod som även bör kunna gälla för energirelaterade produkter. Inledning Konkurrensverket noterar att det finns EG-direktiv 1 där det bl.a. framförs att medlemsstaterna ska se till att åtgärder för förbättrad energieffektivitet vidtas av den offentliga sektorn. Sådana åtgärder ska vidtas på lämplig nationell, regional eller lokal nivå och kan utgöras av lagstiftningsinitiativ eller frivilliga överenskommelser. Konkurrensverket delar detta synsätt. Energimyndighetens förslag för att uppnå mål på området är dock enligt Konkurrensverkets uppfattning inte i alla delar ändamålsenliga. Energimyndigheten har haft samråd med Konkurrensverket om berörd rapport. Samrådet gällde till stor del vilka hinder som finns enligt upphandlingsreglerna att ställa krav på energieffektiva produkter. Samrådet gjordes i ett mycket sent skede av rapportens färdigställande. På grund av den knappa tiden och att det enligt Konkurrensverkets uppfattning hade gjorts en otillräcklig analys i rapporten om konsekvenserna av rapportförslagen gavs verket inte tillräckliga förutsättningar att ta ställning till dessa. Konkurrensverket kan konstatera, efter att har kunnat analysera förslagen, att verket inte kan ställa sig bakom en del av förslagen. Konkurrensverket har koncentrerat sina synpunkter på tre förslag, varav två hänger samman och kan sägas vara rapportens huvudförslag. Ett av de senare 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG

2009-01-14 Dnr 655/2008 3 (10) gäller att det bör införas lagkrav på att statliga myndigheter vid upphandling ska kräva att berörda produkter minst uppfyller baskraven enligt Miljöstyrningsrådets upphandlingskriterier eller likvärdiga kriterier för energieffektiva produkter. Kommuner och landsting omfattas dock inte av förslagen, dvs. här gäller frivillighetsprincipen. Det andra (del)förslaget innebär att när sådana kriterier saknas eller är olämpliga bör myndigheterna göra livscykelkostnadsanalyser (LCC-analyser) och då använda rådets LCC-verktyg (när sådana finns). Här föreslås ingen lagreglering utan tanken är att förslaget ska preciseras vidare utifrån befintliga regelverk och styrmedel för statliga myndigheter. Det tredje förslaget gäller att Konkurrensverket ska ansvara för en förstudie för att utreda nyttan med, verktygen för och samordningen av produktrelaterad energistatistik på upphandlingsområdet. Här uttalas att innehållet i detta förslag preciseras vidare och koordineras inom Energieffektiviseringsutredningen. I yttrandet hänvisas till flera rapporter, yttranden m.m. från Konkurrensverket och dessa finns på www.konkurrensverket.se. Förslaget om skyldighet för statliga myndigheter att vid upphandling ställa vissa krav på energieffektivitet m.m. Rubricerade förslag avses som framgått bl.a. bygga på Miljöstyrningsrådets baskrav som rör energieffektiva produkter. Dessa krav är anpassade till EU-regler på området när så är möjligt. Sådana krav bör normalt vara förenliga med upphandlingsreglerna. Om kraven skulle ställas högre än så, vilket enligt rapporten synes vara önskvärt, ökar risken för att kraven blir oförenliga med upphandlingsreglerna. Det kan t.ex. gälla att kraven inte är proportionerliga eller medför att företag diskrimineras, vilket kan begränsa konkurrensen med oförmånliga inköpsvillkor som följd till nackdel för det allmänna och medborgarna eller skattebetalarna. Energirelaterade produkter är ett vidare produktområde än energiförbrukande produkter. Det kan i många fall anses vara svårare att ställa relevanta krav på energieffektivitet vid upphandling av förstnämnda produkter än för energiförbrukande produkter. Denna fråga borde ha utvecklats i rapporten. Allmänt om offentlig upphandling och olika samhällsmål Inköpen inom statsförvaltningen motsvarar ungefär en femtedel av värdet för hela den offentliga upphandlingen. Den dominerande delen av resterande inköp görs av kommuner och landsting samt deras företag.

2009-01-14 Dnr 655/2008 4 (10) Upphandlingsreglerna är inte i alla delar lätta att tillämpa. Det kan även vara svårt i många fall att genomföra regelrätta och framgångsrika upphandlingar. Det senare förutsätter, vid sidan om hög kunskap om reglerna, god kännedom om marknadens produktutbud och konkurrensförhållanden. På senare år har alltmer ställts krav på att den offentliga sektorn ska använda köparrollen för att nå andra samhällsmål än de som primärt gäller för upphandlingsreglerna. Dessa, som till större delen baseras på EG-direktiv, syftar främst till att bidra till att förverkliga den inre marknaden och att det allmänna ska uppnå förmånliga inköpsvillkor. Tillkommande samhällsmål har främst gällt miljökrav med koppling till företag och produkter, att offentliga beställare ska motverka diskriminering på grund av kön, etnisk eller religiös tillhörighet samt barnarbete och låga löner i andra länder s.k. sociala hänsynstaganden eller etiska krav. Utvecklingen har komplicerat upphandlingsprocessen. Den blir inte enklare om det skulle ställas bindande krav på att det vid upphandling ska beaktas produkters energieffektivitet. Utvärdering av antidiskrimineringsförordningen Konkurrensverket har på regeringens (Finansdepartementets) uppdrag nyligen utvärderat förordning (2006:260) om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt. Enligt förordningen åläggs de 30 största statliga myndigheterna att i sina upphandlingskontrakt tillämpa antidiskrimineringsvillkor. Dessa syftar till att motverka diskriminering hos leverantörerna. Aktuell undersökning visar att förordningen inte fått avsedd effekt. 2 Här finns paralleller till Energimyndighetens förslag. Men det bör uppmärksammas att Energimyndighetens lagförslag omfattar samtliga ca 400 statliga myndigheter, varav många är ganska små utifrån antalet anställda, medan nämnda förordning gäller som framgått enbart ett mindre antal stora myndigheter. Diskrimineringsförordningen har bl.a. medfört ökade kostnader för myndigheters upphandling inkl. uppföljning av berörda krav. Vidare har myndigheter pekat på brist på upphandlingsresurser för att följa förordningen. Det har även visat sig att myndigheter har otillräckliga kunskaper om förutsättningarna att genomföra effektiva upphandlingar och inte minst sådana vars syfte ligger vid sidan av huvudsyftena med upphandlingsreglerna. Konkurrensverket har, med hänsyn till undersökningens resultat, föreslagit att förordningen upphör och att det bör vara frivilligt för myndigheterna att beakta leverantörernas arbete med antidiskriminering. 2 Konkurrensverkets skrivelse rubricerad Utvärdering av antidiskrimineringsförordningen, december 2008

2009-01-14 Dnr 655/2008 5 (10) Effekter för myndigheter, kostnader för upphandling m.m. I rapporten hänvisas till, som ett närmast oreserverat stöd för Energimyndighetens förslag, en undersökning av Naturvårdsverket. Undersökningen visar bl.a. att det är en lägre andel av de statliga myndigheterna som har miljömål eller ställer miljökrav vid upphandling jämfört med motsvarande andelar för kommuner och landsting. Här borde beaktas hur och i vilken omfattning miljökraven har ställts hos enskilda offentliga aktörer och inte minst vad som kan eller har uppnåtts utifrån givna miljömål. Då detta inte har undersökts är det svårt att dra säkra slutsatser om bl.a. skillnader mellan olika sektorer av offentlig sektor med hänsyn till uppnådda resultat på miljöområdet vid offentlig upphandling. Energimyndighetens rapport antyder, vilket säkert är korrekt, att det finns ett eftersatt utbildningsbehov i den offentliga sektorn att ställa miljökrav vid upphandling. Men av detta skäl borde Energimyndigheten ha analyserat förutsättningarna för statliga myndigheter, särskilt små sådana som kan ha svårt att bygga upp en effektiv inköpsfunktion, att svara mot föreslagna krav. Här räcker det troligen i många fall inte bara med utbildningsinsatser för att myndigheten ska ges tillräckliga förutsättningar att skapa eller inrätta en beställarfunktion med tillräcklig kompetens. Energimyndighetens förslag ökar risken för att myndigheterna ställer energirelaterade krav i strid med upphandlingsreglerna. I rapporten diskuteras inte vad följderna kan bli om så sker. Konkurrensverket vill peka på att effekterna kan bli, förutom oförmånliga inköpsvillkor, fler klagomål från leverantörer och ökade kostnader för rättsväsendet. 3 Energimyndigheten borde ha undersökt bl.a. med stöd av enkäter eller intervjuer med ett urval av beställare hos statliga myndigheter hur förslagen påverkar kostnaderna för inköpsfunktionen. Exempelvis innebär förslagen ökade kostnader för myndigheterna att ställa berörda krav och följa upp att leverantörerna svarar mot kraven. Offentliga beställare får enligt en dom av EG-domstolen inte ställa krav som omöjliggör en kontroll av att leverantörens information i anbudet är korrekt. 4 Om kontrollen inte görs riskerar leverantörer att inte likabehandlas. Det kan t.ex. handla om att en leverantör som inte svarar mot kraven får konkurrensfördelar framför en leverantör som uppfyller kraven. En sådan snedvridning av konkurrensen kan medföra sämre inköpsvillkor för det allmänna med avseende på kvalitet och pris. Energimyndighetens analys handlar mycket om att allmänt utrycka det positiva med tvingande krav på statliga myndigheter vid upphandling av berörda produkter. Men analysen handlar lite om de ökade kostnaderna för myndigheter och företag som kan kopplas till förslagen och hur konkurrensen påverkas. Det är 3 Se Konkurrensverkets rapport Länsrätternas domar om offentlig upphandling (2007:2) 4 C-448/01, EVN AG och Wienstrom GmbH mot Republiken Österrike

2009-01-14 Dnr 655/2008 6 (10) angeläget att sådana analyser görs, bl.a. med hänsyn till de visade svårigheterna i rapporten att göra en uppskattning av minskad energianvändning till följd av ökade krav på energirelaterade produkter vid upphandling. I Energimyndighetens rapport föreslås ingen särskild tillsyn över de statliga myndigheterna med hänsyn till föreslagna krav eller regler. Här synes det enligt rapporten vara tillräckligt att det tas fram statistik som handlar om eller vilken grad myndigheterna följer kraven (se nedan). Det föreslås heller inte någon påföljd (sanktioner etc.) mot de myndigheter som bryter mot berörda regler. Även detta talar mot att föreslagna krav ska lagregleras. Små företag, konkurrensaspekter m.m. I rapporten nämns de små företagens förutsättningar att göra sig gällande vid offentlig upphandling. Energimyndigheten borde dock ha närmare diskuterat i rapporten dessa företags möjligheter eller problem att delta i berörda upphandlingar. I rapporten framförs en del troliga effekter utifrån förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning för små företag. Denna förordning ställer dock större krav på en sådan analys än den som framgår av rapporten. En utgångspunkt för en analys som rör de små företagens förutsättningar att delta i den offentliga upphandlingen kan vara två rapporter av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) resp. Verket för näringslivsutveckling (NUTEK). 5 Energimyndigheten refererar till NUTEK:s rapport men denna tycks inte ha påverkat berörda förslag. Av denna rapport framgår att små företag kan möta betydande hinder för att kunna göra sig gällande vid offentlig upphandling. Energimyndighetens förslag kan bli ännu ett hinder för dessa företag att lämna anbud vid upphandlingar, vilket kan minska konkurrensen. Det senare gäller inte minst vid samordnade inköp för många myndigheters räkning. Här borde ha diskuterats i rapporten vad förslagen kan få för konsekvenser för den centraliserade upphandlingen inom statsförvaltningen eller den statliga s.k. inköpssamordningen med hänsyn till ramavtalsreglerna och myndigheters upphandling eller s.k. avrop utifrån berörda ramavtal. 6 I rapporten konstateras att det finns hinder som måste beaktas för de små företagen vid upphandling av berörda produkter. Men Energimyndighetens (indirekta) förslag är att uppmana Miljöstyrningsrådet att analysera frågan vidare. 5 Offentlig upphandling i EU och USA, ITPS (R A2004:27); Småföretag och offentlig upphandling, NUTEK (R 2005:21) 6 Dessa upphandlingar administreras i dag av 11 s.k. ramavtalsmyndigheter och omsatte ca 8 miljarder kronor år 2006. Enligt Ekonomistyrningsverkets årsredovisning för år 2007 fanns i slutet av detta år 424 statliga ramavtal inom 58 ramavtalsområden uppdelade på 108 delområden. Se även Konkurrensverkets yttrande (dnr 197/2008) till Finansdepartementet över betänkandet Ett stabsstöd i tiden (SOU 2008:22).

2009-01-14 Dnr 655/2008 7 (10) Men frågan är vad som här avses då det senare i rapporten uttalas att reglerna bedöms i konkurrenshänseende inte särskilt missgynna små företag. Olika krav som ställs på leverantörer och produkter vid offentlig upphandling påverkar allmänt sett företagen, inte minst de små, och därmed konkurrensen på berörd marknad. Detta påverkar i sin tur förutsättningarna för det allmänna att uppnå förmånliga inköpsvillkor. Därför är det viktigt att analysera i vilken grad kraven begränsar förutsättningarna för en effektiv konkurrens. Det hade varit en fördel om Energimyndigheten diskuterat förslagen utifrån dessa aspekter och även tagit upp eller beaktat regeringens arbete med regelförenkling. För att underlätta sådana analyser vill Konkurrensverket rikta uppmärksamheten på en nyligen publicerad rapport, som gjorts inom Konkurrensverkets uppdragsforskning på området för offentlig upphandling. 7 Vidare kan nämnas Konkurrensverkets skrift Miljökrav i offentlig upphandling (juni 2008), som har gjorts på uppdrag av regeringen, och Konkurrensverkets yttrande (dnr 228/2008) till Miljödepartementet över Naturvårdsverkets rapport Underlag till handlingsplan för miljökrav vid offentlig upphandling. I den nämnda forskningsrapporten diskuteras när miljöhänsyn i offentlig upphandling kan användas som ett miljöpolitiskt styrinstrument utifrån konkurrensaspekter m.m. Av rapporten framgår att detta bl.a. beror på om de miljöproblem som upphandlingen avser att reducera redan är föremål för andra miljöpolitiska åtgärder eller inte. Här ställs många frågor som rör förutsättningarna att ta miljöhänsyn vid upphandling och som får anses relevanta vid ett ställningstagande till Energimyndighetens förslag. Här bör uppmärksammas följande frågor. (1) Vilka miljöproblem orsakar produktionen och konsumtionen av den aktuella varan eller tjänsten? (2) Omfattas denna konsumtion och produktion av någon annan form av miljöreglering? (3) Om svaret på fråga (2) är ja; Är denna reglering tillräcklig för att nå i förhållande till problemet relevanta miljökvalitetsmål? (4) Om svaret på fråga (3) är nej; Är miljöhänsynen potentiellt konkurrensbegränsande? Givet detta; Är nettoeffekten av miljöhänsynen på välfärden positiv? (5) Om svaret på den sista frågan under punkt (4) är ja; ta miljöhänsyn. Det framhålls i forskningsrapporten, vilket överensstämmer med Konkurrensverkets uppfattning, att beslutet som rör punkt 5 måste baseras på relevant information och kunskap om miljöproblemet, konkurrensförhållanden på den aktuella marknaden och produktionsförhållanden hos potentiella leverantörer. Vidare framförs att åtgärda miljöproblem via miljöhänsyn i upphandling kan vara mer informationskrävande jämfört med andra miljöpolitiska styrinstrument. 7 Miljöhänsyn i offentlig upphandling samhällsekonomisk effektivitet och konkurrensbegränsande överväganden, januari 2009; Runar Brännlund, Sofia Lundberg och Per-Olov Marklund

2009-01-14 Dnr 655/2008 8 (10) I Energimyndighetens rapport behandlas inte dessa aspekter. Konkurrensverket anser att beslut om att införa olika former av tvingande miljökrav inkl. krav på energirelaterade produkter vid offentlig upphandling bör föregås av en analys av och ställningstagande till berörda aspekter. Konkurrensverkets överväganden och förslag Det måste vara tydligt för offentliga beställare vilka krav som kan eller får ställas och på vilka produkter vid offentlig upphandling med hänsyn till upphandlingsreglerna. Det innebär t.ex. att beställarna inte ska behöva göra livscykelkostnadsanalyser för berörda produkter. Sådana analyser kan vara komplicerade och kostnadskrävande. Detta får anses öka risken för att offentliga upphandlare ställer krav som t.ex. diskriminerar eller utesluter företag från att delta i upphandlingen i strid med upphandlingsreglerna. Effekten kan bli oförmånliga inköpsvillkor till nackdel för det allmänna, medborgarna eller konsumenterna. Energimyndighetens rapport övertygar inte om att föreslagna lagkrav vid de statliga myndigheternas upphandling av energirelaterade produkter är ändamålsenliga. En orsak är att det inte gjorts en djupgående konsekvensanalys av förslagen, bl.a. med avseende på effekter för små företag, konkurrensförhållanden och myndigheternas kostnader för upphandling. Det är oklart vad som kan uppnås med förslagen och som inte effektivare kan nås med andra styrmedel. 8 Konkurrensverket anser att Energimyndighetens förslag i denna del är otillräckligt underbyggda och verket avstyrker förslagen. Konkurrensverket har dock inga invändningar mot Energimyndighetens förslag som syftar till att på olika sätt (satsning på stödfunktioner, utbildning m.m.) underlätta för offentliga beställare att genomföra upphandlingar med särskilda krav på energieffektiva produkter. Konkurrensverket har ett ansvar för att informera om upphandlingsreglerna. En del av föreslagen information bör vara att peka på förutsättningar för att miljökrav inkl. krav på energirelaterade produkter inte ska riskera att strida mot upphandlingslagstiftningen. Sådan information finns i Konkurrensverkets nämnda skrift Miljökrav i offentlig upphandling. Förslaget om att Konkurrensverket ska ansvara för en förstudie för att utreda behovet av och formerna för produktrelaterad energistatistik Detta förslag motiveras i rapporten med att Konkurrensverket är ansvarig myndighet för central rapportering av upphandlingsstatistik till Europeiska kommissionen. Detta ansvar, som även gäller rapportering till WTO, gäller främst 8 I regeringens skrivelse 2006/07:54 Miljöanpassad offentlig upphandling (mars 2007), som överlämnats till riksdagen, redovisas sådana styrmedel.

2009-01-14 Dnr 655/2008 9 (10) att en gång per år rapportera vissa upphandlingar som omfattas av upphandlingslagstiftningen och berörda EU-regler. Rapporteringsskyldigheten gäller bl.a. upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader där inköpsvärdet överstiger vissa förutbestämda belopp, de s.k. tröskelvärdena. Vidare ingår i rapporteringen de statliga myndigheterna och de upphandlande enheterna inom de s.k. försörjningssektorerna. I dessa fall omfattas upphandlingar såväl över som under tröskelvärdena. Det kan konstateras att bl.a. en övervägande del av upphandlingen inom den kommunala sektorn inte ingår i den nämnda statistiken. Konkurrensverket har uppdragit åt SCB att samla in uppgifterna. Upphandlande myndigheters och enheters redovisning av inköpen har icke oväsentliga brister. 9 Utöver nämnda rapporteringsregler finns, vid sidan av att statliga myndigheter omfattas av särskilda redovisningsregler inkl. rapporteringsskyldighet till Ekonomistyrningsverket om myndighetens kostnader och intäkter där produktinköp ingår, inga särskilda krav på offentliga aktörer att sammanställa uppgifter om sina upphandlingar. 10 Konkurrensverkets överväganden och förslag För närvarande finns inte ens en heltäckande information om värdet av den totala offentliga upphandlingen. Det finns heller inga specifika krav på att upphandlande myndigheter och enheter ska rapportera om eller hur olika samhällsmål har beaktats vid upphandling. Mot redovisad bakgrund måste frågan bli om upphandling av just energirelaterade produkter ska omfattas av en rapporteringsskyldighet och bli ett eget statistikområde. Hittills har berörda intressenter genomfört särskilda enkäter för att klarlägga i vilken utsträckning den offentliga sektorn har vid upphandling beaktat ett speciellt samhällsmål. Detta kan vara en kostnadseffektiv metod som även bör kunna gälla för energirelaterade produkter. Det kan övervägas om t.ex. Energimyndigheten skulle kunna vara statistikansvarig i detta fall. Med hänsyn härtill avstyrker Konkurrensverket förslaget om att verket ska göra en förstudie om behovet av och formerna för upphandlingsstatistik för energirelaterade produkter. 9 Se Konkurrensverkets rapport Konkurrensen i Sverige 2007 (2007:4). 10 Se rapporten Offentlig upphandling och offentliga inköp omfattning och sammansättning, december 2008. Rapporten, som har gjorts av Mats Bergman, har tagits fram inom Konkurrensverkets uppdragsforskning på området för offentlig upphandling.

2009-01-14 Dnr 655/2008 10 (10) Detta yttrande har beslutats av tf. generaldirektören. Föredragande har varit konkurrensrådet Per-Arne Sundbom. Närvarande vid beslutet var avdelningschefen Peter Lindblom. Jan-Erik Ljusberg Per-Arne Sundbom Kopia till Finansdepartementet (Enheten för förvaltningsutveckling resp. enheten för upphandlingsrätt) Miljödepartementet Ekonomistyrningsverket Kammarkollegiet Naturvårdsverket Statskontoret