Personer med psykisk funktionsnedsättning i Kristianstads kommun 2007

Personer med psykisk funktionsnedsättning i Kristianstads kommun 27 En inventering och kartläggning av behov av stöd, boende, sysselsättning och delaktighet. Kristianstad april 28

Förord Ett stort tack till alla er som har fyllt i enkäter och på annat sätt bidragit till att denna inventering har gått att genomföra. Undertecknad forskare har av projektledare Christel Norrud fått i uppdrag att databearbeta och sammanställa enkäterna och är ansvarig för sammanställning av föreliggande rapport. Bakgrund, frågeställningar och avgränsning svarar projektledare och projektsekreterare för. Slutsatser och diskussion svarar projektledare, projektsekreterare och undertecknad tillsammans för. Christel Norrud Caroline Persson Lars B Ohlsson Projektledare Projektsekreterare Forskare

Innehållsförteckning Förord... 2 Bakgrund... 3 Syfte och frågeställning... 3 Undersökningens uppläggning och metod... 3 Avgränsningar... 3 Val av metod... 4 Genomförande... 4 Urval och bortfall... 4 Gallring... 5 Jämförelser och tillförlitlighet... 5 Resultatredovisning... 6 Rapportör...6 Kön... 7 Ålder... 7 Boendeform... 8 Boendeförhållanden... 9 Barn... 11 Utbildning... 13 Sysselsättning... 14 Huvudsaklig inkomst... 15 Problem med alkohol/narkotika/läkemedel... 16 Behov och stöd... 17 Pågående insatser och behov av insatser... 17 Personligt ombud... 22 Behov av personligt ombud... 22 Brukarnas egen uppfattning om behov av personligt ombud... 23 Tillfredställelse och inflytande över sin livssituation... 24 Brukarnas val av områden som behöver förändras... 27 Personalens syn på brukarnas livssituation... 28 Sammanfattning... 31 Diskussion... 32 Bilaga... 35

Bakgrund Sveriges kommuner har enligt Socialtjänstlagen en skyldighet att göra sig väl förtrogna med medborgarnas levnadsvillkor, samt att bedriva uppsökande och informerande verksamhet. Ett sätt att skaffa sig en uppfattning om den aktuella situationen är att göra återkommande inventeringar. Föreliggande inventering avser att förbättra Kristianstads kommuns kunskap om vilka behov personer med psykisk funktionsnedsättning har och skall utgöra ett planeringsunderlag för kommunens befintliga och kommande verksamheter. Inventeringen genomfördes under september månad 27 på uppdrag av Styrgruppen för Psykiatri i Samverkan inom Kristianstads Kommun. Den utfördes i projektform och Kristianstads kommun ingår, tillsammans med 17 andra kommuner, i ett nationellt metodutvecklingsprojekt som drivs av Socialstyrelsen. Uppdraget för kommunerna har varit att utveckla metoder för bland annat inventering och ska mynna ut i en handbok, eventuellt webbaserad, i syfte att underlätta kommunernas framtida inventeringar. Syfte och frågeställning Syftet med undersökningen har varit att göra en inventering av antalet personer med psykisk funktionsnedsättning i Kristianstad kommun. Dels för att kartlägga vilka behov de har och jämföra det med det utbud av åtgärder som kommunen ställer till förfogande och dels som ett planeringsunderlag för att utveckla verksamheten och det uppsökande arbetet. Vidare har syftet varit att undersöka: Om önskemål om insatser stämmer överens med de insatser som ges. Om personerna är tillfredsställda med stöd, inflytande och livssituation. Om behoven är lika mellan olika åldersgrupper och kön. Undersökningens uppläggning och metod Avgränsningar De personer som inventeringen har riktat sig till är avgränsade utifrån Nationell psykiatrisamordnings definition. 1 Personer mellan 18-65 år med psykisk funktionsnedsättning och som har väsentliga svårigheter att utföra aktiviteter på viktiga livsområden och att dessa svårigheter har funnits eller kan antas bestå under en längre tid. Svårigheterna ska vara en konsekvens av en psykisk störning. Även personer med neuropsykiatriska tillstånd och missbruk i kombination med psykisk störning ingår. 1 Vad är psykiskt funktionshinder? Nationell psykiatrisamordning ger sin definition av begreppet psykiskt funktionshinder. Rapport 26:5 från Nationell psykiatrisamordning.

Personer med psykisk utvecklingsstörning, posttraumatiskt stressyndrom och demenssjukdomar omfattas inte av inventeringen. Vi har valt denna definition för att flera andra kommuner använt den vid sina inventeringar och för att underlätta eventuella jämförelser framöver. För att nå så många som möjligt har vi samarbetat med olika verksamheter i kommunen som kan förväntas träffa målgruppen. Det har varit brukar- och närståendeorganisationer, socialförvaltningen och omsorgsförvaltningen i kommunen, psykiatrin, primärvården, arbetsförmedlingen och stadsmissionen. Försäkringskassan avböjde tyvärr att medverka. Val av metod Den mest lämpade metod vid denna typ av survey-undersökning är enkät (se bilaga). Fördelen med en enkät är att den kan distribueras ut till ett stort antal personer. En nackdel är att frågorna kan missförstås och inte, som vid intervjuer, kan förtydligas. Två enkäter utformades, en personal- och en brukarenkät. På de enkäter som delades ut till personalen på arbetsförmedlingen, primärvården och stadsmissionen var frågan om pågående insatser och behov av insatser inte med. Genomförande Verksamheterna informerades om enkätens genomförande på olika nivåer och kontaktpersoner utsågs som hjälpte till med vidare upplysning och att sköta det praktiska kring hantering och utdelning av enkäterna. Både brukare och personal har deltagit i enkätundersökningen. Brukarna har nåtts dels via brev från brukar- och närståendeorganisationer och dels genom att personal lämnat ut enkäter. Efter att enkäterna samlats in har de kodats och bearbetats i Statistical Program for Social Science (SPSS). Urval och bortfall Då syftet med undersökningen var att inventera antalet personer med psykisk funktionsnedsättning och deras behov har inget närmare urval gjorts mer än ovan nämnda avgränsningar. Eftersom inget bestämt antal enkäter förmedlades finns inget externt bortfall. Det bortfall som finns är internt, det vill säga att alla respondenterna har inte besvarat alla frågorna i enkäten. Det interna bortfallet redovisas under respektive fråga i rapporten. Det finns givetvis ett mörkertal då det kan antas att alla personer i målgruppen i Kristianstad kommun inte kommit med i inventeringen. Hur många är svårt att spekulera i, men det bör vara fler som uppfyller inventeringens kriterier för personer med psykisk funktionsnedsättning. Socialstyrelsen gjorde en sammanställning av inventeringar 1999 och kom då fram till siffran,6 % av den vuxna befolkningen, vilket skulle motsvara 463 personer i Kristianstads kommun. Man använde en beskrivning av målgruppen där psykossjukdom med sociala konsekvenser och ett behov av samhällsstöd betonades. Vid den inventeringen fanns inte, som i denna, personer med missbruk och neuropsykiatriska funktionshinder i kombination med psykisk sjukdom med.

Gallring Vid en inventering, som denna, med ett brett upplägg och som riktar sig till flera olika verksamheter och organisationer är det ofrånkomligt att vissa i målgruppen blir räknade mer än en gång. För att kunna sortera bort dem har de svarande fått fylla i ett avidentifierat personnummer. Totalt har 25 av 747 inventerade personer räknats mer än en gång. Då inventeringen även omfattade vilka behov personer har med psykisk funktionsnedsättning har brukarenkäterna prioriterats före personalens vid utgallringen. Jämförelser och tillförlitlighet Efter att gallringen har genomförts återstod 15 brukarenkäter och 347 personalenkäter. I redovisningen av undersökningen görs vissa jämförelser mellan de båda grupperna totalt och brukarnas svar. Detta bör tolkas med viss försiktighet då det skiljer sig åt i antal, att jämförelser ändå har gjorts beror på att det bedömts som viktigt. Vid frågeundersökningar måste man alltid utgå ifrån att respondenternas svar är uppriktiga och tillförlitliga, även om så inte alltid är fallet. Det som kan antas brista i tillförlitligheten i personalens svar är otillräcklig kunskap om brukarnas situation och det som kan påverka tillförlitligheten i brukarnas svar är deras relation och eventuella beroendeställning till de i undersökningen ingående myndigheterna. Ett sätt att höja tillförlitligheten är, att som i denna enkät, låta brukarrespondenterna vara anonyma och besvara frågorna under sekretess.

Resultatredovisning Resultaten kommer att redovisas i stort i samma ordning som frågorna i enkäten och de variabler som kommer att användas för jämförelse i redovisningen är personal och brukare tillsammans och enbart brukare. Kön, ålder och de som uppges ha hemmavarande barn under 18 år kommer också att redovisas i de fall det finns en signifikant skillnad mellan dessa variabler. Rapportör Totalt har 747 enkäter inkommit. Efter att de som rapporterats mer än en gång, de som fallit utanför ålderkategorin 18-65 och de som inte har ifyllt avidentifierat personnummer tagits bort återstår 497 personer. Följande organisationer har deltagit inventeringen. Rapportör Antal enkäter Efter gallring Socialförvaltningen 252 (33,7 %) 148 (29,8 %) Psykiatrin 173 (23,2 %) 112 (22,5 %) Omsorgsförvaltningen 57 (7,6 %) 17 (3,4 %) Brukare 164 (22, %) 15 (3,2 %) Arbetsförmedlingen 68 (9,1 %) 67 (13,5 %) Primärvården 11 (1,5 %) 3 (,6 %) Stadsmissionen 2 18 (2,4 %) Bortfall 4 (,5 %) Totalt 747 497 Av de 497 enkäter som återstår har 347 fyllts i av personal och 15 av brukarna. 142 personer har rapporterats mer än en gång varav en har räknats sex gånger, två fem gånger 2 Samtliga enkäter från Stadsmissionen saknade avidentifierat personid

och åtta fyra gånger, 39 tre gånger och 93 två gånger. 3 Det kan försiktigtvis tolkas som att 142 (28%) av 497 personer med psykisk funktionsnedsättning har haft upprepade kontakter med myndigheterna. Det säger ingenting om aktiviteten i kontakten eller om parterna träffats fysiskt bara att samma person är aktuell inom flera olika verksamheter. Kön Av de 497 i kartläggningen ingående personerna var 229 (46%) kvinnor och 268 (54%) män. Ålder De 497 personerna som inventeringen resulterat i fördelar sig enligt följande ålderskategorier. Ålderskurvan är relativt normalfördelad med en liten övervikt av dem som befinner sig i de äldre kategorierna jämfört med de yngre. Det finns bara en marginell skillnad i åldersfördelningen mellan könen. Åldersgrupper 16 14 12 1 8 6 4 2 115 142 118 86 36 18-25 26-35 36-45 46-55 56-65 Åldersgrupp antal procent kumulativ procent 18-25 år 36 7,2 % 7,2 % 26-35 år 115 23,1 % 3,3 % 36-45 år 142 28,6 % 58.9 % 46-55 år 118 23,8 % 82,7 % 56-65 år 86 17.3 % 1 % Totalt 497 1 % 3 Flera personer har blivit räknade mer än en gång av samma rapportör.

Boendeform En övervägande majoritet (84%) av de inventerade personerna med psykisk funktionsnedsättning uppgavs bo i eget boende. Övriga bor på institution eller under någon form av tillsyn. Nitton personer rapporterades vara bostadslösa. Boendeform 45 4 35 3 25 2 15 1 5 416 25 Eget LSS HVB Socialtjänst 5 16 19 16 Saknar bostad Vet ej Boendeform Antal Procent Eget Boende 416 83,7% Boende enligt LSS 25 5,% HVB/Enskilt sjukhem 5 1,% Boende via socialtjänsten 16 3,2% Saknar bostad 19 3,8% Vet ej 16 3,2% Totalt 497 1 %

Boendeförhållanden En klar majoritet av personerna med psykisk funktionsnedsättning bor enligt kartläggningen ensamma (68%). Sedan följer boende tillsammans med make/maka/sambo (12%), föräldrar (4%) eller någon annan (3%). Boendeförhållande 35 3 25 2 15 338 1 48 5 21 63 17 1 Ensam Föräldrar Make/maka/sambo Någon annan Vet ej Bortfall Boendeförhållande Antal Procent Ensam 338 68,1% Med make/maka/sambo 63 12,4% Med föräldrar 21 4,2% Med någon annan 17 3,4% Vet ej 48 9,7% Bortfall 1 2,% Totalt 497 1 % Av undersökningen framgår att en övervägande majoritet av brukarna bor ensamma i eget boende. Särskiljs brukarnas egen rapportering från den övriga blir tendensen ännu tydligare. Enligt deras egna uppgifter bor 77 % i eget boende och 71 % ensamma. Det är fler män (12) än kvinnor (4) som bor på skyddat boende och det är också fler män (13) än kvinnor (6) som är bostadslösa, men antalen är låga jämfört med hela den inrapporterade populationen varför det är svårt att dra några mer generella slutsatser. Vad avser ålder går det inte att utläsa några specifika tendenser mer än det är fler av de äldre som bor på institution och boende med tillsyn.

Barn Knappt en fjärdedel av rapportörerna uppgav att de i kartläggningen ingående personerna med psykisk funktionsnedsättning hade barn under 18 år. Barn under 18 år 35 3 25 2 15 327 1 5 114 53 3 Ja Nej Vet ej Bortfall Barn under 18 år Antal Procent Ja 114 22,9% Nej 327 65,8% Vet ej 53 1,7% Bortfall 3,6% Totalt 497 1 % Av de 114 personer som rapporterades ha barn under 18 år uppgavs att 61 personer ha hemmaboende barn (54%). Det innebär att 12 % av de inventerade med psykisk funktionsnedsättning hade hemmavarande barn under 18 år. Det är en grupp som det är viktigt att följa upp för att de skall få det stöd och de resurser de behöver, men det är svårt att göra några säkra jämförelser med undersökningens övriga variabler då det är en liten grupp statistiskt sett.

Hemmaboende barn under 18 år 7 6 5 4 3 2 61 51 1 Ja Nej Vet ej Bortfall 1 1 Av dem som har hemmaboende barn under 18 år är ensamboende kvinnor i åldern 26-45 i majoritet. Deras behov av hjälp och stöd stämmer i stort överens med de övriga som ingår i kartläggningen. De är något mer nöjda och tillfredställda än genomsnittet. Tre av dem har uppgetts vara bostadslösa och åtta har uppgetts, under de senaste tre åren, ha brukat alkohol, narkotika och/eller läkemedel i sådan omfattning att det har gett dem problem.

Utbildning När det gäller brukarnas skolutbildning så har en knapp tredjedel angetts ha folkskola, realskola eller grundskola som högsta nivå. Samma antal gäller för dem som har gymnasieutbildning som högsta nivå, medan de som har högskoleutbildning är betydligt färre. Lite mer än fyra procent uppges inte ha fullföljt sin skolgång eller utbildning. Det relativa höga antalet vet ej kommer från personalrapportörerna. Utbildning 16 14 12 Bortfall 1 8 6 4 2 15 15 69 22 13 3 Vet ej Ej fullföljt Högskola Gymnasium Grundskola Utbildning Antal Procent Grundskola 15 3,2% Gymnasium 15 3,2% Högskola 69 13,9% Ej fullföljd skolgång 22 4,4% Vet ej 13 2,5% Bortfall 3,6% Totalt 497 1 % Det är fler av de äldre än de yngre personerna med psykisk funktionsnedsättning som enbart har grundskola och det är marginellt fler män som har gymnasie- och högskoleutbildning. Redovisas utfallet för brukarna separat så korrigeras det något jämfört med föregående beroende på att alternativet vet ej inte fanns med i brukarenkäten. Det är något fler, procentuellt sett, av brukarna som uppger att de har genomgått utbildning och det är något färre som rapporterat att de inte fullföljt skolan.

Sysselsättning Kartläggningen visar att nästan hälften (43%) av brukarna saknar sysselsättning. Av dem som har sysselsättning är det 12 % som har arbete på den öppna arbetsmarknaden och något färre som har praktikplats. För övriga är det skyddat arbete och dagverksamhet som är mest aktuellt. Det är ytterst få som studerar. Sysselsättning 2 211 15 1 6 42 55 38 4 5 4 24 15 6 2 Öppna marknaden Skyddat arbete Egen företagare Praktik kommunen Praktik annan Studier Dagverksamhet Annan syssels. Saknar syssels. Vet ej Bortfall Det är fler personal (44%) än brukare (38%), procentuellt sett, som rapporterat in att brukarna saknar sysselsättning. För de andra alternativen är talen för små för att kunna jämföras. Skillnaden mellan könen är försumbar och det är flest i åldern 26-55 som har arbete, praktik eller annan sysselsättning. Sysselsättning Antal Procent Saknar sysselsättning 211 42,5% Öppna arbetsmarknaden 6 12,1% Praktik kommunen 55 11,1% Skyddat arbete 42 8,5% Annan sysselsättning 4 8,% Besöker Solrosen/Sting 38 7,6% Praktik annan 24 4,8% Studier 15 3,% Egen företagare 4,8% Vet ej 6 1,2% Bortfall 2,4% Totalt 497 1 %

Huvudsaklig inkomst Mer än hälften av brukarna har sin huvudsakliga inkomst i form av olika ersättningar från försäkringskassan. Tillsammans med försörjningsbidrag (socialbidrag) utgör dessa båda inkomstkällor 78 % av deras huvudsakliga inkomst. Här finns inga varianser av betydelser avseende personal- och brukarenkäter eller kön och ålder. Huvudsaklig inkomst 35 318 3 Bortfall 25 Vet ej Annat 2 15 Anhöriga Utb/studielån Socialbidrag 1 73 74 A-kassa Ersättning FK 5 4 6 2 11 7 2 Arbetsinkomst Huvudsaklig inkomst Antal Procent Ersättning Försäkringskassan 318 63,4% Socialbidrag 74 14,7% Arbetsinkomst 73 14,5% Annat 11 2,2% Utbildningsbidrag/studielån 6 1,2% Arbetslöshetsersättning 4,8% Från anhöriga 2,4% Vej ej 7 1,4% Bortfall 2,4% Totalt 497 1 %

Problem med alkohol/narkotika/läkemedel Knappt en fjärdedel av de rapporterade personerna med psykisk funktionsnedsättning uppgavs under de senaste tre åren använt alkohol, narkotika och/eller läkemedel i sådan omfattning att det vållat problem för dem. Här finns en osäkerhet i resultatet generellt då så många som en fjärdedel av personalrapportörerna uppger vet ej. 4 Problem med alkohol/narkotika/läkemedel 3 246 25 2 128 15 17 1 5 16 Ja Nej Vet ej Bortfall Problem med alkohol/narkotika/läkemedel Antal Procent Ja 17 21,5% Nej 246 49.% Vet ej 128 25.8% Bortfall 16 3,2% Totalt 497 1. % Redovisas brukarenkätens resultat separat blir fördelningen annorlunda. 5 Här är det en tredjedel som uppger att alkohol/narkotika/läkemedel vållat problem för dem medan två tredjedelar svarar nej på frågan. Av dem som uppger att de har/har haft problem har åtta hemmavarande barn under 18 år. Problemen är något högre i de yngre åldrarna. Skillnaden i svar mellan män och kvinnor är ytterst marginell. Brukare Problem med alkohol/narkotika/läkemedel Antal Procent Ja 49 32,7% Nej 95 63,3% Bortfall 6 3,3% Totalt 15 1 % 4 Frågan var ställd utifrån att användningen vållat problem för dem och är något oprecis då både ett missbruk och biverkningar av läkemedel kan tolkas in i svaret. Det kan också antas att tillförlitligheten i svaren är lägre än på enkätens övriga frågor då den berör ett känsligt område. 5 På brukarenkäten fanns inte svarsalternativet vet ej.

Behov och stöd Under denna rubrik fanns tolv aktiviteter att besvara (se tabell nedan). Svarsalternativ var: 1. Klarar sig helt på egen hand, 2. Klarar sig med viss hjälp och/eller periodvis på egen hand, 3. Personen klarar sig inte utan stöd, 4. Vet inte. För att göra det mer överskådligt redovisas svaren på alternativ två och tre som behov av stöd. I snitt har 15 % av respondenterna uppgivit vet ej på de olika svarsalternativen och på ta sin medicin har så många som 22 % uppgett vet ej. Det begränsar svarens giltighet även om de visar på en tydlig trend. I tabellerna nedan redovisas det behov av stöd som brukarna anses eller anser sig behöva. Områdena är rangordnade efter det de behöver mest stöd och hjälp med. Först redovisas de sammantagna svaren från både personal och brukare och sedan enbart brukarenkäten. Personal och brukare Behöver stöd och hjälp med Antal Procent Kontakta myndigheter 256 51,5% Sköta sociala kontakter 221 44,5% Sköta arbete/sysselsättning/skola 211 42,4% Sköta ekonomin 199 4,% Handla mat 166 33,4% Städa/tvätta 163 32.8% Laga mat 145 29,1% Köpa kläder 133 26,7% Resa med allmänna kommunikationer 132 26.6% Ta sin medicin 126 25,4% Telefonera 94 18,9% Personlig hygien 74 14,9% En övervägande del av brukarna klarar sig helt på egen hand när det gäller att sköta personlig hygien och att telefonera. När det gäller handla och laga mat, städa och tvätta, köpa kläder, resa med allmänna kommunikationsmedel och ta sin medicin klarar mer än hälften det helt på egen hand. De sysslor som brukarna behöver mest stöd och hjälp med är att sköta myndighets- och sociala kontakter, sköta arbete/sysselsättning/skola och att sköta sin ekonomi. Skillnaden i resultat mellan ålder och kön är marginell. De äldre uppges ha något mer behov än de yngre. Männen är lite mer i behov av hjälp med städ och tvätt och att resa med allmänna kommunikationer och kvinnorna lite mer i behov av hjälp när det gäller sociala kontakter. Redovisas enbart brukarenkäten där svarsalternativet vet ej inte fanns med så är det procentuellt fler som uppger att de behöver stöd och hjälp.

Brukare Behöver stöd och hjälp med Antal Procent Kontakta myndigheter 78 52,% Sköta sociala kontakter 69 46,5% Sköta ekonomin 65 43,3% Sköta arbete/sysselsättning/skola 57 38.% Handla mat 56 37,3% Städa/tvätta 55 36.7% Laga mat 51 34,% Köpa kläder 49 32,6% Resa med allmänna kommunikationer 47 31,3% Ta sin medicin 39 26,% Telefonera 29 19,4% Personlig hygien 2 13,4% Pågående insatser och behov av insatser Under denna rubrik fanns femton olika insatser att besvara (se tabell nedan). Svarsalternativen var: 1. Att personen har denna insats i tillräcklig omfattning, 2. Att personen har denna insats och behöver den mer, 3. Att personen har denna insats men den

kan minskas eller upphöra, 4. Att personen inte har denna insats men behöver den, 5. Att personen inte har denna insats och behöver den inte, 6. Vet ej. På svarsalternativ tre var det totalt inklusive bortfall förkryssat i 82 fall. Det är ett för litet antal för att kunna dra några slutsatser ur varför detta alternativ inte redovisas. De få kryss som fanns var relativt jämt fördelat över de olika insatserna. På första alternativet, om brukaren har denna insats i tillräcklig omfattning, var det nästan hälften av respondenterna som ansåg att de hade det när det gäller psykiatrisk vård och behandling. Mer än en fjärdedel ansåg det också om somatisk vård och behandling, sysselsättning/praktik, socialbidrag/försörjningsstöd, råd och stöd och kontaktperson. Särskiljs brukarnas svar så anser de att de har mer behov av socialbidrag/försörjningsstöd och mindre behov av kontaktperson/ledsagare. Procentangivelsen i tabellerna anger fördelningen mellan de sex olika svarsalternativen på insatsen. Personal och brukare Har insatsen i tillräcklig omfattning Antal Procent Psykiatrisk vård och behandling 29 48,9% Somatisk vård och behandling 127 29,7% Sysselsättning/praktik 125 29,3% Socialbidrag/försörjningsstöd 121 28,3% Råd och stöd 113 26,5% Kontaktperson/ledsagare 111 26,1% Träffpunkt /Solrosen, Sting 8 18,7% Rehabilitering 74 17,3% Boendestöd 74 17,3% God man/förvaltare 65 15,2% Färdtjänst 47 11,% Behand. För beroendeproblem 42 9,8% Särskilt boende 28 6,6% Hjälpmedel (psykiskt funktionshinder) 28 6,6% Extern vård (behandlingshem) 14 3,3% På svarsalternativ två, om brukaren har denna insats och behöver den mer var det psykiatrisk vård och behandling och råd och stöd som brukaren ansågs behöva mest. Rehabilitering, sysselsättning/praktik och kontaktperson/ledsagare kom därefter i följd ordning. Personal och brukare Har insatsen och behöver den mer Antal Procent Psykiatrisk vård och behandling 18 25,2%

Råd och stöd 14 24,4% Rehabilitering 78 18,3% Sysselsättning/praktik 6 14,1% Kontaktperson/ledsagare 59 13,8% Boendestöd 54 12,7% Somatisk vård och behandling 47 11,% Träffpunkt /Solrosen, Sting 35 8,2% Behand. För beroendeproblem 23 5,4% Socialbidrag/försörjningsstöd 17 4,% Hjälpmedel (psykiskt funktionshinder) 14 3,3% Särskilt boende 9 2,1% God man/förvaltare 7 1,6% Extern vård (behandlingshem) 6 1,4% Färdtjänst 2,5% Om man skiljer ut brukarnas svar från den totala populationen så är behovet av mer somatisk vård något högre rankat och behovet av mer sysselsättning något lägre. Brukare Har insatsen och behöver den mer Antal Procent Råd och stöd 42 28,% Psykiatrisk vård och behandling 34 22,7% Somatisk vård och behandling 24 16,% Rehabilitering 2 13.3% Kontaktperson/ledsagare 19 12,7% Boendestöd 12 8,% Socialbidrag/försörjningsstöd 1 6,7% Behand. För beroendeproblem 1 6,7% Sysselsättning/praktik 1 6,7% Hjälpmedel (psykiskt funktionshinder) 8 5,3% Träffpunkt /Solrosen, Sting 7 4,7% Särskilt boende 2 1,3% God man/förvaltare 2 1,3% Färdtjänst 1,7% Extern vård (behandlingshem) 1,7% På svarsalternativ fyra, att brukaren inte har denna insats men behöver den, var det sysselsättning som respondenterna ansåg att brukarna behövde mest. Följt av kontaktperson/ledsagare, råd och stöd, rehabilitering och träffpunkt. 2 personer som besvarat brukarenkäten uppgav att de inte hade sysselsättning men behövde det. Personal och brukare Har inte insatsen men behöver den Antal Procent Sysselsättning/praktik 97 22,7%

Kontaktperson/ledsagare 71 16,7% Råd och stöd 64 15,% Rehabilitering 65 15,2% Träffpunkt /Solrosen, Sting 58 13,6% Boendestöd 42 9,9% Godman/förvaltare 41 9,6% Psykiatrisk vård och behandling 32 7,5% Hjälpmedel (psykiskt funktionshinder) 21 4,9% Särskilt boende 19 4,4% Behand. För beroendeproblem 18 4,2% Extern vård (behandlingshem) 16 3,8% Färdtjänst 13 3,1% Somatisk vård och behandling 13 3,1% Socialbidrag/försörjningsstöd 1 2,3% Brukare Har inte insatsen men behöver den Antal Procent Sysselsättning/praktik 2 13,3% Råd och stöd 14 9,4% Rehabilitering 15 1,% Kontaktperson/ledsagare 11 7,3% Träffpunkt /Solrosen, Sting) 1 6,7% Psykiatrisk vård och behandling 9 6,% Boendestöd 8 5,3% Hjälpmedel (psykiskt funktionshinder) 8 5,3% Färdtjänst 8 5,3% Somatisk vård och behandling 8 5,3% Extern vård (behandlingshem) 7 4,7% Särskilt boende 6 4,% Behand. För beroendeproblem 6 4.% Socialbidrag/försörjningsstöd 6 4,% God man/förvaltare 4 2,7% På svarsalternativ fem, har inte insatsen och behöver den inte heller, var svarsfrekvensen hög. Det som brukarna ansågs vara i minst behov av var, särskilt boende, extern vård och färdtjänst. Skillnaden mellan den totala populationen och brukarnas egen bedömning och rangordning av de olika insatserna är marginell. De fyra främsta är samma sedan följer ett par smärre omkastningar i rangordningen. Det finns ingen signifikant skillnad i ålder och kön när det gäller pågående insatser eller behov av insatser hos brukarna i undersökningen. Det går inte heller att säkerställa någon skillnad mellan de olika personalrapportörerna.

Personligt ombud På frågan om brukarna anlitar personligt ombud svarade en klar majoritet (66%) av både brukarna och personalrapportörerna nej. Endast 16 % av brukarna uppges anlita personligt ombud. Personligt ombud 35 3 25 2 15 327 1 5 79 81 1 Ja Nej Vet ej Bortfall Personal och brukare Anlitar personligt ombud Antal Procent Nej 327 65,8% Ja 79 15,9% Vet ej 81 16,3% Bortfall 1 2,% Totalt 497 1,% På denna fråga fanns ingen signifikant skillnad i svaren mellan könen och de olika ålderskategorierna. Behov av personligt ombud På en följdfråga uppmanades de respondenter som svarat nej på föregående fråga uppge om de anser sig ha behov av, eller anser att brukarna har behov av personligt ombud. 363

av respondenterna besvarade frågan. Något fler än de som svarade nej på föregående fråga. Av dem som uppgavs inte ha ett personligt ombud anses 73 vara i behov av ett. Behov av personligt ombud 25 2 15 1 214 5 73 76 Ja Nej Vet ej Personal och brukare Behov av personligt ombud Antal Procent Nej 214 54,2% Ja 73 18,5% Vet ej 76 19,2% Totalt 363 1 % De som främst anser att brukarna är i behov av personligt ombud är rapportörerna från psykiatrin. Rapportör Ja Nej Vet ej Totalt Psykiatrin 3 5 16 96 Brukare 2 86 16 Socialförvaltningen 18 55 29 12 Arbetsförmedlingen 4 1 29 43 Omsorgsförvaltningen 1 11 1 13 Primärvården 2 1 3 Totalt 73 214 76 363 Lite fler av männen än kvinnorna, procentuellt sett, uppges vara i behov av personligt ombud och lite fler i den yngsta åldersgruppen 18-25 år. Skillnaderna är dock marginella Brukarnas egen uppfattning om behov av personligt ombud Brukarna själva uppger ett något mindre antal (2) som är i behov av personligt ombud. Här går det inte att utläsa någon skillnad mellan ålder och kön.

Behov av personligt ombud (brukarna) 1 9 8 7 6 5 4 3 2 1 86 2 14 Ja Nej Bortfall Tillfredställelse och inflytande över sin livssituation Följande frågor riktade sig enbart till brukarna och skulle besvaras på en skala 1-6, där 1 är mycket nöjd och 6 mycket missnöjd. Först fick de svara på hur nöjda de är med det stöd de har totalt sett. Mer än en tredjedel (4%) uppgav att de var mycket nöjda med det stöd de har. Om de tre första alternativen tolkas som att de är övervägande nöjda så är det en klar majoritet (73%) av brukarna som har uppgett att de är totalt sett nöjda med det stöd de

har, utan att förglömma att 21%, mer än en femtedel är missnöjda, varav elva är mycket missnöjda. Här är det några fler män än kvinnor som uppgett att de är nöjda. Vad avser ålder är svaren relativt jämt fördelade över ålderskategorierna. Hur nöjd är du med det stöd du har totalt sett? 1. Mycket nöjd - 6. Mycket missnöjd 6 5 4 3 2 1 6 24 26 14 6 11 9 1 2 3 4 5 6 Bortfall Alternativ Antal Procent Kumulativ procent 1 6 4,% 4,% 2 24 16,% 56,% 3 26 17,3% 73,3% 4 14 9,3% 82,6% 5 6 4,% 86,6% 6 11 7,3% 93,9% Bortfall 9 6,% 99,9% Total 15 1,% 1,% Nästa fråga som riktades till brukarna var hur de upplever sina möjligheter till inflytande över sitt eget liv. Det är ett något mindre antal nöjda svar på denna fråga än på den förra. En tredjedel (33%) av dem uppger att de har mycket stort inflytande. Tas de tre första alternativen som stöd för att de till övervägande del anser sig ha inflytande över sitt eget liv så är det 67 % som uppger att de har det. Fler kvinnor (29) än män anser sig ha möjlighet till inflytande över sitt eget liv. När det gäller ålder finns ingen markant skillnad.

Hur upplever du din möjlighet att ha inflytande över ditt eget liv? 1. Mycket stort inflytande - 6. Mycket litet inflytande 7 6 5 4 3 2 1 5 29 21 2 17 8 5 1 2 3 4 5 6 Bortfall Alternativ Antal Procent Kumulativ procent 1 5 33,3% 33, 3% 2 29 19,3% 52,7% 3 21 14,% 66,7% 4 2 13,3% 8,% 5 8 5,3% 85,3% 6 17 11,3% 96,7% Bortfall 5 3,3% 1,% Total 15 1,% 1,% Till sist fick de besvara frågan hur nöjda de är med sin livssituation. På denna fråga är det ett ännu mindre antal än på de tidigare frågorna som uppgav att de var mycket nöjda. Mindre än en fjärdedel (22%) av brukarna uppgav att de var mycket nöjda med sin livssituation. Läggs de tre första alternativen samman till stöd för att de är mer nöjda än missnöjda med sin livssituation så är det knappt hälften av brukarna som uppger att de är det (53%). Här är det fler män (2) än kvinnor som uppger att de är nöjda med sin livssituation. Det är också de från 26 år och uppåt som är mest nöjda med sin livssituation.

Hur nöjd är du med din livssituation? 1. Mycket nöjd - 6. Mycket missnöjd. 7 6 5 4 3 2 1 33 27 2 19 19 28 1 2 3 4 5 6 Bortfall 4 Alternativ Antal Procent Kumulativ procent 1 33 22,5 22,% 2 2 13,35 35, 3% 3 27 18,5 53,3% 4 19 12,7% 66,% 5 19 12,7% 78,7% 6 28 18,7% 97,3% Bortfall 4 2,7% 1,% Total 15 1,% Brukarnas val av områden som behöver förändras På en följdfråga till föregående fick brukarna kryssa för en rad områden inom vilka de menar att de har behov av att förändra sin livssituation. 6 De behov som uppgavs allra mest var deras hälsa, vänner och socialt umgänge. Därefter kom boendet, sysselsättning och fritid. Minst kryss var det för alternativen inga behov och arbete. Några fler kvinnor än män angav hälsan (39) och boende (23) medan det var fler män som uppgav vänner (36). På de övriga alternativen var skillnaden marginell. Vad avser åldern på de olika alternativen är den relativt normalfördelad efter brukarnas ålder. 6 På denna fråga kunde brukarna kryssa för mer än ett alternativ.

Om du har behov av förändring i din livssituation, inom vilka områden vill du göra förändringar? 7 6 5 4 3 71 65 2 1 4 35 22 32 22 27 Hälsa Boende Vänner Sysselsättning Arbete Fritid Skola/utb Inga Alternativ Antal Procent Min hälsa 71 47,3% Vänner, socialt umgänge 65 43,3% Mitt boende 4 26,7% Sysselsättning 35 23,3% Fritid 32 21,3% Har inga behov av förändring 27 18,% Arbete 22 14,7% Skola/utbildning 22 14,7% Personalens syn på brukarnas livssituation I den enkät som riktades till personal ställdes också frågor om brukarnas livssituation. De fick svara på om de anser att personen de uppgivit har behov av att förändra sin livssituation. Mer än hälften (6%) av personalen anser det. Deras svar stämmer väl överens med brukarnas egna. Det var ju på frågan om livssituation som brukarna var mest missnöjda med sin situation. Det finns ingen signifikant avvikelse avseende ålder och kön. Har personen enligt din bedömning behov av förändring i sin livssituation?

25 2 15 1 27 5 53 74 13 Ja Nej Vet ej Bortfall Alternativ Antal Procent Ja 27 59,7% Nej 53 15,3% Vet ej 74 21,3% Bortfall 13 3,7% Total 347 1 % Personalrapportörerna fick också kryssa för de områden som de bedömer att brukarna har behov av förändring inom. Här skiljer sig brukarnas och personalen rapportering åt för de alternativ som är gemensamma. Alternativet hälsa fanns inte med på personalenkäten. Det som förenar dem är alternativet vänner/socialt umgänge som båda prioriterade högt och skola/utbildning som båda prioriterade lågt. Det som skiljer dem åt är att personalen prioriterade sysselsättning högst samt fritid och arbete högre än brukarna. Medan brukarna prioriterade boende högre och arbete lägre än personalen. Om ja på föregående fråga inom vilket/vilka områden behövs förändring?

14 12 1 8 6 132 12 4 71 83 9 2 32 Boende Arbete Skola/utb. Sysselsättning Vänner Fritid Område Antal Procent Sysselsättning 132 38,% Vänner, socialt umgänge 12 34,6% Fritid 9 25,9% Arbete 83 23,9% Boende 71 2,5% Skola/utbildning 32 9,2% Totalt 42 1 %

Sammanfattning Enligt Socialtjänstlagen skall varje kommun göra sig väl förtrogen med levnadsvillkoren för människor med psykisk funktionsnedsättning. I uppdraget ligger också att planera sina insatser så att dessa personer kan få bästa möjliga vård och omsorg. För detta ändamål har en inventering av personer med psykisk funktionsnedsättning gjorts i Kristianstad kommun under september 27. Syftet med undersökningen har varit, förutom en inventering av antalet brukare, att kartlägga vilka behov de har för att kunna jämföra det med det utbud av åtgärder som kommunen ställer till förfogande och för att kunna planera framtida insatser. Vidare har syftet varit att undersöka om personerna är tillfredsställda med stöd, inflytande och livssituation. Sammanlagt har 747 personer med psykisk funktionsnedsättning rapporterats. Av dessa hade 25 räknats mer än en gång vilket gör antalet inventerade personer till 497. 347 har rapporterats av personal och 15 av brukarna själva. En orsak till att alla brukare inte blivit räknade är att alla organisationer som borde ha varit med i inventeringen inte har varit det, till exempel försäkringskassan vilken bör komma i kontakt med ett stort antal av dem. En annan orsak är att enkäter blivit bortsorterade för att de inte haft ett avidentifierat personnummer. Könsfördelningen mellan de inventerade brukarna är relativt jämn med ett litet överskott av män (54%) jämfört med kvinnor (46%). Deras ålder följer en normalfördelningskurva med flest i åldern 36-45 år och med en liten övervikt i de övre ålderskategorierna. En övervägande majoritet av de inventerade personerna med psykisk funktionsnedsättning bor ensamma (68%) och i eget boende (84%). Tolv procent av brukarna uppgavs ha hemmavarande barn under 18 år varav tre rapporterats som bostadslösa. Vad avser brukarnas utbildning finns inga anmärkningsvärda tendenser. De flesta har genomgått folkskola och gymnasium, några har gått på högskola och det är få som inte har fullföljt sin skolgång. När det gäller sysselsättning är tendensen desto klarare. Nästan hälften (42%) uppges helt sakna sysselsättning. Redovisas bara brukarnas egen rapportering blir det några färre (38%), men fortfarande är tendensen klar, många av de inventerade personerna med psykisk funktionsnedsättning saknar sysselsättning. Mer än hälften av brukarna har sin huvudsakliga inkomst från försäkringskassan (63%). Femton procent uppbär försörjningstöd medan femton procent har arbetsinkomst. Inventeringen omfattade också ett försök till kartläggning av brukarnas användning av alkohol/narkotika/läkemedel. Knappt en fjärdedel av dem uppgavs under de senaste tre åren använt alkohol, narkotika och/eller läkemedel i sådan omfattning att det vållat problem för dem. Redovisas brukarenkätens resultat separat blir antalet något högre. Här är det en tredjedel som uppger att användningen vållat problem för dem. Problemen är något högre i de yngre åldrarna. Av dem som uppger att de har problem med alkohol, narkotika och/eller läkemedel har åtta hemmavarande barn under 18 år. Frågan var ställd utifrån att användningen vållat problem för dem och kan förstås olika, då både missbruk och biverkningar av läkemedel kan tolkas in i svaret.

Brukarna uppges klarar sina vardagliga sysslor överlag bra. Det de behöver mest stöd och hjälp med är att sköta myndighets- och sociala kontakter. Männen har mer behov av hjälp med hushållsnära tjänster och att resa med allmänna kommunikationer medan kvinnorna har mer behov av stöd när det gäller sociala kontakter. De äldre uppges ha något mer behov än de yngre. Redovisas enbart brukarenkäten där svarsalternativet vet ej inte fanns med så är det procentuellt fler som uppger att de behöver stöd och hjälp. Nästan hälften av alla respondenter anser att brukarna har tillräckliga insatser när det gäller psykiatrisk vård och behandling. Mer än en fjärdedel av dem ansåg det också om somatisk vård och behandling, sysselsättning/praktik, försörjningsstöd, råd och stöd och kontaktperson. På frågan om det behövs mer av pågående insatser svarade en fjärdedel av alla att de behöver mer psykiatrisk vård och mer råd och stöd. Ett ökat behov kunde också ses gällande rehabilitering och sysselsättning. Ser vi till vad brukarna själva anser så uttrycker de att de utöver råd och stöd och psykiatrisk vård också har behov av mer somatisk vård. När det gäller frågan om insatser de inte har för närvarande men anser att de behöver, är personal och brukare överens om att det är sysselsättning, råd och stöd, rehabilitering samt kontaktperson/ledsagare som de behöver. 79 personer uppges anlita personligt ombud. På följdfrågan om behov av personligt ombud för dem som inte redan har det blev svaret ja för 73 personer från personalrapportörerna och brukarna. Av brukarna själva var det 2 personer som uppgav att de hade behov av personligt ombud. Mer än en tredjedel (4%) av brukarna var mycket nöjda med det stöd de har och en tredjedel (33 %) var relativt nöjda, men mer än en femtedel var missnöjda eller mycket missnöjda. Det är några fler män än kvinnor som uppgett att de är nöjda. När det gäller hur brukarna upplever sina möjligheter till inflytande över sitt eget liv så är det 3 % som är missnöjda och av dem är det fler män än kvinnor. Till sist fick de svara på hur nöjda de är med sin livssituation. Nästan hälften (44%) var missnöjda eller mycket missnöjda. Det är fler kvinnor än män som är missnöjda och det är de som är yngst som är mest missnöjda med sin situation. De områden som brukarna anser som mest angelägna att förändra var hälsan, vänner och socialt umgänge. Det de prioriterade lägst var arbete, skola och utbildning. Några fler kvinnor än män angav hälsan och boende, medan det var fler män som uppgav vänner. Det som förenar personalrapportörernas svar med brukarnas är alternativet vänner/socialt umgänge som båda prioriterade högt och skola/utbildning som båda prioriterade lågt. Det som skiljer dem åt är att personalen prioriterade sysselsättning, fritid, arbete och boende högre än brukarna. Medan brukarna prioriterade boende högre och arbete lägre än personalen

Diskussion Återkommande inventeringar är viktiga för kommunens utveckling av verksamheter och ger en möjlighet att få en uppfattning om hur personer med psykisk funktionsnedsättning upplever sin situation och vilka behov som finns. Samtidigt kan man ställa sig frågan om personerna får det stöd de har rätt till? En inventering blir en skanning av hur det ser ut vid just det tillfället och för en hel grupp. Att dra slutsatser på individbasis är inte möjligt. Det är därför viktigt att verksamheternas personal håller sig uppdaterade och informerade om vad kommunen har att erbjuda målgruppen så att så många som möjligt får det stöd de har rätt till. Värt att notera är att skillnaden i inrapportering är ganska stor mellan kommunen och psykiatrin. Beror det på att man tolkar definitionen olika eller är det så att kommunens verksamheter har kontakt med fler personer ur målgruppen? Kartläggningen visar att 61 personer (12%) av brukarna hade hemmavarande barn under 18 år. Det är en grupp personer som det är viktigt att följa upp för att de skall få det stöd och de insatser de behöver, speciellt då tre av dem rapporterats som bostadslösa och åtta anses ha problem med läkemedel, alkohol eller droger. En annan viktig indikation i inventeringen och som bör följas upp är att nitton personer, tretton män och sex kvinnor har rapporterats som bostadslösa. Antalet är inte onormalt för befolkningen som helhet, men det är angeläget att undersöka närmare då det rör sig om personer med psykisk funktionsnedsättning. Dessutom gallrades 18 enkäter från stadsmissionen bort då de inte hade ifyllt avidentifierat personnummer. Man kan anta att av dessa personer är det flertalet som varken vill uppge personuppgifter eller har bostad. En klar majoritet av brukarna har sin huvudsakliga inkomst från försäkringskassan. Det får anses som fullt naturligt att ha den ersättningen när man är sjuk, varför antalet inte är anmärkningsvärt, men då arbetslinjen idag förespråkas för rehabilitering av olika skäl kan det vara av intresse att närmare undersöka förhållandet mellan behovet av arbete och behovet av rehabilitering. Behovet av rehabilitering skattades högt medan behovet av arbete skattades lågt av brukarna. Att så många som 38 personer har sin huvudsakliga inkomst från försäkringskassan understryker än en gång vikten av att organisationen finns med som rapportör vid nästa inventering. En tredjedel av brukarna uppger att de har eller har haft problem med alkohol/narkotika/läkemedel de senaste tre åren. Det finns en osäkerhet i resultatet då det utöver ett missbruk kan tolkas som biverkningar av läkemedel. Att det är en känslig fråga kan bidra till att felmarginalen är stor vilket kräver en återhållsam tolkning. När det gäller behov av stöd är det över 5 % som uppger svårigheter i kontakter med myndigheter. Även när det gäller att sköta sociala kontakter, sköta sysselsättning/arbete/ praktik och sköta ekonomin önskas stöd. Här behöver man ta reda på hur det sociala nätverket ser ut och medvetandegöra inom professionen vilka svårigheter som målgruppen uppger att de har. Hur kan vi förbättra våra verksamheter så att vi möter dessa behov? Ett sätt att förbättra behovsinventeringen och få klargjort inom vilka områden det behövs insatser är att använda CAN-skattningen i större utsträckning än vad som görs idag. Det är

tio år sedan den modellen introducerades i Kristianstads kommun och behovet för personal att uppdatera sig är säkert stort. Eller kan det finnas andra alternativ som kan vara värda att prova? När det gällde pågående insatser sågs ett ökat behov av psykiatrisk vård, råd och stöd samt rehabilitering. Brukarna önskade, utöver detta, också mer av somatisk vård. Här är det viktigt att fråga brukarna vad det är de behöver. Från brukarorganisationerna har det påpekats att målgruppen inte får den samtalsterapi som de önskar, exempelvis kognitiv beteendeterapi. Hela 47 % av brukarna ville ha en förändring rörande sin egen hälsa. Att så många som 73 % av brukarna upplevde sig nöjda eller mycket nöjda med det stöd som gavs kan i ett första intryck tolkas som mycket positivt. Samtidigt är det viktigt att framhålla att det är 21 % som inte är nöjda varav 11 personer är mycket missnöjda med sitt stöd. Hur kan vi hitta dem och förbättra deras vardag? När det gällde inflytande över sitt eget liv upplevde en tredjedel att de hade mycket stort inflytande, medan en tredjedel uttryckte lite eller mycket lite inflytande. Här kan man ha förhoppningar till kommunens stora utbildningssatsning till Case Manager som genomförs tillsammans med psykiatrin i Region Skåne. Detta arbetssätt betonar delaktighet och utgår från personens egna mål. När denna satsning är i full gång borde rimligtvis upplevelsen av att ha inflytande öka. På frågan om de upplevde sig nöjda med sin livssituation var svaren mer jämnt fördelade. De över 26 år var mest nöjda och kan då omvänt tolkas som att de unga 18-25 år i högre grad känner ett missnöje med sin livssituation. En tendens som uppmärksammats i samhället i övrigt och det är den yngre åldersgruppen som personliga ombud rapporterat har ökat i sin nybesöksstatistik för 27. De områden som brukarna önskar förändring inom rör framförallt den egna hälsan. Därefter följer vänner, boende och sysselsättning. Personalen betonade sysselsättning, vänner och fritid. Här är det viktigt att informera om de föreningar och organisationer som finns och kan ge stöd. På så sätt kan man föra in naturliga kontakter som kan komplettera de professionella. Att skaffa sig vänner och sysselsättning via brukarorganisationerna eller föreningslivet kan vara mer naturligt än en betald kontaktperson/ledsagare. När det gäller sysselsättning så rankades det behovet av förändring högre av personal. Även brukarna efterfrågar sysselsättning och vi behöver bättre ta reda vad brukarna vill ha för sysselsättning. Det är viktigt att inte bara se det som en enskild aktivitet utan att det ibland behövs stora stödinsatser för att kunna klara av en sysselsättning, vilket denna inventering ger en indikation om. Sysselsättning är ett vagt och mångtydigt begrepp och det är därför svårt att tolka vad som avses. Det är därför av vikt att vid nästa inventering specificera och förtydliga vad som läggs i begreppet. Enkäten har också fungerat som ett diskussionsmaterial i personalgrupper och i dialog med patienter/klienter när de samarbetat vid ifyllandet. Några enheter har uppgett att detta fått positiva effekter både i samverkan med andra och i enskild patient/klientkontakter. Andra har uppgett att de lyft frågan rörande personer med posttraumatiskt stressyndrom då de inte fanns med i målgruppen men är en grupp med stora behov som behöver mötas.

Erfarenheterna under inventeringsarbetet har varit många och lärorika. Frågorna i enkäten har av flera uppfattats som för många och svarsalternativen som svåra ett särskilja. Hur kan man förenkla men ändå ha alternativ som täcker in så många svar som möjligt? Det är viktigt att till nästa inventering vara betydligt tydligare rörande sekretessen i det följebrev som brukarna får. Otydligheten kan ha skapat oro med uteblivna svar som följd. Brukarföreningarna önskade att tiden för inventeringen skulle vara längre så att de kunde hjälpa sina medlemmar att fylla i enkäter. De hade också uppfattningen att många inte kände till vad de olika insatserna betydde och därmed hade svårt att ta ställning till om de behövde dem eller inte. Som exempel kan nämnas råd och stöd, en insats som efterfrågas av både personal och brukare. Men vad innebär råd och stöd? Det behöver klargöras inom vilka områden man behöver råd och stöd i samt hur det kan utformas. Frågan som handlade om drogproblematik kunde också ha formulerats annorlunda för att minimera misstolkningar. Svårigheterna vid en inventering är många. Resultatet baseras på 497 individer, men det finns förmodligen fler i kommunen. Hur ska man nå så många som möjligt och dessutom få dessa personer att vilja delta i en enkätundersökning? Personer som under inventeringsperioden plågas av svåra symtom och kanske har en misstro till professionen kanske inte kan eller vill svara på personliga frågor rörande sin situation. Samtidigt är det av yttersta värde att få just dessa personers upplevelser för att kunna planera för verksamheter och insatser. Ett sätt att försöka nå fler personer har varit att samarbeta med brukar- och anhörigorganisationer och detta samarbete har fungerat mycket bra. Erfarenheten visar dock att de som mår sämst ofta inte har kraft att engagera sig i föreningslivet. Då är det värdefullt att även personal svarat på enkäten för att få en del information rörande dessa personers behov och svårigheter. Sedan finns det personer som inte ens personal känner till och som nu eller i en framtid kan behöva insatser från kommunen. Det är här det fortsatta uppsökande och informerande arbetet blir aktuellt. Planeringen för kommunens utveckling av uppsökande arbete kommer att bli en naturlig fortsättning efter inventeringen. Samarbetet med brukar- och närstående organisationer måste också få förutsättningar att fortsätta att utvecklas med målsättningen att hela tiden förbättra situationen för personer med psykisk funktionsnedsättning.