LUFTVÅRDSSITUATIONEN I AVESTA KOMMUN

LUFTVÅRDSSITUATIONEN I AVESTA KOMMUN DEL 1 FAKTASAMMANSTÄLLNING TILLSTÅNDSBESKRIVNING Miljömålen: Frisk luft Skyddande ozonskikt Begränsad klimatpåverkan Bara naturlig försurning (delar av) God bebyggd miljö (delar av) 2004:1 MILJÖKONTORET AVESTA KOMMUN

FÖRORD 1 Detta är del 1 i en sammanställning bestående av tre deldokument som alla behandlar utomhusluftens kvalité och utsläppssituationen i Avesta kommun. Materialet är avsett att fungera som ett underlag för kommunens översiktsplanering och övrigt planarbete, energiplan, agenda 21-plan etc. Sammanställningen är också en del i kommunens ansvar, enligt Miljöbalken, att undersöka om halterna av luftföroreningar överstiger miljökvalitetsnormerna och vidta åtgärder om så behövs. Kommunen har även ett lokalt ansvar att bidra till att de nationella och regionala miljökvalitetsmålen Frisk luft, Skyddande ozonskikt, Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning och God bebyggd miljö ska kunna uppnås. Denna del (del 1), är en faktasammanställning och tillståndsbeskrivning av luftsituationen i Avesta kommun. De andra två deldokumenten utgörs av dels ett måldokument (del 2) där miljömål, miljökvalitetsnormer och uppfyllelsen av dessa redovisas, dels en åtgärdsdel (del 3) med förslag på olika åtgärder för att minska luftutsläppen och förbättra luftkvalitén i kommunen. Sammanställningen har tagits fram av Miljö- och byggstyrelsen/miljökontoret, på uppdrag av Kommunfullmäktige. Huvudansvariga för utformningen av denna skrift har varit Peter Klintberg, Leif Markfjärd och Yvonne Eklund.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sida 1. SAMMANFATTNING 3 2 2. BAKGRUND 4 2.1 Kort tillståndsbeskrivning 4 3. BAKGRUNDSMATERIAL OM LUFTEN I AVESTA 6 3.1 Äldre mätningar och undersökningar (fram till år 1990) 6 3.2 Nyare mätningar och undersökningar (år 1999-2002) 7 4. UTSLÄPPSMÄNGDER TILL LUFT 9 4.1 Bakgrund 9 4.2 Kväveoxider (NOx) 10 4.3 Svaveldioxid (SO2) 11 4.4 Flyktiga organiska ämnen (VOC) 12 4.5 Koldioxid (CO 2 ) 13 4.6 Ammoniak (NH 3 ) 14 4.7 Dioxiner 14 4.8 Metaller 15 4.9 Partiklar PM10 15 5. MÄTNINGAR AV HALTER OCH NEDFALLSMÄNGDER AV LUFTFÖRORENINGAR 16 5.1 Bakgrund 16 5.2 Luftsituationen i kommunens tätorter 16 5.2.1 Avesta tätort Köpmannagatan 16 5.2.2 Avesta tätort Bergsnäs 20 5.2.3 Avesta tätort Övriga mätpunkter 22 5.2.4 Fors 23 5.2.5 Horndal 24 5.3 Luftsituationen utanför tätorterna 24 5.3.1 Kväveföreningar 25 5.3.2 Svavelföreningar 28 5.3.3 Ozon 29 5.3.4 Metaller 30 6. BERÄKNINGAR AV FÖRORENINGSHALTER 32 6.1 Vägverkets beräkningar av lufthalter 32 6.1.1 Kvävedioxid 32 6.1.2 Partiklar (PM10) 32 6.2 Spridningsberäkning för Källhagsverket 33 6.3 Spridningsberäkning för Avesta Jernverk, Södra verken 33 6.4 Beräkning av kväveoxidkoncentrationer i Avesta tätort 33 7. REFERENSER 35 BILAGOR 36 1. Tabeller för olika mätningar i Avesta kommun 36 2. Faktarutor 37

1. SAMMANFATTNING 3 Sammanställningen visar att kommunen, trots en rad olika mätningar och beräkningar, har ganska dålig kännedom om luftsituationen i kommunen. De mätningar och beräkningar som hittills utförts kan, med vissa undantag, inte användas för att utläsa tidsmässiga trender i luftkvalitén. Mätningarna ger dock en indikation om luftsituationen. Sammanställningen visar att de totala luftutsläppsmängderna av vissa ämnen, t.ex. svaveldioxid, förefaller ha minskat i kommunen under 90-talet, medan utsläppen av andra ämnen, t.ex. kvävedioxid, förefaller ha ökat. Halterna av olika luftföroreningar är beroende av både lokala och långväga utsläpp. Halterna av framförallt svaveldioxid, men även kvävedioxid, minskade avsevärt från slutet av 80-talet till slutet av 90-talet i centrala Avesta. Att denna trend är allmängiltig för hela kommunen är däremot inte säkert, om än troligt. För övriga luftföroreningar finns för få mätningar för att trender ska kunna utläsas. Det begränsade mätunderlag som finns att tillgå indikerar att gällande gränsvärden (miljökvalitetsnormer) i de flesta fall bör klaras i kommunen. Vad gäller miljömålen är det däremot sannolikt att det i vissa områden och för vissa ämnen kommer att krävas en del åtgärder för att målen ska uppnås. När det gäller olika verksamheters bidrag till luftutsläppen i Avesta framgår av rapporten att storindustrin står för de största utsläppen av koldioxid, svaveldioxid och flera olika metaller. Storindustrin svarar även för en stor del av kvävedioxidutsläppen. Vägtrafiken är dock den största utsläppskällan för kvävedioxid och tillsammans med kommun övrig verksamhet (hushåll, kommunala verksamheter, övriga mindre verksamheter etc.) den största källan till utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC). Kommun övrig verksamhet står även för en stor del av svaveldioxidutsläppen. Utsläppen av ammoniak härrör nästan uteslutande från jordbruket (djurhållning). Energiverket och järnverket är två av de största utsläppskällorna i länet för dioxiner.

2. BAKGRUND 4 Miljö- och byggstyrelsen fick i uppdrag av Kommunfullmäktige, genom direktiv i Mål och Budget, att genomföra ett projekt om Luftsituationen i Avesta kommun. Kommunfullmäktiges direktiv grundades på de förslag till åtgärder som Avesta kommuns lokala Agenda 21-plan år 2000 angav för att kommunen skulle bidra till att uppnå det nationella miljökvalitetsmålet Frisk luft. Av Agenda 21-planen framgår att uppdraget är att: sammanställa material om luftsituationen i Avesta Kommun baserad på tidigare luftmätningar, utsläppsdata och beräkningar, beskriva nuvarande situation samt ge förslag på åtgärder. I detta deldokument (del 1) presenteras i första hand rena fakta runt luftsituation i Avesta. Miljökvalitetsnormer och miljömål nämns också i denna del, men behandlas betydligt utförligare i del 2. Åtgärdsförslag presenteras uteslutande i del 3. Förutom miljökvalitetsmålet Frisk luft berör denna redovisning även miljökvalitetsmålen Skyddande ozonskikt, Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning och God bebyggd miljö. Länsstyrelsen i Dalarna har nu arbetat fram förslag till regionala miljömål och åtgärdsförslag. Kommunens arbete med detta direktiv har tidsmässigt behövt anpassats till Länsstyrelsens arbete och därefter anpassats lokalt till Avesta kommun. 2.1 KORT TILLSTÅNDSBESKRIVNING I detta avsnitt redovisas luft- och utsläppssituationen i förhållande till miljökvalitetsmålen Frisk luft, Skyddande ozonskikt och Begränsad klimatpåverkan på nationell, regional (Dalarna) och lokal (Avesta kommun) nivå. Hur är tillståndet idag? Allmänt/nationellt Luftföroreningar är ett betydande hälsoproblem, särskilt i tätorter. De orsakar cancer, hjärt- och lungsjukdomar och irritationer i andningsvägarna. Luftföroreningar påverkar också kulturföremål och material samt orsakar skador på växter och leder till försurning och övergödning problem som behandlas i egna miljökvalitetsmål. De luftföroreningar som tas upp under Frisk luft är svaveldioxid (SO 2 ), kvävedioxid (NO 2 ), marknära ozon (O 3 ), partiklar och flyktiga organiska ämnen (VOC). Luftföroreningar uppstår vid förbränning och kan bildas genom atmosfärskemiska reaktioner. Största delen av de utsläpp som faller ner över Sverige kommer från andra länder i Europa, liksom stora delar av våra luftutsläpp faller ner i andra länder. Olika luftföroreningar färdas olika långt i lufthavet. Luftkvalitén i våra tätorter påverkas huvudsakligen av lokala utsläpp. Bidragen kommer från transporter (ca 60 %), arbetsmaskiner (ca 20 %) och förbränning av biobränslen (20 25 %, främst småskalig vedeldning,). De höga halterna av marknära ozon i Sverige beror till 90 % på utsläpp i övriga Europa. Luftkvalitén i våra tätorter har förbättrats under de senaste decennierna. Svaveldioxidhalterna har minskat drastiskt. Kvävedioxidhalterna i tätorterna har också minskat även om det behövs ytterligare minskningar för att miljökvalitetsmålet Frisk luft ska nås. Halterna av ozon, partiklar och cancerframkallande ämnen är alltjämt för höga.

5 Under senare decennier har ozonskiktet tunnats ut av gasformiga ämnen som människan genom olika aktiviteter tillfört lufthavet, främst klor- och bromföreningar. Detta leder till skador på växter, djur och människor. Bland dessa ämnen återfinns köldmedierna CFC (fluorkarboner) och HCFC (halogenerade fluorkarboner) som används till kylmöbler, värmepumpar och isolering, haloner (som används i brandsläckare), klorerade lösningsmedel, metylbromid (som används som bekämpningsmedel) samt kväveföreningar som släpps ut från flyg. I likhet med växthusgaserna är de ozonnedbrytande gaserna långlivade och får global spridning oavsett varifrån de släpps ut. Flera av dem är också växthusgaser. Ozonmängden i stratosfären har minskat med 10 % de senaste 25 åren. Uttunningen är störst kring polerna. För att ozonskiktet ska kunna återskapas måste utsläppen upphöra. CFC och HCFC har ersatts med HFC, ett kolväte som inte bryter ner ozonskiktet men som är en växthusgas. Klimatfrågan utgör vårt kanske allvarligaste miljöhot. Knappast någon annan miljöfråga har en så global karaktär. Sedan industrialismens genombrott har människan genom olika verksamheter förhöjt halterna av växthusgaser i lufthavet, framför allt koldioxid (CO 2 ) från förbränning av fossila bränslen (främst olja och kol). På drygt hundra år har halten växthusgaser i atmosfären ökat med 30 %, från 270 till ca 367 ppm. Detta har lett till att medeltemperaturen på jorden stigit. Forskarna utesluter inte allvarliga klimateffekter, t.ex. höjd havsyta och ändrade förutsättningar för odling, om temperaturen stiger ytterligare. För att undvika detta måste utsläppen minska. Eftersom i-länderna står för huvuddelen av utsläppen ligger det största ansvaret på oss. Av de svenska utsläppen av växthusgaser (ca 75 miljoner ton, räknat i koldioxidekvivalenter), utgörs ca 80 % av koldioxid från förbränning av fossila bränslen för transporter, uppvärmning och industriprocesser. Övriga 20 % utgörs främst av metanutsläpp från jordbruket. Internationellt har det förhandlats om utsläppsminskningar för i-länderna till 2008-2012 inom FN:s klimatkonvention som antogs 1992. Våren 2002 fattade riksdagen beslut om miljömål för klimatet och en klimatstrategi för Sverige. I bilaga 2 finns ett antal faktarutor om klimatfrågan. Dalarna: Det finns förhållandevis få luftmätningar gjorda i länets tätorter, och kunskapen om luftkvalitén är, liksom kunskapen om utsläppsmängderna, ofullständig. Luftkvalitén i Dalarnas län är dock generellt sett god. I vissa tätorter kan dock höga halter av luftföroreningar förekomma periodvis. Utsläppen av luftföroreningar har under senare år minskat i samma takt som nationellt. De huvudsakliga källorna till luftutsläpp är vägtrafik, småskalig vedeldning och industri. Situationen i Dalarna överensstämmer med den nationella. Framförallt kommunerna och verksamhetsutövarna har berörts av den nationella avvecklingsplanen. Utslaget per invånare har Dalarna en högre förbrukning av fossila bränslen än nationellt på grund av länets tunga industri. Sett till vad som konsumeras i länet är dock användningen i samma storleksordning som det nationella genomsnittet. Avesta kommun: Ett flertal mätningar, undersökningar och beräkningar av luftutsläppen och luftkvalitén finns utförda i Avesta sedan 1970. Kunskapen om kommunens sammanlagda totala utsläpp är ändå ofullständig. I kap. 3 redovisas bakgrundsmaterial utifrån olika typer av undersökningar, mätningar, sammanställningar och beräkningar som utförts i kommunen. I kap. 4 visas vilken kännedom som finns om olika utsläpp från olika källor i Avesta kommun som t.ex. vägtrafik, industri, värmeverk och jordbruk. I kap. 5 redogörs för halter och nedfallsmängder av olika luftföroreningar i kommunen eller strax utanför kommungränsen. Vidare finns i kap. 6 en redogörelse för olika beräkningar av utsläpp och lufthalter i kommunen.

3. BAKGRUNDSMATERIAL OM LUFTEN I AVESTA KOMMUN 6 I detta kapitel ges en kortfattad presentation av det bakgrundsmaterial (undersökningar, beräkningar och rapporter) som finns gällande luftföroreningssituationen i Avesta kommun. Kapitlet har delats in i två stycken, ett som behandlar äldre material (före 1990), vilket får betraktas som något inaktuellt och ett som behandlar nyare material. Det är huvudsakligen resultat från det nyare materialet som redovisas i denna rapport och som ligger till grund för de slutsatser som dras om luftsituationen. I tabell 1 nedan redovisas samtliga för oss kända luftundersökningar som har utförts i Avesta kommun (oavsett tidpunkt). Tabell 1. Luftundersökningar och andra undersökningar relaterade till luftföroreningar i Avesta År Undersökning Utförd av 1970 Stoft och SO 2 Svenska Silikatforskningsinstitutet 1971 Tungmetaller Lunds universitet 1977-78 Stoft och SO 2 IVL 1983-84 NO 2 IVL 1985 Beräkningsmodell. Utsläpp av NO 2, SO 2 och SMHI stoft från fasta anläggningar 1986 Beräkningsmodell. Utsläpp av NO 2 från vägtrafiken. SMHI 1988 Klimatundersökning Bergab Klimatundersökningar 1986/87 URBAN-mätning SO 2, NOx och stoft IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 1987/88 " " " " " IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 1989/90 Skogsskadeinventering Skogsvårdsstyrelsen 1989/90 URBAN-mätning SO 2, NOx och stoft IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 1991, -95 Sammanställning av utsläpp till luft från olika Dalarnas Luftvårdsförbund och -99 källor bl.a. rutnätsberäkningar 1990/91 URBAN-mätning SO 2, NOx och stoft IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 1991/92 URBAN-mätning SO 2, NOx och stoft IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 1992/93 URBAN-mätning SO 2, NOx och stoft IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 1993/94 URBAN-mätning SO 2, NOx, stoft och VOC IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 1996/97 URBAN-mätning SO 2, NOx, stoft, VOC ocho 3 IVL, Miljökontoret, Avesta kommun 2000 Spridn.beräkningar för Avesta Sheffield SMHI 2000 Spridn.beräkningar för Källhagsverket SMHI 2002/03 Partiklar (PM10), Ni, Cr, Mo IVL 3.1 Äldre mätningar och undersökningar (fram till år 1990) Här ges en kortfattad redovisning av ett urval av äldre undersökningar (gjorda före 1990). Dessa undersökningar får betraktas som ganska inaktuella, då mycket har hänt sedan dess vad gäller utsläppssituationen. Då de ändå kan vara av intresse om man vill göra jämförelser i tiden har vi valt att redovisa resultaten i bilaga 1. Beräkningsmodell 1985 - utsläpp från fasta anläggningar Med hjälp av en teoretisk modell beräknade SMHI 1985 luftföroreningshalter av svaveldioxid, kvävedioxid och stoft orsakade av fasta anläggningar för ett vinterhalvår. Detta gjordes med utgångspunkt från 1984 års utsläppsdata. De beräknade halterna överskred ej då gällande svenska riktvärden.

Beräkningsmodell 1986 - utsläpp från vägtrafiken I luftundersökningen 1986 (beräkningsmodell) har föroreningsbidraget (kväveoxider) från trafiken uppskattats på sex starkt trafikerade gatuavsnitt. De framräknade NO 2 -halterna redovisas i tabell I i bilaga 1. Av tabellen framgår att högsta värdet år 1978 var 140 μg/m 3 och år 1983 125 μg/m 3. Dessa värden ligger en bra bit över de miljökvalitetsnormer som börjar gälla 2005. Halterna låg däremot under dåvarande riktvärde. Trafikens luftföroreningar har vidare ställts i relation till föroreningsbidragen från industri och husuppvärmning. Resultatet redovisas i tabell II i bilaga 1. Som framgår av tabellen gav trafiken ett bidrag på 60-90 % av den totala NO X -halten i trafikerade miljöer. På mindre trafikerade platser sjönk naturligtvis denna siffra, men kunde fortfarande utgöra så mycket som 50 % på många håll. Klimatundersökningar 1988 En klimatundersökning som beskriver de klimat- och spridningsförhållanden som råder i kommunen gjordes av Bergab 1988. För några delområden inom kommunen gjordes dessutom en mer detaljerad beskrivning av det lokala ventilationsklimatet med hänsyn till de problem som skapas av rökgasutsläpp från braskaminer. Den mer detaljerade beskrivningen av spridningsförhållanden vid olika delområden är inte bara användbar i samband med braskaminer. Materialet är tillämpbart även för andra emissioner i låga nivåer, exempelvis utsläpp vid trafikleder, busshållplatser och parkeringsplatser. Undersökningen innehåller även en utvärdering av ett planerat utsläpp av trikloretylen från en industri vid Norra verken. Denna industri finns inte längre kvar vid Norra verken. Länsstyrelsens miljöanalys 1989 Länsstyrelsen redovisade i sin regionala miljöanalys 1989 totalutsläppen från biltrafiken inom Avesta kommun. Dessa värden redovisas här i tabell III i Bilaga 1. Skogsskadeinventering Dåvarande Miljö- och hälsoskyddsnämnd deltog under åren 1989-1990 i en skogsskadeinventering som utfördes av Skogsvårdsstyrelsen. Inventeringen utfördes med hjälp av en flygburen infraröd fotografering. I Avesta undersöktes ca 20 utvalda rutor samt skogen utmed riksväg 70. Resultatet av undersökningen redovisades preliminärt i oktober 1990 och visade att kronutglesning (> 20 %) förekommer inom hela södra länsdelen. Endast lindriga skador konstaterades dock. Träd utmed Rv 70 uppvisade kronutglesning närmast vägen. 7 3.2 Nyare mätningar och undersökningar (1990-2002) Nedan ges en kortfattad beskrivning av de viktigaste, nyare (från 1990 till 2002) mätningar och undersökningar som gjorts av luften i Avesta. Det är i huvudsak resultaten från dessa undersökningar som redovisas i denna rapport. Material från Dalarnas Luftvårdsförbund Dalarnas Luftvårdsförbund är en sammanslutning av kommuner, myndigheter och företag m.fl. som påverkar luftsituationen i länet och är intresserade av att utsläppen minskar. Förbundet sammanställer olika data om lufttillståndet och redovisar fortlöpande resultaten i olika rapporter. Hittills har 3 rapporter utkommit: 1993, 1995 och 1999. Dessa rapporter utgör huvudkällan till de delar av denna rapport som berör utsläppsmängder från olika verksamheter (främst kap. 4, Utsläpp till luft ). URBAN-mätningar Dåvarande Miljö- och hälsoskyddsnämnden var under ett antal år, med start 1986, med i ett landsomfattande luftprojekt, det s.k. URBAN-projektet. Över 50 kommuner i landet deltog i projektet, som drevs i samarbete med Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL). Den övergripande

8 målsättningen med URBAN-projektet är att med samordnade mätningar av luftföroreningar i ett stort antal kommuner följa långsiktiga förändringar i tätorternas luftkvalité och kartlägga betydelsen av lokala och regionala luftföroreningsutsläpp. Mätningar genomfördes på svaveldioxid, kvävedioxid, sot och till viss del ozon och flyktiga organiska föreningar (VOC). URBAN-mätningarna är den viktigaste källan till de mätresultat som presenteras i kap. 5, Mätningar av halter och nedfallsmängder av luftföroreningar på olika platser i kommunen. Material från Krondroppsnätet På uppdrag av luftvårdsförbund, länsstyrelser, skogsvårdsstyrelser och kommuner mäter IVL deposition (nedfall) av försurande luftföroreningar (svavel och kväve) på 120 lokaler i Sverige. Mätstationerna ingår i det s.k. krondroppsnätet. Syftet är att beskriva tillstånd, regionala skillnader, utveckling i tiden samt effekter av surt nedfall. Mätningarna är alltså främst inriktade på nedfallsmängder, men även vissa lufthalter mäts. I kap. 5.2 Mätningar av halter och nedfallsmängder av luftföroreningar på olika platser i kommunen Utanför tätorterna presenteras resultat från tre relativt närbelägna mätstationer. Mätvärdena från dessa stationer används här som referensvärden (regionala bakgrundsvärden). Undersökningar av tungmetallhalter i mossa. Tungmetallundersökningar av mossa gjordes i Avesta första gången 1971 genom dåvarande hälsovårdsmyndighetens försorg. Avesta Jernverk har senare (1993 och 2001) utfört liknande undersökningar, på olika avstånd från järnverket, för att få en bild av hur mycket av metallnedfallet som orsakas av den egna verksamheten. Resultat från undersökningarna redovisas i kap. 4.8 Metaller. Strategi för regional miljö (STRAM), 1998. Länsstyrelsens STRAM-material från 1998 (Miljön i Dalarna) innehåller bl.a. ett kapitel om luft. Texten innehåller dels en tillståndsbeskrivning, dels ett antal regionala miljömål. Då tillståndsbeskrivningen huvudsakligen grundar sig på material från Dalarnas Luftvårdsförbund, har STRAMmaterialet använts i mycket begränsad omfattning i denna rapport. Utsläpp från industrin i Avesta enligt miljörapporter från 2002 Alla större miljöfarliga verksamheter måste årligen lämna in en m,iljörapport till tillsynsmyndigheten enligt Miljöbalken. Utsläpp som redovisats i miljörapporterna för år 2002 redovisas i tabell 3. Material från Avesta Kommuns energiplan och GDE-Net Av GDE-Nets energistatistik för -2001 kan utläsas att användningen av fossila bränslen i kommunen är kontinuerligt hög beroende på den tunga basindustri som finns i kommunen. År 2001 var tillförseln av fossila bränslen motsvarande 865 GWh (1 GWh motsvarar ca 100 kbm olja). Det finns inga tecken i statstiken som tyder på minskning av användningen av fossila bränslen. Det som blir avgörande för det är industrins användning. En viss påverkan har självklart även minskning hos hushållen och mindre företag. GDE-Net gjorde 2001/2002 en inventering av oljepannor större än 60 kw. Det fanns totalt 82 st pannor. 15 av dessa var kommunala och hade år 2001 en oljeförbrukning på 323 m 3. De flesta av dessa pannor är rent tekniskt sett möjliga att konvertera till biobränsle eller ansluta till fjärrvärme.

4. UTSLÄPPSMÄNGDER TILL LUFT 9 4.1 Bakgrund Ett flertal mätningar och beräkningar har gjorts för att beskriva utsläpp och halter av olika luftföroreningar i Dalarna och Avesta kommun. I detta kapitel redovisas endast utsläppsmängder till luft från olika källor. Lufthalter och nedfallsmängder av olika luftföroreningar redovisas i kapitlen 5 och 6. Utsläppen av de olika luftföroreningarna redovisas här ämne för ämne. I tabell 2, nedan, finns dock en sammanställning av procentuella utsläpp av såväl kväveoxider (NO x ), svaveldioxid (SO 2 )och flyktiga organiska ämnen (VOC) från olika sektorer (föroreningskällor) i länet. Av tabellen framgår att trafiken står för de största kväveoxidutsläppen, storindustrin för de största svaveldioxidutsläppen och småindustri/bostäder och vägtrafik för de största VOC-utsläppen. I tabell 3 redovisas utsläppssiffror för industrier och värmeverk i Avesta kommun. De olika lokala utsläppskällorna (som redovisas under underrubrikerna Utsläpp i Avesta kommun ) är i denna sammanställning indelade i tre olika huvudkategorier: vägtrafik, industri och övriga källor. Huvudkategorierna är i sin tur indelade i underkategorier. Några av kategorierna kan behöva förklaras. Kategorin industri är t.ex. uppdelad i storindustri och övrig industri. Med storindustri menas här s.k. A-verksamheter enl. Miljöbalken. Kategorin övrig industri omfattar ett antal s.k. B- veksamheter. Kategorin kommun - övrig verksamhet (under huvudkategorin övriga källor ) innefattar hushåll, kommunala verksamheter (t.ex. skolor och samlingslokaler), övriga mindre (icke A- eller B- klassade) verksamheter etc. Tabell 2. Olika sektorers procentuella bidrag till luftutsläppen i länet (Länsstyrelsen i Dalarnas Län, 1998). Sektor NO x SO 2 VOC Trafik 72 4 51 Större industrier 14 61 5 Småindustri, bostäder 11 29 44 Värmeverk 2 6 0

Tabell 3. Utsläpp från industrier och värmeverk i Avesta kommun under år 2002 (i ton). Uppgifterna är hämtade från miljörapporter, uppgifter i tillståndsansökningar eller anmälningsärenden enligt Miljöbalken samt från tillsyn och avser utsläpp exklusive transporter. Uppgifter saknas i de fall rutorna är tomma. Utsläppskälla SO 2 NO x (som NO 2 ) CO 2 (fossilt) Stoft NH 3 Lustgas VOC Storindustri Stora Enso Fors AB 27 81 26 600 12 11 Avesta Jernverk 23 235 137 000 48 2,5 a) 1,9 b) 29 c) Övrig industri Horndalsträ 5,2 5,8* Hedins Krylbo 11,7 19,9 Avesta Pressplate AB 0,033 Lackeringsföretagen 15-18*** Värmeverk Fortum Källhagsverket 7,50 32,9 9 430 0,85** Fortum Lastaren 1,59 13,9 11 680 0,7 Fortum Saxen 0,36 2,9 2 780 0,019 10 SUMMA: 52 382,6 187 494 87,3 13,5 1,9 44-47 * Beräknat utifrån mätning 2001, ** Siffror från 1999, *** Siffror från. a) Summering från mätningar 2000-2003. b) Summering från mätningar 2003. c) Avser utsläpp från stålverket 2002 med mätning av THC år 1999 som underlag. Ny mätning i januari 2003 ger 9,3 ton mätt som THC för år 2002. 4.2 Kväveoxider (NO X ) Utsläpp i Dalarna Dalarnas Luftvårdsförbund har beräknat utsläppen av bl.a. kvävoxider från olika källor i Dalarna under år 1998 (tabell 4). Av tabellen framgår att totalt i länet släpptes ca 11 000 ton NO X ut under 1998. De största utsläppen kom från vägtrafik och arbetsmaskiner, men även storindustrin stod för en betydande del. Utsläppen av NO x från industrin kommer till nästan 50 % från större industrier i de tre kommunerna Avesta, Borlänge och Smedjebacken. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1993). Tabell 4. Kväveoxidutsläppen i Dalarna år 1998 i ton per år (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Källa Kväveoxider (NO x ) ton/år Vägtrafik 5 650 Storindustri 1 370 Övrig industri 74 Värmeverk 257 Kommuner, övr. 850 Jordbruk - Arbetsmaskiner 2 829 Totalt 11 030 Utsläpp i Avesta kommun Totalutsläppen av NO X inom Avesta kommun beräknades 1994 till 949 ton, men då var arbetsfordon, som beräknas stå för ca 20 % av NO X -utsläppen i länet, inte medräknade (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995). De största utsläppen i kommunen står vägtrafik och storindustri för. I den senaste rapporten från Dalarnas Luftvårdsförbund (1999) saknas tyvärr utsläppsstatistik på kommunnivå.

11 Vägtrafikens bidrag NO X -utsläppen från trafiken var 1994 totalt ca 370 ton, vilket var en marginell ökning jämfört med 1991. Den tunga respektive den lätta trafiken stod för ungefär 50 % vardera. hade utsläppen minskat något. (Vägverket, 1999). De största utsläppen av NO X från trafiken sker i tätorten. Emissionerna där beräknades under 1998 uppgå till drygt 70 ton/år per 5X5 km ruta. Längs riksväg 70 (Rv 70) är utsläppen ca 30 ton och längs Rv 68 mellan 10 och 20 ton. I övriga delar av kommunen är utsläppen mindre än 5 ton/år per 5X5 km ruta. I de allra minst trafikerade rutorna är utsläppen bara några kg per år. (Vägverket, 1999). Industrins bidrag Storindustrin (utgörs i Avesta av Avesta Jernverk och Stora Enso Fors AB) släppte under år 1994 ut knappt 150 ton NO X. Utsläppen från övrig industri var samtidigt ca 16 ton. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995). 2002 hade storindustrins NO X -utsläpp ökat till 316 ton (tabell 3), dvs. mer än en fördubbling. Övriga källors bidrag Energiverket i Avesta minskade mellan 1994 och 2002 sina NO X -utsläpp från 94 till 32,9 ton/år. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995 och Miljörapport för 2002). Utsläppen av NO X från kommun - övrig verksamhet (hushåll, kommunala verksamheter och övriga mindre verksamheter ) beräknades 1996 till 68 ton/år i Avesta kommun, vilket var mer än halvering jämfört med 1994. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995 och 1999). Siffrorna är dock tämligen osäkra. 4.3 Svaveldioxid (SO 2 ) Utsläpp i Dalarna Totalutsläppen av SO 2 i Dalarna beräknas uppgå till drygt 1 800 ton (tabell 5). Storindustri och kommuner-övrig verksamhet står tillsammans för drygt 1 400 ton, d.v.s. nästan 80 % av utsläppen. Kommuner med stora svavelutsläpp är Borlänge, Falun, Avesta och Rättvik. Industrins andel av de totala utsläppen av SO 2 är stor i Borlänge Avesta och Rättvik. Tabell 5: Svaveldioxidutsläppen i Dalarna (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Källa Svaveldioxid (SO 2 ) ton/år Vägtrafik 35 Storindustri 815 Övrig industri 218 Värmeverk 142 Kommuner, övr. 600 Jordbruk - Arbetsmaskiner 18 Totalt 1 828 Utsläpp i Avesta kommun Totalutsläppen av SO 2 beräknades 1991 uppgå till ca 266 ton i Avesta kommun. Utsläppen år 1994 var ca 171 ton, dock exklusive arbetsfordon. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1993 och 1995).

12 Vägtrafikens bidrag SO 2 -utsläppen från vägtrafiken beräknades 1994 vara totalt ca 4,5 ton i kommunen (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995). var utsläppen nere under 3 ton (Vägverket, 1999). Utsläppen av SO 2 från vägtrafiken uppskattas vara klart högst i Avesta tätort, med 500-700 kg/år per 5X5 km ruta. Utmed Rv 70 var utsläppen per ruta ca 100-200 kg och utmed Rv 68 ca 50-150 kg. I kommunen i övrigt var utsläppen från vägtrafiken generellt mindre än 10 kg/år per 5X5 km ruta, kring By tätort och Näs dock ca 40 kg per ruta. (Vägverket, 1999). Industrins bidrag SO 2 -utsläppen från storindustrin var år 2002 enl. siffror från miljörapporter ca 50 ton (tabell 3), vilket är mindre än en tredjedel av utsläppen år 1991. Utsläppen från övrig industri i kommunen var 1994 4,5 ton (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995). Övriga källors bidrag SO 2 utsläppen från energiverket var under 1991 35 kg, men 1994 hade utsläppen halverats (Dalarnas Luftvårdsförbund 1993 och1995). 2002 hade utsläppen ökat drastisk till 7,5 ton, vilket hänger samman med en omfattande utökning av avfallsförbränningen. Utsläppen av SO 2 från Kommun övrig verksamhet beräknades under 1996/97 uppgå till 24 ton, vilket var knappt hälften av de beräknade utsläppen 1994. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995 och 1999). 4.4 Flyktiga organiska ämnen (VOC) Utsläpp i Dalarna Totalutsläppen av VOC (flyktiga organiska föreningar) i Dalarna beräknades 1999 uppgå till 7200 ton. Vägtrafik och kommun - övrig verksamhet stod tillsammans för över 80 % av utsläppen (tabell 6). Utsläppssiffrorna för VOC är mycket osäkra. Det har inte funnits någon etablerad definition av vilka ämnen som ska räknas med och hur utsläppsberäkningar ska göras. Direkta mätningar har skett i mycket begränsad omfattning. Dessutom förekommer en stor naturlig emission av VOC, t.ex. i form av metan (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Tabell 6. Utsläppen av VOC i Dalarna (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Källa VOC( ton/år) Vägtrafik 3077 Storindustri 110 Övrig industri 2 Värmeverk Ca 240 Kommuner, övr. 3000 Jordbruk - Arbetsmaskiner 763 Totalt 7200 Utsläpp i Avesta kommun Totalutsläppen av VOC beräknades 1991 till ca 555 ton och 1994 något lägre i Avesta kommun (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1993 och 1995). Vägtrafikens bidrag Den tunga trafiken bidrog 1991 med 20 ton/år och den lätta med 237 ton/år (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1993). Utsläppen1994 var något lägre, totalt 220 ton (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995). hade utsläppen ökat markant till mer än 350 ton (Vägverket, 1999).

13 De största VOC-utsläppen från motortrafik sker i och omkring tätorten. Utsläppen är här mellan 80 och 140 ton/år per 5X5 km ruta. Längs riksvägarna är utsläppen i storleksordningen 5-25 ton/år per 5X5 km ruta. I de minst trafikerade rutorna är utsläppen på bara några kg VOC per år. (Vägverket, 1999). Industrins bidrag Industrins utsläpp av VOC specificeras ej på kommunnivå i Luftvårdsförbundets material, men utsläppen från större industrier sägs utgöra en relativt liten andel (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1993). Avesta Jernverk hade år 2002 ett utsläpp på 29 ton VOC. Övriga källors bidrag. Utsläppen av VOC från övrig verksamhet i kommunen beräknades under 1995 till 250 ton och 1996/97 till 315 ton/år. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995 och 1999). Naturvårdsverket har gjort en beräkning av VOC-utsläppen per hushåll, rapport 4532: Flyktiga organiska ämnen och kväveoxider, fortsatt arbete med utsläppsminskningar, där utsläppen beräknats till 4,5 kg per person och år. Det innebär att hushållens bidrag till VOC-utsläppen i Avesta totalt blir ca 100 ton/år, dvs. ca 20 % av totalutsläppen. Bidraget från lackeringsverksamheter i kommunen var år ett lösningsmedelsutsläpp på mellan 15-18 ton/år, enligt Miljökontorets tillsynsinventering. 4.5 Koldioxid (CO 2 ) Utsläpp i Dalarna Koldioxidutsläppen i Dalarna beräknades 1998 uppgå till totalt 1 754 000 ton. Vägtrafik och storindustri svarade tillsammans för drygt 70 % av utsläppen (tabell 7). Tabell 7. Utsläppen av Koldioxid (CO 2 ) i Dalarna i ton per år. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Källa Koldioxid (ton/år) Vägtrafik 604 000 Storindustri 643 000 Övrig industri 88 400 Värmeverk 98 000 Kommuner, övr. 170 000 Jordbruk - Arbetsmaskiner 151 000 Totalt 1 754 000 Utsläpp i Avesta kommun Informationen om utsläppsmängder av koldioxid på kommunnivå är mycket bristfällig. I Dalarnas luftvårdsförbunds årsrapport från 1999 finns dock utsläppsstatistik för vissa källor. Vägtrafikens bidrag Koldioxidutsläppen från trafiken var 1994 ca 31 000 ton per år (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995). Efter -94 finns inga exakta beräkningar på kommunnivå, men av vägverkets material att döma så har utsläppen ökat kraftigt och låg troligen något över 40 000 ton/år (Vägverket, 1999). CO 2 -emissionerna från vägtrafiken är mellan 8 500 och 11 400 ton/år per 5X5 km ruta i tätorten. Utefter riksvägarna ligger utsläppen i intervallet 1 000-4 000 ton/år. I de mindre trafikerade delarna av kommunen är utsläppen på några tiotal kg/år. (Vägverket, 1999).

Industrins bidrag Av tabell 3 (redovisning av miljörapporter år 2002) framgår att den större industrin år 2002 släppte ut drygt 160 000 ton CO 2. Småindustrins utsläpp har ej beräknats. Övriga källors bidrag Energiverkets utsläpp av klimatpåverkande CO 2 var 1999 närmare 47 ton. För år 2002 hade utsläppet minskat till 9,4 ton. Utsläppen av CO 2 från övrig verksamhet i kommunen beräknades 1996/97 uppgå till närmare 26 000 ton/år (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). 14 4.6 Ammoniak (NH 3 ) Utsläpp i landet Jordbrukets bidrag Utsläppen av ammoniak (NH 3 ), härrör i Sverige till ca 90 % från jordbruk/djurhushållning (gödselhantering och djurens betesgång, tabell 8). Övriga källors bidrag Det finns ett flertal andra emissionskällor för ammoniak, varav de största är vägtrafiken och energianläggningar (ca 5 % vardera). Mindre mängder kommer från trädgård, skogsbruk samt urin och träck från sällskapsdjur. Ammoniak avges även naturligt från marken samt från växter och växtrester. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Tabell 8. Ammoniakutsläppen i Sverige (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Källa Ammoniak Vägtrafik 5 % Energianvändning 5 % Jordbruk 90 % Utsläpp i Avesta kommun Jordbrukets bidrag Jordbrukets ammoniakutsläpp i Avesta beräknades 1995 uppgå till ca 245 ton/år, vilket motsvarar nästan 20 % av hela länets utsläpp. Siffrorna bygger på SCB:s rapport Utsläpp till luft av ammoniak i Sverige 1995, och har beräknats utifrån antalet djur och andelen öppen mark i respektive kommun. Den relativa osäkerheten i värdena uppskattas till 20-30 %. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Industrins bidrag Kännedomen om industrins utsläpp är begränsad. Av tabell 3 framgår emellertid att Avesta Jernverk har ett årligt utsläpp av ammoniak på 2,5 ton och att Stora Fors AB hade ett utsläpp på 11 ton under år 2002. 4.7 Dioxiner Det mesta av dioxinutsläppen i länet kommer från stålverk och sopförbränningsanläggningar. Avesta Jernverk, släppte under år 2001 ut 0,35 g dioxin, vilket innebar nästan en halvering från 1996 års nivå. Energiverkets utsläpp var 1996 0,7 g dioxin. Dessa anläggningar utgör därmed två av de största utsläppskällorna för dioxiner i länet. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995).

15 4.8 Metaller Utsläpp i länet och i Avesta kommun Metallutsläppen till luft från industrierna i länet sker huvudsakligen från Avesta Jernverk:s anläggning i Avesta. Kvicksilver släpps också ut från anläggningarna för sopförbränning i Avesta, Borlänge och Mora (ca 11,5 kg/år) samt från länets fyra krematorier i Borlänge, Falun, Ludvika och Mora (ca 11,5 kg/år). Andra metaller som släpps ut vid nämnda anläggningar är: krom, nickel, zink, kadmium och bly. (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1999). Avesta Jernverks (dåvarande Avesta AB) utsläpp till luft år 1994 (Dalarnas Luftvårdsförbund, 1995): Hg Cr Ni Zn Cd Pb 11 kg/år 2400 kg/år 1500 kg/år 2100 kg/år 20 kg/år 770 kg/år Avesta Jernverks utsläpp år 2002 (enl. miljörapport): Hg Cr Ni Zn Cd Pb 13 kg/år 535 kg/år 354 kg/år 833 kg/år 17 kg/år 144 kg/år Avesta Energiverk släppte 1994 ut 0,13 kg Hg.År var utsläppet 3,5 kg och under 1999 0,2 kg. 4.9 Partiklar PM10 Inandningsbara partiklar har i typiska fall en storlek på ca 10 µm (0,01 mm) eller mindre de största som kan tränga ned i lungorna har en diameter kring 15 µm. Luftens innehåll av partiklar med sådana dimensioner brukar betecknas som PM10 (Particulate Matter 10). Utsläppen av sot/stoft/partiklar har inte redovisats i någon sammanställning eller utredning som gjorts i kommunen. De haltmätningar som gjorts har främst inriktats på sot/stoft. PM10-halter mättes för första gången år 2002/2003. Avesta Jernverk utförde då mätningar under sju månader på två platser i järnverkets närmsta omgivning. Vägverket har beräknat partikelhalter längs det statliga vägnätet. För närvarande finns förslag på att införa en miljökvalitetsnorm även för ännu mindre partiklar, PM2,5. Utsläpp i Dalarna Vägtrafikens utsläpp av partiklar beräknades i länet till 124 ton, varav persontrafiken svarade för 36 % och lastbilstrafiken för 64 %. Utsläpp i Avesta kommun Lokala utsläppssiffror för partiklar finns bara för vägtrafiken och vissa större industrier (se nedan). Vägtrafikens bidrag Totalutsläppen av partiklar från trafiken var mellan 8 och 9 ton i kommunen. Störst var utsläppen i centrala Avesta (ca 1600-2300 kg/år per 5X5 km ruta). Utmed riksvägarna låg utsläppen i intervallet 200-700 kg per ruta, medan utsläppen i de mindre trafikerade delarna av kommunen i regel inte var högre än några tiotal kg/år per ruta. Industrins bidrag Stoftutsläppen från storindustrin var år 2002 enl. siffror från miljörapporter ca 60 ton (tabell 3).

5. MÄTNINGAR AV HALTER OCH NEDFALLS- MÄNGDER AV LUFTFÖRORENINGAR 16 5.1 Bakgrund Ett flertal mätningar har gjorts för att beskriva halter av olika luftföroreningar i Avesta kommun. Resultaten från dessa mätningar sammanfattas i detta kapitel. Dessutom redovisas här resultat från en del regionala mätningar av halter och nedfallsmängder av olika luftföroreningar, vilket kan vara intressant som referens. Kapitlet är indelat i tätortsnära mätningar och mätningar utanför tätorterna. 5.2 Luftsituationen i kommunens tätorter Tätortsnära mätningar i Avesta har till största delen utförts inom det s.k. URBAN-projektet. Avesta Kommun deltog i projektet under åtta säsonger, med start 1986. I centrala Avesta var provtagningen överlägset mest omfattande. Där utfördes under åtta vintersäsonger dygnsmätningar av kvävedioxid, svaveldioxid och stoft. Mindre omfattande provtagning, med passiva månadsprovtagare, utfördes på sex andra platser i tätortsmiljöer, nämligen Bergsnäs Färsdhus, Bergsnäs skola, mellan Avesta Jernverk och Daghemmet Violen, Daghemmet Violen, Kyrkogatan vid Pastorsexpeditionen och vägkorsningen Kungsgatan-Bryggaregatan. Under 1992 mättes på dessa platser månadsmedelvärden av kvävedioxid (NO 2 ) under tre månader. Vintern 1994/95 mättes under 12 veckor VOC i centrala Avesta och vid Horndals skola. Mätningarna utfördes med passiva veckoprovtagare. Ozonmätningar (månadsmätningar) genomfördes under 18 månader 1996 och i Avesta tätort. Under februari/mars mättes under fyra dygn kvävedioxid (NO 2 ) på fem platser i kommunen: Kyrkogatan vid Pastorsexpeditionen, Bergsnässkolan (två platser), Prästjorden och vid Fors skola. Mätningarna utfördes med passiva dygnsprovtagare. Dessutom har en del stickprovsmätningar skett i gaturum i Avesta tätort. Mätningarna har gjorts antingen i en mätstation eller med hjälp av passiva luftmätare. Förutom URBAN-mätningarna redovisas här en del äldre luftmätningsresultat samt resultat från olika mätningar gjorda av Avesta Jernverk. Luftmätningarna redovisas i diagram, vilket gör det lättare att se trenderna i lufthalter. Saknas det kurva i diagrammet betyder det att mätresultat fattas. Alla mätningar är dock inte redovisade i diagram. Mätresultat från vissa platser, där för få mätningar gjorts för att man ska kunna utläsa några trender, redovisas inte. 5.2.1 Avesta tätort - Köpmangatan Under URBAN-projektet fanns en mätstation i centrala Avesta i närheten av Taxi Köpmangatan. Vid denna mätstation har den överlägset mest omfattande provtagningen skett. Här mättes under åtta mätsäsonger, med start 1986, dygnshalter av kvävedioxid, svaveldioxid och sot kontinuerligt under vintermånaderna (oktober-mars). Dessutom gjordes mätning av VOC och ozon under några månader.

Till mätsäsongen 1996-97 flyttades mätstationen i centrala Avesta till en grannbyggnad. Mätpunkterna har jämförbara förhållanden vad gäller omgivningspåverkan, varför mätresultaten från de två mätpunkterna här redovisas tillsammans. Det bör påpekas att mätningarna ska återspegla den allmänna luftföroreningssituationen i tätorten. Stora lokala variationer kan dock förekomma. I t.ex. enskilda gaturum och vid större trafikleder kan halterna vara betydligt högre. Kväveoxider (NO 2 ) Vinterhalvårsmedelvärdena för kvävedioxid varierade under åren 1986-1995 mellan 11 och 19 μg/m 3 (tabell 9 och figur 1). Det går att utläsa en trend till sjunkande medelhalter under dessa år. Värdena ligger klart under det nationellt uppsatta gränsvärdet för kvävedioxidhalter (Förordning (2001:527) om miljökvalitetsnormer för utomhusluft), vilket är satt till 40 μg/m 3 (årsmedelvärde under ett kalenderår). Detta värde får enligt förordningen inte överskridas någonstans i landet efter år 2005. Månadsmedelhalterna varierar mer än halvårsmedelhalterna. Det högsta månadsmedelvärde som uppmätts för NO 2 under åren 1986-97 är ca 25 μg/m 3 (mars 1987). Lägsta månadshalten (8 μg/m 3 ) uppmättes i mars. Den sista mätsäsongen (1996-97) pendlade värdena mellan 8 och 12 μg/m 3. I tabell 9 redovisas även dygnsvisa 98-percentiler för kvävedioxid. Dessa värden är alltså de högsta dygnsvärden som uppmätts, efter att man plockat bort 2 % av mätvärdena (de allra högsta noteringarna, vilka ibland kan bero på mätfel). De dygnsvisa 98-percentilerna för NO 2 låg under perioden 1989-1994 ganska konstant på lite drygt 30 μg/m 3, men var 1996-97 bara drygt 20 μg/m 3. Dygnsmätningar av kvävedioxid gjordes även åren 1983-84, vid Markusskolan i Avesta respektive Ringvägen i Krylbo. Dessa visade på låga värden jämfört med andra svenska städer. Av de 26 orter som deltog i mätningen hade Avesta de lägsta dygnsmedelvärdena. För de två mätstationerna uppmättes följande dygnsmedelvärden för NO 2 under mätperioden: Markusskolan, Avesta 16 μg/m 3 Ringvägen, Krylbo 15 μg/m 3 Tabell 9. Uppmätta och skattade lufthalter av NO 2 (μg/m 3 ) i Avesta tätort under vinterhalvår (oktober-mars). Kursiverade värden är skattningar. År Medelh. Dygnsvis 98-percentil 1 Skattad timvis 98-percentil 1 1986-87 19 44 2 1987-88 18 40 2 1988-89 - - 1989-90 15 34 1990-91 16 33 1991-92 15 31 1992-93 11 23 1993-94 13 32 1994-95 - - 1995-96 - - 1996-97 10 21 34 2002 21,2 31,5 1 Värden hämtade från IVL-rapport L 99-51 i Avesta Sheffields tillståndsansökan 2000 för produktionsökning kallbandsverket, Södra Verken, Avesta (IVL, 1999) 2 Dygnsvis 99,4-percentil, vilket avser ett högre värde än 98-percentilen 17

18 Lufthalter av NO2, Avesta tätort ug/m3 20 18 16 14 12 10 8 6 4 2 0 1986-87 1987-88 1988-89 1989-90 1990-91 1991-92 1992-93 1993-94 1994-95 1995-96 1996-97 Figur 1. Medelhalter av NO 2 i Avesta tätort under vinterhalvår (oktober-mars) 1986-97. Vad gäller timmedelvärden har inga mätningar utförts. IVL har dock, utifrån URBAN-mätningarna extrapolerat fram ungefärliga timvisa 98-percentiler av NO 2 för centrala Avesta (IVL, 1999). Den timvisa 98-percentilen av NO 2 för sista mätsäsongen, 1996-97, beräknas till 34 μg/m 3. För år 2002 uppskattas värdet till 31,5 μg/m 3. Detta värde uppges vara normalt för ett samhälle av Avestas storlek. Svaveldioxid (SO 2 ) Vinterhalvårsmedelvärdena för svaveldioxid varierade under åren 1986-1995 mellan 2 och 9 μg/m 3 (figur 2). För SO 2 kan man utläsa en ännu tydligare minskning av medelhalterna än för NO 2 från mitten av 80-talet till början av 90-talet. Från 1991 till låg halterna konstant kring 2 μg/m 3. Halterna är så låga att de t.o.m. klarar den kommande (år 2005) miljökvalitetsnormen för svaveldioxidhalter utanför tätorter (20 μg/m 3 som årsmedelvärde) med god marginal. Lufthalter av SO2, Avesta tätort ug/m3 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1986-87 1987-88 1988-89 1989-90 1990-91 1991-92 1992-93 1993-94 1994-95 1995-96 1996-97 Figur 2. Medelhalter av SO 2 i Avesta tätort under vinterhalvår (oktober-mars) 1986-97. Det högsta månadsmedelvärde som uppmätts för SO 2 under åren 1986-97 är ca 15 μg/m 3 (januari 1987). Lägsta månadshalten (1 μg/m 3 ) uppmättes i oktober. Den sista mätsäsongen (1996-97) pendlade värdena mellan 1 och 2,4 μg/m 3. I luftundersökningar gjorda 1970 resp. 1977-78 ingick mätning av SO 2. Mätplatsen vid dessa tillfällen är inte känd, men den låg troligen någonstans i centrala Avesta. Även om siffrorna bör användas med stor försiktighet (p.g.a. osäkerhet om provtagningsplats och olikheter i provtagningssäsong)

19 verkar det uppenbart att halten SO 2 i Avestas tätortsluft minskade drastiskt någon gång under 70- talet. Medelvärdet för februari mars 1970 var 75 μg/m 3 och medelvärdet för oktober - mars 1977-78 var 11 μg/m 3 (fig. 3). Högsta uppmätta månadsvärde 1970 var hela 186 μg/m 3. Högsta månadsvärdet 1977-78 var bara 17 μg/m 3. SO2-halter i Avest tätort - utveckling sedan 1970 ug/m3 80 70 60 50 40 30 20 10 0 75 11 6 2 1970* 1977-78** 1987-88 1996-97 Figur 3. Uppmätta lufthalter (vinterhalvårsmedelvärden) av SO 2 i Avesta tätort vid fyra olika mätsäsonger mellan åren 1970 och. * Medelhalt för perioden feb.-mars 1970. Exakt mätpunkt ej känd, ** Exakt mätpunkt ej känd. Dygnsmedelvärden av svaveldioxid mättes inom URBAN-projektet bara t.o.m. 1994. Första mätsäsongen (1986-87) uppmättes det högsta dygnsmedelvärdet till 40,8 μg/m 3. Mellan åren 1990-94 överskred dock inget dygnsmedelvärde halten 20 μg/m 3, vilket är långt under dagens gränsvärde (100 μg/m 3 som dygnsmedelvärde). Partiklar / Stoft Det är svårt att se någon tydlig trend vad gäller stofthalten i Avesta tätort. Under perioden 1986-1993 pendlade vinterhalvårsmedelhalten mellan 5 och 7 μg/m 3. Vid senaste mätsäsongen (1996-97) hade dock stofthalten gått ner till ca 2,5 μg/m 3 (fig. 4). I luftundersökningarna 1970 resp. 1977-78 (se stycket om SO 2 ovan) ingick även mätning av stoftnedfall. Eftersom man då inte mätte lufthalter, utan nedfallsmängder (g/m 2 ) är det svårt att göra jämförelser med URBAN-mätningarna. Siffrorna tyder dock på en avsevärd förbättring mellan åren 1970 och 1978 (se värden nedan). Nedfallande stoft ca 30 dagar 1970 4,0-7,0 g/m 2 Nedfallande stoft 30 dagar 1977-78 0,4-2,0 g/m 2

20 Lufthalter av stoft, Avesta tätort ug/m3 8 7 6 5 4 3 2 1 0 1986-87 1987-88 1988-89 1989-90 1990-91 1991-92 1992-93 1993-94 1994-95 1995-96 1996-97 Figur 4. Medelhalter av stoft i Avesta tätort under vinterhalvår 1986-97 (oktober-mars). Ozon (O 3 ) Ozonhalten mättes 1996-97. Månadsmedelvärdet för denna period var 41,7 μg/m 2 (fig. 5). Av diagrammet framgår att halten varierar kraftigt under året. Under vinterhalvåret 96-97 låg den på 30-40 μg/m 3 för att under våren öka till närmare 80 μg/m 3. Detta är en naturlig årstidsvariation som beror på att ozonbildningen bl.a. varierar med solstrålningen. Man kan dock konstatera att miljömålet för sommarhalvårsmedelhalter, 50 μg/m 3, överskreds ganska klart detta år. O3, Köpmangatan O3 ug/m3 80 60 40 20 0 apr-96 maj-96 jun-96 jul-96 aug-96 sep-96 okt-96 nov-96 dec-96 jan-97 feb-97 mar-97 apr-97 maj-97 jun-97 jul-97 aug-97 sep-97 Figur 5. Månadsmedelhalter av ozon i luften i centrala Avesta 1996-97. Organiska föreningar (VOC) Bensenhalterna mättes under 1996/97. Halvårsmedelvärdet uppgick till 2,3 μg/m 3. Om man ser detta värde som ett årsmedelvärde skulle nuvarande föreslagna miljökvalitetsnorm på 5 μg/m 3 klaras, medan miljömålet, 1 μg/m 3 skulle överskridas. Samma tendens kan ses från mätning av bensen under vintern 1994/95 (12 veckor) där värdet på bensen uppgick till 3,0 μg/m 3. 5.2.2 Avesta tätort Bergsnäs Kväveoxider (NO ) 2 För Bergsnäs finns inga mätningar gjorda på SO 2. NO 2 -mätningarna är gjorda på olika platser vid olika tider, som antingen dygns-, vecko- eller månadsmedelvärde, varför det är svårt att göra an jämförelse mellan värdena. I tabell 10 redovisas månadsmedelvärden från NO 2 -mätningar gjorda på Bergsnäs färdshus samt skolan (μg/m 3 ).

21 Tabell 10. Uppmätta månadsmedelhalter av NO 2 (μg/m 3 ) vid Bergsnäs färdshus och Bergsnäs skola. Bergsnäs färdshus Bergsnäs skola Januari 1992 30,60 20,50 Februari 1992 37,54 23,48 Mars 1992 46,89 22,68 Dessa värden kan inte användas till att utläsa en trend av halterna utan ger endast en uppfattning om luftföroreningsgraden vid början av 90-talet. Man kan konstatera att jämfört med centrala Avesta var NO 2 -halterna vid Bergsnäs skola nästan dubbelt så höga och vid Bergsnäs färdshus ungefär tre gånger så höga vid samma tidpunkt. Organiska föreningar (VOC) Halterna av bensen, toluen, MP-xylen, nonan, oktan mm redovisas i fig. 6 nedan. Eftersom halterna är mätta under en kort tidsperiod ( vecka 02-13) är det svårt att uttala sig om hur halttrenden ser ut, men man får ändå en uppfattning om vilka halter det rör sig om. Bergsnäs Bensen ug/m3 Toulen ug/m3 MP-xylen ug/m3 10 8 6 4 2 0 v 02 v 03 v 04 v 05 v 06 v 07 v 08 v 09 v 10 v 11 v 12 v 13 2 1,5 1 0,5 0 v 02 Bergsnäs v 03 v 04 v 05 v 06 O-xylen ug/m3 Oktan ug/m3 Etylbensen ug/m3 v 07 v 08 v 09 v 10 Nonan ug/m3 Butylac ug/m3 v 11 v 12 v 13 Figur 6. Lufthalter av olika organiska föreningar i Bergsnäs. I figur 6, övre diagrammet, redovisas uppmätta halter av bl.a. bensen under. Medelvärdet under uppgår till 1,8 μg/m 3 vilket är klart under den miljökvalitetsnorm på 5 μg/m 3 som kommer att börja att gälla 1 januari 2010. Denna miljökvalitetsnorm avser dock årsmedelvärde och kan alltså inte jämföras direkt mot det uppmätta värdet under.

5.2.3 Avesta tätort övriga mätpunkter 22 Kväveoxider (NO 2 ) Under tre månader (jan-feb.) 1992 mättes månadsmedelvärden på kvävedioxid (NO 2 ) på sex olika platser i Avesta tätort. Värden från Bergsnäs färdshus och Bergsnäs skola har redan redovisats (kap. 5.2.2 Avesta tätort Bergsnäs). Värden från övriga platser (Daghemmet Violen, en mätpunkt mellan Avesta Jernverk och Daghemmet Violen, Kyrkogatan vid Pastorsexpeditionen och vägkorsningen Kungsgatan-Bryggaregatan) redovisas i tabell 11. Tabell 11. Uppmätta månadsmedelhalter av NO 2 (μg/m 3 ) på olika platser i Avesta tätort. Januari 1992 Februari 1992 Mars 1992 Daghemmet Violen 9,91 24,96 23,16 Mellan Avesta Jernverk och Violen 32,99 29,55 24,38 Kyrkogatan (patorsexp.) 43,81 21,91 21,81 Kungsg.-Bryggareg. 18,46-22,51 NO 2 - halterna på ovan nämnda platser kan jämföras med medelhalten av NO 2 i centrala Avesta för perioden jan.-feb. 1992, som låg på ca 15 μg/m 3, dvs. betydligt lägre. Enligt spridningsberäkning för järnverket gjord 2000 uppgår halten NO 2 vid daghemmet Violen till ca 60 μg/m 3 årsvis 98-percentil av timmedelvärdet (med bakgrundshalten inräknad). Avesta Jernverks bidrag till denna halt beräknas uppgå till 35 μg/m 3. I Gamla byn gjordes under några dagar i februari och mars stickprovsmätningar av NO 2. Dygnsmedelhalten för dessa dagar uppgick till ca 13 μg/m 3. Maxvärdet var ca 16 μg/m 3. Partiklar (PM10) / Stoft Nedfallsmängder Avesta Jernverk genomförde under en tremånadersperiod våren/försommaren 1998 en undersökning av nedfallsmängder av stoft på tre platser i Krylbo, söder om stålverket. Mätarna var placerade på avstånd mellan 1100 m och 1800 m från stålverket. Resultatet redovisas i tabell 12. Tabell 12. Nedfallsmängder (g/m 2, 30 d) av stoft i Krylbo 1998. Mätare 1 Mätare 2 Mätare 3 Totalt 1,2 2,5 3,6 Obrännbart 0,7 1,1 1,4 Det är svårt att jämföra dessa värden med värdena från URBAN-mätningarna, där endast luftthalter mättes. Man kan dock konstatera att nedfallsmängderna verkar vara i ungefär samma storleksordning som vid stoftmätningarna från centrala Avesta på 70-talet (se kap.5.2.1 Avesta tätort Köpmangatan). Avesta Jernverk genomförde även 2002 stoftnedfallsmätningar, på den s.k.visentkullen i den östligaste delen av industriområdet. Provtagningen skedde i 2-3-veckorsperioder. Stoftnedfallet pendlade mellan ca 1 och 6 g/m 2 med ett årsmedelvärde på ca 3 g/m 2. Lufthalter De enda mätningar av PM10-halter i luft som gjorts i kommunen genomfördes så sent som under vinterhalvåret 2002-03. Mätningarna, som utfördes av IVL på uppdrag av Avesta Jernverk, gjordes i två mätpunkter i omgivningen till Södra verken. Mätpunkt 1 låg norr om verksområdet (vid Hans Persson Bil AB, Volvo). Mätpunkt 2 låg söder om verksområdet (vid järnverkets inhägnade mätstation för dagvatten). Dygnsmedelhalter av partiklar (PM10) mättes på dessa platser under perioden 1 okt. 2002 t.o.m. 5 maj 2003.