Flygtrafik 4 % Arbetsfordon 3 %

Transkript

1 3. Luft och klimat I Örebro län finns det förhållandevis få luftmätningar i tätorterna och kunskapen om luftkvaliteten är därför bristfällig. De mätningar som görs indikerar emellertid att luftkvaliteten i Örebro generellt sett är god. I de flesta större tätorterna kan det periodvis förekomma höga halter av luftföroreningar främst vid högtrafikerade gator. Det kan även tillfälligt vara dålig luftkvalitet i mindre orter med mycket småskalig vedeldning. I de utsatta delarna av tätorterna finns behov av ytterligare mätningar för att klarlägga situationen. Utsläpp av luftföroreningar har i Örebro län under senare år minskat i samma takt som nationellt. De huvudsakliga källorna till luftutsläpp är vägtrafik, småskalig vedeldning och industri. Vägtrafiken står för länets största utsläpp av både koldioxid och kväveoxider (49 respektive 54 %). Koldioxid är den viktigaste klimatpåverkande gasen. Kväveoxider bidrar till försurning och övergödning samt ger hälsoproblem i för höga halter. Cirka en tredjedel av utsläppen av lättflyktiga organiska ämnen (VOC) kommer från bilavgaser. Trafiken är en viktig källa även till buller, barriäreffekter och ohälsosamma utsläpp av partiklar och organiska lösningsmedel (Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). Koldioxid (CO 2 ) Koldioxid ger det främsta bidraget till växthuseffekten. Koldioxid bildas vid all förbränning av organiskt material, fossila bränslen som olja, gas och torv samt biobränslen som ved, spån och pellets. Vid förbränning av fossila bränslen sker en nettotillförsel av koldioxid till atmosfären. Vid förbränning av biobränslen kompenseras koldioxidutsläppet av motsvarande upptag av koldioxid av de odlade växterna. Under år 2000 var det beräknade totala utsläppet av koldioxid i Örebro län cirka ton. De två största källorna var vägtrafik och fasta anläggningar som industrier/värmeverk (figur 3.1; Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). Fasta anläggningar 31% Småskalig uppvärmning 9 % Vägtrafik 49% Flygtrafik 4 % Arbetsfordon 3 % Övrigt 4 % Figur 3.1. Fördelning av totala koldioxidutsläpp från olika källor i Örebro län år I kategorin Övrigt ingår arbetsmaskiner jordbruk, arbetsredskap, arbetsmaskiner skogsbruk och motorbåtar (Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). 4

2 Partiklar Partiklar i luften kan ge upphov till både akuta och kroniska sjukdomar i luftvägar och hjärt-kärlsystemet. Hälsoeffekterna varierar med partiklarnas storlek och sammansättning. Mindre partiklar kan tränga längre ned i luftvägarna än större partiklar och innebär därför en större hälsorisk. Stora partiklar däremot orsakar nedsmutsning. All luft innehåller partiklar, men deras storlek och kemiska sammansättning är oerhört varierande. Partiklar i luften kan bestå av sot, damm, oljedroppar, virus, eller pollen. En viktig faktor för mängden partiklar i tätortsluft är dammet på gatorna som bildas genom slitage av däck och vägbana eller från sand och grus som sprids under vintern. Uppvirvlingen av partiklar från marken kan tidvis öka partikelhalterna till mycket höga nivåer i tätorter. Här spelar faktorer som trafikintensitet, hastighet, väderförhållande och stadsmiljön en viktig roll. Luftburna partiklar kommer även från förbränningsprocesser, industrier samt anläggnings- och underhållsarbete som släpper ut stoft. Partiklar kan också bildas spontant i atmosfären från luftföroreningar som svaveldioxider, nitrater, kväveoxider eller kolväten. Partiklar Partiklar vars diameter ligger under 10 mikrometer (µm) kallas inandningsbara (PM10), eftersom de tränger in i andningsorganen (luftstrupen och luftrören). Partiklar med en diameter mindre än 2,5 µm (PM2,5) tränger ända in i utrymmet som finns mellan lungblåsorna. Till skydd för människors hälsa finns det en gräns för dygnsmedelvärdet för partiklar i luft (PM10) på 50 µg/m3. Miljökvalitetsnormen för luft innebär att den gränsen får överskridas maximalt 35 gånger per kalenderår. Inandningsbara partiklar (PM10) mäts i tre tätorter i länet inom ramen för ett flerårigt mätprogram, Urbanmätnätet. För att mätningar i tätorter ska vara jämförbara utförs mätningar i urban bakgrund, d v s tätortsmiljö fri från närliggande störningskällor, som utsläpp från lokaluppvärmning, fordonstrafik och industri. Vintern 2002/2003 har mätningar i Örebro kommun gjorts i gaturum (Trädgårdsgatan-Rudbecksgatan), med hög trafikbelastning och dålig omblandning av luften. Vid mätningar i gaturum bör man tänka på att varje gaturum är unikt och därmed är det svårt att generalisera resultaten. Förutom mätningarna i Örebro kommun har mätningar även gjorts i Karlskoga och Hallsberg. Resultaten från mätningar i Örebro tätort visar att miljökvalitetsnormen inte överskreds i urban bakgrund (2003/2004) och inte heller i gaturum (2002/2003) på provtagningspunkterna. Mätningar i gaturum under vintern 2002/2003 visar att 50 µg/m 3 -gränsen överskreds 25 gånger (som är mindre än de tillåtna 35 gånger). Under vintern 2003/2004 överskreds 50 µg/m 3 -gränsen 2 gånger i urban bakgrund (figur 3.2; IVL, 2004). 5

3 PM10 (μg/m3) oktober november december januari februari mars Figur 3.2. Resultat från mätningar av PM10 i Örebro, månadens medelvärden samt högsta enskilda dygnsmedelvärde per månad för vinterhalvåret 2002/2003 och 2003/2004 (data: IVL, Urbanmätnätet; IVL, 2004). april Vinter 2002/2003, högsta dygnsmedelvärde, gaturum Vinter 2003/2004, högsta dygnsmedelvärde, urban bakgrund Vinter 2002/2003, månadsmedelvärde, gaturum Vinter 2002/2003, månadsmedelvärde, urban bakgrund Marknära ozon Ozon finns i atmosfären och skyddar oss mot solens ultravioletta strålar. Ozon kan också finnas på låg höjd i vår omgivning och är då en luftförorening. Marknära ozon kan vid höga halter orsaka ögonirritation, huvudvärk och andningssvårigheter. Personer med nedsatt lungkapacitet kan få reaktioner redan vid relativt låga halter. Dessutom skadar marknära ozon jordbruksgrödor och skog. Även byggnadsmaterial påverkas av marknära ozon. Marknära ozon bildas ur kväveoxider (NO x ) och flyktiga kolväten (VOC) under inverkan av solljus. Huvuddelen av marknära ozon kommer till Sverige med vindarna från utlandet. Utsläpp NO x och VOC i Sverige (främst genom vägtrafik) medverkar dock till en ytterligare förhöjning av ozonhalten. IVL (IVL Svenska Miljöinstitutet AB) har på uppdrag av Naturvårdsverket satt upp ett övervakningssystem för att kunna informera allmänheten (via text-tv och lokalradio) om ozonhalten överstiger 180 µg/m³ i mer än en timme. En av ozonstationerna finns vid Grimsö i Örebro län (tabell 3.1). Någon varning för höga ozonhalter har aldrig behövt gå ut till allmänheten från den här stationen. Förutom mätningarna i Grimsö har även mätningar av ozon gjorts i Karlskoga, Örlingen och Kilsmo (Pihl Karlsson et al., 2004). Tabell 3.1. Ozonsituationen i Grimsö (data: IVL). År Station Medel Max Max Antal Antal Antal Antal (µg/m 3 ) dygnsmedel timmedel timmedel timmedel timmedel dagar (µg/m 3 ) (µg/m 3 ) >120 µg/m 3 >150 µg/m 3 >180 µg/m 3 med 8h medel > 120 µg/m Grimsö Grimsö Grimsö

4 Kolväten Kolväten kan orsaka cancer. De kan också ha så kallade genotoxiska effekter, vilket innebär att de påverkar våra arvsanlag. Vissa lättflyktiga kolväten (VOC) bidrar till bildning av marknära ozon under inverkan av solljus (främst under sommarhalvåret). Metan bidrar till växthuseffekten. Kolväten bildas vid ofullständig förbränning. Lättflyktiga kolväten kommer även ut via avdunstning från lösningsmedel och bensin. Exempel på lättflyktiga kolväten är bensen, toluen och metan. Polycykliska aromatiska kolväten (PAHer) är exempel på icke flyktiga kolväten (NVOC). Det totala utsläppet av kolväten beräknades till cirka ton år De största källorna är småskalig uppvärmning (framför allt från vedeldning; 30 %), vägtrafik (29 %) samt lösningsmedels- och produktanvändning (25 %; Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). Luftmätningar av bensen har gjorts i Örebro och Karlskoga (urban bakgrund). Bensenhalterna överskrider lågrisknivån 1 för skydd av hälsan (1 μg/m 3 ; Naturvårdsverket, 1999a). Miljökvalitetsnormen för bensen i luft är 5 μg/m 3 (årsmedelvärde). Förutom mätningarna av bensen i Örebro och Karlskoga har även mätningar av ett antal VOC gjorts i länets övriga tätorter (IVL, 1999). Bensen i tätortsluft (μg/m3) 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 Karlskoga Örebro * Gaturum 1993/ / / / / / / / / / /2004 Figur 3.3. Resultat från bensenmätningar i Örebro län (urban bakgrund), medelvärden för vinterhalvåret (oktober-mars). Mätningarna i Örebro under vinterhalvåret 2003/2003 gjordes vid den hårt trafikerade stadsmiljön vid Trädgårdsgatan-Rudbecksgatan. Mätpunkten anges med beteckningen gaturum (data: IVL, Urbanmätnätet). Kväveoxider (NO x ) Kväveoxider bidrar till surt nedfall och till övergödning. Höghöjdsflygets utsläpp av kväveoxider påverkar ozonskiktet negativt. Höga koncentrationer av kvävedioxid i tätorternas gatumiljöer har negativa effekter på hälsan och kan till exempel orsaka irritation och i allvarliga fall nedsatt lungfunktion. Kväveoxider bidrar även till bildning av marknära ozon under inverkan av solljus, främst under sommarhalvåret. 1 Lågrisknivån är ett medicinskt grundat riktvärde för cancerframkallande ämnen. Institutet för Miljömedicin har på uppdrag av Naturvårdsverket föreslagit lågrisknivåer för cancerframkallande luftföroreningar vid risknivån ett på personer som livstidsrisk. 7

5 Kväveoxider bildas framför allt vid förbränning. Luftens kvävgas och syrgas reagerar och bildar kväveoxider då luft utsätts för högt tryck och temperatur t ex i en bilmotor. Det totala utsläppet av kväveoxider var cirka 9500 ton år Största källan är vägtrafik och den näst största källan är fasta anläggningar som industrier/värmeverk (figur 3.4; Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). Fasta anläggningar 18 % Arbetsfordon 10 % Arbetsmaskiner jordbruk 6 % Arbetsmaskiner skogsbruk 4 % Vägtrafik 55% Övrigt 7 % Figur 3.4. Fördelning av totala NO x utsläpp från olika källor i Örebro län år I kategorin Övrigt ingår arbetsredskap, småskalig uppvärmning, flygtrafik och motorbåtar (Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). På två platser i Örebro län, i Örlingen och i Kilsmo, har bakgrundshalter av kvävedioxid i luften mätts. Medelvärdet för kvävedioxidhalter under perioden oktober 2002 till september 2003 ligger på 1,4 μg/m 3 för Örlingen och 1,9 μg/m 3 för Kilsmo. Jämfört med andra bakgrundshalter i landet är halterna relativt låga i Örebro län (Hallgren Larsson, 2004). Även i ett antal tätorter i Örebro län har mätningar av kvävedioxid gjorts. För Örebro och Karlskoga finns mätningar från Till skydd för människors hälsa finns en miljökvalitetsnorm som innebär att dygnsmedelvärdet inte får överskrida 60 μg kvävedioxid per m 3 luft mer än 7 gånger per år. Årsmedelvärdet får inte överskrida 40 μg/m 3. Båda i Karlskoga och i Örebro ligger sedan 1988 dygnsmedelvärdet under vinterhalvåret under 60 μg/m 3 (figur 3.5). Tätortshalterna i Örebro och Karlskoga för vinterhalvåret visar att halterna i tätorten är minst 5 gånger högre än bakgrundhalterna i Kilsmo och Örlingen. 8

6 Kvävedioxid i tätortsluft (μg/m3) / /1988 Örebro Karlskoga 1988/ / / / / / / / / / /1999 * Gaturum 1999/ / / / /2004 Figur 3.5. Resultat från mätningar av kväveoxider i Örebro och Karlskoga. Medelvärden för vinterhalvåret (oktober-mars) i urban bakgrund (stadsmiljöer fritt från närliggande störkällor, såsom fordonstrafik och liknande). Mätningar i Örebro under vinterhalvåret 2003/2003 gjordes vid den hårt trafikerade stadsmiljön vid Trädgårdsgatan-Rudbecksgatan. Mätpunkten anges med beteckningen Gaturum (data: IVL, Urbanmätnätet). Ammoniak (NH 3 ) Ammoniak bidrar till övergödning av mark, skog och vatten. Ammoniak bidrar även till surt nedfall. Den största källan till ammoniakutsläpp i Örebro län är djurhållning, som orsakar mer än 99 % av det totala ammoniakutsläppet. Det totala utsläppet av ammoniak uppskattades till cirka 1600 ton år 2000, vilket är oförändrat jämfört med utsläppet 1995 (Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). På två platser i Örebro län, i Örlingen och i Kilsmo, har bakgrundshalter av ammoniak i luften mätts från oktober 2002 till september Medelvärdet för ammoniakhalter under sommarhalvåret (april-september) ligger på 0,6 μg/m 3 för Örlingen och 0,4 μg/m 3 för Kilsmo. Jämfört med andra bakgrundshalter i landet är halterna relativt låga i Örebro län (Hallgren Larsson, 2004). Svaveldioxid (SO 2 ) Utsläpp av svaveldioxid bidrar till försurning av mark och vatten. Höga halter av svaveldioxid utgör också ett hälsoproblem. Utsläppen av svaveldioxid har minskat avsevärt under de senaste decennierna. Halterna i luft utgör inte längre ett problem för hälsan. Svaveldioxid bildas vid förbränning av svavelhaltiga bränslen som olja och kol. Reningen av utsläppen och kraven på bränslen i Sverige har idag nått så långt att huvuddelen av svaveldioxid i luften kommer från utlandet. Under år 2000 var det beräknade totala utsläppet av svaveldioxid i Örebro län cirka 1000 ton. Största källan var industrier och värmeverk, vilka stod för 78 % av det totala utsläppet (Länsstyrelsen i Örebro län, 2002b). På två platser i Örebro län, i Örlingen och i Kilsmo, har bakgrundshalter av svaveldioxid i luft mätts från oktober 2002 till september Medelvärdet för svaveldioxidhalter under perioden ligger på 0,5 μg/m 3 för Örlingen och 0,6 μg/m 3 för 9

7 Kilsmo. Dessa halter är låga jämfört med de miljökvalitetsnormer som finns för svaveldioxid för att skydda ekosystem, kulturvärden och material. Också jämfört med andra bakgrundshalter i landet är halterna relativt låga i Örebro län (Hallgren Larsson, 2004). I flera tätorter har svaveldioxid mätts. Resultaten visar att halterna minskade starkt mellan 1986 och 2003 och bekräftar att halterna av svaveldioxid ligger på en nivå som inte bör utgöra ett problem för hälsan. Halterna var år 2003 mer än 10 ggr lägre än halterna 1986 (data: IVL, Urbanmätnätet). Övriga luftföroreningar Metaller som t ex bly, kvicksilver och kadmium, släpps ut till luften från t ex metallverk, avfallsförbränning och krematorier. Metallerna kan transporteras långt innan de faller ner över mark och vatten. Dioxiner är extremt toxiska. De bryts ned mycket långsamt och är därför långlivade i naturen. Dioxiner släpps ut till luften i storleksordning gram per år (totalt i Sverige). De utgör trots detta en risk för miljö och hälsa. Viktiga utsläppskällor är metallindustrin, avfallsförbränning och trafik. Även andra långlivade organiska föreningar som PCB:er och bekämpningsmedel som lindan, DDT och hexaklorbensen kan påträffas som föroreningar i luften. CFC (fullständigt halogenerade klorflourkarboner) är en grupp freoner som kan transporteras till stratosfären utan att brytas ned på vägen. I stratosfären bidrar CFC till nedbrytning av ozonskiktet. I Sverige har användningen av CFC i huvudsak upphört. HCFC (ofullständigt halogenerade klorflourkarboner s k mjuka freoner ) är en grupp freoner som inte påverkar ozonskiktet men däremot är de kraftiga växthusgaser. Även användningen av HCFC kommer att upphöra i Sverige inom de närmaste åren. 10