Förslag för framtida forskning om Stockholms ekonomiska 1900-talshistoria

Förslag för framtida forskning om Stockholms ekonomiska 1900-talshistoria Av Camilla Elmhorn september 2005

Innehållsförteckning Inledning...1 stockholm i den nationella och globala ekonomin...4 städer som kontroll- och koordineringsplatser...4 städer i internationell konkurrens...8 städer som kunskapscenter...10 den interna ekonomiska och sociala omstruktureringen...14 tänkbar periodisering...24 Appendix 1: Fordism-post fordism...27 Appendix 2: stockholm-mälarregionen...30 Appendix 3: Sammanställning av relevanta frågeställningar...32 referenser......36 bilaga 1 Den mest relevanta litteraturen vad gäller Stockholms 1900-tal ur ett ekonomisk-historiskt perspektiv. bilaga 2 Kartläggning av diverse forskningsmiljöer till Stockholmia.

Inledning Mot bakgrund av att det saknas en sammanhållen och vetenskapligt grundad behandling av Stockholmsregionens ekonomiska utveckling under 1900- talet har mitt uppdrag varit att formulera forskningsbara problemställningar för framtida forskning om Stockholms ekonomiska historia, både för stadens interna utveckling såväl som när det gäller relationer till landet i övrigt och internationellt. De förslag för framtida forskning om Stockholm som presenteras nedan bygger på teoretiska diskussioner. Jag har främst använt mig av urbanteoretisk forskning som fokuserar på städers roll och integration i den globala ekonomin och hur denna roll påverkar den interna ekonomiska omstruktureringen. Nedan diskuteras hur dessa teorier kan appliceras på Stockholm och på vilket sätt de är användbara i ett längre historiskt perspektiv. Fokus i förslagen om den framtida forskningen ligger dock på den andra hälften av 1900-talet. En del av den ekonomiska utvecklingen under 1900-1950 är täckt av Ingrid Hammarströms (1970) forskning som täcker perioden, 1850-1914, William William-Olssons (1961, 1984) studier som sträcker sig mellan 1850-1930, 1850-1950 och Roland Artles (1965) forskning på Stockholms ekonomiska struktur, 1950/51. Framställningen börjar med att presentera några teoretiska ramverk som är användbara för att analysera Stockholms roll i den nationella och den globala ekonomin. Vidare diskuteras ytterligare teorier som kan ligga till grund för forskning om Stockholms ekonomiska dynamik. Vilka sektorer har varit/är framträdande i Stockholm? Varför just dessa, och hur har det påverkat Stockholms position såväl nationellt som internationellt? Det sista avsnittet i den teoretiska presentationen är avsedd att ge den framtida forskningen verktyg för att analysera Stockholms interna ekonomiska och sociala utveckling i relation till Stockholms nationella och internationella roll samt övergripande samhälleliga förändringar. Avslutningsvis introduceras en tänkbar periodisering. 3

Stockholm i den nationella och globala ekonomin Dagens Stockholm är en utpräglad post-industriell stad med 87% sysselsatta inom tjänstesektorn och 30% inom vad som brukar kallas vår tids tillväxtbranscher företagstjänster och finansiell verksamhet (USK 2005). Stockholm-Mälarregionen marknadsförs som Sveriges tillväxtmotor med välutbildad arbetskraft och god infrastruktur. Den beskrivs som en högt utvecklad och internationaliserad region med en unik koncentration av storföretag och ledande universitet med internationell spjutspetskompetens främst inom IT, bioteknik, läkemedel och verkstadsindustri. 1 Det finns också en strävan att stärka Stockholm som tillväxtmotor och finansplats i Östersjöregionen (SvD 18/7-05) 2. Från att ha varit Sveriges industristad nummer ett i början av 1900-talet har Stockholm blivit en post-industriell stad med internationella ambitioner. Hur har den ekonomisk-historiska utvecklingen sett ut under 1900-talet som har lett fram till dagens situation? Städer som kontroll- och koordineringsplatser För att analysera Stockholms ekonomiska utveckling under andra hälften av 1900-talet är det fruktbart att utgå från diskussioner kring världsstäder och globala städer. Det var Friedmann & Wolffs banbrytande artikel från 1982 som startade forskningen kring världsstäder. Forskningen om världsstäder har sin grund i den allt intensivare ekonomiska globaliseringen som startade under 1970-talet. I en alltmer integrerad global ekonomi med fria transnationella finansiella flöden och en geografiskt spridd produktion och distribution i nätverk över globen behöver företag kontroll- och koordineringsplatser varifrån de globala ekonomiska aktiviteterna kan styras och kontrolleras. Dessa kontrollplatser utgörs av världsstäder (Friedmann & Wolff 1982, Friedmann 1986, 1995). Nästan tio år efter Friedmann & Wolffs artikel kom Saskia Sassens (1991) jämförande studie av New York, London och Tokyo. Hon införde begreppet 1 Se Appendix 2 för referens. 2 Sven-Erik Österberg, Kommun- och finansmarknadsminister, skriver att han strävar efter att stärka Stockholm som finansiellt centrum och tillväxtmotor i Östersjöregionen. 4

«globala städer», städer som hon menar utgör toppen på den globala urbana hierarkin. Hon menar att dessa städers främsta funktion ligger i att de är postindustriella produktions- och marknadsplatser för avancerade företagstjänster och finansiella tjänster. Det är till dessa städer som företag och organisationer söker sig för att köpa tjänster som är nödvändiga för att bedriva en framgångsrik global affärsstrategi (Sassen 1991, 1994). Det är likväl hit som tjänsteföretag söker sig för att kunna erbjuda internationellt konkurrenskraftig service till globala aktörer. Den roll som dessa städer har i den kapitalistiska ekonomin bidrar också till en specifik intern ekonomisk och social omstrukturering som tas upp längre fram (se s. 11). Forskningen kring världsstäder och globala städer är delvis en reaktion mot diskussionen om en ny global ekonomi som inte har något behov av platser. Dessa forskare vill framhäva platsens och geografins betydelse i den globala ekonomin. I världsstäderna och globala städerna produceras och reproduceras den globala ekonomin, det är där som aktörer i den globala ekonomin möts och drar upp strategier för global affärsverksamhet. Den här forskningen visar att geografin fortfarande spelar roll, kanske t.o.m. större roll än tidigare (Sassen 1991, 1994, Taylor 2004). Dagens geografiskt spridda produktion i nätverk av underleverantörer kräver en större koordinering än tidigare produktion och den finansiella marknadens komplexitet behöver närheten till information och expertis vilket dessa städer kan erbjuda. Ur teoretiserandet kring världsstäder/globala städer har under senare år forskning kring s.k. globala stadsregioner vuxit (se Scott 2001). Dessa forskare menar att globala stadsregioner är ett nytt och viktigt geografiskt och institutionellt fenomen på den globala arenan. Det som skiljer världsstäder och globala stadsregioner åt är bl.a. att globala stadsregioner kan erbjuda både avancerade företags- och finansiella tjänster, men också en omkringliggande region med typisk post-fordistisk tillverkningsindustri, d.v.s. en flexibel tillverkning inom högteknologi och inom de nya hantverksindustrierna (Scott 2001). Stadsregionerna är också mer integrerade i den nationella ekonomin än vad världsstäder 3 Sassens val av begreppet «global stad» snarare än världsstad härrör också från det faktum att hon menar att vi befinner oss i en ny tid, där begreppet global kan fånga in en ny organisatorisk dimension av (globala) ekonomiska aktiviteter (Sassen 2001). 5

är. Det hävdas att globala stadsregioner är centrala baser för all typ av produktion i dagens globala ekonomi, både för tillverkning och för tjänsteproduktion. Stadsregionen har blivit den territoriella bas som företag, eller nätverk av företag, använder för att utmana den globala marknaden (Scott et. al. 2001). Begreppen världsstad och global stadsregion står inte i motsatsförhållande till varandra, Sassen skriver att en global stadsregion kan mycket väl innehålla en världsstad (Sassen 2001). I dagens alltmer globaliserade värld menar jag att de här perspektiven är fruktbara och nödvändiga även på mindre städer som Stockholm då inga städer idag kan sägas stå utanför den globala ekonomin (se även Stahre 2004 ). För att förstå Stockholms interna ekonomiska struktur och dynamik måste man analysera Stockholms roll både i ett nationellt och internationellt perspektiv. Den roll Stockholm har i den omgivande ekonomin bidrar till närvaron av en viss typ av ekonomiska aktörer som, beroende av vilka de är, efterfrågar en viss typ av produktion, t.ex. avancerade företagstjänster. Det är på så sätt som en stads integration i den globala ekonomin kommer att påverka den interna ekonomiska strukturen. Med tanke på Stockholm-Mälarregionens satsningar kan en kombination av diskussionerna om världsstäder och globala stadsregioner vara fruktbart på Stockholm. Stockholm har fått en förändrad roll sedan murens fall 1989 och framväxten av Östersjöregionen som en nygammal handelsplats. Det talas om Stockholm som porten till Öst. Är det i Stockholm konsult- och finansföretag förlägger dotterbolag för att nå kunder som är aktiva i Östersjöregionen? Är det till Stockholm företag söker sig för att hyra konsulter och finansiella experter för aktiviteter runt Östersjön? Det finns indikatorer på att så är fallet. Deutsche Bank har precis beslutat att flytta hit sin nordiska investmentdel för att komma närmare de nordiska kunderna (DN, 9/10-05). En ny underökning av bank och 4 Världsstäder beskrivs som frikopplade från den nationella ekonomin då deras centrala länkar är utåt med den globala ekonomin eller med andra världsstäder (Friedmann & Wolff 1982, Sassen, 1991, 1994, Taylor 2004). 5 Ulf Stahre undersöker sociala rörelser i Stockholm och gör en jämförelse mellan 1960 och samtida rörelser. Han utgår från en övergripande diskussion kring världsstäder i sin artikel (Stahre 2004). 6

finansverksamheten i Sverige pekar på att Sverige håller på att få rollen som marknadsplats för finansiell verksamhet i Östersjöregionen (Intervju P1 morgon 12/9-05, se Svenska bankföreningen 2005 ). Stockholm har också uppmärksammats i forskning om framväxten av ett globalt nätverk av världsstäder (Peter Taylor et. al. 2002). Kartläggningen har gjorts genom att mäta närvaron av 69 globala transnationella företag i 122 städer (1997-98) inom fyra centrala avancerade företagstjänster: reklambyråer, redovisningsfirmor, bankrörelser, och juristfirmor. Vidare kartlägger de transnationella kontakter och länkar mellan städer. I den undersökningen klassificerades Stockholm som en Gammavärldsstad. Det innebär att Stockholm åtminstone inom två av ovan uppräknade sektorer är ett globalt servicecenter, nämligen för reklam och redovisning (Taylor et. al. 2002). Även en fransk studie har tagit upp Stockholm som ett framväxande ekonomiskt center i norra Europa (Cattan et. al. 1999). Det centrala är dock inte att kunna klassificera Stockholm som en världsstad utan snarare att ta fasta på att dessa transnationella länkar och Stockholms roll/funktion nationellt och internationellt är ett sätt att förstå den interna ekonomiska strukturen. För att undersöka Stockholms internationella roll behöver man kartlägga Stockholms transnationella länkar. Det här kan göras genom att undersöka andelen utländska företags närvaro via dotterbolag i Stockholm, närvaron av stora kända transnationella konsultbyråer, finansiella aktörer på plats etc. Man bör även undersöka svenska företag och deras kopplingar utåt. Vilken roll fyller Stockholm i Östersjöregionen och i Norra Europa? Dessa frågor är centrala att undersöka för att förstå Stockholms ekonomiska utveckling. Det här måste även undersökas över tid för att se hur Stockholms roll har förändrats. Kan man se en förändring över vilka geografiska områden som har varit viktiga för Stockholm? Vilken del av vår omvärld har dominerat/dominerar? Kan man se en ökning av globala kopplingar utåt och transnationella aktörer på plats i Stockholm, när i så fall inträffar den ökningen? Jag menar vidare att den teoretiska utgångspunkten att analysera städer som centrala noder för den kapitalistiska ekonomin och utgå från deras betydelse 6 Rapporten heter, Banker i Sverige: Faktablad om svensk bankmarknad. Tyvärr säger inte rapporten lika mycket som intervjun. Se: http://www.bankforeningen.se/upload/banker_i_sverige_2005.pdf 7 Jämför med Ingrid Hammarströms undersökning av Stockholm som handels- och sjöfartsstad (Hammarström 1970). 7

som kontroll- och koordineringsplatser för den senare är ett fruktbart perspektiv även för historisk forskning. Idag beskrivs världsstäder och globala stadsregioner som transnationella marknads- och produktionsplatser för avancerade företagstjänster och finansiell verksamhet, allt som ett företag kan behöva för att utveckla en framgångsrik global strategi. Även industristaden Stockholm bör kunna analyseras på samma sätt men ur ett nationellt perspektiv. Var det till Stockholm nationella aktörer sökte sig för att få den nödvändiga finansieringen och/eller kunskap för utvecklandet av verksamheter på annan ort? Stockholm har haft en klar dominans vad gäller storlek och ekonomiska aktiviteter jämfört med resten av landets städer. Stockholm har också en unik ställning som huvudstad och allt vad det innebär med en stor närvaro av statsbyråkrati, diverse riksorganisationer etc. För att få en klar bild av vilken roll Stockholm har haft i Sverige under 1900-talet måste Stockholms ekonomiska utveckling jämföras med andra svenska städers utveckling, särskilt utvecklingen i Malmö och Göteborg är intressant. Vilka ekonomiska aktiviteter har varit koncentrerade i Stockholm jämfört med andra städer? Här utgör den offentliga statistiken basen. Vi vet att Stockholm under hela 1900-talet har varit Sveriges finanscentrum (Hammarström 1970, William-Olsson 1961, 1984). Kan man genom en liknande undersökning få svar på varför vissa branscher har vuxit/växer och har utvecklats/utvecklas idag? (se vidare diskussion nedan om Städer som kunskapscenter). Städer i internationell konkurrens I och med den ökade ekonomiska globaliseringen menar flera forskare att nationalstatens makt har urholkats till förmån för andra aktörer. En ny typ av politisk styrning har vuxit fram. Det har skett en förflyttning av makt från nationalstaten till överstatliga och internationella organisationer och till den regionala och lokala arenan (se t.ex. Swyngedouw 1992, Held et. al. 1999, Sassen 1991, 1994, Scott et. al. 2001). Städer och regioner har sålunda fått en ny roll och gett sig in i en internationell konkurrens för att locka till sig de rörliga investeringarna (Swyngedouw 1992, Kesteloot, 2000, Scott et. al. 2001). Forskare som utvecklat diskussionerna kring globala stadsregioner menar att lokal politik utformas alltmer för att öka en plats konkurrensfördelar genom 8

att förbättra det lokala företagsklimatet. I den här strävan kan man också se ett nytt samarbete mellan privata och offentliga aktörer (Scott et. al. 2001). Politiska och ekonomiska aktörer antar att det som är bra för affärsklimatet är bra för hela stadsregionen, vilket är högst diskutabelt (se vidare s. 11). Utmärkande för stadsregioner, skriver Scott, är att det finns en vilja att konstruera en region som agerar enhetligt och har en identitet, man strävar efter ett bygga regionalpolitisk kompetens och att föra samman olika geografiska enheter för att bättre kunna hävda sig i den globala ekonomin. Konstruktionen av Stockholm-Mälarregionen skulle onekligen kunna beskrivas som en sådan politisk strävan att slå sig ut på den internationella arenan (se Appendix 2). En undersökning rörande vad staten/staden har gjort för att gynna (eller missgynna) Stockholms ställning i den nationella och den internationella ekonomin är nödvändig. Här finns det två skilda nivåer, dels StorStockholm och dels Stockholm-Mälarregionen. I liknande forskning bör man undersöka näringslivspolitiken, infrastruktursatsningar, medel till FoU etc. Hur ser samarbetet ut mellan offentliga och privata aktörer? Även här bör man anlägga ett längre historiskt perspektiv. Hur har detta förändrats över tid? I den här typen av forskning bör man även analysera marknadsföringen av Stockholm. Vad lyfter man fram för att locka till sig «rätt» aktörer till Stockholm och vad «glöms» bort i staden? En annan dimension i den samtida utvecklingen är att städer också försöker locka till medelklasshushåll för att på så vis förbättra skatteunderlaget och genom det öka stadens attraktionskraft (se Elmhorn 2001, kap. 8). När började Stockholm marknadsföra sig mot omvärlden? Här finns pågående forskning på historiska institutionen av Anna Kåring Wagman som forskar om Stockholms kommuns reklam och information till invånare, besökare och näringsliv under perioden 1930-1970. En snabb genomgång av de rapporter som produceras av Regionplane- och Trafikkontoret i Stockholm visar tydligt att politiker i Stockholm idag är intresserade av och vill framhäva stadens roll i Europa och i Östersjöregionen. Särskilt intressant vore det att undersöka Stockholm-Mälarregionens satsningar 8 Se Mukhtar-Landgren 2005, för en sådan analys av Malmö. 9 Se framförallt Regionplane- och trafikkontoret, Rapport nr.2, (2002), Stockholmsregionen i världen, Rapport, nr 2, (1998), Stockholmsregionens internationalisering, Rapport nr. 1, (2005), Kunskapsregioner i konkurrens regional samverkan för framgång, Rapport nr.2., (2001), Storstadskonkurrens och samarbete i norra Europa, Ehrling, Guy (red.) (2000), Stockholm InTernational, en antologi om Stockholm i en regionaliserad och globaliserad värld, Regionplane- och trafikkontoret. 9

och strategier för att gynna näringslivet och locka till sig investerare. Från att ha varit huvudstad i nationen har Stockholm kommit att bli mer självbestämmande och styrande i staden ser på Stockholm som en egen aktör gentemot omvärlden snarare än endast som Sveriges huvudstad - från stad i nation, till stad i region och aktör i en global ekonomi. För att kunna svara på ovan frågor behövs en inledande genomgång av utvecklingen av den politiska strukturen. Vad kan Stockholms stad bestämma över och vad bestämmer staten, och hur har detta förändrats över tid? Städer som kunskapscenter Som jag skrev inledningsvis beskriver Saskia Sassen världsstäder/globala städer som både post-industriella produktions- och marknadsplatser för dagens avancerade företagstjänster och finansiell verksamhet. Det är hit de globala aktörerna söker sig för att inhandla de nödvändiga instrument som krävs i dagens värld. Sassen har främst lagt fokus på de främsta världsstäderna och globala städerna och undersökt deras rollfördelning samt interna ekonomiska och sociala struktur. Michael Storper teoretiserar mer generellt kring städers och regioners ekonomier i dagens globala ekonomi och menar att vissa platser har specifika territoriella tillgångar (Storper 1997a, 1997b), vilka är tillgångar som inte kan handlas med. Dessa tillgångar är platsspecifika och kan inte hittas någon annanstans och de kommer att locka till sig aktörer som behöver dem för en framgångsrik ekonomisk aktivitet. Storpers resonemang leder oss ytterligare ett steg bort från idén om den «platslösa» globala ekonomin. Han menar att städer måste förstås som platser som karaktäriseras av specifika konventioner och relationer där informell kunskap florerar. Detta skapar en specifik ekonomisk reflexivitet som ser olika ut på olika platser. Med begreppet ekonomisk reflexivitet vill han fånga in att dagens ekonomiska aktiviteter i allt större grad bygger på kunskap och kritisk reflektion och att ekonomiska aktörer är beroende av att vara på rätt plats för att vara konkurrenskraftiga (Storper 1997a). Globala aktörer kommer att söka sig till städer för att ta del av den där rådande ekonomiska reflexiviteten (Storper 1997b). Det handlar här om en kunskap som inte är uttalad, som inte kan läras ut, utan som sprids genom att man deltar i de rådande konventionerna och relationerna, i de informella nätverken kring den aktuella 10

industrin, t.ex. finanssektorn i London, eller den internationella politiska sektorn i Bryssel (se Elmhorn 2001). Vad Storper vill göra är att lyfta fram det som är specifikt med varje stad vad finns det för ekonomisk reflexivitet, och vilken typ av konventioner och relationer styr dessa aktiviteter? Under IT-boomen i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet fick Stockholm stor uppmärksamhet som Europas Internethuvudstad (Newsweek, 7 februari, 2000). Trots att IT-bubblan sprack kan man tänka sig att det fortfarande finns en specifik platsbunden ekonomisk reflexivitet i Stockholm vad gäller informationsteknologi som är av intresse för globala aktörer. Även Stockholms finansvärld vore ett intressant forskningsobjekt. Håller Stockholm på att bli Nordens och Östersjöregionens finansplats präglad av en specifik kunskap om dessa marknader? Genom liknande forskning skulle man bättre förstå Stockholms ekonomiska dynamik och varför vissa aktörer söker sig hit. Även Stockholms «hårda» tillgångar bör kartläggas, som betydelsen av det geografiska läget, närhet (avstånd) till marknader, arbetskraftens kompetens, infrastrukturen etc. Att städer skulle vara kunskapscenter är inget unikt för vår tid och därför är det ett fruktbart perspektiv att ha även när man resonerar kring städers ekonomisk-historiska utveckling. Schön (2000) beskriver industristaden Stockholm som ett kunskapscentrum på samma sätt som man idag pratar om städer som centrala mötesplatser för utbyte av (informell) information och kunskap. Stockholm blev Sveriges främsta industricentrum under andra hälften av 1800-talet (Schön 2000, Hammarström 1970), och vi ser framväxten av en mer organiserad kapitalism med ett samarbete mellan expansiva industrier och den finansiella sektorn (Schön 2000). Vid sekelskiftet växer den framgångsrika generationen av Svenska verkstadsföretag fram, som också i flera fall byggde på svenska uppfinningar AGA, ASEA, LM Eriksson, Separator och SKF. Börsen får ny betydelse för att förse de framväxande storföretagen med riskkapital. Nya banker grundades, ny riskkapitalmarknad skapas. Finansvärlden spelade sålunda stor roll i denna förnyelse inom industrin (Schön 2000: 220-221). Hammarström beskriver Stockholm som Sveriges främsta ekonomiska centrum, där finansvärlden fanns koncentrerad med Riksbanken, börsen, handelshusen och de nya affärsbankerna (Hammarström 1970: 7), vilket också bekräftas av William-Olsson i en studie över Stockholm på 1930-talet (William-Olsson 1984). 11

Kan man spåra något av den entreprenörsanda och innovationsanda som präglade de svenska verkstadsföretagen som slog igenom med industrialismen? Och finns det ett invant samarbete mellan entreprenörer/innovatörer och riskkapitalister? Det skulle vara intressant att forska om dagens territoriella tillgångar i Stockholm har ett historiskt förlopp, kan vi prata om ett stigberoende i utvecklingen av vissa ekonomiska branscher i Stockholm? När man pratar om stigberoende ser man på utvecklingen som ett resultat av omständigheter, slumpen och historiska olyckor, det är inte alltid det bästa alternativet som vinner (David 1985). Det intressanta att ta fasta på i en diskussion kring Stockholms ekonomisk-historiska utveckling är snarare att historien spelar roll och att regional utveckling är en historisk stigberoende process (Coe & Townsend 1998, Krugman 1996, Maskell et. al. 1998). Coe & Townsend menar att länkningseffekterna är viktig - tillväxten av en sektor i ett område påverkar områdes attraktionskraft även för andra sektorer, genom dess inflytande på entreprenörskap, kapitaltillgång, arbetskraftstillgång och det institutionella ramverket. I ett liknande resonemang är förklaringen till hur det ser ut idag på en plats i allra högsta grad beroende av historien (Coe & Townsend 1998). Det här för vidare in på diskussionen kring agglomerationsekonomier. Diskussionen om agglomerationsekonomier härstammar från Alfred Marshall och hans förklaring till varför liknande industrier samlades på samma platser under 1800-talet. Han menade att när industrier koncentrerades till en plats bidrog det 1) till framväxten av en lokal professionell arbetskraft, 2) till billigare och ett större utbud av underleverantörer, 3) till att skapa en industriell atmosfär: den kunskap och information som finns i «luften» och lätt förs vidare (Krugman 1996: 40-41). Amin & Thrift (1992) har byggt vidare på det här resonemanget och pratar om «neo-marshallian-nodes». Neo-Marshallian-nodes är del av globala företagsnätverk och innehåller en specifik industriell atmosfär präglad av branschspecifik information och kunskap. De är centrala mötesplatser där kunskap utbytes, information samlas, kontakter byggs och platser där innovationer skapas och testas (Amin & Thrift 1992). Liknande platser är särskilt vanligt inom högteknologiska områden, som t.ex. Silicon Valley, vars svenska motsvarighet är Kista utanför Stockholm. Paul Krugman har hävdat att även andra sektorer bygger på samma ekonomiska dynamik, t.ex. modeindustrin i Milano 12

har samma behov av närhet till informell information och kunskap, skapa lojaliteter, att testa och utveckla nya innovationer, att sprida diskurser, de har också samma behov av specialiserad arbetskraft och specialiserade underleverantörer (Krugman 1996). För att använda sig av de här perspektiven på Stockholm behöver vi alltså både identifiera dagens specifika territoriella tillgångar men också se om historien kan ge oss svar på frågan varför just här? Den första frågan blir om man idag kan hitta någon specifik kunskap i Stockholm, en särskild typ av ekonomisk reflexivitet som lockar till sig såväl nationella som internationella aktörer till staden. Det uppenbara svaret är IT-sektorn, men vad är det för något som är unikt med den i Stockholm? Här finns det en del forskning gjord (se Sandberg 1999, Mariussen 2003, pågående forskning av Johan Jansson, doktorand på Kulturgeografen Uppsala Universitet). Hur påverkar sektorns närvaro staden? Även Stockholms roll som finansplats är central för en framtida forskning. En gedigen analys av vad som har varit och är specifikt med «finansplats Stockholm» ökar vår förståelse för Stockholms roll nationellt och internationellt. Stockholms finanssektor har under hela 1900-talet haft en framträdande roll nationellt (Hammarström 1970, William-Olsson 1984). Finansvärlden spelade en stor roll i förnyelsen av industrin i början av seklet (Schön 2000) och likaså under IT-sektorns boom på 1990-talet. I och med murens fall 1989 har Stockholm som finansplats i Östersjöregionen blivit än mer intressant. Stockholmsbörsen ingår i ett samarbete med Köpenhamn, Helsingfors, Tallinn, Riga och Vilnius. Är Stockholm på väg att bli Östersjöregionens finansplats? I en framtida forskning om Stockholms finansiella sektor måste den globala ekonomiska omstruktureringen beaktas. Som en konsekvens av avregleringar av de nationella kapitalkontrollerna i flera OECD-länder under 1980-talet skedde det en enorm ökning av internationella finansiella transaktioner. Vidare avregleringar som har öppnat upp de nationella finansiella marknaderna för utländska direktinvesteringar har också skett (Held et. al. 1999). 1986 blev det t.ex. tillåtet för utländska banker att starta dotterbolag i Sverige (Svenska Bankföreningen, 2005). Finanssektorn i Stockholm har som ett resultat av detta vuxit kraftigt de senaste decennierna, både mätt i antal sysselsatta (se Tabell 1 & 2, 13

s. 15 & s. 16) och i omsättning på börsen. Omsättningen på Stockholmsbörsen har de senaste tio åren ökat från 664,8 (mdr kr) 1995 till 3 390,7 (mdr kr) 2004 (Stockholmsbörsens hemsida) 10. I den här teoretiska diskussionen finns det tre delar som hjälper oss att förstå Stockholms ekonomiska utveckling. 1) Synen på staden som en unik mötesplats som innehåller platsspecifik kunskap som inte kan fås någon annanstans, 2) det historiska perspektivet som vill lyfta in att det som är platsspecifikt idag har en historia bakom sig, dagens utveckling bygger på ett stigberoende, 3) vad har den platsspecifika kunskapen betytt/betyder för stadens position nationellt och internationellt? För att genomföra den här typen av forskning kan man börja med en kartläggning över företags- och branschkoncentration över tid (titta på t.ex. antal sysselsatta, antal företag, förädlingsvärde). Undersöka affärspressen/tidningar över tid, hur har man skrivit om Stockholm som affärsplats? Vad har lyfts fram som tillgångar i staden? Idag kan man vända sig till konsultbyråer som tillhandahåller den tjänsten för företag (som Healey & Baker). Kanske även företagsmonografier, biografier över affärsidkare kan vara användbara. För att fånga dagens ekonomiska reflexivitet är det intervjuer med aktörer inom de utvalda branscherna som kan ge den bästa bilden. I den här analysen måste man även titta på statens/stadens roll. Vad har den gjort för att gynna företags- branschutveckling och lokalisering? Den interna ekonomiska och sociala omstruktureringen I världsstäder antas det ske en specifik ekonomisk och social omstrukturering direkt kopplad till närvaron av det transnationella kapitalet. Friedmann & Wolff (1982) menade att världsstäders interna utveckling bara kunde förstås i relation till deras integration i världsekonomin. I branscher knutna till det transnationella kapitalet beskrevs det arbeta en s.k. transnationell elit som tjänade det transnationella kapitalet snarare än det nationella och de hade sina lojaliteter på annat håll än med staden och nationen. 11 Den ekonomiska omstruktureringen i dessa städer ledde bort från en dominerande industrisektor mot en stad präglad 10 http://www.omxgroup.com/stockholmsborsen/se/index.aspx?lank=38 11 Se även Reichs diskussion om symbolanalytikerna, den nya eliten som kopplar loss från nationalstaten och inte längre känner sig delaktiga i några nationella välfärdsstatsprojekt (Reich 1991). 14

av den avancerade tjänstesektorn. Detta ansågs bidra till en ekonomiskt polariserad och rumsligt segregerad stad med en timglasliknande klasstruktur där den transnationella eliten befinner sig på toppen och arbetare, ofta migranter från tredje världen, i den informella sektorn på botten, och medelklassen sakta men säkert krympande. Sassen tar analysen ett steg längre och menar att det är det nya produktionskomplexet med avancerade företagstjänster och finansiella tjänster för den globala marknaden som bidrar till den ekonomiska omstruktureringen i dessa städer (Sassen 1991, 1994). Sassens fokus ligger också på konsekvenserna av den här typen av ekonomisk omstrukturering vad sker i en stad med en kraftig nedmontering av traditionella industrijobb till förmån för framväxten av avancerade företagstjänster och en finansiell sektor? Vilka är konsekvenserna av att producera global kontrollkapacitet? Vilken typ av arbeten skapas? Vilken typ av stad växer fram? Den utveckling som sker i världsstäder och globala städer kan sägas utgöra de mest extrema uttrycken för den globala ekonomiska omstruktureringen som pågått sedan 1970-talets kris, men liknande tendenser kan hittas i städer som inte är lika integrerade i den globala ekonomin. Både Friedmann & Wolffs artikel och Sassens forskning har inspirerat till vidare forskning kring städer, även på städer som inte direkt kan sägas vara världsstäder i klass men London och New York. Forskare har tagit fasta på diskussionen om den ökande ekonomiska globaliseringen och betydelsen av detta för städer, den påföljande avindustrialiseringen av västerländska städer, en förflyttning mot en avancerad tjänsteproduktion, och en ökad ekonomisk, social och rumslig polarisering i den ekonomiska omstruktureringens spår. I en alltmer globaliserad värld har ett perspektiv som analyserar städers interna utveckling i relation till stadens integration i den globala ekonomin vunnit mark. Ett liknande perspektiv är mer lämpligt på världsstäder som London och New York, men det är ett användbart perspektiv även på andra städer, då inga städer idag kan sägas helt stå utanför den globala ekonomin. Det är också möjligt att utgå från samma resonemang men förflytta sig till andra geografiska nivåer (se Elmhorn 2001), som den nationella och regionala. I Stockholms fall skulle det innebära att man undersöker vad Stockholms funktion som huvudstad, med närvaron av en statlig byråkrati och tjänstemän, har inneburit för sta- 15

dens ekonomiska struktur. Stockholm har också under 1900-talet hyst huvudkontor till flera svenska multinationella företag vad har det betytt? Med tanke på den nya ambitionen att marknadsföra staden internationellt, som en port till Östersjöregionen, och som Östersjöregionens finansplats, är det centralt att analysera vilka konsekvenser en liknande roll har på den interna ekonomiska och sociala strukturen. Om staten/staden gynnar en viss typ av utveckling där högteknologiska och avancerade företagstjänster och finansiell verksamhet premieras är det viktigt att undersöka vad det får för ekonomiska, sociala och rumsliga konsekvenser i staden. Sassens empiriska undersökningar av världsstäder (1991, 1994) visar på samma ekonomiska och sociala polarisering som Friedmann & Wolff förutspår, d.v.s. en ökad ekonomisk och social polarisering, som också bidrar till en rumslig segregering, efter etnicitet och klass. Sassen menar att det är en direkt konsekvens av den ekonomiska omstruktureringen. Hon visar att dagens tillväxtbranscher, företagstjänster och finansiell verksamhet, skapar en större andel höginkomstarbeten och låginkomstarbeten än vad tillverkningsindustrin gjorde. De industriarbeten som skapades under efterkrigsboomens gyllene år bidrog till framväxten av en medelklass och inkomstklyftorna i samhället minskade. Dagens avancerade tjänsteekonomi i städerna, menar Sassen, bidrar till en ökning av inkomstpolariseringen och en minskning av medelklassen (Sassen 1991, 1994). Sassen kopplar sålunda ihop den förändring som hon ser i globala städer med förflyttningen mot en avancerad tjänsteekonomi. Hon menar att det har skett en nedmontering av fasta heltidsarbeten inom framförallt industrin som har ersatts med en flexibel arbetsmarknad präglad av deltidsarbeten och korttidskontrakt, och vissa städer har även sett framväxten av en informell sektor. Slutsatsen är att den avancerade urbana tjänsteekonomin skapar både högkvalificerade och lågkvalificerade arbeten. Både den välbetalda konsulten och den informella städerskan är del av den avancerade urbana tjänsteekonomin. Dessa slutsatser hjälper oss att ställa teoretiskt relevanta frågor kring sysselsättningsförändringarna och ekonomisk omstrukturering. I den tidigare forskningen har jag inte hittat någon teoretiskt orienterad studie över sysselsättningsförändringarna i Stockholm som täcker en längre sammanhängande period över 1900-talet. 16

Stämmer det att efterkrigstidens gyllene år verkligen präglades av fasta, trygga heltidsarbeten inom industrisektorn som ledde till minskade inkomstklyftor? I sådana fall, för vem? När skedde avindustrialiseringen i Stockholm? Vilka grupper av arbetare drabbades (kön, etnicitet)? Vad ersattes industrijobben med? Hur har utvecklingen mot en tjänsteekonomi påverkat den ekonomiska och sociala utvecklingen i Stockholm? En klassisk ekonomisk-historisk studie över vilka sektorer som växer och minskar, vem (kön, etnicitet) som jobbar var, är nödvändig. Hur ser lönestrukturen ut i de nya tillväxtsektorerna jämfört med de gamla? Vilka typer av arbeten innehöll de dominerande näringsgrenarna under efterkrigstidens gyllen år? Vilken typ av arbeten innehåller de nya tillväxtsektorerna? Växer det fram en flexibel, och för vissa, osäker arbetsmarknad, med en större andel deltid och tillfälliga arbeten? (Ja, det vet vi att det gör, men exakt hur ser den ut?) För att få svar på dessa frågor är offentlig statistik tillgänglig. 12 När man analyserar de stora förändringar som antas ha skett i en förflyttning mot en tjänsteekonomi måste man ta i beaktande att den ekonomiska omstrukturering som beskrivs i världsstäder inte bara är ett uttryck för dessa städers integration i den globala ekonomin 13, utan också ett uttryck för Fordismens kris och förflyttningen mot en post-fordistisk ordning (se Appendix 2 för vidare diskussion kring dessa olika ackumulationsregimer). Det är i och för sig inte två separata fenomen. Den ökande ekonomiska globaliseringen på 1970-talet var del av den fordistiska ackumulationsregimens kris och sammanbrott. På 1970- talet började västerländska företag i större utsträckning förlägga produktionen till låglöneländer och bidrog till vad som brukar kallas den nya internationella arbetsdelningen (Hoogvelt 2001, Held et. al. 1999, Benería 2003). För att upprätthålla vinsterna i en allt hårdare internationell konkurrens växer det fram en ny organisering av produktionen. 14 Det sker en uppluckring av den vertikala organisationen, företag lägger ut mer arbeten på underleverantörer, allt ifrån tillverkning till avancerade servicetjänster som konsulter och lågkvalificerade 12 Här är det också intressant att titta på förädlingsvärdet inom olika sektorer över tid. Även storleken på företagen inom de olika sektorerna är av intresse. 13 Däremot bidrar närvaron av transnationella aktörer och kapital till att skapa ytterligare ojämlikheter i staden då företag som konkurrerar på den globala marknaden har större kapitaltillgångar, och de som är anställda av dessa företag tjänar mer pengar. Detta bidrar till att dessa aktörer kan bjuda över lokala aktörer vad gäller t.ex. hyror, investeringar och löner (Sassen 1994, se även Elmhorn 2001, kap. 8). 14 Med den nya internationella konkurrensen blev den kostsamma produktionen i väst svårare att upprätthålla, en utveckling som sammanföll med en ökad kritik mot välfärdsstaten och fackföreningarnas makt (Hoogvelt 2001, Portes & Castells 1989, Benería 2003). 17

servicetjänster som städning. Konsekvensen är att små företag med flexibla arbetsarrangemang har vuxit i antal. Forskning om detta hävdar att den här utvecklingen föder mer osäkra arbeten, att vi har förflyttat oss bort från Fordismens fasta heltidsarbeten inom industrin till post-fordismens osäkra arbetsmarknad inom en ekonomi alltmer dominerad av tjänstesektorn i västvärlden. Det är inte heller bara den privata sektorn som har förändrat sin organisation utan även staten och kommunerna har i större utsträckning privatiserat sina verksamheter och skapat allt fler arbeten i små företag som tillhandahåller omsorg, vård och utbildning. Den här utvecklingen är också ett uttryck för ett sammanbrott av det dittills rådande konsensus som fanns kring den keynesianska välfärdstatsmodellen och fackföreningarnas landvinningar (Mingione 1990, Castells 1989, Portes et. al. 1989, Hoogvelt 2001). Stockholm har likt andra västerländska städer genomgått en ekonomisk omstrukturering i kölvattnet av 1970-talets kris. Företagstjänster och finanssektorn har vuxit i takt med att tillverkningsindustrin minskat (se Tabell 1 nedan). Avindustrialiseringen av Stockholm började dock redan några decennier in på 1900-talet. År 1900 arbetade 52% inom tillverkningsindustrin, 1930 hade sysselsättningen sjunkit till 43,3%. Parallellt med den tidiga avindustrialiseringen växte andelen sysselsatta inom «handel & transport». 15 Schön menar att industrisamhällets genombrott ledde till en stor tillväxt av tjänstearbeten i städerna (Schön 2000: 318). I takt med att kostnaderna för industrin steg i städerna och infrastrukturen utvecklades menar Schön att en del av den industriella produktionen omlokaliserades till mindre orter. Redan under 1920-talet utvecklas i stället tjänstesektorn och en mer produktiv verkstadsindustri i de större städerna (Schön 2000: 256). En snabb titt på den historiska statistiken på USK visar att 1940 arbetade 35,3% inom «industri & hantverk», en siffra som var oförändrad 1950, men sjönk till 30,4% 1960 16, för att sjunka ytterligare till 16,6% 1970, och till 9,0% 2000 (se Tabell 1) 17. Det finns alltså fog för att förhålla sig 15 Information från Johan Söderberg. Han har gjort en statistisk sammanställning över förvärvsarbetande efter näringsgren i Stockholm för hela 1900-talet, baserad på Statistisk årsbok för Stockholms stad. 16 Då kallad «gruvdrift, tillverkningsindustri m.m.». 17 Den historiska statistiken på USK hemsida gäller för åren 1940, 1950, 1960 och endast nattbefolkningen. Informationen hittas på följande adress: http://www.stockholm.se/dotnettemplates/exceltable.aspx?number=8 9991&category=11554&topcategory=13895. Siffrorna för 1970 och 2000 är baserade på dagbefolkningen och de årsböcker som anges som källor till Tabell 1. Det är alltså en jämförelse mellan natt- och dagbefolkning över tid. Jag har jämfört de relativa talen för dessa grupper åren 1970 2000 och intressant nog gör det minimal skillnad i de relativa talen. 18

Tabell 1: Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgrenar i procent i Stockholm för åren 1970, 1980, 1990, 2000, dagbefolkning. Sektorer 1970 1980 1990 Sektorer 2000 Jord-skogsbruk mm 0,4 0,3 0,3 Jord-skogsbruk mm 0,2 Mineralbrytning - - - Tillverkning 16,6 12,7 10,9 Tillverkning & utvinning 9,0 El-, gas- och vattenförsörjning 1,1 1,1 0,7 Energiproduktion, vattenförsörjning, avfallshantering Byggnadsverksamhet 7,8 5,2 4,9 Byggnadsverksamhet 3,5 Varuhandel, hotellverksamhet 20,5 18,5 18,3 Handel och 20,3 kommunaktioner Samfärdsel, post, tele 9,8 10,0 8,5 Bank-,försäkring-, fastighets-, 13,4 16,9 19,9 Finansiell verksamhet 30,3 och uppdragsverksamhet och företagstjänster Utbildning och forskning 6,0 Vård och omsorg 9,7 Personliga och 10,7 kulturella tjänster Offentlig förvaltning 30,2 35,1 34,8 Offentlig förvaltning mm 6,7 och andra tjänster Ej specificerad verksamhet 0,1 0,2 1,7 Ej specificerad verksamhet 2,9 Samtliga näringsgrenar 99,9 100 100 100 0,7 Källa: Baserad på Statistisk årsbok Stockholm, USK, 1975: tabell 42, 1982: tabell 38, 1993: tabell, 167, 2003: tabell 147. Observera nya sektorindelningar för 2000. De nya sektorsindelningarna bör undersökas grundligare. lite skeptisk till den beskrivningen av en kraftfull ekonomisk omstrukturering i samband med 1970-talets kris vad gäller Stockholm. Avindustrialiseringen av Stockholm har skett under en betydligt längre historisk period, och kräver sin egen undersökning. Det betyder dock inte att man inte kan se en förflyttning mot en avancerad tjänsteekonomi i Stockholm från 1980-talet och framåt. Tvärtom, i den sektor som innehåller dagens tillväxtbranscher företagstjänster och finansiella verksamhet har sysselsättningen ökat från 13,4% 1970, till 30,3% 2000 (se Tabell 1 & 2). Det är den sektorn som har skapat flest nya arbeten. Sysselsättningen inom sektorn har ökat med 100% sedan 1980. De olika branscherna inom sektorn (se Tabell 2) har vuxit i takt med tjänsteekonomins utveckling. 1992 införs en ny näringsgrensindelning för den offentliga statistiken vilket man kan tolka som ett tecken på reella förändringar i ekonomin. Det uppstår nya yrken och branscher som kräver sina egna klassificeringar, t.ex. «datakonsulter och dataservicebyråer» som år 2000 sysselsatte 32 011 personer i Stockholm. Det är svårt 19

Tabell nr 2: Förvärvsarbetande befolkning branschvis inom finansiell verksamhet, media och företagstjänster i Stockholm, i procent. Absoluta tal inom parantes. Dagbefolkning. Branscher 1970 1980 1990 Branscher 2000 Bank- och finansverksamhet 23,9 (14 080) Försäkringsverksamhet 19,0 (11 226) Fastighetsförvaltning- 57,1 och förmedling, (33 689) uppdragsverksamhet 22,7 (18 264) 15,3 (12 309) 47,0 (37 849) 27,7 (28 817) 12,4 (12 838) 51,3 (53 301) Banker och andra kreditinstitut 15,5 (24 977) Försäkringsbolag 6,6 (10 592) Fastighetsbolag och 5,8 fastighetsförvaltare (9 415) Fastighetsförvaltning & fastighetsförmedling - 14,9 (11 996) 8,6 (8 898) Uthyrningsfirmor 0,8 (1 233) Datakonsulter och 19,9 dataservicebyråer (32 011) Andra företagstjänster 51,4 (82 780) Källa: Baserad på Statistisk årsbok Stockholm, USK, 1975: tabell 42, 1982: tabell 38, 1993: tabell, 167, 2003: tabell 147. Observera ny branschindelning från 1992, vid forskning bör innebörden i de nya branschindelningarna undersökas närmare. att undersöka den relativa ökningen av sysselsättningen över tid inom varje bransch eftersom branscherna ändrar innehåll. «Bank- och finansbranschen» är dock möjlig att undersöka och inom den ökade sysselsättningen med 36,7% mellan 1980 och 2000. Branschen «andra företagstjänster» sysselsatte flest personer år 2000 och innehåller allt från juridiska tjänster till konsultverksamhet, arkitekter, reklambyråer och städfirmor. Vilka typer av arbeten skapas inom finansiell verksamhet och företagstjänster? Skapas det fler höginkomstarbeten och låginkomstarbeten i den sektorn än vad det gjorde i den traditionella industrisektorn? Skapas det fler tillfälliga än fasta arbeten? Vilken typ av arbeten som skapas och vem kön och etnicitet som utför vilka arbeten kräver en djupare analys. 20