VÄRLDENS BÄSTA BERÄTTELSER Tokoyo - ostronjägaren Efter en japansk folksaga. av Jenny Bergman

Relevanta dokument
VÄRLDENS BÄSTA BERÄTTELSER. Bambuflickan. Efter en japansk sägen av Jenny Bergman

Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig.

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån

SJÖHÄSTARNAS Ö. Det var en gång en alldeles speciell ö långt, långt härifrån. facebook.com/muistiliitto

Världens bästa berättelser: Djinnipojken i Djalta

Ön, en äventyrs berättelse. By Zion

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Simbegwire. Rukia Nantale Benjamin Mitchley Lena Normén-Younger svensk nivå 5

Innehll. 1. Ett missförstånd Moa En arg tjej Har du något emot mig? En hemlighet är som ditt blod...

Kapitel 1 I planet. Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk,

ÖN Av ANTON AXELSSON

ALEXANDRA BIZI. Flabelino. och flickan som inte ville sova. Illustrationer av Katalin Szegedi. Översatt av Carolin Nilsson

In kommer en ledsen varg. Berättaren frågar varför han är ledsen och vargen berättar om sina tappade tänder

Flickan som blir ensam

Kapitel 1 Kapitel 2 Jag nickar och ler mot flygvärdinnan som

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

Jonathan Lehtonen DEREALISATION

Kapitel 2 Jag vaknar och ser ut som en stor skog fast mycket coolare. Det är mycket träd och lianer överallt sen ser jag apor som klättrar och

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Mikael Mansén. Sofia

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

tacksamma för att det finns någon som bryr sig om dem för att deras liv är lika mycket värda som andras. Hjälp

Kapitel 1 - skeppet. Jag är en 10 - årig tjej som heter Melissa.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Havsresan del 1 En dag gick jag och min kompis Mattias ner till hamnen och då såg vi ett stort fartyg. Så vi smög oss på det. Det var ett lastfartyg.

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

Annie & Pernilla. Made by: Hossai Jeddi

Världens bästa berättelser:

När vi kom dit nästa dag såg vi ett BREV. Jag ropade till Alice: -Titta, ett BREV. Jag tog upp brevet och där stog DET:

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

Sånglösa Struket Här är all text som strukits mellan 10 november och 10 december.

081901Brida.ORIG.indd

Från himmelens topp till havets botten

med mig lite grejer som jag kunde använda till att bygga en hydda med. Jag hittade löv några stockar och träd.

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld

Författare: Can. Kapitel1

MOLLY (vaknar upp från en mardröm och ropar): Mamma! Mamma! Mamma! PEPPER Håll klaffen! DUFFY Åh, ska man aldrig lyckas få nån blund i ögonen på det

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Kapitel 1 Det hade ringt in för flera minuter sen, ändå så kom nästan ingen till klassrummet.

Ön Av: Axel Melakari

Ön Av Benjamin

Masha och Hjälparna. Tove Ulfsdotter Johanson

En kristen i byn. Kapitel 3

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Bibeln för barn presenterar. Berättelse 54 av 60

NYCKELN TILL DRÖMMARNA. Översättning: Göran Gademan. Ah, du är här! Jag har sprungit och sprungit,

Ingen gråter (Katarina och Alf) Kapitel 1

Kapitel 1- Ljuden. - Hörde du? Frågade Lisa. - Vadå? Frågade Lea. - Ljudet. Det kom från golvet, sa Lisa. - Nej, det var säkert ingenting, sa Lea.

By: Alyssa Srkalovic

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Författare: Thea Kjellström och Julia Ahola

Den magiska dörren. By Alfred Persson

Nja, man vet inte riktigt hur lång tid det tar men om en stund är det nog din tur! Hur mår du? Vill du ha en tablett eller nåt?!

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Post-apokalyptisk film Första utkast. Gabriel de Bourg. Baserad på en idé av Niklas Aldén

BÖN- OCH LOVSÅNGSGUDSTJÄNST INTERNATIONELLA BÖNEDAGEN FÖR VÄRLDENS BARN

Ön Ön Ön. Författare: Elma Palm

Kapitel 3. Här är en karta över ön

PROGRAMMANUS 1(16) PRODUCENT: TOVE JONSTOIJ PROJEKTLEDARE: HELEN RUNDGREN BESTÄLLNINGSNUMMER: /RA5

Linnéa M 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Kap 1 hej. Hej jag heter William Peterson. Jag är 10 år gammal och jag är cool. Jag bor i Alafors och jag har 5 syskon. Jag går på MK- skolan.

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

Havsresan. Sanna Larsson,

Kapitel 1 Ljudet. -Nej, hur lät det? undrade Kalle -Det lät "wha wha"

Den magiska dörren skriven och illustrerad av Allan Runnerström & Milo Johansson Karlsson

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

Bibeln för barn presenterar. Den första påsken

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Vindarnas tjut över nejden

Efter att jag byggt mitt bo är jag väldigt hungrig, efter långt slit märker jag att det inte finns något på stranden så jag hugger mer material så

Sagan om Karin och skräpet i havet

Hemliga Clowndocka Yara Alsayed

Bibeln för barn. presenterar. Den första påsken

SPÖKHISTORIER. Den blodiga handsken Spökhuset. En mörk höstnatt Djurkyrkogården

Av: Nils Åkerblom AV NILS ÅKERBLOM

Dunk dunk hjärtat. (Det blev så tomt) en kortpjäs av Hannele Mikaela Taivassalo

MASKERADKOSTYMER BONDGÅRD

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Kapitel 3- Affischen. Dagen efter gick jag i korridoren. I korridoren såg jag en affisch. På affischen stod det:

Kapitel 1 hej. Det finns en dörr i skolan som jag undrar över. Den är i mitt klassrum och fröken säger att dörren aldrig har öppnats.

Världens bästa berättelser: En superdålig historia. av Aziza Dhaouadi

INDISKA BERÄTTELSER DEL 2 GANESHA av Lena Gramstrup Olofgörs

Läggdags. Karaktärer:

Kapitel 3- Affischen. När vi var ute på rasten såg jag en affisch. Det stod: Inga nyheter! Ni behöver inte läsa tidningen eller titta på tv.

DRÖMMAR OCH MINNESLUCKOR EN SAGA

Den magiska dörren. Författare Deni saeed

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

påskkalender Text: Henny Johansson Illustrationer: Hanna Gustavsson

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Havsr esan. Författare och illustratör : Daniel Uhlin

Kapitel 1. Jag gillar inte honom sa jag, inte jag heller svarade Emil. När vi hade rast gick vi till dörren

A A7 Dm. som ifall vi nånsin hade vart ett par.

Sune slutar första klass

Simon K 5B Ht-15 DRAKEN. Av Simon Kraffke

Transkript:

VÄRLDENS BÄSTA BERÄTTELSER Tokoyo - ostronjägaren Efter en japansk folksaga av Jenny Bergman I rollerna Aminata Touray Tokoyo Jakob Stefansson som Tjänaren Hachiro Gloria Tapia Kvinnan Emiliano LLorens Borgmästaren Alicia Cubas Tapia Hana Steve Kratz Munken Manuel Cubas Pappan Oribe Musik: Pekka Tuppurainen Ljuddesign och mix Jani Lehto Regi: Manuel Cubas! 1 of 13!

Scen 1. Ext. Vid/ I havet (Tokoyo, Hachiro, Budet) /Två röster MUMLAR dovt genom vattnet/ Det var såhär: Jag var i vattnet när budet kom. Hachiro stod på stranden och vakade över mig som vanligt. Jag hörde inte vad de sa. Jag hade precis fått syn på ett perfekt ostron i en skreva ett par meter bort. Det bultade redan i lungorna, men jag hoppades att luften skulle räcka precis dit. Jag bara måste ha det! Tokoyo, min sälunge, kom upp är du snäll! Sen började Hachiro ropa på mig. Jag förstod inte att det var något särskilt - Hachiro vill alltid ha upp mig. Han oroar sig för att jag ska bli kall, sjuk och uppäten och inte minst att jag ska drunkna. Hachiro har lovat pappa att ta hand om mig när han är borta, och det gör han verkligen. (PLASK när Tokoyo dyker upp ovanför ytan) Lilla sjöstjärna! Din gamle tjänare behöver tala med dig. B-r-ntll Spotta ut kniven, Tokoyo! /Tokoyo SPOTTAR ut kniven/! 2 of 13!

Bara en till? Jag är inte kall, jag lovar. Nej. Tokoyo! /Tokoyo dyker igen/ Jag kunde inte låta bli. De har lockat mig så länge jag kan minnas. Första gången jag smakade ett var jag bara ett par år. Pappa har berättat hur jag gapade som en fisk, och när jag fick den salta ostronsmaken på tungan skrek jag till förtjust och ville genast ha mer. /PLASK när Tokoyo dyker upp igen/ Där är du! Lilla havskräfta lyssna; budet gällde din far. : Ja? /Kravlar upp på klipporna, SKRAMMEL när hon tappar kniven/ : Var tog den vägen..? Där! Puh! Jag trodde jag hade tappat bort pappas kniv. /Tokoyo öppnar ostron och slurpar i sig/ Så fort jag lärde mig simma började jag dyka själv. Djupare och djupare för varje dag. Det var inte bara ostronen som lockade mig - lugnet som fyller mig där nere - djupt grönt mörker. Och minnena: jag minns allt genom vatten: pappas leende har droppar i! 3 of 13!

skägget, mammas kropp som ett vitt skimmer när hon sveper förbi. Mmm, vad gott! Vill du ha? Lilla Sjöhäst, jag vet hur mycket du älskar din far... Vad är det med pappa? Är han på väg hem? När kommer han? Tokoyo, din far har blivit förvisad från kejsarens hov! Han har skickats till Okiöarna. Förvisad! Varför? Jag vet inte, men han är inte den enda samuraj som har blivit förvisad - det sägs att en mystisk sjukdom gjort kejsaren lättretlig. Din far kan ha kommit för sent till ett möte... Eller... Eller ingenting! Så fruktansvärt. Var ligger Okiöarna? Hur tar man sig dit? Det är omöjligt. För farligt! Dit låter jag dig inte åka. Det finns rövare, vildhundar, vargar... Jag är inte rädd för någonting, det vet du! Jag kanske aldrig mer får se pappa! Ska jag bara sitta här och vänta? Aldrig!! 4 of 13!

Tokoyo! /Tokoyo rusar in i huset, SMÄLLER igen dörren till sitt rum. Hachiro följer efter/ Scen 2 Int Tokoyos hem (Tokoyo, Hachiro) /Tokoyo är i sitt rum, Hachiro utanför/ Jag har ofta varit ledsen sedan mamma dog. Arg också, men jag kan inte minnas att jag någonsin varit rädd. Jag mötte en haj i havet en gång. Den hade irrat sig in i viken och strök förbi tätt intill mig med sin blanka svarta kropp. Jag visste att jag var i fara, men jag kunde inte låta bli att sträcka ut handen för att känna på det blanka. /Tokoyo nynnar/ Delfinunge, jag sätter en tallrik utanför dörren, du kan väl smaka lite, snälla? Snälla, söta? Jag äter ingenting förrän du låter mig resa! Kära nån, inte en bit på tre dagar! Jag som har lovat din far. Ja, precis. Snart finns det inget kvar av mig, bara en hög med ben!! 5 of 13!

Säg inte så. Och vad ska din far säga? Jag ger mig! Du får åka! Yes! /Tokoyo SKJUTER UPP dörren/ Packa mina saker. Jag reser genast! Scen 3 Ext. Vid havet (Tokoyo) /VIND, STEG, Tokoyos ANDNING/ Jag gick åt väster, där fanns pappa, det var allt jag visste. Jag hade ingen aning om vart jag var på väg, eller vad som väntade mig. Hur många dagar? Jag vet inte. 4-5 dagar? Jag hade tappat räkningen när jag äntligen fick syn på Okiöarna vid horisonten. En fiskare på stranden lät mig följa med i hennes båt, men hon varnade mig. Det här är farliga vatten för unga flickor, sa hon. Färden över gick bra, men när vi närmade oss öarna såg jag plötsligt en gigantisk svart skugga under båten. Och i nästa stund var den borta! Scen 4 Ext. Oki öarna, hamnen (Tokoyo, Kvinnan) /Fiskebåten lägger till/ Fiskaren nästan slängde av mig från båten, så bråttom hade hon att lämna ön.! 6 of 13!

/En kvinna PRATAR på avstånd/ KVINNAN: Att det skulle bli just skomakarens dotter Hana i år, det är ju förfärligt! Ursäkta! KVINNAN: Har du inte lärt dig att inte avbryta vuxna? Förlåt. Jag heter Tokoyo. Jag letar efter min far, han är ny här på ön. Han är lång och ståtlig och har ett mycket speciellt svärd. Han är samuraj. KVINNAN: Vad skulle en så förnäm herre göra på Okiöarna? Han har blivit förvisad från kejsarens hov. KVINNAN: Då förstår jag! Nej, ni förstår inte. Han har inte gjort någonting! KVINNAN: Säkert! Ja, här finns i alla fall inga nyinflyttade. Vem skulle vara dum nog att flytta hit?! 7 of 13!

Jag förstår inte. Men, hallå? Går du mitt i ett samtal? Scen 5 Ext En klippa vid havet (Tokoyo) Jag frågade alla jag mötte den dagen om de kände till pappa. De flesta brydde sig inte ens om att svara, de bara vände sig om och gick. Märkliga människor! När det mörknade slog jag läger vid en klippa nära havet, rullade in mig i filten och hoppades att vågorna skulle vagga mig till sömns. Tankarna snurrade i huvudet. Allt kändes hopplöst. Jag var säker på att jag aldrig skulle få se pappa igen. Scen 6 Ext En klippa vid havet (Tokoyo, munken, flickan) /LJUDET av en ung flickas gråt/ Jag vaknade av ett ljud. Som om någon grät. Jag såg två gestalter i månljuset borta vid klippkanten en man i munkkåpa och en flicka. Jag smög mig fram. FLICKAN: Inte i det kalla vattnet! Nej! Nej! Nej, snälla, nej! MUNKEN: Gud, ge mig styrka att utföra det oerhörda! FLICKAN: Släpp mig! Snälla, släpp mig! Kasta mig inte i havet. Jag lovar att försvinna spårlöst ingen kommer att veta att jag överlevde.! 8 of 13!

MUNKEN: Jag är ledsen, men jag har inget val! Stopp! Vad gör du?! Till flickan: Du! Ta min hand! Håll i! Jag har dig! Till munken: Vad har hon gjort för att förtjäna ett så fruktansvärt straff? MUNKEN: Ingenting. Varje år den 13 juni kräver havsguden Yofuné-Nushi ett offer - en ung flicka. Och i år blev det Hana. Jaha, då måste det ha varit havsguden jag såg i havet på vägen hit! MUNKEN: Säkert. Men du förstår inte. Om han inte får sitt offer i natt så kan vi vänta oss en fruktansvärd storm redan i morgon och stormen kommer att döda en eller flera av öns fiskare. Jag har en idé, Hana. Jag tar din plats. FLICKAN: Varför? Du kommer att dö! Ja, varför? Så förtvivlad var jag, och arg - på kejsaren, på havsodjuret - att jag tänkte att det var bättre att jag hamnade i havets djup. Utan pappa hade jag ändå ingenting att leva för. Jag tog fram kniven, satte den mellan tänderna och kastade mig i. /PLASK/! 9 of 13!

Scen 7 Ext. I havet/på stranden (Flickan, munken, Tokoyo) FLICKAN: Såg du? Det är så modigt, men det spelar ingen roll. Hon har ingen chans mot havsguden. Varför? MUNKEN: Gud lär oss... FLICKAN: Jag struntar i din Gud! Jag sjönk mot botten. Bara mörker, en abborre, sjöstjärnor. Någonstans i mörkret väntade ett odjur på mig. En skugga! En man trodde jag först, men sen såg jag statyn av kejsaren på havets botten! /Havsguden VRÅLAR/ Sen kom han ett blodtörstigt odjur med meterlånga tänder och en käft stor som en grotta! HAVSGUDEN: Mitt människobarn! Jag vill ha mitt människobarn! Men jag var inte hans människobarn! Det var mitt hem också! Där får du! Och där! Han var stark, slog efter mig med sina långa fingerklor men den stora kroppen var långsam, och jag hann undan. Ha! Jag simmade bakom hans enorma huvud och när han vände sig åt mitt håll stack jag kniven djupt i hans vänstra öga! Blodet pumpade ut, han sjönk till botten...och kom inte upp igen! Jag hade vunnit! Men ingen skulle tro mig, jag behövde bevis.! 10 of! 13

/PLASK när Tokoyo dyker upp, kastar upp statyn på stranden/ HANA: Hon kommer upp! Vad har hon med sig? En staty? Hon dyker igen! /PLASK/ HANA: Vad är det där? MUNKEN: Havsgudens huvud! Scen 8 Int. Borgmästarens hus (Tokoyo, Borgmästaren) Jag tog med bevisen till borgmästaren. BORGMÄSTAREN: Uh, vad är det här? /DUNS, PLASK när Tokoyo släpper bevisen på golvet./ Ett huvud. Havsgudens. Och en staty. BORGMÄSTAREN: Men hur? Jag dödade havsguden. Sen högg jag av huvudet. Eller sågade, med pappas kniv. Statyn bara låg där, på havets botten.! 11 of! 13

BORGMÄSTAREN: Jag vet inte hur jag ska tacka dig för din ovärderliga och obegripliga insats för vår ö. Jag vill att du hittar min pappa. BORGMÄSTAREN: Din pappa? Jag ska göra vad jag kan. Ge flickan ett rum! Och skicka bud till kejsaren. Scen 9 Int. Borgmästarens hus (Tokoyo, Pappan) /Tokoyo somnar, hon vaknar av att någon kittlar henne. Hon SKRATTAR/ Sluta, jag vill sova! ORIBE: Min lilla vithaj, vad har du nu ställt till? Pappa, är det verkligen du? ORIBE: Eller ett spöke? Vem vet? Jag trodde aldrig mer jag skulle få se dig! ORIBE: Och jag trodde att jag skulle få tillbringa mina sista dagar ensam på en otäck ö. Tack, lilla vithaj! Tack för att du räddade mig!! 12 of! 13

Gjorde jag? ORIBE: Ja, det gjorde du. Kejsaren blev frisk när du tog upp statyn ur havet. Förbannelsen hävdes, och när han fick höra om din bragd tog han tillbaka förvisningen. Vi kan åka hem nu. Åh, pappa, vi måste skicka bud till Hachiro. Du vet hur han oroar sig. Jag är så trött, kan jag få sova en stund till? ORIBE: Gör det, min flicka. Jag sitter här. Sov du bara. /Tokoyo sluter ögonen och somnar om/ Du hörde Tokoyo ostronjägaren, av Jenny Bergman. I rollerna: Aminata Touray, Steve Kratz, Jakob Stefansson, Gloria Tapia, Emiliano LLorens, Alicia Cubas Tapia. Musiken komponerades av Pekka Tuppurainen. Ljuddesign och mix av Jani Lehto. Regi: Manuel Cubas. Detta är en Cubasproduktion för UR.! 13 of! 13