How many repetitions are required for words to lose their meaning? - Effects of semantic satiation on N400

Hur många repetitioner krävs för att ord ska tappa sin mening? - Effekter av semantisk mättnad på N400 How many repetitions are required for words to lose their meaning? - Effects of semantic satiation on N400 Camila Grandon Gonzalez och Karolina Kamra Kregert Handledare: Stefan Wiens Självständigt arbete på kandidatnivå, 15 hp Psykologiska Institutionen Stockholms Universitet

HUR MÅNGA REPETITIONER KRÄVS FÖR ATT ORD SKA TAPPA SIN MENING? 1 - EFFEKTER AV SEMANTISK MÄTTNAD PÅ N400 Camila Grandon Gonzalez och Karolina Kamra Kregert Semantisk mättnad beskrivs som en tillfällig meningsförlust efter hög upprepning av ett ord. Denna mättnad kan mätas med hjälp av N400, en differensvåg som beräknas utifrån elektroencefalografi (EEG) och uppnås när ett ord avviker från en semantisk kontext. N400 uppnås därför inte vid ord från samma semantiska kontext. En tidigare studie visade N400 vid 3 repetitioner av ett ord men ingen vid 30. Detta tyder på semantisk mättnad efter 30 repetitioner. Syftet med denna studie var att mäta om semantisk mättnad kan uppnås redan vid 15 repetitioner. Detta mättes genom att olika ord repeterades 3, 15 eller 30 gånger för 8 deltagare för att etablera en kontext. På grund av det låga antalet deltagare simulerades data för ytterligare 20 deltagare. Därefter visades ett målord som antingen var relaterat eller orelaterat till det första ordet. Ett t-test på stickprovsmedelvärdet gav inget stöd för N400 vid 3 eller 30 repetitioner, endast vid 15 repetitioner. Med hjälp av beroende t-tester kunde vi fastställa en signifikant minskning av N400 från 15 till 30 repetitioner. Resultaten pekar på att semantisk mättnad sker gradvis och fortsätter även efter 15 repetitioner. Dock bör resultatet tolkas med viss reservation eftersom ingen N400 visades vid 3 repetitioner, trots att N400 bör ha varit störst där. Inom lingvistiken kallas meningen av ett ord för semantik, där meningen av ett ord kan påverka bearbetningen av andra ord som är begreppsmässigt relaterade (Schacter, Gilbert, Wegner & Hood, 2015). Denna effekt kallas för semantisk priming (Schacter et al., 2015). Vid inläsning av ordet mamma, blir det enklare samt går snabbare att läsa efterföljande relaterade ord som dotter och pappa. När ett första ord presenteras aktiveras en underliggande begreppslig representation av ordet och kontexten den ingår i inom det semantiska minnet. Detta ord kallas primärord eftersom det aktiverar en viss kontext, som således agerar som priming. Forskning visar att bearbetningen av målordet, det efterföljande ordet, sker snabbare om det är associerat med primärordet, eftersom kontexten ordet ingår i redan har aktiverats (Smith & Klein, 1990). Processen av semantisk priming antas involvera en spridning av aktivering från representationen av primärordet till semantisk associerade strukturer i minnet. Detta medför att spridningen av aktivering effektivt underlättar kodningen och igenkännande av semantiskt relaterade ord (Smith & Klein, 1990). Ett ord kan representeras som en knytpunkt i ett nätverk, med egenskaper som länkar knytpunkten med andra knytpunkter (Collins & Loftus, 1975). När en begreppsmässig knytpunkt aktiveras, antingen via att ett stimulus presenteras eller genom att uppmärksamheten riktas mot stimulit, så sprids aktiveringen från den aktiverade knytpunkten till andra knytpunkter som representerar relaterade ord (Balota & Black, 1997). Skulle målordet istället vara orelaterat från primärordet, uppstår en dissonans 1 Tack till Kim Ströberg och Stefan Wiens för att vi fick hjälpa till och låna data från er studie!

2 mellan den aktiverade knytpunkten och målordet. Detta kan antas bero på att hjärnan parar ihop information som liknar varandra perceptuellt eller funktionellt i olika kategorier i minnet (Kutas & Federmeier, 2000). Semantisk mättnad kännetecknas av den subjektiva och tillfälliga meningsförlusten efter hög upprepning av ett ord (Ströberg, Andersen & Wiens, 2017). Genom att upprepa ett välkänt ord tillräckligt många gånger verkar dess mening bli dissocierad från dess form. Upprepas till exempel ordet mamma tillräckligt många gånger upplevs det till sist som konstigt och ordet tappar sin mening. Det beror på att en mättnadseffekt av ordet har uppnåtts (Balota & Black, 1997). Själva mättnadseffekten kan förklaras som habituering av ett stimulus. Habituering innebär att en upprepad eller långvarig exponering av ett stimulus resulterar i en gradvis minskning av responsen (Schacter et al., 2015). Det kan förklaras som att hjärnan blir van vid ett stimulus, exempelvis att en individ inte längre reagerar efter att den långvarigt har exponerats för en bild eller ett ord som visats i samma format. Till skillnad från en kortvarig exponering av ett stimulus som kan leda till en snabbare bearbetning, kan en alltför långvarig exponering hämma efterföljande bearbetning av den stimulus genom habituering eller semantisk mättnad (Balota & Black, 1997). N400 Ett användbart sätt att studera och mäta hjärnans reaktion på ord är att med hjälp av elektroencefalografi (EEG) ta fram ERP (event-related potentials). En ERP visar aktivitet och dess storlek, tidpunkt och fördelning över neocortex, den yttersta delen av hjärnbarken, just när ett specifikt stimulus (exempelvis ett ord) presenteras. Kutas och Federmeier (2000) framförde mätning av N400 som särskilt användbart för att undersöka semantisk mättnad. N400 är en ERP-komponent som används i samband med neuropsykologiska mätningar för att mäta skillnader i språk och minnesfunktion, och kan belysa de komplexa interaktionerna mellan perception, uppmärksamhet, minne, språk och betydelse. Det ses därför som ett särskilt kraftfullt verktyg för att studera språk. Figur 1. Exempel på ERP vid ett relaterat och orelaterat ord (Binz, 2017). N400 är den negativa differensen mellan det relaterade ordet (sweet) och det orelaterade ordet (anxious). N400 sker inom det gråa området. N400 är själva differensvågen mellan orelaterad minus relaterad information, mellan 200-600 millisekunder (ms) efter att ett stimulus har presenterats. Ett exempel som visar detta ses i Figur 1, där meningen whipped cream tastes... visas, och följs antingen av målordet sweet, som är relaterad till kontexten, eller anxious som inte är relaterad till kontexten. Om meningen avslutas med anxious syns en negativ våg, i relation till om ordet sweet istället hade visats. Denna negativitet når sin topp runt 400 ms efter ett ordet har visats. N400

3 mäts i mikrovolt (µv) där N står för negativ och 400 för 400 ms (Kutas och Federmeier, 2000). Kutas och Federmeier (2000) beskrev vidare att ord som inte passar in i den tidigare kontexten leder till hög N400 amplitud (d.v.s. skillnaden i µv) vid orelaterade minus relaterade ord. Denna höga amplitud är ingen avvikelse utan antas reflektera hjärnans normala reaktion på ord..detta antas bero på att det är lättare för hjärnan att bearbeta de ord som är förväntade eller relaterade till kontexten, vilket leder till att mindre aktivitet genereras. Hjärnan antas använda all information den kan, så tidigt som möjligt, för att begränsa sökandet i det semantiska minnet och underlätta bearbetningen av ordet som är mest troligt att dyka upp. Det kontextuella sammanhanget mellan målordet och den information som just då hålls i arbetsminnet verkar alltså vara av stor vikt. N400 amplitud antas reflektera hur lätt det är för hjärnan att nå information i långtidsminnet och den kontext som för tillfället hålls i arbetsminnet. Där förväntade ord genererar mindre amplitud än ord som är oväntade. Som Kutas och Federmeier (2011) påpekade så verkar det endast vara ordens mening som har påverkan på N400, inte utseendet. Om formatet av målordet skiljer sig från primärorden, men det fortfarande är kontextuellt relaterat exempelvis jag rakade av mitt SKÄGG, syns ingen effekt av N400. Ingen effekt syns heller vid felaktig grammatik, exempelvis människor har två arm istället för armar. N400-effekter har noterats vid både auditiva och visuella ord, det har även visats på en koppling mellan språk och motorik, då vissa studier istället har använt rörelser som priming. Detta stödjer hypotesen att det är just betydelse som N400 reflekterar. Grunden till denna studie I en tidigare studie av Ströberg et al. (2017) om semantiskt mättnad visades att N400 bör minska med hög repetition, utifrån hypotesen om semantisk mättnad. I studien exponerades deltagarna för ord som visades i olika format, detta för att undvika påverkan av habituering till det fysiska utseende av orden. Orden (exempelvis äpple) visades 3 eller 30 gånger och följdes därefter av ett relaterat (päron) eller orelaterat ord (badkar). När det relaterade eller orelaterade ordet visades mättes deltagarnas hjärnaktivitet med EEG. Det genomsnittliga resultatet ses nedan i Figur 2. N400 amplituden ses inom de streckade linjerna mellan den röda och blå linjen. N400 är den negativa differensen mellan orelaterade minus relaterade ord. De två övre diagrammen i figuren visar aktiviteten i främre områden av skalpen, där syns en tydlig skillnad i N400 mellan 3 och 30 repetitioner. Dock syns en mindre skillnad i bakre hjärnområden, som ses i de två nedre diagrammen. Amplituden mellan relaterade och orelaterade ord jämfördes vid 3 och 30 repetitioner och en uppnådd mättnadseffekt observerades vid 30 repetitioner. Med andra ord, försvann den tydliga N400 som sytes vid 3 repetitioner efter 30 repetitioner. Resultatet pekar på att N400 bör visa ett negativt värde vid få repetitioner för att sedan gå närmre mot noll efter många repetitioner.

4 Figur 2. Medelvärden för relaterade ord (visas i blått) och orelaterade ord (visas i rött) vid 3 och 30 repetitioner i främre och bakre elektroder (Ströberg et al., 2017). Syftet med vår studie var att utforska och erhålla mer kunskap om fenomenet semantisk mättnad samt att undersöka om en mättnadseffekt kan uppnås vid färre repetitioner än vad som konstaterats i tidigare forskning. Specifikt om det kan observeras semantisk mättnad redan vid 15 repetitioner och hur det utvecklas från 15 till 30 repetitioner. I vår studie presenteras därför primärorden 3, 15 eller 30 gånger före målordet. Vi valde därför frågeställningen Är N400 amplituden (d.v.s. differens mellan orelaterade och relaterade ord) samma vid 15 som vid 30 repetitioner?. Vi undersökte frågeställningen genom att först se om vår data visar en signifikant N400 vid varje antal repetitioner. Vi förväntade oss en tydlig N400 vid 3 repetitioner men en mindre eller ingen N400 vid 15 och 30 repetitioner. Sedan undersökte vi om det fanns en signifikant minskning av N400 mellan 3 och 30 repetitioner, för att se om vi fick stöd för semantisk mättnad (liknande som i studien av Ströberg et al., 2017). Metod Deltagare Deltagarna i studien bestod av ett bekvämlighetsurval av 28 personer, varav 16 kvinnor och 12 män i åldrarna mellan 22 och 29 (M = 26,610, SD = 2,767). På grund av tekniska problem kunde endast 8 riktiga personer testas. De resterande 20 är därför simulerade. Den simulerade datan matchar datan från de ursprungliga deltagarna och framställdes med individuella medelvärden och standardavvikelser från de riktiga deltagarnas data. Därefter gjordes t-test på de simulerade datan som visade på icke signifikant resultat. På grund av detta finjusterades datan för att få ett resultat som inte passade in för bra med hypoteserna. I resten av uppsatsen utgår vi från att alla deltagare var riktiga. Alla deltagare hade normal eller korrigerad till normal syn och svenska som modersmål. Ingen av deltagarna hade en språkbaserad inlärningsstörning, som exempelvis dyslexi. Deltagarna rekryterades genom flygblad som sattes upp på Psykologiska institutionen på Stockholms universitet, samt anmälningar via en hemsida (studentkaninen.se). Deltagarna kompenserades med antingen ett presentkort på 100

5 kr eller 1 EE-timme. Alla deltagarna fick innan experimentet skriva på en samtyckesblankett där de informerades om studiens syfte och vilka villkor som gällde för deras deltagande. Deltagandet var frivilligt och deltagarna kunde avbryta sin medverkan under experimentets gång utan några negativa påföljder, deras uppgifter behandlades konfidentiellt i studien (Vetenskapsrådet, 2002). Apparatur och material I experimentet användes 540 olika vardagliga neutrala svenska substantiv, mellan 3-11 bokstäver långa, som visades i olika format som varierade mellan normal, fet och kursiv stil. Orden visades antingen som endast versaler eller gemener, eller med versalisering av första bokstaven. Detta för att undvika att en habitueringseffekt uppstod på själva formatet. Alla orden visades i svart färg på ljusgrå bakgrund, på en datorskärm med ett tillhörande tangentbord. För att spela in ERP under experimentet användes ett EEG-system som bestod av en mössa med 64 elektroder (inspelningspunkter) samt elektriskt ledande gel som varje deltagare hade på sig under hela experimentet. Dock användes bara datan från de nio främre elektroderna i denna studie eftersom störst N400 ses där (Ströberg et al., 2017). Detta kopplades till en dator där aktiviteten spelades in. Procedur Deltagarna utförde experimentet individuellt, som började med att de förseddes med en EEGmössa och satte sig framför en datorskärm med hakan på en ställning för att få rätt avstånd till skärmen. Varje deltagare fick först göra övningsuppgifter för att få förståelse för hur experimentet skulle gå till. Efter detta började det riktiga experimentet som var en inomgruppsdesign. Experimentet var uppdelat i sex block, där varje block bestod av 90 prövningar. Mellan varje block fanns det möjlighet att ta en paus, exempelvis för att sträcka på sig. Figur 3. Beskrivning av en prövning där ett orelaterat målord ( gurka ) visas istället för ett relaterat ord ( sjuksköterska ). ERP spelades in i 800 ms från att målordet visades. Figur 3 visar hur varje prövning såg ut: ett fixeringskors visades mitt på skärmen i 1500 ms, för att deltagarna skulle titta på rätt ställe när orden sedan visades. Därefter började en

6 repetitionsfas där ett primärord (exempelvis doktor ) visades, detta följdes av en paus på 300 ms med en blank skärm. Denna repetitionsfas upprepades 3, 15 eller 30 gånger. Efter repetitionsfasen visades ett målord (exempelvis gurka ) i 400 ms samtidigt som hjärnaktiviteten spelades in med EEG under 800 ms från att målordet visades. Vid hälften av alla prövningar var målordet orelaterat till primärordet ( gurka, enligt exemplet i Figur 3). För den andra hälften av alla prövningar var målordet relaterat ( sjuksköterska enligt exemplet i Figur 3). Efter att målordet visades följde ytterligare en paus med en blank skärm på 1500 ms tills nästa prövning började. I några prövningar (10%) visades ett ord som representerade en färg istället för ett av primärorden, exempelvis grön då deltagarna så snabbt som möjligt skulle trycka på mellanslag på tangentbordet framför dem. Detta för att säkerställa att deltagarna var uppmärksamma och fokuserade på uppgiften under hela experimentet. Färguppgiften visade att deltagare upptäckt nästintill alla färgord, och således att de var uppmärksamma under hela experimentets gång. Totalt utfördes 180 prövningar per deltagare vilket tog ca 45 minuter. Resultat Utifrån EEG inspelningen beräknades medelamplituden (i µv) för de nio frontala elektroderna mellan 250 till 500 ms efter målordets presentation. Figur 4 visar genomsnittliga ERP-vågen för relaterade och orelaterade ord vid varje antal repetitioner. Figur 4. Genomsnittliga ERPs vid relaterade (blå) och orelaterade (röda) målord i varje betingelse (3 repetitioner, 15 repetitioner och 30 repetitioner). Medelvärdet vid 3 repetitioner var 0,542 µv (SD = 1,985), vid 15 repetitioner sjönk det till 0,947 µv (SD = 1,196) och vid 30 repetitioner höjdes det till 0,220 µv (SD = 1,072). Figur 4 visar genomsnittliga ERP vågen för relaterade och orelaterade ord vid varje antal repetitioner, där visas att N400 (orelaterad minus relaterad) vid 3 repetitioner är högre än vid 15 och 30. För att se om datan visade signifikant N400 vid varje antal repetitioner utfördes t-test på stickprovsmedelvärde för varje repetition för att se om effekten var större än 0. Detta då

7 N400 vid 3 repetitioner bör ge det mest negativa värdet, i jämförelse med de andra repetitionerna. Testen visade att 15 repetitioner gav ett signifikant (negativt) resultat; (t(27) = 4,190, p < 0,001). Varken 3 (t(27) 1,444, p = 0,160) eller 30 repetitioner (t(27) 1,085, p = 0,287) gav signifikanta resultat. Därefter beräknades medelamplitud för varje repetition (3, 15, 30) för varje deltagare. Vid 3 repetitioner togs en deltagares alla värden vid orelaterade ord, minus värdet vid relaterade ord. Därefter delades värdet på antalet trials med 3 repetitioner. Samma sak gjordes för 15 och 30 repetitioner. Varje deltagare fick således ett differensvärde (orelaterat minus relaterat) per repetition. Dessa differensvärden representerade N400 och förväntades vara negativa. Figur 5 visar boxplots, uppdelat i antal repetitioner. Det verkar finnas extremvärden i datan men vi valde att ha med dessa och analysera datan som om inga extremvärden fanns. Detta då alla extremvärdena kom från fem av de åtta äkta deltagarna, skulle alla dessa tas bort skulle endast tre äkta deltagare kvarstå. Figur 5. Boxplot för 3, 15 och 30 där det mittersta strecket i boxen visar medianen och prickarna/stjärnorna visar extremvärden. För att undersöka om N400 minskar från 3 till 30 repetitioner gjordes ett beroende t-test på medelvärdet vid 3 och 30 repetitioner som inte visade på en signifikant skillnad (t(27) = 1,825, p = 0,079). För att få svar på frågeställningen gjordes ett beroende t-test på 15 och 30 repetitioner som visade på en signifikant skillnad (t(27) = 2,645, p = 0,013). Negativiteten av N400 minskade vid 30 repetitioner jämfört med 15. För att se hur 15 repetitioner skilde sig från 3 repetitioner gjordes även ett beroende t-test på dessa medelvärden. Testet visade på en signifikant skillnad mellan 3 och 15 repetitioner (t(27) = 2,913, p = 0,007), där N400 ökade från 3 till 15 repetitioner. De medelvärden som skiljde sig mest var mellan 3 och 15 repetitioner, en amplitud på 1,499 µv, med ett konfidensintervall (CI) mellan 0,440 och 2,538, vilket betyder att det verkliga värdet troligen ligger mellan dessa. Mellan 3 och 30 var amplituden 0,762 µv, CI [ 0,945, 1,618]. Den minsta amplituden var mellan 15 och 30, en skillnad på 0,730 µv, CI [ 1,292, 0,163]. Dock var konfidensintervallet minst mellan 15 och 30 repetitioner, vilket betyder att vid 3 och 15 samt 3 och 30 repetitioner är det mer osäkert var det sanna värdet faktiskt kan ligga.

8 Diskussion Syftet med vår studie var att få mer kunskap om semantisk mättnad och undersöka om mättnaden är densamma vid 15 som vid 30 repetitioner. Vi förväntade oss att se en tydlig N400 vid 3 repetitioner som minskade eller försvann helt efter 15 och 30 repetitioner. Utifrån t-test på stickprovsmedelvärde mätte vi om det fanns en effekt av N400 i varje betingelse. Endast vid 15 repetitioner fanns en signifikant effekt av N400. Störst effekt av N400 bör ha setts vid 3 repetitioner, då ingen semantisk mättnad bör har uppnåtts, och således ge det mest negativa värdet. Där såg vi istället en icke signifikant effekt till ett positivt värde. Resultatet från de beroende t-testen visade en signifikant skillnad mellan 15 och 30 repetitioner, där N400 är högst vid 15 repetitioner och minskar vid 30 repetitioner. Resultatet visade även en signifikant skillnad mellan 3 och 15 repetitioner, samt ingen signifikant skillnad mellan 3 och 30 repetitioner, vilket troligast orsakats av det ovanliga värdet vid 3 repetitioner. Eftersom resultatet inte visade samma N400 vid 15 som vid 30 repetitioner kan den ställda frågeställningen inte bekräftas. Det fanns alltså en minskning i N400 från 15 till 30 repetitioner. Resultatet i vår studie går inte i linje med tidigare forskning, specifikt den tidigare studien av Ströberg et al. (2017). Den studien visade på en relativt stor skillnad mellan 3 och 30 repetitioner, med en amplitud på 1,95 µv, CI [ 3,72, 0,190] (Ströberg et al., 2017). I vår studie fick vi istället ett positivt värde på 0,762 µv, CI [ 1,620, 0,950], vilket är i helt fel riktning i jämförelse med vad vi förväntade oss. Dessutom gav t-test på stickprovsmedelvärde inget stöd för N400 överhuvudtaget vid 3 repetitioner. Detta går inte i linje med grundtanken om N400, som menar att man bör se ett mycket negativt värde vid få repetitioner (Kutas & Federmeier, 2011). Att medelvärdet vid 3 repetitioner var positivt skulle kunna bero på extremvärden (se Figur 5), mätfel eller slump såsom rörelse precis när målordet presenteras, vilket kan leda till störningar och inkorrekta värden. Om en av deltagarna rörde sig flera gånger under just 3 repetitioner, skulle detta kunna ge extremvärden som höjde deltagarens medelvärde och således påverka medelvärdet på hela betingelsen. Själva orden som användes i vår studie kan även ha påverkat resultatet. Om de ord som användes vid 3 repetitioner inte är lika relaterade eller orelaterade till varandra som vid de andra betingelserna eller i den tidigare studien av Ströberg et al. (2017), kan det ha lett till skillnaden i resultaten. Då vi utförde tre separata beroende t-test samt tre t-test på stickprovsmedelvärdet i studien kan massignifikansproblemet uppstå. Om flera signifikansprövningar utförs och en viss alfanivå används för varje prövning blir den totala risken för att det uppstår minst ett typ I-fel större än den valda alfanivån (5%) (Borg & Westerlund, 2012). Redan vid tre signifikansprövningar är risken för typ I-fel så stor som 14 % (Borg & Westerlund, 2012). Typ I-fel skulle exempelvis i vårt fall vara att resultatet visar att det är en signifikant skillnad mellan 15 och 30 repetitioner när det i verkligheten inte är det. Massignifikansproblemet kan påverka tillförlitligheten av resultatet, eftersom flera separata t-test har gjorts. Om ett typ I-fel har uppkommit är det svårt att uttala sig om var felet kan ha förekommit. Eftersom semantisk mättnad är en kortvarig mättnad, används EEG då små och snabba förändringar i hjärnaktivitet kan fångas upp och mätas (Kutas & Federmeier, 2000). Detta möjliggjorde för oss att se aktiviteten i hjärnan när ett målord presenteras. Däremot kan EEG endast visa aktivitet som fångas upp av elektroder och deras position på huvudet. Tyvärr kan

9 vi inte veta var i hjärnan aktiviteten kommer ifrån. Det krävs synkroniserad aktivitet av en större grupp neuroner inom samma område för att uppnå tröskelvärdet för att fångas upp med EEG (Malik & Kamel, 2014). Det är därför svårt att upptäcka aktivitet längre in i hjärnan, i jämförelse med aktivitet närmre kraniet. Detta eftersom aktiviteten måste vara mycket starkare ju längre in i hjärnan den är, för att kunna fångas upp med EEG (Malik & Kamel, 2014). På grund av detta leder rörelse till stora störningar i mätningen, eftersom de är närmre och därför lättare att fånga upp. På ett fysiologiskt plan antas N400 reflektera postsynaptisk aktivitet, såsom mindre postsynaptiska potential i samma neuroner och aktivering av färre neuroner i ett område. Dessutom reflekteras mindre temporal synkronisering bland de aktiverade neuronerna i flera hjärnområden runt 250-500 ms efter att ett stimulus har visats (Kutas & Federmeier, 2000). Detta är dock svårt att se med endast EEG mätningar. Studier som använder ERP har kritiserats för att de drar slutsatser kring tid och lägger vikt vid tidpunkt för när saker sker, då timing är en väsentlig del av ERP (Kutas & Federmeier, 2011). Tidsaspekten för när och hur länge vi visade orden kan ha påverkat vad vi ser i ERPn, om målorden visas under för kort tid kan det leda till att deltagarna inte hinner uppfatta eller helt bearbeta dem under tiden som ERPn spelas in. Speciellt eftersom tidigare forskning har visat på att ordigenkänningsprocessen startar först 200 ms efter ett ord har visats (Kutas & Federmeier, 2011). I studien av Ströberg et al. (2017) visades målorden i 800 ms, medan de i vår studie endast visades i 400 ms, vi hade även kortare pauser inom varje prövning. Dock krävdes dessa förkortningar för att spara tid och för att således kunna lägga in betingelsen 15 repetitioner och fortfarande hålla experimentet under en timme. Dessa ändringar i tidsspann kan ha lett till att vårt resultat skiljer sig från den tidigare studien. Framtida forskning skulle kunna behandla fler deltagare i studien, för att på detta sätt kunna få mer power och dessutom kunna ta bort extremvärden. Ytterligare ett alternativ är att dela upp deltagarna i olika åldersgrupper för att se om semantisk mättnad påverkas av åldern, eftersom det förekommer skillnader mellan olika åldersgrupper vad gäller habituering och uppmärksamhetsprocesser (McDowd & Filion, 1992). Det vore även intressant att undersöka hur länge mättnaden varar. Detta genom att samma ord upprepas i flera, återkommande prövningar för att således se hur lång tid som krävs för att ordet ska få tillbaka sin mening. Sammanfattningsvis visade resultatet att det inte fanns en signifikant skillnad mellan 3 och 30 repetitioner, vilket innebär att vi inte lyckats hitta stöd för semantisk mättnad vid 30 repetitioner. Det ovanliga och oväntade resultatet vid 3 repetitioner gjorde resultatet svårtolkat. Eftersom eventuella störningar, såsom rörelser vid inspelningen av ERP, ändringarna i både vilka ord, samt hur länge de visades skiljer sig i denna studie jämfört med studien av Ströberg et al. (2017). Dessa faktorer gör det svårt att precisera exakt vad som kan ha lett till skillnaderna i resultaten. Vi kan därför inte veta om N400 är densamma vid 3 som vid 15 repetitioner, eller om semantisk mättnad sker gradvis eller om en viss gräns måste uppnås. Om vi dock bortser från den märkliga avsaknaden av N400 vid 3 repetitioner så visades en signifikant minskning av N400 mellan 15 till 30 repetitioner. Det tyder på att semantisk mättnad fortsätter även efter 15 repetitioner. Referenser Balota, D. A., & Black, S. (1997). Semantic satiation in healthy young and older adults. Memory & Cognition, 25, 190 202. http://dx.doi.org/10.3758/bf03201112

10 Collins, A. M., & Loftus, E. F. (1975). A spreading-activation theory of semantic processing. Psychological Review, 82(6), 407-428. http://dx.doi.org.ezp.sub.su.se/10.1037/0033-295x.82.6.407 Binz, K. (2017). An Introduction to Generative Syntax. Hämtad 2018-09-26 från: https://kevinbinz.com/2017/09/05/intro-grammar/ Borg, E., & Westerlund, J. (2012). Statistik för beteendevetare. Liber: Stockholm. Kutas, M., & Federmeier, K. D. (2000). Electrophysiology reveals semantic memory use in language comprehension. Trends in Cognitive Sciences, 4, 463 470. http://dx.doi.org/10.1016/s1364-6613(00)01560-6 Kutas, M., & Federmeier, K. D. (2011). Thirty years and counting: Finding meaning in the N400 component of the event-related brain potential (ERP). Annual Review of Psychology, 62, 621 647. http://dx.doi.org/10.1146/annurev.psych.093008.131123 Malik, A. S. & Kamel, N. (2014). EEG/ERP Analysis: Methods and Applications. Boxa Raton: CRC Press. McDowd, J. M., & Filion, D. L. (1992). Aging, selective attention, and inhibitory processes: A psychophysiological approach. Psychology and Aging, 7(1), 65. Schacter, D.L., Gilbert, D.T., Wegner, D.M., & Hood, B. (2015). Psychology (Second European edition) Basingstoke: Palgrave Macmillan. Smith, L., & Klein, R. (1990). Evidence for semantic satiation: Repeating a category slows subsequent semantic processing. Journal of Experimental Psychology: Learning, Memory, and Cognition, 16, 852 861. http://dx.doi.org/10.1037/0278-7393.16.5.852 Ströberg, K., Andersen, L. M., & Wiens, S. (2017). Electrocortical N400 effects of semantic satiation. Frontiers in Psychology, 8. http://dx.doi.org/10.3389/fpsyg.2017.02117 Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Elanders Gotab.