Mänskliga rättigheter i fokus Lärarhandledning till: KILLING THE CHICKENS TO SCARE THE MONKEYS en film av Jens Assur FOTO: JENS ASSUR Framtagen av:
Denna del riktar sig till läraren Hej! Du och dina elever har just sett eller ska se filmen Killing the Chickens to Scare the Monkeys som du kan använda i din undervisning. En närmare beskrivning av filmen hittar du på nästa sida. Arbeta med de mänskliga rättigheterna Visa gärna filmen i samband med lektioner och läromedel som handlar om de mänskliga rättigheterna, då filmens många beröringspunkter med ämnet annars kan gå förlorade. Filmen väcker många frågor och känslor vi rekommenderar därför att ni har en öppen diskussion efter visningen. Det kan också vara bra med en grundläggande genomgång av vad de mänskliga rättigheterna är innan filmen, eller mellan filmen och de föreslagna diskussionsfrågor som ingår i handledningspaketet. För att få ut mest av diskussionen efter visningen bör filmen inte beskrivas allt för detaljerat för eleverna på förhand, då ett av huvudsyftena med filmen är att väcka just fria tankar kring ämnet. Till filmen hör ett filmklipp med en intervju med Jens Assur och en medarbetare på Civil Rights Defenders som med fördel kan visas i samband med eventuell diskussion efter filmen då den svarar på många frågor. Vi skulle rekommendera att den visas efter en första diskussion, så att inte sådant som kan betraktas som rätt svar begränsar associationsutrymmet. Om filmklippet inte visas finns en textversion av intervjun med Jens Assur där han beskriver arbetet kring filmen. Övrigt material: En utförlig beskrivning av filmen och filmklippet. Fyra faktablad utformade utifrån fyra mänskliga rättigheter som är kopplade till filmen. De kan med fördel användas i grupper där eleverna diskuterar frågorna med varandra och sedan redovisar inför resten av klassen, men det fungerar också bra i helklass. Dock är det viktigt att eleverna får tid att närmare diskutera frågor som rör de mänskliga rättigheterna. Fyra fallstudier som beskriver och presenterar fyra människorättsförsvarare från olika repressiva länder. Till bladen hör diskussionsuppgifter knutna till deras arbete, situation och olika typer av människorättsarbete. Fallstudierna är tänkta att ge ingående kunskap och inspiration till fördjupning. Intervju med regissören Jens Assur, där han beskriver sina tankar kring filmen (intervjun finns även med i filmklippet). Vanligt förekommande frågor och svar. Webbtips för vidare läsning. Filmklipp, se separat fil.
Filmbeskrivning Killing the Chickens to Scare the Monkeys Kortfilm (25 min) Beskrivning Filmens titel anspelar på ett kinesiskt talesätt om hur enskilda individer dödas för att skrämma andra. Jens Assurs film Killing the Chickens to Scare the Monkeys visar hur bristen på rättssäkerhet får fruktansvärda och möjligen oförutsedda konsekvenser för en ung kvinna i en förtryckande regim. Det är en spelfilm men de närgångna bilderna och realistiska detaljerna ger ett dokumentärt anslag. Filmen ger en inblick i hur repressiva regimer kan behandla sina medborgare. Inga svar är givna men de mänskliga rättigheterna är i fokus. Filmaren Jens Assurs konstnärliga målsättning med filmen är att skapa uppmärksamhet, intresse och kunskap för komplexa samtidsfrågor. Handling Filmen, som spelas i omvänd kronologisk ordning, är uppdelad i två delar där vi får se den sista scenen först. I en 15 min lång tagning visas en avrättning där polis, militär, åklagare och domare närvarar. Efter avrättningen tackar de varandra för ett väl utfört arbete, i vad som tycks vara en vanlig dag på jobbet. I följande åtta starka scener utspelar sig historien, där nationell politik och strategi får förödande konsekvenser för en ung kvinnas liv. Jens Assurs tanke bakom filmen är att uppmuntra åskådaren till eftertanke och begrundan. Filmen bygger på att publiken aktivt deltar i handlingen. Att döda kycklingen: Om filmen Killing the Chickens to Scare the Monkeys Filmklipp, intervjuer med Jens Assur & Brittis Edman (7 min) Beskrivning I filmklippet varvas en intervju med regissören Jens Assur och Brittis Edman som är Civil Right Defenders Sydostasienexpert. Var för sig diskuterar de hur filmen kan knytas till en diskussion om de mänskliga rättigheterna och sätter den i ett aktuellt sammanhang med referenser till bland annat den arabiska våren 2011. Jens har en bakgrund som mångsidig fotograf och filmskapare. Han var i början av sin karriär i Rwanda och dokumenterade de övergrepp som skedde under folkmordet 1994. Jens har fått flera prestigefyllda utmärkelser under sin karriär som journalist och filmskapare. Brittis har dokumenterat och analyserat människorättssituationen i Sydostasien sedan mitten av 1990-talet. Hon har arbetat som Sydostasienutredare på Amnesty International och på FN:s Högkommissarie för mänskliga rättigheter. Sedan 2010 är Brittis programansvarig för Sydostasien på Civil Rights Defenders. I bilaga 2 finns intervjun med Jens Assur transkriberad.
Faktablad Yttrandefrihet Killing the Chickens to Scare the Monkeys väcker många frågor som berör temat mänskliga rättigheter och däribland yttrandefriheten. Vi får se scener i filmen där kvinnan uträttar helt vardagliga sysslor, som att spela med sin orkester eller skicka sms på bussen. Hur tror ni dessa handlingar kan kopplas till att hon senare grips och skjuts ihjäl? Var och en har rätt att fritt hysa en åsikt och att uttrycka den i tal, skrift eller bild. Så står det uttryckligen i artikel 19 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I Sverige är denna rättighet skyddad i Regeringsformen, Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Yttrandefriheten är den rättighet som skyddar människors rätt att ha och uttrycka åsikter. Den handlar också om rätten att få ta del av information och sprida information och anses grundläggande i ett demokratiskt samhälle. Alla människor har rätt till en åsikt men alla har också en skyldighet att beakta vad det är vi uttrycker i tal, skrift och bild. Yttrandefriheten innebär därför både rättigheter och skyldigheter. Det är möjligt att i särskilda fall göra inskränkningar på yttrandefriheten, när den står i strid med skyddet av andra rättigheter som t ex grupprättigheter till skydd för etniska, eller sexuella minoriteter, kvinnor, och religiösa samfund. Det händer att stater inskränker människors rätt till yttrandefrihet för att tysta oliktänkande eller människor med politiskt utmanande åsikter. Det är inte sällan sådana inskränkningar görs med hänvisning till den nationella säkerheten. Metoden används flitigt i auktoritära regimer för att tysta den inhemska oppositionen eller regeringskritiker och bryter mot de mänskliga rättigheterna, så som de är formulerade i internationella konventioner. Filmfråga: Titeln Killing the Chickens to Scare the Monkeys är ett kinesiskt ordspråk som betyder ungefär: Genom att slå ihjäl de svaga fienderna, så håller man de starka borta. På vilket sätt kommer ordspråket fram i filmen? Går det att koppla ordspråket till kränkningar av yttrandefriheten? Allmänna frågor: 1. Varför är det viktigt med yttrandefrihet? Ge exempel. 2. I vilka situationer kan det vara nödvändigt att inskränka yttrandefriheten? Ge exempel på sådana situationer. Yttrandefriheten skyddas i: FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 19. Europakonventionen, artikel 10 (Europakonventionen är införd i svensk lag i anslutning till kapitel 2 i Regeringsformen sedan 1995.) Regeringsformen, kap 2, 1, p 1, Tryckfrihetsförordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen.
Faktablad Förenings- och församlingsfrihet Mänskliga rättigheter kan ses som ett centralt tema i filmen Killing the Chickens to Scare the Monkeys. Flera scener i filmen tycks visa på situationer där dessa rättigheter inte respekteras, inte minst rätten att samlas och anordna möten. Varför står polisen och väntar utanför barrikaderna? Varför griper polisen kvinnan? Rätten att anordna möten och demonstrera och rätten att organisera sig finns med i artikel 20 i FN:s allmänna förklaring och är skyddade i artikel 21-22 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Församlingsfriheten som ibland också kallas mötesfriheten, syftar till att skydda människors rätt att anordna och delta i fredliga möten, som t ex demonstrationer, manifestationer eller vanliga sammankomster. Denna frihet kan dock inskränkas om mötet tros hota den nationella säkerheten. Rättsväsendet, som innefattar de institutioner som ansvarar för rättsäkerheten (exempelvis polis och domstol) har en skyldighet att bejaka mötesfriheten, alltså bistå med hjälp när människor vill anordna offentliga möten, och skydda sådana möten. Föreningsfriheten, även kallad organisationsfriheten, skyddar människors rätt att bilda föreningar, såsom politiska partier, intressegrupper, fackföreningar eller andra organisationer. Den skyddar även människors rätt att inte vara med i föreningar.dessa två friheter är grundläggande för ett fungerande demokratiskt samhälle. I en demokrati ska det finnas rättigheter som gör det möjligt för människor att delta i de politiska och sociala maktrummen, något som ofta lyckas bättre om människor har möjlighet att uttrycka sig via en förening eller vid ett möte. Förenings- och församlingsfrihet är en förutsättning för möjligheterna att påverka och utkräva ansvar, alltså att ställa folkvalda politiker till svars för beslut de tar i ett demokratiskt samhälle. I vissa länder är dessa rättigheter långt ifrån självklara. I stater som leds av auktoritära regimer är förenings- och församlingsfriheten kraftigt begränsad. Organisationer som anses utmana den styrande makten får sällan utöva sitt arbete utan att ständigt arbeta i motvind och riskera att fängslas. Filmfråga: Varför tror ni att kvinnan i filmen grips? Hur kan händelserna i de olika scenerna i filmen ge svar på varför hon grips? Diskussionsfrågor: 1. Varför är det viktigt att organisationer får bildas, eller att en grupp får demonstrera? Förklara ditt svar. 2. Kan du ge exempel på situationer där förenings- och församlingsfriheten kan ha en negativ effekt på samhället genom att kränka andra mänskliga rättigheter? Förenings- och församlingsfriheten skyddas i: FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 21-22 FN:s konvention för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 8 ILO:s konvention, artikel 87, 98. Europakonventionen, artikel 11. Regeringsformen, 2 kap, 1, punkt 3, 5.
Faktablad Rätten till en rättvis rättegång I filmen väcks många frågor som berör temat mänskliga rättigheter. Vi får se flera scener där kvinnan i fokus verkar utsättas för kränkningar av olika slag. En av dessa scener utspelar sig i en rättssal. Varför talar inte kvinnan i rättssalen? Har hon en advokat närvarande? Alla människor oavsett kön, etnicitet, ålder, sexuell läggning, religionstillhörighet eller politisk övertygelse har rätt till en rättvis och offentlig prövning inför en opartisk och självständig domare, med andra ord rätt till en rättvis rättegång. Vi brukar kalla ett samhälle med fungerande rättsfunktioner för en rättstat. I en rättsstat råder rättssäkerhet. Det betyder att polisen, åklagarna och domstolarna följer lagen och agerar utan politisk inblandning och utan godtycke. I en rättsstat skyddas också människors rättigheter. Den enskilda individens rätt skyddas mot övergrepp av staten. Om en person blir diskriminerad eller på annat sätt faller offer för övergrepp, kan han eller hon söka upprättelse och få prövning av sitt fall. Rättsstaten är tillgänglig för den enskilda individen. En av grundprinciperna bakom rätten till en rättvis rättegång är att den anklagade ska betraktas som oskyldig fram tills att en dom faller i rättegången. Den anklagade ska också få information om vad hon eller han misstänks för, och få rimligt med tid att förbereda ett försvar. Den anklagade har även rätt att själv välja försvarsadvokat och kan få hjälp med advokatkostnaderna. Filmfråga: Verkar det som att kvinnan i filmen får en rättvis rättegång? Motivera ditt svar med exempel från filmen. Diskussionsfrågor: 1. Vad händer om rättegångar inte är rättvisa? Vad får det för konsekvenser för samhället? Ge exempel. 2. Kan du komma på en situation där oskyldighetsprincipen har kränkts? Varför kränktes den i så fall? Rätten till en rättvis rättegång skyddas i: FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 14. Europakonventionen, artikel 6. Rättegångsbalken.
Faktablad Människorättsförsvarare I filmen får vi se flera situationer där kvinnan i fokus verkar utsättas för människorättsbrott och kränkningar av olika slag fastän hon tycks leva ett helt vanligt liv. Varför tror ni kvinnan i filmen grips och sedan avrättas? Människorättsförsvarare är personer som enskilt eller i grupper och organisationer främjar och skyddar de universellt erkända mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. Detta framgår av FN:s Deklaration till skydd för människorättsförsvarare 1, som antogs 1998. Enligt deklarationen kan vem som helst som med fredliga metoder arbetar för de mänskliga rättigheterna anses vara en människorättsförsvarare. De mest uppenbara människorättsförsvararna är olika aktörer i det civila samhället vars dagliga arbete går ut på att främja, granska och skydda människors rättigheter, som till exempel ombudsmän, vissa journalister och människorättsjurister. Många har emellertid inte detta som heltidssyssla utan arbetar ideellt med de mänskliga rättigheterna på sin fritid. Exempel på människorättsförsvarare är personer som försöker skydda urfolkens rätt till självbestämmande, eller sexuella minoriteters rätt att vara ihop med vem de vill. Andra exempel är personer som kämpar för att stoppa barnarbete och människor som försöker skydda kvinnors rättigheter. Kort sagt, människorättsförsvarare är personer som försöker främja och skydda rättigheter som inte bara rör dem själva, utan flera nätverk, grupper, eller regioner. Personer som använder eller förespråkar våld kan inte räknas som människorättsförsvarare. Filmfrågor: 1. Skulle kvinnan i filmen kunna definieras som en människorättsförsvarare? Förklara varför. 2. I många auktoritära länder (som i t.ex. Kina där filmen utspelas) är det svårt att arbeta som människorättsförsvarare eftersom det kan vara straffbart att arbeta med medborgerliga och politiska rättigheter. Hur hade en människorättsförsvarare kunnat hjälpa kvinnan i filmen? Diskussionsfrågor: 1. Tror du människorättsförsvarare behövs även i demokratiska länder som Sverige? Förklara varför. 2. Kan du komma på situationer runt om i världen där det skulle behövas människorättsförvarare? Eller kan du komma på en situation där människorättsförsvarare redan finns, men behöver stöd? *Använd gärna dagens tidning som hjälpmedel för att besvara frågan* 1 UN Declaration on the Rights and Responsibility of Individuals, Groups, and Organs of Society to Promote and Protect Universally Recognized Human Rights and Fundamental Freedoms, 1998.
Ales Bialiatski - aktivisternas väktare Fördjupning Jag har en känsla av att denna rättegång var nödvändig för att kontrollera att vi har gjort rätt under dessa 15 år, skrev Ales Bialiatski i ett brev till sina kollegor på den vitryska människorättsorganisationen Viasna. I november 2011 dömdes Ales Bialiatski till fyra och ett halvt års fängelse för skattebrott. En dom som är direkt kopplad till det människorättsarbete han bedriver. Han var med och startade Viasna 1996 och sedan dess har polisen gripit honom mer än 20 gånger. Viasna är Vitrysslands främsta människorättsorganisation. Viasnas medarbetare erbjuder rättshjälp i form av juridisk rådgivning och hjälper till att skriva klagomål till domare, åklagare och andra statliga organ. De arbetar också aktivt med att sprida information om de mänskliga rättigheterna till befolkningen. År 2003 drog myndigheterna in organisationens registreringsbevis, i strid mot föreningsfriheten. Rätten att organisera sig eller bilda förening (tillsammans med rätten att anordna möten) finns med i artikel 20 i FN:s allmänna förklaring och är skyddade i artikel 21-22 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Viasna försökte flera gånger att omregistrera sig men fick ständigt avslag. De gav upp och sedan 2009 arbetar de öppet i landet trots att de saknar tillstånd. En överträdelse som kan ge upp till två års fängelse. Den vitryska säkerhetstjänsten, KGB, förföljer personalen och övervakar deras verksamhet. Inte desto mindre fortsätter Ales och hans kollegor att arbeta för de mänskliga rättigheterna. År 2006 uppmärksammades han av den svenska regeringen när han, efter en nominering av Civil Rights Defenders, tilldelades Per Anger-priset för sin orädda kamp och sina humanitära insatser. Situationen för människorättsförsvarare i Vitryssland har förvärrats sedan presidentvalet i december 2010, då regimen startade en massiv kampanj mot det civila samhället som fortfarande pågår. Rättegången mot Ales Bialiatski är bara ett exempel på hur människorättsaktivister förföljs i Vitryssland. Efter den arabiska våren har regimer världen över, i rädsla för liknande protester, varit mycket noga med att finna nya sätt att tysta kritiker. FOTO: CIVIL RIGHTS DEFENDERS Människorättssituationen i Vitryssland Enda land i Europa som fortfarande tillämpar dödsstraff. Kraftigt begränsad rätt till mötes- och föreningsfrihet, t.ex. krav på tillstånd vid manifestationer. Organisationer och politiska partier nekas registrering och organisationer utan registreringsbevis är förbjudna. Förslag på fördjupning 1. Varför är det viktigt med människor som Ales, som stärker kritiska röster? 2. Internationell rätt skyddar Viasnas arbete med de mänskliga rättigheterna. Samtidigt förbjuds deras arbete enligt vitrysk lag. Hur kan andra organisationer eller individer stödja Viasna? 3. Beskriv valfritt land där människor lever under förtryck och där skyddet för de mänskliga rättigheterna är begränsat.
Svetlana Isajeva - kampen mot försvinnanden Fördjupning Jag lever på hoppet om att min son lever. Om jag vetat vad jag vet i dag, mina rättigheter, de nödvändiga kontakterna, skulle jag ha kunnat rädda honom., berättar Svetlana. I den ryska republiken Dagestan pågår en hätsk jakt på misstänkta terrorister. Säkerhetsstyrkorna anklagade Svetlana Isajevas son för att ha kopplingar till terrorister och den 26 april 2007 fördes han bort. Det har nu gått fem år sedan han försvann och trots massiva efterforskningar har Svetlana inte lyckats spåra honom eller hört något om vad som hänt honom. Tillsammans med andra vars nära och kära har försvunnit, bildade Svetlana Dagestans mödrar för mänskliga rättigheter, en organisation som ställer sig på offrens sida i den väpnade konflikten mellan den ryska statsmaktens styrkor och terrorismen. Hennes tragedi är inte ovanlig i Norra Kaukasus. Människorättsövergrepp i form av tortyr, försvinnanden och utomrättsliga avrättningar är utbredda. Ryska staten satsar årligen stora summor pengar i kampen mot terrorismen. Antalet dödade terrorister används som bevis för att den så kallade kampen mot terrorism ger resultat. Militär, polis och säkerhetsstyrkor får extra betalt per person som kan visas upp. Detta leder till att laglydiga medborgare anklagas för att ha anslutit sig till terroristerna och kidnappningar, tortyr och avrättningar är vanliga. Dagestans mödrar hjälper främst kvinnor, genom att erbjuda juridisk rådgivning. Många vet inte vilka rättigheter de har eller vart de kan vända sig för stöd och hjälp. Men riskerna för organisationen är stora. För tre år sedan eldhärjades kontoret i vad Svetlana tror var en anlagd brand. Bara några dagar innan hade organisationen gjort en anmälan till åklagaren om en misstänkt mordbrandsattack i en muslimsk affär i staden Makhatjkala. Kontorsbranden var inte bara ett otäckt hot, utan också ett hårt slag. Mycket information, bevisning och utrustning förstördes. Dagestans mödrar återhämtade sig efter branden och fortsätter enträget sin kamp. Svetlana hämtar kraft från sin egen personliga tragedi. Väl medveten om att hennes människorättsarbete är en vagel i ögat på många säger hon: Jag är rädd för vad som kan hända med mina barn och barnbarn. Jag har flera gånger blivit hotad med att jag kan förlora dem. FOTO: STANISLAV MILOJKOVIC Människorättsituationen i Norra Kaukasus Många fall av försvinnanden och kidnappiningar där människor aldrig återfinns. Utomrättsliga avrättningar. Fabricerade åtal och utbredd straffrihet. Journalister och människorättsförsvarare utsätts för dödshot. Förslag på fördjupning 1. Har du några idéer om vad du själv kan göra för att stödja utsatta människorättsorganisationer? 2. Myndigheterna är många gånger beredda att kränka de mänskliga rättigheterna om de står i vägen för nationella säkerhetsåtgärder, som t.ex. i jakten på terrorister. Kan du komma på en situation i Sverige, eller i andra länder, där de mänskliga rättigheterna kränkts av denna anledning? 3. Beskriv situationen för människorättsförsvarare i Norra Kaukasus eller i annan region där de är extra utsatta.
Svetlana Lukic - oberoende medier Fördjupning Avstängningarna fick mig att inse att majoriteten av mina kollegor hade blivit tystade. De hade bestämt sig för att hålla tyst om allt, även om de värsta av brott, berättar Svetlana. Tidigare arbetade Svetlana Lukic som journalist, men fick sparken på grund av att hon rapporterade om serbiska övergrepp under krigen i Bosnien och Kroatien. Numera driver hon sajten Pešcanik, som i dagsläget är den enda kanalen i Serbien som erbjuder djupgående kritiska analyser och som låter lyssnarna engagera sig i samhällsdebatten. Programmet spelar en unik och viktig roll genom att sprida kunskap om de mänskliga rättigheterna, uppmuntra till debatt och verka för förändring. Det är regeringen i varje land som är ytterst ansvarig för att de mänskliga rättigheterna skyddas och att demokratiska reformer införs. Majoriteten av mediekanalerna i Serbien kontrolleras av den politiska och ekonomiska eliten. Därför spelar Pešcanik en nyckelroll i att kontinuerligt granska makten, förse allmänheten med oberoende information och vara ett rum för debatt. I länder som befinner sig i en övergång mellan krig och fred, såsom Serbien, händer det att de mänskliga rättigheterna blir lidande. Pešcanik försöker därför ställa krav på staten att ta sitt ansvar när kränkningar av de mänskliga rättigheterna sker. Svetlana har förärats flera priser, både i Serbien och utomlands, för sin journalistik och sitt människorättsarbete. Bland dessa en utmärkelse av det serbiska journalistförbundet år 1990 för sitt arbete som journalist för Radio Belgrad, som redaktör och programledare för det politiska programmet Niko kao ja (Ingen som mig). År 2006 fick hon och medarbetarna på Pešcanik priset Press Freedom Award - Signal for Europe, som utfärdas av Reportrar utan gränser i Österrike. FOTO: STANISLAV MILOJKOVIC Människorättssituationen i Serbien Tystade journalister, varav ett fåtal mördats. Diskrimineringen av romer och religiösa minoriteter sker systematiskt av myndigheter. Majoriteten av mediekanalerna är hårt kontrollerade av den politiska och ekonomiska eliten. Landet saknar oberoende rättsväsen. Förslag på fördjupning 1. Det finns både statliga och oberoende medier. Pešcanik är en oberoende medieorganisation. Vad skulle du säga skiljer statliga medier från oberoende medier? 2. Hur ser det ut i Sverige? Vad finns det för oberoende och statliga medier? Vem äger medierna? Står olika typer av medier för olika åsikter? 3. Titta närmare på mediesituationen i Serbien eller i ett annat land med liknande situation. Kan du komma på några människorättsproblem?
Dieu Cay - bloggare Fördjupning Från och med i dag står jag på samma sida som fackförbundet, och jag är med dem i deras kamp för jag har blivit en av dem. Så skrev den vietnamesiske bloggare Nguyen Van Hai efter en demonstration för skofabriksarbetare. Under namnet Dieu Cay har Van Hai skrivit flera texter där han argumenterar för de mänskliga rättigheterna och demokrati. Den 19 oktober 2010, samma dag som Nguyen Van Hai skulle ha släppts fri efter att ha avtjänat två och ett halvt års fängelse för skattebrott fick hans familj veta att han skulle hållas kvar. Van Hai anklagades för nya brott, för att ha bedrivit propaganda mot den socialistiska republiken Vietnam (Artikel 88 i den vietnamesiska brottsbalken) genom sina texter. Nguyen Van Hai räknas som en av Vietnams mest inflytelserika bloggare. När bloggandet tog fart på allvar i Vietnam 2007 var han en av dess pionjärer och började använda sig av pseudonymen Dieu Cay, som betyder ungefär bondens vattenpipa. Ett namn han valde för att markera att han ville ge röst åt fattiga och marginaliserade grupper i Vietnam. Sedan 2008 har Van Hai hållits fängslad. FN:s arbetsgrupp mot godtyckligt frihetsberövande slog redan i maj 2009 fast att fängslandet strider mot de mänskliga rättigheterna. I april 2012 ställs han åter inför rätta. Åtalen mot Nguyen Van Hai är politiskt motiverade för att stoppa hans skarpa kritik och hans försvar för människors rättigheter. FOTO: PRIVAT Människorättsituationen i Vietnam Övervakning, censur och hot används för att begränsa rätten till yttrandefrihet. Oberoende medier får inte verka. Det är förbjudet att sprida och länka till material som vänder sig mot regeringen t.ex. via bloggar. Bloggare och nätjournalister riskerar att frihetsberövas eller dömas till långa fängelsestraff. Förslag på fördjupning 1. Internets utbredning har gjort det allt svårare för repressiva regimer som Vietnam, Iran och Kina att begränsa yttrandefriheten och tysta obekväma röster. På vilka sätt kan människorättsförsvarare agera genom nya medier till skydd för de mänskliga rättigheterna? 2. Bloggar och internetjournalistik får allt större genomslagskraft. Beskriv en situation där bloggar varit en del i en samhällsförändring. 3. Beskriv situationen för bloggare i Vietnam och/eller Kina eller i en annan repressiv regim.
Intervju Jens Assur om filmen Killing the Chickens to Scare the monkeys Hej, jag heter Jens Assur och det är jag som har skrivit manus och regisserat Killing the Chickens to Scare the Monkeys. Titeln, Killing the Chickens to Scare the Monkeys är ett kinesiskt ordspråk och det kan översättas ganska grovt till: genom att slå ihjäl de svaga fienderna, så håller man de starka borta. Genom att hugga huvudet av kycklingarna, så vågar sig inte aporna fram. För ganska många år sedan såg jag en bild i den brittiska tidningen the Independent som chockade mig. Det var en bild som visade en grupp kinesiska män som stod på knä och inom någon minut skulle avrättas. Det som också gjorde mig upprörd på bilden det var att det fanns också en grupp soldater och ett antal domare och åklagare på bilden som alla såg ut att faktiskt ha ganska trevligt. De småpratade, småskrattade och när jag såg den här bilden upplevde jag att för dem var det här bara en vanlig dag på jobbet. Den här bilden har jag återkommit till flera gånger de senaste åren och inte kunnat sluta titta på. Och för ett år sedan bestämde jag mig för att försöka återskapa den här bilden, iscensätta den här bilden, och berätta, i realtid, om den här avrättningen. För mig har ju filmen många olika lager och berör många olika viktiga frågor i vår samtid, dödsstraffet såklart, men också rättsäkerhet och yttrandefrihet. En av anledningarna till att filmen gjordes just nu är ju att det under det senaste året har pågått lite av en revolution i vissa delar av världen, Mellanöstern, Nordafrika, där människor har krävt yttrandefrihet, gett sig ut på gatorna, uttryckt sina åsikter. Det har lett till synnerligen hårda straff för många individer och även om den här filmen utspelar sig i Kina så är frågorna universella och gäller faktiskt på många platser i världen just nu, där det finns en avsaknad av just rättsäkerhet och yttrandefrihet. Och de här frågorna går ju synnerligen ofta hand i hand. En idé med skapandet av Killing the Chickens to Scare the Monkeys var att göra en film som inte bara utspelar sig i scenerna, utan också som utspelar sig mellan scenerna, och det gör ju att den kräver väldigt mycket av publiken. Man får själv fylla i de scener som vi inte ser. Jag har ju, som upphovsman till det här verket, en idé om vem den här personen är: hennes bakgrund, var hon kommer ifrån. Hon är en av många som såklart har lämnat landsbygden, flyttat in till en stad för att det där finns jobb, och som vi kan se i filmen, befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt. Jag har full respekt för att, beroende på vem man är, så kanske man läser in annat mellan scenerna och ger henne en annan bakgrund. Jag tycker inte det finns ett svar, utan det är upp till var och en att själv bilda sig en uppfattning. Filmen har ju en något speciell berättarteknik och estetik. Dels så börjar den ju med en ovanligt lång scen som är faktiskt 15 minuter lång och som utspelar sig i realtid, och sen berättas ju hela historien baklänges. Anledningen till att jag valde just det greppet, är att jag ville att filmen skulle fungera mer som ett intellektuellt verk än enbart ett känslomässigt verk. Film bygger ju väldigt mycket på känsla men genom att berätta historien baklänges så får vi hela tiden nya pusselbitar, dels till vår huvudkaraktär, dels till historien; varför personen avrättades. Om man är riktigt vaken så tycker jag att man får alla nycklar till vem hon är och varför hon råkade så illa ut. Det gör ju såklart att man som publik måste vara vaksam, man måste följa med, och man måste vara intresserad. Men jag tycker å andra sidan att belöningen blir så mycket större när man väl är klar för man har varit delaktig i filmen, man har inte bara sett en film, utan man har också upplevt en film. Jens Assur har en bakgrund som fotograf och filmskapare, han var i tidig ålder nere i Rwanda och dokumenterade de övergrepp som inträffade under folkmordet 1994. Jens har fått flera prestigefyllda utmärkelser under sin karriär som journalist och filmskapare.
Q & A till Killing the Chickens to Scare the Monkeys Q&A Q. När gjordes filmen? Speglar den nutid eller dåtid? A. Filmen gjordes 2011. Bilderna i filmen visar upp ett modernt Kina, men tidsepoken är inte relevant för filmens syfte. Q. Var spelades filmen in? A. Av politiska skäl spelades filmen in i Thailand av ett svenskt och thailändskt filmteam som samarbetade tillsammans med kinesiska skådespelare. Q. Är filmen en dokumentär? A. Nej, filmen är inte en dokumentär men de filmtekniker som används gör att filmen ibland kan uppfattas som det. Exempelvis är den första scenen inspelad i realtid, vilket ger filmen en dokumentär känsla. Q. Varför gjordes filmen? A. För ett par år sedan såg Jens Assur en bild i den brittiska tidningen The Independent. Fotot hade smugglats ut från Kina och visade en grupp kinesiska män som stod på knä och inom någon minut skulle avrättas. Det var den bilden som fick honom att vilja göra filmen. Jens vill också belysa och uppmärksamma de stora förändringar som sker i världen just nu, speciellt i Mellanöstern, och ville skapa en film som behandlar kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Q. Sker det som händer i filmen också i verkligheten? I Kina? A. Både ja och nej. Ja för att Kina fortfarande tillämpar dödstraff, nej för att politiska fångar eller människorättsförsvarare sällan blir dömda till dödsstraff i Kina idag. Det finns länder som aktivt tillämpar dödstraff på människorättsförvarare, som exempel Iran och Libyen (under Gaddafis styre). Kina och till exempel Vietnam och Burma tillämpar ofta andra metoder för att tysta människorättsförsvarare, som t.ex. övervakning, hot och långa fängelsestraff. Q. Är dödsstraff tillåtet/lagligt? A. I Sverige är dödstraffet avskaffat men i flera andra länder tillämpas det fortfarande. Det finns ännu inget skydd mot dödsstraff i internationell rätt, däremot finns det regleringar för hur dödstraffet tillämpas, exempelvis i artikel 6 i konventionen för medborgerliga och politiska rättigheter som behandlar rätten till liv. 2007 antog FN en resolution mot dödsstraffet som syftar till att påverka stater till att avskaffa dödsstraffet helt. Resolutionen är dock inte lagligt bindande. Q. Visste kvinnan i filmen att det fanns risker med det hon gjorde? Vet andra människorättsförsvarare det? A. Vi kan inte veta om kvinnan i filmen visste det. Generellt så är människorättsförsvarare medvetna om att det finns risker med deras arbete. De utövar sitt arbete många gånger just på grund av att det finns risker med att försvara de mänskliga rättigheterna. Däremot kan det politiska läget svänga mycket, vilket gör att aktivister inte alltid kan förutse exakt vilka risker de utsätter sig för. I auktoritära regimer går det sällan att veta exakt var gränserna går för vad aktivister får och inte får göra. Q. Vad hade kvinnan i filmen egentligen gjort? Hade hon gjort något fel? A. Vi vet inte om kvinnan har gjort något fel. Jens Assur säger att han medvetet gjort filmen på ett sätt som gör att det är upp till betraktaren själv att lägga ihop de pusselbitar i filmen och bilda sig en egen uppfattning om vad som händer henne.
Webbtips För vidare läsning Mer information om de mänskliga rättigheterna finner du här: Office of the High Commissioner for Human Rights www.ohchr.org Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter www.manskligarattigheter.gov.se Organisationer som bevakar mänskliga rättigheter: Amnesty International www.amnesty.org Civil Rights Defenders www.civilrightsdefenders.org FIDH www.fidh.org/-english- Human Rights Watch www.hrw.org Människorättsförsvarare: Civil Rights Defenders kampanj för människorättsförsvarare www.civilrightsdefenders.org/sv/category/campaigns/human-rights-defender-of-the-month/ Front Line Defenders www.frontlinedefenders.org/