Närmare riktlinjer och tillämpningsanvisningar för Oskarshamns kommuns finanspolicy för avsnitten 5, 6, och 7 Fastställd av kommunstyrelsen 2011-06-21, 181 Gäller från och med 2011-10-18 Förord Detta dokument är ämnat att vara ett stöd och en vägledning i hantering av frågor som uppkommer i samband kommunens finanspolicy. Dokumentet innehåller även instruktioner avseende konstruktion av utfallsanalys eller s.k. stresstester. Riktlinjer och tillämpningsvisningar återfinns under de avsnitt och underavsnitt där det i dagsläget anses påkallat. Organisation och ansvarsfördelning ringen. 5. Likviditetsförvaltning 5.2 Tillåtna emittenter och motparter 5.2.1 Duration Tabellen i avsnittet tar sikte på två viktiga mått, duration och kreditbetyg. Definitionen av duration återfinns i bilaga 2 till finanspolicyn. Måttet duration beskriver som definitionen anger ett räntepappers räntekänslighet, d.v.s. vad händer med priset på värdepappret när marknadsräntorna går upp respektive går ned med en procentenhet. Detta mått är naturligtvis intressant för varje värdepapper separat men kan även användas på hela likviditetsförvaltningen. Räknas den genomsnittliga räntekänsligheten fram för likviditetsförvaltningen fås en klarare bild fram av vilket beteende som kan förväntas i en turbulent räntemarknad. Här kan med fördel utfallsanalys användas. Utfallsanalysen konstrueras med ett antal olika marknadsräntescenarion, gärna ytterligheter, duration och sedan uträknas påverkan på marknadsvärdet enligt nedan. Värdepapper Räntekänslighet Ränteförändring (%) Värdeförändring (%) Värdeförändring (kr) 5.2.2 Kreditbetyg Detta mått är en bedömning av ett bolag/juridisk persons möjligheter att klara av sina åtaganden. Dessa bedömningar görs av kreditvärderingsinstitut såsom Standard&Poor, Moody s m.fl. Dessa betyg kan förändras över tiden varför en bevakning kan vara på sin plats. Vid val av emittenter/motparter skall det naturligtvis strävas efter så högt kreditbetyg som möjligt. Ytterligare kriterier vid val av motparter kan vara hur lätt det är att få reda på ett bolags kreditbetyg och förändringar i detta betyg. En närmare beskrivning av kreditbetyg, eller rating som det också kallas, återfinns under definitionen Kreditrisk i B bilaga 2 i finanspolicyn. Att notera i denna tabell är den åtskillnad som
2 (5) kapitalmarknaden gör på räntepapper ovanför BBB-/Baa3 (investment grade) och under (junk bonds/ skräpobligationer ). Generellt gäller regeln att ju lägre kreditbetyg, desto högre måste räntan/avkastningen vara för att kompensera bolagsrisken. 5.2.3 SPV Vad ett SPV (Special Purpose Vehicle) är finns generellt förklarat i Bilaga 2 i finanspolicyn. Dessa skall undvikas då det kan vara speciellt svårt att få fram kreditbetyg under löptiden och att förändringar i kreditbetygen kan ske relativt snabbt visavi andra större erkända emittenter. Risken är betydligt större i denna typ av instrument. Vid bedömningen av större erkända emittenter bör uppmärksamhet riktas mot om emittenten är moderbolaget självt eller ett dotterbolag (svenskt/utländsk). 6. Skuldförvaltning 6.4 Hantering av risker vid upplåning Vid användandet av räntederivat såsom ränteswappar och ränteoptioner inom skuldförvaltningen är det av särskild vikt att det står alldeles klart hur konstruktionen fungerar, vilka faktorer som påverkar och vilket utfall som kan förväntas innan uppstart. Detta görs lämpligast genom en utfallsanalys. I likhet med utfallsanalysen som omnämns i avsnitt 5.2 Likviditetsförvaltning ovan sammanställs de faktorer som påverkar utfallet i en matris där utfallet kan utläsas vid olika scenarion. Det förekommer ett stort antal varianter av både ränteoptioner och ränteswappar varför det är speciellt viktigt att det även är klargjort vilken typ av derivat det rör sig om och vilka möjligheter till avveckling som ges i respektive fall. Kombinationsmöjligheterna inom derivatinstrument är väldigt omfattande varför en uttömmande beskrivning av konstruktion av utfallsanalyser som täcker samtliga fall är svåruppnådd. Nedan återges ett exempel för klargöra principen med utfallsanalys. Exemplet är tillämpligt vid ränteswap där kort ränta bytts mot lång. Olika scenarion (t.ex. höjd kostnadsränta hos krediten p.g.a. uppgång i STIBOR räntan och höjd intäktsränta p.g.a. höjd STIBOR räntan samt swapräntan konstant) sätts in i matrisen och utfallet beräknas. Kostnadsränta (swapränta) Kostnadsränta (krediten) Intäktsränta (från swapen) Utfall 6.4.1 Valutarisk Försiktighet vid upplåning i utländsk valuta bör iakttagas då det är två variabler, räntor och valutor som skall beaktas och bevakas. Noggrann kalkylering av eventuella räntvinster bör göras. Vid valutasäkring av upplåning i utländsk valuta tenderar det total utfallet av eventuella räntevinster minska genom de kostnader en valutasäkring bär med sig.
3 (5) 7. Övrig långsiktig medelsförvaltning 7.4 Allokering och riskstrategi Vid arbetet med realiseringen av överkurser kan två vägar användas och bestäms av finansrådet. Den ena vägen är att konsekvent avyttra när en viss överkurs har nåtts. Den generella nivån på överkursen kan anpassas till marknadsläget men bör uppvisa en viss kontinuitet. Har t.ex. ett väderpapper stigit med exempelvis 5 % skall vinsten realiseras. Det andra tillvägagångssättet är att observationsnivåer och handlingsnivåer införs. Detta tillvägagångssätt tillämpas i andra svenska kommuner på framförallt strukturerade produkter. Tillvägagångssättet går ut på att fasta observations- och handlingsnivåer bestäms. När sedan ett värdepapper når observationsnivån nivå ska finansrådet besluta om vidare strategi och när ett värdepapper når en handlingsnivå skall finansrådet realisera vinsten. Vid båda tillvägagångssätten skall hänsyn tags till vilket netto transaktionen får som resultat. Speciellt vid handel med strukturerade produkter men även andra värdepapper, förekommer det att värdepappret kan ha nått observationsnivå eller handlingsnivå värdemässigt men avbränningar p.g.a. erbjudet säljpris och/eller transaktionskostnader gör nettot mindre. 7.6.1 Totalportföljen Utfallet av fördelningen mellan respektive tillgångsslag som återfinns i tabellen under denna punkt bör kontinuerligt följas upp för att konstatera om fördelningen under t.ex. det gångna året har möjliggjort det uppställda avkastningsmålet. Denna utvärdering kan sedan bl.a. ligga till grund för kommunstyrelsens bedömning av policyns uppdateringsbehov. 7.6.2 Aktieplaceringar En del fonder och strukturerade produkter innehåller belåning, också benämnt hävstång, gearing eller leverage. Metodiken går ut på att ett värdepapper eller en värdepappersportfölj belånas för att bereda möjlighet att fördubbla eller tredubbla innehavet av värdepappret beroende belåningsgrad. Detta förfarande innebär en risk för stora förluster i en kraftigt nedåtgående marknad. Detta beroende på att anordnaren av belåningen kommer att påkalla tvångsavveckling av produkten/tvångsförsäljning av fondandelar när värdet på det underliggande värdepappret närmar sig kritiska säkerhetsnivåer vilket medför ytterligare press på det underliggande värdepappret med liten möjlighet till återhämtning. Klargörande huruvida en fondplacering eller strukturerad produkt innehåller belåning är därför av stor vikt. 7.6.2.1 Valutasäkring och aktieplaceringar Vid placeringar i värdepapper, i det här fallet aktier, nominerade i utländsk valuta erhåller man två riskvariabler, kursrisk och valutarisk. Genom att valutasäkra placeringen elimineras en av dessa variabler. Bevakningen av placeringen kan då fokuseras till utvecklingen av priset på instrumentet. Valutasäkring kan göras på enskilt värdepapper eller hela eller delar av en portfölj. Kostnader för valutasäkring är inte försumbara varför det senare är ofta att föredra.
4 (5) Vid placering i fonder som handlas i SEK men har underliggande aktier i andra valutor erhålls också två riskvariabler i form av kursrisk och valuta risk. Förändringar i dessa två variabler visas sig tydligt i det dagliga andelspriset. Befaras en förlust i en kraftigt nedåtgående marknad eller överhuvudtaget kan förlustbegränsningen ske genom en försäljning av andelen och likviden erhålls i den egna valutan SEK. Detta är en snabbare åtgärd än fallet med en aktie eller fond i annan valuta där andelen först säljs och sedan valutan skall växlas. Det är mot denna bakgrund valmöjligheten att valutasäkra eller ej skall ses. Beslut tas av finansrådet. 7.6.2.2 Strukturerade produkter Vid investering i strukturerade produkter bör ett antal hänsynstaganden göras innan investering. Först och främst är det av vikt att det klargjort så långt det låter sig göras vilka utfall, både positiv och negativa, som kan förväntas av instrumentet. Detta kan göras genom utfallsanalys av olika marknadsscenarion. Fastställande av absolut sämsta utfall, s.k. worst case scenario i kronor och ören bör även göras. I detta utfall bör även sannolikheten för emittenten/garanten inte fullgör sina förpliktelser inkluderas. Vid investering i strukturerade produkter bör det strävas efter följande punkter: I möjligaste mån investera utan överkurs. Det är först efter utvecklingen har passerat överkursnivån plus eventuell transaktionskostnad som vinst genereras i produkten. Vid låga marknadsräntor och hög volatilitet på aktiemarknaderna kan det dock vara nödvändigt att investera till överkurs för nå acceptabla villkor för produkten i övrigt. En deltagandegrad/uppräkningsfaktor som uppgår till minst 100 %, d.v.s. att om det underliggande indexet eller tillgången går upp med 1 % resulterar detta i en värdeökning för den strukturerade produkten på 1 % Inte ett alltför omfattande antal mätpunkter i uträkningen av utfallet vid förfallodagen. För beräkning av utvecklingen i strukturerade produkter används mätpunkter. I grundfallet används startnivå jämfört med slutnivå som mätpunkter för fastställande av instrumentets slutvärde. Vanligtvis brukar strukturerade värdepapper ha 3-6 mätpunkter utöver start- och slutnivå, detta för att minska risken för att hela eller delar av en uppgång raderas ut av t.ex. ett börsfall på förfallodagen eller i tidsperioden i närheten av förfallodagen. Den mest förekommande formen brukar vara 5 mätpunkter. Startnivå, 1 mätpunkt i månaden de tre sista månaderna före förfallodagen samt slutnivå. Ett vanligt uttryck som används för denna exemplifierade form är 3-månaders asian-end. Ett alltför stort antal mätpunkter under löptiden får ofta till följd att avkastningen, framförallt i instrument med långa löptider, tenderar att bli medelmåttig, då utvecklingen räknas som ett genomsnitt av mätpunkterna i förhållande till startnivån. 7.6.2.3 Derivat Vid investering i derivat skall betryggande bevakning upprättas.
5 (5) 7.6.6 Valutasäkring räntebärande Vid placeringar i värdepapper, i det här fallet räntor, nominerade i utländsk valuta erhåller man två riskvariabler kursrisk och valutarisk. Genom att valutasäkra placeringen elimineras en av dessa variabler. Bevakningen av placeringen kan då fokuseras till utvecklingen av priset på instrumentet. Valutasäkring kan göras på enskilt värdepapper eller hela eller delar av en portfölj. Kostnader för valutasäkring är inte försumbara varför det senare är ofta att föredra.