Åtgärdsprogrammet mot växtnäringsförluster från jordbruket 2006
Åtgärdsprogrammet Sveriges åtgärdsprogram Det första svenska åtgärdsprogrammet för minskat kväveläckage togs fram redan i slutet av 1980-talet när övergödningsproblemen började uppmärksammas. Programmet har sedan starten också kommit att omfatta åtgärder för att minska fosfor- och ammoniakförlusterna från jordbruket. Arbetet utgår från internationella åtaganden och de av Sverige beslutade miljömålen. De mest långtgående eller omfattade åtgärderna vidtas i de utpekade nitratkänsliga områdena (se karta). Skåne,Halland och Blekinge Kustområden samt Gotland och Öland Jordbruksområden i Östergötland, söder om Vänern samt kring sjöarna Mälaren och Hjälmaren Åtgärderna i programmet genomförs med hjälp av: lagstiftning ekonomiska styrmedel (miljöersättningar, skatt) rådgivning och information försöks- och utvecklingsverksamhet Internationella åtaganden Arbetet för att begränsa och minska utsläpp till luften och våra vatten har pågått länge. Flera internationella överenskommelser har antagits under de senaste årtiondena med syfte att begränsa utsläppen av miljöföroreningar. När det gäller jordbrukets växtnäringsförluster har till exempel Helsingforskonventionen inom Helsingforskommissionen (HELCOM) och Oslo Pariskonventionen (OSPAR) betydelse. Båda är till för att minska utsläppen av föroreningar i våra havsvatten. Målet för HELCOM är att skydda Östersjön från alla typer av föroreningar från land, sjöfart och flyg. Bland annat vill konventionen halvera 1985 års nivå av de kväveutsläpp som orsakats av människan. OSPAR har som mål att skydda och bevara de marina ekosystemen i Nordsjön och Nordostatlanten. 2
Inom EU finns sedan 1991 en gemensam lagstiftning, allmänt benämnd nitratdirektivet (91/676/EEG), som innehåller minimikrav för att minska kväveförluster (nitratförluster) från jordbruket till såväl yt- och grundvatten som kustoch havsvatten. Enligt direktivet ska varje medlemsland peka ut områden som är känsliga för nitratpåverkan och upprätta ett åtgärdsprogram med målet att minska näringsläckaget från jordbruket. Ett annat direktiv inom EU, det så kallade IPPC-direktivet (96/61/EEG), syftar till att genom samordnade åtgärder förebygga och minska föroreningar från ett antal verksamheter, däribland stora djuranläggningar med svin och fjäderfän där förluster i form av nitrat och ammoniak kan vara stora. I slutet av 1999 skrev Sverige tillsammans med länder i Europa och Nordamerika under ett protokoll inom FN-organet UNECE:s konvention för långväga gränsöverskridande luftföroreningar. Protokollet gäller åtgärder mot utsläpp av flera luftföroreningar, däribland ammoniak. Nationella miljömål År 1999 antog Sveriges riksdag 15 miljökvalitetsmål. Med de nya målen togs ett samlat grepp om arbetet med att minska samhällets belastning på miljön. Ett av målen, Ingen övergödning, angriper problemen med förluster av närsalter till mark och vatten. För att konkretisera miljöarbetet har riksdagen också antagit delmål på väg mot miljömålen. Följande delmål till Ingen övergödning berör jordbruket: Till år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat med minst 20 procent från 1995 års nivå. De största minskningarna ska ske i de känsligaste områdena. Senast år 2010 ska de svenska vattenburna utsläppen av kväveföreningar från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå. Senast år 2010 ska utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 procent från 1995 års nivå. Det är främst utifrån detta miljökvalitetsmål, med tillhörande delmål, som åtgärderna med att minska förlusterna av växtnäring från jordbruket utgår ifrån. Foto: Urban Wigert 3
Hjälpmedel för att genomföra åtgärderna Lagstiftning Vissa av åtgärderna i åtgärdsprogrammet genomförs genom lagstiftning. De bestämmelser som rör miljön finns samlad i miljöbalken och förordningar och föreskrifter till miljöbalken. Mycket av det som görs i jord- och skogsbruk riskerar att skada eller störa miljön, därför är det nödvändigt att visa hänsyn i sådana verksamheter. För vissa aktiviteter och åtgärder finns tydliga bestämmelser i lagstiftningen, för andra är bestämmelserna bara allmänt hållna. Vare sig det finns detaljerad lagstiftning för en åtgärd eller inte gäller alltid miljöbalkens allmänna hänsynsregler. De innebär kortfattat att alla som bedriver eller tänker bedriva en verksamhet måste skaffa sig den kunskap och vidta de åtgärder som behövs, för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Mer detaljerade bestämmelser som rör växtnäringshantering finns dels i förordningen om miljöhänsyn i jordbruket, dels i Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring. I förordningen om miljöhänsyn i jordbruket finns bestämmelserna om lagringskapacitet för stallgödsel, täckning av gödselbehållare och påfyllning av stallgödsel under täckning, samt bestämmelser för en viss andel höst- eller vinterbevuxen mark (så kallad grön mark). I Jordbruksverkets föreskrifter om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring finns bestämmelserna om krav på spridningsareal, särskilda spridningsbestämmelser samt detaljerade bestämmelser om grön mark. Lagring av stallgödsel För att stallgödsel ska kunna spridas vid för miljön lämpliga tidpunkter under året krävs att man också kan lagra tillräckligt mycket av den på ett bra sätt. Stallgödsel ska lagras så att risken för förorening av yt- och grundvatten minimeras. Lagringsutrymmena måste därför vara utformade så att avrinning eller läckage till omgivningen förhindras. Även regnvatten som rinner av från gödselanläggningar betraktas som stallgödsel eller förorenat vatten och måste därför samlas in och lagras. För alla jordbruksföretag med fler än tio djurenheter finns krav på lagringskapacitet. I de utpekade känsliga områdena finns krav på lagringskapacitet för alla företag med fler än två djurenheter. Hur länge ett jordbruksföretag ska kunna lagra sin gödsel i avvaktan på spridning varierar från sex till tio månader, beroende på var man befinner sig i landet och vilket djurslag gödseln som ska lagras kommer ifrån. Täckning och påfyllning av flytgödsel- och urinbehållare Stora förluster av ammoniak kan ske vid lagring av stallgödsel. Förlusterna kan minskas kraftigt om luften direkt ovanför flytgödselbehållaren hindras från att cirkulera. En metod som effektivt motverkar ammoniakförluster är att täcka gödselbehållarna med till exempel tak, flytande plasttäcke eller ett stabilt svämtäcke. Om påfyllning av flytgödsel- eller urinbehållaren görs under täckningen kan svämtäcket eller någon annan flytande täckning hållas intakt även under påfyllningen. Därmed minskar risken för ammoniakavgång. För Götaland och delar av Svealands slättbygder finns det särskilda krav på djurhållande jordbruksföretag för hur påfyllning av flytgödselbehållare ska göras, samt krav på täckning. 4
Foto: Henrik Nätterlund Begränsningar av den mängd gödsel som får tillföras Med hänsyn till miljön finns det begränsningar för hur mycket gödsel som får tillföras per hektar mark. Kravet på en viss spridningsareal finns för att undvika att alltför stora gödselgivor förorsakar växtnäringsförluster till sjöar, vattendrag och hav. Från den 1 januari 2006 gäller, med vissa undantag, att tillförseln av fosfor inte får överskrida 22 kg per hektar spridningsareal under ett år, räknat som ett genomsnitt över en femårsperiod. Inom de utpekade känsliga områdena får tillförseln av kväve genom gödselmedel inte överskrida vad som anses nödvändigt för grödan på den aktuella växtplatsen. Spridning av gödselmedel Reglerna för försiktighetsåtgärder vid spidning av gödselmedel varierar mellan olika områden i Sverige. I de utpekade känsliga områdena finns mer långtgående regler än i övriga landet. För hela landet gäller att stallgödsel och andra organiska gödselmedel, som sprids under tiden den 1 december till den 28 februari, ska brukas ner samma dag. I Hallands, Skåne och Blekinge län ska dock nedbrukning av stallgödsel ske redan inom fyra timmar om den sprids på obevuxen mark. Det gäller under hela året. Mineralgödsel baserad på urea som sprids på obevuxen mark ska alltid brukas ned inom fyra timmar från spridning. Regeln är till för att minimera ammoniakförluster vid spridningen och gäller för hela landet. För de utpekade känsliga områdena gäller även följande försiktighetsåtgärder: Gödselmedel får inte spridas på vattenmättad eller översvämmad mark. Gödselmedel får inte spridas på snötäckt eller frusen mark. Stallgödsel eller andra organiska gödselmedel får inte spridas under tiden 1 januari 15 februari. 5
Foto: Mats Pettersson Mineralgödselkväve får inte spridas under tiden 1 november 15 februari. Under tiden 1 augusti 30 november får stallgödsel och andra organiska gödselmedel bara spridas i växande gröda eller före höstsådd i Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, på Öland samt inom de känsliga kustområdena. Fastgödsel (undantaget fjäderfägödsel) får dock spridas på obevuxen mark utan krav på efterföljande höstsådd under tiden 20 oktober 30 november i Blekinge, Skåne och Hallands län, om nedbrukning sker inom fyra timmar. Detsamma gäller den 10 oktober 30 november i Gotlands län samt på Öland och inom kustområdena i de övriga känsliga kustområdena om nedbrukning sker samma dag. Spridning av flytgödsel i växande gröda Större delen av ammoniakförlusterna vid spridning av stallgödsel sker inom de första timmarna efter spridningen. Därför kan en snabb nedbrukning eller direkt placering av gödseln i marken minska förlusterna på ett effektivt sätt. Vid spridning i växande gröda är det dock inte alltid möjligt att bruka ner gödseln. I Hallands, Skåne och Blekinge län ska spridning av flytgödsel i växande gröda ske med teknik som effektivt minskar förlusterna av ammoniak. Spridning i växande gröda ska ske med: teknik som innebär att gödseln placeras direkt på marken under växttäcket, till exempel bandspridningsteknik, myllningsaggregat eller liknande teknik som innebär att gödseln placeras direkt i marken, teknik som innebär att 1 del gödsel späds ut med minst en 1/2 del vatten före spridning, eller teknik som innebär att spridningen följs av bevattning med minst 10 mm vatten. Bevattningen ska påbörjas senast inom fyra timmar och vara avslutad inom tolv timmar efter det att spridningen inleddes. Regn får räknas in i kravet på minst 10 mm vatten. Regler om höst- eller vinterbevuxen mark En effektiv åtgärd för att minska växtnäringsförlusterna från åkermark under höst och vinter är att hålla marken bevuxen (grön mark) under denna period, speciellt i områden med lätta jordar och milt klimat. För Halland, Skåne och Blekinge anger reglerna att 60 procent av åkermarken ska vara bevuxen under höst och vinter, i övriga Götaland gäller 50 procent. För att marken ska anses vara höst- eller vinterbevuxen finns bestämmelser för tidpunkter för sådd och brytning av vissa grödor. 6
Ekonomiska styrmedel I Sverige har det funnits miljöavgifter för att minska användningen av gödselmedel sedan 1984. Det finns nu särskilda skatter på innehållet av kväve och kadmium i gödselmedel. I januari 2006 var skatten på kväve 1,80 kronor per kg kväve. Skatten på kadmium i fosforgödselmedel var vid samma tid 30 kronor per gram kadmium som överstiger 5 g kadmium per ton fosfor. Sedan 1996 finns också olika ersättningar för att minska bland annat växtnäringsförluster från jordbruket. De är till viss del finansierade av EU, och omfattar numera ersättning för: skyddszoner, minskat kväveläckage (fånggrödor och vårbearbetning), samt våtmarker och småvatten. Syftet med skyddszoner är att minska erosionen av växtnäringsämnen, främst fosfor, från åkermark till vatten. Skyddszonen ska vara besådd med vall och vara minst sex meter bred räknat från vattendraget. Målsättningen 5 500 hektar för miljöstödet har uppfyllts med råge då det 2005 fanns ca 9 000 hektar anlagda skyddszoner. För att minska kväveutlakning under vinterhalvåret lämnas ersättning för sådd av fånggrödor och vårbearbetning. En fånggröda har sin huvudsakliga tillväxt mellan två huvudgrödor och odlas för att ta upp den växtnäring som finns kvar i marken efter skörd och som annars riskerar att utlakas. Lantbrukare kan även få ersättning om de väljer att bearbeta sina åkrar på våren då risken för växtnäringsläckage är lägre än vid höstbearbetning. Anslutningen till dessa båda åtgärder har varit mycket stor och 2005 odlas ca 180 000 hektar fånggrödor och ca 91 000 hektar vårbearbetas. Cirka 73 000 hektar hade både odling av fånggröda och vårbearbetning. Målet för stödet är 50 000 hektar. Foto: Mona Strandmark Våtmarker och småvatten kan fungera som kväve- och fosforfällor och är viktiga för att minska de negativa effekterna av växtnäringsläckage. De är även viktiga för den biologiska mångfalden i landskapet. Fram till slutet av 2005 har ca 3 300 hektar våtmarker anlagts. Målsättningen är att 6 000 hektar våtmarker har anlagts år 2006. 7
Foto: Henrik Nätterlund Rådgivning och information Rådgivning Rådgivnings- och informationsverksamheten ingår sedan 1995 som en del i det svenska miljö- och landsbygdsprogrammet. Miljö- och landsbygdsprogrammet har utformats i linje med de svenska miljömålen för jordbruket och EU:s regelverk. Varje länsstyrelse utarbetar tillsammans med olika organisationer i länet årligen ett länsprogram. Inom länsprogrammet sätts regionala mål upp för verksamheten. Inom länsprogrammen erbjuds utbildning både som enskild rådgivning och som gruppvisa sammankomster. Vid enskild rådgivning kan lantbrukaren få kännedom om miljövänliga lösningar för hantering av stallgödsel och övrig växtnäring, baserade på det enskilda företagets behov och förutsättningar. Vid gruppvisa sammankomster kan länsstyrelser och andra aktörer informera om och demonstrera hur stallgödsel och mineralgödsel på bästa sätt kan utnyttjas för att reducera riskerna för växtnäringsförluster. Vid dessa sammankomster kan man även utbyta värdefulla erfarenheter. I områden som betecknas som särskilt miljökänsliga för förluster av växtnäring har ett projekt kallat Greppa Näringen startats inom länsprogrammen. Projektet förser lantbrukare med kunskap och verktyg så att bland annat kväve- och fosforförlusterna kan minska på ett kostnadseffektivt sätt. Inom rådgivningen arbetar man till exempel med att få tillförseln av överoptimala gödselgivorna att minska, att stallgödselspridningen sker vid tidpunkter när förlusterna av växtnäringsämnen är minimala och att utfodringen bättre anpassas till behoven. Greppa Näringen ska också uppmuntra genomförandet av andra miljöinsatser, som till exempel odling av fånggrödor och anläggning av våtmarker. Vid det första individuella rådgivningsbesöket presenteras miljömålen och jordbrukarens miljöhusesyn eller motsvarande gås igenom. Under detta startbesök upprättar lantbrukaren och rådgivaren tillsammans en plan för vilken rådgivning som kan vara aktuell för gården under de närmaste tre åren. Det 8
finns ett 20-tal ämnen för rådgivning att välja mellan. Tanken är att rådgivaren i Greppa Näringen, i större utsträckning än vid tidigare rådgivningsverksamhet, ska återkomma till gårdarna för att följa upp förändringar. Vid det andra besöket upprättas bland annat en växtnäringsbalans för gården. Växtnäringsbalanserna upprepas så att utvecklingen kan följas. Uppgifterna från växtnäringsbalanserna lagras i en databas för att kunna användas vid uppföljning för enskilda företag men även för utvärdering av projektet i stort. Projektet startades 2001 i Skåne, Hallands och Blekinge län. Efterhand har Greppa Näringen utvidgats och omfattar nu särskild rådgivning och informationsverksamhet i tolv län i landet. Antalet brukare som är anslutna till Greppa Näringen är i dagsläget ca 6 100. Regional verksamhet vid Jordbruksverket Jordbruksverket har regionalt placerade rådgivare inom växtnäringsområdet på fyra platser i landet. Dessa arbetar över flera län. Rådgivarna ska verka för att åtgärdsprogrammet för att minska växtnäringsförlusterna från jordbruket genomförs på ett effektivt sätt. Det innebär att den regionala verksamheten inom växtnäringsområdet ska bedrivas så att: användningen av växtnäring behovsanpassas när det gäller odling, utfodringen behovsanpassas, spridningen av mineral- och stallgödsel sker på ett sådant sätt att växtnäringen utnyttjas optimalt samtidigt som negativa effekter på miljön undviks, odlingssystem och odlingsteknik som kombinerar ekonomisk lönsamhet med minimal inverkan på miljön stimuleras, ammoniakförlusterna från jordbruket och därmed övergödning och försurningseffekterna minimeras. De regionala rådgivarna ska föra ut resultat från forskning och försöksverksamhet på växtnäringsområdet och annan viktig information, till exempel lagstiftning, till aktörerna inom regionen. Därutöver ingår uppgifter som att stödja andra rådgivare i deras arbete, och att delta i olika regionala projekt och utredningsuppdrag inom sina respektive specialområden. Foto: Ingela Toth 9
Foto: Urban Wigert Rådgivnings- och informationsmaterial Jordbruksverket tar regelbundet fram broschyrer och annat informationsmaterial för rådgivare och lantbrukare. Det publiceras också ett flertal rapporter som används som underlag för rådgivning och tillsyn av miljölagstiftningen. Broschyrer och rapporter kan beställas från Jordbruksverkets webbplats www.sjv.se. Rådgivningsprojektet Greppa Näringen har en egen webbplats, www.greppa.nu. Webbplatsen innehåller bland annat nyhetsbevakning om åtgärder och miljömål, uppslagsbok med fakta samt interaktiva tjänster som växtnäringsbalans och värdering av stallgödsel. Jordbruksverket har också, tillsammans med LRF konsult, utarbetat ett dataprogram som ett hjälpmedel för att bedriva miljöinriktad växtnäringsrådgivning. Programmet kallas STANK in MIND och kan till exempel användas för att bedöma hur olika sätt att hantera stallgödseln påverkar utnyttjandet av växtnäringsinnehållet, eller göra växtnäringsbalanser på jordbruksföretaget. Fortbildning och seminarier Jordbruksverket har sedan lång tid erbjudit fortbildningskurser för länsstyrelsernas växtodlingsrådgivare. På kurserna diskuteras aktuella växtnäringsfrågor liksom nya fakta som kommit fram i forsknings- och utvecklingsprojekt inom området. Även ny miljölagstiftning och tillsyn anknuten till denna diskuteras vid sammankomsterna. Försöks- och utvecklingsverksamhet I samband med att åtgärdsprogrammet introducerades inleddes också en försöks- och utvecklingsverksamhet (FoU). Verksamheten arbetar med både odlingsåtgärder och teknisk utveckling inom jordbruk och trädgård. Exempel på projekt som bedrivs inom FoU är åtgärder för att förbättra hanteringen av stallgödsel vid spridning, insådd av fånggrödor och utfodringsstrategier. Forskning tillsammans med försöks- och utvecklingsverksamhet utgör en väsentlig bas vid utformning och val av åtgärder och styrmedel. 10
Uppföljning och miljöövervakning Uppföljning och utvärdering Till hjälp för uppföljning och utvärdering av åtgärdsprogrammet används bland annat uppgifter om grödarealer, djurantal, gödselmedelsförsäljning och anslutning till miljöersättningarna, med mera. Statistiska centralbyrån genomför vartannat år en undersökning om hantering av gödselmedel i jordbruket. I denna undersökning redovisas bland annat uppgifter om spridning och lagring av stallgödsel och användning av mineralgödsel. Årligen görs en uppföljning av miljökvalitetsmålen och vart fjärde år görs en fördjupad utvärdering av målen. I samband med detta behandlas jordbrukets inverkan på miljökvalitetsmålen och effekter av genomförda åtgärder i jordbruket. För att kunna följa upp miljökvalitetsmålet Ingen övergödning och för att få underlag för rapportering till exempelvis HELCOM, görs modellberäkningar av den samlade kväve- och fosforbelastningen på havet från alla källor. I detta sammanhang beräknas också den samlade kväveutlakningen och fosforförlusterna från jordbruket. Andra beräkningar görs av ammoniakavgången från jordbruket och övriga sektorer. Inom projektet CAP:s miljöeffekter, som drivs gemensamt av Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, utvärderas miljöeffekter av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Projektet studerar bland annat speciella frågeställningar om hur politiken påverkar växtnäringsförlusterna från jordbruket. Miljöövervakning I Sverige sker övervakning för att följa tillståndet och förändringar i miljön, bland annat finns det övervakningsprogram för grundvatten, vattendrag, sjöar och hav. Till viss del kan dessa program användas för att ge information om effekter av genomförda åtgärder i jordbruket. Inom miljöövervakningen finns speciella program, så kallade typområden och observationsfält, som är direkt inriktade på att följa jordbrukets inverkan på vattenkvalitén. Typområden för jordbruksmark utgörs av jordbruksdominerade mindre avrinningsområden, där provtagning sker i det avrinnande vattnet och i ytligt grundvatten. Observationsfält består av jordbruksfält som ingår i den normala växtföljden hos enskilda jordbrukare. Provtagning sker av dräneringsvatten och ytligt grundvatten. Länsstyrelserna ansvarar för undersökningarna i typområdena medan Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) ansvarar för ett antal intensivtypområden och observationsfälten. SLU ansvarar vidare för samordning och sammanställning av resultaten samt datavärdskap. Nedfallet av luftburna kväveföreningar följs inom den nationella miljöövervakningen vilken Naturvårdsverket ansvarar för. Luftkemiska mätningar görs vid mätstationer som ingår i det så kallade luft- och nederbördskemiska nätet samt vid stationer som ingår i ett europeiskt stationsnät. Mätningarna utförs av Institutet för vatten- och luftvårdsforskning (IVL). 11
Jordbruksverket 551 82 Jönköping Tfn 036-15 50 00 (vx) E-post: jordbruksverket@sjv.se Webbplats: www.sjv.se OVR125 Foto: Mats Pettersson