Exkursionsguide till Ryrbäcken, Slätthult och Slussarna Examinerande slutuppgift Delkurs 2 Geografi GG 1016 Högskolan Dalarna 2013 Urban Dahlin Innehåll:
A. Beskrivning av området 3 Allmänt 3 Bergrunden 3 Göta Älv 4 Ryrbäcken 4 Glaciala lämningar 5 Mänsklig verksamhet 5 Figurer 7 B. Fältdel 12 Förberedelser inför exkursionen 12 Anvisningar för genomförandet av exkursionen 12 Efterarbete 13 Karta över exkursionområdet 14 C. Didaktiska diskussioner och utgångspunkter för exkursionen 15 Litteraturförteckning 16 A. Beskrivning av området Allmänt 2
Exkursionslokalen, Ryrbäcken, Slätthult och Slussarna, är belägen ca tre och en halv kilometer söder om Trollhättans centrum (Och ytterligare en kilometer från Fridaskolan, som är skribentens arbetsplats). Platsen är idag ett välbesökt motions- och rekreationsområde och på en del av området har man upprättat ett naturreservat. Omedelbart nordost därom ligger flera bostadsområden av skiftande karaktär, i söder och sydost flacka jordbruksmarker, i sydväst barrskogar på mager moränmark och i nordväst avgränsas området av Göta Älv. (Se figur 1) Området utgör också den sydvästligaste delen av det prekambriska peneplanet. Peneplanet består av gammal urberggrund, som eroderat ner till en plan yta. Denna har sedan täckts av sediment under kambrium, ordovicium och silur, och därpå genomgått omvandling till bergarter. Dessa täckbergarter har i sin tur åter eroderat ner (Fredén 2002, s. 47). På flera lokaler inom Trollhättans tätort ligger peneplanet helt frilagt som en jämn, nästan helt horisontell stenyta. Cirka tio kilometer åt nordost ligger platåbergen Halleberg och Hunneberg, vars sedimentära bergartslager smulats sönder och givit de omgivande jordbruksmarkerna ett inslag av kalkrika jordar. Topografin i området bjuder på ganska små höjdskillnader, även om terrängen här och var är ganska kuperad. De största höjdskillnaderna i omgivningarna är de brant stupande bergssidorna ner mot Göta Älv, t.ex den nästa lodräta sjuttio meter höga Kopparklinten, ca två km från exkursionsloka-len. Landhöjningen beräknas vara mellan två och tre millimeter per år. Landhöjning kan vara en bidragande anledning till de jordskalv som förekommer i Vänerregionen, men de orsakas också av blockrörelser utmed ett system av rörelsezoner (Fredén 2002, s. 99-100). Pollenanalyser har visat att området varit bevuxet med lövträd, bl.a. hassel i ca 10 500 år. Andra tidiga trädarter har varit björk, asp och tall. Granen däremot kom inte till dessa trakter förrän för ca 1 500 år sedan (Fredén 2002, s. 136). Enligt Vägverkets regionindelning ligger exkursionslokalen alldeles på gränsen mellan region 24, Göteborgsregionen med Göta Älv och region 25, Slätten. (Vägverket 2006, s. 71-72). Det är rentav så att Ryrbäcken trots sin ringa längd rinner upp i slättregionen och avslutar sitt lopp i Göta Älvregionen. Även ur ett historiskt perspektiv har området utgjort en gränsbygd. Göta Älv utgjorde fram till 1658 gräns mot Norge. I de tider då ofred rådde mellan de nordiska länderna, vilket i princip var en obruten period från 1500-talets början fram till 1670-talet slut, härjades återkommande bygden av framryckande härar, även svenska, som med den tidens krigskonst försörjde sig på det man kunde komma åt. Så sent som 1788, i samband med kriget mot Ryssland, ockuperade en dansk-norsk truppstyrka norra Göta Älvdalen (Larsson 2011, s. 51-54). Berggrunden Geologiskt sett ligger området i den sydskandinaviska provinsen av den baltiska skölden, i det västra gnejssegmentet (Se figur 2) (Fredén 2002, s. 20-21, 30). Bergartsbildningen i det aktuella området skedde i samband med den sveko-norvegiska veckningen, vilken medförde en kraftig deformation av berggrunden i en stor del av det som idag är västra Sverige. Deformationen orsakades av de höga temperaturer och det höga tryck berget utsattes för vid tektoniska rörelser i jordskorpan (Fredén 2002, s. 20). Noterbart är att platsen vid tidpunkten för denna process befann sig ungefär 30 grader söder om ekvatorn (Fredén 2002, s. 13). Den dominerande bergarten är gnejs som bildades för ca 1000 miljoner år sedan (Se figur 3) (SGU, Berggrundskarta 1:50 000). Gnejs består till stora delar av vanliga mineraler såsom kvarts och fältspat, och hör till de metamorfa bergarterna, vilket innebär att de andra bergarter, exempelvis kvartsförande djupbergarter såsom granit, omvandlats under högt tryck och hög temperatur (Fredén 2002, s. 15, s. 20) (Lundqvist 2006, s. 29). Gnejsen är en sur bergart men ett mindre område väster om Ryrbäckens sista kanjonartade lopp ner mot älven består av ultrabasisk berggrund (SGU, Berggrundskarta 1:50 000) Göta Älv Ryrbäcken, objektet för en del av exkursionen, rinner i sitt nedre lopp ut i Göta Älv. Det är det vattendrag i Sverige som har den högsta vattenföringen, 18 000 miljoner km3/år. Älven avvattnar 3
en yta på ca 50 000 km2, dvs ungefär en niondel av landets yta (Frizell och Werner 2002, s. 119) Göta Älv har bildat sitt lopp längs en mäktig förkastning som sträcker sig ända från Vänern, via klyftan mellan Halle- och Hunneberg förbi Trollhättan, Lilla Edet och ända ner till Onsalahalvön i norra Halland (Se figur 4). Förkastningar kallas de processer som uppstår när jordskorpan utsätts för tänjningar vilket slutligen resulterar i sprickor, utmed vilka blockrörelser sker (Lundqvist 2006, s. 50). I Göta Älvdalssprickans fall har ett av blocken sjunkit, vilket framför allt i älvens nedre lopp idag visar sig i en många kilometer lång brant utmed älvens östra sida. Vid Trollhättefallen har vattnet skurit sig ner i en djup kanjon. Jordartsmässigt består Götas Älvs dalgång av tjocka lager glacial lera, som avsatts som sediment i saltvatten, alltså under Högsta Kustlinjen (Se figur 5). Glacialleran på västkusten är mestadels styv, grå och inte tydligt lagrad som på ostkusten. (Fredén 2002, s. 145-146). På grund av kemiska processer som leder till att joner löses ut, kan glaciallera, till exempel i form av kvicklera, bli mycket instabil. Det är i samband med att salthalten minskar genom urlakning som hållfasthetsegenskaperna försämras (Lundqvist 2006, s. 76). Detta gör att skredbenägenheten ökar. Ett lerskred med kvicklera kan yttra sig som ett skålskred, då skredmassan uppdelad i block sjunker samtidigt som de roterar (Perhans 2004, s. 24). Ett sådant skred äter sig bakåt, då nya flak av lera lossnar (Se figur 6). Kvicklera är i orört tillstånd stabil, men om den av någon orsak rörs om eller rubbas förlorar den sin hållfasthet och övergår till ett flytande tillstånd med en snabbt fortplantande rörelse (Lundqvist 2006, s. 76). Området längs älven är det mest skreddrabbade i landet. Bara drygt två kilometer från exkursionslokalen återfinner vi, på andra sidan älven, Intagan, som 1648 var platsen för ett av de största skred som drabbat Sverige i historisk tid (Se figur 1, längst till vänster på kartan). Ryrbäcken Även Ryrbäckens ravinsystem är utvecklat i dessa glaciala leravlagringar (SGU Jordartskarta 1:50 000). Det finns också i längs bäckens lopp mindre ytor med inslag av älvsediment i form av lera och silt. Ravinbildning uppstår genom en kombination av rinnande vatten i t.ex bäckar och processer såsom jordflytning och jordkrypning. Dessa i sin tur orsakas av växelverkan mellan dels uppblötning och yttorkning av jorden, dels uppvärmning och avkylning. Växlingarna ger en långsam nettorörelse för materialet utför en sluttning (Perhans 2004, s. 17). Tecken på att jordkrypning förekommer är exempelvis böjda eller eller lutande träd. Karakteristiskt för en ravin är en huvudfåra med anslutande sidofåror. Själva vattendraget sträcker sig endast fyra km från ett flackt jordbruksområde, först åt nordost för att sedan svänga 90 grader mot nordväst. Bäcken har några mindre och ett par större biflöden, vilka liksom Ryrbäcken följer ospeciferade deformationszoner (SGU, Berggrundskarta 1:50 000). Längs de sista två kilometrarna av bäckens flöde återfinns bitvis flertaliga och väl utbildade meanderbågar. Meandringar är vanliga i vattendrag som rinner fram över sedimentytor med liten lutning. Det är en process som samtidigt eroderar och avlagrar. I ytterkrökarna, där vattnets hastighet är högre, kan flodbanken gröpas ur, medan innerkrökarnas långsammare vattenföring bidrar till att sediment sjunker till botten och bildar bankar (Perhans 2004, s. 38-39). Meanderslingorna i Ryrbäcken uppvisar tydliga bankar och urgröpningar, där också trädens rotsystem blottats av erosionen (Se figur 7, figur 8). Då bäcken rinner i lersediment sker transporten av material genom s.k. suspension, vilket förutsätter en turbulens med uppåtriktade strömvirvlar som slammar upp bottensedimentet (Perhans 2004, s. 32). Som djupast mot kringliggande terräng är ravinen ca tjugo meter. På dalgångens botten växer främst al och andra lövträd medan sluttningarna är bevuxna med blandskog av skiftande täthet. Då ravinen är ett naturreservat ligger nedfallna träd kvar och bildar en bitvis svårframkomlig terräng. Undantaget är de promenadstigar som röjs vid behov för att göra ravinen tillgänglig för besökare. Glaciala lämningar Den senaste istiden släppte sitt grepp om regionen för ca 11800-14000 år sedan. I bygden finns här och var spår av denna, t.ex rundhällar, skärbrott och isräfflor. Dessa visar att isens rörelseriktning 4
varit åt sydväst (Fredén 2002, s. 130). Ett annat spår som finns på flera lokaler i området är älvgrytor, ofta benämnda jättegrytor, varav några mindre samt en större utgör studieobjekt i exkursionen (Se figur 9). Älvgrytor antas ha bildats genom att vatten satt stenar och grus i rörelse och därmed urholkat berget. Denna process kallas evorsion och har också förstärkts av en process som kallas kavitation. Den uppstår då bubblorna i strömmande vatten spricker, och den då uppkomna tryckförändringen skapar en frätande effekt (Lundqvist 2006, s. 85). En av Sveriges mest kända älvgrytor torde vara den s.k. Kungsgrottan vid Trollhättefallen, i vars urgröpning svenska regenter skrivit sina namnteckningar sedan mitten av 1700-talet. Hela det beskrivna området torde i hög grad ha påverkats av det dramatiska skede då Baltiska issjön för ca 11 600 år på kort tid tömdes på vatten, och enorma vattenmassor strömmat här (Fredén 2002, s. 139). Även den period med stigande havsnivåer från 9500 till 3500 år sedan bör ha påverkat delar av exkursionlokalen. I högre belägen terräng i närheten av exkursionslokalen täcks berggrunden av ett tunt jordlager av morän, dvs osorterad jordart bestående av en blandning av partiklar med varierande storlek, från lera till block (Perhans 2002, s. 28). Här är landskapet småkuperat och avbryts frekvent av mindre bergknallar och sprickor. De senare till stor del sanka och periodvis vattenfyllda. Barrskogen dominerar vegetationen, och jordmånen är s.k. podsol. Kemiska processer där nedträngande vatten förenar sig med humussyror lakar ur ämnen och gör jorden blek (Perhans 2004, s. 71). Andra utfällningar i påföljande processer färgar jorden rostbrun. Detta syns exempelvis på undersidorna av kullblåsta träd. Mänsklig verksamhet Människor har varit bosatta i området i tusentals år. Det finns flera lämningar av olika datering och typ framförallt söder och sydost om Ryrbäckens ravinsystem. Här återfinns uppe i slättlandet såväl röjningsrösen som nyare lämningar av bebyggelse (Riksantikvarieämbetet, Fornsök). Ett annat exempel på äldre mänsklig verksamhet är en fornborg, placerad i högt läge vid de brant stupande bergen ner mot älven. Fornborgar från äldre och yngre järnålder återfinns för övrigt på ett flertal platser utmed älvens dalgång. Älven har i alla tider varit en viktig kommunikationsled. Och trots att den under långa tider utgjort nationsgräns har kontakterna över älven mellan ortsbefolkning på ömse sidor varit omfattande (Larsson 2011, s. 53). Sjöfarten har varit viktig och båtbyggerier och skeppsvarv har har varit många längs älven, t.ex i Stubbered strax söder om exkursionsområdet. Även brytning av skiffer har förekommit på flera platser i närheten. Under industrialiseringsskedena på 1800- och 1900-talen var också tegelbruken många, varav ett även det i Stubbered. Glaciallerans egenskaper har varit fördelaktiga inte bara för framställningen av detta byggnadsmaterial. Det är lerans förmåga att behålla fuktighet och dess innehåll av olika näringsämnen som gjort den lämplig som odlingsjord, t.ex i områdena i Ryrbäcksravinens omedelbara närhet (Perhans 2002, s 58-59). Vid flera biflöden till Ryrbäcken ligger kvarnstenar, som utgör rester från äldre kvarnar. Det rör sig om skvaltkvarnar, alltså kvarnar där stenarna är horisontellt placerade och sammankopplade direkt med ett horisonellt vattenhjul. En studie av 1858 års karta visar att det fanns ett antal torp utspridda både norr, söder och öster om bäcken (Se figur 10) (Rikets allmänna kartverk, Wenersborg 1858). Bäcken och ravinen korsades då av en väg, kallad Strömsvägen, eller Drottning Kristinas postväg, som löpte från Stubbered vid älven och österut mot Gärdhems kyrka (Folder, Naturreservat Ryrbäcken, Trollhättans kommun). En jämförelse med 1890-96 års karta visar en liten förändring, på så sätt att det har tillkommit ett flertal bosättningar, såväl backstugor som det som i teckenförklaringen benämns bebyggd lägenhet (Rikets allmänna kartverk, 1988, 1890-97 års karta). På nutida kartor återfinns dessa som ruiner, men är i de flesta fall svåra att upptäcka i naturen, då de är kraftigt övervuxna. Förändringen i bebyggelse runt Ryrbäcken speglar också en större förändring i Trollhättetrakten, nämligen den industrialisering med medföljande urbanisering som påbörjades runt sekelskiftet 1800 och som accelererade vid århundradets senare del. 5
Den industriella verksamheten har gamla anor i vårt område. Redan under medeltid omnämndes större kvarnanläggningar vid älvens stränder. Dessutom har behovet av omlastning av varor längs handelsvägen söderut förbi Trollhättefallen gett upphov till en omfattande transportindustri, i form av den s.k. Edsvägen mellan Brätte vid Vänern och Åkerström vid Göta Älv, cirka en kilometer nedströms från Ryrbäckens utlopp, på älvens västra sida. När man slutligen lyckades betvinga fallen och konstruera en slussled för sjöfarten mellan Vänern och Kattegatt medförde det en ny industriell epok, baserad bland annat på de råvaror som nu i större omfattning kunder transporteras längs älven. I själva fallområdet, där man kunde utnyttja det strömmande vattnets kraft, byggdes sågverk, träsliperier, bomullsspinnerier, oljeslagerier och mekaniska verkstäder. Byggena av de olika slusslederna, som färdigställdes 1800, 1844 och 1916, förändrade geografin i och runt Trollhättan dramatiskt. Enorma mängder sten sprängdes bort. En del av dessa sprängmassor användes till utfyllnad av sankmarker och som underlag när nya stadsdelar byggdes, medan stora mängder och deponerades eller dumpades på lämpliga platser. Ett sådant område återfinns strax sydost om Ryrbäcken, några hundra meter från utloppet i Göta Älv (SGU, Jordartskartan 1: 50 000). Detta utlopp ligger för övrigt bara drygt hundra meter från den plats där 1916 års slussled i sin nedersta punkt når Göta Älv. Det kanske mest betydelsefulla för Trollhättans industriella och ekonomiska utveckling torde dock vara vattenkraften. Redan i slutet av 1800-talet hade försök gjorts i Trollhättan med mindre generatorer, men det var först 1903 som det första egentliga elektriska vattenkraftverket anlades i Trollhättan. Redan då hade det inletts rättsliga processer om vem som ägde rättigheterna att utnyttja vattenkraften, processer som drivits på statliga initiativ. När staten så tilldömdes rättigheterna påbörjades en storskalig exploatering av Trollhättefallens kraftresurser. Olidestationen stod klar 1910, då Sveriges största vattenkraftverk. Elektrifieringen innebar att flera industrier som varit beroende av läget i fallfåran nu kunde lokalisera sin verksamhet på bättre lämpade platser, vilket gjorde att nya industriområden växte fram norr om staden (Bernes 2009, s. 135-136). Precis som slussbyggena påverkade även kraftverksbyggena Trollhättans geografiska karaktär. Nya inloppskanaler sprängdes, älven muddrades för bättre utflöde och inte minst dämdes Göta Älv i samband med Håjumsstationens tillkomst 1943 upp helt. Det innebar att fallområdet fick ett helt nytt utseende, fallfåran torrlades och som gamla Trollhättebor uttrycker det: Det blev tyst. Figurer 6
Figur 1: Gröna kartan 8B SO Vänersborg, Lantmäteriet 1997. Längst ner i mitten ser vi Ryrbäcken slingra sig snett upp mot höger, för att sedan rinna mot kartans övre del, då snett upp mot vänster. Vi ser hur det flacka landskapet nertill i bild byts ut mot ett småkuperat längre upp, alltså norrut. Allra längst upp ser vi slusslederna från 1800, 1844 och 1916. Figur 2: Berggrundskarta (Fredén 2002, s. 30) 7
Figur 3: Ådrad, veckad gnejs. Slätpolerad bergsskärning vid slussledens östra sida. Figur 4: Den numera torrlagda Göta Älvs fallfåra som bildat sitt lopp och skurit ut en kanjon längs en förkastningsspricka. Strax ovanför bildens mitt skymtar Håjums Varp, 32 meter lägre än fotografens position. Figur 5: Jordartskarta, SGU 8
Figur 6: Principskiss över skålskred (Perhans 2004, s. 24, fig 25). händelseförloppet vid ett 9
Figur 7, figur 8: Exempel på urgröpning och bankbildning i meandringarna längs Ryrbäcken. 10
Figur 9: Älvgryta i Slätthultsområdet. Bildningen är ca 60 cm i diameter. Figur 10: Karta 1858, Rikets Allmänna Kartverk B Fältdel 11
Förberedelser inför exkursionen a) Vi går igenom och diskuterar om kursplanens syften, centrala innehåll och kunskapskrav. Vad menas med fältstudier? Vad bidrar människan med när det gäller att påverka och förändra jordytan? Vad är naturens egna processer? b) På lektionstid går vi igenom grunderna om jordens uppkomst, kontinentaldrift, olika bergarter. Skillnaden på eruptiva, metamorfa och sedimentära. Vi lär oss om vulkaner och jordbävningar och konsekvenserna av dessa. Även nedbrytande krafter såsom erosion, vittring och sluttnings processer gås igenom, liksom om istiden och om jordarter. c) Vi genomför kortare fältstudier inför exkursionen, bl.a Slättbergsområdet, där vi studerar och förklarar urbergspeneplanet och platåbergens uppkomst och nedbrytning. Uppdragen och frågeställningarna under exkursionen bygger på att man har viss förkunskap och efterarbetet bygger på insamlat material och dokumentation som gjorts i fält. Vid de olika delstationerna under exkursionen kommer eleverna att ges tillfälle till diskussion och resonemang och att komma med egna förslag på beskrivningar av de olika processer som studeras. Exkursionen är tänkt som en hel skoldags verksamhet, med ämnesövergripande innehåll. Ämnen som kan beröras utöver geografi är t.ex idrott och hälsa, historia, biologi, kemi, fysik, teknik, bild, svenska. Anvisningar för genomförandet av exkursionen Till exkursionen medtas: Kartor, provrör, kamera, anteckningsmateriel, förstoringsglas, färgpennor, flora, plastpåsar, spadar, stickor, måttband, kompass, kläder och skor för utomhuspedagogik. I: Vi samlas vid Slusscaféet och går utmed översta slussen ner till sluss nr 2. Vi gör ett första stopp vid den slipade bergsskärningen på östra sidan av slussleden. Uppgifter: Hur tror ni att det här har bildats? Hur har den fått den veckade formen? Studera bergväggen på nära håll. Beskriv ytan, struktur, färg, etc. Fotografera/dokumentera. Markera platsen på din karta (Dessa moment görs fortlöpande under exkursionen). II: Vi går därefter i grupp upp till Holmenvägen som vi sedan följer till Holmenbron. Där går vi ner under bron och studerar där Ryrbäckens nedre fall ner mot Göta Älv där vattnet skurit sig ner i en djup klyfta i berget och bildat en mindre kanjon. Uppgifter: Hur har det här gått till? Hur lång tid kan det ha tagit? Hur kan man beräkna vattnets hastighet? Mängd? III: Vandringen fortsätter sedan längs Ryrbäcken uppströms. Under den fortsatta promenaden ombeds eleverna leta efter mindre stenar av olika form och färg att ta med till skolan för efterarbetet. När vi kommer till bäckens slingrande lopp som vidtar från Slätthultsvägen stannar vi till för att betrakta de välutbildade meanderslingorna. Uppgifter: Hjälps åt i mindre grupper att förklara och beskriva hur meandringar uppstår. Ta jordprover i provrör. Dessa tas med till skolan för studier och analys. Känn på jorden, gör rullprov, beskriv, lukta, etc (Jordprover tas vid alla följande stopp. På kartan markeras var proverna tagits). Fundera på vad man kan använda lera till. Hur är lera som underlag när man bygger något? IV: Nästa stopp görs vid ett av Ryrbäckens biflöden. Där finns en kvarnsten, en rest av en kvarn som legat på platsen. Uppgifter: Uppskatta stenens vikt och mått. Hur fungerar en kvarn? Hur mycket vattenflöde behövdes för att driva kvarnen? Fundera på skillnader i levnadsförhållanden förr och nu. Var bodde de som använt kvarnen? Stanna upp, betrakta det som händer med dina sinnen. Vad luktar det? Vad hör du? Vilken känsla får du? V: Den fortsatta vandringen går nu till ravinens övre del, mot jordbruksområdena. 12
Uppgifter: Beskriv skillnaderna i landskapet mellan ravinen och de öster därom liggande flacka jordbruksmarkerna. Leta efter tecken på sluttningsprocesser, t.ex jordflytning och jordkrypning i ravinen. Uppskatta ravinens djup i förhållande till högre belägna områden. Mät med hjälp av vattenpass. Kan du mäta hur djup leran är? VI: Promenaden fortsätter sedan upp på motionsspåret, i riktning mot Slätthult. Vi stannar vid en bergssluttning med mindre jättegrytor. Uppgifter: Mät omkrets, djup, diameter och volym på grytorna. Hur har de bildats? Studera de frilagda bergsytorna. Kan man avgöra i vilken riktning rört sig? VII: Vi går vidare mot Slätthult och gör halt vid den gamla husruinen. Där äter vi matsäck och genomför samtidigt det biologiuppdrag som också ingår i exkursionen. VIII: På väg ner från Slätthult stannar vi vid en brant bergvägg. Där finns en smal bergsskreva med en fristående klippa som avskiljts från berget. Uppgifter: Förklara olika typer av vittring. Vilken slags vittring har orsakat den här bildningen? Leta efter andra exempel. IX: Nästa station efter ca 3/4 kilometers promenad är en större jättegryta och en fornborg. Uppgifter: Fördelar med att förlägga en fornborg just här? Varför anlades fornborgar? X: Vi går sedan det gamla motionsspåret längs den branta bergsslutningen mot älven. Den avslutande stationen är där vi startade, vid översta slussen i slusstrappan. Uppgifter: Uppskatta slussarnas storlek. Var har man gjort av stenen som sprängts bort? Vad kan det användas till? Hur fungerar en sluss egentligen? Efterarbete Några exempel på uppgifter/uppdrag som elever kan genomföra: Analysera jordprover, beskriva färg, konsistens, lösa upp i vatten, bestäm kornstorlek/jordart. Med förstoringsglas och mikroskop studera strukturer i sandkorn etc. Undersök stenars hårdhet, hur de spricker vid slag etc. Hur ser brottytor ut? Lära mer om bergarters uppbyggnad, mineraler, och grundämnen. Bygga modell, t.ex av en kvarn eller en sluss. Prova vattnets kraft, få stenar att röra sig. Rita/bygga modell av ett landskap, t.ex meandringar, iskanten, ändmoräner,... Hetta upp/kyl ner stenar, går det att få den att spricka? Studera äldre kartor och kyrkoböcker. Tillverka tegel. Rita förklarande skisser av processer vi studerat. Karta över exkursionsområdet 13
Markeringar I till X är platser under exkursionen där gruppen gör stopp. Fritidskarta Stubbered. Lantmäteriet 1985. C Didaktiska diskussioner och utgångspunkter för exkursionen 14
Ett av de begrepp som är nya i 2011 års kursplan i geografi är sårbara platser. Det skulle kunna vara en underrubrik på och utgångspunkt för denna exkursionsplanering. Ryrbäcken med sin skredbenägna glaciallera och i ännu högre grad Göta Älvdalen stämmer väl in på denna kategori. Ett annat centralt begrepp i läroplanens kursplaner för ämnet geografi är analys. Det dyker upp redan i beskrivningen av ämnets syfte. Eleverna ska ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att analysera såväl naturens egna processer och hur människans verksamheter påverkar dessa, som att analysera omvärlden med hjälp kartor och andra geografiska källor (Skolverket 2011c, s. 63-64). Införandet av begreppet fältstudier måste i det perspektivet ses som ett steg för att på ett mer handfast sätt skapa dessa möjligheter. Man framhåller metoder i högre grad än tidigare, och var sker en analys av t.ex. geografiska processer bäst, om inte ute där de pågår och kan observeras. Läroplanens kommentarmaterial nämner också vikten av att arbeta och inhämta kunskap med alla sinnen, vilket fältstudier ger barn och ungdomar en reell chans att göra (Skolverket 2011b, s.11). Man skriver i kommentarmaterialet också att fältstudier är ett sätt skaffa sig geografisk kunskap genom att det ger en konkret illustration till annat lärostoff. Fältstudier sägs dessutom ge ett mervärde i form av nya perspektiv på lärande genom att söka kunskap utanför klassrummet (Skolverket 2011c, s. 29-30). Ovanstående punkter har blivit alltmer självklara under planeringen av denna exkursion. Ett annat i mina ögon viktigt förhållningssätt till exkursioner och fältstudier handlar om sammanhang. Inte bara sammanhang inom ämnet, utan som Møller betonar, ett ämnesövergripande perspektiv, där flera eller många av skolans ämnen kan vara delaktiga (Møller 2003, s. 13-14). Självklart är det grundläggande för förståelsen av ämnet att elever ser de sammanhang som finns mellan de processer som hör till de klassiska geografidelområdena. Här finns en tydlig samstämmighet mellan kursplanens framhävande av begreppslig kunskap och de resonemang som Møller driver utifrån både Klafkis och Bruners teorier med kategorier och sfärer (Møller 2003, s. 27-28). För att detta sammanhang skall bli så tydligt som möjligt är det viktigt att eleverna får grundläggande kunskaper om viktiga processer, kunskaper de sedan bygger på med hjälp av de olika ingående momenten under exkursionen (Se B Fältdel ). Lika viktigt för upplevelsen av sammanhang är att kunskapsinhämtandet inte tar slut i och med att exkursionsdagen är över. Uppföljning och redovisning av resultat, genomförande av uppdrag som utveckling av frågeställningar från exkursionen och fördjupade ämnesstudier kan bidra till att elevernas kunskapsutveckling stimuleras (Se även här B Fältdel ). Här finns också möjligheter att arbeta aktivt med olika former av kartkunskaper, t.ex. studera äldre kartor över området, göra egna kartor etc. Personligen tycker jag det är viktigt att framhålla att fältstudier inte bara handlar om att analysera naturens processer i det gröna, utan också att vara nyfiken på de urbana miljöer som många ungdomar idag är mer bekanta med, och som ofta ruvar på många ingångar till både natur- och kulturgeografisk kunskap. En annan viktig ingång inför exkursionen är att man både upplever och lär med alla sinnen. Uppdragen under exkursionen ska ge utrymme för såväl ljud- som känselintryck, vilket gäller också för efterarbetet. Den planerade exkursionen borde vara genomförbar med elever på alla skolans stadier. Beroende på åldersgrupp går det att välja ut vissa delar, korta av vandringen eller rentav lägga till. Kursplanens centrala innehåll för de olika stadierna ger en tydlig bild av en progression inom ämnet som möjliggör detta (Skolverket 2011b, s. 12-33). Jag tror den kan fungera som utgångspunkt för samplanering för temadagar eller längre projekt med flera ingående ämnen, vilka kan variera. I kommentarmaterialet, s 9, inleds ett stycke med orden: Ingen plats är statisk. Det tycker jag är en bra sammanfattning av hur man kan förhålla sig till sin omvärld ur ett geografiskt perspektiv. Litteraturförteckning: Otryckta källor Naturreservat Ryrbäcken (2009) Naturcentrum. (Folder utgiven av Trollhättans kommun) Tillgänglig: http://www.trollhattan.se/startsida/miljo/natur/nagra-parlor/ryrbacken/ 15
Senast uppdaterad 2011-03-14 Riksantikvarieämbetet, Fornsök Tillgänglig: http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html Skriftliga källor Bernes, C. (2009) Bruk och missbruk av naturens resurser: en svensk miljöhistoria, Stockholm, Naturvårdsverket Cserhalmi, N. (1998) Fårad mark: handbok för tolkning av historiska kartor och landskap, Stockholm, Sveriges hembygdsförbund Fredén, C. (red) (2002) Berg och jord, 3:e uppl. Vällingby, Sveriges Nationalatlas (SNA) Frizell, B. och Werner, M. (red) (2002) Västra Götaland, Vällingby, Sveriges Nationalatlas (SNA) Larsson, D. (2011) Vid fallen: Om Trollhättebygdens historia, Trollhättan Lundqvist, J. (2006) Geologi - Processer, utveckling, tillämpning. Studentlitteratur, Lund Møller, J P. (2003) Geografididaktik: perspektiv och exempel, Stockholm, Liber Perhans, Karl-Erik. (2002) Istidens landskap: jordarter och terrängformer. Stockholm, GEO Läromedel Perhans, Karl-Erik. (2003) Endogena processer och landformer. Stockholm, GEO Läromedel Perhans, Karl-Erik. (2004) Exogena processer och landformer. Stockholm, GEO Läromedel Skolverket (2011) Diskussionsunderlag till kursplanen i geografi, Stockholm Skolverket (2011) Kommentarmaterial till kursplanen i geografi, Stockholm Skolverket (2011) Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011, Stockholm Sporrong, U. (1996) Odlingslandskap och landskapsbild, Riksantikvarieämbetet, Stockholm Vägverket, (2006) Landskapets karaktärsdrag, publikation 2006:33, Borlänge Kartor Fritidskarta Stubbered, skala 1: 10 000, Lantmäteriet 1985 Gröna kartan 1:50 000, 8B SO, Vänersborg, Lantmäteriet 1997 Rikets allmänna kartverk Åkerström J112-42-11, 1890-97 Rikets allmänna kartverk Trollhättan, J112-42-12, 1890-97 16
Rikets allmänna kartverk, Wenersborg1858. Tillgänglig: http://kartavdelningen.sub.su.se/images/topo/s_sverige_100/42_wenersborg_1858.htm SGU, jordartskarta 1:50 000, Lantmäteriet MS 2009/08799. Sveriges geologiska undersökning SGU, bergartskarta 1:50 000, Lantmäteriet MS 2009/08799. Sveriges geologiska undersökning 17