GLASÖGON VS. PIERCINGSMYCKEN

GLASÖGON VS. PIERCINGSMYCKEN I VÅRDRELATERAT ARBETE Steriltekniker utbildningen Sollefteå Lärcenter 300 YH p, 2014 Författare: Johanna Sundin Handledare: Maria Hansby 1

Sammanfattning Projektarbete/ Studie Steriltekniker, 300 YH poäng vid Sollefteå Lärcenter, 2014. Författare: Johanna Sundin Antal sidor: 17 Titel: Glasögon vs piercingsmycken i vårdrelaterat arbete Handledare: Maria Hansby Datum: 2015-12- 15 Bakgrund Piercingar har använts länge, och görs fortfarande, i stora delar av världen för utsmyckning vid ceremonier eller av andliga och religiösa skäl. I västvärlden är det ett relativt nytt och populärt fenomen som oftast görs av estetiska anledningar. Med hjälp av en piercingtång hålls området som ska penetreras fast medan en ihålig kanyl förs igenom huden eller slemhinnan. Ett smycke förs in i hålet och försluts med en kula. Vanligtvis är det komplikationsfritt att pierca sig och de största riskerna utspelar sig under läkningsprocessen. Glasögon används för korrigering av synfel. Ungefär varannan svensk behöver glasögon för att läsa en tidning. Glasögon finns i många olika färger och former idag och används som en accessoar. Som alternativ finns mjuka kontaktlinser som fästs direkt på ögat. När man arbetar inom vården kan man bli tvungen att plocka ut piercingsmycken på grund av risken för indirekt kontaktsmitt, samtidigt som privata glasögon är acceptabelt att använda på arbetet. Hur skiljer sig egentligen bakterietillväxten på piercingsmycken i läkta piercingar jämfört med glasögon? Syfte: Att belysa frågan i debatten om piercingsmycken ska accepteras i arbetet. Mål: Att redovisa och jämföra bakterietillväxten på glasögon och piercingsmycken. Metod: Studien gjordes med tryckodling på blodagarplattor på glasögon och olika piercingsmycken. Plattorna inkuberades sedan i 30 C i 5 dygn. Resultat: Bakterietillväxten skiljer inte mycket mellan de olika objekten. Alla bakteriekulturer som hittades tillhör normalfloran. När det gäller indirekt kontaktsmitta är varken glasögon eller piercingsmycken farliga om man följer basala hygienrutiner. 2

Innehållsförteckning Sida Bakgrund Piercing Glasögon Frågeställning 4 4 5 6 Syfte och Mål 6 Metod 7 Resultat Artbestämning 9 12 Slutsats 13 Diskussion 14 Källförteckning 15 Bilaga 1: Metodbeskrivning - Gramfärgning 17 3

Bakgrund Piercing Piercing är det engelska ordet för genomträngning och innebär håltagning av hud eller slemhinna som följs av fästning av ett smycke. Historiskt finns det många exempel och anledningar till piercingar: Stammar i Afrika, Asien och Sydamerika använde piercing som utsmyckning vid rituella ceremonier, Mayafolket i Mexiko piercade tunga och genitala inför religiösa danser, Egyptiska faraoner prydde sina navlar, Romerska och grekiska atleter piercade sina bröstvårtor för att visa mod och virilitet, medan i Polynesien piercade man näsan för att förhindra onda andar från att ta sig in i kroppen via andningsvägarna. Här i västvärlden är piercingar däremot relativt nytt och mer av estetisk anledning än religiös, statusuttryckande eller andlig. Utförandet av en piercing går till så att piercaren desinfekterar området och markerar placeringen. Med hjälp av en piercingtång (se Bild 1) hålls området som ska penetreras fast medan en ihålig kanyl förs igenom huden eller slemhinnan. Tack vare hålet i kanylen underlättar inträdandet av smycket som vanligtvis försluts med en kula, beroende på vilken sorts piercing och placering som utförts. (se Bild 2) Läkesmycket ska vara generellt ca 5 mm längre än det piercade området för att kompensera för den svullnad som uppstår under läkningsprocessen. Läkesmycket är av titan eller guld. Kirurgiskt stål avger för mycket nickel per cm² och vecka för att få användas under läkning enligt EU s Nickeldirektiv. I läkta piercingar håller sig kirurgiskt stål inom gränsvärdet. Bild 1 Piercingtång och kanyl Bild 2 Olika piercingsmycken och förslutningar BCR (Ball Closure Ring) Labret Banana barbell 4

Att pierca sig är vanligtvis komplikationsfritt, men det förekommer risker. De största riskerna utspelar sig under läkningsprocessen. Socialstyrelsen skickade 2003 ut en förfrågan till landets smittskyddsläkare gällande skaderisker med piercing och tatuering. Den visade att den absolut vanligaste komplikationen är lindrig bakteriell infektion, antingen på grund av dålig hygien vid själva piercingtillfället eller av dåligt omhändertagande under läkningsprocessen. I de fall där Hepatit B och Hepatit C förekom var piercingen utförd utomlands eller med förorenade instrument. Socialstyrelsens slutsats blev I Sverige utförd, yrkesmässig tatuering, piercing eller annan kroppsutsmyckning innebär inte någon större skaderisk. Andra risker som kan förekomma är bland annat att svullnaden kan kapsla in smycket om det är för kort och kan kräva kirurgiskt borttagande, fördröjd läkning, ärrbildning, migration, dermatit. Är man diabetiker, etyliker, kortisonbehandlad eller lider av eksem, hudsjukdomar eller hjärtfel bör man undvika att pierca sig då risken för komplikationer ökar. Glasögon Glasögon används för att korrigera olika typer av synfel. Ungefär varannan svensk behöver glasögon för att utan svårighet se en vanlig text i en tidning och behovet ökar med åldern. På 1200- talet ska en typ av glasögon uppfunnits i Venedig och linser av bergskristall hade redan då använts som synhjälpmedel länge. Den första typen av glasögon kallades nitbrillor, vilket var två skaftade glasinfattningar som hölls samman av en nit. Nu används glas eller plast som linser monterade i en glasögonbåge, vanligtvis av plast eller metall. Idag finns många olika färger och former på glasögon och de finns även tillgängliga utan styrka för att användas bara som en snygg accessoar. Som alternativ till glasögon finns kontaktlinser, ofta gjorda av silikon- hydrogelmaterial. Kontaktlinser är mjuka och fästs direkt på ögat. Det finns även färgade linser för att till exempel förstärka sin egen färg eller byta ögonfärg eller till och med ögonform. Glasögon Färgad kontaktlins 5

Frågeställning Örhängen ser man ofta på personal inom vårdsammanhang. Att bakterietillväxten på öron inte påverkas av öronsmycken bevisas i studien Bacteria associated with ear piercing från 2006 av Mary Catherine Kermicle. Som arbetare inom hälso- och sjukvård kan däremot andra piercingsmycken bli tvunget att plockas ut på grund av risk för indirekt kontaktsmitta. Det finns ingen svensk lag som säger att man inte får ha piercingsmycken när man arbetar men lokala riktlinjer finns på alla arbetsplatser angående detta. Direkt kontaktsmitta: Direkt fysisk kontakt mellan smittkälla och mottagande individ, utan mellanled. Indirekt kontaktsmitta: Överförs via mellanled, t.ex. händer, kläder, föremål som är förorenade, från en person till en annan. I bland annat Region Gävleborgs rutin för Hygien- och klädregler för personal står det Örhängen och andra smycken i piercade hål kan användas om de inte hänger ner i arbetsfältet. Piercing är en risk för kontaktsmitta via händer om hålet är infekterat, men utgör ingen påvisad smittrisk om hålet är läkt. Kontakta arbetsledaren för bedömning. Denna studie går ut på att undersöka om piercingsmycken är potentiellt farligare än till exempel glasögon när det gäller indirekt kontaktsmitta, då det är tillåtet att bära sina privata glasögon på arbetsplatsen men inte alltid är acceptabelt att ha piercingsmycken. Generellt sett rättar en glasögonbärare till sina glasögon oftare än en piercad person rättar till sina piercingsmycken. Hur skiljer sig egentligen bakterieväxten på ett piercingsmycke i en läkt piercing jämfört med på ett par glasögon? Syfte Syftet med studien är att belysa frågan i debatten om piercingsmycken inom vårdarbetet ska vara acceptabelt eller inte genom att jämföra med privata glasögon som i dagsläget är vanligt förkommande på arbetsplatsen. Mål Målet med studien är att redovisa och jämföra de mikrobiologiska testerna på piercingsmycken och glasögon för att se om risken för den indirekta kontaktsmittan skiljer sig. 6

Metod Denna studie gjordes genom tryckodling av glasögon och olika piercingsmycken på blodagarplattor (avjoniserat vatten, Columbia blood agar base, L- Tryptophan och fårblod). Denna metod av odling valdes eftersom blodagar är standardmetoden inom hud och miljöodlingar. Det är ett näringsrikt agar där nästan alla bakterier kan växa och ger ett tydligt resultat som hjälper till vid artbestämning av bakteriekulturerna. Glasögonbågar och läppiercingsmycke hämtades ca 15 timmar innan odling och förvarades separat i oanvända fryspåsar. Endast objektens ägares nuddade objekten samt insidan av påsen, som förslöts med påsklämmor. Dessa försökspersoner valdes dels på grund av att de använder de objekt som behövdes för studien samt att de arbetar inom vård och har därmed den nivån av förståelse för hygien och hygienrutiner som studien handlar om. Vid provtagningstillfället på Laboratioriemedicin på Gävle Sjukhus desinfekterades händerna med handsprit och bänken där odlingarna utfördes desinfekterades med ytdesinfektion. Skyddsrock och plasthandskar användes. Glasögonbågar av metall samt glas pressades försiktigt mot varsin agarplatta i 10 sekunder, skalmen fördes försiktigt fram och tillbaka över ännu en platta. 7

Följande piercingsmycken rullades och pressades lätt med hjälp av en steril tång mot varsin agarplatta i 10-20 sekunder: Ett läppiercingsmycke, en så kallad labret, i stål. Ett näspiercingsmycke i akryl. En barbell i stål, från en så kallad Earl- eller Bridge- piercing, en ytlig piercing i näsryggen mellan ögonen. Bilderna illustrerar piercingsmyckenas utseende samt hur de placerades och första bilden visar hur smyckena rullades med hjälp av tången. Fingertopparna från personen med näspiercingsmycket och barbellen pressades lätt i varsin agarplatta i 10 sekunder för att kunna jämföra normalfloran med piercingsmyckenas flora. Blodagarplattorna inkuberades sedan i en HERAcell 240 CO2 inkubator vid 30 C i 5 dygn. 8

Resultat Glasögonbåge odling 1 + 2 Glasögonöga Läppiercingsmycke odling 1 + 2 Näspiercingsmycke odling 1 + 2 9

Earlpiercingsmycke odling 1 + 2 Vänster fingertoppar Höger fingertoppar Odlingarna lästes av genom att överslagsräkna antalet bakteriekolonier CFU (Colony Forming Units) samt räkna de olika typerna av bakteriekolonier på varje odlingsplatta. Artbestämningen gjordes genom bedömning av utseendet på kolonierna. I tre fall var artbestämningen osäker, då gjordes gramfärgning på dessa (se Bilaga 1) och i ett fall gjordes ett snabbtest med hjälp av katalas där material från bakteriekolonin blandades ut med väteperoxid på ett objektglas för att klargöra om det är stafylokocker eller inte. Små syrgasbubblor bildas direkt vid positiv katalasreaktion. Maldi- Tof (Matrix- assisted- laser- desorption- ionisation Time- of- flight) är en mer avancerad artbestämningsmetod som användes i ett fall. 10

Antal kolonier Antal sorter Utseende Anmärkningar Glasögonbåge odling 1 112 CFU 4 Orange, gul, vit, ljusgrå Glasögonbåge odling 2 17 CFU 6 Orange, gul, vit, blomma, ljusgrå, grå Grå gramfärgades Glasögonöga 8 CFU 3 Orange, vit, ljusgrå Läppiercingsmycke odling 1 36 CFU 5 Orange, gul, vit, blomma, grå Grå (fet) gramfärgades + Maldi- Tof Läppiercingsmycke odling 2 8 CFU 3 Gul, vit, blomma Näspiercingsmycke odling 1 55 CFU 5 Orange, gul, vit blomma, grå Vit snabbtestades med katalas Näspiercingsmycke odling 2 1 CFU 1 Orange Earlpiercingsmycke odling 1 100 CFU 6 Orange, gul, vit, blomma, ljusgrå, grå Grå gramfärgades Earlpiercingsmycke odling 2 52 CFU 5 Gul, vit, blomma, ljusgrå, grå Vänster fingertoppar 20 CFU 5 Orange, gul, vit, blomma, ljusgrå Höger fingertoppar 21 CFU 4 Orange, gul, vit, blomma 11

Artbestämning Resultat gramfärgning Glasögonbåge odling 2, grå koloni = Grampositiv kock Earlpiercingsmycke odling 1, grå koloni = Grampositiv kock Läppiercingsmycke odling 1, grå (fet) koloni = Gramnegativ kock Resultat Maldi- Tof Läppiercingsmycke odling 1, grå (fet) koloni = Moraxella spp Resultat katalastest Positiv reaktion = Stafylokocker Positivt katalastest Orange = Mikrokocker Grå = KNS (Koagulasnegativ stafylokock) Gul = Mikrokocker Grå (fet) = Moraxella spp Vit = Stafylokocker Blomma = Bacillus spp Ljusgrå = Stafylokocker 12

Slutsats Alla bakteriekolonier som hittades vid odling tillhör normalfloran i huden hos oss människor. Moraxella spp som enbart hittades på läppiercingsmycket tillhör normalfloran i munnen. Antalet CFU per agarplatta skiljer sig inte mycket mellan de olika odlingarna och handlar egentligen mer om kontakten mellan objekt och platta än om mängden bakterier som förekommer i jämförelse med varandra. Det är alltså ingen större skillnad på bakterietillväxten på glasögon och piercingsmycken, oavsett var smycket sitter. När det gäller den indirekta kontaktsmittan är det ingen fara att bära varken piercingsmycken eller glasögon, så länge man följer basala hygienrutiner och allmänt vett. Enkla regler: Ta inte på smycket/glasögonen under arbetet. Om beröring är nödvändig: Används handdesinfektion före och efter beröring av smycke/glasögon. 13

Diskussion Det är svårt att vara objektiv när man som jag är väldigt intresserad av piercingar och själv har en hel del piercingar. Jag kan tycka att det känns onödigt att smycken måste plockas ur om man jobbar inom vården dels för att jag inte förstår varför, och om man inte vill att piercingarna ska växa igen tar man i smyckena igen efter dagens arbetspass Att plocka i och ur smycken på det sättet är det säkraste sättet att få en infekterad piercing, vilket är logiskt att man inte får ha under arbetet då öppna sår är en risk både för sig själv och för andra. Då måste det ju vara bättre att ha smycket i hela tiden. Som en van piercingbärare tar man inte heller på smycket. Det sitter där det sitter, till skillnad från t.ex. glasögon som glider ner, behöver rättas till eller kanske gör de så det kliar bakom örat. Det var osäkert om odlingarna skulle ge något resultat från glasögonen och läppiercingsmycket eftersom ägarna inte hade möjlighet att följa med vid odlingstillfället och jag samlade in dem ca 15 timmar innan odlingen. Nu blev det ett resultat men detta faktum kan ändå ha påverkat mängden bakteriekolonier som växte på dessa objekt i jämförelse med de andra smyckena som användes fram till ca 1 minut innan odlingen ägde rum. Blodagar visar egentligen bara vilka bakterier som finns och att det växer. För att jämföra mängden tillväxt måste man egentligen med hjälp av sterilvätska odla från lika stora ytor från objekten för att sedan jämföra antalet bakterier/mängd vätska. Denna metod är mer komplicerad och kostar mer, samt att avståndet till närmsta laboratorium som gör dessa odlingar är ganska långt från mig. Men jag tycker ändå att blodagar gav en bra bild av förekomsten av bakterier och att man kan avläsa tillräckligt bra för att jämföra tillväxten, vilket var den nivån av resultat jag hade tänkt mig. Jag är inte förvånad över resultatet, det var ungefär vad jag hade förväntat mig från början. Logiskt sett så hamnar normalfloran på det som huden berör. Denna studie bevisar det jag alltid trott, att det inte är någon fara att bära piercingsmycken när man arbetar så länge man följer basala hygienrutiner. Denna studie skulle kunna användas som argument för att behålla smycket i och därmed undvika att riskera infektioner genom att ta i och ur smycken var och varannan dag när man jobbar. En undersökning som jag skulle vilja fortsätta med i samband med denna är att jämföra teorin med verkligenheten, alltså vad som står i arbetsrutinerna angående att bära piercingsmycken och undersöka om personalen får ha piercingsmycken eller inte i verkligheten. En annan vidareundersökning skulle kunna vara att observera frekvensen av beröring av glasögon vs piercingsmycken under en arbetsdag och jämföra. 14

Källor Smittskydd Stockholm Nummer 4/2011 Body Modification: Ett vårdperspektiv Sida 4-5 Roupe, Gösta; Body Piercing motiv, fördomar och medicinska komplikationer (Läkartidningen Nr 45, 2003) Norberg, Kristina, Cernerud, Lars; Piercing ett medicinskt tillsynsproblem (Läkartidningen Nr 42, 2002) Ekelus, Lena, Fohlman, Jan, Kalin,Mats; Fallbeskrivningar- Risken för allvarliga komplikationer vid piercing får inte underskattas (Läkartidningen Nr 37, 2005) Kermicle, Mary Catherine; Bacteria associated with ear piercing (Department of Chemestry and Biology, Tenessee Tech. University, 2006) http://mkermicle.tripod.com/manuscript.htm www.wikipedia.se Sökord: Piercing Glasögon Kontaktlinser Katalas EU s Nickeldirektiv http://www.sp.se/sv/index/services/blastingequipment/documents/kemikalieinspektionens _f%c3%b6rfattningssamling.pdf (20150306) http://www.socialstyrelsen.se/halsoskydd/yrkesmassighygieniskverksamhet/piercing- tatuering (20150827) https://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/piercingochtatuering (20150827) Piercing och tatuering Hälsorisker samt gällande regler och lagar Socialstyrelsen, 2010 Piercing och tatuering ett nationellt tillsynsprojekt 2011-2012 http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-12- 30 (20150827) 15

Reglering av yrkesmässig hygienisk verksamhet och behandling Socialstyrelsen, 2012 Socialstyrelsen Folkhälsorapport 2009 Hörsel och syn http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2009/2009-126- 71/Documents/17_Horsel.pdf (20150827) http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/w/maldi- Tof (20151003) Tack till: Emma Jonsson för lån av läppiercingsmycke Elisabeth Sundin- Johansson för lån av glasögon Linda Lind på Laboratoriemedicin på Gävle Sjukhus för all hjälp med odlingar och information Mig själv för engagemang, piercingsmycken och bilder Maria Hansby för handledning och alla som ställde upp med bilder till kollaget på förstasidan 16

Bilaga 1 Metodbeskrivning - Gramfärgning Material: Kristallviolett i droppflaska, Lugols lösning i droppflaska, Aceton- alkohol i droppflaska Saffraninlösning i droppflaska. NaCl 0,9 %, blå ögla, objektglas, tidtagarur, brännare Hushålla med lösningarna. Blanda flaskorna innan användning. Akta händer, kläder och bänkar. Torka ur diskhon ordentligt efteråt. Om nödvändigt använd lite av aceton- alkohol lösningen för att få bort färgen. 1. Placera med hjälp av den blå öglan en liten droppe fysikalisk koksaltlösning (för varje koloni som ska infärgas) på ett objektglas. Objektglaset kan delas in i flera fält. Märk med blyerts! 2. Ta lite bakteriemassa från en koloni med en ögla (den mängd ni tagit ska nätt och jämt bli synlig på glaset) och lägg bredvid droppen. Rör sedan ihop bakterien och koksaltdroppen. Dropparna ska inte bli synligt grumliga. 3. Lufttorka preparatet och fixera preparatet genom att försiktigt föra objektglaset, med bakteriesidan uppåt genom en brännares låga. (OBS: kokta bakterier ändrar form) 4. Täck bakterierna med kristallviolett och låt verka i 1 minut. 5. Skölj försiktigt bort färgen med Lugols lösning. 6. Täck bakterierna med mera Lugols lösning och låt verka i 1 minut. Häll av lösningen. 7. Avfärga i aceton- alkohol tills ingen blå färg längre löser sig. Det kan ta ca 20-60 sekunder. 8. Skölj försiktigt i vatten i ca 5 sekunder. 9. Täck bakterierna med saffranin. Låt verka i 1 minut. 10. Skölj försiktigt i vatten i ca 5 sekunder. Låt lufttorka. 11. Undersök i mikroskop. Använd 100* lins och immersionsolja. Tvätta av mikroskopen med xylen och rispapper efter användning. Grampositiva bakterier förblir blåvioletta och gramnegativa blir rosa till röda. Källa: http://www.kau.se/sites/default/files/dokument/subpage/2011/10/laborationskompendium_medicinsk_mikr obiologi_pdf_16278.pdf 17