Curator Ricardo Donoso kan se tillbaka på 15 år

EDSBERGS-KURIREN Jubileumsnummer Nyhets- och opinionstidning för Edsberg med omnejd 17 april 2010 Foto Olof Qvennerstedt Nu kan Ricardo Donoso se tillbaka på femton år som konsthallschef; fem år i Edsvik konsthallar efter 10 år i Väsby konsthall, där han fortfarande är konstnärlig ledare. I Edsvik har man ett år fått upp till över 30 000 besökare. Curator Ricardo Donoso kan se tillbaka på 15 år Det var den konstnärliga utbildningen som från början mest engagerade Ricardo Donoso där han kort efter sin ankomst till Sverige engagerades av ABF i deras studieverksamhet i Upplands Väsby. Konstskolan i Sollentuna har varit ett lyft för många elever. Som barn bodde jag i södra delen av Chile där klimatet var ungefär som i Sverige men sedan. Ett par veckor före invigningen av jubileumsutställningen tar Ricardo emot för en intervju. Som barn bodde jag i södra delen av Chile där klimatet var ungefär som i Sverige men sedan flyttade min familj tillbaka till Achao i norra Chile, där det finns världens troligen största koppargruva. Där var det två årstider: vår och sommar! Och det politiska klimatet bland gruvarbetarna var också hett. Där växte jag upp och inskolades i de vänsteråsikter som då fanns i så många sydamerikanska länder i opposition mot USA. När jag gått två år på konstskolan så gjorde Pinochet sin kupp och alla intellektuella blev misstänkta. Så småningom lyckade jag fly med hjälp av bl.a. Amnesty och Röda korset. Först till Schweiz och så till Rumänien. Där upptäckte jag att det inte var någon större skillnad på det totalitära förtrycket. Deporterad Efter två år på konstskola där blev jag deporterad eftersom jag anslutit mig till dissidenterna. Än en gång fick jag hjälp av Amnesty och Röda korset och hamnade av en slump, en lycklig slump i Upplands Väsby. Man tog vara på mina bildkunskaper genom att placera mig på en psykiatrisk mottagning på Löwenströmska lasarettet där jag sysslade med bildterapi. Då behövde jag inte så mycket kunskaper i språket. Med bilder kan man kommunicera lättare med varandra. Någon på jobbet berättade om mig för ABF i Väsby och jag började med kurser för dem. Verksamheten växte och vi fann att kurser gav för grunda kunskaper varför jag så småningom fick med dem på att starta en konstskola i några källarlokaler. Där växte vi ur lokalerna och jag fick nys om de tomma Optimus-husen vid järnvägen. Av hyrvärden fick jag anstånd med hyran och kunde för egen hand bygga om dem. Hemlandet åter demokrati Sedan var det inte långt till att starta en konsthall 1995, även om det tog sin tid med de tveksamma och förbluffade kommunalpolitikerna. Men de ställde så småningom upp. Chile hade just återgått till demokrati och den utställning de hade gående i Europa kom genom förmedling från chilenare i kommunen att förmå ambassaden i Stockholm att be mig ordna plats för den. Det var med stor glädje jag gjorde det som första utställning. Vårsalongen 1998! Att jag 1998, kulturhuvudstadsåret, fick ordna den nationella Vårsalongen berodde på en lycklig omständighet. En av medarbetarna på Liljevalchs som bodde i kommunen tipsade mig att de inte kunde ha den på grund av ombyggnader. Det blev en stor succé, 8000 besökare. Enda felet var att vi hade Ricardo vid tiden för återstarten av konsthallsverksamheten i Edsvik våren 2005. Bilden från Sollentunajournalen. anslagit för kort tid för den. Länge efter den slutat kom folk och frågade efter den. Sedan fortsatte det. Den stora utmaningen var Biennalerna 2001 och 2003. I den första deltog förutom norrmän och danskar även konstnärer från de baltiska staterna. Den andra biennalen fick deltagande från 33 länder! I samband med Yoko Onos utställning av John Lennons teckningar, som blev välbesökt och uppmärksammad, fick jag erbjudande om en 1000 kvm stor lokal i Infra City. Det visade sig vara bra för både dem och för mig; dragplåster! Edsviken! Jag blev omedelbart intagen av Platsen; den kanske vackraste i hela Stor-Stockholmsområdet! Den pedagogiska verksamheten har ständigt gått samman med mina kontakter med skolorna. Kontakter med eleverna en vecka om året har lett till att föräldrarna blev intresserade av konst. Det fick jag tillfälle att utveckla här i Sollentuna. Och när kommunen ställde upp med om- och nybyggnader för Edsviks konstskola i gamla ladugården, var det fantastiskt! The Terracotta Woman Utställningen med Marianne Heyerdahls kvinnliga varianter av den kinessiska terrakottaarmén är kanske den som ligger mitt hjärta närmast. Och den mest besökta Själv är jag mest oljemålare. Men akvarellmåleriet har jag stött länge och i sommar skall vi åter ha en stor akvarellutställning i båda salarna. Ja, akvarellmålning har ju nyligen blivit den största fritidssysselsättningen efter körsång i Sverige! Men det är samtidigt en svår konstart. 800 utställningar under 15 år! Hur många utställningar jag gjort under årens lopp? Ja, det är ju inte bara i Väsby och Sollentuna. Runt om i Sverige, ja, också utomlands, har man bett mig att komma och hjälpa till. Förutom att jag ibland haft ytterligare lokaler. Jag tror att jag faktiskt kan påstå att jag under dessa femton år som konsthallschef och curator har anordnat 800 utställningar! Herman Gyllenhaal Vad hände i Upplands Väsby? Se sid. 4 och 5 Fil.dr. Ulf Abel, f.d. 1:e intendent på Nationalmuseum, sammanfattar Ricardo Donosos verksamhet i Upplands Väsby och Sollentuna på sid. 2 Vad hände i Sollentuna? SE sid. 6 och 7

Åsa Walls helsidesrecension i SvD 17 mars 2001 Svenska Dagbladet hade den 25 januari 2007 en stort uppslag om Vårsalongen där Ricardo var ledare för en av de två, olika jurygrupperna. Till Ricardos Lov Denna brinnande själ i lagomlandet Sverige I början av 90-talet berättade Joachim, min gamle skolkamrat och senare granne i Runby, entusiastiskt att vi skulle få en konsthall i Upplands Väsby, initierad av hans lärare på Konstskolan, Ricardo Donoso. I och för sig en fantastisk idé, blev mitt svar, men totalt omöjlig i Lapplands Väsby! Jag hade vid det laget naturligtvis ännu inte lärt känna Ricardo, denna brinnande själ i lagomlandet Sverige, som Åsa Wall kallade honom i Svenska Dagbladet 2001 (17/3). Visionär. Ricardo har en absolut unik förmåga att hitta möjligheter, att bygga, bygga om och utveckla. Ta bara detta att han skapat fyra utställningshallar, två i Upplands Väsby och två i Edsvik, som alla hör till regionens allra vackraste och mest funktionella. En rymd och ett ljus som det i Edsvik Väst får man fara långt för att hitta en like till. Och han har dessutom exakt samma visionära blick när det gäller idébyggen. Dynamo. Ricardo har genom åren mottagit en rad betydelsefulla utmärkelser. 1999 var han den förste att ta emot Broderskapsförbundets kulturstipendium, för att ta ett enda exempel. Det allra förnämsta bör dock, av skilda skäl, vara Sveriges Bildkonstnärsfonds Dynamostipendium på 100.000:-, som han erhöll 2001. Det ges enligt stadgarna till en person som på eget initiativ driver en verksamhet som kommer formoch bildkonstnärerna till godo, skapar arbets- och visningsmöjligheter utanför de etablerade institutionerna och som har ambitionen att stödja även de unga konstnärskapen. Detta är Ricardo i ett nötskal och han var den andra mottagaren av detta i historien, efter dess instiftande år 2000 (vilket också säger en del!). Kurator. Hur många hundra utställningar har Ricardo egentligen arrangerat genom de många åren, i olika konsthallar? Baserade på tema, på teknik (som de mycket uppmärksammade Akvarellsalongerna), på konst från skilda länder, t.ex. Baltikum, Chile, Tyskland, eller Norge, som sommarens livligt diskuterade utställning Figurationer, med Odd Nerdrum i centrum, eller på spännande unga konstnärskap. Många minns Edsviks breda presentation av Lars Lerin eller Väsby konsthalls utställning av författarinnan Cora Sandels måleri, båda med höga besökssiffror. Ricardo Donosos Curriculum Vitae RICARDO DONOSO Född i Achao i Chile, 1953, Bor och arbetar i Stockholms län sedan 1978. Utbildning Konstskolan i Santiago de Chile, 1971-1973 Konstakademin Nicolae Grigorescu i Bukarest, 1974-1978 Separatutställningar i urval Konstfrämjandet i Karlstad, 2009 Galleri José Marti, Stockholm, 2003 Konstfrämjandet i Örebro, 2001 Galleri Vilunda,i Stockholm,1995 Konstpalatset i Stockholm (München Bryggeriet) 1985 Samlingsutställningar i urval Galleri Infra, Stockholm 2008 Samlingsutställningen Licht, Gouda, Holland 2004 Vasa Museet i Helsingfors, Finland 2002 Patra, Grekland 2000 Västerås Konstmuseum, 1998 Galleria National de Guadalajara, Mexico 1996 Casa de las America, La Havanna, Kuba 1995 Uppdragsarbeten i urval Verksamhetsansvarig sedan 20 år för bl.a. Upplands Väsby konsthall, Galleri Infra, Vinterviken, och Edsvik konsthallar Jurymedlem i Hallands konstmuseums salong, 2009 Ansvarig utdelare av Lidingö kommuns kulturstipendium 2008-2009 Ricardos två internationella måleribiennaler i Väsby konsthall 2001 och 2003 bröt ny mark. 2007 inbjöds han, tillsammans med Maria Lind, att vara kurator för detta års Vårsalong på Liljevalchs. Listan över minnesvärda utställningar kan göras lång Lärare. Parallellt med kuratorsverksamheten har Ricardo hela tiden varit aktiv med undervisning, alltifrån konstskolan Optimål till de tidvis fleråriga kurserna först i Väsby och sedan i Edsvik. Flera elever genom åren har sedan gått vidare till Konsthögskolan, Konstfack eller andra högre skolor. Edsviks Konstskola, som samverkar med Långholmens folkhögskola, har ett rikt utbud av praktiska och teoretiska kurser, samtidigt som man erbjuder kurser också för amatörer, anordnar öppna seminarier etc.. Och för allt detta är Ricardo den ytterst ansvarige. Han har också genom åren verkat som en mycket uppskattad mentor och diskussionspartner för många av sina tidigare elever. Konstnär. Som bas för all verksamhet ligger Ricardos eget konstnärliga skapande, som främst omfattar ett föreställande måleri, ofta landskap, som pendlar mellan en mättad kolorit med rötter i Chile och ett mer brutet, nordiskt ljus. Här finns också målningar med mer konceptuella inslag. Men han har också vid ett par tillfällen visat installationer, gripande och slagkraftiga som stannat på näthinnan. Tyvärr har hans egen konst tidvis fått stå tillbaka, av naturliga skäl. Samtalspartner. Om man någon gång lyckas hejda Ricardo i arbetsflödet, åtminstone för en stund befriad från sammanträden, utställningsbyggande eller telefonsamtal (från överallt i världen, Trosa, Peking, Guadalajara ) finner man ännu en av hans stora kvaliteter, som samtalspartner. För egen del har jag haft förmånen att uppleva detta särskilt i två sammanhang, vid jurygenomgångar och vid sena kvällar vid Ricardos generösa köksbord (han är till allt annat en ypperlig kock!). Vid dessa tillfällen har det varit en glädje att utbyta tankar, inte minst om konst, naturligtvis. Att det sedan visat sig att vi ofta har samma uppfattning minskar inte glädjen! ULF ABEL Hanna Birath från SR:s Ekot fick den 7 januari 2008 lov att i DN skriva om Lena Lerviks utställning på Edsvik konsthall av lerskulpturer antagligen eftersom, som poängteras i underrubriken, i Lerviks mödraskulpturer möts feminismen och Mariamyten och att DN, enligt hennes egen uppsats i journalistik 2007, hade liten expertis på det området. Annars har DN:s kulturdel tillgripit sitt bästa vapen när det inte gått att kritisera Ricardos satsning på både bredd och djup, nämligen största möjliga tystnad. Vilket f.ö. är titeln på Biraths uppsats! Satsningen på kvinnliga konstnärer var dock inget undantag för Ricardo, som medvetet gått in för att föra fram dem. Den 4 oktober 2007 kunde Kultur och Fritidsnämndsordföranden Benkt Kullgard och konsthallschefen Ricardo Donoso inviga den nya konstskolan i Edsvik Väst i den gamla lagården, som kostat kommunen 10 miljoner kronor att bygga om. Spiritual House från utställningen Det andliga rummet från mars 2007 ett av de numera få exemplen på Ricardos eget måleri. Kurator för Internationell Irak-konferens i Stockholm, 2008 Jurymedlem i Liljevalchs konsthalls vårsalong Stockholm, 2007 Jurymedlem i Nordiska akvarellsalongen, Rönneby 2006 Sörmlands Museum (Sörmlands salong), 2003 Sigtuna konstsalong, 2002 Jurymedlem i Uppsala konstnärssalong, 1999 Kurator för utställningen Sverige-Chile i samband med kungliga statsbesöket i Chile, 1996 Utmärkelser Broderskapsförbundets kulturstipendium 1999 Dynamostipendiet kulturstipendium från Statens konstråd - 2001 LO kulturstipendium 2002 Sofiapriset Sollentuna kommuns hedersbelöning för insatser inom kulturområdet 2007

Sollentuna kommuns kulturhederspris till Ricardo 2007 Pristagare och utdelare vid kultur- och fritidsnämndens ceremoni på Edsbergs slott den 4 december 2007. Fr. v. Linda Höljö med make Mikael, Ricardo Donoso, Mikael Gustafsson, Rolf Kaddik, Håkan Roll, Sheng-Ying Isabella Wing, Hans Bonnevier, Jenny Englund, Hans Löhr, Bengt Malmfält, Tomas Wildig, Benkt Kullgard, Carlos Romero och Lillian Lama. De tre sistnämnda utgör KoF-nämndens arbetsutskott. Foto: Peter Holstad Ricardo Donoso tilldelades 2007 Sollentuna kommuns Sofiapriset för sina insatser som konstnärlig ledare på Edsvik konsthall. På bilden syns han som trea från vänster. Priset utdelades vid en ceremoni den 4 december på Edsbergs slott, samtidigt som andra kommunbor belönades för sina insatser på kultur- och fritidsnämndens område, av dess ordförande Benkt Kullgard, trea från höger. Sofiapriset är instiftat 1985 av kulturnämnden i Sollentuna kommun. Sofiapriset är en hedersbelöning för insatser inom kulturområdet. Utmärkelsen består av en kopia av en sköld från 1766 med Sofia Magdalenas initialer. Skölden ingick i en äreport som mötte kronprins Gustav och Sofia Magdalena på gränsen till Sollentuna under deras eriksgata genom Sverige. Sofiapriset utdelas årligen under hösten enligt beslut av kulturnämnden. En annan mottagare av Sofiapriset med anknytning till Stallbacken och Edsvik konsthall är Wilhelm von Essen som fick Sofiapriset år 2005. Han var den som 6 juni 2004 undertecknade Utopigruppen Fenix brev till kommunen angående konsthallens återfödelse. HG Bilden av en engagerad folkbildare För en större allmänhet i Sverige blev Ricardo Donoso känd genom två händelser; han blev utsedd till att vara en av kuratorerna till Liljevalchs Vårsalong 2007 och Tidningen Vi:s intervju och helsidesbild i samband med den utställningen. Ovan syns fotografen Thron Ullbergs bild av Ricardo vid uppackningen av bidrag till salongen. I Britt Åbergs presentation av Ricardo fick läsarna en god sammanfattning av hans bakgrund. Det var 1973 som den vänsterpolitiskt aktive konststudenten flydde från diktaturens Chile till Rumänien som han trodde var ett socialistiskt broderland. Men han fick erfara att socialismen i Europa var lika dålig som fascismen i Latinamerika. Därför flydde han 1978 med fru och barn till Sverige och kom till Upplands Väsby Han fick snabbt lägenhet och jobb som cirkelledare inom ABF och konstterapeut. Med stor energi gick han in för att slå rot i Sverige. Han målade trapphus, startade en konstskola och drev igenom öppnandet av en Bild ur Tidningen Vi 2007 Foto: Thron Ullberg thron Ullberg konsthall i den nedlagda Optimusfabriken i Upplands Väsby. Den öppnades 1995. Ricardo kan alltså 2010 fira femtonårsjubileum som curator och konsthallschef. Britt Åberg fortsätter i reportaget från 2007: Både där och i Edsvik konsthall arbetar Ricardo Donoso omväxlande med separatutställningar, temautställningar med inbjudna konstnärer och med jurybedömda salonger. - Min roll är att jobba med folkbildning, säger Ricardo Donoso. Konst kan bli en bro för kommunikation mellan människor om man inte gör den så märkvärdig. Det finns inga sanningar inom konst. Till oss kommer både arbetare från Maraboufabriken och konstvetare, Nobelpristagare och skolelever. När Günter Grass fick Nobelpriset ställde Donoso ut hans målningar [eg. grafik och skulpturer red. kommentar] tillsammans med bilder av en okänd romsk fotograf, vilket ledde till att Günter Grass donerade pengar till romska konstnärer. Herman Gyllenhaal Paisaje al amenecer, Landskap vid gryning hette denna målning från Edsvik Östs förra utställning av den kanarieske konstnären Emilio Machado. Machado är en målare som söker sin like när det gäller att kunna variera sina motiv och sina stilar. Något av en magiker. Man blir inte förvånad när man frågar vad det är för vitt han använder och får till svar: - Salvador Dali lärde mig att riva mina färger själv. De flesta av EDSBERGS-KURIRENS tidigare utgåvor finns nu på nätet. Gå in på www.newsdesk.se och klicka dig fram på fliken Dokument och skriv tidningens namn i sökrutan. Eller bara googla!

Upplands Väsby öppnade sig för Ricardo FRÅN SPRITKÖKSFABRIK TILL KONSTHALL Ricardos verksamhet i den omgjorda fabriken vid järnvägen väckte snabbt uppmärksamhet. Tidningen Konstspegeln skrev i sitt majnummer 1995 bl.a. följande: Upplands Väsby: Från 1908 till 1982 tillverkades spritkök, blåslampor, hänglås, stormlyktor och cykellås i Upplands Väsby. Optimus var en stor arbetsgivare på orten med cirka 350 personer anställda på 1950-talet. Men produktionen flyttades till Jönköping och lokalerna övertogs av olika mer eller mindre långlivade företag. Sedan 1995 huserar konsten i den förra Optimus-fabriken. Numera utgör lokalerna ett riktigt kulturhus med utställningar, konstskola och konstkurser. Tack vare initiativtagaren, Ricardo Donoso, och Väsby Konsthalls Vänner, som lagt ned mycket ideellt arbete, har konsthallen kunnat drivas och utvecklas till dagens nivå. Ricardo Donosos ambition har från början varit att få konsten att främja kontakten mellan människor från olika kulturer, olika bakgrund och ålder. Detta synsätt har genomsyrat och genomsyrar fortfarande verksamheten och man visar både nationell och internationell konst i såväl separatsom samlingsutställningar. Under maj månad kan besökaren bekanta sig med ett trettiotal kvinnliga koreanska konstnärer som trots en motsträvig omgivning, fylld av gamla konventioner härledda från konfucianismens rigida syn på kvinnan, skapat konstverk som lyfter fram den nuvarande situationen för koreanska kvinnor och som konstnärerna anser måste förändras genom kulturens kraft. Utdrag ur tidningen Väsbyveckan 10-13. september 1997: Under rubriken Betydelsefullt konstår skriver Väsbytidningen hösten 1995 om Ricardo Donoso som har fått ett av kommunens två kulturstipendier på 10.000 kronor följande: 1995 har varit ett betydelsefullt år för konsten i Upplands Väsby. I år fick kommunen en egen konsthall som Ricardo Donoso (Bilden längst upp) varit den drivande kraften bakom. Bland annat har det varit en utställning med välkända chilenska konstnärer. Det är roligt att vi har fått respons. Det är viktigt att vi har nått ut till skolorna. Många skolungdomar har besökt oss under hösten. Även från andra kommuner, berättar Ricardo Donoso, som säger att han skall använda pengarna för att utveckla konsthallen. En av hans utställare under året var Guillermo Lorente (bilden), en flykting undan Castro s diktatur på Cuba. Det är ett självporträtt som man anar i bildens malström av greppande händer. Ricardo fick av Väsbytidningen 1995 också titeln Årets Väsbybo, tillsammans med VD för kommunala fastighetsbolaget Väsbyhem Pelle Björklund. Ricardo visar tanken med konsttriangeln: Konsthall Konstskola Konstbibliotek Artikeln var författad av Lina Folkeson Att ge kurser i konst i olika former på ABF blev snabbt Ricardos sätt att komma in i det svenska samhället. Det började med att han upptäcktes i samband med sitt arbete med bilder på Löwenströmska lasarettets psykiatriska klinik. De första kurserna ägde rum i källarlokaler, men de blev snabbt för små, så man sökte större Två hela sidor ägnade SvD:s kulturdel åt Yoko Onos utställning av John Lennons verk på Galleri Infra den 6 november 2002

- Fler klipp från den uppländska pressen Recensenten Gunilla Karlsson i Upsala Nya Tidning den 27 januari 2001 slängde fram handsken för målarkonsten i en recension om den första Biennalen i Väsby konsthall. Vilket så småningom skulle kulminera i debatten om Farliga Figurationer. Den hetta med anklagelser om högerextrema åsikter från en liten men välplacerad grupp recensenter och dess efterdyningar fortlever än här och där i media. Den mest omfattande konstdebatten under detta årtionde. är Ricardos egen uppskattning. Förre förste intendenten vid Nationalmuseum, Ulf Abel, bosatt i kommunen, höll inledningsanförandet. Lokaltidningen, Upplands Väsby, 18 augusti 1998 hade långt reportage om utställningen Inuti i samband med Kulturhuvudstadsåret 98. Det här är den viktigaste utställningen under kulturhuvudstadsåret, uttalade K98:s programkoordinator för bild och foto, Philippe Legros, som med Leif Berglund (S) från Upplands Väsby kommun invigde utställningen. Recensenten skriver: Konstnärerna som kommer från elva länder har alla arbetat med temat änglar. Vidare Legros: - Konstnärerna har på grund av gängse intelligensbegrepp ställts utanför traditionellt utformade konstnärliga utbildningar ateljéer och arbetsplatser. Ricardo Donoso är en sann konstnär Det är rätt många år sen nu, som jag träffade Ricardo Donoso första gången. Jag möttes av en vänlig, lågmäld och rätt fåordig person. Men ganska snart kom jag underfund med att bakom den beskedliga yttre fasaden, dolde sig en vilja av järn. Ricardo får helt enkelt saker och ting att hända. Och detta i en värld så komplicerad som konstvärlden, där så många vill vara med och tycka. Här har Ricardo uträttat stora ting och satt både Väsby och Edsviks konsthallar på kartan med storartade utställningar av hög nationell klass. Och detta har han lyckats göra i kombination med att verka som kulturspridare till en bred grupp av människor. Många inte alls så vana att betrakta konst. En i sanning märkvärdig prestation. Själv har han sagt att hans roll är att jobba med folkbildning. Och att konst kan bli en bro för kommunikation mellan människor. Kanske är förklaringen till hans framgångar att Ricardo själv är konstnär och målare, och därför inte bara en vanlig byråkratisk organisatör. Han vågar ta okonventionella grepp. Jag minns också en utställning med färgstarka landskap, målningar, som var resultatet av långa vandringar han gjort i Norrland. Där framstod Ricardo som en äkta kolorist i Helmer Osslunds anda. Ricardo, när du får tid över från alla dina utställningsprojekt, skulle jag gärna även se mer av ditt eget måleri. Yrjö Edelmann Konstnär, Kungsängen April 2010 Att hitta lämpliga lokaler för olika slag av konstverk har ständigt varit Ricardos ambition. Den stora hallen i Infra City ovan var ett gott tillskott. Ricardo berättar: - Det kom att bli ett gott samarbete mellan konsten och de kringliggande stora försäljningslokalerna. Infra City fick på så sätt något av en oas i och kring vilken människor kunde samlas och hämta sig i den jäktade omgivningen. Så länge det varade; fastighetsägaren ville ha tillbaka lokalen.

Utopister hyrde Logen åt Ricardo för att återskapa Edsvik konsthall Edsvik-utställningar Utopigruppen FENIX möte nr 2, den 2 juni 2004 blev den hoppfyllda början till Edsvik konsthalls återfödelse. Fr. v. Wilhelm von Essen, Britta Kennedy, Ricardo Donoso, Elsie Wahlström, Gun Vad ska vi göra för att få bättre Mattsson, Ingwar Åhman-Eklund och Friendship Bo Wanngård. III 17-19 Också september med; fotografen, 2004 blev Herman trampolinen Gyllenhaal. för den nya konsthallsverksamheten vid Edsviken Utopigruppen FENIX möte nr 2, den 2 juni 2004 blev den hoppfyllda början till Edsvik konsthalls återfödelse. Fr. v. Wilhelm von Essen, Britta Kennedy, Ricardo Donoso, Elsie Wahlström, Gun Mattsson, Ingwar Åhman-Eklund och Bo Wanngård. Också med; fotografen, Herman Gyllenhaal. fart på kulturlivet i Sollentuna!? Den frågan ställde sig flera engagerade kommunbor när de då och då promenerade kring Edsvikens norra ände och suckade åt den långa tystnaden på Edsbergs slotts stallbacke. Där låg en totalrenoverad 100-årig loge övergiven sedan det kritikerhyllade, men alltför ambitiösa första konsthallsprojektet havererat, eftersom publiken uteblivit. Vi skapar en arbetsgrupp för utopiska projekt, blev svaret. Inga stadgar och ingen styrelse och inga medlemsavgifter, deklarerade Wilhelm von Essen, på ett möte i gamla Duvslaget våren 2004 Och frågan som följde var: Vad är det mest utopiska man kan tänka sig att göra på kulturområdet? Svaret låg bara ett hundra meter bort; det mest utopiska var att åter få igång en konsthall i logen. Vi kallar oss Fenix eftersom det är fråga om en återuppståndelse av en till synes död verksamhet. Och så kom spånandet igång. Ett par i gruppen kände till den framgång Ricardo Donoso haft i Väsby och man beslöt att kontakta honom. Han åtog sig jobbet gratis mot att gruppen hyrde Logen av kommunala Sollentunahem i tre dagar. Det var dyrt men var och en bidrog efter råd och lägenhet; en som hade ett bolag bidrog med hälften. Den 6 juni gick ett brev till Sollentuna kommuns ledning. Efter flera månaders fram- och tillbakadiskuterande kom man loss. Ricardo fick ett bud som han antog. Och så kom verksamheten igång i april 2005. Nedan syns mexikansk bild av Fernando Garrido från Corpus, den första utställningen 2 april 2005, som också hade grafik och skulpturer av nobelpristagaren Günter Grass; flundran är hans personliga symbol. Över tusen besökare fick Ricardo Donoso (längst t.v.) på sin försöksutställningen Friendship III då han hade samlat ett tjugotal av de konstnärer han haft samarbete under sina tio år som chef för Väsby konsthall. Öppnandet skedde under Edsbacka marknad den 17 september 2004, ett medvetet val, då den samlar mest kommunbor på hela året. En dansgrupp bidrog med uppmärksammad performance mot den ökade kommersialiseringen av samhällslivet. Ulf Abel, f.d. förste intendent på Nationalmuseum, som här syns t.h. diskutera med en konstskoleelev, var en av Ricardos första stödjepunkter i det svenska konstlivet och invigde. Han har ofta återkommit till Edsvik. De unga konstnärerna i hemlandet skapade möten här Ricardos upplevelser i chilenska fängelser på 70-talet kan sägas reflekteras i denna målning av svenske Jens Hedin. Monica Månssons närmast 3-D-synliga akvarell hörde till de uppmärksammade på Aqua di Colori. Till bilden t.h. ur tidningen Mitt i av Sollentunakonstnären Staffan Tolsén i Julsalongen 2006 säger Ricardo följande: - För mig är det jätteviktigt att kunna fortsätta ge de lokala konstnärerna en möjlighet att vara med. Julsalongen blev för övrigt så populär att den måste förlängas. Foto: Ulrika Lind En i Europa turnerande utställning med chilenska konstnärer kombinerade Ricardo, tillsammans med Frida Arnqvist, med en samling svenska jämnåriga. Skillnaden i politiska engagemang märktes tydligt. Utställningen hade vernissage den 14 maj 2005. Madonna-apa med barn - religionskritik Redan från första året i Edsvik har Ricardo fört fram betydelsen av akvarellen för att öka förståelsen för konsten. Här på Aqua di Colori från 27 augusti 2005. Utställningar 2005 CORPUS - Mexico 2 april - 8 maj. GÜNTER GRASS - Bildkonstnären 2 april - 8 maj. RICHARD ADKIN 2 april - 8 maj. SVERIGE-CHILE 14 maj - 12 juni. GEORGES ROUAULT 18 juni - 21 augusti. SOMMARSALONG 18 juni -21 augusti AQUA DI COLORI 27 augusti - 18 september. LITAUISK SAMTID 24 september - 16 oktober. 22 oktober - 13 november. SVENSK GRAFIK 19 november - 11 december. JULSALONG 17 december - 31 december. Utställningar 2006 American Confluence 21 januari - 5 mars De Andra 8 mars - 12 mars Vårsalong 18 mars - 23 april Fabrizio Plessi Materia Prima 29 april - 4 juni Det Andliga Rummet 29 april - 4 juni Aqua di Colori 10 juni - 6 augusti Transit I Woo-Bock Lee 26 augusti - 17 september Transit II 26 augusti - 17 september Tiden 23 september - 5 november Yrjö Edelmann 11 november - 3 december Utställningar 2007 Lars Lerin 20 januari 18 mars. Curt Hamne 24 mars 22 april.. Yrjö Edelmann 28 april 27 maj. Tema Familjen 30 maj 3 juni. Sidan 10. Gränser och Kontroller 1 september 23 september. Lena Lervik 1 december 13 januari 2008. Stanislaw Zoladz 27 oktober 25 november. Höstsalong 29 september 21 oktober. PÅ LOGEN Sommarutställningar. Utställningar 2008 Fernando Garrido 19 januari 2 mars. Timo Solin 19 januari 2 mars. 5 x pop 8 mars 6 april. Sidorna åter seende 12 april 4 maj. Färg, form och uppror 5 11 maj. Bodil Hedlund 17 maj 15 juni.. Från Santiago de Compostela till Medina 17 maj 15 juni. Svenskt samtidsmåleri 18 juni 7 september. Peter Dahl 13 september 2 november. Geoff Farnsworth 13 september 2 november. Eva Zetterwall 13 september 2 november. Höstsalong 8 november 7 december. Myter och redskap för dyrkan 13 december 11 januari 2009. Utställningar 2009 8 x Tyskland 17 jan - 15 feb Paradiso norte 18 feb - 10 mars Svenerik Jakobsson 14 mars - 5 april Anders Wallin 8 april - 3 maj Nationell salong i akvarell 9 maj - 31 maj Sollentunas skolprojekt 3 juni - 7 juni Terracotta Woman Marian Heyerdahl 1 juli - 13 sept Figurationer Norsk samtidskonst 1 juli - 13 sept Jörgen Martinsson 19 sept - 11 okt Bengt Böckman 15 okt - 15 nov Höstsalong 22 nov - 6 dec Utställningar 2010 Karl Mårtens 16 jan - 7 feb Leve livet Viva la vida 16 jan - 7 mars KKV grafik Malmö 14 feb - 7 mars Sollentuna skolprojekt 10 mars - 14 mars Emilio Machado 20 mars - 11 april Skulptur i främsta ledet 20 mars - 11 april Sid 9 Femårsjubileum 17 april - 6 juni Akvarell i främsta ledet 12 juni - 1 aug Nationell salong i akvarell 12 juni - 18 juli Ian Newbery 24 juli - 29 aug Pia Crawford 7 aug - 29 aug Roy Friberg 4 sept - 24 okt Christoffer Rådlund 4 sept - 26 sept Maya Rygaard 2 okt - 24 okt Mats Åkerman 30 okt - 21 nov Höstsalong 30 okt - 21 nov China today 27 nov - 23 jan 2011

Bildkavalkad från fem år Endast en aning av överdådet av bilder som fyllt Edsvik konsthalls salar under de år som Ricardo har varit chef kan ges här. Vidstående bild, med Floden (1992) i bakgrunden, tror vi är den som står hans hjärta närmast. Peter Dahl visade på vernissagen den 13 september 2008 några av allra sina senaste målningar. De förvånade många med sin uttrycksfulla kraft. Linda Spångberg skrev i Månadsmagasinet-Sollentuna och började med ett citat: Med konstnärlig spänning i kolonial anda återger du livets betydelse. Sällsynt. Bra. Tack! Meddelanden från visuellt upprymda besökare trängs sida efter sida i gästboken., noterade skribenten. Mattisse-eleven Georges Rouaults barnbarn Anne- Marie Agaulhon och Jean Yves Rouault samtalar med konstvetaren Elisabeth Stengård när förfaderns ikoner ställdes ut i Sverige i juni-augusti 2005 för första gången på femtio år. Foto: Björn Green, Mitt i Vid invigningen av Det Andliga Rummet den 29 april 2006 hade dåvarande ordföranden i kommunens Kulturnämnd Anna von Essen en klädnad som var den hämtad ur den helgonmålning av Helena Jelka Bauman framför vilken hon öppnade utställningen. Sveriges Radios Kulturnytts Karsten Thurfjell berättade imponerad den 28 februari från Lars Lerins utställning januari-mars 2007, att på utställningen ser man hur besökarna liksom sugs till färgsjoken i de stora målningarna.. Ett av de mest omtyckta arrangemangen det året. FOTO: BJÖRN GREEN MITT I SOLLENTUNA Likt en Guldålderns målarfurste eller varför inte Andy Warhol, som han i New York-press jämförts med, omger sig Yrjö Edelmann med ett gäng kompisar från andra konstnärliga områden. Här med skådespelaren Bert-Åke Varg och en pava bubbel framför en snyggt paketerad Formel 1-bil på vernissagen den 28 april 2007. Utställningar med deltagande från hela landet för med sig mycket administration. Till Höstsalongen 2007 hade 257 deltagare anmält sig. På vernissagen den 29 september håller Ricardos dåvarande medhjälpare Kristina Keyser hårt i pärmen med verkförteckningen på de 93 antagna när hon samtalar med en digitalfotograferande besökare. Detta är nog den största framgång hittills som konsthallen haft, sade kultur- och fritidsnämndens ordförande Benkt Kullgard när han tog in beskedet att nära tusen besökare kommit till de olika arrangemangen i samband med Lena Lerviks stora utställning i december 2007. Här syns hon med Mikael Samuelsson och Marika Lagercrantz som medverkade med sång respektive uppläsning. T.h. hennes Maria-bild. Timo Solin har beslutat sig för att utforska motiv och former...som räckt mer än till för att fylla ett helt konstnärskap. skriver Björn Linell i Porträtt av ett konstnärskap på Atlantis förlag. Vernissagen var den 19 januari 2008, tillsammans med Fernando Garrido (se bild föregående sida och här till vänster). Marian Heyerdahls (t.v.) parafras på den kinesiska Terrakottaarmén, The Terracotta Woman gav Edsvik ett högnivåmöte den 9 maj 2009 med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth hälsande på kinesiske ambassadören Chen Mingming, och med Sveriges konstföreningars ordförande generaldirektör Ann-Christin Nyqvist och landsmannen, ambassadör Odd Fosseidbråten som intresserade åskådare. Ingen utställning hade förra året orsakat så mycket diskussion i pressen, med politiska övertoner, som Norsk samtidskonst Figurationer. Den hade vernissage den 1 juli 2009 i nya Edsvik konsthall Väst, med tonvikt på figurativt, hantverksmässigt måleri. Få uppmärksammade att utställningens affischkonstnär, Christer Karlstad, deklarerat att han bl.a. inte var Nerdrumelev. Målningen heter för övrigt The Spectators. På 90-talet var det bl.a. en av utställarna på vernissagen den 19 september 2009, Jörgen Martinsson (t.h.) och skulptören Leif Bolter (t.v.) som väckte idén om en konsthall på Stallbacken. De flankerar en av återuppväckarna, Wilhelm von Essen, från Utopigruppen Fenix. Skulpturen heter förresten just Fenix. FOTO: Kultur- och fritidsnämndens ordf. Benkt Kullgard I samband med vernissagen på Höstsalongen 2009 visades i Edsvik Väst verk av Anne-Lie Larsson Ljung som född på landet säger sig älska storstaden med dess stämningar mellan ljus och mörker Målningen ovan heter Sentida. Hon håller f.ö. kurser i oljemålning på Edsvik konstskola, en annan av Ricardos skapelser. Med sina fascinerade illusoriska akvareller av fåglar i mindre eller jättestora format orsakade Karl Mårtens stor tillströmning på Edsvik Väst den 16 januari och följande dagar i år. Mycket fascinerade hans teknik att under meditation måla kinesiska skrivtecken. Här ett par skator i akvarell.

EDSBERGS-KURIREN - Jubileumsnummer Konstvännerna en förutsättning för konsthallens öppethållande Frivilliga krafter har sedan återstarten 2005 utgjort en förutsättning för ett reguljärt och långt öppethållande av konsthallen. Medlemmar i föreningen Edsviks konstvänner har under årens lopp stått för bemanningen av receptionen i två tretimmarspass varje dag. De som är hugade att delta har fått anmäla sig till en samordnare om vilka tider de kan arbeta. Britta Kennedy (t.h.), som är vice ordförande i föreningen, ses här med en av hallvärdarna, Brita Trübenbach. Britta Kennedy har under lång tid skött den grannlaga planläggningen av hallvärdarnas tjänstgöringsscheman. Om det då och då händer att konsthallens anställda personal får rycka in, beror det oftast på att ersättare inte kunnat nås med kort varsel. För att med framgång driva en konsthall som Edsvik, rätt långt bort från tätare bebyggelse och utan tillgång till matställen som inne i Staden Innanför Tullarna, insåg Ricardo Donoso tidigt att han måste ha en slags restaurang som kunde tjäna som utflyktsmål. Särskilt för dem som kom billedes eller som var ute på promenad längs den vackra Edsviken. Att kalla den Café Alkemisten kanske låter en smula vågat, men kan måhända ses som en idé om att påpeka att för den som studerar konsten tillräckligt väl, går det att få fram ett slags guld som på ett lättsamt, men målinriktat sätt berikar det mänskliga sinnet. En annan främling En viktig del i upplevelsen av en utställning spelar det tryckta material som åtföljer den. Det kan vara egna vykort av konstnärernas verk, böcker med bilder eller affischer och litografier. Ricardo vinnlade sig redan från början om att när tillfälle så gavs, åstadkomma utställningskataloger som inte bara kunde vara till nytta vid själva besöket i konsthallen utan som också kunde hitta en plats vid hemkomsten och därigenom förstärka utställningens intryck. En särställning bland kataloger intar den som gjordes inför Biennial in Painting The Nordic countries and the Baltic states i Väsby konsthall och Galleri Vilunda i Upplands Väsby mellan den 27 januari och 1 april 2001. Katalogen, som syns på bilden längst till vänster, är på 130 sidor och väger 650 gram. Så gott som alla de deltagande konstnärerna presenteras med kortare eller, oftast, längre särskilt skrivna presentationer och på motstående sida en av konstnärernas tavlor. Antalet sponsorer för detta kraftprov på curatorns förmåga var tjugo. Tre nordiska gallerier medverkade och ett center för konst från vardera Estland. Lettland och Litauen. Bilden på omslaget är från Väsby konsthalls tak, ett långsträckt glastak som släpper in maximalt ljus på konsten; ett arv från tidigare ägare, Opitmus-fabriken. Jag behöver ingen och ingen behöver ha med mig att göra, En ensam resenär som svänger sin kappa på dammiga vägar, Med helvetets lersmak i käften går han sammanbiten som om han har bestämt att aldrig nånsin yttra sig igen! Lömska fiender som högg honom med vassa ord, likgiltighet, med deras skamlösa feghet Givande uppesittarkvällar då världsfrågor löstes över tusen glas och hundra utbrunna ljus,... Tusentals drömmar som föll i spillror och andra som blomstrar än, Härda ut! Han sätter huvudet på giljotinens träram inför sitt öde och blundar med sammanbitna tänder, blöta strumpor och rynkad panna håller han andan Stefania Sir Bakom rubrikerna Varför inte överraska Ricardo med nå n slags skrift i samband med jubileumsutställningen, frågade en dag konsthallschefens högra hand m.m., Steffi Sir hans administrator Juliane Karnebäck. Men vem skall göra den åt oss, blev svaret. Vi hör efter med Herman som gör tidning efter vernissagerna. Sagt och gjort. Så vidtog långa diskussioner om format och vad som skulle ingå och hur man skulle få ihop material från olika håll. Det senaste skulle visa sig vara svårare än man trott. Visserligen hade publicisten massor av foton från Edsvik, men det var mest från tiden då han började bevaka vernissagerna med sitt lilla blad, dvs. i september 2007. Och från den utställning som satte fart på kommunalledarna; Friendship III, i september 2004. Dessutom hade hans hustru, en av hallvärdarna, troget samlat pressklipp och en del kataloger, inklusive en stor en från Väsby konsthall. Att få bra material från Ricardos tio år i Upplands Väsby var det svåra. Visserligen fanns på kontoret en pärm med pressklipp, men inga riktiga foton. Förfrågningar både på arkiv och tidningar hjälpte inte mycket. Eftersom en stor del av Väsby-tiden ägde rum före den digitala revolutionen inom fotografi och media var det få som hade sparat något, ja, nästan ingenting. Vi får lösa det på nå t sätt sa man sig. Och hur vi lyckades med det, får ni, bästa läsare, själva avgöra. Redaktörerna Det är väl värt att påminna om platsens historia. Alla byggnaderna på Stallbacken var en gång Edsbergs slotts ekonomibyggnader. På denna bild från utställningen Tiden i september 2006 ser man något av vad som då fanns kvar att göra i den över hundra år gamla ladugården. Golvet på övervåningen är delvis uppbrutet och där nere håller man nu på att förbereda det som nu är Edsviks konstskola. Alla investeringar har gjorts av kommunen som sammanlagt har lagt ner omkring 40 miljoner kronor på att Sollentuna äntligen skulle få ett kulturcentrum på Stallbacken vid Edsviken. Det senaste tillskottet är den kommersiellt drivna MC-Collection, sevärt inte bara för äldre grabbar med koll på motorer på 2 hjul. EDSBERGS-KURIREN Jubileumsnummer Tryck: Nomen Nescio-tryckeriet, Stockholm Stefania Sir redaktör Herman Gyllenhaal redaktör och ansvarig utgivare hrmng@yahoo.com