12 Lutningar Lutningar används i kombination med konkava och konvexa vertikalkurvor för att anpassa vägens linjeföring till höjdskillnader i terrängen. Lutningens storlek anges i förhållande till horisontalplanet och mäts i %. Lutningen är negativ nedför i längdriktningen. Lutningens storlek begränsas med hänsyn till: trafiksäkerhet reshastighet och kapacitet fordonseffekter kördynamik terränganpassning estetik Från trafiksäkerhetssynpunkt har lutningar under 1 % mindre betydelse. För lutningar över 1 % gäller att olyckskvoten ökar med ökad lutning. Kommentar: Enligt Vägverkets Effektkatalog Publ 2001:78 bedöms olyckskvoten öka med cirka 10 % vid lutningar 2-3 % och drygt 20 % vid lutningar på 3-4 % vid VR90. Vid VR70 ökar olyckskvoten först över 4 % och då cirka 10 %. För fordonens restider och fordonseffekter är total höjdskillnad utan längre vilplan avgörande och inte de inbördes storlekarna i kombinationen konkav vertikalkurva-lutning-konvex vertikalkurva. Hastighetsprofiler och fordonseffekter för lastbilar respektive personbilar i uppförslutningar kan beräknas enligt Grundvärden avsnitt 3.4 Hastighetsprofil och Effektsamband 2000 Publ. 2001:78. Stora hastighetsskillnader i uppförslutning mellan dessa fordonstyper medför ökat behov av omkörning, se kapitel 13 Stigningsfält. Lastbilshastigheter under 65 (60) km/h vid VR>90 (70) innebär väsentliga framkomlighetsstörningar, då omkörningsmöjligheter saknas (enfältiga ramper) eller är begränsade (normal tvåfältsväg). 12.1 Längslutning 12.1.1 På väg för motorfordon Maximilutning i profillinjen på landsbygdsväg har valts med hänsyn till att tunga fordon vid start i backe utan större svårigheter skall kunna övervinna igångsättningsmotståndet. I tätort bör gatans lutning i längsled i huvudnät bestämmas med hänsyn till bilars framkomlighet och säkerhet. Gatans lutning i längsled på lokalnät bestäms med hänsyn till framkomlighet och åtkomlighet för de fordonstyper som kan tänkas använda gatan. Förhållanden och förutsättningar kan vara mycket olika. Områden som försörjs via gator vars lutningar överstiger 10 % bör om möjligt förses med alternativa VGU VV publikation 2004:80 2004-05 101
vägval. Lutningar över 10 % innebär stora svårigheter för stopp och start vid vinterväglag. För gator som också ingår i stadens GC-nät bör dock lutningskraven för GCtrafik tillämpas. Längslutningen ska inte överstiga angivna värden i TABELL 13-1. TABELL 12-1 Största tillåtna längslutning Nivåskillnad God standard Mindre god standard Landsbygd 6 % 7 % 8 % Korsning på huvudnät i tätort På sträcka på huvudnät i tätort Gator i lokalnät med Lps, Bl Gator i lokalnät med Bb, LBn Gator i lokalnät med LBm, P 2,5 % 3,5 % 9 % 6 % 8 % 9 % Låg standard >2m 6 % 8 % 10 % >2m 7 % 10 % 12 % >2m 8 % 12 % >12 % Busshållplats i lokalnät** >2m 2 % 4 % 6 % Avser start i backe för bil vid halt väglag* * Nysandad, hårt packad snö ** Olika busshållplatstyper har olika krav >2m 4 % 7 % 9 % Brantare lutningar ger ökade avgasmängder. I enkelriktade tunnlar medför det ökat behov av ventilation. Längslutningen i tunnlar får vara högst 5 %. Vid korta lutningslängder och vid speciella topografiska förhållanden kan större längslutningar medges efter särskild utredning. Kommentar: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG om minimikrav för säkerhet i tunnlar gäller för tunnlar > 500 m i det transeuropeiska vägnätet (TERN). I direktivet punkt 2.2.2 föreskrivs att Längsgående lutningar på mer än 5 % får tillåtas i nya tunnlar endast om ingen annan lösning är geografiskt möjlig. TERN-vägnätets omfattning, se del Dimensioneringsgrunder, kap 6. 102 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
12.1.2 På gång- och cykelväg Längslutning på GC-förbindelser ska väljas med hänsyn till trafikanternas prestationsförmåga och komfort, se FIGUR 12-1. Lutningsförhållandena på GC-vägar bör vara minst lika bra som på alternativa färdvägar längs gator med lägre säkerhetsstandard för gående och cyklister. FIGUR 12-1 Bestämning av kvalitetsnivå med avseende på lutningen och nivåskillnaden Kommentar: Alla kvalitetsnivåer för lokalnätet samt god standard för huvudnätet har dimensionerats med hänsyn till manöverförmågan med manuell rullstol. Mindre god och låg standard för huvudnätet har dimensionerats med hänsyn till cyklisters prestationsförmåga. GC-förbindelser som ingår i både lokalnät och huvudnät dimensioneras för de villkor som gäller för lokalnät. På avsnitt med stor höjdskillnad kan det ibland vara motiverat att göra en brant cykelväg och en längre, flackare gångväg. Framkomligheten i brantare lutningar än 2 % i lokalnät kan förbättras med hjälp av vilplan. Dessa bör vara jämt fördelade, cirka 2 m långa och luta högst 2 %. För att kunna anlägga vilplan krävs normalt en skiljeremsa mellan gångbanan/gc-banan och körbanan för att ta upp de höjdskillnader som uppstår mellan banorna. Exempel 1 En GC-väg mellan en GC-port och en busshållplats på den korsade vägen ska överbrygga ca 3 m höjdskillnad. 4 % lutning i 75 m ger Mindre god kvalitetsnivå. Om vilplan läggs in var 14 m blir nivåskillnaden mellan vilplanen 0.56 m för vilket 4 % ger God kvalitetsnivå. Gångvägens längd ökar ca 5 m. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 103
Exempel 2 En gångbana mellan en GC-port och en busshållplats på den korsade vägen ska överbrygga ca 3 m höjdskillnad. 4 % lutning i 75 m ger Mindre god kvalitetsnivå. Om ett vilplan läggs in var 0,5 m i höjdled blir lutningen mellan vilplanen 4,3 % vilket ligger nära gränsen till God kvalitetsnivå på grund av de små höjdskillnaderna mellan vilplanen. Sannolikt kommer fler att klara sig uppför backen på egen hand trots att lutningen blir något brantare mellan vilplanen än genomsnittslutningen utan vilplan. GC-bana längs väg/gata med korsande GC-bana i port GC-bana längs väg/gata bör inte ha sämre profil än körbanan för att cyklisterna inte ska lockas att använda denna. Detta måste särskilt beaktas när anslutning ska ske till GC-bana som korsar i port under medlöpande väg/gata. För att minimera höjdförlusten för cyklister och gående som färdas längs vägen/gatan kan nedan visade alternativa principer tillämpas. Alternativ 1 innebär att bron över den korsande GC-banan görs tillräckligt bred så att den längsgående GC-banan får plats. GC-banan avskiljs från körbanan med skiljeremsa och/eller räcke. FIGUR 12-2 GC-banas placering längs väg/gata vid port, alternativ 1 Alternativ 2 innebär att den längsgående GC-banan dras ut från den medlöpande vägen till en punkt där den korsande GC-banan kommit närmare eller hunnit upp till markytan. Detta alternativ kräver betydligt mer utrymme än alternativ 1 men innebär en smalare bro över den korsande GC-banan. 104 VGU VV publikation 2004:80 2004-05
FIGUR 12-3 GC-banans placering längs väg/gata vid port, alternativ 2 12.2 Snedlutning Snedlutning definieras som resultanten av vägens längslutning och tvärfall. FIGUR 12-4 Definition av snedlutning Största snedlutning anges i TABELL 12-2. TABELL 12-2 Största snedlutning STANDARD God Mindre god Låg Lutning 8 % 9 % 10 % Kombination av små horisontalkurvor och branta längslutningar kan innebära kraftiga resulterande lutningar. Detta kan medföra att stillastående fordon (t ex i kö) vid start glider av vägbanan under dåliga vinterväglagsförhållanden. Snedlutningar över 5 % kan leda till framkomlighetsproblem och halkolyckor vid halt väglag. Observera att snedlutning i korsning ej bör överstiga 5 %, se FIGUR 12-5. VGU VV publikation 2004:80 2004-05 105
FIGUR 12-5 Snedlutning i korsning Snedlutningen bör vara minst 0,5 % för att klara vattenavrinning. Vid mindre lutningar, på gator med kantstöd, erfordras en utformning med svackfall, se FIGUR 12-6. Denna utformning bör dock undvikas på huvudnätsgator. Figur 12-6 Utformning av ränndal vid kantstöd på gata med svagt fall i längsled 106 VGU VV publikation 2004:80 2004-05