Kvinnors upplevelser av tidig graviditet, efter att ha upplevt ett eller flera missfall tidigare i livet

Kvinnors upplevelser av tidig graviditet, efter att ha upplevt ett eller flera missfall tidigare i livet Malin Rosebrink, RNM, MSc, Milihate Zekaj, RNM, MSc, Annsofie Adolfsson RNM, PhD WOMEN S EXPERIENCE OF EARLY PREGNANCY, AFTER HAVING EXPERIENCED ONE OR SEVERAL MISCARRIAGES EARLIER IN LIFE ABSTRACT Purpose: To describe women s experiences of early pregnancy after their experience of earlier miscarriage(s). Method: This study used a qualitative method with a phenomenological perspective. Midwives working in Maternity Healthcare Center were intermediaries in the data collection. The analysis material consisted of six open interviews with women in early stages of pregnancy that have experienced miscarriage in the past. The data analysis created an essence of the women s experiences. Results: All of the interviewees are happy to be pregnant. For some of the women the happiness is mixed with worry about experiencing another miscarriage. They are reluctant to experience the grief and loss that had accompanied their previous miscarriages. Those women are able to explain their misgivings to friends and family experience less worry and reluctance. A positive outlook for their pregnancy and to see miscarriage as something natural makes it easier to live with the outcomes. Conclusion: Women who have had a previous experience of miscarriage have mixed feelings of happiness and worry in early stages of pregnancy. Those women that choose to think positively accept miscarriage as part of nature s way and feel an inner peace. All of the women realize the importance of finding peace in their pregnancy. KEY WORDS: Woman, miscarriage, perinatal loss, early pregnancy, experience 4 Introduktion Missfall är ett spontant avbrytande av en graviditet innan fostret är livsdugligt. För att det ska räknas som missfall, får fostret inte ha en vikt som överstiger 500 g, vilket motsvarar ett foster i graviditetsvecka 20-22. Missfall uppstår i 15-20 % av alla kända graviditeter, oftast innan 13:e graviditetsveckan och klassificeras då som tidigt. Missfall mellan 13:e och 22:a graviditetsveckan klassificeras som sena. Risken ökar i takt med kvinnans ålder. Vanligaste orsaken till missfall är kromosomavvikelser hos fostret. Andra orsaker är missbildningar i uterus och infektioner. Autoimmuna sjukdomar, hormonella sjukdomar och rökning är faktorer som ökar risken för att drabbas av missfall. Kvinnan får symtom som blödning med eller utan smärtor i nedre delen av buken eller ryggen. Missfall diagnostiseras som komplett eller inkomplett. Om missfallet diagnostiseras som komplett, behövs ingen vidare medicinsk åtgärd. Om missfallet diagnostiseras som inkomplett kan en operativ behandling behövas, för att tömma livmodern (1). Vid missed abortion dör fostret i livmodern utan att stötas ut. Utvärderad behandling med läkemedel kan ges vid missed abortion som alternativ till operativt ingrepp (2). Teoretiskt ramverk På senare år har forskningen runt upplevelsen av missfall kommit fram till att många kvinnor sörjer sitt blivande barn vid ett missfall, på samma sätt om de skulle sörja en avliden anhörig (3). Kvinnan undrar varför missfallet uppstod och kan skuldbelägga sig själv, eftersom det är hennes kropp som avbryter graviditeten (4). Hur kvinnan/paret upplever missfallet beror på om hon/de har börjat fantisera om sitt kommande barn och sätta sig in i en ny identitet som förälder. Detta kan ske på ett tidigt stadium i graviditeten och i dessa fall kan ett tidigt missfall vara en väldigt tragisk händelse (5). Författare A A har tidigare forskat runt kvinnors upplevelse av missfall och har stor insikt i hur den emotionella omvårdnaden av kvinnor som genomgått missfall, eller är oroliga för att drabbas av missfall har satts i fokus under senare år i Skaraborgs län, Sverige. Vårdpersonal har sedan år 2005 utbildats på barnmorskemottagningar och gynekologiska mottagningar i länet. Utbildningen har fokuserat på hur kvinnor mår i samband med missfall, för att kunna ge ett bättre bemötande till dessa kvinnor och för att minska den tidigare tystnaden runt missfall. Utbildningen har resulterat i en mer tillgänglig vårdkedja för kvinnorna. Tidigare sökte många oroliga, gravida kvinnor med blödning i tidig graviditet vård på akutmottagningen, eftersom deras symtom inte sågs som allvarliga när de sökte vård under öppen mottagningstid. Nu ger barnmorskor på mödrahälsovården råd till kvinnan utifrån hennes oro och kroppsliga symtom, när kvinnan ringer dit för rådgivning. Om behov finns för en ultraljudsundersökning hänvisas kvinnan till gynekologisk mottagning. Barnmorskan på den gynekologiska mottagningen ger kvinnan en tid till läkare på kontorstid samma dag, eller inom en till två dagar. Kvinnor med konstaterat missfall erbjuds nu ett strukturerat återbesök på barnmorskemottagningen tre till fyra veckor efter missfallet. Det strukturerade samtal som erbjuds efterföljer Swansons modell för strukturerade samtal efter missfall (6). Swansons omvårdnadsteori Swansons modell är utvecklad för att vägleda i mötet med kvinnor som har genomgått missfall. I sin teori definierar Swanson begreppen: vårdandet, människan, hälsan och miljön, där interaktioner mellan vårdtagare och vårdgivare sker. Vårdandet i modellen består av: kunnande, att finnas där, att göra för, att möjliggöra och att bibehålla tilltron. Kunnandet: är att förstå mening av en händelse i någon annans liv, undvika antaganden och fokusera på personen som vårdas. Att finnas där: att vara känslomässigt närvarande till den vårdade, att förmedla tillgänglighet och dela med sig känslor utan att belasta den som vårdas. Att göra för: att göra för den vårdade vad hon själv skulle ha gjort om det vore möjligt. Att tillgodose den andras behov, samtidigt som hennes värdighet bevaras. Att möjliggöra: vårdgivaren använder sin expertkunskap och hjälper den vårdade genom en ny och obekant upplevelse. Att bibehålla tilltron: att tro på den vårdade och öka dennes självförtroende med en hoppfull attityd (7). Adolfsson, Berterö coh Lasson har i en studie år 2006, kommit fram till att strukturerat återbesök hos barnmorska inte har resulterat i minskad upplevelse av sorg tre månader senare (8). Swanson kom i sin studie år 2009 fram

till att både kvinnor och män som får detta strukturerade återbesök i sitt hem uppdelat på tre tillfällen visar mindre tecken till sorg och depression. Deltagarna till den studien erbjöds interventioner en, fem och elva veckor efter missfallet och angav sitt känslotillstånd via formulär en, tre, fem och tretton månader efter missfallet (6). Adolfsson, Berterö och Larsson har i sin studie från år 2006 sett att kvinnor som haft missed abortion över lag får en svårare sorgereaktion än övriga (8). Till följd av denna kunskap har vården ändrats för att diagnostisera kvinnor med missed abortion tidigare samt för att ge denna grupp utökat stöd, vilket enligt en studie av Adolfsson resulterar i att denna grupp kvinnor mår bättre en tid efter missfallet (9). Tidigare forskning om ny graviditet efter perinatal förlust Det finns en del forskning runt kvinnors upplevelse av missfall och runt upplevelsen av ny graviditet efter perinatal förlust, men ytterst lite om hur kvinnor upplever en ny graviditet efter missfall fram till 22:a graviditetsveckan. Enligt WHO är perinatal förlust när fostret/barnet dör från 22 fulla graviditetsveckor till sju dagar efter förlossningen och väger runt 500 g (10). I forskningssammanhang inkluderas även tidiga och sena missfall till perinatal förlust. En ny graviditet dämpa sorgen efter ett missfall (11). Armstrong (2004) har intervjuat kvinnor och män i en ny graviditet, efter att tidigare upplevt perinatal förlust. Enligt resultatet visar många av dessa föräldrar oro och depressionstecken i den nya graviditeten (12). Hutti (2004), par som har upplevt perinatal förlust vid en ny graviditet behöver professionell hjälp för att hantera rädsla, oro och lågt självförtroende. De kan behöva veta att det är normalt att känna sig mer reserverad i den nya graviditeten (5). I en Review inom ämnet föräldrars upplevelse av ny graviditet efter perinatal förlust, framgår att anknytningsproblem till ett nytt barn/foster kan påverkas men olika studiers resultatfynd differentierar inom detta område. Föräldrarna kan uppleva blandade känslor av hopp och rädsla för en ny förlust. Kvinnor med tidigare missfall visar större oro i början av efterkommande graviditet, än i slutet av graviditeten (13). Woods-Giscombe, Lobel och Crandell (2010) har mätt generell oro och graviditetsrelaterad oro hos kvinnor som tidigare haft missfall, respektive inte haft missfall. I studien inkluderar graviditetsrelaterad oro allmänna graviditetssymtom, viktuppgång, ekonomiska aspekter och förändrad relation till partnern. Resultatet visar att kvinnor som har upplevt missfall tidigare, känner mer generell oro i mitten och slutet av en ny graviditet, jämfört med de som inte har haft missfall, även om oron är som störst i början av graviditeten (14). Syftet var att belysa kvinnors upplevelse av tidig graviditet, efter att ha upplevt missfall tidigare i livet. Författarna har valt att benämna graviditet innan 16:e graviditetsveckan som tidig, eftersom graviditeten dateras med hjälp av rutinultraljud först runt 16:e graviditetsveckan. Delstudien är en del av en större studie (15), i samma ämne. Till andra delar av studien är intervjuer gjorda med gravida kvinnor som tidigare fått missfall, år 2002-2006. Metod Design Denna studie baseras på intervjuer med gravida kvinnor som tidigare haft missfall. I studien användes en kvalitativ metod med induktiv ansatts och Husserlian fenomenologiskt perspektiv (16). Husserlian fenomenologi är beskrivande och baseras på reduktion av transkriberade intervjuer för att hitta en högre nivå i innehållet (17). Ett fenomenologiskt perspektiv används ofta vid kvalitativ forskning. Fenomenologi är läran om det som visar sig vara. Fenomenologisk metod innebär en öppen beskrivning, se och lyssna, håll ögonen öppna, inte tänka utan se (18). I denna studie användes en fenomenologi utan omtolkningar av mänskliga upplevelser. Det viktiga i kvalitativ forskningsintervju är informantens levda dagliga värld (17). Författarna ville i denna studie förstå hur kvinnor som tidigare haft missfall upplever sin nuvarande graviditet. Urval Urvalet var gravida kvinnor som tidigare haft ett eller flera missfall och som befinner sig i graviditetsvecka 6-17. Inklusionskriterier; fyllda 18 år, svensktalande och bosatta i «Skaraborgs län», Sverige. Författarna hade ett begränsat geografisk område för urvalet, eftersom denna delstudie är en del av en större studie, som har pågått inom samma geografiska område (19). Det har inte varit möjlighet att intervjua kvinnor som inte talade svenska, eftersom det inte har funnits tillgång till tolk. Även kvinnor under 18 års ålder exkluderas i studien då de inte är myndiga och själva får avgöra om de vill delta. Datainsamling Författarna använde barnmorskor på barnmorskemottagningar som mellanhand för att nå sina informanter. Skriftlig information om studien, deltagarinformation och svarstalong för deltagare skickades till alla barnmorskemottagningar i länet, via e-post. Muntlig information om studien gavs vid ett länsomfattande personalmöte för barnmorskor. Deltagarinformationen var en inbjudan att delta i studien. Den innehöll information om studiens syfte, att studien är en del av en större studie och att det är frivilligt att delta samt dra sig ur studien om/när man vill. Det fanns även information om var intervjuerna kunde äga rum samt hur författarna kunde nås. Informanten fick läsa igenom deltagarinformationen innan intervjun. Det var svårt att hitta informanter. Författarna ringde till alla involverade barnmorskemottagningar för att ytterligare presentera och påminna barnmorskorna om studien. Författarna bad barnmorskor att se över journaler för att hitta möjliga informanter. Författarna bad även barnmorskor om lov att få finnas nära till hands på mottagningen vid bokade besök av kvinnor i tidig graviditet. Slutligen hittade författarna informanter till studien genom att barnmorskor ringde kvinnor och frågade dem om de ville delta i en intervju och sedan meddelade författarna detta. I tre av fallen ägde intervjun rum hemma hos informanten. Innan tog en av författarna kontakt via telefon för att bestämma lämplig tid för intervjun utifrån informantens önskemål. I två av fallen skedde intervjun på barnmorskemottagningen efter att informanten besökt sin barnmorska, men efter att hon blivit tillfrågad tidigare. En intervju utfördes på gynekologisk mottagning, efter att författare A A samtalat med en lämplig informant via telefonrådgivning. Skriftligt medgivande lämnades av informanten, via svarstalongen, innan intervjun startade. Författaren samtalade först allmänt med informanten för att etablera kontakt. Intervjun startade med en öppen fråga: «Du har blivit gravid berätta för mig hur det känns». Vid behov ställdes ej ledande följdfrågor. För att få informanten vidare i samtalet kunde det hon sa upprepas, i syfte att få henne att vidareutveckla. Författaren visade intresse för vad informanten sa genom uppmuntrande «mmm», «jag förstår» och liknande uttryck. Under samtalets gång kunde författaren be informanten att återgå till något hon tidigare nämnt och som behövde utvecklas ytterligare. Om tystnad uppstod under samtalet kunde författaren vänta, för att ge informanten tid till eftertanke och själv bryta tystnaden med något viktigt (17). Intervjuerna spelades in med bandspelare och tog 30-60 minuter. De utfördes i september-november 2010. Urvalet presenteras i tabell 1. Tabell 1. Bakgrundsdata för informanter. (n=6) Informant Gravidi- Antal Årtal Födda Årtal tetsvecka missfall barn nr 1 10 3-02, -02, -03 1-03 nr 2 16 3-00, -03, -10 2-01, -04 nr 3 15 1-07 2-06, -08 nr 4 12 3-07, -08, -09 2-94, -96 nr 5 14 4-01, -05, -07, -08 3-02, -04, -09 nr 6 11 1-09 1-08 5 MALIN ROSEBRINK, MILIHATE ZEKAJ OG ANNSOFIE ADOLFSSON

Tabell 2. Exempel på dataanalys. En helhet av texten Identifiering av meningsbärande enhet Översättning av vardagsspråk till akademiskt språk Fenomenets sammanfattning Man känner glädje men vågar inte njuta alls, man är orolig. Man blir påmind av folk när de hoppas på att det ska gå bra denna gång, man har svårt att känna glädjen. Det har jag ju varit hela tiden (glad), men det är som jag säger, man bär ju med sig liksom, att det kan hända igen. Känner glädje vågar inte njuta, är orolig, svårt att känna glädjen. Man bär med sig att det kan hända igen. Vågar inte känna glädje på grund av oro. Oro över att det kan hända igen. Blandade känslor av glädje och oro i början av graviditeten. 6 Dataanalys För att finna fenomenet sker en stegvis analysprocess. Analysen består av fyra steg; skaffa en helhetsförståelse av intervjun, identifiera meningsbärande enheter i texten, transformera texten till ett akademiskt språk och därefter framställa en beskrivning av fenomenet (18, 20). I studien transkriberades intervjuerna ordagrant. De avlyssnades av två av författarna för att skapa en gemensam helhetsförståelse för informanternas berättelser. Den transkriberade texten lästes av alla författare ett flertal gånger för att få en djupare helhetsuppfattning. Läsningen skedde med öppna ögon där författarnas förförståelse tyglades. Utifrån varje intervju skapades en specifik beskrivning ; «är glad, men vågar inte se framåt», «glädjen grusas av rädsla för förlust», «oro för missfall, men glädje ökar i takt med graviditetens längd», «positiv inställning samt litar till kroppens signaler», «graviditet och missfall är naturens gång», «tacksam istället för orolig». Informanternas upplevelse av att vara gravida igen efter att tidigare upplevt ett eller flera missfall identifierades i texten. Upplevelserna kunde identifieras via meningsbärande enheter som fanns i en del av en mening, i en hel mening eller i ett stycke. Författarna valde de meningsbärande enheterna med det studerade fenomenet i fokus. De meningsbärande enheterna omformulerades till ett akademiskt språk utan att författarna påverkade med egna uppfattningar. Detta utfördes för att skapa tydlighet över kvinnornas upplevelser. Slutligen formulerades informanternas berättelser till en sammanfattning av upplevelsen av att vara gravida igen efter att ha upplevt ett eller flera missfall tidigare. Eftersom datamaterialet består av sex djupintervjuer har författarna noggrant identifierat alla upplevelser kvinnorna har uttryckt. Flera tankar och upplevelser har kvinnorna gemensamt, medan vissa tankar och upplevelser är unika för en individ. Detta framkommer i resultatets presentation. Etiska överväganden Godkännande för studien finns från etiska forsknings- kommittén på regionala etikprövningsnämnden i Göteborg. Etikansökans nummer är 443-06. Alla deltagare fick skriftlig och muntlig information om studien. Skriftligt samtycke gavs och deltagarna kunde närsomhelst dra sig ur studien utan vidare förklaring. Insamlat material behandlades konfidentiellt, vilket framkom i deltagarinformationen. Informanternas identitet nämndes aldrig på bandinspelningen. En av författarna är en forskare som etiskt ansvarar för studien. Resultat Alla informanter kände glädje över sin graviditet. För vissa av dem blandas glädjen med oro för att drabbas av missfall eller rädsla för sorg och förlust. De oroliga kvinnorna uttrycker att de har blandade känslor. Dessa kvinnor vågar inte ge uttryck för sin glädje, de förbereder sig på att graviditeten kommer att sluta i ett missfall, eller försöker att inte tänka på att de är gravida eller njuta av graviditeten. Informanternas oro grundar sig i en osäkerhetskänsla, de vågar inte lita på sin egens kropps signaler. De tvivlar på att barnet lever och att graviditeten ska sluta lyckat även om deras kropp signalerar det. De oroliga kvinnorna pendlar mellan att våga vara lyckliga och tänka på sitt kommande barn och att inte våga eftersom de känner rädsla för sorg och förlust. I samband med att graviditeten framskrider får kvinnorna ökad tilltro till att den ska lyckas, vilket får dem att våga släppa fram mer av sin glädje. «Nu har det börjat släppa lite, ju längre tiden går». Kvinnorna anser att deras kropp kan lura henne. Hon uttrycker att ingen annan kan förstå eller hjälpa henne i oron, inte ens hennes man. Kvinnorna uppskattar graviditetssymtom i form av trötthet, illamående och bröstspänningar. Dessa ger trygghet och signalerar att graviditeten framskrider som den ska. Flera av kvinnorna talar om tidigt ultraljud som en bekräftelse på att barnet lever. De känner sig lugnade efter ultraljud. Hur länge det dämpar oron är individuellt. De vet att det inte är någon garanti. Vissa lugnar sig för stunden, andra finner en längre tids lugn. De oroliga kvinnorna talar inte om för utomstående att de är gravida och väntar länge med att kontakta mödravården för att komma på inskrivning, i avvaktan på ett eventuellt missfall. Vissa av kvinnorna känner ingen oro för missfall. De klarar att hålla en positiv inställning till graviditeten och vågar tro på att den kommer att lyckas. Kvinnorna kan välja att helt bortse från negativa tankar de bestämmer sig för att de ska gå bra. En av kvinnorna känner enbart tacksamhet över sin graviditet och tror att hur man ser på missfall beror på vad man har med sig i sitt «bagaget». Hon är av naturen en person som väljer att hålla sig ständigt sysselsatt. Andra uttrycker det som hon inte är orolig för att drabbas av missfall, utan de menar att kroppen stöter ut någonting som inte är bra. «Det är ju inte ett friskt barn som åker ut i ett missfall, tror inte jag. Det är ju naturens gång, sköter sig lite». De som pratar öppet om missfall och tidig berättar för vänner och bekanta att de är gravida visar mindre oro.» Kvinnorna anser det viktigt att finna lugn i graviditeten. Den känslan av lugn som kan lägga ett lock över oron för missfall kan infinna sig om kvinnan vågar lita på att graviditeten framskrider normalt. Diskussion Metoddiskussion Validiteten är hög i en studie om vald metod mäter vad som avses mätas (17). Genom att ta del av flera kvinnors upplevelser runt en gemensam erfarenhet kunde författarna förstå och beskriva deras känslor. Intervjuer med kvinnor, som var tidigt gravida och har fått ett eller flera missfall tidigare, ansågs som en relevant datainsamlingsmetod, eftersom dessa kvinnor var källan till kunskap inom området. Reliabilitet i en studie mätte trovärdigheten. När intervjun byggde på en öppen fråga, som inte styr den intervjuade höjdes trovärdigheten. Ledande frågor i en intervju kan ha motsatt effekt. Vid en öppen inter-

vju ligger det en konst i att inte styra den intervjuade i sina yttranden men samtidigt få henne att vilja dela med sig av sina tankar (17), vilket författarna var väl medvetna om vid intervjuerna. Beskrivande fenomenologisk analysmetod känns relevant i sammanhanget, eftersom man i denna metod studerar upplevda fenomen (17). Det är svårbedömt om ett frivilligt deltagande ger ett rättvist spektrum av kvinnor. Ett antagande är att de kvinnor som mår sämre än normen väljer att delta, eftersom de har ett behov av att dela med sig av sina upplevelser. Ett annat antagande är att de kvinnor som mår psykiskt dåligt i sin nya graviditet inte orkar ställa upp. Författarna får flera gånger under studien finna nya idéer för att hitta informanter. För att få kvinnor intresserade av att delta i studien krävs att deltagandet görs enkelt och att det inte tar för mycket tid i anspråk. Det skulle vara intressant med ytterligare studier som bättre belyser dessa gruppers upplevelser, även om gruppen kvinnor under 18 års ålder borde vara liten. Resultatdiskussion Denna delstudies syfte är att belysa kvinnors upplevelse av tidig graviditet efter tidigare missfall. Trots senare års förbättringsåtgärder inom vården efter missfall (15,19), känner flera informanter oro för missfall och rädsla för förlust. Resultatet visar att de kvinnor som pratar öppet om missfall mår bättre i sin nuvarande graviditet. Det är därför viktigt att kvinnan får bearbeta sitt missfall (21). Under intervjuerna talade kvinnorna mycket om sina tidigare missfall. Vid dataanalysen fick varje intervju en sammanfattning av fenomenet som speglar intervjuns kärna. I flera av intervjuerna framkommer att glädjen finns, men att kvinnorna inte vågar se framåt, eftersom de tror att det får en eventuell förlust att bli svårare. Det framkommer att rädslan för förlust tar av glädjen, men glädjen ökar i takt med graviditetslängden och risken för missfall minskar. En positiv inställning och acceptans för verkligheten ger kvinnorna harmoni och en befintlighet i tillvaron. Det framkommer i tidigare studier att blivande föräldrar efter tidigare perinatal förlust känner oro, samt upplever blandade känslor av hopp och rädsla för ny förlust (12, 13.) Det är normalt att känna sig mer reserverad i den nya graviditeten (5). Detta överensstämmer med de känslor vissa kvinnor i denna studie ger uttryck för. I väntan på fler publicerade studier angående kvinnors upplevelse av graviditet efter tidigare missfall, kan studier angående ny graviditet efter tidigare perinatal förlust prövas för användning i utarbetandet av riktlinjer i vården, eftersom perinatal förlust ofta är ett missfall i forskningssammanhang. Förslag på utarbetade av riktlinjer- tänkt vårdplan för barnmorskor Olika forskare har gett implikationer för vård i ny graviditet efter perinatal förlust. I en tänkt vårdplan bör barnmorskor uppmuntra och tillåta blivande föräldrar att prata om sina känslor i den nya graviditeten samt sätta ord på vad den tidigare förlusten betyder för kvinnan/paret (22, 23, 24). Detta bör ske vid det första besöket den gravida kvinnan gör på barnmorskemottagningen, eftersom kvinnor som tidigare har haft missfall är som oroligast i början av graviditeten (14). Barnmorskan får en lyssnande och utbildande roll. Hon bör göra paret uppmärksamma på att kvinnor och män kan sörja en perinatal förlust på olika sätt (5, 22). Hon ska uppmuntra kvinnan att ta kontakt med sin barnmorska om hon blir orolig eller funderar över något. Om kvinnan visar oro tidigt i graviditeten, bör barnmorskan erbjuda henne fler besök än basplanen ger, som syftar till att besvara frågor och lyssna på kvinnan (23, 25, 26 ). Om behovet finns bör stödsamtal med kurator/psykolog erbjudas (27, 28). Fortsatt forskning Det framkommer vid flertalet av intervjuerna att kvinnorna finner en trygghet i att se att fostret lever via ultraljud. Hur länge den trygghetskänslan varar är individuellt. Det skulle vara intressant att undersöka, i en uppföljande studie, om kvinnor med tidigare missfall skulle känna sig lugnare i sin graviditet om de erbjuds ett ultraljud i graviditetsvecka 13. De flesta missfall uppstår innan 13:e graviditetsveckan, vilket kvinnor verkar väl medvetna om. Det finns överhuvudtaget sparsamt med forskning inom området. Efter att ha läst publicerade artiklar om upplevelse av missfall och ny graviditet efter perinatal förlust, känns det fel att utesluta männen i dessa sammanhang. Mannen får som uppgift att stödja sin partner efter missfall och tar därmed på sig en roll som «den starke», vilket kan medföra att han stänger inne sina egna känslor och undviker att tala om missfallet, vilket får den sörjande kvinnan att uppfatta mannen som kall och anta att han inte sörjer det förlorade barnet så som hon gör (5). Även mannen kan drabbas av depressiva tankar och känna oro vid en ny graviditet, när hans partner tidigare fått missfall (12). Kan ett gott stöd ges till paret som ger dem en förståelse för varandras aspekter, borde det föra dem samman och stärka deras parrelation. I de flesta studier ingår missfall i begreppet «perinatal förlust», vilket är ett samlingsnamn för alla perinatala förluster i forskningssammanhang. Att dela isär begreppet perinatal förlust och studera olika företeelser för sig, borde ge bättre insikt i likheter och skillnader i upplevelsen av att vara gravid igen efter missfall såväl som efter intrauterin fosterdöd eller att barnet dör efter födseln. Detta tar även DeBackere upp efter att ha studerat publicerat material angående föräldrars upplevelse av ny graviditet efter perinatal förlust, mellan 1997-2007 (13). I kommande studier finns behov att fokusera på både mäns och kvinnors upplevelse av ny graviditet efter missfall. Konklusion Kvinnor som har upplevt missfall tidigare, kan ha blandade känslor av glädje och oro i en tidig graviditet. Dessa kvinnor pendlar mellan att våga uttrycka sin glädje över det kommande barnet och att inte våga släppa fram sin glädje. I och med att graviditeten framskrider och risken för missfall minskar vågar de glädjas mer. Kvinnor anser det viktigt att finna lugn i sin nuvarande graviditet. De kvinnor som klarar att undvika negativa tankar eller har synen på missfall som något naturligt känner inte samma oro. De kvinnor som inte uttrycker samma oro för missfall berättar även oftare om sin nya graviditet för vänner och bekanta. Tackord Författarna vill tacka de kvinnor som har valt att delta i en intervju, för att dela med sig av sina upplevelser. Tack till de barnmorskor, som har tagit sig tid att hjälpa oss att komma i kontakt med lämpliga kvinnor. Godkjent for publisering 15.05.2012 1,2 Malin Rosebrink, Barnmorska, RN MSc, 1,2 Milihate Zekaj, Barnmorska, RN MSc, 2,1 Annsofie Adolfsson, Klinisk Universitetslektor i Omvårdnad, RNM, PhD 1 Kvinnokliniken, Skaraborgs Sjukhus KSS 2 Hälso- och vårdvetenskap, Institutionen för vård och natur, Högskolan i Skövde 541 28 Skövde Korrespondens till: Annsofie Adolfsson, Telephone: +46 500-44 84 73 E-mail: annsofie.adolfsson@his.se Referenser 1. Stöppler. Miscarriage (spontaneous abortion). In Shiel WC Jr. MedicineNet.com. Retrieved 2009-04-07. 2. Ngoc NT, Blum J, Westheimer E, Quan TT, Winikoff B. Medical treatment of missed abortion using Misoprostol. Int J Gyn Obst 2004; 87: 138-142. 3. Adolfsson A, Larsson PG. Applicability of general grief theory to Swedish women s experience after early miscarriage, with factor analysis of Bonanno s taxonomy, using the Perinatal Grief Scale. Upsala J Med Scien 2010; 115: 201-209. 4. Adolfsson A, Larsson PG, Wijma B, Berterö C. Guilt and emptiness: Women s experience of miscarriage. Health Care Women Int 2004; 25: 543-560. 5. Hutti M. Social and professional support needs of families after perinatal loss. J Obst Gyn Neon Nurs 2004; 34: 630-638. 7 MALIN ROSEBRINK, MILIHATE ZEKAJ OG ANNSOFIE ADOLFSSON

6. Swanson KM, Chen HT, Graham JC, Wojnar DM, Petras A. Resolution of depression and grief during the first year after miscarriage: A Randomized Controlled Clinical Trial of Couples-Focused Interventions. J Women s Health 2009; 18: 1245-1257. 7. Swanson KM. p 762-73 Theory of Caring. In: Tomey A M, Alligood, M R, editors. Nursing theorists and their work. St Louis: Mosby Inc; 2006. 8. Adolfsson A, Berterö C, Larsson PG. Effect of a structured follow-up visit to midwife on women with early miscarriage: a randomized study. Acta ObstGynScand 2006; 85: 330-335. 9. Adolfsson A. Women s wellbeing improves after missed miscarriage with more active support and application of the Swanson caring theory. Psychol Res Beh Manag 2011;4:1-9. 10. WHO ICD -10 vd 1 p 1237. 2009 11. Brier N. Grief following miscarriage: a comprehensive review of the literature. J Women s Health 2008; 17: 451-464. 12. Armstrong D S. Impact of Prior Perinatal Loss on Subsequent Pregnancies. J Obstetric GynecolNeonat Nurs 2004; 33: 765-773. 13. DeBackere K J, Hill P D, Kavanaugh K L. The Parental Experience of Pregnancy After Perinatal Loss. J Obstet Gyn Neonat Nurs 2008; 37: 525-537. 14. Woods-Giscombe C L, Lobel M Crandell J L. The Impact of Miscarriage and Parity on Patterns of Maternal Distress in Pregnancy. Res Nurs Health 2010; 33: 316-328. 15. Andersson I-M, Nilsson S, Adolfsson A. How women who have experienced one or more miscarriages manage their feelings and emotions when they become pregnant again a qualitative interview study. Scand J Caring Sci 2012, 26: 262-270. 16. Giorgi A. The status of Husserlian phenomenology in caring research. Scand J Caring Sci 2000; 14: 3-10. 17. Kvale S. Brinkman S. Interviews Learning the craft of qualitative research interviewing. 2nd ed. s 24-27, 135-136, 245, 327. Thousand oaks: Sage; 2009. 18. Giorgi A. Phenomenology and psychological research s 8-20. Pittsburg: Dusquense University Press; 1985. 19. Adolfsson A, Tullander-Tjornstrand K, Larsson PG. Decreased need for emergency services after changing management for suspected miscarriage. Acta Obst Gyna Scanda 2011; 90: 921-923. 20. Giorgi A. The theory, practice and evaluation of the phenomenological method as a qualitative procedure. J Phenomenol Psychol 1997; 23: 235-260. 21. Wojnar DM, Swanson KM, Adolfsson A. Confronting the Inevitable: A conceptual model of miscarriage for use in clinical practice and research. Death Studies. 2011; 35(6): 536-58. 22. Armstrong D S. Emotional Distress and Prenatal Attachment in Pregnancy after Perinatal Loss. J Nurs Scholar 2002; 34: 333-345. 23. Armstrong D S, Hutti M. Pregnancy after Perinatal Loss: The relationship between anxiety and prenatal attachment. J Obst Gyn Neon Nurs 1998; 27: 183-189. 24. Coté-Arsenault D, Dombeck MB. Maternal Assignment of Fetal Personhood to a Previous Pregnancy Loss: Relationship to anxiety in the current pregnancy. Health Care for Women International 2001; 22: 649-665. 25. Coté-Arsenault D. The Influence of Perinatal Loss on Anxiety in Multigravidas. J Obst Gyn and Neon Nurs 2003; 32: 623-629. 26. Coté-Arsenault D, Donato K L, Earl S S. Watching and Worrying: Early pregnancy after loss experiences. Am J Mat Child Nurs 2006; 31: 356-363. 27. Coté-Arsenault D, Bidlack D, Humm A. Women s Emotions and Concerns during Pregnancy following Perinatal Loss. Mat Child Nurs 2001; 23: 128-134. 28. Franche R L. Psychologic and Obstetric Predictors of Couples Grief during Pregnancy after a Miscarriage or Perinatal Death. Obst Gyn 2001; 97: 597-602. 8