t j~ -.. ~-. '-~ STAMMANSI(APET EN ELITGRUPP EN UNDERSÖKNING RÖRANDE REKRYTERINGEN TILL ARMENS STAMSKOLOR Av fi. ic. TORSTEN HUSEN, Lund I SITT för två år sedan avgivna betänkande föresog»lantförsvarets utbidningskommission» en omäggning av det fast anstäda manskapets utbidning. Försaget edde i aa huvudsakiga punkter ti efterföjd i 1942 års försvarsordning. Den utbidning som denna föreskrev för det fast anstäda manskapet uppvisar två väsentiga nyheter: för det första skue utbidningen i de civia ämnena (»humaniora») koncentreras ti det första havåret (den s. k. kass I) och för det andra skue denna utbidning meddeas av civia ärarkrafter. Fördearna med detta arrangemang skoa här inte beröras. Erfarenheterna från den i våras avsutade kass I kunna nu överbickas, och det har visat sig att det nya utbidningssystemet sagit vä ut ti båtnad både för armen och de fast anstäda. Syftet med voontärinstitutionen ur armens synpunkt sett är att erhåa ett yrkeskunnigt och amänmänskigt sett vä kvaificerat underbefä, viket dessutom ska kunna bida rekryteringsbas för den fast anstäda underofficerskadern (och i vissa fa officerskadern). Men detta syftemå kan inte tigodoses såvida icke försvarsmakten - i detta fa närmast armen - timötesgår de anstäningssökandes krav på att få en god utbidning som kan vara av värde för en framtida civi syssesättning. För huvuddeen av de anstäda gäer ju, att anstiiningcn vid försvarsmakten endast är att betrakta som en genomgångsperiod, en förberedese ti viss civi verksamhet. Majoriteten av dem som taga avsked efter kontraktstidens utgång sikta på anstäning inom vissa statiga eer kommunaa verk, såsom järnvägen, tuen, teegraf- och postverket, poisen, brandkåren. Icke mindre än c:a 60% av de anstäningssökande i fjo angåvo vid inträdesprövningen på hösten 1942, att de sökte anstäning för att erhåa en god utbidning och därmed också en tryggad framtid inom någon civi verksamhetsgren. Detta innebiir, att den primära anedningen ti att vederbörande sökt anstäning inte kan ha varit det rent miihira intresset utan just möjigheterna att få en gedigen amänbidning eer - viket särskit gäer sökande ti speciatruppsagen-att få utbidning framför at inom motortekniken. Det nuvarande äget på arbetsmarknaden med en reativt kännbar brist på arbetskraft har fört med sig att rekryteringen i år på sina hå har varit ganska trög. Yngingar i 17-18-årsådern kunna nu komma 619
Torsten Husen upp ti ganska höga dagsinkomster i mera säsongbetonade eer krisbetonade syssesättningar, såsom arbeten på torvmossar o. dy. Det är därför givet att de mera kortsynta inte känna någon ockese att ta fast anstäning, som ju ti en början inte ger så särdees stort utbyte i rent kingande vauta. Inte så säan torde det också vara så, att förädrarna, utan tanke på sönernas framtida utbidning, here se att dessa ta mera väbetaha arbeten för att så kunna bidra ti försörjningen hemma. Detta är emeertid en kortsynt poitik både ur den enskide yngingens och ur samhäets synpunkt. Om utbudet på arbetskraft bir större vid ett bortfa av beredskapen, komma åtskiiga ungdomar, som under krigsåren tagit väavönade diversearbeten, att stå där utan någon egentig yrkesutbidning i motsats ti dem av deras kamrater, som tagit på sig en äringstids uppoffringar. För samhäet kan det bi ett avarigt probem att tvingas ta hand om ett ungdomsproetariat utan yrkesutbidning. Efter kriget kommer exempevis motorbranschen att behöva massor av fackutbidad persona. Eftersom de civia verkstäderna inom denna bransch betydigt fått reducera sin verksamhet och atså i ganska iten utsträckning kunnat nyutbida fok, måste detta behov ti en början i stor utstriickning täckas med fok som inom krigsmakten erhåit behövig utbidning. För pojkar i 17-18-årsådern är det dock i en ganska stor procent av faen yrkets karaktär av framtidspats och utbidningsanstat som dominerar vid deras värdering av detta och inte den rent pekuniära ersättning som arbetet ger. Detta är något särskit utmärkande för yngingaåren, då ivspanen utformas och ivsinjerna börja karna. För en stor grupp av vårt ands maniga ungdom som av ekonomiska skä inte kunnat få någon utbidning på civi viig innebära stamskoorna ett väkommet tifäe att skaffa sig den åtrådda utbidningen. För krigsmakten innebär 'det ekonomiskt sett ganska stora summor att medest internatundervisning meddea ett kunskapsstoff, som närmar sig reaexamens, och dessutom en förstkassig befäsutbidning, i vissa fa även en teknisk speciautbidning. Det bör därför inte förvåna, att krigsmakten under en viss tid vi dra nytta av den så utbidade personaen för instruktörsuppgifter: det bir det offer som den fast anstäde får ge för den skoning han erhåit. Och det är som nämnts en skoning som inte endast igger på det rent kunskapsmässiga panet. Mången av de anstäningssökande undrar kanske i början viken nytta han ska kunna få av a den rent miitära utbidning han erhåer. Men i sin egenskap av miitär instruktör och som chef för de minsta enheterna i fät förvärvar han sig en forme skoning och en människokunskap som kan vara av oskattbart värde även i det civia ivet i aehanda befattningar. Varje år söka åtskiiga tusenta yngingar anstäning vid krigsmakten. Enbart inom armen var det i år nära 3,300 som skue anstäas. Det är atså fråga om en inte föraktig de av den maniga ungdomen i ådern 17-18 år som absorberas av krigsmakten. Det kan därför även för den stora amänheten vara av intresse att studera 620 '-r!.'.
stammanskapet - en eitgrupp vad det är fråga om för fok som söker voontäranstäning. Det finns gott om framstående miin inom vårt samhäe som via krigsmakten nått höga och ansvarsfua poster. det föjande återges i utdrag en undersökning baserad på ett representativt urva omfattande c:a 1,000 anstäningssökande. De här anförda uppgifterna insamades hösten 1942 i samband med inträdesproven, vika med hänsyn ti vikten av en god rekrytering gjorts ganska omfattande. Dessa intriidcsprov ingå som ett moment i armeedningens amiinna priivningsvcrksamhct, viken i huvudsak omfattar tre kategorier, nämigen värnpiktiga, vika prövas med ett amänt, kortvarigt kassifikationsprov, vidare Yoontärerna samt sutigen vissa officersaspiranter vika pröyas karakteroogiskt De sistnämnda prövningarna edas av särskit tränade psykooger i sarnarbete med truppbcfiict och ha en amän personighetskarakteristik ti syfte. Det bör niimnas, att de 1,000 fa som här skoa skärskådas äro ur aa synpunkter representativa för det materia det iir fråga om, d. v. s. dc utgöra vad man på statistiskt språk kaar en god samping. detta fa utgör sampingen e:a 17 % av samtiga anstäningssökande. Vid undersökningen har även hänsyn tagits ti hur de anstäda yckats tigodogöra sig utbidningen i kass. Låt oss först ta ådersfördeningen i betraktande! Denna framgår av tabe. Tabe 1. Tätortsgrupp A der S:a 2 3 4 16-17 7 17 26 17-18 62 100 24 169 355 18-19 43 66 26 124 259 19-20 34 34 18 85 171 20-21 24 26 13 79 142 21-22 O 2 25 38 22-2a o o o 4 4 23-24 o O 12 S:a 171 238 85 513 1,007 Medeta 1,m. a. p. ådern, 18,80 18,83 19,09 19,10 18,D0 Anm. Medetaen för ådern hänföra sig ti anstäningens början den 1 / 10 Av den hiir anförda tabeen framg år inte endast ådersfördeningen utan också fördeningen på oika tätortsgrupper. De fyra grupperna äro: ) storstäder (Stockhom, Göteborg, Mamö); 2) övriga städer; 3) köpingar och municipasamhäen; 4) övrig andsbygd. Som synes är det huvudsakigen ådrarna 17-20 som vi här ha att ta i betraktande. Dessutom tikomma några 16-åringar samt ett mindre anta yngingar i ådern 21 år eer däröver. Genomsnittsådern för samtiga voontäranstäningssökande är IS,og år. Nedre 621 t-.
Torsten Husen ådersgränsen för antagning igger vid 17 år och endast i undantagsfa antas yngingar under denna åder_ Om vi sätta antaet anstäningssökande från de oika tätorterna i reation des ti hea den maniga befokningen inom respektive tätortsområden och des ti samtiga ogifta maniga invånare i ådern 15-20 år, erhåa vi de jämföreseta som återges i tabe 2 och 3. Tabe 2. Voontärer från Anta ~fa~iga inv~-~anta vo. per' 1 /, 1942 100,000. 2. 3. 4. storstäder (Sthm, Gbg, M: ö) 171 477,402 35,8 Övriga städer... :242 662,30;) 36,5 Köpingar o. mun.-samh.... 84 i\ :2,040,828 28,u Övriga andsbygden... ; f05 f Tabe 3. Voontärer från Anta I 0, 1 ' An t. man!. ogifta: ;;0 av Saint..., d.. 1 d 1nv. 1 a ern 80 mn e 15-20 år Anta vo. per 1000. 2. 3. 4. storstäder... 171 17 :3:3,348 1 Övriga städer... 242 24 53,800 Köpingar o. mun.. samh. 84! 17,!5 Övrig andsbygd o 505 50 15!,984 - - 5 ) 4,5 4,0 3 ) storstäderna, Stockhom, Göteborg och Mamö, bidra med 17 /o av aa voontiircr. Övriga städer med 24 %. Köpingar och municipasamhäen med 9% och rena andsbygden med 50%. Satta i reation ti hea den maniga befokningen och ti hea ådersgruvpen 15-20 år innehär denna fördening att andsbygden iir underrepresenterad. Det är svårt att säga var orsaken ti detta igger; tidigare var det ju som bekant så, att andsbygden dominerade på de festa förband. Förmodigen har uttunningen av andsbygdsbefokningen nu fortskridit så ångt, att jordbrukarna ogärna åta sina söner ta fast anstäning, då det för närvarande råder en skriande brist på arbetskraft på andsbygden. Vidare har den nuvarande krisen framförat gjort sig kännbar inom industrien, viken ju iir koncentrerad ti städerna. Då ett företag har m:ht permittera persona ti föjd av driftsinskri:inkning, är det i första hand de yngsta som få gå. Detta kommer också ti synes i de evnadsbeskrivningar, som de anstäningssökande fått skriva vid inträdesprövningen. De i tabe 3 anförda siffrorna, som ange med vika procentta de oika tätorterna bidra ti rekryteringen, äro givetvis att betrakta som medeta för armens samtiga förband, men varje enskit förband avviker mer eer mindre från dessa siffror. Med andra ord: man kan iaktta större eer mindre regionaa variationer med avseende på rekryteringen. P 2 (Skånska pansarregementet, Häsingborg) exempevis, rekryterades i f;io endast ti 30% från rena andsbygden, 622
r... 1.,. -... -,. stammanskapet - en eitgrupp under det att de övriga 70% kommo ifrån städer eer stadsiknande samhäen. I 19 (Norrbottens regemente, Boden) däremot rekryterades ti inte mindre än 88% från rena andsbygden. Regionat sett är det en stor skinad på förbandens rekrytmateriat Vissa, man skue kunna kaa dem bygderegementen, få nästan samtiga sina voontärer från bygden eer trakterna runt garnisonsstaden, under det att andra rekrytera över hea andet. Exempe på den första typen utgöra I 11 (Kronobergs regemente, Växjö) med 76% av sina voontärer från Kronobergs eer Bekinge än och A 3 (W endes artieriregemente, Kristianstad) med 55% från Kristianstads än och 39 % från Mamöhus' än, atså 94 % från Skåne. Exempe på motsatt typ utgör I (Svea ivgarde, Stockhom) som rekryterar praktiskt taget från hea andet: Stockhoms stad och Stockhoms än tisamman bidra endast med 30 %, Skåne bidrar med ungefär ika mycket och Norrand med 22%. Även A6 (Småands artieriregemente, Jönköping) har hea andet som rekryteringsbas, om än inte så markant som I. Beträffande I är det naturigtvis huvudstaden som ockar. Viigheten att söka fast anstäning sammanhänger givetvis med en mängd oika faktorer. Den amännaste och kanske mest dominerande är äget på arbetsmarknaden. Föjande siffror, hämtade från Utbidningskommissionens betänkande, beysa detta förhåande. Antaet sökande vid armen ti hundra ediga bestäningar voro åren 1935-40 föjande. Ar 1935: 253, 1936: 240, 1937: 188, 1938: 178, 1939: 161 och 1940: 233. D. v. s. under åren 35-39, som kännetecknades av ständigt stigande konjunkturer, avtog rekryteringen högst avsevärt, under det att 1940, då krisen med diirmed sammanhängande omstäning på arbetsmarknaden börjat, visade en ur rekryteringssynpunkt stigande tendens. Rekryteringen har därefter stigit ytterigare. Förhåandena vid fygvapnet och marinen ha varit anaoga. Vid fyget exempevis sökte 1935 1,057 yngingar ti 100 ediga patser. 1939 var antaet 314 för att 1940 stiga ti 570. Hea tiden har det varit så, att tiströmningen ti speciatruppsagen varit avsevärt större än ti övriga truppsag. Den fråga som i första hand intresserar oss beträffande voontärkienteets ursprung är: från vika sociaa mijöer kommer det~ På den frågan kan man, utan att direkt stödja sig på annat än den intuitiva erfarenheten, amänt svara att de förete den mest rikhatiga provkarta både med avseende på famijens sociaa stäning och den egna utbidningen. Det finns pojkar från sociat och ekonomiskt synnerigen uset ottade förhåanden, pojkar från statarhem med ett dussin barn; arbetarpojkar med den fasta ambitionen att arbeta sig upp ti en stäning i samhäet via voontäranstäning; pojkar från staden, temperamentmiissigt mycket röriga men med en ambition som kanske inte atid fut igger i paritet med deras inteekt. Det finns tröga pojkar från andet, i karaktärshänseende trogna som gud, ingaunda skapta ti fätherrar men som kunna göra en god insats på bygsamma poster. Det finns pojkar från överkasshem, veritaba sprakfågar vika misskött sig i skoan och som fäderna nu skickat ti det miitära så att det ska bi fok av dem. Även i skoutbid- 623
Torsten Husen ningshänseende äro variationerna ika rika: atifrån några ringar i gymnasiet ti fokskoans B- eer C-former. Enbart detta sistnämnda faktum motiverar en differentiering i undervisningen, viken iir uppdead på tvenne injer. Vi man skapa sig en bid av voontärernas sociaa mijö går det inte att ta utgångspunkten i voontärernas egna yrken. Des äro ett stort anta av dem fortfarande hemmasöner och des stå de i yrkeshänseende adees vid starten i ivet. Någon differentiering med avseende på dugighet har ännu inte inträtt. Aa stå vid begynnesen av kättringen uppåt. Typiskt för den åderperiod det hiir iir fråga om är det stiindiga prohorandet med oika yrken och verksamhetsgrenar, något som i viss mån sammanhänger med bristen på yrkesorientering, men också med ungdornsårens egenartade utveekingsdynarnik. N a turen iksom experimenterar med de oika utveckingsmöjigheterna under brytningsåren. Utåt visar sig detta b. a. i att den unge en tid kan vara idesefut intresserad av en sak och het gå upp i denna för att sedan pötsigt ge den på båten och vända sin håg mot något annat. Det är som niimnts under yngingaåren som ivspanen utformas som ett resutat av ungdomspsykets trevande och proberande instäning ti omviirden. Många ta det ena springpojksjobbet efter det andra. Andra åter ta Hiringsanstäning inom en viss bransch för att efter en tid finna sig inte passa diir och söka sig något annat. En sociabestämning utifrån den anstäningssökandes yrke är ej genomförbar. Atså: vår första uppdening av materiaet i sociat avseende bir efter faderns (e. moderns) yrke. Denna uppdening är gjord i nedanstående tabe (tab. 4). Tabe 4. Anta yrkesutövctrc I% )fa~l yrkeriörden. Yran!. yrkerförden. hea~~ hea andet ar 19:16 i andet 19:6 35-65 år i %1 i s~~ I. 298 II. 378 III. 167 IV. 102 v. 4 VI. 5 31,2 39,6 17,5 10,7 0,4 0,5 36,2 37,2 18,4 8,, '" 33,6 37,0 17,3 (),3 0.2 5,7 ' S:a 954 1 Grupparna V o. VI äro utproportionerade. Yrkesgrupperna äro de inom statistiken vedertagna: I.,Jordbruk med binäringar. II. Industri och hantverk. III. Hande och samfärdse. IV. Amän förvatningstjänst och fria yrken. V. Husigt arbete. VI. Övriga. I stort sett, kan man säga, rekryteras voontärerna med hänsyn ti faderns yrkesgrupp i samma reativa förhåande som för riket i dess hehet. Men det finnes dock vissa avvikeser. A t t procenttaet för grupp I (jordbruk) är ägre än för hea riket och för grupperna II 624
~ - stammanskapet - en eitgrupp (industri) och IV (fria yrken) högre beror på att andsbygden som tidigare nämnts är något underrepresenterad i materiaet och omvänt städer och tätorter något överrepresenterade. Inom varje yrkesgrupp ha vi försökt göra en uppdening i sociakasser, viket inte har varit så ätt och naturigtvis inte är fut tiföritigt, då vi i de festa fa endast haft faderns yrkesbenämning att bygga pil Denna uppdening är gjord i tre kasser såunda, att ti kass I räknats större företagare, högre funktionärer etc., ti kass II ha vi huvudsakigen räknat meanskiktet, exempevis verkmästare, förmän, poiser samt kvaificerade arbetare, medan kass III huvudsakigen utgöres av okvaificerade arbetare. Det visade sig då att från den rena överkassen endast 30 stycken sökt som voontärer, medan från kass II kommo 621 stycken och från kass III 303 stycken. Mest företrädd är kass II inom yrkeskategorin industri och hantverk. Som en amän sutsats med hänsyn ti faderns sociaa stäning inom yrket kan man säga, att den s. k. överkassen är starkt underrepresenterad, under det att arbetarkassen förefaer vara starkt överrepresenterad, at i förhåandet ti hea riket. Att så är förhåandet är inte ägnat att förvåna, då man betänker att de mera väsituerade äga möjigheter att ge sina barn en dyrbar utbidning, varför deras barn inte känna någon specie håg att söka fast anstäning för att få utbidning som kan vara av civit värde. De yngingar från väsituerade famijer som söka anstäning komma därför att miitärivet i och för sig med idrott och friuftsiv utövar en viss dragningskraft på dem eer därför att de inte trivs inom skoans skrankor; de gå ti det miitära med förädrarnas goda minne och hopp om att miitärivet måtte utgöra en god korrektionsa~stat. Gå vi så ti voontärernas egna yrken finna vi såsom framgår av tabe 5, att jordbrukargruppen är starkt underrepresenterad. Många utav de voontäransökande framhåa i sina evnadsbeskrivningar eer i det enskida samtaet att de inte trivas med jordbruksarbetet; detta är enigt deras mening för hårt och ger ingen fritid. Man söker here arbete på annat hå, särskit då inom industrien. Nu är emeertid bristen på arbetskraft ti föjd av invandringen ti städerna så stark, att många antbrukare inte åta sina hemmavarande söner söka arbete på annat hå. Tabe 5. Yrkesgrupp - ~ Anta vo. I% Re!. förd. av man!. yrkesutövare!936 5-26 år i %! I i 296 29,0 44,1 II 364 36,8' 35,3 i III 235 23,8 14,6 IV 21 2,1 4,2 v, 0,1 VI 62 6,3 1,7 S:a 989 100,0 100,0 625
!.' - - ---------------------------------- Torsten Husen Grupp II (industri- och hantverkskassen) är representerad i samma förhåande som i hea riket. Grupp III däremot (hande och samfärdse) är kart överrepresenterad i materiaet. Detta beror i någon mån på att städer och övriga tätorter är något överrepresenterade i materiaet, men detta utgör ingen förkaringsgrund ti hea skinaden. Det föreigger med andra ord en viss tendens. I fråga om orsakerna härti återkommer jag i Q.et föjande. Vi kunna inte ämna de voontäranstäningssökandes yrkesförhåanden utan att söka bestämma dessa mera i detaj. I den evnadsbeskrivning som var och en i fjo fick skriva vid sin anstäning ingick en s. k. marginarubrik (som jämte andra var avsedd som hjäp för skribenterna), viken ydde: Framgång eer motgång i mitt arbete eer yrke. Givetvis har en strävan att framstäa sig i så god dager som möjigt - det hea var dock ett ed i en inträdesprövning - gjort sitt ti att göra tavan vackrare än den annars skue ha varit, men vi kunna ändock dra vissa sutsatser hur det har varit med pojkarnas yrkes- och arbetsförhåanden, innan de sökte fast anstäning. Rent amänt sett ha 46% angett att de bara haft framgång i sitt arbete eer yrke, att de adrig haft någon motgång, att deras chefer varit nöjda med dem etc. 17% ange att framgångar och motgångar ha växat. Över 7% ange att de haft enbart motgångar, 8% att de haft mer eer mindre svåra motgångar men att dessa övervunnits,»det är inget att taa om nu» brukar det heta. 9% ha haft tre eer fera anstäningar, viket ju är ganska kraftigt, om man betänker, att det är fråga om pojkar som genomsnittigt är c:a 19 år gama. Närmare specificerade äro t82 motgångar och 204 framgångar, atså nästan ika mycket av vardera saget, viket ju är förvånande, då det om det ungdomiga psyket gäer, ~om fransmännen uttrycka det, att»es annees dissipent es amertumes», att åren ta bort bitterheterna. Förhåandet utgör ett indicium på att anpassningen inom yrkesivet inte atid varit den bästa. Band framgångarna intar sjäva den amänna trivsen med arbetet det främsta rummet med 25 %. Därefter föjer befordran och avancemang med 16 % och goda äro- och utbidningsmöjigheter i branschen med 13 %. Vi se atså, att framtidsmöjigheterna i yrket och utsikterna att få en ordentig utbidning inta främsta rummet med 29 %. Denna siffra stiger ti 35 %, om man därti Higger de 6,:; %, som ange det som en framgång då de fått börja utföra sjiivständigt, kvaificerat och ansvarsfut arbete. En viktig grupp framgångar (14 %) utgör också det beröm man fått av arbetsgivaren, om denne eer arbetsedaren varit beåten med vedtjrbörande, om han fått bra betyg etc. 9,3 % anger goda arbetsedare som en framgång och 4,4 % goda arbetskamrater. Det är påfaande att endast 9% framhäver betaningen som framgång i arbetet, viket ytterigare understryker att arbetets karaktär av utbidningsanstat och framtidsjobb oftast är utsagsgivande för dess värde i denna åder. Band motgångarna inta permittering, arbetsinskränkning, arbetsöshet, minskåde möjigheter i yrket genom krisen etc. det främsta rum- 626
stammanskapet - en eitgrupp met med 26 %. I andra rummet föjer bristande utbidnings- eer avancemangsutsikter med 22 %. Vantrivse i arbetet, bristande intresse för detsamma etc. uppgår ti 20 %. Svårt och motigt i början av arbetet men sedan bättre ange 10 %. 6% av pojkarna understryka att de rakt inte trivdes med inomhusarbete. 5% tyckte att arbetet var för tungt och ika många att det var för dåigt betat, ytterigare en fingervisning om att det i denna åder inte är betaningen som spear den största roen vid bedömningen av arbetet utan dess värde för framtida ivsstäning. Sutigen ha 4,4% angett, att dåiga arbetsgivare eer arbetsedare varit deras största crux. Svaret på frågan: Hur kom det sig, att Ni tog upp det yrke Ni hittis har håit på rned? äger också ett visst intresse för beysning av voontärernas yrkesförhåanden. 17 % angåvo här att de så att säga»~irvt» faderns yrke, jordbrukarsonen har börjat hemma på gården, snickarsonen har börjat i faderns verkstad etc. I 6,5 % av faen ha förädrarna uppmanat vederbörande att ta upp det yrke han hade. I sammanagt nära en fjärdede av faen kan man anse att förädrarnas infytande uttryckigen gjort sig gäande. 12 % framhåa att man tog upp yrket av speciet intresse för detsamma och 4% att man vie arbeta sig fram, få en pats med goda utbidningsmöjigheter etc. Som bekant är ungdomens yrkesva ofta synnerigen sumpbetonat, det kan vara ett tifäigt erbjudande, arbetsförmedingen har händesevis ett jobb edigt, man råkar få syn på en annons som man svarar på etc. På orten, där man bor, kan det igga ett större företag som ständigt tar in nytt fok och det faer sig naturigt för ortens ungdom att söka sig dit, det kan vara referenser från bekanta, säktingar, ärare etc. Det kan vara så att inget annat arbete yppar sig, i varje fa inget arbete inom den bransch man tänkt sig, och då bir man tvungen att ta första bästa jobb. Denna grupp band pojkarna är som man kan vänta sig ganska stor, den uppgår ti inte mindre iin 41,::; %, varav 10 % har haft svårt att få annat arbete och tagit första bästa, 11,:-; % genom referenser och hjäp från bekanta och säktingar och iirare, 5 % direkta sumpen, 4,;:; %genom arbetsförmedingen och 4,5% genom att arbetspatsen åg i närheten. Endast 6 % har angett att de tagit upp arbetet eer yrket i fråga av rent ekonomiska motiv. Som framgått av den hiir givna, ganska summariska redogöresen kastas pojkarna i denna åder som farn hit och dit atefter vindförhåandena och strömningarna på arbetsmarknaden. Då de sutat skoan i 13-14-årsådern, ta de ofta viken syssesättning som hest, ofta ~ir det fråga om ett svringpojksjobb som för tifäet ger någorunda betaning utan att ge någon utbidning. Andra bi teegrambud, smörgåsnissar eer få andra iknande patser, som icke atid eda ti fortsatt anstäning, när de bivit vuxria. Inte så säan förekommer det att pojkar från fattig mijö inte ha råd att ta någon äringsanstäning med den dåiga betaning som d~irvid oftast ges. När de uppnått 18 års åder, och avtasenigt skoa ha större betaning, bi de inte så säan permitterade eer direkt avskedade, eftersom det ur arbetsgivarens synpunkt Lir förmånigare att anstäa en yngre pojke 627.;,.
Torsten Husen som mycket vä kan utföra samma arbete, men som han inte behöver ge samma betaning. Den avskedade står då där, kommen ti ganska framskriden åder, utan egentig yrkesutbidning. Iband utgör då voontäranstäningen ett tacksamt aternativ ti diverse- eer grovarbetarens ott. Detta torde vara en förkaring ti att - som ovan i ansutning ti tabe 5 framhåits - gruppen hande och samfärdse är överrepresenterad i voontärmateriaet En 17-årig diversearbetare skriver:»xågon framgång kan man inte säga det hur varit i arbete, när man har ett sådant arbete som Diwrse jobb, i ett sådant arbete bir det ingenting som varar något änge så att man får ära sig nftgot arbete för framtiden.» Voontärernas framtida yrkesaspirationer framgå b. a. av frågan: Taa om vad Ni skue vija bi om Ni finge väja adees fritt? 1<-,rågans formuering inbjuder visserigen ti en viss fantasifykt men på det hea taget har man i förvånansviirt hög grad håit sig på marken. Vid undersökningar som gjorts utomands har man funnit, att traditionsbundenheten med avseende vå yrkm;vaet var störst inom de ägsta och högsta samhässkikten. De ROm söka fast anstäning utgöra sociapsykoogiskt sett inget revresentativt materia härutinnan, eftersom en mycket stor procent vi ta anstäning för att»skapa sig en framtid» eer»komma någonstans hiir i ivet». Påfaande är såunda i hur hög grad voontärernas ambitioner igga ovanför den egna kassen eer egna sociaa stäningen. Särskit eftersträvade äro de statiga eer kommunaa befattningarna just av meangraderna vid post, tu, järnväg, teegraf, pois, den sortens tjänstemän som på tyska betecknas som»mittere Beamten». I tabe 6 beyses yrkesaspirationerna statistiskt. Indeningen av materiaet är så gjord, att grupp utgöres av sociat högre stående yrken, sådana som direktör, präst, officer, disponent, äkare, större företagschef etc. I grupp II ha vi pois, miitiirt underbefä eer underofficer, kriminakonstape, tutjänstemän, utärd hantverkare, förman, föreståndare, verkmästare etc. Grupp III, från viken en stor de av voantiirerna stamma, utgöres av antarbetare, handesbiträde, grovarbetare etc. I tabe 6 har vidare under grupp IV medtagits mera fantasibetonade och pubertctsmässiga yrkesönskningar, sådana som upptäcktsresande, detektiv, genera, reseskidrare, krigsreporter etc. Under rubriken»övrigt» komma dessutom grupperna»vet inte» och»inget svar». Att den sistnämnda gruppen bivit så stor beror devis på att denna stod sist i frågeschemat och att därigenom åtskiiga inte hunnit med att besvara frågan på den utsatta tiden. Sociagrupp II har indeats i a) någon art av statig eer kommuna tjänst (vid post, järnväg, teegraf, tu, pois etc.), b) någon higre befattning inom det miitära (underbefä, underofficer), c) någon syssesättning inom motorbranschen (mekaniker, biförare etc.) samt d) övrigt (här ha vi kvaificerade yrken inom antbruket, såsom rättare, arrendator eer ägare av egen gård, vidare befattningar inom kontorsbranschen, så- 628
stammanskapet - en eitgrupp som kontorist, agerbokhåare etc., kvaificerade yrken inom hantverket etc.). Siffrorna utan parentes äro absouta ta under det att siffrorna inom parentes ange procentta i förhåande ti antaet yrkesönskningar inom den ådersgrupp det är fråga om. Åder 1--- 1 I Tabe 6. Sociagrupp II a b c övriga III IV Övrigt Vet inte Inget svar S:a 16 3(12,5! 5(20,5! 2 8,3~ 2 '8,3 (4,2), - 3 (12,5 i 3 (12,5 5 2o,5 24 17 83 22) 60 16) 56.15 41 11 11 2,9! 2 125,6,6 15,3,9 84 22) 377 18 52,20) 53 20! 36 14[ 25:9,5 1415,2! 16 6,2 12,4,6151 19,5 260 19 35 19 29 16 28 16)1 20,11 14' 7,7-9 5 180 20 24 116) 21\14 13.8,8! 1510 16,11 8 15 37 '' '.5.. 43 42 23'1 29: 147 21 9.24 10(26 ~,3)1 3 i8 3,8 ~31-110(26 381 Ädre 4(23: 3:18 5 29 - (6) - 3 18 17[! Om vi närmare betrakta tabeen, finna vi föjande. 20% av yrkesönskningarna (bortser man från den grupp som inte svarat bir siffran 26 %) syfta ti den högsta sociakassen. C:a 47% syfta ti meankassen med 17 % ti statig eer kommuna tjänst, 13 % ti någon ägre befattning inom det miitära och 11% ti någon syssesättning inom motorbranschen. Het naturigt är att praktiskt taget inga vija stanna kvar på det pan de befinna sig vid inträdet på den miitära banan (endast 1 /2 %). Påfaande är att önskningarna i huvudsak håa sig på marken. Endast 6,2% äro av typen»upptäcktsresande» eer»en ny Gunder Hägg», d. v. s. prägade av pojkarnas dagdrömmerier. Man skue kunna vänta sig, att detta sags aspirationer skue avta med stigande åder och mognad, viket också - om än svagt - framgår av tabeen. Samma sak gäer beträffande aspirationerna att nå upp ti det högsta skiktet. Med stigande åder och mognad avtar procenttaet, från 22 för 17-årsgruppen ti 16 i 20- årsgruppen (siffrorna för övriga ådersgrupper äro osäkra ti föjd av det åga antaet). Synnerigen viktiga i detta sammanhang äro famijeförhåandena. Vid de antagningsprövningar och undersökningar av voontärer jag varit med om hade jag ett intuitivt intryck av att en påfaande stor grupp av dessa kommo från famijer som skide sig från genomsnittet. Det som först faer i ögonen är barnrikedomen i de famijer från vika voontärerna komma. De famijer från vika voontärerna stamma uppvisa en förskjutning uppåt mot barnrikare kuar. Medeantaet barn per voontärfamij är 4,29, under det att medeantaet för samtiga äktenskap med barn i riket vika varat 10-15 år vid årsskiftet 1930-31 var 3,21. Man tar säkerigen inte fe om man tiskriver barnrikedomen en viss ro, 629
Torsten Husen när det gäer att motivera en ansökan om fast anstäning. Barnantaet har utgjort en stark press på famijens ekonomiska standard; möjigheterna att på annat sätt skoa barnen ha varit mindre. Denna förmodan bekräftas, om man undersöker viket ordningsnummer inom syskonkretsen som de anstäningssökande inta. Det visar sig nämigen då, att det föreigger en tydig tendens att åta de yngre i syskonskaran ta fast anstäning. Såunda är det genomsnittiga ordningsnumret för de voontärsökande som tihöra B-barnsfamijer 6,5 mot det ideaa genomsnittsvärdet 4,;; och för 7-barnsfamijer 5,6 mot genomsnittsvärdet 4. Tendensen minskar ju ägre barnkuar man tar. Såunda är genomsnittet i ordningsnumret för 4-barnsfamijer 2,51 mot 2,;; ideat, för 3-barnsfamijer exakt 2, viket ju är det ideaa värdet. För 2-barnsfamijer igger genomsnittet t. o. m. något under,g. Förkaringen ti detta kan inte vara annat än den, att ju fer barn som födas desto svårare bir det att ge dem behövig utbidning. * Om man mera i detaj undersöker famijeförhåandena, finner man, att e:a 25 % av voontärerna, atså var fjärde, har det trassigt i ett eer annat avseende. De uppgifter jag här anför bygga på des den punkt i evnadsbeskrivningen som heter: Något om mina förädrar och den uppfostran de givi.t mig och des på dc uppgifter om sina famijeförhåanden som voontären ämnat i det enskida samtaet. Man kan utan vidare förutsätta, att förhåandena inte varit sämre än som framkommit vid intriidesansökan, därför att pojkarna het naturigt sträva efter att framstäa sig i så god dager som möjigt. Om vi ti första gruppen famijesvårigheter räknar faderns eer moderns eer bäggederas död, vidare skismässa, vistese i fosterhem eer på barnhem, finna vi, att detta förekornmer i 65 % eer nära 2 /a av faen med famijesvårighetcr. Fadern har dött i 35 % av dessa fa och modern i 23 %. Tyvärr är det svårt att ur tigängigt statistiskt materia få fram en jämförese för riket i dess hehet, men det förefaer som om procenttaet för voontärfamijerna åge kraftigt över riket i dess hehet. Givetvis har även detta varit en bidragande orsak ti att man sökt fast anstiining. Genom någon av förädrarnas frånfäe, siirskit då faderns, har möjigheterna för sonen att få utbidning i skoa eer som äring bivit avsevärt mindre: han har bivit tvungen att i första hand tänka på brödfödan. En stor grupp inträdessökande ange, att de uppfostrats på barnhem eer i fosterhem, och nästan ika stor är den grupp som uppfostrats av mor- eer farförädrar. I åtskiiga fa har skismiissa titrassat tivaron för den anstäningssökande. Det är naturigtvis svårt att uppskatta i hur hög grad sjäva vantrivsen i en onorma hemmijö drivit dem bort, men att den speat en viss ro är säkert. En ganska stor grupp pojkar ange i sina evnadsbeskrivningar, att de fått börja arbeta myeket tidigt. Åtskiiga berätta, att det varit knat med brödfödan därhemma. 630
:.::. stammanskapet - en eitgrupp De voontäranstäningssökandes skoutbidning framgår av föjande tabe: Tabe 7. Skoans art Fokskoa... Högre fokskoa.... Fokhögskoa... 1 Dessutom korr.-kurs..... ' Aftonsk., handessk., yrkessk., tekn. skoa... i i Vissa kasser i reask. utan ex.. i Reaexamen... S:a Anta 718 25 11 37 72 89 52 1,004 % 71,5 2,5 1,0 3,7 7,2 8,9 5,2 100,0 För att ge reief åt dessa siffror göra vi en jämförese med riket i dess hehet (tab. 8). Skoutb. samt!. män i Tabe B. Smäsk., Foksk., på Högre ee- foksk., byggn. o. ägre mentarutb. Stud.-ex. Totat forts.-sk. eeme~arutb., (reaex.) % % % % f å~dern 15-19 årihea, r1ket 1935/1936... 1 86,8 7,1 5,7 0,4 100,0 : Voontärmateriaet... 74,0 20,8 5,2 100,0 Som framgår av tabeen ha de voontäranstäningssökande en något högre skoutbidning än hea rikets maniga ungdom år 1935/36. Såunda besitta voontärerna i större utsträckning»ägre eementarutbidning» än genomsnittigt. Med andra ord: voontärerna utgöra i bidningshänseende ett visst urva. Påfaande är att så pass många anstäningssökande haft en eer fera reaskoekasser utan att ha någon sutexamen. Avgångsprocenten i våra reaskoor genom kuggning eer andra orsaker håer sig enigt ektor Wigforss, som ägnat dessa ting en utredning, vid c:a 40 %. Den förmodan igger nära ti hands, att många som gått en eer fera kasser i reaskoa eer kommuna meanskoa och så av en eer annan orsak sutat stått där så att säga efter havkväden visa. De ha ofta inte ansetts kompeten.ta nog att sättas på någon kontorspats och inte heer ha de fått någon grundäggande yrkesutbidning som åtskiiga av deras jämnåriga kamrater fått. Och vidare ha vä i åtskiiga fa förädrarnas sociaa ambitioner agt hinder i vägen för att de tagit något kroppsarbete. I inteigensavseende utgör det fast anstäda manskapet ett gott urva. Redan genomsnittet av de anstäningssökande igger en bit över genomsnittet för samtiga yngingar i denna åder. Genom in- 45-43845. Svensk Tidskrift 1943. 631
---~-~-------------- -------~------------------!.'. Torsten Husen trädesprövningarna frånsåas de sämsta, och om genomsnittet för hea befokningen betecknas med koefficienten 100 så komma de anstäda upp ti koefficienten 117. Enbart detta motiverar beteckningen en eitgrupp. Sutigen ha vi då de motiv som yngingarna sjäva uppgivit ti att de sökt fast anstäning. Det jag här bygger på är des den rubriken i evnadsbeskrivningen: Varför jag har sökt som voontär och des en fråga i det enskida samtaet: Varför har Ni sökt som voontär? Det är naturigtvis vanskigt att bygga på de uppgifter som voontärerna sjäva ämna angående motiven ti sin ansökan. Men det har ändå sitt intresse att se vika motiv de stäa i förgrunden. Det är ju ångt ifrån säkert att dessa ytmotiv eer fenomotiv, som man kaar det på psykoogiskt språk, äro identiska med de drivande, underiggande motiven, genomotiven. Av de sökande ha c:a 880 besvarat niimnda frågor och angett sammanagt 1,400 motiveringar, d. v. s. inte fut två motiv per man. Inte mindre än 533, eer 60,6 %, ha angett, att de vija ha en god utbidning, en tryggad framtid, att de vija komma framåt etc. Särskit markant är»kättringssynpunkten»: man vi skapa sig en god position i ivet. Många understryka att hemförhåandena varit sådana att de inte haft råd att skaffa sig någon utbidning inom det civia skoväsendet. Några citat beysande dessa förhåanden må anföras. En byggnadssnickare skriver:»nu får dom fina skoor vid de miitära förbanden så tänkte jag söka in som voontär för att få dessa skoor som jag inte kunnat få i det civia på grund av mina förädrars ekonomi.» En 18-årig antbrukseev skriver:»j ag vi ha en framtidspats som jag kan bygga på. J ag vi det ska biva mit uppehäe för framtiden kanske feras. - Orsaken ti att jag vi biva voontär är därför att jag tycks inte komma ängre vid Lantbruket än vad jag är.» En 17-årig trädgårdseev skriver:»nu började jag också att tänka på min framtid o vad jag skue bi för något. Det var så mycket man vie bi så man kunde inte bestämma sig. J ag är mycket intresserad av att äsa. Därför så funderade jag på att ta en korrespondenskurs. J ag satte snart denna tanke i verket och besöt mig för att bi ingeniör. Många av mina kamrater skrattade åt mig och sade att jag var fånig. Det var då som jag kom på tanken att bi voontär. Mina intressen ha varit mycket stora för at vad miitär heter. J ag är sjäv med i Hemvärnet som ju också är en försvarsgren. Det är heer inte många övningsdagar jag har försummat. N u har min önskan kommit.» En 17-årig antarbetare, mycket inteigent och ambitiös, som sedermera var en av de bästa på sin skoa, skriver: 632
stammanskapet - en eitgrupp»:min mor dog tidigt så något egentigt minne av henne har jag inte. Min far söp och var säan hemma så av honom fick vi fyra barn adrig någon uppfostran. Men vid 6 års åder kom jag ti min morfar i R. Han var den bästa man jag någonsin kunnat få att fostra upp mig, sträng då det krävdes, annars mid. Men då jag fyt 13 år dog mormor och så bev det omöjigt att stanna där. J ag kom ti ett fosterhem i S. i Skåne. Något annat än arbete fick jag adrig känna på... Redan tidigt väcktes mitt intresse för krigsmakten. J ag har adrig haft tifäe att äsa vidare på grund av brist på pengar, och enär jag vet att jag som voontär får fin utbidning besöt jag försöka komma in vid armen... Har prövat på både framgång och motgång i mitt iv och vet också att krigarivet inte atid är någon dans på rosor, men vi ändock gärna komma in där ty man får något att tänka på. Tänka på framtiden.» En så stor grupp som 441 eer 50 % ha angett intresset för det miitära. Men det sättes oftast i andra hand efter utbidningsmotivet och spear med a säkerhet inte den ro som man av siffrorna att döma skue kunna tro, även om krigarivet givetvis har sin stora dragningskraft på ungdomspsyket. Ofta titaas hågen för äventyr och stordåd. Så exempevis hos denne 18-årige antarbetare, som dock ganska snart skides från utbidningen på grund av uruset uppförande och fuständig brist på fit:»jag vi bi voontär därför att jag har stort intresse för det miitära. Ända sedan man var iten. Och ekte med stakar som gevär. Och åade i diken och buskar. När man föjde miitären mitas på deras övningar. J a det var min önskedröm att en gång få bi sodat. Nu tänker jag att drömmen ska gå i uppfyese.» I det här faet tycks önskedrömmen ohjäpigt ha dödats av sodativets hårda reaiteter. Icke mindre än 135 eer 15,3% ange att någon av de friviiga försvarsröreserna, hemvärnet, andstormen eer i vissa fa uftbevakning gjort dem miitärt intresserade. Särskit hemvärnet har betytt mycket i detta sammanhang. En 20-årig svetsare skriver:»jag vi ha grundigare utbidning än den jag skue fått under min värnpikt. Voontärer jag taat med, säger att kamratandan och sammanevnaden är mycket god. Gott kamratskap sätter jag mycket högt, och den miitära utbidningen har jag fått smaka på inom Hemvärnet, som jag trivs mycket vä med. Vi är ju visserigen inte tisammans så änge varje övning, men man önskar att varje övning kunde bi itet ängre.» I 91 fa anges, att fadern eer någon annan säkting varit värvad och givit vissa impuser. I 39 fa anges arbetsöshet eer vantrivse med det civia arbetet. 15 stycke:!). ange, att de tagit fast anstäning som aternativ ti den ånga värnpikten, 11 stycken att deras ordinarie värnpiktstjänstgöring gjort dem miitärt intresserade. 22 stycken ange sitt idrotts- och friuftsintresse som motiv och 13 stycken peka på den karaktärsdanande betydese som voontärutbidningen kan komma att få. Man får inte bortse ifrån att ungdomens sinne för det ideaistiskt-heroiska i åtskiiga fa också spear en viss ro. Såunda ange 29 yngingar värdet av att tjäna och försvara fosterandet. Ett exempe härpå är denne 19-årige antarbetare: 633
Torsten Husen»J ag vi bi voontär för att jag har ust för det miitära också för att jag ska kunna arbeta mig fram här i ivet viket varit min största önskan sedan jag var iten. Och så vi jag käna kung och vårt vackra fosterand viket man håer så kärt nu hest i dessa krigstider när man tänker på hur många andra fått gott ifrån både hus och hem och deras fana kanske adrig korner att vaja mer för vinden viket är det snyggaste man kan se.» Det kan ha sitt intresse att jämföra de motiv som stads- respektive andsbygdspojkar ha angivit. Det framgår då exempevis, att dubbet så många pojkar från andet angivit stark studieängtan som motiv; ara minst är detta procentta för pojkarna från storstäderna. I det senare faet dominerar inte så säan en strävan att skaffa sig teknisk speciautbidning. Det är därför som stadspojkar i större utsträckning än andsbygdspojkar söka sig ti pansarvapnet och fyget. Krigsmakten har änge fyt och fyer fortfarande en mycket viktig funktion i den sociaa och regionaa cirkuationsprocessen i vårt and. Både när ståndscirkuationens historia en gång ska skrivas och när probemet andsbygdens avfokning ånyo tas upp ti behanding kommer voontärinstitutionens betydese säkert att framhävas. Man kommer då, om man forskar närmare i akterna, att stöta på den fattige torparpojken, som före sekeskiftet sökte anstäning vid Svea ivgarde och så småningom bev distinktionskorpra och underofficer och vars söner nu inneha höga statiga befattningar, eer stöta på de studiebegåvade pojkar från andsbygden, som via krigsmakten kommit i tjänst och i oika tjänst~grader inom poisväsende, post, tu och teegraf fugjort en betydesefu uppgift ti samhäets fromma. 634 ~;.