Fysisk aktivitet på recept Kickstart till en hälsosammare livsstil

Magisteruppsats Fysisk aktivitet på recept Kickstart till en hälsosammare livsstil Författare:Victoria Mattelin och Jennifer Niklasson Termin: VT-15 Ämne: Vårdvetenskap Nivå: Avancerad Kurskod: 4VÅ02E

Abstrakt Bakgrund: Fysisk inaktiviet ökar globalt och är ett hot för folkhälsan då det kan leda till ohälsa och ett flertal sjukdomar. Sveriges regering utformade 2001ett projekt Sätt Sverige i rörelse och i samband det infördes metoden fysisk aktivitet på recept (FaR). Evidens har visat att FaR är ett effektivt sätt att bli fysiskt aktiv. Dock har det även framkommit att vissa patienter har svårt att följa ordination och saknar stöd från hälsooch sjukvården. Det kan vara värdefullt att ta del av patienternas upplevlser att förskrivas FaR för att bidra med ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdpersonal. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av att få fysisk aktivitet på recept. Metod: Semistruktuerade intervjuer med tolv patienter som förskrivits FaR. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera resultatet. Resultat: Deltagare i studien hade en positiv inställning till att förskrivas FaR. FaR bidrog till att motivationen och medvetenheten om att träna ökade. Ett ökat fysiskt och psykiskt välbefinnande av fysisk aktivitet upplevdes också. Gruppträningens sociala effekter var betydelsefulla. FaR sågs även likt ett alternativ och ett komplement till läkemedelsbehandling. Det framkom dock hinder kring FaR, både yttre omständigheter och deltagarnas individuella svårigheter att vara fysiskt aktiva och följa receptet. Stöd till fysisk aktivitet från både nära och kära samt stöd och information från sjukvårdspersonal och tränare ansågs viktigt. Slutsats: Slutsatsen av denna studie anses vara att FaR-ordinerad gruppträning är gynnsam framförallt hos äldre. Nyckelord Distriktssköterska, fysisk aktivitet, Fysisk aktivitet på recept (FaR), upplevelser

Abstract Background: Physical inactivity is increasing globally and is a threat to public health as it can lead to ill health and a variety of diseases. In 2001 the Swedish Government designed the project " Put Sweden in motion" and in conjunction introduced the method physical activity on prescription (PaP). Evidence has shown that PaP is an effective way to become physically active, however, it has also emerged that some patients have difficulties following the prescription and lack support from the health care. It may be valuable to take note of the patients experiences to be prescribed PaP to contribute with increased knowledge among healthcare professionals. Purpose: The purpose was to illuminate patients experiences of receiving physical activity on prescription. Method: Semi- structured interviews with patients that had been prescriben PaP. Qualitative content analysis was used to analyze the result. Results: Participants in the study had a positive attitude towards being prescribed PaP. PaP contributed to motivation and awareness to the importance of being physically active. Increased physical and mental wellbeing of physical activity was also experienced. The social impact of group training was significant. PaP was also viewed as an alternative and a complement to drug therapy. It appeared, however, obstacles around PaP, both external constraints and the participants' individual difficulties to be physically active and follow the recipe. Support for physical activity from both family and friends as well as support and information from health care professionals and coaches were considered important. Conclusion: The conclusion of this studie was that PaP-prescribed group training was beneficial for seniors. Keywords District nurse, physical activity, physical activity on prescription (PaP), experiences ii

Tack Ett stort tack till alla deltagare, utan er hade inte denna studie kunnat genomföras. Ett stort tack vill vi också rikta till Ann- Kristin Lundh och Vårdcentralen Alvesta för hjälpen att komma i kontakt med patienter som förskrivits FaR. Vi vill även tacka vår handledare Christel Borg som alltid har givit oss ett gott bemötande och svarat på alla våra frågor. iii

Innehåll 1 Inledning 1 2 Bakgrund 1 2.1 Effekter av fysisk inaktivitet 1 2.2 Betydelsen av fysisk aktivitet 3 2.3 Fysisk aktivitet på recept 4 2.4 FaR-verksamheten i Region Kronoberg 6 2.5 Patientperspektivet att förskrivas FaR 7 3 Teoretisk referensram 9 3.1 Den transteoretiska modellen 9 3.1.1 Förändringsstadier State of change 9 3.2 Aron Antonovsky, KASAM- känslan av ett sammanhang 10 4 Problemformulering 11 5 Syfte 12 6 Frågeställning 12 7 Metod 12 7.1 Design 12 7.2 Urval 12 7.3 Genomförande 13 7.4 Datainsamling 13 7.5 Dataanalys 14 7.6 Etiska övervägande 17 8 Resultat 17 8.1 FaR bidrar till ökat välbefinnande 17 8.1.1 Psykiskt välbefinnande 17 8.1.2 Fysiskt välbefinnande 18 8.1.3 Gruppträningen bidrar till social gemenskap 18 8.2 Motivation och medvetenhet av att vara fysiskt aktiv 19 iv

8.2.1 Tidigare sjukdomar, skador och kroppsvikten motiverar 19 8.2.2 FaR ger motivation att komma igång 20 8.2.3 FaR bidrar till fysisk aktivitet även utanför receptet 20 8.3 Alternativ och komplement till läkemedel 21 8.3.1 En upplevd smärtlindring 21 8.3.2 Komplement till läkemedel 21 8.4 Hinder med FaR 22 8.4.1 Omgivningens hindrande faktorer 22 8.4.2 Individens svårigheter att följa FaR 23 8.5 Upplevelser av stöd och information vid FaR 23 8.5.1 Stöd av nära och kära 24 8.5.2 Stöd och information av tränare och hälso- och sjukvårdspersonal 24 9 Metoddiskussion 25 9.1 Design 25 9.2 Urval 25 9.3 Genomförande 26 9.4 Datainsamling 27 9.5 Dataanalys 29 9.6 Studiens överförbarhet 30 9.7 Etiska reflektioner 31 10 Resultatdiskussion 31 10.1 FaR bidrar till ökat välbefinnande 32 10.2 Motivation och medvetenhet av att vara fysiskt aktiv 34 10.3 Alternativ och komplement till läkemedel 36 10.4 Hinder med FaR 36 10.5 Upplevelser av stöd och information kring FaR 38 10.6 Kliniska implikationer 39 10.7 Förslag till ny forskning 39 11 Slutsats 40 12 Referenser 41 v

Bilagor I Bilaga A I Bilaga B III Bilaga C VI vi

1 Inledning Dagens samhälle har blivit allt mer stillasittande och det kan öka risken för kardiovaskulära sjukdomar (Thorp et al., 2010). Regelbunden fysisk aktivitet har många gynnsamma effekter på hälsan och minskar risken för flera av de stora folksjukdomarna (WHO, 2014). Fysiskt inaktiva personer har i genomsnitt en förkortad livslängd (Brønnum-Hansen, Juel, Davidsen & Sørensen, 2007). Fysisk inaktivitet medför stora kostnader för samhället samt är ett hot mot folkhälsan (SBU, 2007). En metod för att främja fysisk aktivitet för personer med ohälsa är fysisk aktivitet på recept (FaR) (Leijon, Kallings, Faskunger, Lærum, Börjesson & Ståhle 2008b). Studiens författare kom i kontakt med FaR under den verksamhetsförlagda utbildningen och då väcktes ett intresse för denna hälsofrämjande metod. I förskrivningen av FaR är individen utgångspunkten (Kallings, 2009). Studiens författare blev därför intresserade av hur patienter upplever att förskrivas FaR samt hur det påverkat deras livsstil och levnadsvanor. Förhoppningen med föreliggande studie är att den ska bidra med en ökad kunskap och vara till nytta för distriktssköterskor och andra förskrivare till exempel läkare och sjukgymnaster av FaR i det hälsofrämjande arbetet. 2 Bakgrund I bakgrunden beskrivs betydelsen av fysisk aktivitet, effekter av fysisk inaktivitet och vad fysisk aktivitet på recept innebär. Det framgår även ett patientperspektiv att förskrivas fysisk aktivitet på recept samt hur FaR-verksamheten är utformad i Region Kronoberg. 2.1 Effekter av fysisk inaktivitet Enligt WHO (2014) är fysisk inaktivitet den fjärde största riskfaktorn till ökad dödlighet och menas vara upphov till 3,2 miljoner dödsfall världen över. Det går även att se att fysisk inaktivitet ökar globalt och en tredjedel av alla vuxna i världen beräknas röra sig för lite (Ibid.). Mycket stillasittande har visat sig ha ett samband med ökade kardiovaskulära riskfaktorer samt det metabola syndromet (Thorp et al., 2010; Sisson et al., 2009). Fysisk inaktivitet förkortar även livslängden i genomsnitt med åtta till tio år och har en negativ effekt på den hälsorelaterade livskvalitén (Brønnum-Hansen et al., 2007). Fysisk inaktivitet orsakar stora kostnader för samhället i form av sjukdomar hos befolkningen och kan i längden orsaka lidande och förkortad livslängd hos den enskilda 1

individen (SBU, 2007). Hälsofrämjande insatser från primärvården, exempelvis FaR, har visat sig vara gynnsammare för samhället då det är mer kostnadseffektivt än läkemedelsbehandling (Romé, 2014; Garrette et al., 2011; Hagberg, 2007). Den fysiska inaktiviteten är troligtvis ett större problem i höginkomst-länder och anses delvis bero på en högre grad av stillasittande, både på arbetet och fritiden. Det kan också bero på att människor ofta transporterar sig med bil eller kollektivtrafik vilket leder till ökad fysisk inaktivitet. Miljöfaktorer som följer med att allt fler lever i storstäder kan också ha en påverkan på att den fysiska aktiviteten minskar. Dessa faktorer kan exempelvis vara mycket trafik i närområdet, brist på parker och gångvägar, rädsla för att bli utsatt för brott och dålig luftkvalitet (WHO, 2014). I Sverige uppskattas att max 20 procent av befolkningen över 30 år är tillräckligt fysiskt aktiva sett ur ett hälsoperspektiv (SBU, 2007). Socialstyrelsen (2012) listar otillräcklig fysisk aktivitet till en av de fyra ohälsosamma levnadsvanor som hälso- och sjukvården särskilt ska arbeta med. Otillräcklig fysiskt aktiva patienter ska erbjudas stöd och hjälp av hälso- och sjukvården för att förändra den ohälsosamma vanan. På så sätt förebyggs livsstilsrelaterade sjukdomar hos befolkningen. Definitionen av fysisk inaktivitet är fysisk aktivitet på en måttlig nivå i mindre än 150 minuter i veckan eller mindre än 75 minuters högintensiv fysisk aktivitet i veckan (Socialstyrelsen, 2012). WHO (2014) uppger att målsättningen år 2025 är att reducera den fysiska inaktiviteten bland världens befolkning med tio procent och för att uppnå målet krävs det att nationella handlingsplaner finns utformade. Socialstyrelsen (2012) har utarbetat nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder till hälso- och sjukvården för att förebygga folksjukdomar. För att öka den fysiska aktiviteten hos inaktiva personer rekommenderas motiverande samtal i kombination med ordination på fysisk aktivitet. Socialstyrelsen bedömer att det varierar kraftigt i landet hur arbetet är utformat för att öka den fysiska aktiviteten hos inaktiva personer. Vidare uppskattas att det med all säkerhet behövs större resurser inom hälso- och sjukvården för att kunna arbeta efter rekommendationerna fullt ut i framtiden (Ibid.). 2

2.2 Betydelsen av fysisk aktivitet Människokroppens alla vävnader ser i stort sett likadana ut som våra förfäders för tusentals år sedan. Kroppen är gjord för att vara aktiv och i rörelse. Människans kropp och själ mår bra av fysisk aktivitet (Henriksson & Sundberg, 2008). Regelbunden fysisk aktivitet har många positiva effekter på hälsan och minskar risken för bland annat hjärtoch kärlsjukdomar, diabetes, depression, bröstcancer och tarmcancer (WHO, 2014; Henriksson & Sundberg, 2008; Hagberg, 2007). Fysisk aktivitet har även visat sig ha god effekt för att lindra smärta (Börjesson, Mannerkorpi, Knardahl, Karlsson & Mannheimer, 2008). Fysisk aktivitet förbättrar likaså livskvalitén genom ökat psykiskt välbefinnande och förbättrad fysisk hälsa (Jansson & Andersson, 2008). Fysisk aktivitet har visats kunna förebygga och lindra depression samt förbättra den psykiska hälsan (Azar, Ball, Salmon & Cleland, 2010). Fysisk aktivitet kan också ha en sekundärpreventiv effekt hos personer som redan drabbats av sjukdom (SBU, 2007). Studier har visat att fysisk aktivitet har en blodtryckssänkande effekt på personer med hypertoni men även en preventiv inverkan (Cornelissen & Fagard, 2005; Hagberg, 2007). Vinsterna med fysisk aktivitet för hälsan anses vara så stora att de överväger de potentiella skaderiskerna fysisk aktivitet kan innebära för personer i alla åldrar (WHO, 2014). Fysisk aktivitet definieras som all kroppsrörelse vilket sker till följd av att skelettmuskulaturen drar sig samman och resulterar i en ökad energiförbrukning (SBU, 2007). WHO (2014) menar att fysisk aktivitet dock inte ska förväxlas med motion. Fysisk aktivitet innefattar all kroppsrörelse, exempelvis hushållsarbete och rörelse i vardagliga situationer till skillnad från motion som är en planerad aktivitet och syftar till att bibehålla eller förbättra den fysiska kapaciteten (Socialstyrelsen, 2012). Det som sker i kroppen vid fysisk aktivitet är att pulsen och hjärtats minutvolym ökar. Även andningsfrekvensen, blodtrycket och kroppstemperaturen ökar. Genomblödningen i hjärtat och musklerna blir större. Det bildas mer mjölksyra samt frisättningen av adrenalin, tillväxthormon och kortisol ökar (Henriksson & Sundberg, 2008). Fysisk aktivitet kan genomföras i olika intensitet, och både fysisk aktivitet på en måttlig- och högintensiv nivå har positiva effekter på hälsan (WHO, 2014). Desto högre intensitet aktiviteten utförs i, desto större blir effekterna på kroppens funktioner. Effekterna av ökad fysisk aktivitet kan ses redan efter en kortare period på några veckor, men effekterna blir större desto längre tidsperiod aktiviteten utförs. Fysisk aktivitet bör ske regelbundet för att ge effekt på hälsan (Henriksson & Sundberg, 2008). Regelbunden 3

aktivitet med måttlig intensitet så som promenader och cykling kan ge stora hälsovinster (WHO, 2014). 2.3 Fysisk aktivitet på recept Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en metod som används inom hälso- och sjukvården i Sverige för att på ett systematiskt sätt öka den fysiska aktiviteten hos inaktiva personer. Metoden används för att förbättra hälsa, förebygga sjukdomar och i vissa fall medicinering (Leijon et al., 2008b). Det var under det nationella projektet Sätt Sverige i rörelse 2001 FaR utvecklades och började användas i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2014). Grundtanken med FaR är ett samarbete mellan aktivitetsarrangörer i närområdet och hälso- och sjukvården för att stötta patienter till att öka sin fysiska aktivitet. Vid förskrivningen av FaR är det centrala att utgå från individen. Det är patientens hälsotillstånd, intresse och motivation som styr samtalet mellan patienten och förskrivaren, vilket sedan leder vidare till ordinationen (Kallings, 2009). Leijon et al. (2008b) menar att det måste finnas motivation till förändring och ett intresse av FaR hos patienten för att receptet ska ha någon nytta. FaR innebär att patienten får en individanpassad skriftlig ordination på fysisk aktivitet vilken har tagits fram i samråd mellan patient och förskrivare för att hitta lämpliga aktiviteter. Det är viktigt att receptet på fysisk aktivitet innehåller vilken eller vilka typer av aktiviteter som avses samt vilken intensitet, duration och frekvens aktiviteten ska ha. FaR kan innefatta både enklare råd på en fysisk aktivitet eller vara mer omfattande och involvera ett mer strukturerat stöd från förskrivare och aktivitetsarrangörer (Leijon et al., 2008b). Aktiviteten som förskrivs kan ske antingen genom gruppträning inom hälso- och sjukvården eller gruppträning och enskild träning utanför hälso- och sjukvården (Kallings, 2010). Patienter i behov av att öka sin fysiska aktivitet och som utför aktiviteter på egen hand eller inom någon idrottsorganisation, ska i första hand erbjudas motiverande samtal i kombination med FaR-receptet. Patienter som behöver ett större stöd bör erbjudas gruppträning inom hälso- och sjukvården. Tanken är att det sedan ska underlätta för dem att bli fysiskt aktiva på egen hand (Kallings, 2010). FaR kan förskrivas av flera anledningar, men grunden är att patienten inte är tillräckligt fysiskt aktiv och att fysisk aktivitet kan användas som prevention och behandling av sjukdom (Leijon et al., 2008b). I FYSS, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, finns anvisningar för förskrivare vid 4

ordination av FaR, med råd om fysisk aktivitet anpassat till olika sjukdomstillstånd (Ibid.). Av en rapport från SBU (2007) framgår det att patienter som får rådgivande samtal om fysisk aktivitet av hälso- och sjukvårdspersonal i kombination med FaR ökar sin fysiska aktivitet mer än om de endast får rådgivning genom samtal. FaR kan i Sverige förskrivas av legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, bland annat sjuksköterskor, sjukgymnaster och läkare, förutsatt att förskrivaren har den kunskap som krävs för ändamålet. Det innebär att förskrivaren av receptet ska ha kunskap om patientens aktuella hälsostatus, kunskap av de lokala rutinerna för FaR samt kunskap om patientcentrerade samtal. Förskrivaren har också ett ansvar att följa upp patientens resultat (Leijon et al., 2008b). Sverige arbetar annorlunda med FaR jämfört med de övriga nordiska länderna som även de arbetar med FaR. Där tillåts i de flesta fall endast läkare att skriva ut recept på fysisk aktivitet (Ibid.). I en svensk studie undersöktes vilka yrkesgrupper som mest förskrev FaR i primärvården i Östergötland. Den största gruppen var läkare och sjuksköterskor vilka tillsammans skrev ut två tredjedelar av alla recept på fysisk aktivitet. Sjuksköterskor stod för 31 procent av förskrivningarna och läkarna stod för 38 procent under det år studien utfördes (Leijon, Bendtsen, Nielsen, Ekberg & Ståhle, 2008a). Leijon, Bendtsen, Nielsen, Festin och Ståhle (2009) beskriver att patienter som fick FaR utskrivet av sjuksköterskor och läkare i primärvården tenderade att öka sin fysiska aktivitet något mer än när de förskrevs FaR av sjukgymnaster. I en svensk avhandling av Persson (2014) där distriktsläkare intervjuades om sina erfarenheter av att förskriva FaR beskrevs att det tog mycket tid under patientbesöken att samtala kring fysisk aktivitet. Många läkare upplevde även att de saknade kunskap om icke-farmakologiska metoder likt FaR, vilket resulterade i en osäkerhet att använda metoden. Läkarna ansåg dock att det var deras ansvar att informera om vikten av att vara fysiskt aktiv och om förebyggande insatser hos patienterna. En annan svensk studie visade att förskrivande distriktssköterskor av FaR tyckte att det var en bra hälsofrämjande intervention för att öka patienters fysiska aktivitet. De ansåg även att organisationen och arbetssättet kring FaR på arbetsplatsen var betydelsefullt för förskrivningen. Dock framkom det att många distriktssköterskor upplevde att det fanns bristande rutiner kring FaR och dess uppföljning, vilket kunde leda till att de undvek att förskriva FaR (Bohman, Mattson & Borglin, 2014). 5

Lawton et al. (2008) utförde en studie under två års tid där sjuksköterskor i primärvården i Nya Zeeland skrev ut fysisk aktivitet på recept till kvinnor mellan 40 och 74 år. Deltagarna gavs skriftlig information och individuella mål för att öka sin fysiska aktivitet samt möjlighet till att få stöd av sjuksköterska under tiden studien pågick. Många ökade sin fysiska aktivitet och uppnådde 150 minuters måttligt intensiv aktivitet i veckan, vilket var målet. Många uppgav även att ökad fysisk aktivitet gav dem en ökad livskvalité och ett ökat psykiskt välbefinnande. Lawton et al. (2008) menar att studiens resultat kan stödja användandet av FaR som metod för att öka den fysiska aktiviteten. Det har dock även framkommit kritik mot att förskriva fysisk aktivitet på recept. En studie av James et al. (2008) har visat att recept på fysisk aktivitet inte alltid är lämpligt för alla individer. Det kunde bland annat vara svårt att följa receptet för unga personer med tidsbrist och personer med kraftig fetma samt psykisk ohälsa. Enligt Romé (2014) är det viktigt att identifiera rätt målgrupp vid förskrivningen av FaR för att på bästa sätt uppnå följsamhet och effektivitet. Kallings (2012) menar att FaR är en viktig resurs vilken generellt inte utnyttjas i tillräcklig omfattning i Sverige. Ungefär en miljon patienter diskuterade motionsvanor vid sitt senaste besök i sjukvården, men endast fem procent av dessa fick stöd i form av FaR. En brist är att det idag inte finns någon enhetlig statistik kring hur FaR tillämpas i olika landsting eller regioner, vilket kan göra det svårt att utvärdera arbetssättet kring FaR. Det saknas exempelvis information om hur uppföljning sker och det är svårt att veta om alla patienter i landet får liknande stöd av hälso- och sjukvården. 2.4 FaR-verksamheten i Region Kronoberg Under 2008 började Region Kronoberg, dåvarande Landstinget Kronoberg, att införa metoden FaR. Arbetsmetoden för förskrivningen av FaR i Region Kronoberg börjar oftast med att patienter på besök inom primärvården får en bedömning av legitimerad personal kring problemet patienten söker för. Den legitimerade personalen har ett samtal och identifierar den nuvarande fysiska aktiviteten samt livsstilen hos patienten. På så sätt kan beslut tas om FaR-recept är lämpligt. FaR kan förskrivas antingen som en del i behandlingen eller i form av enskild behandling och dokumenteras i patientjournalen. Legitimerad personal utgår från FYSS- handboken vilket är ett hjälpmedel för att hitta en lämplig aktivitet för patientens hälsotillstånd. Vidare kan förskrivarna skicka recepten till särskilda receptmottagare i Region Kronoberg. Receptmottagaren kan utfärda receptet åt patienten efter att det förskrivits av legitimerad personal och även 6

följa upp patientens resultat. (Eriksson & Lendahls, 2012; V. Cofré Lindow, personlig kommunikation, 13 februari 2015). Vårdcentralen Alvesta i Region Kronoberg är den vårdcentral där flest recept i regionen förskrivs. Under år 2014 skrev Vårdcentralen Alvesta ut 144 recept på fysisk aktivitet av totalt 1308 recept som förskrevs av primärvårds- och rehabcentrum i region Kronoberg (V. Cofré Lindow, personlig kommunikation, 17 mars 2015). Vårdcentralen Alvesta har ett utvecklat arbetssätt kring FaR och de flesta recept går till vårdcentralens FaR-samordnare. FaR-samordnaren ringer upp patienterna efter de har fått receptet förskrivet och har då ett rådgivande samtal med dem. Vidare utformas aktiviteter i samråd med patienten och stöd av FYSS. Patienter i stort behov av utökat stöd för att komma igång med fysisk aktivitet kan erbjudas att delta i FaR-anpassade gruppträningspass, exempelvis vattengympa och KomiGång -gympa, som anordnas av föreningen GF-Spänst Alvesta. Vårdcentralen Alvesta stödjer även denna verksamhet då de bidrar med visst ekonomiskt stöd för bland annat lokal (A-K. Lundh, personlig kommunikation, 14 januari, 2015). Enligt Leijon et al. (2008b) har en FaR-samordnare med kunskap inom motiverande samtal och beteendeförändring en mycket viktig roll i utformningen av FaR-ordinationen. Det är därför även viktigt att det på lokal nivå finns ett tydligt arbetssätt kring FaR för att ge patienten de bästa förutsättningarna. 2.5 Patientperspektivet att förskrivas FaR I en avhandling av Leijon (2009) framgick det att patienter i stort behov av att öka sin fysiska aktivitet ansåg att ansvaret för att börja motionera till stor del låg hos dem själva, men även att hälso- och sjukvården hade ett visst ansvar. Hos den allmänna delen av befolkningen som önskade öka sin fysiska aktivitet ville en av sju ha stöd i detta. Hos fysiskt inaktiva individer med ett Body Mass Index, BMI >30, ville en av fyra ha stöd i att öka sin fysiska aktivitet och hälften av dessa önskade stöd från hälsooch sjukvården. I en amerikansk kvalitativ studie av Ingram, Wilbur, McDevitt och Buchholz (2011) där kvinnor deltog i ett program för att öka sin fysiska aktivitet och bland annat fick recept på fysisk aktivitet, framkom det att kvinnor vilka redan var fysiskt aktiva innan receptet förskrevs önskade att receptet skulle handla mer om aktivitetens tid, frekvens och intensitet. Kvinnor som inte tidigare varit aktiva ville däremot att receptet skulle innehålla råd om livsstilsförändring och stöd i att inkludera den fysiska aktiviteten i vardagen. I en brittisk kvalitativ studie intervjuades 13 äldre 7

patienter vilka deltog i FaR-anordnade aktiviteter. De upplevde ett ökat välbefinnande i form av förbättrad självkänsla och ökat självförtroende av aktiviteterna jämfört med innan. De upplevde även förbättrad sömn och humör samt kände sig starkare mentalt och fysiskt (Stathi, McKenna & Fox, 2004). De kvalitativa studierna visade också att det var betydelsefullt med stöd och uppföljning för att lyckas med att öka den fysiska aktivitetsnivån (Ingram 2011; Stathi et al., 2004). Vissa äldre saknade stöd från andra individer med FaR och önskade att få träffa andra i samma situation (Stathi et al., 2004). I en studie av Leijon et al. (2009) undersöktes effekten av FaR på patienters fysiska aktivitet. Hälften av patienterna bedömde att deras fysiska aktivitet hade ökat både tre och tolv månader efter förskrivningen jämfört med deras utgångsläge. Patienter som utförde någon form av fysisk aktivitet innan de fick FaR hade högre följsamhet än de som inte utförde någon typ av fysisk aktivitet då de fick receptet. I en avhandling av Kallings (2008) där patienters uppfattningar av följsamheten till FaR undersöktes, visade det sig att 65 % hade en god följsamhet till ordinationen. FaR hade även lika god följsamhet i förhållande till annan behandling. Även individanpassad FaR ökade den fysiska aktiviteten under minst sex månader efter förskrivningen men likaså ökade det psykiska och fysiska välbefinnandet. I Ingram et al. (2011) upplevde kvinnorna i studien att receptet på fysisk aktivitet var positivt då det gav dem struktur, ett mål med sin fysiska aktivitet och ökade motivationen. Fysisk aktivitet underlättade även för dem att hantera stress i sitt vardagsliv. Flera kvinnor beskrev att receptet upplevdes som en omstart för att kunna bli mer fysiskt aktiv. De upplevde också att det fysiska och psykiska välbefinnandet ökade, samt att de fick en bättre livskvalité. Hinder till att följa FaR-ordinationen kunde vara tidsbrist (Leijon, 2009; Ingram et al., 2011). Svårigheter att transportera sig till träningen kunde även utgöra ett hinder. De som uppgav att transporten var hindrande hade fördragit att få hembaserade aktiviteter förskrivet, exempelvis promenader istället för gruppträning (Leijon, 2009). De största hindrande faktorerna för följsamheten av FaR hos äldre vuxna var sjukdom och smärta (Leijon, Faskunger, Bendtsen, Festin & Nilsen, 2011; Stathi et al., 2004). Hos yngre vuxna var ekonomiska faktorer en hindrande orsak till att utföra gruppträningsaktiviteter, och de hade istället önskat förskrivning av hembaserade aktiviteter. De som endast utförde hembaserade aktiviteter hade dock lägre motivation till att öka sin fysiska aktivitet (Leijon et al., 2011). Andra hindrande faktorer till att öka sin fysiska aktivitet var svårigheter att kombinera sitt familjeliv med den fysiska 8

aktiviteten (Ingram et al., 2011; Stathi et al., 2004). Att kombinera arbete med fysisk aktivitet sågs även hindrande. Likaså faktorer i utomhusmiljön, exempelvis dåligt väder och otryggt bostadsområde, var hindrande faktorer till att vara fysiskt aktiv (Ingram et al., 2011). 3 Teoretisk referensram Författarna till studien har valt ut en del i den transteoretiska modellen, Stages of change, förändringstadium, samt teorin, KASAM. Stage of Change valdes då FaR har hämtat mycket inspiration från denna teori (Statens folkhälsoinstitut, 2011). Teorin anses kunna kopplas väl ihop med patienters motivation till en livsstilsförändring samt hur individer pendlar i förändringsstadier och dess process för att uppnå en beteendeförändring. Teorin KASAM valdes då författarna anser att förskrivas FaR och genomföra ordinationen kan medföra en stor livsstilsförändring hos individen. Livsstilsförändringen kan bidra till nya stora påfrestningar och förändringar från det liv individen är van vid. Teorin valdes då den handlar om hur människan på olika sätt klarar påfrestningar livet. 3.1 Den transteoretiska modellen Den transteoretiska modellen är utvecklad genom analyser av teorier inom beteendeförändring i psykoterapin. Den transteoretiska modellen har sin grund i rökavvänjning men används även inom andra hälsorelaterade områden såsom fysisk aktivitet. Modellen består av tre olika delar. Den första delen förändringsstadier ( stage of change ), vilket innebär olika stadier utifrån människans benägenhet till förändring. Modellens andra del kallas handlingsätt till förändring ( processes of change ), vilket innebär människans handlingssätt att förflytta sig mellan förändringsstadier. Den tredje delen handlar om motivationsbalans och aktivitetsspecifik självtillit ( self-efficacy ) och fokuserar på varför människor förändras och dess processer (Wester, Wahlgren & Wedman, 2008). 3.1.1 Förändringsstadier State of change Det finns sex förändringsstadier vilka påverkar beetendeförändringsprocessen enligt den transteoretiska modellen. Beetendeförändringsprocessen bör ses likt en spiral och återfall är en naturlig del i processen (Wester et al., 2008). Det första stadiet, förnekelsestadiet, befinner sig människor i då de inte är regelbundet fysiskt aktiva och 9

inte heller har för avsikt eller är intresserade att förändra sina vanor (Wester et al., 2008; Prochaska, Norcross & DiClemente, 2013). Familj, vänner och arbetskamrater är oftast väldigt medvetna om att individen har ett problem att ta itu med (Prochaska et al., 2013). En bidragande faktor till att individen inte är intresserad av att förändra sina vanor kan vara bristande kunskap eller information. En annan faktor som kan spela in är att individen har försökt ändra beetende ett antal gånger men misslyckats (Wester et al., 2008). I begrundandestadiet befinner sig människor då de inte är fysiskt aktiva men har funderingar att förändra sin inaktiva livsstil inom sex månader (Ibid.). Dessa individer är medvetna om att fysisk inaktivitet är ett hälsoproblem och har tankar hur de ska gå tillväga för en förändrad livsstil. I detta stadie kan individen stanna under många år (Prochaska et al., 2013). I det tredje stadiet, förberedelsestadiet, är de människor som inte regelbundet utför fysisk aktivitet men planerar att bli fysiskt aktiva inom en snar framtid, gärna nästa vecka eller månad (Wester et al., 2008). I handlingstadiet befinner sig människor då de ändrat sitt beteende för att främja en hälsosammare livsstil (Prochaska et al., 2013). Individen är fysiskt aktiv och har varit det under de senaste sex veckorna. Detta stadium ses ofta mest utifrån av vänner och familj men bör bara betraktas som en del av beteendeförändringen eftersom ett regelbundet fysisk aktivt beteende tar tid att upprätta (Wester et al., 2008). Under handlingsstadiet krävs ett stort engagemang och individens inre resurser är av vikt för att nå målet (Prochaska et al., 2013). I det femte stadiet aktivitetsstadiet är människan regelbundet fysiskt aktiv och har varit det i längre än sex månader. I detta stadium är det betydelsefullt att arbeta förebyggande mot återfall. Slutligen förekommer vidmakthållandestadiet där människor fullt ut tagit till sig ett beteende och inte kommer återgå till de gamla vanorna oberoende på situation (Wester et al., 2008). 3.2 Aron Antonovsky, KASAM- känslan av ett sammanhang Aron Antonovsky var den teoretiker som bytte perspektiv i hälso- och sjukvården genom att betona hälsa framför sjukdom. Det är därifrån ordet salutogen härstammar, vilket betecknas i hans modell (Jahren Kristoffersen, 2008). Ett salutogenetiskt synsätt innebär att fokus inte ligger i en viss sjukdom utan mer i vilka faktorer som skapar och bidrar till hälsa (Antonovsky, 2005). Ett salutogenetiskt synsätt innebär att ha ett holistiskt perspektiv på människan (Svensk sjuksköterskeförening, 2008). Detta kan bidra till en förståelse av människans inre självläkande process för att skydda sig mot de dagliga påfrestningarna hon eller han möter (Jahren Kristoffersen, 2008). KASAM, en 10

förkortning av känsla av sammanhang, är en central teori i det salutogenetiska synsättet på hälsa (Antonovsky, 2005). KASAM har ett nära samband med människans identitet. Livssituationer och händelser i barndomen är exempel som utformar människans KASAM (Jahren Kristoffersen, 2008). Antonovsky (2005) menar att KASAM är nödvändigt för att hälsa ska uppnås. KASAM kan mätas hos individer genom ett utformat frågeformulär. De tre centrala begreppen inom KASAM är enligt Antonovsky (2005) begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Begreppet begriplighet avser i vilken utsträckning människan kan hantera olika livshändelser, både inre och yttre stimuli som greppbara och om hon eller han kan förhålla sig till dem på ett förnuftigt sätt. Det innebär även att människan kan se att det egna handlandet leder till vissa konsekvenser och att de kan påverka varandra. I sin tur gör det att människan skapar en medvetenhet om de konsekvenser en viss handling medför. Hanterbarhet innebär i vilken grad människan upplever att det finns tillgång på resurser som kan hjälpa honom eller henne att hantera inre eller yttre stimuli. Med hjälp av resurser såsom kunskap och färdigheter kan människan påverka sin situation och inte uppleva sig som ett offer. Begreppet meningsfullhet avser hur människan upplever meningsfullheten i livet och hur hon eller han känslomässigt engagerar sig i de inre och yttre stimuli människan ställs inför. Enligt Antonovsky (2005) är meningsfullhet det mest centrala begreppet i KASAM. Dessa begrepp samverkar och upplever människan begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet uppnås en stark KASAM. Människor med stark KASAM har en högre förmåga att kunna hantera stressfyllda och utmanande situationer i livet än människor med låg KASAM och kan på så sätt uppnå hälsa. Det finns stöd för att starkt KASAM har ett samband med hur fysisk aktiv en individ är. Individer med starkt KASAM har visat sig ha lägre sannolikhet att vara fysisk inaktiva jämfört med individer med låg KASAM (Wainwright et al., 2007). 4 Problemformulering Fysisk aktivitet har många positiva effekter på människors hälsa och kan förebygga flera folksjukdomar. WHO beskriver samtidigt en global trend där en mer stillasittande livsstil och fysisk inaktivitet ökar. Fysisk aktivitet på recept (FaR) i kombination med rådgivande samtal från hälso- och sjukvårdpersonal har visat sig vara ett effektivt sätt för att öka den fysiska aktiviteten hos inaktiva personer. Socialstyrelsen rekommenderar även att metoden FaR används inom hälso- och sjukvården för att öka den fysiska aktiviteten hos personer med behov av detta. Då fysisk inaktivitet är ett stort och ökande 11

folkhälsoproblem, är det viktigt att ha fungerande strategier inom hälso- och sjukvården för att kunna förebygga och hindra de följdsjukdomar fysisk inaktivitet leder till. Det finns stora vinster med ökad fysisk aktivitet både för samhället och för den enskilda individen. Trots att FaR har visat sig vara ett effektivt sätt att öka den fysiska aktiviteten hos inaktiva personer är det långt ifrån alla som följer ordinationen. Studiens författare har hittat få studier om hur patienter upplever att förskrivas FaR, därför anses det vara ett viktigt område att belysa. Även forskare inom FaR menar att det finns ett behov av fler kvalitativa studier inom området samt dess effektivitet och användbarhet i den kliniska vardagen. Kunskap om patienters upplevelser av FaR anses viktigt hos förskrivande hälso- och sjukvårdspersonal. Det kan ge en ökad förståelse om patienternas bidragande faktorer att följa ordinationen samt möjliggöra ett gott stöd under förändringsstadierna för att öka sin fysiska aktivitet. 5 Syfte Syftet var att belysa patienters upplevelser av att få fysisk aktivitet på recept. 6 Frågeställning Hur upplever patienterna FaR som metod? Har FaR förändrat patienternas livsstil? 7 Metod Under metodavsnittet har studiens design, urval, genomförande, dataanalys samt etiska överväganden presenterats. 7.1 Design Studien har genomförts med en kvalitativ design med induktiv ansats där resultatet byggs på intervjuer för att fånga deltagarnas upplevelser av att förskrivas FaR. 7.2 Urval Urvalet har gjorts via ändamålsenligt urval. Inklusionskriterier för deltagare i studien var att de skulle ha förskrivits FaR och varit aktiva i KomiGång gympan i minst tre 12

månader. Deltagarna skulle tala flytande svenska, vara över 18 år samt inte lida av kognitiv svikt. 7.3 Genomförande Inledningsvis togs kontakt med en receptmottagare i Region Kronoberg för rådgivning om rekrytering av deltagare till studien. Vidare gavs rådet att kontakta en folkhälsostrateg som gör en doktorandstudie om FaR i Region Kronoberg. Därefter rekommenderades att kontakta Vårdcentralen Alvesta då de har ett välutvecklat arbete kring FaR och är den vårdcentral som skriver flest FaR-recept i Region Kronoberg. Kontakt togs via mail med verksamhetschefen på Vårdcentralen Alvesta för att informera om studiens syfte och tillvägagångssätt. Skriftligt samtycke till att genomföra studien gavs sedan av verksamhetschefen (se Bilaga A). Via verksamhetschefen togs kontakt med FaR-samordnaren på vårdcentralen och ett möte hölls i Alvesta för att diskutera deras arbetssätt och urvalsförförandet till studien. I samråd med FaRsamordnaren beslutades att deltagarna i studien skulle utgöras av patienter med FaR och deltog i gruppträningsprogrammet KomiGång under våren 2015. Författarna besökte ett gruppträningspass med 35 individer för att ge muntlig information om studiens syfte och 40 informationsblanketter samt svarstalonger delades ut under vecka 7, 2015. (se Bilaga B). FaR- samordnaren mottog sedan svarstalongerna och vidarebefordrade dem. Tolv personer lämnade sitt skriftliga samtycke till att delta i studien, varav fem män och sju kvinnor. Kontakt via telefon togs sedan med de personer som var intresserade att delta i studien och tid samt plats bestämdes för intervju. Alla tolv deltagarna inkluderades i studien. Åldern varierade mellan 63-76 år (medelvärde, 70 år), och de hade haft FaR förskrivet mellan tre månader till sex år (medelvärde, två år och nio månader). 7.4 Datainsamling Insamling av data genomfördes via semistrukturerade intervjuer under veckor 10, 11, 13 samt 14, 2015. Intervjuerna spelades in med hjälp av röstmemo- funktionen på båda författarnas iphones. En förbestämd intervjuguide (se Bilaga C), med frågor utformade från studiens syfte användes. Samtliga intervjuer utfördes i en lokal i anslutning till gruppträningen, vilket författarna föreslog och alla deltagarna tyckte att det var en bra plats. Den första intervjun genomfördes som en pilotintervju för att se om 13

intervjuguiden var relevant för syftet. Författarna ansåg att intervjun hade tillfredsställande kvalité och valdes därför att inkluderas i resultatet. Intervjuerna varade mellan 6-17 minuter (medelvärde, 12 minuter). Båda författarna närvarade vid alla intervjuer och turades om att ställa frågor. Under intervjuerna ställdes även följdfrågor för att få utförligare svar. Följdfrågor ger deltagarna möjlighet att utveckla sina svar (Polit & Beck, 2012). Innan intervjuerna påbörjades gavs upprepad muntlig information om studiens syfte, information om anonymiteten och intervjuns tillvägagångssätt. 7.5 Dataanalys Dataanalysen genomfördes enligt kvalitativ innehållsanalys. Materialet analyserades både med en manifest och latent analys. De inspelade intervjuerna transkriberades ordagrant, vilket innebar att även exempelvis hosta och skratt inkluderades. Det inspelade materialet delades upp och transkriberades enskilt jämnt fördelat. Efter transkriberingen var gjord lyssnade den andra författaren igenom det inspelade materialet och kontrollerade den transkriberade texten för att upptäcka om ord hade misstolkats. Det transkriberade materialet lästes sedan igenom upprepade gånger för att skapa en helhet inför analysprocessen. Först togs delar av texten med samma innebörd ut, vilket benämns som meningsenheter. Meningsenheterna kondenserades sedan, vilket resulterade i en kortare text utan att innebörden gick förlorad (Lundman & Hällgren Graneheim, 2012). Under analysprocessen satt författarna tillsammans, men det transkriberade materialet delades upp och meningsenheterna, kondenseringen av meningsenheter samt koderna plockades ut självständigt. Vid tveksamma meningsenheter eller oklarheter vid kondensering och kodning fördes en gemensam diskussion. Exempel av analysförförandet synliggörs i Tabell 1. De abstraherade koderna skrevs sedan på post-it-lappar för att lättare urskilja likheter och skillnader. Post-it-lappar med liknande innehåll diskuterades och placerades därefter in i fem huvudkategorier och tolv underkategorier vilket illustreras nedan i Figur 1. 14

Meningsenheter sen är vi ju några gubbar som är med och träffas och det är ju lite socialt det med ju, så det är Så efter vattengympan badar vi bastu och pratar lite Det är ju trevligt. (Informant 2). Kondenserade meningsenheter Några som träffas efter träningen och pratar och är sociala Tabell 1. Exempel på dataanalys Kod Underkategori Kategori Gruppträning medför social gemenskap och kontakt Gruppträningen bidrar till social gemenskap FaR bidrar till ökat välbefinnande Att få receptet, det var en spark i röven får man säga så För jag har väl aldrig hunnit och träna. För jag har haft så mycket annat... (Informant 4). Receptet medförde ett uppvaknade och motivation att börja träna. Motivation att komma igång FaR ger motivation att komma igång Motivation och medvetenhet av att vara fysiskt aktiv men sedan är det någon latmask i ryggen där som sitter också men så är det, man är ganska bekväm av sig va, faktiskt, så det är synd att man ska va (Informant 1). Svårt att ta sig ut och motionera ibland, bekväm och lat av sig Svårt att motivera sig till träning Individens svårigheter att följa FaR Hinder med FaR Det var gumman som var på mig Hon hade gympan ett år innan mig.. Åh jag sa, gympan det är inget för mig men hon lurade dit mig förra året och det ångrar jag då. För det var jävligt jobbigt asså. Men nu är det jättekul och vi är så många så det är positivt tycker jag (Informant 12) Frun som uppmuntrade mig att börja på gympan. Är tacksam för det och har jätteroligt där nu. Uppmuntran och stöd från familjen Stöd av nära och kära Upplevelser av stöd och information vid FaR 15

Figur 1. Sammanställning av huvudkategorier samt underkategorier. Psykiskt välbefinnande FaR bidrar till ökat välbefinnande Fysiskt välbefinnande Gruppträningen bidrar till social gemenskap Tidigare sjukdomar, skador och kroppsvikten motiverar Motivation och medvetenhet av att vara fysiskt aktiv FaR ger motivation att komma igång Patienters upplevelser av FaR Alternativ och komplement till läkemedel FaR bidrar till fysisk aktivitet även utanför receptet En upplevd smärtlindring Komplement till läkemedel Hinder med FaR Omgivningens hindrande faktorer Individens svårigheter att följa FaR Upplevelser av stöd och information vid FaR Stöd av nära och kära Stöd och information av tränare och hälsooch sjukvårdspersonal 16

7.6 Etiska övervägande En etisk egengranskning genomfördes men även en etisk rådgivning utfördes av Etikkommittén Sydost. Informationsbrev delades ut till personerna i gruppträningsprogrammet KomiGång (se Bilaga B), med information om studiens syfte och tillvägagångssätt. I informationsbrevet framgick det att deltagandet i studien var frivilligt och anonymt, samt att de när som helst kunde hoppa av utan att uppge någon orsak. Deltagarna lämnade muntligt och skriftligt informerat samtycke innan intervjuerna påbörjades. Muntlig information återupprepades om studiens syfte och tillvägagångssätt innan intervjuerna påbörjades för att säkerställa att deltagarna förstått innebörden av att medverka i studien. För att skydda anonymiteten hos deltagarna kodades materialet och förvarades hemma hos författarna. Efter studien examinerats kommer det inspelade och transkriberade materialet att kasseras. 8 Resultat Analysen resulterade i fem huvudkategorier: FaR bidrar till ökat välbefinnande, Motivation och medvetenhet av att vara fysiskt aktiv, Alternativ och komplement till läkemedel, Hinder med FaR och Upplevelser av stöd och information vid FaR. Huvudkategorierna har presenterats i texten nedan samt illustrerats med citat från de olika deltagarna. 8.1 FaR bidrar till ökat välbefinnande Samtliga deltagare upplevde att få FaR som något positivt. FaR har för många bidragit till ett ökat välbefinnande både psykiskt och fysiskt. Det framkom även att gruppträningen var betydelsefull för deltagarnas sociala välbefinnande. I kategorin, FaR bidrar till ökat välbefinnande, ingick underkategorierna: Psykiskt välbefinnande, Fysiskt välbefinnande samt Gruppträningen bidrar till social gemenskap 8.1.1 Psykiskt välbefinnande Ett ökat psykiskt välbefinnande upplevdes av fysisk aktivitet genom att deltagarna fick möjlighet att prioritera sig själva, blev piggare och kände sig mer nöjda med sig själva när de motionerade. Flera upplevde också ett ökat självförtroende. En deltagare uppgav att efter förskrivningen av FaR fick hon ett ökat självförtroende och vågade ta chansen 17

att lära sig simma. En annan deltagare uttryckte att fysisk aktivitet gav positiva effekter både för kropp och själ samt att dessa komponenter samspelade med varandra för ett gott välbefinnande. Han beskrev även att FaR skapade rutiner kring hans fysiska aktivitet vilket påverkade hans psykiska välbefinnande positivt. Några deltagare uttryckte även att FaR gav dem möjlighet att själva göra något aktivt för att förbättra sin hälsa, istället för att vara passiva och bara ta emot vård. Fysisk aktivitet påverkade deltagarnas livsstil och välbefinnande positivt. Några beskrev att det var bara dem själva som kunde ta ansvar för sin egen hälsa och välbefinnande. Jag menar om jag sitter som en soffpotatis hemma va då mår jag dåligt. Och det är bara jag som mår dåligt ingen annan. Och varför ska jag göra det Nej. (Informant 9) Några av deltagarna som upplevde att fysisk aktivitet gav dem ökat välbefinnande och blev en livsstil för dem, försökte även att hjälpa andra personer i sin omgivning att börja motionera. En deltagare uppgav att hon hade uppmanat personer i sin närhet att gå till vårdcentralen och be om att få FaR då hon själv upplevt stora positiva effekter av att ha blivit fysiskt aktiv. 8.1.2 Fysiskt välbefinnande Utöver ett ökat psykiskt välmående upplevdes även fysiska förändringar. Det framkom en känsla av ökad rörlighet i kroppen och lederna av att ha blivit mer fysiskt aktiva. Deltagarna kände sig också smidigare och var inte lika stela längre. Flera upplevde att orken och konditionen hade förbättrats. Viktnedgång, bättre balans och ökad fysisk styrka i musklerna upplevdes också. Många deltagare i KomiGång- gympan hade även recept på vattengymnastik. De uttryckte att vattengymnastiken var väldigt gynnsam för äldre med fysiska begränsningar. Det varma vattnet var bra för rörligheten och många upplevde det positivt att de lättare kunde röra sig både i bassängen och utanför. 8.1.3 Gruppträningen bidrar till social gemenskap Samtliga var positiva till att få gruppträning ordinerat på recept. Att träna tillsammans med andra som också hade fysiska begränsningar och att gå på en anpassad gymnastik var betydelsefullt för många. Några deltagare upplevde att de inte behövde skämmas för de andra i träningsgruppen när de inte kunde utföra en viss rörelse, då nästan alla i gruppen hade någon fysisk begränsning. 18

Här är man ju aktiv en timme och gör då vad man kan och här behöver man inte skämmas för alla... nästan alla har ju något. något som inte gör att de kan göra allt va Går man på ett vanligt gym det är ju inte så lätt idag när man har ett handikapp då va Så därför tycker jag det här är jättebra. Jag tycker bara mer skulle fastna för det och ställa upp på det. Jo men jag tror det hjälper många om de bara vågar komma ut. För man ser ju det att det som håller många i liv idag att de tränar och det här va. (Informant 5) Att vara i grupp med människor med rörelseproblem, kvinnor plus män det är socialt givande och tagande. (Informant 4) Den sociala gemenskapen gruppträningen gav, bidrog till att många tyckte det var roligt att gå till träningen. Flera deltagare som var pensionärer upplevde att det var lätt att bli sittandes hemma men då bidrog gruppträningen till en social mötesplats för dem. Många hade fått nya vänner för livet genom gruppträningen vilka de även träffade privat. Dels kommer jag ju ut och jag har ju träffat många trevliga människor va, så det är den sociala biten också. Och så är jag ju en rätt rörlig person, jag sitter ju inte precis hemma och tittar va. Men det är lite speciellt det här med dem som kanske har liknande problem som jag och som det är trevligt med, man kan diskutera med dem, de förstår hur det är. (Informant 6) Sen är vi ju några gubbar som är med och träffas och det är ju lite socialt det med ju, så det är Så efter vattengympan badar vi bastu och pratar lite Det är ju trevligt. (Informant 2) En deltagare uttryckte dock att han inte gick till träningen för den sociala delen, vilket han inte tyckte spelade någon större roll. Det som var viktigt för honom var träningen i sig oberoende av den sociala aspekten. 8.2 Motivation och medvetenhet av att vara fysiskt aktiv I kategorin, Motivation och medvetenhet av att vara fysiskt aktiv, ingick underkategorierna: Tidigare sjukdomar, skador och kroppsvikten motiverar, FaR ger motivation att komma igång samt FaR bidrar till fysisk aktivitet även utanför receptet. Under denna huvudkategori framkom det att deltagarna motiverades av deras nuvarande hälsotillstånd samt att receptet i sig gav en motivation och en medvetenhet att vara fysiskt aktiv. 8.2.1 Tidigare sjukdomar, skador och kroppsvikten motiverar De flesta deltagare hade förskrivits FaR på grund av tidigare sjukdomar och många hade fysiska begränsningar till följd av detta. För många var deras sjukdomshistoria motiverande till att vara fysiskt aktiv. En deltagare berättade att när han drabbades av en 19

hjärtinfarkt gav det honom ett uppvaknande och motivation till att förändra sin livsstil och bli fysiskt aktiv. Ja... på grund av att jag var alldeles för kraftig och man hade tungt att gå, och det påverkar ju då både hjärta och andning och allt det här och då får man en tankeställare att nu måste man göra någonting åt det... Men just när jag var på, när man var på, hjärtavdelningen, då får man ju en tankeställare Man kanske inte har så länge kvar om man inte gör någonting åt det. (Informant 3) Att återfå sin tidigare fysiska förmåga motiverade de som tidigare varit utsatta för skador till att vara fysiskt aktiva. En deltagare beskrev att hon önskade att komma tillbaka till sin tidigare fysiska form så hon kunde återuppta sitt stora intresse dans igen. Att se resultat av träningen och känna att de förbättrades fysiskt motiverade till att genomföra fysiska aktiviteter hos flera. Flera hade en önskan om viktnedgång vilket motiverade dem till att bli fysiskt aktiva och träna. Det fanns även de som blev motiverade av att bibehålla sin nuvarande vikt. Jag vill inte gå upp för mycket i vikt och så där. Jag måste göra någonting, jag kan ju inte bara sitta hemma och spela på paddan hela dagarna. (Informant 7) 8.2.2 FaR ger motivation att komma igång FaR bidrog även till ett uppvaknande att komma igång. FaR upplevdes som en kickstart till en ny och hälsosammare livsstil. En deltagare uttryckte att receptet på fysisk aktivitet i sig gav en stor motivation till att bli fysiskt aktiv. Receptet bidrog också till att hon fick dåligt samvete när träningen uteblev vilket i sin tur gav motivation och en medvetenhet till att gå och träna. Att få receptet, det var en spark i röven får man säga så För jag har väl aldrig hunnit och träna. För jag har haft så mycket annat... // Jag får jag dåligt samvete om jag inte tränar och då mår jag sämre. Då är jag lat tänker jag Är det bara man vill så finns det tid. Sitter man ner för länge så blir det ännu sämre, så enkelt är det. (Informant 4) 8.2.3 FaR bidrar till fysisk aktivitet även utanför receptet En större medvetenhet om betydelsen av att vara fysiskt aktiva i vardagen väcktes hos deltagarna efter de fått FaR. Flera uppgav att de tänkte mer på att vara fysiskt aktiva och en del hade börjat ta dagliga promenader, tänkte på vardagsmotionen eller börjat med andra aktiviteter utöver de aktiviteter de hade blivit ordinerade i sitt recept på fysisk aktivitet. Ja, det är ju mer välmående men det är ändå inte... jag hade väl tänkt det kanske skulle bli ännu bättre va... det är sen räcker det ju inte med en kväll i veckan. Nu är det ju ändå 20