2 4
Omslag: Alexander Tallén fotograferad i mars 2014 på Konstfack, Stockholm. Fotografi: Maja Flink Årets andra multipel: Alexander Tallén Human Cannonball, 2014. KÄRA MEDLEMMAR I detta nummer talar konstnären Sonja Larsson, som gjort årets första pris, om precision i sitt eller andras konstnärskap. Precision som alltså inte ska förväxlas med det mer intetsägande begreppet perfektion.»precision är den grad av perfektion och den sorts perfektion som man vill ha och man ger sig inte förrän man är där, och det kan ju innebära mycket olika saker för olika människor», säger Larsson apropå arbetet med första priset Blå sfär. Jag har här också intervjuat olika konstnärer aktuella i SAK som förenas av sin förmåga att med precision men inte utan ett stort mått av lekfullhet gestalta sina respektive verk. Alexander Tallén har tagit fram årets andra multipel Human Cannonball; en figurin som snart får eld i baken för att kunna ta sig i full fart framåt och uppåt till nya höjder. Färgerna presenterar porslinsmålning som får det att vattnas i munnen. Ur Sara Lundkvist mun blåses några nya spelare i glas, medan andra gjuts för Stora spelet, en vinst 2014. Hon ger form och ett skörstarkt tonläge åt alla de spelare som just nu befinner sig på vardagens, arbetslivets eller festens spelplaner för att göra ett drag. Gustaf Nordenskiöld mjölkar först metodiskt fram sina betar i keramik för att därefter sätta samman verket Bete med läderremmar, en vinst 2014. Det är som om läderremmen som fixerar betarna även stödjer betraktarens blick när denna vandrar runt för att stämma av det till synes bekanta men ändå främmande verket. Verk som kräver precision av ett mer vädertåligt slag än ovan nämnda finns på Konst på Hög strax utanför Kumla. Jag har besökt och intervjuat Anders Fasth, en av grundarna till detta konstoch träningsområde placerat på toppen av Sveriges största oljeäventyr och föreställer mig att det kan vara en av alla konstupplevelser som sommaren har att erbjuda. Trevlig sommar, Jennie Fahlström Redaktör & verksamhetsledare Fotografi: Maja Flink ÅRETS ANDRA MULTIPEL Det är fredag den 14 mars 2014. Jag tar tunnelbanan ut till Telefonplan och ett överbelamrat ateljébord på Konstfack för att träffa Alexander Tallén, årets andra multipelkonstnär som tar fram verket»human Cannonball» till SAK:s medlemmar. Han påminner i det yttre om sina figuriner, lång och klädd som en herre och med signifikant skägg, stilig kavaj och byxor som smalnar av mot ankeln. Alexander Tallén har ett vänligt och mjukt tal som ofta går över i något slags småskrattande precis så man föreställer sig hans figuriner om de skulle få liv i sig. Veckan innan vi ses förbereder Alexander en utställning till Skövde konsthall som ska stå klar i slutet av mars men han är tvungen att snabbt rafsa ihop alla sina grejer som han belamrat glasyrlabbet med. Han har tänkt måla figuriner hela helgen, har blandat färger och brett ut sig och ska vara klar söndag kväll. Men så går vattnet och en liten dotter kommer till världen på söndagen. Fokus på rokokoinspirerade figuriner med fantasteri och sinnlig färgprakt i porslinsmåleriets värld får vänta. Alexander går första året på sin masterutbildning på»keramik och Glas» och det har varit ett intensivt år för den snart 26-åriga konstnären vars verk»observatören» pryder årets SAKmedlemskort och är en vinst i dragningen 2014. Efter kandidatexamen förra våren har Alexander Talléns verk uppmärksammats stort på olika mässor, bland annat inom ramen för»recent Graduates» som presenterades centralt på»affordable Art Fair» i höstas där också SAK deltog. Och på Vårsalongen på Liljevalchs konsthall i år har besökarna kunnat se än fler skruvade verk som sålde slut under öppningsdagen. Berätta vad som fascinerar dig med figuriner? Jo, det är rokokon, och hur överdådigt det är och kan vara. Men också att det på 1700-talet fanns en viss okunskap om världen där ute som i sin tur ledde till att man exotiserade det som kom från andra områden eller världar. Under 1700-talet i Tyskland tog man in formelement som man inte sett i verkligheten utan bara från teckningar från andras resor ute i världen. RELEASE AV SAK MULTIPEL NR 2, 2014 AV ALEXANDER TALLÉN HUMAN CANNONBALL Tisdag 20 maj klockan 13.00 ---------------------------------------------- teknik: Gjutet porslin mått: ca 16, 5 x 6 cm pris: 3500 kr upplaga: 30 exemplar ---------------------------------------------- Ring: 08-10 46 77 eller skriv till info@konstforeningen.se OBS! Beställning görs endast på telefon eller e-post i samband med release för att alla i hela landet ska ha samma möjlighet. Först till kvarn!
Alexander Tallén Pyromanen, bemålad keramikfigurin, 2013. Alexander Tallén Ornitologen, bemålad keramikfigurin, 2013. Alexander Tallén Observatören, bemålad keramikfigurin, 2013, vinst SAK 2014. Alexander Tallén Fågelryttaren, bemålad keramikfigurin, 2013. Det finns exempel på krokodiler som ser ut mer som en fisk med näbb och noshörningar ser inte ut som noshörningar. Det blir roliga krockar som jag använder mig av i mina figuriner. Hur arbetar du fram dina figuriner? Jag skissar fram min idé i lera. När jag gör ett verk så utgår jag från små skisser som jag gjort, sen har jag olika gjutformar som jag bygger ihop och skulpterar vidare på. Det är som ett collage i början och när verket är färdigt så bränns och glaseras det och sedan målar jag det. Med SAK:s skulptur har jag tagit form på originalet i lera och sedan gjuter jag den i gips och gör klart alla detaljer för att sedan ta en gipsform på gipsen. Verkets glasering bränns i 1280 grader som följs av porslinsmålning som bränns i 800 grader ungefär, så att färgen smälter ner i glasyren. Det blir 4 5 bränningar totalt. Hur kom du in på konstnärsbanan? Det är ju slump egentligen. Jag har inte haft några direkta konstnärsdrömmar och inte haft någon i släkten eller några vänner som hållit på med konst men jag har alltid haft ett intresse av att måla och rita och gjort många modellbyggen. Efter gymnasiet hälsade jag på en kompis som börjat den förberedande Nyckelviksskolan och kände att det ville jag också testa på. Inför arbetsproverna hoppade jag på en kvällskurs i keramik som jag blev tipsad om. Läraren som hette Ulf Samuelsson hade gått på Konstfack och var väldigt driven. Det blev en förälskelse i keramik som ledde till Nyckelviksskolan via Leksands folkhögskola i ett år och sedan Konstfack. Det har varit ett år med mycket uppmärksamhet kring dina verk. Hur upplever du den uppmärksamheten? Jo, på mässan i höstas där SAK deltog sålde jag alla mina 20 verk. Jag fick gå hem och fylla på och det var ju jätteroligt, jag har nog fortfarande inte smält det. Och även nu när jag deltog i Liljevalchs vårsalong har allt sålt slut och jag har fått väldigt mycket mejl och förfrågningar. Det är både roligt och svårt att ta till sig när man sitter i verkstan och arbetar med grejerna och bygger ihop någon idé. Det är tillfredställande att man inte bara gör objekt som inte blir något av utan att det händer något och att det finns ett intresse, och det har jag känt att det gör. Då är det bara att köra. Är alla dina verk självporträtt? Ja, det började under kandidatarbetet när jag egentligen bara hade som mål att arbeta med figurintraditionen och då var det ett ganska effektivt sätt att utgå från mig själv. Jag utgår oftast från en känsla eller en händelse och själva slutresultatet blir kanske mer som en snöbollseffekt. Human Cannonball är väldigt mycket var jag är just nu. Uppdraget till SAK, utbildningen på Konstfack, min nyfödda dotter och utställningen i Skövde innebär att hela våren är full fart. Precis som verket Pyromanen. När man jobbat med ett arbete under lång tid och inte vet hur det kommer tas emot så känns det väldigt speciellt. Jag hade gjort mitt bästa inför mässan i höstas och allra sist gjorde jag Pyromanen. Jag tänkte att nu kan det gå hur som helst. Men det gick ju bra. Vad förväntade du dig när du började Konstfack? Att få en förutsättning för att kunna jobba och leva på det här. Sen vet jag inte hur mycket det är utbildningens eller min förtjänst men jag förväntade mig att få fördjupa mig och få en arena att verka på och ett kontaktnät. Det bidrar utbildningen absolut med. Du berättade att du inte kommer från en konstbakgrund. Hur har din familj förhållit sig till ditt yrkesval och dina figuriner? Ja, i början när jag gjorde mycket bruksföremål tyckte min mamma att det var väldigt kul när hon fick en mugg eller så Men när jag började med skulptur och experimenterade mer så frågade hon varför jag inte gjorde något man kunde använda. Ha Ha! Men de har varit väldigt stöttande för att jag ska gå den här banan. När jag sökte Konstfack första gången blev jag ju reserv men då hade jag redan bestämt mig för att gå ett år på utbildningen i Leksand som har gott rykte. Jag ville verkligen flytta till Leksand och det är nog första gången som mina föräldrar reagerat.»du kan ju inte tacka nej till Konstfack, tänk om du aldrig mer kommer in?», sa de.»ja», sa jag,»då kanske det inte är det här jag ska hålla på med.» Men så kom jag in året efter. Och det var både skönt att bestämma min egen väg och det var i Leksand som jag hittade figurinerna på riktigt. Så jag är glad för det året. Många av figurinerna som du hämtat inspiration från bygger väl i sin tur på den koloniala tidens resor där man plockade hem både artefakter och skisser från det som var nytt och främmande. Hur förhåller du dig till det? Jag försöker uppdatera figurinen lite och hämta symboler från kitschen och annat även om det exotiska intresserar mig. Men det exotiska är så klart problematiskt också. Jag försöker vara bestämd med vilka objekt jag tar in men jag vill att de ska bidra med något. Kitschen tycker jag är rolig för det är många som också tycker att mina skulpturer är kitsch. Tycker du att de är kitsch? Nej, de är konst. Men färgerna kanske och själva figurinen som objekt har ju haft en kitschstämpel, som alla de billiga figuriner som finns på loppisar eller hemma hos mormor. Det har väl varit väldigt ute med den typen av prydnad. Istället ska det vara väldigt avskalat och färglöst eller kanske bara en färg på det man har hemma. Jag älskar prydnadssaker och färgstark konst som inspiration. En av mina favoriter är Cindy Sherman. Hon skapar historier genom att ta in olika element som blir väldigt uttrycksfullt när hon använder sig själv om igen. Alexander Tallén berättar att multipeluppdraget till SAK betyder mycket, både för att det är roligt, men också som en bekräftelse på ett intresse för det han gör. Han ser framför sig att få arbeta med fler utställningar i framtiden och kanske utsmyckningar, men som det är nu våren 2014 så rullar det på ganska bra. Han avslutar vårt möte med ett småskrattande:»ja, man får se vad man hamnar helt enkelt!» Jennie Fahlström
BLÅ SFÄR AV SONJA LARSSON SAK:S FÖRSTA PRIS 2014 Under de senaste 30 åren har Sonja Larsson sjungit långsamhetens lov för att fördjupa och förenkla måleriets möjligheter utan att göra det krångligt men samtidigt med stor komplexitet. Genom att arbeta utifrån en samling regler som hon sätter upp för sig själv följer hon sin egen logik blandat med intuition när det kommer till färgval. När SAK träffar årets förstapriskonstnär i Årsta gamla skola utanför Stockholm, lyssnar hon på klassisk musik i en alldeles vitmålad ateljé som är inrymd i skolans matsal. Ovanför arbetsbordet hänger en annan skulptural sfär, ett verk av inspiratören Lars Englund som ju tog fram första priset»stabil» till SAK 2013. Bland sfärer och precisa geometriska former där mellanrummen spelar en minst lika stor roll råder ett närmast sakralt lugn i ateljén. Ett par monumentala målningar som arbetats fram under flera månaders tid vilar nu ut mot väggarna. Här berättar Sonja Larsson om vad som drev henne in i måleriet och om viljan att väcka människors sinnen för poetiska upplevelser. Hur började ditt konstintresse? Jag visste inte vad konst var, men jag hade två saker som drev mig in i det. Det ena var en känsla som handlar om en slags eufori inför naturen. Hur ett klöverblad har fyra geometriska former som samspelar med varandra och som försvinner i mellanrum men som ändå finns där, det är svårt att tala om eftersom det lätt låter knäppt. Och det andra var att jag hade en ren talang för att teckna. Tillsammans gjorde de grejerna att jag kunde gå in i det där klöverbladet och leva mig igenom det och återskapa det. Efter flera års tecknande kom du in på Kungl. Konsthögskolan, hur var det? Ja, jag kom in för att jag kunde teckna men visste fortfarande inte vad konst var. Och då hamnar man i någon form av kris som jag tror jag haft nytta av när jag undervisat därför att jag känner igen den hos mina elever. Men för mig blev det då frågan om att försöka skaffa ett språk. Och det tog en enorm tid. Jag fick en finslipad planka av Fredrik Wretman som jag delade ateljé med. Och den hade jag och lekte med och hade som en slags linjal eller mall och upptäckte att det skapades rum och rymd. Den där leken har liksom aldrig tagit slut utan den har blivit mer komplex. Den ena upptäckten har genererat nästa och det är där jag fortfarande är efter 30 år. Du har gått från det figurativa till det mer avskalade? Ja, idag är det ju helt abstrakt. Det är som musik. Eftersom musiken faktiskt är abstrakt och inte en sak så måste den in i en och upplevas med sinnena. Och det är så jag ser på konst också. Det är egentligen inte saker alls, och det är ju en paradox eftersom man jobbar ju verkligen med en sak. Hur stor ska den vara? Hur kladdig ska färgen vara? Så det är väldigt mycket materia. Och den känslan eller vad det nu är ska kunna förmedlas via det här föremålet. Själva objektet är ju bara en bärare av den här upplevelsen och det tycker jag är parallellt med musik. För musik är ju också väldigt mycket en upplevelse och den bygger man väldig handfast med verktyg och redskap. Kan du berätta om»blå sfär», årets första pris till SAK? Verket tog åtta månader att göra. Det började med att jag satte punkter på ett visst sätt och gav mig själv vissa regler för hur jag fick passera dessa punkter med min linje. Det är en ganska sträng grundstruktur, ungefär som när man dansar tango, man vet vad man får göra och hur det är uppbyggt men sen kan man ju vara fri och bestämma saker efter hand. Jag började med att göra streckade linjer men släppte den idén. Vanligtvis kastar jag idéer men den här gången tänkte jag att nej, jag vänder på skivan och så gör jag en linje ovanpå på framsidan. De streckade linjerna blir nästan som ett slags larvfötter på de linjer som finns på framsidan. Färgen är alltid den mest intuitiva delen jämfört med den logiska delen och då måste jag nästan bara vänta tills jag vet vilken färg det ska bli, och det kan ta ett tag. Kan man säga att»blå Sfär» är lite av en frifräsare bland dina verk? Ja, den är ovanlig på det vis att jag tillåtit mig att ändra mig mitt i och låtit ändringarna vara kvar. Men jag får inte gå från fel punkt till fel punkt för då blir det logikfel och det står jag inte ut med. Sonja Larsson Blå sfär, 150 x 150 cm, olja på akrylglas. SAK:s första pris 2014.
»PRECISION ÄR DEN GRAD AV PERFEKTION OCH DEN SORTS PERFEKTION SOM MAN VILL HA OCH MAN GER SIG INTE FÖRRÄN MAN ÄR DÄR.» Ditt arbete kräver tålamod och precision, kan du berätta hur du ser på det i din egen och andras konst? Ja, tålamod har jag. Ha, Ha! Precision är något helt annat än perfektion. Perfektion är ju bara tråkigt som begrepp det är ju en idé om att allt ska vara perfekt men säger inget om perfekt enligt vad? Men precision är den grad av perfektion och den sorts perfektion som man vill ha och man ger sig inte förrän man är där, och det kan ju innebära mycket olika saker för olika människor. Jag tror att det första jag försöker avläsa är vad konstnären vill eller vad avsikten är och sedan ser man hur stort glappet är. Ibland är det precis samma sak. Man ser avsikten och man känner den och då blir man lycklig. När du känner dig färdig med ett verk och har nått precisionen som du ville uppnå, hur känns det att lämna ifrån dig verket när du jobbat med det i säg 8 månader. Det är roligt. När verken går vidare ut i världen då får man en anledning att fortsätta. Har du kunnat leva på din konst under dina 30 år hittills? Jag har ju haft tur som sju år efter examen fick ställa ut hos William Aronowitsch. Men det var ingen bra tid för måleri när jag slutade konsthögskolan. Jag tror måleriet dog samma dag som jag gick ut enligt tidningarna och jag har även senare sällan legat rätt i tiden. Men med denna fantastiska gallerist har jag också fått stöd för att vara mig själv och jag tror att man behöver kanske mellan fem och tio riktigt kvalificerade som ser och bekräftar att det är intressant. Jag har haft ett litet gäng som har haft respekt och gett mig uppdrag på Statens konstråd eller gett mig stipendium. Sedan har jag haft en jättebra halvtid på Konstfack som också varit väldigt intressant i koncentrerade kurser. Men nu har jag slutat där och har all den där energin i ateljén istället. Nu har jag en jätterolig sak på gång. Konstakademien och Musikaliska akademien har dragit igång en möjlighet där jag som konstnär och en ung kompositör som heter Molly Kien ska göra ett verk ihop. Sen ska det visas på Konstakademien 14 februari 2015. Nu släpper jag in hennes musik hos mig och låter den ha sin verkan och hon sitter med min katalog framför sig och skriver musik. Men hur det blir det får man se. Jag hoppas att det förändrar någonting. Om du får drömma vad vill du göra i framtiden? Då skulle jag vilja fortsätta att påverka miljön som med mitt offentliga uppdrag för Rinkebyakademien, utanför Stockholm. Det finns någonting som har med skönhet, mening och språk att göra som är betydelsebärande och som är mänskligt. Att göra de här målningarna handlar om att förmedla det till någon annan när jag nu inte kan prata om det så att andra kan få känna det jag känner inför klöverbladet eller grässtrået eller vad det nu var. Jag vill vara med och påverka det här ganska fula samhället som vi lever i och få in den kvalitén i den vanliga världen. Folk är ju ganska duktiga på att reagera på dålig konst men man reagerar inte lika starkt på fula återvinningscentraler eller reklam på samma sätt i vår gemensamma visuella miljö. Konsten väcker människors känsla för poesi, eller vad det nu är. För när man ser någonting som man inte kan tolka som reklam eller något nyttigt på något annat sätt då måste ju hjärnan sortera in det någon annanstans där mottagligheten för poetiska budskap finns, tror jag. Och det är väl inte fel att väcka de sinnena hos människor lite oftare. Jennie Fahlström Sonja Larsson, detalj: Äkta guld / Real Gold, olja på duk, 181 x 181 cm, 2013. Fotografi: Per Myrehed. Sonja Larsson (född 1955) har en examen från Kungl. Konsthögskolan och finns representerad bland annat i samlingarna på Moderna museet, Statens konstråd och Stockholm konst. Hon ställde ut på Cecilia Hillström Gallery våren 2014 där Blå Sfär visades. Läs mer på www.sonjalarsson.se Sonja Larssons fasad till Rinkebyakadmien, utanför Stockholm. Fotografi: Stockholm konst. Arkitekterna Jonna Isacson och Feyrouz Karlsson Abdel-Baki fick 2011 utmärkelsen»årets enprocentare» av Stockholm konst för att de»initierat en helhetsintegrerad konstnärlig gestaltning av Rinkebyakademiens fasad. På så vis har de visat på en ovanlig och värdefull nyfikenhet, ödmjukhet och insikt om att konst kan göra skillnad.» (ur motiveringen för Stockholms konsts jury.)
Gustaf Nordenskiöld Bete, porslin och läder, vinst SAK 2014. Fotografi: Gustaf Nordenskiöld. Sara Lundkvist Stora Spelet, vinst SAK 2014. Gjutet och blåst glas samt tuschteckning på mocka varierande storlekar ca 10 cm höga. GUSTAF NORDENSKIÖLD OM BETE SARA LUNDKVIST OM STORA SPELET I Örnsberg utanför Stockholm har Gustaf Nordenskiöld ateljé och SAK träffar honom för att höra mer om det nyligen inköpta verket»bete» som ingick i separatutställningen»the Collector» på Stene Projects i Stockholm i februari. En samling objekt som man tycker sig ha sett på något etnografiskt museum som ska gestalta en avlägsen men hitförd kultur, fast det är oklart exakt vilken denna kultur är. Gustaf Nordenskiöld tycks leka med föremålshistoria, kolonialt samlande av ting som spjut, betar och kedjor med olika hängen i benvitt, laxrosa, marmorerat grönt och läderbrunt och gemensamt för dem alla är att det är porslin eller objekt i keramik. Verket»Bete» ser ut som en slags korg där porslinsbetar sammanfogats med en läderrem. Kan du berätta om»bete» i utställningen»the Collector»? Man kan säga att min utställning the Collector är en fortsättning på den jag gjorde i Paris för ett år sedan som hette Trophées. Jag har alltid jobbat med någon form av samling när jag gjort utställningar. Det i sin tur kommer kanske ifrån att jag växt upp med ett gäng upptäcktsresande i släkten som hittat konstiga ting i olika delar av världen. Föremål som man tror sig veta var de kommer ifrån men också föremål man inte vet vad de ska användas till. Värdet kanske inte ligger i att det är ädla material eller att det är icke-kantstött utan att de faktiskt har en historia och en plats. Bete-korgen härrör egentligen från en serie som jag kallar för Hedenhös som bygger på en primitiv idé om vad man kan göra med några pinnar och ett snöre? Själva betarna jobbar jag med metodiskt. Det är en klassisk keramisk teknik som kallas för mjölkning som man använder till handtag bland annat. Ofta när jag jobbar med lera och låter materialet vara med och leka så bildas det naturligt former som refererar till det organiska och kroppsliga. Du har ett förflutet som kläddesigner men i dag kallar du dig konstnär? Ja, nu för tiden gör jag det. Jag arbetar som konstnär, designer och curator. Jag jobbade på H&M på 90-talet och designade deras ungdomskläder Rocky då. Men sedan sökte jag till Konstfack, men jag har gjort kläder parallellt och gör produktdesign till olika företag. Jag har alltid gillat att göra både och, har liksom aldrig förstått varför det ska vara antingen konst eller design. När du ställer ut på dina gallerier i Frankrike, Kina och Sverige kan du beskriva skillnaden i publikens bemötande när de ser dina verk? Ja, i Hong-Kong är det tydligt att folk kommer fram till mig på vernissagen och frågar vad jag tänkte när jag gjorde ett visst verk, och det gör man inte i Sverige, det är väldigt ovanligt. I Frankrike känner man att kulturen är närmare livet. Konsten är en viktigare del av livet liksom kärleken, lite Parisromantiskt, men i Sverige är det ganska få som är riktigt intresserade av konst. Det är härligt i Frankrike med det intresset för kultur. Hur ser närmaste framtiden ut? Jag ska förbereda två kommande separatutställningar i sommar som jag blivit inbjuden till. Först en keramikbiennal i Vallauris i Frankrike i juli och sedan Copenhagen Ceramics i augusti. Det kommer bli fortsatta samlingar i någon form. Jennie Fahlström Våren 2014 deltog Sara Lundkvist i den konstnärsdrivna Örnsbergsauktionen som tidigare hållits i Örnsberg utanför Stockholm, men som i år hade visning i Konstakademiens lokaler på Fredsgatan. Här visades studioproducerad design och hantverk och det var ett ypperligt tillfälle att se nya verk av en rad etablerade och mer nytillkomna konsthantverkare, formgivare och konstnärer. Till årets lotteri har SAK köpt in verket»stora spelet» av Sara Lundkvist.»Stora spelet» består av tre gjutna och blåsta glasobjekt som står på en tuschteckning på mocka. SAK träffar Sara i ateljén på en innergård på Söder som hon delar med kollegor inom olika kreativa branscher. Om verket till SAK berättar Sara att det är hennes nyaste projekt där hon jobbar med enkla geometriska former.»objekten är små för att man ska få känslan av att vilja leka och spela med objekten», berättar Sara och håller upp ett kristallkluster som påminner om de brutna isblocken i Caspar David Friedrichs berömda landskapsmålning»ishavet» från 1824. Hur gör du verken rent tekniskt? Verket som ser ut som ett kristallkluster är en glasgjutning. Där har jag gipsformar för varje objekt och jag köper färgade glasblock från Tjeckien som jag krossar och lägger lager på lager i formen. Men när jag gör mer marmorlika objekt, som i pyramiden som visades på Örnsbergsauktionen, lägger jag olika färger i en blomkruka med hål i så får det smälta ned i en form. Det runda svarta verket är blåst glas. Hur började ditt intresse för glas? Jag gick två år på Orrefors glasskola som var väldigt fokuserad på bruksföremål och teknik. Därefter gick jag tre år i Danmark och sedan en tvåårig master i Keramik och Glas på Konstfack. Så jag har gått från bruksdelen för att närma mig det som bara är form. För mig var Zandra Ahl anledningen till att jag sökte till Konstfack där hon är professor eftersom hon ifrågasatte estetiken och la till teorin i utbildningen och i sitt eget skapande. När du tittar på glas själv, vad letar du efter för inspiration? Det är väldigt sällan som jag tittar på annat glas. Jag blir väldigt inspirerad av andra material. Nu är jag inne på sten och marmor. Jag tycker det är spännande att få glas att se ut som ett annat material. Att det nästan blir något utomjordiskt. Hur beskriver du det du gör? Jag är konsthantverkare. För mig är man då i ett gränsland mellan hantverk och konst, jag har en jättebred kunskap inom glas och kan den tekniken. Men jag har också en konstnärlig utbildning och då blir det konsthantverkare. Om jag bara hade gått Orrefors glasskola hade jag varit hantverkare. Om tio år kanske terminologin har ändrats igen och då kanske jag inte är konsthantverkare längre. Hur ser framtiden ut? Jag avslutar mitt ettåriga assistentstipendium hos glaskonstnären Ulla Forsell i slutet av maj och sedan har jag några mindre utställningar. Jag är sugen på att plugga mer och kanske utomlands. Längre fram så skulle jag vilja bygga en stor ateljé på landet med ugnar och allt. Jennie Fahlström
Konst på Hög Utan titel av Peter Johansson. Fotografi: Kumla kommun. Konst på Hög Absit Omen av Kent Karlsson, Motorheart av Arijana Kajfes & Anders Boqvist. Fotografi: Kumla kommun. KONST PÅ HÖG & GALLERI ÖRSTA I KUMLA middag och han frågade om vi inte skulle göra en skulpturutställning på Kvarntorpshögen.»Ja, låter spännande», sa jag men jag hade aldrig varit här. Allmänheten fick ju inte komma hit eftersom det brinner och ryker och pyser i högen. Första året bjöd vi in 10 konstnärer och det kom närmare 60 000 människor som tittade på högen och verken som många är platsspecifika och har industrin som utgångspunkt. Kan du berätta hur det började? Ja, jag kom till Olle Medins ateljé en efter- Första verket som möter oss på högen är Kent Karlssons Absit Omen, en kyrkoliknande bygg- Vilka hittar till Konst på Hög? Det är klart att utav de 60 000 som kom första året var säkert inte alla konstintresserade. De var ju nyfikna på högen som är ett stort industriminne. På köpet fick man ett gäng skulpturer och det var en aha-upplevelse. Så vi missionerade lite i ämnet konst på ett naturligt sätt, kan man säga. Det är avdramatiserat och man behöver inte gå in i den vita kuben och känna sig vilsen. Det har varit många fördelar och det är roligt att motion och kultur kan locka besökare tillsammans så att högen har blivit»multifunktionell». nad i transparent metallkonstruktion som ofrånkomligt leder tankarna till en humoristisk genomblåsning av religionens heliga byggnad placerad på en hög där det ännu brinner inunder oss. Ett stycke därifrån sträcker sig Lars Vilks Waaaaall upp mot skyn och mot möjliga besökare till denna drivvedsbyggnad som också är ambassad till Vilks rike Ladonien. En liten oljepust kommer vår väg vilket leder oss fram till Mats Caldeborgs skulpturgrupp Sju vars figurer som sitter på huk håller för sina sinnen. De är placerade på byggställningar vilket Anders Fasth förklarar sammanfattar Kvarntorpshögens historia som en gigantisk arbetsplats där 1200 människor skötte oljehanteringen. Varje konstnär som kontaktas tar fram ett nytt verk specifikt för Konst på Hög. Idag finns det nästan trettio verk och en bit ifrån Eva Marklunds lekfulla Synergi finns Sirouz Namazis Periphery III, en balkong med tillhörande parabol. Anders berättar att verket först fått tillstånd att sitta i masten högst upp på kullen men så ringde plötsligt telefon:»det står några arbetare här som ska sätta upp några grejer i masten, men det är en balkong där nu och om du undrar så tar de ner den om en timme ifall du inte är här.» Jag fick hasta upp och hitta en tillfällig placering. Det var vindpåkänning i masten man var rädd för eftersom det kan blåsa 40 50 sekundmeter när det är som värst. Ett verk som man ser framförallt från riksväg 52 är Peter Johanssons, Utan titel eller Johansson i folkmun, en monumental flirt med den kända Hollywoodskylten. Konstnären har signerat högen med Sveriges vanligaste efternamn i 10 meter höga bokstäver som väger över ett ton vardera och ger en 80 meter lång skulptur. Anders Fasth ler lite åt minnet att pedagogiskt för kommunens ledning förklara projektidén om att skriva Johansson efter halva högen Utöver flera verk av en mer högrest karaktär, som Lars Englunds Stabil och Pål Svenssons kolonner finns ett mer horisontellt och lite lågmält verk av Ebba Matz som heter Rännil. Rännilen följer släntens nedfart ner i jorden för att komma upp som en liten pöl på andra sidan. Och en bit därifrån finns Anders Boqvist och Arijana Kajfes verk Motor heart. En bensinpump med slangen och munstycket nedtryckt i marken där det ligger en nedgrävd V8-motor som törstar efter oljan som den mest bränsleslukande ikonen. Räkneverket på den gamla bensinpumpen drivs av solceller om sommaren och kanske är det ett möjligt inlägg i miljödebatten. Anders Fasth och jag lämnar Konst på Hög för att köra till Galleri Örsta som fick nya lokaler för fyra år sedan. På marken som ligger intill Anders eget hus har arkitekterna Claesson, Koivisto & Rune ritat en vacker och både böljande och stram byggnad vars fasad är gjord av små, små glaspärlor. Fasaden är signerad konstnären Mikael Pauli och materialet kommunicerar med ljuset och skiftar färg beroende på väderlek.»på galleriet som ligger på landet», förklarar Anders,»kan man inte bara dra hit väletablerade men vi har som ambition att visa bra nordiska konstnärer till och från så att säga, där vi blandar regionala konstnärer med mer kända nordiska konstnärer». Vi öppnade det nya galleriet med en utställning med Rolf Hansson, Torsten Andersson och Clay Ketter och visade för en tid sedan Astrid Svangren och Nina Roos. Vi ser att vi tar publik från 20 30 mil runt omkring och under april och maj i år visar vi Anders Krisár, Matthias van Arkel och Roger Metto tillsammans, det blir en fantastisk utställning! Jennie Fahlström Galleri Örsta, Kumla. Fotografi: Patrik Lindell Sveriges största oljeäventyr har den kallats, Kvarntorpshögen utanför Kumla där man utvann olja ur alunskiffern under andra världskriget. Oljeäventyret tog slut 1966 och då hade askan efter oljeutvinningen vuxit till en mycket stor hög som sedan 1998 har omvandlats till ett skulpturområde. En blåsig dag i början av mars träffar SAK en av grundarna till»konst på Hög», Anders Fasth som tillsammans med konstnären Olle Medin började presentera verk av svenska konstnärer högst upp på kullen i Kumla kommuns och Örsta konstförenings regi. Sedan ett par år finns en trappa med 427 trappsteg för den som antingen vill få upp pulsen eller i sakta mak ta sig upp för den 200 meter höga trappan med väl avvägda avsatser för paus och utsikt över Närkeslätten. Högen har trots varningsskyltar om hett område och små rökmoln som luktar olja blivit till ett konst- och träningsområde med drygt 25 000 besökare varje sommar. Om vintern kan man åka slalom nerför högen och den ankarlift som ännu finns kvar när SAK är på besök plockas ned lagom till sommarsäsongen som börjar första maj. --------------------------------------------LÄS MER OM KONST PÅ HÖG OCH GALLERI ÖRSTA www.kph.kumla.com www.galleriorsta.se Läs mer om konst i Kumla på www.orebrotown.com/kumla ---------------------------------------------
KALENDARIUM SOMMAREN 2014 Utöver det brukliga att medlemmar inför visningstillfällen ombeds att OSA ber vi även att man inväntar bekräftelse på bokad plats där bokning krävs. De programpunkter som innebär en avgift betalas till SAK:s PG 1262-5 om inget annat anges. Betald avgift återbetalas endast om aktiviteten ställs in. Glöm inte att skriva namn på programpunkt och ditt eget namn när du betalar. OSA på tel 08-10 46 77 eller via e-post: info@konstforeningen.se. Med reservation för förändringar i programmet. Vänligen se hemsidan för uppdaterat kalendarium. MEDLEMSBREV 3, 2014 Nästa medlemsbrev med årets vinster skickas till medlemmarna i mitten av september. BESTÄLL SAK:S KONSTBÖCKER NR SAK:s vinstutställning planeras till början av oktober i Stockholm. Plats och datum meddelas i nästa nummer och på hemsidan. 73 1964, Carl Frisendahl, Gunnar Jungmarker (20/90 kr) 79 1970, Axel Nilsson, Axel Elvin (20/90 kr) SAK lägger kontinuerligt upp nya vinster på hemsidan under fliken Vinster. 80 1971, Birger Lundquist, Gunnar Jungmarker (20/90 kr) 87 1978, Eric Grate, Pontus Grate mfl (20/90 kr) 89 1980, Staffan Hallström, Stig Johansson (50/350 kr) 90 1981, Lage Lindell, Thomas Millroth (50/350 kr) 91 1982, Då och Nu, SAK 150 år, Bo Lindwall (50/350 kr) MAJ 91b ÅRSMÖTE, STOCKHOLM SAK:s medlemmar hälsas hjärtligt välkomna till årsmöte. Onsdag 21 maj klockan 18.00 Slupksjulsvägen 34, Skeppsholmen Vi bjuder på förfriskningar! OSA senast 16 maj. RELEASE SAK MULTIPEL 2 / 2014 Tisdag 20 maj klockan 13.00 Release av Human Cannonball av Alexander Tallén upplaga: 30 exemplar pris: 3 500 kr/st Beställning görs på info@konstforeningen.se eller på 08-10 46 77 i samband med release. Sonja Larsson Blå sfär, SAK:s första pris 2014. Glöm inte att meddela din e-post för att få uppdaterad information och förslag till program med kortare framförhållning än medlemstidningen tillåter. För att beställa bonusböcker eller ta del av medlemsförmåner se hemsidan. Transport och logistik är så mycket mer än att bara flytta något från A till B. Vi på Safe TransArt är specialiserade på att hantera, transportera och installera ömtåligt och värdefullt gods. Våra uppdragsgivare finns runt om hela Europa bland ledande museer, gallerier, utställningshallar men även företag och privatpersoner. Läs mer på safetransart.se om vad vi kan göra för dig. SAFE TR ANSART HÄRDGATAN 26 432 32 VARBERG SWEDEN +46 340-67 57 25 W W W.SAFETR ANSART.SE 169-0033-annons_sak_medl_tid_v001_final.indd 1 VISNING FRÅN JÄRNET TILL FJÄDERN, BORÅS En presentation av Borås internationella skulpturbiennal 2014. Lördag 24 maj klockan 13.00 Pontus Hammarén, chef för Borås Konstmuseum, visar årets skulpturbiennal för SAK:s medlemmar. Max 30 deltagare. Fri entré men OSA krävs senast 21 maj, Samlingsplats vid en mycket stor skulptur föreställande en sittande gestalt: Jeaume Plensas House of Knowledge belägen utanför Borås Textile Fashion Center. 1983, C.O. Hultén, Artur Lundkvist (50/350 kr) 97 1988, Hugo Zuhr, Ingrid Rydbeck-Zuhr (50/350 kr) 98 1989, Lennart Rodhe, Thomas Millroth (50/350 kr) 100 1991, Arne Jones, Rolf Söderberg (50/350 kr) 102 1993, K.G. Bejemark, Gunnar Bråhammar (50/350 kr) 104 1995, Olle Bonnier, Thomas Millroth (50/350 kr) 105 1996, Asmund Arle, Viveca Wessel (50/350 kr) 106 1997, Ulrik Samuelson, Douglas Feuk (50/350 kr) 108 1999, Sveriges Konst del I, Elisabeth Liden (175/400 kr) 109 2000, Sveriges Konst del II, Beate Sydhoff (175/400 kr) 110 2001, Sveriges Konst del III, Mårten Castenfors (175/400 kr) Sveriges Konst del 1 3, (500/1200 kr) 2014-03-17 15:04 TESTA KONSTPERSPEKTIV TILL SPECIALPRIS! 23 maj 14 september Beställ en provprenumeration för 175 kronor (4 nummer). Beställ via www.konstperspektiv.nu/sak eller hos Nätverkstan, tfn 031-743 99 05. OBS! Erbjudandet gäller nya prenumeranter. 1982, Konstverkens liv i offentlig miljö, Sandström, Stensman, Sydhoff (50/350 kr) 92 111 2002, Torsten Andersson, Magnus Bons m.fl. (50/400 kr) 112 2003, Lena Cronqvist, Mårten Castenfors m.fl. (50/400 kr) 113 2004, Svensk Konst Nu, Allgårdh/af Malmborg (100/400 kr) 114 2005, Dick Bengtsson, Red: Mårten Castenfors (200/400 kr) 115 2006, Konst som rörlig bild, Red: Astrid Söderberg Widding (50/200 kr) 116 2007, SAK 175, Björn Kusoffsky/Jenny Asp/Dan Wolgers m.fl. (50/200 kr) 2007, 116b SEPTEMBER ATELJÈBESÖK SONJA LARSSON, STOCKHOLM Onsdag 3 september klockan 18.15 Möt konstnären bakom årets första pris Sonja Larsson i hennes ateljé. Max 25 deltagare. Avgift 80 kr sätts in på PG 1262-5. Skriv ditt namn + Sonja. Adress meddelas vid anmälan. ÅR / TITEL / FÖRFATTARE (Pris medlem / ej medlem) Svensk Fluxus, Bengt af Klintberg (50/200 kr) 117 2008, Drömmen om verkligheten, Marie Lundquist (150/400 kr) 118 2009, In i bilden, ut bland orden, Red: Mårten Castenfors (150/400 kr) 119 2010, Roj Friberg, Lars Nygren (200/400 kr) 120 2011, Passioner & bestyr, Sv. konst på 2000-talet, Allgårdh/Persson (200/400 kr) 121 2012, The End Helen Billgren (200/400 kr) 122 2013, Ghost Light Tova Mozard (200/400 kr) 123 2014, Mellan verkligheter. Fotografi i Sverige 1970 2000 (250/450 kr) Maila in din beställning till: info@konstforeningen.se Eller ring till kansliet 08-10 46 77 tis-fre 12.00 17.00 Han, Elmgreen and Dragset Courtesy of Paul Frankenius Art Collection
POSTTIDNING B Sveriges Allmänna Konstförening / BUS 2014 Ansvarig utgivare: Eva Schöld Redaktör: Jennie Fahlström Grafisk form: Teresa Holmberg Tryck: TMG Sthlm Sveriges Allmänna Konstförening Box 5343, 102 47 Stockholm Besöksadress: Slupskjulsvägen 34 på Skeppsholmen Tel: 08-10 46 77 E-post: info@konstforeningen.se Hemsida: www.konstforeningen.se Gabriella Ioannides Figur med manschett, olja på duk, 64 h x 50 b cm, vinst SAK 2014.